den 2 december

Interpellation 1999/2000:127 av Per-Samuel Nisser (m) till justitieminister Laila Freivalds om straffrabatt

Ett problem som ofta tas upp vid besök på olika närpolisområden är den s.k. straffrabatten. Ett exempel är följande: En person grips, misstänkt för ett antal inbrott och stölder. Vid förhör ges vissa erkännanden, och utredning påbörjas. Denna utredning följs av åtal och rättegång. Det har nu gått en längre tid mellan gripandet och rättegången. Rättegången ger som resultat att personen döms till ett fängelsestraff.

Nu dröjer det innan personen får avtjäna sitt straff. Under denna period från att personen greps fram tills fängelsestraffet påbörjas har ofta en lång tid gått, ibland sex månader eller längre. Den dömde har under hela denna period under frihet begått nya brott. Alla dessa brott kommer, vilket den dömde vet, inte att tillföras det straff han ska avtjäna. Brotten under denna period blir ofta avskrivna. I och med att detta är känt bland kriminella så ökar t.o.m. ibland brottsaktiviteten under väntan på avtjänande av straff. Detta kan inte accepteras. Alla brott oavsett när de begås måste bedömas efter samma straffskala. Problemen påverkar och belastar polisväsendets arbete.

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att komma till rätta med detta problem?