den 22 december

Interpellation 1999/2000:169 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om skolornas resurser

De nya friskolorna har inneburit ökade möjligheter för föräldrar och elever att välja skola. Valfriheten är dock begränsad för de elever som har särskilt behov av stöd i skolan.

I dagens gymnasieskola utgör det s.k. individuella programmet en möjlighet för elever som inte har tillräckliga kunskaper från grundskolan. Vi folkpartister har kritiserat det individuella programmet, eftersom det är bättre att eleverna får tillräckliga kunskaper redan i grundskolan. Men så länge detta program finns borde möjligheten att anordna det finnas även i fristående gymnasieskolor. Det finns enligt min mening ingen anledning att undanta friskolorna från den typ av stöd eller hjälp som finns inom det övriga skolväsendet.

Även i den nuvarande förordningen om fristående förskoleklass begränsas fristående skolors rätt till extra resurser för elever med särskilt behov av stöd.

På olika håll i landet växer nu specialskolor för t.ex. barn med DAMP upp. Det är viktigt att dessa skolor garanteras samma möjlighet att söka statliga bidrag för specialskolor som motsvarande skolor inom det allmänna skolväsendet.

De här beskrivna begränsningarna för friskolorna att ge samma stöd som offentliga skolor ger kan upplevas som diskriminerande av elever med större behov av stöd än genomsnittet. Jag anser att den demokratiska idén om en likvärdig skola för alla innebär att friskolor ska behandlas enligt allmänna principer för resursfördelning i skolan.

Jag vill därför fråga skolministern följande:

Vilka åtgärder avser skolministern att vidta för att fristående gymnasieskolor ska ges samma rätt att anordna alla gymnasieprogram och att reglerna för stöd till elever ska kunna tillämpas lika för kommunala, statliga och fristående skolor?