den 8 juni

Fråga 1999/2000:1090 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrådet Britta Lejon om religionsfriheten i Sverige

När de mänskliga rättigheterna började uttryckas i alltmer strukturerad form under 1700-talet var religionsfriheten grundläggande. Den mänskliga rättigheten dominerade kampen och debatten. En konsekvens av rätten till egen tro är också rätten att tycka, utrycka sig och förmedla den övertygelse som man bär med sig i sitt innersta.

För de flesta i vårt samhälle är detta i dag självklart. Men trots detta finns allvarliga tendenser i vårt samhälle att religionsfriheten och rätten till tro alltmer ifrågasätts. Här kan nämnas exempel som koscher, hallale, manlig omskärelse eller religiöst grundade uppfattningar om vad som är en familj.

I alla dessa frågor ifrågasätts religiositet på ett alltmer hätskt sätt. Man nöjer sig inte enbart med att själv vidhålla en annan uppfattning utan i många stycken tar man heder och ära av den som står upp för sin religiösa övertygelse.

I svensk lagstiftning finns det t.o.m. hinder för att individer ska kunna leva ut sin tro på ett enligt trosuppfattningen riktigt sätt. Detta trots att vi som nation ställt oss bakom FN stadgan om de mänskliga rättigheterna och även talar om att Sverige ska vara ett mångkulturellt land.

Vad avser demokratiministern göra för att se över religionsfrihetens ställning i det svenska samhället och förstärka religionsfriheten i vårt land?