den 20 oktober
Interpellation 1999/2000:39 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om fristående skolor
Även om fortfarande bara ca 3 % av landets skolelever går i en fristående skola och att denna typ av skolor "bara" finns i 124 av landets kommuner, så har antalet elever i fristående grundskolor ökat kraftigt, eller med i genomsnitt över 3 400 elever per år. Fristående skolor med speciell pedagogik som inriktning är fortfarande de vanligast förekommande. De utgör tillsammans med skolor med allmän inriktning drygt två tredjedelar av samtliga fristående grundskolor. Därutöver finns religiösa skolor samt skolor med språklig/etnisk profil. I början av 1990-talet var ideella föreningar den klart mest vanliga huvudmannaformen. I dag har situationen förändrats. År 1998/99 var den vanligaste formen av huvudmannaskap bland de 98 godkända skolorna aktiebolag (30 %).
Det har under de senaste åren blivit allt vanligare att enskilda näringsidkare ansöker om att få starta fristående skolor. Från att i ansökningsomgången 1994/95 enbart ha motsvarat 2 % av samtliga huvudmän har siffran stigit till 16 % år 1998/99. Trenden uppmärksammades tidigt av Skolverket och redan i samband med handläggningen av 1997 års ansökningar uppkom diskussioner om hur man bättre skulle kunna kontrollera en enskild huvudmans förutsättningar att bedriva skolverksamhet.
Utvecklingen visar att alltfler av dem som söker tillstånd att etablera fristående skolor har vinstintressen som motiv. Det har också blivit allt vanligare att en huvudman ansöker om att få starta flera fristående skolor. På sikt kan detta leda till att ett mindre antal skolhuvudmän står bakom en allt större andel av de fristående skolorna.
Av proposition 1995/96:200 Fristående skolor m.m. framgår bl.a. följande: "Skäl för att en skola ska kunna förklaras inte ha rätt till bidrag skall vara, att etableringen av en ny bidragsberättigad fristående skola medför påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan är belägen. Det torde i första hand vara frågan om påverkan på grundskoleverksamheten, men det kan hända att också andra delar av skolväsendet påverkas, t.ex. särskolan. Valfriheten för vissa elever får inte inskränka andra elevers frihet att välja att gå i en skola nära hemmet @ @ @ I små kommuner kan etableringen av en fristående skola påverka kommunens skolorganisation och medföra betydande kostnadsökningar, som är bestående. I en del fall kan inrättandet av en fristående skola leda till ökade kostnader för kommunen till följd av att skolverksamhet bedrivs i mindre effektiv omfattning och med lågt kapacitetsutnyttjande."
Detta är uppenbarligen också vad som skett i många fall. Den kraftiga tillströmningen av fristående skolor tar, som flera kommuner i framställningar till regeringen påpekat, resurser från de elever som väljer den kommunalt drivna skolan. Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående skolor konstaterar bl.a. i SOU 1998:112: "Att det nya systemet för resursfördelning skulle vara kostnadsneutralt i jämförelse med det gamla stämmer inte hittills. Det har i stället inneburit högre kostnader för de flesta kommunerna." Etablering av en friskola innebär i många fall ett minskat elevunderlag och mindre pengar till den kommunala skolan.
Undersökningar visar också att de fristående skolorna har en betydligt större andel obehöriga lärare än de kommunala skolorna trots att skollagen i detta avseende prövats genom ett beslut i kammarrätten, där det fastslogs att samma krav ska ställas på samtliga skolformer.
Ytterligare resurser till privatskolor betyder inte bara ökade möjligheter för nya idéer utan i andra ändan att det blir mera trångt med resurser och därmed för idéutvecklingen i de kommunala skolorna. Skolans värde och samhällsuppgift som social och kulturell mötesplats minskar och segregationen ökar med en utveckling mot fler etniska och konfessionella skolor. Värden som tolerans, demokrati, empati och inlevelse i varandras villkor torde bäst utvecklas i en tidig, bestående och ömsesidig kommunikation mellan skolkamrater. På så sätt kan kulturella, sociala och etniska motsättningar förebyggas redan från grunden och integration av barn med utländsk bakgrund i det svenska samhället underlättas.
Insikten om att etableringen av fristående skolor "är en lång och inte minst kostsam procedur" (sic!), urholkar resurserna till den kommunala skolan och bl.a. lett till outnyttjade skollokaler, tas nu av en del kommuner till intäkt för att "konkurrensutsätta" grundskoleverksamheten och att i framställningar till regeringen (genom dispens från nuvarande lagstiftning) begära att få lägga ut hela grundskolor på entreprenad. Tankegångar av det här slaget framförs också i ett PM från Svenska Kommunförbundet den 18 juni 1999. En övergång från en demokratiskt styrd skolverksamhet till privata och vinstdrivna skolor måste ses som ett mycket långtgående systemskifte bort från en skola tillgänglig för alla på lika villkor. Samtidigt visar undersökningar att en massiv majoritet av svenska folket är för en allmän skola tillgänglig för alla på lika villkor.
Mot bakrund av den snabba och i flera avseenden okontrollerbara utvecklingen av fristående skolor och de konsekvenser denna fått för den kommunala självstyrelsen, ekonomin samt möjligheterna till integration av etniska och religiösa minoriteter i det svenska samhället vill jag ställa följande frågor till skolministern.