den 1 november

Interpellation 1999/2000:55 av Marianne Samuelsson (mp) till justitieminister Laila Freivalds om ett öppnare SÄPO

Justitieministern talade i ett anförande den 20 november 1997 om vikten av att SÄPO:s verksamhet skulle göras säkrare och mer öppen för insyn. Forskare och allmänhet skulle kunna ta del av SÄPO:s register i så stor utsträckning som möjligt. För att öka insynen i SÄPO:s verksamhet inrättades Registernämnden. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet gavs i uppdrag att genomföra ett forskningsprogram om den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Målsättningen var att den fria och oberoende forskningen skulle garanteras.

I ett svar på min interpellation 1997/98:298 sade justitieministern att en ny polisregisterlag skulle ge "enskilda en reell möjlighet att ta del av de eventuella uppgifter som finns registrerade om dem".

Detta lät ju mycket bra. Tyvärr har det nu visat sig att det återstår en hel del att göra.

Det grundläggande problemet för oberoende forskning är, och har varit under hela den tid som frågan har diskuterats i riksdagen, att merparten av IB:s inrikesarkiv förstördes i samband med att IB:s affärer uppdagades 1973. Därför ville vi ha en sanningskommission med rätt att förhöra inblandade personer. För att garantera oberoende forskning räcker det nämligen inte, att som tre socialdemokratiska ministrar stolt proklamerade i DN Debatt den 28 december 1997, öppna arkiven och uppdra till ansvariga myndigheter att vara behjälpliga. När det sedan visar sig att arkiven inte är särskilt öppna förefaller regeringens garantier om möjlighet till oberoende forskning än tunnare.

Sekretess är fortfarande huvudregel. Något som jag fick erfara när jag vände mig till Säkerhetspolisen för att få ta del av min akt och de registreringar som eventuellt finns om mig. Samma upptäckt har gjorts av det absoluta flertal människor som vänt sig till SÄPO, efter den 1 april i år då sekretesslagen ändrades för att ge möjlighet till insyn, för att få läsa hela eller delar av sin akt. Registernämnden tycks oförmögen att vara medborgarna behjälplig med att pröva vilka uppgifter som kan lämnas ut utan att det riskerar rikets säkerhet.

De direktiv som regeringen gav Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har kritiserats för att vara alltför snäva. Direktiven riskerar därmed att försvåra möjligheten till seriös och oberoende forskning på området.

Med anledning av det ovanstående vill jag fråga justitieministern följande:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förbättra insynen och öppenheten i SÄPO:s verksamhet?