Interpellation 1999/2000:157 av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet Ingela Thalén om socialbidragen
Det finns många revor i den svenska välfärden. Extra utsatta är de människor som inte omfattas av den generella välfärden utan i stället är hänvisade till behovsprövade socialbidrag. Under 90-talet har klyftorna mellan den stora majoriteten av befolkningen, som har det bra, och de som har mycket snäva ekonomiska marginaler blivit större. Att skapa en trygghet som omfattar även de mest utsatta måste vara nästa decenniums största uppgift.
Socialbidragen ska vara samhällets yttersta skyddsnät för dem som är i behov av stöd vid tillfälliga ekonomiska problem. Men under 90-talet har de för alltfler blivit ett försörjningsstöd under flera månader, ibland under flera år. Ett försörjningsstöd på en låg nivå utan slut som dessutom gör att man har små möjligheter att påverka sin egen ekonomiska situation bl.a. för att marginaleffekten vid socialbidrag är 100 % på eventuell löneinkomst.
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en rapport om socialbidragens utveckling under 1990-talet. I rapporten framgår det att långt fler personer är långvarigt beroende av socialbidrag än i början av 90-talet. Mellan 1991 och 1996 ökade antalet långvariga bidragstagare med nästan 160 000 personer.
Socialbidraget är billigt i förhållande till andra välfärdssystem men kränkande för individen. En ständig granskning av den egna personen och alla ekonomiska förhållanden är stressande. De som har socialbidrag har på flera sätt sämre levnadsförhållanden. Det leder till ojämlik hälsa. Medellivslängden är åtta år längre hos de som inte har socialbidrag jämfört med socialbidragstagarna.
För många människor har socialbidraget i praktiken blivit en socialförsäkring på lokal och låg nivå. Nuvarande trygghetssystem är inte hållbara i tider av hög arbetslöshet men det som också framgår av socialstyrelsens rapport är att många av de som har långvarigt beroende av socialbidrag inte kommer in på arbetsmarknaden trots att konjunkturen vänder. De stannar kvar i socialbidragsberoendet. Det är ca 130 000 människor som haft socialbidrag under minst fyra år. En del av dem har sammansatta problem och för dem är samverkan mellan olika myndigheter avgörande, t.ex. mellan socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa och sjukvård. Centerpartiet har föreslagit att den finansiella samordningen ska utökas och resurserna samordnas runt individen.
40 % av de långvariga socialbidragstagarna 1998 var barnfamiljer. Nära 120 000 barn lever i familjer som är långvarigt beroende av socialbidrag. Det är inte svårt att föreställa sig att barn som växer upp i familjer med ständig ekonomisk stress är utsatta. Unga föräldrar och ensamstående kvinnor måste i högre grad än befolkningen i övrigt söka socialbidrag.
Ett sätt att förbättra situationen för dessa barn och de unga familjerna är att höja grundnivån i föräldraförsäkringen. Den som kommer direkt från studier eller av annan orsak inte kvalificerat sig för föräldraförsäkringen har i dag 60 kr om dagen (1 800 kr i månaden om man tar ut 30 dagar). Få familjer klarar av att leva på denna ekonomiska nivå utan tvingas söka socialbidrag. Ett sätt att minska beroendet av socialbidrag för den gruppen är att höja grundnivån till t.ex. 150 kr (4 500 kr i månaden).
Frågor till statsrådet: