den 26 november

Interpellation 1999/2000:118 av Alice Åström (v) till justitieminister Laila Freivalds om jäviga nämndemän

Enligt 3 kap 5 § RB är varje svensk medborgare som är folkbokförd i aktuell kommun och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap 7 § FB valbar till nämndeman i tingsrätten. Dock undantags lagfarna domare, befattningshavare i domstol, åklagare, polismän, advokater och andra ombud som för någons talan inför rätten. När en nämndeman blivit vald av kommunfullmäktige jämställs han eller hon med en lagfaren domare vad gäller skyldigheter och rättigheter. Enligt RB 4 kap. 7 § ska vid val av nämndemän eftersträvas att kåren får en allsidig sammansättning vad gäller ålder, kön och yrke.

Lekmannarepresentation i domstolarna har genom tiderna ansetts vara en garanti för rättssäkerhet och folkfrihet. Ett ytterligare argument som framförts är att lekmannadomarna tvingar juristerna att göra sina tankegångar begripliga för "vanligt folk". Detta är ett viktigt argument som också bidrar till den allmänna tilltron till rättsväsendet.

Jävssituationer för domare regleras i RB:s 4 kap. 13 § och anses gälla lika för lekmannadomare och lagfarna domare, några särregleringar finns inte. Detta till trots har en tingsrättsdomare i Östergötland beslutat att anse en vald nämndeman jävig i alla mål och därmed kommer nämndemannen inte bli kallad till tjänstgöring. Grunden för jävet påstås vara att nämndemannen för 18 år sedan dömdes till 18 månaders fängelse, ett straff som omedelbart avtjänades. Domaren i fråga har dessutom valt att "tala ut" om frågan offentligt och därmed ytterligare stigmatiserat den demokratiskt valde nämndemannen.

Man måste således fråga sig om det faktum att en person tidigare avtjänat ett straff är tillräcklig grund för att anses generellt jävig som lekmannadomare. Frågan är också om man över huvud taget kan anses som generellt jävig eftersom RB föreskriver att jäv ska prövas i varje enskilt ärende. Lekmannasystemet i domstolarna bygger på att vi vill föra in allmänhetens kunskaper och erfarenheter i domstolarna och man undrar då om en tidigare straffad persons erfarenheter är mindre värda än en ostraffads. Kanske kan också andra grupper anses olämpliga som nämndemän som t.ex. nyktra alkoholister.

Mina frågor till justitieministern blir således:

1. Vad avser regeringen göra för att undvika liknande situationer i framtiden?

2. Avser regeringen att införa särregleringar för nämndemän vad gäller jäv?