den 1 augusti

Fråga 1999/2000:1266 av Carl G Nilsson (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om produktionen av oljeväxter

EU-kommissionens beslut att bekosta en kampanj för försäljning av olivolja i kombination med USA:s ökade subventioner till de amerikanska sojabönodlarna riskerar att bli den definitiva dödsstöten för den svenska oljeväxtodlingen. Agenda 2000 innebär en sänkning av arealstödet för oljeväxter till samma nivå som för spannmål. Ett av skälen för denna reform var att ta bort kvotbegränsningar och därmed ge de europeiska oljeväxtodlarna fritt tillträde till världsmarknaden. Den svenska regeringen stödde denna linje fullt ut trots att man borde ha insett att den svenska oljeväxtodlingen var den som i första hand skulle minska som följd av de sänkta arealersättningarna. Åtgärden har slagit mycket hårt på den svenska odlingen av raps, ryps och lin. Den svenska raps- och rypsarealen är år 2000 knappt 50 000 ha vilket är en minskning med 40 % jämfört med 1999. Oljeväxtarealen i de övriga medlemsländerna har sjunkit med 10 % jämfört med 1999. Samtidigt som EU tar bort sitt särskilda stöd till oljeväxter behåller eller t.o.m. ökar USA sitt statliga stöd till sojabönor. Syftet med Agenda 2000 bör rimligtvis ha varit att marknadens efterfrågan och prisbildning skulle styra storleken på oljeväxtarealen. Detta har uppenbarligen misslyckats. När EU-kommissionen i denna situation beslutar om att med EU-medlemmars skattemiljoner stödja en kampanj för försäljning av europeisk olivolja kan effekten för den svenska produktionen av vegetabiliska oljor bli förödande.

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att bevara den svenska oljeväxtodlingen?