Fråga 1999/2000:139 av Lars Gustafsson (kd) till justitieminister Laila Freivalds om barnets bästa
I ett nyligen fattat beslut har en far får behålla vårdnaden om sitt barn trots att han mördat barnets mor. Mordet har i sig inte ansetts kunna ligga till grund för en begäran om överflyttning av vårdnaden. Följden har blivit att barnets relation till fadern prioriterats framför barnets relation till den avlidna moderns släktingar. Socialnämnden har som konsekvens av sitt ställningstagande beslutat att placera barnet i "ett neutralt" hem under de år fadern avtjänar sitt straff i fängelse.
Socialtjänstlagens 22 § har nyligen ändrats. Den nuvarande lydelsen är "Vid placering av barn skall i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående". Ett "skall" har ersatt ett tidigare "bör". Riksdagen har härigenom markerat släktens betydelse för barnets utveckling. Denna markering blir dock betydelselös i det fall vårdnaden om barnet fortfarande tillhör en förälder men denne inte kan utöva en praktisk omsorg om barnet på grund av ett fängelsestraff.
Föräldrabalkens regler om vårdnad och socialtjänstlagens regler om placering av barn står här i strid med varandra. När "ett neutralt hem" väljs för att värna en "vilande möjlighet att utöva vårdnaden" bortser man från Socialstyrelsens uttalande att risken är nästan dubbelt så stor för att en placering ska misslyckas i ett främmande familjehem än när placeringen sker hos släktingar.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att undvika den kollision som uppstår mellan föräldrabalken och socialtjänstlagen?