Fråga 1999/2000:323 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om mänskliga rättigheter i Peru
Åtta meter under jord, utan ljus under 23 ½ av dygnets 24 timmar och utan kontakt med yttervärlden sitter i dag några av gerillaorganisationen MRTA:s ledning, bl.a. Victor Polay, Peter Cardenas och Miguel Rincon, i marinbasen Callaos små isoleringsceller. Fångarna rastas ensamma en halvtimme om dagen. De ådrar sig tuberkulos, bronkit och lunginflammation. De utsätts även för misshandel och tortyr av sina väktare. En sådan behandling kan inte vara annat än avsedd att döda @ och döda långsamt. Fallet har av fångarnas familjer anmälts till Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga rättigheter i FN.
Tre av fångarna på marinbasen Callao genomförde i september en hungerstrejk mot den omänskliga behandlingen. Tidigare har Internationella Röda korset kunnat genomföra ett besök i månaden hos fångarna. Dessa besök har nu avbrutits. Röda korset tillåts inte besöka fångarna. Trots tillkomsten av en folkombudsman med uppgift att följa situationen i fängelserna har denna inte förbättrats, vilket Sveriges utrikesminister 1997 hoppades på då hon svarade på en fråga om dessa fängelser i Peru. Trots förhoppningarna och anslag till MR-organisationer i landet har situationen för fångarna på Callao inte förbättrats. Nu stängs t.o.m. Röda korset ute.
Vad avser utrikesministern vidta för åtgärder för att förbättra situationen när det gäller politiska fångars mänskliga rättigheter i Peru?