den 20 oktober

Interpellation 1999/2000:38 av Göran Magnusson (s) till utrikesminister Anna Lindh om mänskliga rättigheter i Vitryssland

Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning har inneburit en glädjande demokratisk utveckling i de många nya staterna i östra Europa. Samtidigt har de mänskliga rättigheterna kraftigt förbättrats. Ett stort antal stater har beviljats medlemskap i Europarådet, vilket förutsatt att de anslutit sig till Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och dess tilläggsprotokoll, bl.a. förbud mot dödsstraff.

I Vitryssland @ beläget i vårt närområde @ har utvecklingen emellertid varit en helt annan. Presidenten Alexander Lukasjenko upplöste 1996, efter en ur laglig synpunkt mycket omdiskuterad folkomröstning, det demokratiskt valda parlamentet och ersatte det med ett parlament befolkat av ledamöter som han själv handplockat. I praktiken var detta en statskupp, nödtorftigt maskerad med folkomröstningen. I strid med konstitutionen förlängdes presidentens mandat till år 2001.

Sedan dess har presidentens grepp om nationen och människorna hårdnat mer och mer. Vi kan i olika sammanhang läsa om förföljelse av oliktänkande, trakasserier av medier som kritiserar förhållandena, hot mot journalister, kritiker som försvinner under mystiska omständigheter, ja listan kan göras lång. Under de senaste dagarna har vi i television kunnat se hur polisen brutalt hindrat medborgare från att fredligt demonstrera mot förtrycket av sina politiska och medborgerliga rättigheter och mot presidentens planer på att gå i union med Ryssland.

Enligt Vitrysslands konstitution av år 1994 upphörde Lukasjenkos presidentmandat den 20 juli 1999. Han kan alltså inte längre anses vara en demokratiskt vald president. Oppositionen kräver att val anordnas snarast.

Vitrysslands agerande både inrikes- och utrikespolitiskt är destabiliserande i regionen, vilket påpekats av bl.a. företrädare för Litauen och Polen. Eftersom Vitryssland är beläget i vårt närområde kommer en negativ utveckling också att påverka Sverige.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern följande:

På vilket sätt stöder den svenska regeringen de krafter i Vitryssland som arbetar för att återupprätta demokratin och återskapa respekt för mänskliga rättigheter?

Vilka initiativ för att stimulera en positiv utveckling i Vitryssland är utrikesministern beredd att ta inom ramen för Sveriges arbete i Europarådet, Europeiska unionen och OSSE?