Fråga 1999/2000:160 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om bistånd till Etiopien och Eritrea
Kriget mellan Etiopien och Eritrea har nu pågått sedan i maj 1998. Hittills har alla ansträngningar att få slut på kriget mellan dessa grannar misslyckats. Rapporterna, bl.a. från Amnesty, om grymheter, brott mot internationella konventioner och omänsklig behandling av människor är otaliga; Massdeportationer av eritreaner från Etiopien till krigszonen och till koncentrationsläger, splittring av familjer, berövande av medborgarskap, hinder från att återvända till det egna landet, ungefär 1 000 saknade personer, barnsoldater och andra soldater som används som levande minröjare m.m. OAU:s fredsplan har accepterats av Eritrea men förkastats av Etiopien. Det går inte att finna orsaker till konflikten som motsvarar den förstörelse och det mänskliga lidande den orsakar. Mycket lutar åt att det handlar om maktbegär hos maktfullkomliga ledare. Många tycker att det är förvånande att Etiopien får ekonomiskt bistånd som de indirekt kan disponera till sin krigföring. Även om det svenska biståndet till de båda länderna är långsiktigt och fattigdomsinriktat måste det ändå till sådana signaler som visar att vi inte kan ge bistånd till länder som anfaller varandra och orsakar tusentals dödsfall i sina länder. Därför är det hög tid att nu tala det språk som makthavarna förstår. Alltså att införa ett moratorium när det gäller det svenska biståndet till dess att konflikten löses.
Jag vill därför fråga biståndsministern:
Avser biståndsministern att införa ett moratorium när det gäller biståndet till Etiopien och Eritrea?