Fråga 1999/2000:285 av Owe Hellberg (v) till socialminister Lars Engqvist om rätten till eget boende
Rätten till bostad är ingen självklarhet, trots att kommunerna har ett övergripande ansvar för bostadsförsörjning enligt kommunallagen, socialtjänstlagen och plan- och bygglagen.
Utsatta grupper på bostadsmarknaden, som arbetslösa, ungdomar m.fl., har svårt att göra sig gällande. Bostadsbolagen kräver borgensåtaganden eller sätter godtyckliga krav för rätten till ett hyreskontrakt. Sociala myndigheters attityder har hårdnat. Efter överklagande av kommunalt beslut har i regeringsrätten i flera fall ungdomar nekats rätten till eget boende och hänvisats till en återflytt till föräldrahemmet.
I Sandviken nekas nu en för tillfället arbetslös 21-årig kvinna socialhjälp för att klara sina boendekostnader. Myndigheterna uttalar som sin syn att vid 20@21 år kan man bo hemma hos föräldrarna, men vid 25 års ålder är det rimligt med eget boende utan att särskilda skäl behöver anges.
Rätten till eget boende behöver stärkas och godtycket minska i behandlingen av utsatta gruppers behov av bostad.
Min fråga till ministern blir då följande:
Är ministern beredd att se över socialtjänstlagen eller annan berörd lagstiftning för att minska godtycklig behandling av utsatta bostadsbehövande och trygga individens rätt till egen bostad?