den 29 november

Fråga 1999/2000:302 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om distriksveterinärer och djurskyddet.

Det diskuteras om djurskyddet ska ligga kvar på kommunerna eller flyttas till länsstyrelserna. Miljöpartiet anser att kommunerna är rätta nivån. Detta utvecklas i motion 1999/2000:MJU544 av mig och Gunnar Goude.

Emellertid är det inte alltid djurskyddsinspektören som först upptäcker missförhållanden. Det är distriktsveterinären, som vid sjukbesök märker att djuren far illa. Man tycker att det borde vara självklart att veterinären går vidare med ärendet, men så sker ofta inte enligt initierad källa. Man säger att man inte vill agera "tjallare" och att risken om man anmäler är att djurägaren tappar förtroendet för veterinären. Inte heller länsveterinären kontaktar alltid djurskyddsinspektören, utan avvaktar. Ibland kritiserar man tillsynsmyndigheten för passivitet i ett ärende man haft kännedom om sedan länge, men inte avslöjat. I många fall kan distriktsveterinären säkert lösa missförhållandena, men inte alltid. Det borde vara naturligt att veterinären kontaktar tillsynsmyndigheten vid kännedom om missförhållanden. Djurskyddet blir ju inte bättre än den svagaste länken och för att få det så bra som möjligt borde alla arbeta åt samma håll oavsett yrkesroll.

Min fråga till ministern är:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att få till stånd ett bättre samarbete mellan kommunens djurskyddsinspektörer och distrikts-/länsveterinärer så att missförhållanden som veterinärerna känner till kommer till kommunens kännedom?