Interpellation 1999/2000:170 av Gunnel Wallin (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om sex- och samlevnadsfrågor i skolan
Tonåren är en känslig period i ungdomars liv. Här grundläggs mycket av våra kommande attityder till samliv och vuxenvärlden. Dessa år är känsliga och viktiga när det gäller att bygga upp självförtroende och en självrespekt. Flickor måste tidigt få insikt om att det är de själva som bestämmer över sin kropp, både vad gäller utseende och sexualitet. Att många unga flickor drabbas av anorexi eller av bulimi visar att samhällets kvinnobilder förtrycker flickors självkänsla. Reklam, medier, tidskrifter och tidningar har ett stort ansvar i detta eftersom de alltför ofta förmedlar en falsk och vanställd verklighetsbild av förhållandet mellan kvinnor och män. Mode- och klädbranschen har ett ansvar när de förmedlar bilder av utmärglade unga tonårsmodeller som högsta mode.
Många unga ägnar mycket tid åt datorn och Internet. Det är inte ovanligt att unga pojkar sitter ensamma framför datorn och knappar fram till hemsidor som levererar olika grad av pornografiskt material. Ofta har de ingen vuxenkontakt i detta sammanhang och kan således inte få svar på de frågor som uppstår. Det finns ett allt större behov från ungdomarna att i mindre grupper få diskutera och värdera det de ser och inte minst att få svar på sina frågor.
Trots svenska kvinnors frigjordhet och självständighet har vi inte förmått att förmedla detta till våra döttrar, eftersom tonårsflickors sexuella debut i alltför hög grad sker på pojkarnas villkor. Unga pojkar som inte sällan hämtar sina förebilder av det sexuella samspelet mellan kvinnor och män som de får från Internet, de olika TV-kanalernas porrfilmer och olika porrtidsskrifter. Det är inte ovanligt att unga tonårsflickor tvingas ställa upp på sådant de egentligen inte vill, eftersom de har förvridna bilder av verkligheten och tror att detta är normalt.
Våra ungdomsmottagningar runtom i landet, gör ett fantastiskt arbete och kan vittna om de olika problem de möter hos de många tonåringar som de har kontakt med. Det är tydligt att frågorna från ungdomarna har ändrat karaktär och det finns en stark pornografisk påverkan på frågorna. Det är också oroande att tonårsaborterna ökar, att infektionssjukdomar som herpes och klamydia ökar. Ungdomsmottagningarna vittnar också om att de har allt svårare att nå in på högstadie- och gymnasieskolorna. Bl.a. är gymnasieprogrammen så hårt trimmade att det är svårt att få utrymme för sex- och samlevnadsundervisning.
Ett aktivt jämställdhetsarbete måste ske redan under tonåren, med inriktning på attitydförändringar både vad gäller ungdomars samlevnad och språk. Skolhälsovården måste ges stöd i informationen om sex- och samlevnadsfrågor till ungdomar. Ungdomsmottagningarna som stöder och hjälper ungdomar behöver ge särskild information och ha särskilda mottagningstider, samtalsgrupper i samverkan med högstadium och gymnasieutbildningar. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att genomföra en särskild upplysningskampanj om sex- och samlevnadsfrågor speciellt riktade till tonårsgrupperna.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till jämställdhetsministern:
1. Vilka åtgärder är jämställdhetsministern beredd att vidta för att bereda väg för en upplysningskampanj för sex- och samlevnadsfrågor speciellt riktade till tonårsgrupperna?
2. Vilka åtgärder är jämställdhetsministern beredd att vidta för att öka samverkan mellan ungdomsmottagningarna och utbildningarna på högstadie- och gymnasienivå?
3. Vilka åtgärder är jämställdhetsministern beredd att vidta för att ge möjligheter för alla ungdomar, både pojkar och flickor, att få möjlighet till samtal inom sex- och samlevnadsområdet i mindre grupper?