den 24 augusti

Fråga 1999/2000:1352 av Birger Schlaug (mp) till finansminister Bosse Ringholm om marginaleffekter för politiker och andra

Jag har observerat att allt oftare motiverar regeringen förslag som minskar jämlikheten och grundtryggheten i samhället med att de s.k. marginaleffekterna bör minska. Det kan gälla allt från det ursprungliga förslaget till maxtaxa som bl.a. motiverades med vikten av sänkta marginaleffekter så att människor skulle stimuleras att lämna sina barn längre tid på dagis för att lönearbeta mer till sämre ersättningsnivåer i trygghetssystemen för låginkomsttagare. Eller förslag som innebär större skattesänkningar för oss med höga inkomster än för de med låga inkomster.

Marginaleffekter uppstår ofta då det finns en god grundtrygghet i botten på trygghetssystem. Då blir det mindre lönsamt att jobba extra, gå upp i arbetstid eller rent av söka sig ett mer betalt jobb. Eller i vissa fall ens ta ett jobb.

Men inom ett område verkar regering och stora delar av oppositionen överens om att tryggheten är så viktig att mycket stora marginaleffekter är av godo. Det gäller för t.ex. riksdagspolitiker och kanske också statsråd. Vilket kan tyckas lite lustigt. Att skydda sig själva genom rejäl grundtrygghet och stora marginaleffekter är i detta fall uppenbarligen lika viktigt som att minska tryggheten och marginaleffekterna för andra. Sålunda utgår en rejäl pension för riksdagsledamöter, men den avtrappas om man skaffar andra inkomster, vilket innebär kraftiga marginaleffekter och stor ekonomisk trygghet.

Avser finansministern åtgärda den differenta syn på marginaleffekter som ligger till grund för den praktiska politiken?