Fråga 1999/2000:267 av Ingegerd Saarinen (mp) till miljöminister Kjell Larsson om radioaktiv nedsmutsning från Sellafield och La Hague
Förra året beslutade 15 länder runt Nordsjön, däribland England och Frankrike, att "avsevärt minska eller stoppa" radioaktiva utsläpp till vatten och luft senast år 2000. Det skedde vid OSPAR-konventionens ministermöte i Sintra i Portugal i juli 1998. I juni nästa år träffas OSPAR-kommissionen i Köpenhamn för att ta beslut om hur avtalet ska implementeras.
Den brittiska regeringen kom nyligen med en handlingsplan för hur England ska uppfylla OSPAR-avtalet. Den lovar ingenting förutom övervakning och modellanalyser. England verkar inställt på att ge Sellafield fortsatt tillstånd för radioaktiva utsläpp till Nordsjön trots tidigare krav från bl.a. de nordiska miljöministrarna. Dessutom vill man tillåta ökade utsläpp till luft.
I oktober i år presenterades en artikel i den vetenskapliga tidskriften The Lancet som visar ett signifikant samband mellan risken för dödfödda barn och faderns exponering för radioaktiv strålning. En ökad frekvens av barnleukemi har också uppmätts runt Sellafield och La Hague. Greenpeace visade genom en analys av blåstång från de skandinaviska kusterna på en kraftig ökning av halten radioaktivt teknetium-99 (Tc-99) från Sellafield. Det norska strålskyddsinstitutet har också rapporterat höjda halter av Tc-99 och har dessutom funnit utbredd förorening med plutonium från både Sellafield och La Hague.
Teknetium fortsätter att vara farligt i 2000 år och plutonium i över 250 000 år.
Vad avser miljöministern göra för att påverka England och Frankrike att snabbt ta krafttag mot den radioaktiva förgiftningen av vår miljö?