Fråga 1999/2000:288 av Murad Artin (v) till utrikesminister Anna Lindh om diskriminerande lagstiftning i Turkiet
Turkiet eftersträvar i dag status som kandidatland i EU. Brotten mot mänskliga rättigheter i allmänhet och förtrycket i synnerhet är välkänt när det gäller Turkiet.
Mindre känt är den diskriminerande lagstiftning mot minoritetsspråk och minoritetskulturer som återfinns i den turkiska författningen, främst § 26 i den turkiska konstitutionen, vilken lyder: "Då yttrandefrihet och frihet att sprida åsikter brukas, får inget i lag förbjudet språk användas. Skriftliga eller tryckta handlingar, grammofonskivor, ljudband eller videokassetter jämte andra redskap och apparater för uttryck skall, i laga ordning genom domarbeslut eller då sådant dröjer under omständigheter som är att betrakta som betänkliga, genom order från bemyndigad instans konfiskeras."
När det kommer till kritan innebär detta att t.ex. kurdiska endast får talas inom hemmets fyra väggar. En sådan diskriminering av minoriteters språk och kultur måste betraktas som en så grov inskränkning av demokratin att den är helt oförenlig med ett demokratiskt styrelseskick. Det innebär att 15 miljoner kurder i Turkiet och en rad andra minoriteter berövas sina demokratiska rättigheter.
Vad avser utrikesministern att göra i denna fråga i Sveriges kontakter med Turkiet?