den 8 december

Interpellation 1999/2000:142 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om elevers och lärares möjligheter att påverka sin arbetssituation

Skolverket redovisar i rapporten Läroplanerna i praktiken resultatet av en utvärdering av skolan 1998 avseende läroplanernas mål. Utvärderingen är inriktad mot en bedömning av några s.k. centrala kompetenser eller kunskapsområden som betonas i läroplanen. Vad gäller speciellt ett av dessa, "att förstå och tillämpa demokrati", finns anledning för en skolpolitiker att vara bekymrad.

I rapporten redovisas nämligen att ett genomgående tema i såväl elevers som lärares berättelser handlar om vanmakt och brist på inflytande. Eleverna upplever att de inte kan förverkliga sina önskningar om ett meningsfullt lärande som de själva får vara med och påverka, en känsla av vanmakt som tycks växa med stigande ålder. Lärarna i sin tur tycker att de har små möjligheter att påverka resurser, skolmiljö och gruppstorlekar. De tycks också ha svagt förtroende för den kommunala styrningen av skolan.

Utvärderingsgruppen tycker sig se att såväl elever som lärare har en stark önskan om ett "egenaktivt, individualiserat lärande", men att båda grupperna upplever att de saknar möjlighet att förverkliga denna önskan inom skolans ram.

Detta är varningssignaler som måste tas på allvar och diskuteras. Slutsatserna kan naturligtvis variera utifrån vilken utgångspunkt man har. Folkpartiet har länge förespråkat större makt för den enskilda individen att påverka sin skolgång i form av ett ökat utrymme för individuella inriktningar och val. Det är viktigt att skolan utgår ifrån varje individs egna förutsättningar. Alla elever kan inte lära sig lika mycket, eller i samma takt. Undervisningen måste organiseras så att elever som behöver mer tid för inlärning får det, medan andra elever ska kunna gå vidare i en snabbare takt och kunna fördjupa sig.

Det är viktigt att lyssna på lärarna. De är skolans viktigaste resurs, och den utveckling vi har sett de senaste åren, där läraryrket blir mindre och mindre attraktivt, är oroande. Det är väsentligt i sammanhanget att respektera lärarnas professionalism och lyssna på dem vid diskussioner om förändringar i skolan. Alltför många skolreformer har genomförts utan dialog med lärarna. Ytterst handlar ju även lärarnas situation om elevernas arbetsmiljö och framtid.

Därför vill jag ställa tre frågor till skolministern:

Vad avser skolministern att göra för att ge elever ett mer individualiserat lärande och mer inflytande över sin skolgång?

Vad avser skolministern att göra för att ge lärarna mer inflytande över sin arbetssituation och för att uppvärdera läraryrkets status?

Vad avser skolministern att göra för att förbättra dialogen med lärarna inför kommande beslut om skolan?