Fråga 1999/2000:198 av Margareta Viklund (kd) till socialminister Lars Engqvist om övergivna barn
Barnens rätt i samhället, BRIS, får signaler från alltfler barn att deras föräldrar inte vill ha dem. Fallen är många och hårresande. Skrämmande tidningsartiklar redogör också för att det i Sverige i dag finns barn som är helt övergivna. Barn vars föräldrar talar om för dem att de inte tycker om dem längre och inte vill vara deras föräldrar. Det handlar om elvaåringar som lämnas ensamma hemma när föräldrarna reser på semester, tolvåringar som får ansvara för syskon och hushåll och föräldrar som byter lås för att barnen inte längre ska kunna ta sig in.
De fall där barn övergivits är naturligtvis få, men ändå alarmerande. Bakom dem finns många barn, som förmodligen är mentalt övergivna och som saknar stöd av föräldrar eller andra vuxna.
Eftersom problemet är så påfallande och allvarligt kan det finnas anledning att förutsättningslöst och seriöst utreda hur många barn som verkligen är övergivna i ordets rätta bemärkelse och av vilken orsak/vilka orsaker de i så fall övergivits.
Är socialministern beredd att tillsätta en sådan utredning?