Interpellation 1999/2000:132 av Sofia Jonsson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om studenternas studiesociala situation
Alla människor ska ges lika rätt och möjligheter till högre utbildning. Den enskilde ska inte behöva avstå från högre studier av ekonomiska eller sociala skäl. Goda sociala och ekonomiska villkor är en förutsättning för att studenterna ska ha möjlighet att koncentrera sig på sina studier. Bra studiesociala villkor stimulerar också till ett mer aktivt kunskapssökande.
Centerpartiet anser att det är viktigt att göra en heltäckande beskrivning av studenternas studiesociala situation. Många enskilda frågor som berör studenterna har behandlats av riksdagen. Många av besluten har varit till studenternas nackdel och den sammantagna effekten har för många blivit alltför stor.
Jag vill här ta upp och belysa några studiesociala frågor som är av stor vikt.
Arbetslöshetsförsäkringen
Genom den nya lag om arbetslöshetsförsäkring som antogs 1997 och AMS tolkning av denna har studenter, som är berättigade till utbetalning från arbetslöshetsförsäkringen, kommit att mista denna ersättning under sommarmånaderna. Förändringen har inneburit svåra påfrestningar framför allt för äldre studenter, ofta med försörjningsansvar. Det har förekommit att studenter tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt till ersättning. Varken enskilda eller samhället tjänar på en sådan ordning. Effekten var uppenbarligen inte avsedd.
Socialbidrag
Också socialtjänstlagen berör studenternas situation. Kommunerna har genom ny lagstiftning rätt att begära motprestationer av ungdomar under 25 år samt av studenter som erhåller socialbidrag. Lagen har tillkommit i ett läge där många studenter tvingas ansöka om socialbidrag då konkurrensen om feriearbeten blivit allt hårdare.
Motiven för att begära motprestationer av ungdomar är lättförståeligt då det handlar om att förhindra passivisering av ungdomarna. Detta gäller emellertid inte för studenter. Då de i många fall har sina studier att återvända till torde behovet av aktiveringsåtgärder vara begränsat.
Bostäder
Trots att det viktigaste inslaget i den studiesociala miljön är en funktionell bostad fortsätter bostadssituationen för studenter att försämras. Det framgår bl.a. av SFS årliga bostadsrapport. Antalet utbildningsplatser på högskolorna har under de senaste tio åren ökat kraftigt vilket lett till att alltfler studenter flyttat till högskoleorterna. Detta utan att byggandet av studentbostäder ökat i samma takt. I dag finns ca 63 000 studentbostäder i Sverige vilket innebär att 24 % av Sveriges drygt 250 000 studenter kan få plats i dessa lägenheter. Svårast att få tag på en studentbostad är det vid de större universitetsorterna och i Halmstad, Kristianstad och Ronneby. I Stockholm fanns vid terminsstarten 14 000 studenter i kö till studentrum och 3 500 till lägenheter. I Linköping var motsvarande siffra 2 390, i Luleå 1 000 och i Göteborg 7 200.
De allra största problemen kring studenternas boendesituation är vid höstterminens start. Eftersom de flesta program börjar på höstterminerna är efterfrågan på bostäder då som högst under hela året. Dock är inte nybyggnationer den enda metoden för att komma till rätta med de långa kötiderna. Vid universitetet i Linköping har försök inletts med att i större utsträckning jämka intagningarna till utbildningarna mellan terminerna för att därigenom kunna erbjuda fler studenter rum redan vid inskrivningsdatumet. Följden har blivit att kötiderna till studentrum har halverats.
Enligt Boverkets rapport Bostadsmarknadsläge och förväntat bostadsbyggande 1999@2000 planeras 4 500 bostäder under 1999 för ungdomar och studenter. Regeringens förslag om antalet utbildningsplatser för hösten 2000 uppgår till 20 000. Följden blir att studenter ofta tvingas hyra lägenheter i vanliga bostadsbestånd där hyrorna inte är anpassade till studenternas ekonomiska situation. Samtidigt blir bostäderna belägna allt längre från universitetet vilket ställer högre krav på fungerande kommunikationer. Bristen på studentbostäder riskerar att öka den sociala snedrekryteringen samtidigt som rörligheten försvåras.
Anpassning och behov
Distansutbildning är ett allt viktigare inslag i den akademiska världen. Tyvärr undviker många människor att söka till dessa då tillgången på billiga övernattningsrum vid högskoleorterna oftast är knapp. De studenter som läser på distans och endast vistas på högskoleorterna under vissa perioder av terminerna måste ha tillgång till temporära inkvarteringsrum i närheten av lärosätena till en rimlig kostnad.
Centerpartiet anser att det är angeläget att följa upp och utvärdera de funktionshindrades högskolesituation. Sisus kartläggning av den fysiska tillgängligheten till universitet och högskolor är värdefull. Ytterst få personer med funktionshinder studerar vid universitet och högskolor. Undersökningar visar att elever med funktionshinder ofta tvekar eller avstår från studier vid universitet och högskolor. Samhällets mål om att alla ska ha samma rätt till högre utbildning uppfylls således inte. Centerpartiet anser också att det finns anledning att se över formerna för högskoleprovet så att eventuella hinder för funktionshindrade undanröjs.
Studerande med funktionshinder måste få hög prioritet i bostadsköerna. Vissa högskoleorter, såsom Stockholm, saknar dock helt handikappanpassade studentbostäder och på många andra högskoleorter är antalet studentbostäder för studenter med funktionshinder starkt begränsade. För att dessa studenter ska kunna erbjudas boende med anpassning för sitt funktionshinder måste antalet anpassade bostäder öka kraftigt och samtidigt integreras i övrigt studentbostadsbestånd. Tillträde till en sådan bostad måste kunna erbjudas utan extra kostnad för den enskilde studenten.
Enhetligt studerandebegrepp
Från statliga myndigheters sida råder i dag ingen samfälld syn på vad det innebär att vara student vid ett svenskt lärosäte. Det finns en rad exempel som illustrerar detta:
Det är inte svårt att inse de problem som uppstår när en person omfattas av samtliga ovanstående regler. Exemplen visar tydligt på att det saknas en enhetlig syn från statliga och kommunala myndigheters sida på vad det innebär att vara student och hur stor del av året en individ är det. Det finns goda skäl att anta att studenter känner otrygghet inför olika myndigheters system. Beslut som berör samma grupp människor och som inte samordnas skapar ett ojämlikt och i förlängningen diskriminerande system.
Arbetsmiljön
En grundregel i arbetsmiljölagen är att förhållandena ska anpassas till människans förutsättningar i psykiskt och fysiskt avseende. Den psysko-sociala studiemiljön består av organisatoriska och sociala förhållanden på högskolan. Sådana faktorer är bl.a. studiernas uppläggning, möjlighet till kontakt, samarbete, inflytande och personlig utveckling. Saknas dessa är risken stor att studenten vantrivs.
Den fysiska arbetsmiljön inom högskolan måste klara högt ställda krav. Detta gäller t.ex. god ergonomi, goda ljud- och ljusförhållanden samt en acceptabel ventilation. Välbefinnandet bland studenter och andra i högskolan är skälet för detta. Även tillgång till läsplatser, uppehålls- och grupprum som är utformade på ett acceptabelt sätt måste finnas på varje högskola.
Att det numera finns s.k. studerandeskyddsombud gör att studenterna har ett visst inflytande på sin studiemiljö. Dessa ombud kan dock inte delta i arbetsmiljöarbetet på samma villkor som de anställda på högskolan. Detta beror på att lagstiftaren inte ansett att studenten kan inbegripas i arbetstagarbegreppet. Följaktligen har studenternas skyddsombud ingen lagstadgad rätt att delta i skyddskommitténs arbete samt saknar förslags- och yttranderätt. De kan inte heller stoppa undervisning i dåliga lokaler eller anmäla detta till yrkesinspektionen.
Lokalförsörjning
Kvaliteten i ett lärosätes utbildningar är också beroende av i vilken typ av lokaler utbildningarna bedrivs. Det moderna kunskapssamhället förutsätter en variation av inlärningsmetoder, problemlösning, examinationsformer etc. För att kunna upprätthålla en mångfald i utbildningarna krävs en god arbetsmiljö och god tillgång till olika undervisningslokaler. Kvaliteten i föreläsningar, seminarier, gruppdiskussioner och individuella arbeten främjas ur arbetsmiljöperspektiv om de bedrivs i lokaler anpassade för ändamålet. I samband med att antalet utbildningsplatser ökar vid ett lärosäte krävs också att lokalförsörjningen anpassas i takt med att andelen studenter och lärare blir större.
Tyvärr förbises i många fall behovet av lokaler när antagning till kurser och program sker. Följderna blir att lektionssalar överfylls och att kurser bedrivs såväl på kvällstid som på helger. Möjligheterna till undervisning i mindre grupper och i seminarieform blir färre, vilket hämmar den pedagogiska kvaliteten.
Studenter måste också beredas plats för att studera i anslutning till de lokaler där undervisningen bedrivs. Särskilt viktigt är detta för de studenter som har sin bostad långt ifrån lärosätet. Att det finns utrymmen där såväl studenter som aktiva forskare kan samlas är en viktig del i den akademiska miljön. Vid vissa lärosäten är tillgången till läs- och studieplatser så låg att det går närmare 100 studenter på varje plats. Högskolorna och universiteten måste kunna erbjuda såväl enskilda platser som grupprum till sina studenter och forskare.
Studiesocial utredning
Jag har ovan beskrivit några studiesociala frågor av stor vikt. Sammanställningen är långtifrån en heltäckande beskrivning av studenternas verklighet.
För att få ett underlag till de framtida studiesociala ställningstaganden som måste göras i riksdagen bör därför regeringen skyndsamt tillkalla en studiesocial utredning. I en sådan utredning måste också studenterna ges en ordentlig representation.
Med anledning av detta vill jag härmed fråga statsrådet följande:
Är statsrådet beredd att göra en heltäckande beskrivning och utredning av studenternas studiesociala situation?