Interpellation 1999/2000:159 av Gunnel Wallin (c) till justitieminister Laila Freivalds om kriminalvården
En huvuduppgift för samhället är att skydda människor mot övergrepp av olika slag. Samhällets reaktion på brott ska vara snabb och tydlig. Signalen ska vara att vi inte accepterar brott. Lika tydligt som vi markerar detta avståndstagande ska vi också arbeta för att motverka brottslighetens orsaker i form av t.ex. drogberoende eller socialt, ekonomiskt eller annat utanförskap.
Vad gäller situationen på kort sikt, är läget på landets fängelser och inom frivården bekymmersamt. Medelbeläggningen vid såväl anstalter som häkten har ökat liksom antalet intagna i häkte som väntar på anstaltsplats. Samtidigt har antalet anstaltsplatser minskat. Att väntetiderna på anstaltsplacering ökat har också kritiserats av JO, men de rekommendationer JO utfärdat kan inte i praktiken upprätthållas. Även antalet unga i häkte har ökat.
Andelen narkomaner inom kriminalvården ökar kraftigt och omkring 13 % av anstalterna rapporterar att de har dagliga problem med narkotikan. Kontrollåtgärdernas (t.ex. urinprovtagningar och grundliga visitationer) omfattning i anstalter och häkten har minskat. De senaste åren har andelen nyintagna narkotikamissbrukare ökat och en viktig uppgift under tiden de avtjänar sitt straff är att försöka få dem fria från sitt beroende.
Mot bakgrund av att en stor del av dem som dömts till fängelse tidigare har suttit inne minst en gång, måste målsättningen med kriminalvårdens verksamhet vara att de intagna inte ska återfalla i brott. För att uppnå detta mål krävs en rad åtgärder. En utgångspunkt måste vara att den intagne direkt när verkställigheten påbörjas får möjlighet att förbereda "livet utanför murarna"; en laglydig tillvaro utanför anstalten. De intagna måste få alla möjligheter till att utveckla det personliga ansvaret.
Behovet av grundläggande utbildning och arbetslivserfarenhet hos de intagna är omfattande. Var fjärde intern har fullföljt sina grundskolestudier medan 14 % har s.k. anpassad skolgång som högsta utbildning. Arbete och andra sysselsättningsformer (utbildning, undervisning, arbetsträning, social färdighetsträning) måste därför erbjudas de intagna. Såväl de teoretiska som praktiska momenten i utbildningen måste förbättras.
Att förbättra de intagnas förutsättningar i dessa avseenden är därför avgörande för att minimera risken för återfall i brott.
En viktig del i att undvika återfall i brottslighet är att ge de intagna stöd och hjälp och erbjuda behandling. Brotts- och missbruksrelaterade program finns vid anstalter, häkten och inom frivården. Dessa program är emellertid resurskrävande eftersom de förutsätter kompetent personal som dels kan handleda annan personal som leder program, dels kan utveckla kvalificerade behandlingsprogram.
Att behandlingsinsatserna för psykiska problem, drogmissbruk och andra problem som de intagna har, upprätthålls på en hög nivå är av utomordentlig vikt. Programverksamhetens innehåll måste utformas efter de dömdas enskilda behov. För att programverksamheten ska vara framgångsrik krävs dock tillgång till kompetent och engagerad personal, detta gäller inte minst psykologer och psykoterapeuter. I dag lider emellertid kriminalvården brist på sådan personal.
Att narkotika förekommer på anstalterna skapar problem och bidrar t.ex. till ökad oro på anstalterna och våld mellan de intagna. Inte minst för att den enskilde ska kunna bli fri från sitt missbruk och leva ett icke kriminellt liv efter frigivningen, är det av vikt att anstalterna och häktena hålls narkotikafria.
Enligt en undersökning från kriminalvården är cirka hälften av de intagna arbetslösa när de friges från anstalten. Vidare är var femte bostadslös. Till detta kommer att kommunernas benägenhet att bekosta vård och behandling för drogmissbruk på senare år drastiskt sjunkit. De intagna har det således inte alldeles enkelt när de friges. Här krävs att berörda myndigheter tar sitt ansvar och samverkar för att hitta bra lösningar.
Samarbetet med Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) fungerar bra. Bostadssituationen är ett huvudansvar för de sociala myndigheterna. Boendet är en viktig komponent i det att den intagne vid frigivningen, ska ha en ordnad tillvaro med försörjning, boende och sysselsättning. Kommer man tillbaka till en kaotisk eller eljest osäker tillvaro ökar återfallsrisken. Detta kräver förberedelser inför frigivningen.
Enligt en undersökning från BRÅ är samarbetet mellan kriminalvården och andra myndigheter bristande. Ett effektivt samarbete mellan kriminalvården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna, hälso- och sjukvården, är emellertid nödvändigt för att goda förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till ett liv utan kriminalitet vid frigivningen, ska skapas.
I en undersökning av svenska fångar visas att de som sitter i svenska fängelser har växt upp och levt under mycket sämre förhållanden än resten av befolkningen. Var tredje manlig och varannan kvinnlig fånge växte upp i familjer med missbruksproblem. Var tredje fånge växte upp med slitningar i familjen medan bara var nionde i den övriga befolkningen gjorde det.