Interpellation 1999/2000:31 av Ragnwi Marcelind (kd) till näringsminister Björn Rosengren om arbetslösheten
Det går för närvarande bra för svensk ekonomi @ en återkommande slogan från regeringen. Sanningen ter sig annorlunda. Samtidigt som vi gläds åt de nya arbetstillfällena är det viktigt att inse att många arbetsmarknadsproblem fortfarande kvarstår. Cirka 16 % av arbetskraften, eller över 700 000 människor är arbetslösa, i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller undersysselsatta, dvs. de skulle vilja arbeta mer. Det är i dag stora regionala skillnader i landet och sysselsättningsökningen har framför allt koncentrerats till storstadslänen. Ett län som har drabbats hårt är Gävleborg.
Den 9 augusti fick jag svar på en fråga från näringsminister Björn Rosengren. Min fråga berörde de effekter som uppstått i Gävleborgs län till följd av anslagsbesparingar och den ändrade anslagsförordningen. Svaret innehöll inte mycket substans utom några korta bortförklaringar som visade att statsrådet inte satt sig in i konsekvenserna av de nedskärningar och besparingar man beslutat om. Att konsekvenserna för de arbetshandikappade blev ödesdigra ville inte näringsministern ta något ansvar för, utan hänvisade till att det var AMS ansvar. Detta anser jag är oansvarigt av näringsministern.
Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till fortsatt aktivt arbetsliv. Inte minst nu när arbetsmarknaden har vänt uppåt gäller det att slussa ut de arbetshandikappade på den ordinarie arbetsmarknaden. Lönebidragen kan då vara ett effektivt instrument. Regeringen gjorde under 1999 en indragning på 200 miljoner kronor på anslaget. Denna besparing försökte man skyla över genom att på ett fräckt sätt i vårpropositionen hävda att det var en satsning på ytterligare 90 miljoner kronor. De plus 90 miljoner kronorna var i själva verket minus 200 miljoner kronor. Orsaken var bl.a. att anslag dragits över tidigare och anslagssparande på grund av utgiftstaken. Regeringen hade helt enkelt inte kontroll över sina utgifter och tvingades därför vidta en drastisk åtgärd.
I budgetpropositionen föreslås en "satsning" på 30 miljoner kronor, som alltså i perspektivet av vad som hänt under 1999 är alldeles för lite. Vi kristdemokrater har i vår budgetmotion avsatt ytterligare 30 miljoner kronor för detta ändamål. Vidare är det viktigt, anser vi, att det i förordningen för lönebidragsanställda införs en paragraf som innebär att om risk för uppsägning föreligger ska en sänkning av lönebidraget inte genomföras. Vidare är det viktigt att rätten till en ersättning på 90 % vid anställning i ideella organisationer ska gälla såväl vid nyanställningar som för dem som innehade anställning efter den 1 juli 1995. Tolkningarna av de beslut riksdagen tog med anledning av regeringens försök att sänka ersättningsnivån för de arbetshandikappade har varit synnerligen olyckliga och skapat stor osäkerhet och oklarhet. Det bästa är nu därför en generös tolkning i de fall där tvister råder och uppsägningshot föreligger på grund av genomförd sänkning av lönebidraget.
I dag, någon månad efter att jag fått mitt svar är situationen om möjligt ännu sämre, arbetslöshetssiffrorna ökar. Den öppna arbetslösheten ökar och antalet långtidsarbetslösa ligger i dag på 70 000 personer vilket utgör 26 % av samtliga arbetslösa. Många i Gävle står inför det faktum att de snart blir utförsäkrade eller redan har blivit det. På en vecka var det mer än 30 personer som blev utförsäkrade och därmed sökte sig till socialtjänsten för att få socialbidrag. Socialtjänsten som redan i dag har stora underskott i en utflyttningsdrabbad kommun som Gävle drabbas allt hårdare.
När statsmakterna nu har ändrat spelreglerna så är det anmärkningsvärt att besparingarna tillåts slå mot svaga grupper. Situationen för de arbetshandikappade är bara ett exempel. Människor blir långtidsarbetslösa i ett län med redan tidigare hög arbetslöshet och stor överförbrukning av anslagsresurserna.
Mina frågor till berört statsråd är:
Vad avser näringsministern göra för att mildra de dramatiska effekter som uppstått i Gävleborgs län till följd av beslutet om anslagsbesparingar och ändrad anslagsförordning?
Vad avser näringsministern göra för att komma till rätta med långtidsarbetslösheten?
Vad avser näringsministern göra för att mildra effekterna av att alltfler blir socialbidragsberoende i ett redan drabbat län?
Vad avser ministern göra för att inte de arbetshandikappade ska drabbas orimligt hårt?