Interpellation 1999/2000:74 av Sten Andersson (m) till statsrådet Ulrica Messing om etnicitet och kulturell mångfald
Mot bakgrund av den havererade flykting- och integrationspolitiken, där inget parti är oskyldigt, agerar regeringen desperat. Statsrådet Ulrica Messing har yttrat att "hon skall göra sitt yttersta för att främja kulturell och etnisk mångfald", men också att "det är inte den etniska och kulturella bakgrunden utan kompetensen som skall vara avgörande". Statsrådet har också uttryckt förvåning över att det inte finns någon riksdagsledamot med afrikansk bakgrund. Är statsrådets förvåning lika stor över saknaden av riksdagsledamöter från alla övriga etniska bakgrunder och nationaliteter som beviljats permanenta uppehållstillstånd i Sverige de senaste 15 åren?
Socialdemokraternas partisekreterare har sagt att "kvotering är inte bra, men kan tillgripas om inget annat hjälper." Vad vill regeringen egentligen? Är främjande av etnisk och kulturell mångfald lika med kvotering eller inte? I vilket läge ska kvotering tillgripas och på vilka grunder?
Enligt undertecknad ska vid tillsättning av lediga jobb endast vägas in de meriter som arbetsgivare anser vara riktiga och viktiga för det enskilda företaget. Om arbetsgivare anser det värdefullt att arbetssökande med viss etnisk eller kulturell bakgrund är positivt för företaget är det upp till denne, utan att behöva ta hänsyn till teoretiska och icke verklighetsförankrade politikers tyckande eller lagar, att väga in olika aspekter på arbetssökande.
Vilken situation ska uppstå för att statsrådet Messing ska vara beredd att föreslå kvotering baserat på etnisk och kulturell bakgrund i arbetslivet?