Fråga 1999/2000:391 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing om Dublinkonventionen
Under en längre tid har tio barn varit bosatta i Uklums kyrka. Deras föräldrar har gått under jorden då hela familjen enligt tidigare beslut hos Utlänningsnämnden ska avvisas till Tyskland. I Tyskland väntar ett nytt avvisningsbeslut till Turkiet för familjen.
Familjen har bott elva år i Tyskland och nu varit bosatt i Sverige i flera år vilket gör att de flesta av barnen inte har den minsta förankring med Turkiet. Familjen och dess släktingar i Turkiet har varit utsatta för trakasserier och man fruktar därför för att återvända till Turkiet.
Föräldrarna har gömt sig och ansvaret för de tio syskonen har hamnat på den äldsta systern som är tillsammans med sina syskon i kyrkan. Flera av barnen mår i dag psykiskt dåligt.
Sverige har ratificerat Dublinkonventionen där första asylland gäller som princip.
När det gäller dessa barn borde humanitära skäl beaktas och enligt min mening bör FN:s barnkonvention stå över Dublinavtalet i denna fråga.
Min fråga till ministern är därför:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att garantera att humanitära skäl beaktas vid tillämpningen av Dublinkonventionen?