den 10 november

Fråga 1999/2000:187 av Carina Hägg (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om biståndets möte med afrikanska religioner

Afrika är volymmässigt, och på flera andra sätt, den viktigaste regionen för svensk biståndspolitik. Vi är även en aktiv del i det multinationella biståndet och det som kanaliseras genom EU.

En ny strävan i vår Afrikapolitik är den att tillsammans med våra afrikanska partner etablera en mer jämlik relation som bygger på ömsesidig respekt. Denna respekt måste även innefatta de religioner man möter. Man måste för att kunna möta andras religioner veta vilka religioner och religiösa inslag man kan möta. Även inom de stora världsreligionerna finns ofta ett påfallande stort inslag av religiösa företeelser som har sina rötter i det förkoloniala Afrika. Även om anfäderskult och animism har trängts tillbaka, så är det viktigt att vi frågar oss hur afrikanska religioner respekteras i mötet med biståndet.

Den som i dag söker svar på frågan slås av både bristen på kunskap och information i ämnet. Utifrån partnerskapstanken är det än viktigare att se över behovet av forskning för att få kunskap. Bättre kunskap ger underlag för att kunna belysa biståndets förhållande till traditionella afrikanska religioner i dag. Fortfarande betecknas afrikanska religioner alltför ofta i svepande ordalag och betraktas genom koloniala glasögon. Religionsfriheten måste ses i ett vidare sammanhang med attityder och normsättning.

Min fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall är:

Har regeringen tagit initiativ till att belysa hur biståndet i dag möter traditionella afrikanska religioner?