den 10 december

Interpellation 1999/2000:139 av Agne Hansson (c) till statsrådet Ingela Thalén om garantipension

En viktig rättvisefråga är att de sämst ställda pensionärerna får del av välfärden. Pensionärerna fick vara med och dra ett tungt lass när den svenska ekonomin sanerades under 1990-talet. När statens budget gick med 240 miljarder om året i underskott var alla grupper tvungna att bidra. Nu är läget ett annat. Genom en framgångsrik saneringspolitik som Centerpartiet medverkade till i samverkan med regeringen är nu den svenska ekonomin på väg upp. Inkomsterna växer nu i samhället. Det är viktigt att alla får del av tillväxten. Men de sämst ställda pensionärerna, fattiga studerande och arbetslösa tycks förlora sin del.

Förändringar för pensionärernas ekonomiska villkor har genomförts som genererar högre kostnader i äldrevårdstaxan i ett flertal kommuner. Många äldre, oftast ensamma kvinnor med låg pension, som bor i egna fastigheter får bostadstillägg och högre skatt beroende på fastighetsskattens konstruktion. Centerpartiet har föreslagit en höjning av pensionstillskottet i kombination med sänkt skatt för alla genom ett höjt grundavdrag. Regeringen och riksdagsmajoriteten har hittills avvisat den vägen.

En ytterligare väg att lyfta de sämst ställda pensionärerna är en garantipension lika för alla. Det nya pensionssystemet skulle nu ha varit i verksamhet. Centerpartiet har drivit på för att skapa en reform som innehåller en grundpension. Det ger ökad rättvisa åt de som av olika skäl inte har haft möjligheter att skaffa sig en hög egen pension. Garantipensionen ingår i överenskommelsen om det nya pensionssystemet, och ska utgöra ett grundläggande ekonomiskt stöd till pensionärer.

Grunderna för garantipensionen beslutades av riksdagen 1998 och i samband med det aviserade regeringen att garantipensionen, i enlighet med överenskommelsen, skulle genomföras år 2001. Regeringens aviserade förslag har dröjt och under hösten stod det klart att uteblivna administrativa åtgärder gjorde det nödvändigt att skjuta upp införandet. Det är inte bara garantipensionen som har försenats utan regeringen har även avvaktat med förslag i andra delar som rör pensionsöverenskommelsen som förändringar av förtidspensionen, efterlevandepensionen och bostadstillägget. Även den möjligheten att lyfta de sämst ställda pensionärerna uteblir nu på kort sikt.

Förhalningen av garantipensionen innebär att upp till 700 000 äldre får vänta på en pensionshöjning. Det drabbar i synnerhet pensionärer med låg pension, en majoritet av dem är kvinnor. Samtidigt tjänar staten 900 miljoner i ränteinkomster årligen på förseningen. Centerpartiet har krävt att pensionärerna kompenseras för förseningarna.

Med anledning härav vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Anser regeringen att hela pensionärskollektivet ska ha del av standardförbättringen och välfärdsökningen?

2. Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidtaga för att påskynda genomförandeprocessen med pensionssystemet i dess helhet?

3. Avser regeringen att år 2001 kompensera alla de 700 000 pensionärer som förlorar på det fördröjda genomförandet av garantipensionen?

4. Vilka åtgärder avser regeringen i så fall att vidtaga?