den 25 november

Interpellation 1999/2000:114 av Mikael Oscarsson (kd) till finansminister Bosse Ringholm om förmögenhetsbeskattning

I våras ställde undertecknad statsminister Göran Persson till svars i riksdagen angående hur förmögenhetsskatten drabbar gifta par hårdare än sambor. Det är nämligen så att som lagstiftningen nu är utformad gäller skilda regler för å ena sidan gifta par och sammanboende med barn och å andra sidan ogifta och sammanboende utan gemensamma barn. Den förra gruppen diskrimineras på ett för oss kristdemokrater oförsvarbart sätt.

Med dagens regler för förmögenhetsskatten kan ett sammanboende par utan gemensamma barn ha en förmögenhet på upp till 900 000 kr var utan att drabbas av förmögenhetsskatt. Som förmögenhet räknas bl.a. aktier, fondsparande, villor och lägenheter. Gifta par och sammanboende med gemensamma barn får börja betala förmögenhetsskatt redan när de har en sammanlagd förmögenhet på 900 000 kr. Den ogifte kan således ha en dubbelt så stor förmögenhet som den gifte innan han eller hon drabbas av förmögenhetsskatt. Det är naturligtvis en helt orimlig orättvisa.

Statsministern svarade vid nämnda tillfälle, något förvånat, att om redogörelsen för dessa skatteregler är korrekta måste regeringen naturligtvis rätta till orättvisan. Det lät ju lovande om det inte vore för tillägget att det skulle ske först "någon gång när det finns resurser till det".

Häromlördagen intervjuades jämställdhetsminister Margareta Winberg i Ekots lördagsintervju. Där fick hon bl.a. frågan hur hon från jämställdhetssynpunkt såg på att förmögenhet sambeskattas. Hon tvingades givetvis medge att den kvardröjande sambeskattningen inte var särskilt lyckad från jämställdhetsperspektiv, men att regeringen fortfarande "pratar" om frågan.

Pratas vidare ska det alltså göras. Vi har hört det förut. Stor mängd prat och smärtsamt lite verksamhet. Medan regeringen pratar fortsätter orättvisan att drabba gifta par och sambor med gemensamma barn.

I dag går det relativt bra för den svenska ekonomin och tillväxten spås bli ganska hög under kommande år. Så hög att regeringen menar att det finns så goda ekonomiska utrymmen att den skulle, utan att riskera vården, skolan och omsorgen, kunna sänka skatter. Gott så. Men frågan är om statsministern kommer att hålla sitt löfte från i våras och ändra på de skeva reglerna för förmögenhetsbeskattning. Som bekant är en åtgärd inte en åtgärd förrän den är åtgjord.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern om och i så fall när regeringen avser att rätta till den orättvisa som drabbar gifta par och sambor med gemensamma barn vid förmögenhetsbeskattning.