den 18 november

Interpellation 1999/2000:90 av Per Bill (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om elevers utanförskap

Sverige ser i dag inte ut som det gjorde för 30 år sedan. Det svenska samhället präglades tidigare av homogenitet. Sverige hade en homogen kultur och ett gemensamt språk. I dag hörs många språk på våra skolgårdar och vårt samhälle formas av ännu fler kulturer. Detta ställer ännu högre krav på den svenska skolan att lyckas lära alla elever att kunna läsa och skriva korrekt svenska.

Sverige håller på att delas upp i områden som präglas av stor framtidstro respektive betydande oro och resignation inför framtiden. Detta märks inte minst i skolan. Många elever ger uttryck för en känsla av utanförskap. Detta syns också i faktiska siffror redovisade av Skolverket.

Skolverkets rapporter visar att 43 % av de elever som antingen är födda i ett annat land eller har två föräldrar som är födda utomlands inte har fullföljt sina gymnasiestudier inom fyra år. Skolverkets statistik bygger på de elever som påbörjade sina gymnasiestudier höstterminerna år 1992, 1993 och 1994. Avhoppen från gymnasieskolan gällande dessa elever är 25, 35 respektive 43 % fyra år senare.

I grunden handlar detta om att dessa elever upplever ett utanförskap. Många av dessa elever känner att de inte har något val och att skolan inte är till för dem. De ges inte chansen att välja skola. Och många lärare orkar inte i längden med att ge dessa elever det stöd som måste till för att resultatet ska bli bra.

Ahmet Önal, ordförande i Turkiska ungdomsförbundet säger: "Det vi ser är Sveriges nya underklass. Jag pratade turkiska hemma, turkiska i skolan och obegriplig svenskturkisk slang med kompisarna". För att lyckas vända denna trend krävs att alla, invandrare som svenskar, förstår att: "vägen heter utbildning".

Skolans betydelse kan inte överskattas. Samtidigt är det så att elevernas bakgrund och olika fallenhet för svenska språket betyder att skolan, om den ska lyckas med sin uppgift, måste möta varje enskild individ för sig. För alla har vi olika språkliga bakgrunder som formats i mycket olikartade miljöer. Sett ur elevens perspektiv framstår då den hittills förda socialdemokratiska skolpolitiken, med sin inriktning mot likriktning och enhetlighet, som totalt felaktig.

Vad som krävs är i stället en skolpolitik inriktad på att skapa valfrihet och mångfald, konkurrens och tydligt ledarskap. En skolpolitik som sätter fokus på elevernas resultat genom kontinuerlig utvärdering av skolan.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Ingegerd Wärnersson:

Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet vidta för att minska avhoppen från gymnasieskolan i allmänhet och gällande elever med invandrarbakgrund i synnerhet?