den 22 oktober

Interpellation 1999/2000:40 av Inga Berggren (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om boendesituationen och hyreslagstiftningen

Fler än 56 000 lägenheter står tomma i landet. Samtidigt råder det bostadsbrist i storstadsregionerna. De lediga bostäderna finns inte där de behövs, och rörligheten på bostadsmarknaden är liten. Det är ett omfattande, svårt och dyrt projekt att byta bostad allteftersom familjeförhållanden, arbetssituation eller privatekonomi förändras. Den bristande rörligheten leder till en alltmer tilltagande segregation. Byggandet av bostäder är för litet, och när det gäller hyresrätter, närmast obefintligt. Den nuvarande bostadsproduktionen svarar inte på långt när mot den efterfrågan som finns och denna obalans kommer att förstärkas under de närmaste åren. Hyresregleringarna har lett till att det knappast byggs några nya hus för upplåtelse med hyresrätt. Ett tydligt exempel är borgarrådet Billströms beslut angående konstlat låga hyror i det s.k. S:t Eriksområdet, som under ett antal år fullständigt stoppade byggandet av nya hyresrätter i Stockholmsområdet.

Hyresregleringarna har i storstäderna åstadkommit en situation där det i praktiken endast är den som har ett kapital så stort att det räcker för att köpa ett hyreskontrakt svart, som kan få tag på ett förstahandskontrakt till en hyresrätt. De som inte har en sådan ekonomi, exempelvis flertalet studenter och ungdomar, är utlämnade till andra- och tredjehandsmarknaden, där hyresnivån oftast ligger på en helt annan nivå @ anpassad till att utbudet är så mycket mindre än efterfrågan. Dessutom är det jämförelsevis dyrt att bo i ytterområdena mot bakgrund av vad man får för pengarna @ ett förhållande som knappast förtjänar att kallas rättvist.

För den som har ett litet kapital på banken och fast anställning är situationen på bostadsmarknaden besvärlig, men sätter inga absoluta hinder i vägen för att skaffa sig en bostad. Bostadsrätter och småhus finns nämligen att köpa för den som har möjlighet att betala, även om bostadsbristen på vissa håll har lett till att priserna stigit drastiskt under senare år.

Regeringens tillsättande av den utredning som har att utvärdera bruksvärdessystemet visar att det finns en insikt kring problemen. Jag välkomnar detta. Samtidigt oroas jag av att utredningens uppdrag inte syftar till mer än att bekräfta den situation som redan är uppenbar, inte att komma med ett förslag till en ny, bättre fungerande, hyreslagstiftning.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att åstadkomma en större rörlighet och därmed en bättre fungerande bostadsmarknad?

Ämnar statsrådet ge tilläggsdirektiv till utredningen om bruksvärdessystemet med syfte att därigenom få konkreta förslag till en ny hyrelagstiftning?