den 29 oktober

Interpellation 1999/2000:50 av Ola Karlsson (m) till kulturminister Marita Ulvskog om digitala TV-sändningar i marknätet

Regeringens satsning på marknätet för digital TV har blivit ett stort fiasko. Höga kostnader, kanaler som inte vill sända, få dekodrar sålda, inga tittare, kraftiga förseningar och orealistiska planer har gjort att den dryga miljard projektet hittills kostat framstår som bortkastade pengar. Resultatet visar också att det plan- och kommandotänkande som präglat projektet och Kulturdepartementets agerande passar sällsynt illa för nya medier.

Redan urvalsprocessen visade att avsikten med projektet var att bibehålla en stark politisk styrning av TV. Urvalet blev en renodlad politisk skönhetstävling utan några överväganden av kanalernas kommersiella möjligheter eller drivkrafter. När regeringen meddelade sändningstillstånd bekräftades den politiska styrningen. Kanalerna tvingas anlita de statliga monopolbolagen Senda och Teracom för att distribuera de digitala sändningarna. Ägarförhållanden, liksom innehållet i programmen, regleras på ett sätt som för tankarna till förhandsgranskning.

Provsändningar utlovades till mitten av november 1998 och kompletta sändningar till den 1 januari 1999. Eftersom inga dekodrar fanns framme försenades starten till den 1 april. Efter ett halvår är ca 400 dekodrar sålda, varav endast fem i hela Östersund/Sundsvallsområdet. Sveriges Television har därför beslutat att deras regionala sändningar ska dras ned på grund av alltför få tittare. Kunskaps-TV, Cell, Kanal 5 och TV 3 har ännu inte påbörjat några sändningar.

En av myterna som spridits från Kulturdepartementet för att försvara det digitala marknätet är att det skulle vara nödvändigt för att nå samtliga hushåll. Detta är fel, vilket också konstateras i den av Ernst & Young framtagna rapporten för digital-TV-kommittén, som skriver: "I princip hela den del av befolkningen som inte är kabel-TV-ansluten kan potentiellt ta emot televisionssändningar från satelliter, antingen direkt eller via olika former av matar-/kabelnät." "Det innebär att så gott som hela svenska befolkningen kan se public service-kanaler digitalt även om ett marknät inte byggs." I dag är ca 42 % av TV-tittarna anslutna till kabel-TV, ca 23 % nyttjar satellit via egen parabol eller parabolöar medan bara en tredjedel av tittarna har TV-sändningar enbart via marknätet. Ernst & Young uppger i sin rapport att det enbart är 32 %, eller 1,25 miljoner hushåll som är målgruppen för marksänd digital TV.

Det är ett mycket litet antal tittare, ca 400 stycken, som hittills frivilligt har köpt dekoder för marknätet. Priset för dekodern är ca 5 000 kr och den gör det i dag möjligt att i princip se samma kanaler som i det analoga nätet. Eftersom få köper frivilligt har det statliga bolaget Teracom skapat ett nytt bolag, Boxer, som till 90 % ägs av Teracom. Boxer har enligt medieuppgifter garanterat beställningen av 100 000 dekodrar från Nokia till en beräknad kostnad om en kvarts miljard kronor. Avsikten är att genom kraftigt subventionerade priser snabbt få ut dekodrarna på marknaden. Det finns, enligt min uppfattning, ingen anledning att bygga upp en statligt ägd verksamhet för dekoderuthyrning. Statliga medel ska vare sig via statsbudgeten eller via statliga bolag användas för att subventionera dekodrar.

Starka politiska röster höjs nu för ett snabbt beslut om att tidigt släcka ned de vanliga analoga TV-sändningarna för att på så sätt tvinga in konsumenterna i det digitala mark-TV-nätet och därmed göra fiaskot mindre tydligt. Det är förkastligt att på detta vis försöka tvinga in tittarna i marknätet. En släckning ska ske som ett resultat av tittarnas fria val och inte för att den vägen tvinga fram ett visst koncept och skyla över misslyckad interventionism.

Regeringens låsning vid marknätet riskerar att tvinga och lura in konsumenterna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst utrymme för interaktivitet. Risken är stor att den som skaffar dekoder sedan inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre bredband som sannolikt kommer inom några få år. Regeringens agerande riskerar därigenom att skada möjligheterna att nå hela Sverige med bra bredbandslösningar.

Regeringens planer på ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är lika feltänkta som Stålverk 80 en gång var för stålindustrin. De kommer inte bara att motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en informationsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabelnät, satelliter, elnät och telenät skapar nya och omfattande möjligheter för interaktiv datakommunikation.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta med anledning av det totala fiaskot hittills för digitala TV-sändningar i marknätet?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att stoppa mångmiljonprojektet med hyrdekodrar i det statliga bolaget Boxer?

Avser statsrådet vidta några åtgärder för att förhindra en förtida släckning av de analoga näten?