Fråga 1999/2000:171 av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om laxfisket i Östersjön
Vid ett laxfiskeseminarium i Övertorneå den 1 november, arrangerat av Tornedalsrådet och Lapplands Förbund, efterlystes bl.a. ett större samarbete mellan den svenska och den finska regeringen.
Fisket efter lax sker ju i dag till största delen i laxens uppväxtområden i Östersjön, medan en mindre del fiskas längs kusterna och i de laxförande älvarna. Det finns en bred och samstämmig uppfattning att laxfisket på uppväxtområdena måste upphöra. I stället borde laxfisket efter utsatt smolt i första hand tas till vara i s.k. terminalfiske utanför och i älvmynningarna. Den vilda naturreproducerande laxen bör i första hand utnyttjas som bas för en utvecklad sportfiskenäring, något som enligt en rapport från Umeå Universitet, också skulle kunna skapa en mängd arbetstillfällen i Norr- och Västerbotten.
Eftersom laxen rör sig längs den finska och svenska Norrlandskusten borde det vara självklart att Sverige och Finland har en gemensam hållning i fiskeförhandlingar som rör fiskekvoter. Det är också önskvärt med samordnade regler för laxfisket i övrigt. Särskilt viktigt är detta i Torneälven, som är gränsälv.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att öka samarbetet och få till stånd en gemensam svensk@finsk hållning i laxfrågan?