Fråga 1999/2000:161 av Marianne Andersson (c) till utrikesminister Anna Lindh om kriget mellan Etiopien och Eritrea
Internationella påtryckningar och aktioner har inte lyckats få slut på kriget mellan Etiopien och Eritrea som pågått sedan maj 1998. Den fredsplan som tagits fram av OAU har accepterats av Eritrea men förkastats av Etiopien. De övergrepp som i stor mängd redovisas av bl.a. Amnesty International har i allt övervägande del utförts av Etiopien. Etiopien använder sig också av barnsoldater i stor utsträckning, då från andra stammar än det styrande Tigray-folket. Detta i sin tur riskerar att leda till etniskt sönderfall i Etiopien med allt vad det kan innebära. Barnen som ofta använts som levande minröjare har många gånger lurats in i kriget under förevändning att de skulle få jobb i byggbranschen. Det mänskliga lidandet är oändligt och ändå verkar omvärlden inte riktigt ta konflikten på allvar. Endast en stark internationell press kan stoppa detta krig. Jag menar att Sverige, med sina långvariga samarbetstraditioner med Etiopien, bör använda alla till buds stående medel, bilateralt, i FN, EU och Världsbanken, för att få slut på konflikten.
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta inom dessa områden för att få ett slut på kriget mellan Etiopien och Eritrea?