Interpellation 1999/2000:42 av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om demokrati i Kosovo
Trots en fredsöverenskommelse med Nato, den jugoslaviska regeringen och företrädare för den kosovoalbanska befolkningen, är framtiden för det kosovoalbanska folket mycket oviss. Regimens historiska förtryck mot majoriteten av befolkningen har satt djupa spår. Den våldsamma etniska rensningen ledde till att hundratusentals människor sattes på flykt. Den materiella förödelsen är förödande och de flyktingar som lyckats återvända har ofta funnit sina hem förstörda.
Den etniska rensningen av den kosovoalbanska befolkningen i Kosovo har pågått under en längre tid. Men det var innan och framför allt i samband med Natos flygräder över Republiken Jugoslavien som Milosevics systematiskt genomförde en av de grövsta etniska rensningarna efter det andra världskrigets slut, på liknande sätt som det genomfördes i Bosnien-Hercegovina. Upp till 600 000 människor drevs på flykt inom Kosovos gränser och mer än 700 000 fördrevs till grannländerna Albanien och Makedonien. Därutöver flydde tusentals kosovoalbaner till Bosnien, Montenegro och övriga länder i väst. Människor bussades till gränserna och långa flyktingtåg övervakades av den jugoslaviska militären. Denna aktion hade aldrig kunnat genomföras så snabbt om den inte hade varit planerad i förväg. Natos bombningar blev därmed en förevändning för något som Milosevic och hans mannar länge planerat för, dvs. skapandet av ett etniskt rent Kosovo för den serbiska befolkningen.
Återvändandet av flyktingar har efter Rambouillet-avtalet delvis varit framgångsrikt. Däremot har det uppstått stora problem vid hemkomsten och rapporter om våldsamheter har förekommit. Över 200 000 serber har flytt från Kosovo till den serbiska delrepubliken Jugoslavien. Frustrationen är stor bland dem som har fördrivits från sina hem i Kosovo. Det är viktigt att det byggs upp ett multietniskt Kosovo, där alla nationaliteter kan bo, och där oskyldiga människor som har flytt kan få återvända till sina hem.
Politiker i Kosovo har höga förväntningar och förhoppningar om att få hjälp och stöd från Sverige. Det gäller humanitär hjälp, fysisk återuppbyggnad av landet och uppbyggnad av demokratin.
Människorna i Kosovo har också stora förväntningar på att världssamfundet ska infria de löften som givits och föregå med gott exempel när det gäller den demokratiska hanteringen av olika frågor.
Det finns i dag en farlig frustration hos det kosovoalbanska folket. Många ser med skepsis på den FN-ledda administrationen eftersom de anser att den inte tillräckligt väl representerar folket. Man längtar efter ett demokratiskt system och vill genomföra demokratiska val så fort som möjligt. Flera av de kosovoalbanska ledarna är rädda för att kaos och anarki kan lura bakom hörnet.
Det är också av avgörande betydelse att rättvisa skipas på Balkan. För att undvika framtida konflikter eller en ny upptrappning av våldet måste därför ansvariga ledare och krigsförbrytare ställas inför rätta snarast. Politiska fångar måste friges. Milosevic m.fl. borde ställas inför krigsförbrytartribunalen i Haag, som högsta ansvarig för terrorn och morden i Bosnien och Kosovo.
Mina frågor till statsrådet är:
Hur tänker regeringen påskynda processen så att det kan hållas allmänna demokratiska val i Kosovo så snart som möjligt?
Hur tänker regeringen agera för att försöka upprätta ett multietniskt Kosovo, där flyktingar oavsett nationalitet ska kunna återvända till sina förlorade hem?
Hur tänker regeringen agera för att skapa rättvisa i regionen så att de ansvariga ledarna och övriga krigsförbrytare ställs inför rätta och politiska fångar släpps fria?