den 26 november

Interpellation 1999/2000:116 av Kerstin Heinemann (fp) till socialminister Lars Engqvist om Smittskyddsinstitutet

Sverige har tidigare haft en position som ett internationellt föregångsland inom smittskyddsområdet, den positionen har nu gått förlorad. De besparingar som har gjorts och ska göras inom Smittskyddsinstitutet har väckt stark oro bland de anställda. Arbetsuppgifterna har inte blivit färre och mindre viktiga, snarare är det så att Sverige i dag har ett mer utsatt läge än tidigare på grund av invandring och tätare internationella kontakter, vilket bidragit till ökad spridning av såväl gamla som nytillkomna infektionssjukdomar. Smittskyddsinstitutets arbetstagarorganisationer har gjort en konsekvensanalys för år 2000 och det de framför i den borde oroa oss alla. Redan under nästa år tvingas SMI att välja bort bl.a. beredskapen för att bekämpa nya infektioner, inte heller kan man bistå landets smittskyddsenheter med personal för att utreda utbrott av infektionssjukdomar. SMI:s kartläggning av resistenta virus och bakteriestammar skärs ned. För vissa smittämnen t.ex. hiv kommer denna kartläggning att läggas ned medan den starkt reduceras beträffande t.ex. total-resistenta tuberkulosbakterier, som nu uppträder i Baltikum och Sankt Petersburg-regionen.

Ett väl fungerande smittskydd innebär en stor säkerhet för medborgarna och jag upplever en stor oro både för att smittskyddet i landet blir sämre och för att värdefull kompetens försvinner på grund av besparingarna. Jag utgår ifrån att socialministern har tagit del av skrivelsen från Smittskyddsinstitutets arbetstagarorganisationer och deras konsekvensanalys.

Min fråga till socialminister Lars Engqvist är:

Delar socialministern den oro jag framför och i så fall, finns det några förslag för att se till att Sveriges beredskap mot spridningen av smittfarliga sjukdomar kan vidmakthållas?