Interpellation 1999/2000:156 av Leif Carlson (m) till socialminister Lars Engqvist om Smittskyddsinstitutet
Smittskyddsinstitutet ska enligt sin instruktion spåra och bidra till att hejda spridning av smittsamma sjukdomar bland människor och främja skyddet mot sådana sjukdomar. Sverige har tidigare haft en internationellt ledande position inom detta område. Nu har den positionen gått förlorad och samarbetet med såväl EU som WHO hotas. Även det nationella smittskyddet är i fara genom de besparingar som vidtagits samtidigt som arbetsuppgifterna ökat. Sverige är i dag mer utsatt än tidigare bl.a. beroende på migration, täta internationella kontakter och förekomsten av delvis nya allvarliga smittämnen som muterade bakteriestammar och multiresistenta tuberkulosbakterier liksom nya tidigare okända smittämnen. De besparingar som har gjorts och ska göras inom Smittskyddsinstitutet väcker därför oro särskilt som personalen upplever att besparingarna redan lett till och i ännu högre grad kommer att leda till att Smittskyddsinstitutet inte längre kan fullfölja sina uppgifter. Av den konsekvensanalys som Smittskyddsinstitutets arbetstagarorganisationer gjort framgår att Sverige kommer att sakna beredskap för att bekämpa nya infektioner, att man inte längre kommer att som hittills kunna bistå landets smittskyddsenheter vid utredning av sjukdomsutbrott samt att möjligheterna till kartläggning av resistenta virus @ och bakteriestammar reduceras eller t.o.m. delvis upphör.
När verksamhet så kraftigt dras ned som i detta fall riskerar den negativa utvecklingen att förstärkas genom att kompetent och eftertraktad personal flyr verksamheten. Skadorna blir därigenom snabbt mycket större än de som kan förutses utifrån de gjorda och beslutade besparingarna. Det är alltså ytterst viktigt att man snarast vidtar sådana åtgärder så att smittskyddets framtida organisation och ambitionsnivå klargörs.
Sverige behöver ett väl fungerande smittskydd och den pågående internationella utvecklingen understryker det framtida behovet. Jag känner stor oro för att vi nu när hoten tycks bli fler avrustar ett hittills väl fungerande smittskydd.
Har socialministern för avsikt att vidtaga sådana åtgärder så att Sveriges beredskap mot spridningen av smittfarliga sjukdomar och skyddet mot dessa kan vidmakthållas?