Fråga 1999/2000:114 av Inger René (m) till justitieminister Laila Freivalds om polisens larmpaket
Fr.o.m. nästa höst slutar Rikspolisstyrelsen (RPS) att bära kostnaden för s.k. larmpaket för hotade personer. I stället får de lokala polismyndigheterna själva stå för kostnaderna. Upphandling av ca 1 200 larmenheter pågår just nu. Samtidigt har RPS i en skrivelse informerat landets polismyndigheter att de efter leverans få bekosta telefonerna själva. En telefon kostar ca 5 000@6 000 kr.
Erfarenhetsmässigt vet man att larmen måste konkurrera med övriga poster i en lokal polismyndighets hårt ansträngda budget. Efterfrågan på larmpaket ökar. Polisdistrikten tvingas prioritera vem som skall få larmen. Många kvinnor som utsätts för kvinnomisshandel har redan i dag svårt att få tillgång till ett larmpaket på grund av bristande resurser. Det har också visat sig, vid en inventering som RPS gjort av vilka särskilda insatser landets samtliga polismyndigheter gör i samband med kvinnomisshandel, att vissa polismyndigheter har påtagliga brister att akut och dygnet runt kunna låna ut s.k. larmpaket.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att tillförsäkra att de personer som verkligen behöver ett larmpaket också får tillgång till det?