den 22 december

Interpellation 1999/2000:167 av Eskil Erlandsson (c) till näringsminister Björn Rosengren om grundservicen på landsbygden

Den s.k. nya tiden kommer över oss i rasande takt. Människor runt om på landsbygden känner alltmer att man förlorar den trygghet som en gång fanns. Mer än två tredjedelar av landets kommuner tappar innevånare. I dag minskar 210 av landets 289 kommuner i folkmängd. När befolkningsunderlaget minskar försämras också förutsättningarna att upprätthålla grundläggande service och trygghet till dem som bor i berörda kommuner. Detta medför i sin tur att arbetstillfällen försvinner och att skattekraften minskar. Ökningstakten på avfolkningen är högre än det var på 1960-talet. Då var det dessutom betydligt högre medelålder på dem som flyttade från småorterna och landsorten. I dag är det ofta välutbildade ungdomar som lämnar landsorten för storstaden. Siffrorna är alltså högre i dagens Sverige och dessutom visar siffrorna på en allvarligare situation för områdena utanför storstäderna.

Med nuvarande skatteutjämningssystem innebär detta att kommunernas och landstingens ekonomi försämras drastiskt. Detta i sin tur medför att stora nedskärningar är att förvänta. Detta innebär stora påfrestningar på de svaga grupperna i samhället. Den grundtrygghet som varje medborgare ska kunna kräva blir med tiden alltmer urholkad.

Samtidigt aviseras hårdare bestämmelser för de arbetslösa som leder till att folk blir tvingade att flytta till redan överhettade områden i främst storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta sker samtidigt som regeringen talar om hur bra allt går. Varken landsbygd, mindre orter eller storstäder tjänar i längden på koncentration och centralisering. Ett snabbt agerande måste till om inte landet ska kantra och uppdelas på ett sådant sätt att det inte finns någon återvändo.

Staten måste ta sitt regionalpolitiska ansvar på fullaste allvar. Det får inte bli så att den ram som staten lägger fast innebär ökad otrygghet, minskad rättssäkerhet, ökad segregation och nya klyftor som inte går att överbrygga. Ute i landet finns en enorm vilja och kraft att vända de negativa trenderna som pågått alltför länge. Vi kan inte avstå från att tillvarata de krafter och det stora engagemang som givetvis är av absolut avgörande betydelse för den svenska utvecklingen. Samhället måste bygga på det enkla faktum att alla behövs.

Den livskvalitet som vi alla är beroende av för vårt välbefinnande kan inte tillåtas minska. Närheten till natur, rekreation, nöjesliv är mycket betydelsefullt. Detsamma gäller goda kommunikationer, möjlighet till utbildning på alla nivåer och framför allt meningsfulla arbetstillfällen. Det är snabba konkreta åtgärder som krävs.

Myndigheter såsom tingsrätter, åklagarväsendet, försäkringskassor och inte minst polisorganisationen och deras verksamhet centraliseras på ett sätt som minskar rättstryggheten. De statliga organens regionalpolitiska ansvar verkar tyvärr minska dag för dag.

Mot denna bakgrund vill jag fråga näringsministern följande:

1. Avser näringsministern att vidta åtgärder så att hela landets befolkning ska kunna känna den trygghet som en garanterad grundservice ska ge?

  1. Vilka åtgärder är näringsministern beredd att vidta för att alla Sveriges medborgare ska omfattas av en garanterad grundservice?
  2. Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att åstadkomma en positiv utveckling i de mindre orterna?
  3. Vilka åtgärder avser näringsminister att vidta för att minska den pågående avfolkningen av landsbygden?