Fråga 1999/2000:354 av Johan Pehrson (fp) till finansminister Bosse Ringholm om kompetenskonton
Den praktiska förutsättningen för en medborgare att i praktiken omsätta begreppet det livslånga lärandet är inte helt lätt. Att på egen hand efter skatt finansiera en utbildning över kanske ett halvår eller ett år gör sig inte i en handvändning. Samtidigt är de flesta överens om att kunskap i dag är en färskvara som ständigt måste uppdateras. Dagens arbetsmarknad förstärker behovet av att knyta ansvaret för kompetensutveckling till den enskilde individen. En dellösning på detta kan vara att uppmuntra olika former av s.k. individuella kompetensförsäkringar. I dag har individuella pensionsförsäkringar en positiv särbehandling i skattehänseende. Det är bra eftersom det är en drivkraft för människor att långsiktigt spara till sina seniorår.
Redan i dag erbjuds tusentals anställda i Sverige en s.k. kompetensförsäkring. Det underlättar för att medborgare regelbundet ska kunna fortbilda sig och uppdatera sin kompetens. Försäkringen fungerar i regel på så vis att en premie dras från bruttolönen vilket minskar den skattepliktiga inkomsten. Arbetsgivaren skjuter till motsvarande belopp. Pengarna får användas till utbildning och kompetenshöjning och tas ut som lön. 1@5 % av lönen får avsättas och maximalt sparbelopp är en årslön.
Vad avser finansministern vidta för åtgärder för att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för medborgarnas livslånga lärande?