den 16 december

Interpellation 1999/2000:151 av Helena Bargholtz (fp) till jordbruksminister Margareta Winberg om Karolinska institutets utnämning av professorer

Karolinska institutet har utsett tolv män och ingen kvinna till befattningar som prefekter vid Karolinska Institutet (KI), landets största medicinska fakultet. Tillträdesdatum är nästa millenniums första dag, den 1 januari 2000.

Till flera av posterna kandiderade kvalificerade kvinnor men rektor tillsatte män på alla tjänsterna. Några åtgärder för att stimulera kvinnor att ta sig an dessa tjänster tycks inte ha förekommit, tvärtom meddelar rektor i radiointervju att kvinnorna dragit sig ur eller gjort dåligt intryck vid samtal om tjänsterna. Några försök har inte gjorts för att ta reda på varför en del kvinnor dragit sig ur och för att undanröja de eventuella hinder som legat i vägen.

Prefekten är administrativ chef för en institution där ett antal professorer ingår. Efter rektorskapet är prefekt den högsta chefsposten inom den akademiska världen. Vilka som blir prefekter har den största betydelse för forskning och arbetsförhållanden. Att kvinnor praktiskt taget helt utestängs från dessa poster innebär att de inte tilldelas ekonomisk makt och inflytande över forskningsresurserna. De får inte heller möjlighet att utgöra förebilder för alla de kvinnor som finns inom hälso- och sjukvården. I dag är majoriteten av medicinstudenterna kvinnor, cirka en tredjedel av läkarkåren kvinnor och nära hälften av de som disputerar vid medicinsk fakultet kvinnor. Den procentuella andelen kvinnor som nått professur är betydligt lägre.

Då det visats att män ofta väljer män (Kvinnomaktutredningen -98) är risken stor att kvinnor blir förfördelade om det inte också finns kvinnliga prefekter. Det är orimligt att kvinnor under många år utbildas i en enkönad miljö eller bara ser manliga chefer. Det har också visats att kvinnliga forskare, särskilt inom klinisk forskning intresserar sig för andra områden än män. Ofta väljer de mer komplexa frågeställningar, där tvärvetenskapligt tänkande, samarbete och öppenhet gentemot annan kompetens behövs.

1900-talet inleddes med rösträttsrörelsen och visst har stora framsteg gjorts under 1900-talet när det gäller att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Riksdagen har fattat många viktiga beslut men det som nu hänt på Karolinska institutet under seklets sista veckor visar på svårigheten att få andemeningen i riksdagens jämställdhetsbeslut att slå igenom i forskarvärlden.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga vad regeringen avser göra för att de beslut riksdagen fattat om jämställdhet mellan könen inom forskning och högre utbildning ska få ett bättre genomslag.