den 17 december

Fråga 1999/2000:398 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om krigsmaterielembargo

I september 1999 införde EU ett vapenembargo mot Indonesien på grund av utvecklingen i landet och händelserna i Östtimor. I dag utgör militären fortfarande en destabiliserande faktor. Militären har i årtionden blandat sig i politiken, aktivt motarbetat en demokratisk utveckling och bekämpat Östtimors rätt till nationellt självbestämmande. Det finns stor anledning att befara att militären även kan komma att blanda sig i den politiska utvecklingen på Moluckerna, i Aceh, Iran/Jaya/Västra Papua och Kalimantan. Det är därför rimligt att EU:s vapenembargo förlängs tills den indonesiska armén hamnat under demokratisk kontroll och upphört att se sig som en legitim politisk kraft; tills man försäkrat sig om att den inte sätts in i konflikterna på Moluckerna, i Aceh, Iran/Jaya/Västra Papua och Kalimantan och tills man avväpnat den milis som finns i flyktinglägren på Västra Timor. Inom EU är i dag Holland och Frankrike, på grund av en lönande export av krigsmateriel till Indonesien, motståndare till ett vapenembargo. Sverige får inte upprepa tidigare misstag när man slutit avtal med Indonesien, vilka lett till pinsamma utrikespolitiska efterspel. Den svenska regeringen har oftast uppträtt formellt korrekt i affärer som dock av de flesta setts som suspekta. EU:s vapenembargo tas upp igen den 17 januari år 2000. Med hänvisning till ovanstående bör embargot mot Indonesien förlängas. Demokrati och MR måste gå före lönande vapenaffärer.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vad avser utrikesministern göra i EU för att förlänga krigsmaterielembargot mot Indonesien?