den 14 december

Interpellation 1999/2000:150 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om rutiner för beviljande av permanent uppehållstillstånd

Efter tidigare och de senaste två årens prövotider med tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige, har den irakiske läkaren Zewar Al-Dabbagh nyligen fått sitt ärende prövat av Invandrarverket.

Regeringen, med dåvarande föredragande statsrådet Pierre Schori, beviljade den 27 november 1997 Zewar Al-Dabbagh @ som hals över huvud flytt utomlands sedan tillståndstiden löpt ut @ uppehålls- och arbetstillstånd för, till en början, sex månader. Han bedömdes vidare ha synnerligen starka anknytningsskäl, bl.a. till hustru och tre barn, vilka tidigare samtliga beviljats permanent uppehållstillstånd. Till följd av rådande förhållanden i Irak bedömdes Al-Dabbagh även såsom skyddsbehövande i övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket i utlänningslagen.

Sedan dess har läget i Irak knappast förbättrats.

På oklara, ej i domstol närmare prövade grunder, har dr. Al-Dabbagh för elva år sedan utpekats som en säkerhetsrisk, en stämpel som tills vidare tycks förfölja honom i SÄPO:s akter. "Säkerhetsrisken" bedömdes tydligen dock inte större än att regeringen 1997 ansåg att landet också fortsättningsvis kunde leva med den, låt vara begränsad till prövoperioder om sex eller tolv månader.

Antingen är man väl en säkerhetsrisk eller också inte.

Nåväl, Zewar Al-Dabbagh är en erkänt skicklig ortopedspecialist, mycket uppskattad av såväl patienter som kolleger vid Karolinska sjukhuset. Han är en i högsta grad samhällsnyttig och skötsam medborgare: högskattebetalare, en omtänksam och ansvarsfull familjefar osv. Han har inga andra ambitioner än att sköta sitt jobb som läkare väl och att ta ett gott ansvar för sin familj.

Invandrarverket beviljade den 3 december 1999 dr. Al-Dabbagh ytterligare ett års tillfälligt uppehållstillstånd, trots att det under den tvååriga prövotiden enligt SÄPO ej framkommit skäl som ytterligare skulle kunna tala för att Al-Dabbagh är en säkerhetsrisk @ allt enligt föredraganden vid SIV, som alltså fortfarande hänger upp sig på regeringens två år gamla bedömning.

SIV kan hänskjuta ärendet för avgörande hos regeringen men har av dunkla skäl tills vidare avstått från detta. På UD uppges att man intet kan göra så länge ärendet inte ligger på regeringens bord. Detta är ett Moment 22 och en byråkratisk kurragömmalek.

Också i alla avseenden skötsamma, friska, arbetssamma och självförsörjande invandrare borde ges en ärlig chans att få etablera sig, utan att riskera att hamna i paragrafryttares prestigekrig.

Enligt såväl Invandrarverkets som Utlänningsnämndens praxis prövas i allmänhet inte en s.k. uppskjuten permanent invandring under längre tid än två år. Om inga starka skäl talar emot efter denna tid, beviljas vanligen permanent uppehållstillstånd. För dr. Al-Dabbagh skulle för övrigt ett permanent uppehållstillstånd dessutom lösa en rad praktiska problem knutna till hans yrkesutövning som läkare.

Med utgångspunkt från detta enskilda fall kan en mera principiell fråga resas:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att skapa klarare och entydigare rutiner för berörda myndigheter i utlänningsärenden i syfte att minimera de sökandes lidande på grund av ovisshet och myndigheternas valhänthet?