den 5 november

Interpellation 1999/2000:70 av Lars Björkman (m) till näringsminister Björn Rosengren om konkurrerande trafik på statens bannät

Staten är i dag ägare av den absoluta merparten av det svenska järnvägsnätet. Ägarens ansvar bör enligt min mening vara att effektivt utnyttja gjorda investeringar samt även underhålla och göra nyinvesteringar på de bandelar som uppfyller ägarens avkastningskrav.

För att öka järnvägens attraktivitet och konkurrenskraft måste en total avreglering genomföras.

En sådan åtgärd skulle möjliggöra en konkurrensutsättning av persontrafiken i dess helhet. Järnvägstrafiken kan då utvecklas helt på marknadsmässiga villkor och bli mer kundanpassad och effektiv. Konkurrens mellan olika järnvägsföretag ska i ett sådant läge råda och spåren ska efter upphandling fördelas till den operatör som uppfyller de krav som fastställts i upphandlingen. Självfallet måste höga krav på säkerhet och tillförlitlighet ställas på de operatörer som i framtiden trafikerar bannätet.

Sverige ligger i en internationell jämförelse väl framme på järnvägssidan och vi bör bevaka den konkurrensfördel detta innebär. EU:s intention att avreglera och konkurrensutsätta verksamheterna måste övergå från att vara idéer till handlingsplaner för genomförande.

Uppdelningen av det gamla SJ i ett banverk och en trafikoperatörsdel har möjliggjort fortsatt avreglering och konkurrensutsättning. Under den förra mandatperioden fattades beslut kring omfattande investeringar i järnvägsnätet, men detta räcker inte för att skapa en bra infrastruktur. Avreglering är en förutsättning för att järnvägssektorn ska kunna öka sina marknadsandelar. Riksdagens beslut att överföra trafikledningen från SJ till Banverket är av stor strategisk betydelse för konkurrens mellan olika operatörer.

I januari år 2000 börjar företaget BK-tåg att på kommersiella grunder köra järnvägstrafik både i Stockholm och på Västkustbanan. Detta företag, liksom ett antal andra operatörer, driver redan i dag såväl persontrafik som godstrafik på andra bandelar i landet. Detta är ett resultat av att de som kreativa entreprenörer hittat nischer och anpassat sin verksamhet till befintliga transportbehov. Dessa företag bör genom fortsatt avreglering ges vidgade möjligheter att i konkurrens utveckla, utöka och bredda sina verksamheter.

Genom upphandling i konkurrens har BK-tåg tio års trafikeringsrätt på Stockholms pendeltågstrafik men endast ett år på Västkustbanan. Att under ett års tid bygga upp en ny fungerade verksamhet tror jag kommer att bli svårt. Enligt min mening bör upphandlingarna av järnvägstrafiken omfatta minst fem år i stället för den ettåriga upphandling som skett för Västkustbanan.

En viktig fråga för att nya operatörer ska ha en möjlighet att klara sig är att de får tillgång till ett samlat biljettsystem. Det måste enligt min mening vara samhällets intresse att resenärer på statens järnvägsnät har tillgång till ett biljettsystem som underlättar för såväl anslutningsresor, som genomgångsresor på hela det svenska bannätet. Därför bör SJ:s biljettförsäljning öppnas upp så att även privata operatörer har möjlighet att sälja sina biljetter från detta gemensamma system. Samtidigt ger det naturligtvis SJ möjlighet att sälja biljetter på sträckor som trafikeras av andra operatörer. Att bygga nya biljettförsäljningsställen och automater kommer onekligen att försvåra för både den enskilde resenären och inblandade operatörer.

Rikstrafiken i Sundsvall, som inrättades vid halvårsskiftet, har nu till uppgift att samordna och upphandla den långväga kollektivtrafiken i Sverige. Det regelverk och den förordning som reglerar trafikeringsrätterna har dock visat sig ha betydande brister. Bl.a. har det uppmärksammats att med nu gällande lagstiftning ges SJ rätten att under löpande avtalsperiod med annan operatör trafikera de sträckor som man förlorat till konkurrerande järnvägsföretag.

För att undanröja risken för tvist om vem som har trafikeringsrätten måste regeringen enligt min mening besluta om en ändring i den förordning som hitintills reglerar SJ:s trafikrätt.

Därför vill jag fråga näringsministern:

  1. Avser näringsministern ändra de förordningar som hitintills reglerar SJ:s trafikeringsrätt på stombanenätet och som omfattar även internationell trafik?
  2. Är näringsministern beredd medverka till en förlängning av gällande avtal som nu gäller för operatören på Västkustbanan?
  3. Om inte, kommer näringsministern uppdra åt Rikstrafiken att på nytt upphandla denna sträcka i konkurrens?
  4. Är näringsministern beredd medverka till att vid konkurrensupphandling av järnvägstrafik fastställa att avtalstiden inte utan särskilda skäl ska tillåtas underskrida fem år?
  5. Vad avser näringsministern göra åt problemen med biljettförsäljningen?