Fråga 1999/2000:46 av Cinnika Beiming (s) till socialminister Lars Engqvist om handikappverksamhet av nationellt intresse
Frågan om vistelsebegreppet i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, blev aktuell i samband med omsorgernas kommunalisering. Enligt § 16 LSS så har kommunen ansvar för alla som är bosatta i kommunen.
Små kommuner med en liten LSS-verksamhet har ett direkt behov av att samarbeta med andra kommuner för att klara att tillgodose behovet av stöd och service till alla kommuninvånare som behöver det.
I en aktuell dom i regeringsrätten har Södertälje kommun nyligen dömts att svara för en person som var bosatt men inte folkbokförd i kommunen. Detta innebär att kommuner, t.ex. Södertälje kommun, med stark koncentration av insatser får det finansiella ansvaret för de personer med funktionshinder som flyttat från sina hemkommuner. En placering i en annan kommun, på grund av att man där har funnit en lämplig vårdgivare, innebär att bosättningsorten ändras och därmed en risk för att betalningsansvaret överförs till den nya kommunen. Frågan är framför allt viktig för att upprätthålla god omsorg och levnadsstandard för människor med funktionshinder. Lagens intentioner kan aldrig ha varit att försvåra etableringen av specialiserade insatser i privat och offentlig regi. Det är en nationell angelägenhet att specialkompetens för funktionshindrade kan bedrivas även i framtiden.
En utredning ser för närvarande över problemet med uppdrag att presentera ett förslag som utjämnar kostnaderna mellan kommunerna.
Jag vill mot den här bakgrunden fråga socialministern om han är beredd att vidta några åtgärder så att inte vissa kommuner får ta hela kostnadsansvaret för handikappverksamhet av nationellt intresse.