den 19 november

Interpellation 1999/2000:102 av Viola Furubjelke (s) till utrikesminister Anna Lindh om utvidgning av EU

Den i särklass viktigaste frågan för Europeiska unionen, ja för hela Europa, gäller hur utvidgningen till länderna i Central- och Östeuropa kommer att gå.

Den 13 oktober kom kommissionen med ett förslag om att förhandlingar ska inledas med alla återstående kandidater som respekterar demokrati, lag och rätt, mänskliga rättigheter och minoriteters rätt, i stort de s.k. Köpenhamnskriterierna som antogs av EU:s toppmöte 1993.

De länder som nu avses är Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien Slovakien. Tidigare har Polen, Ungern, Tjeckien, Estland, Slovenien och Cypern fått klartecken. Efter en sådan här s.k. regattastart, ska förhandlingarna föras efter varje lands egna förutsättningar och efter hur de följer upp Köpenhamnskriterierna.

Samtidigt med kommissionens förslag om en gemensam start presenterades rapporter om hur långt varje ansökarland har kommit i sin harmonisering till EU:s redan antagna krav.

Två av länderna har fått särskilda ålägganden. Förhandlingarna med Bulgarien startar inte om man inte presenterar en avvecklingsplan för kärnkraftverket i Kozloduy, och att ekonomiska reformer sätts i verket.

I Rumänien gäller det att landet kommer till rätta med de förfärliga omständigheterna på barnhemmen, samt visar realism i att omsätta ekonomiska reformer i praktiken.

För Sveriges del är det av särskild vikt att de tre baltiska länderna blir medlemmar i EU. Det finns säkerhetspolitiska aspekter, det handlar om EU som fredsobjekt. Med en fast förankring i EU blir de baltiska ländernas frihet och självständighet ytterligare befäst, vilket är av stor betydelse också för vårt land. Det är grannländer med vilka vi också har handel och turism, som skulle underlättas och öka om de vore medlemmar i EU.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern följande:

Avser ministern vidta några åtgärder så att alla de nytillkomna sex länderna verkligen kommer att starta förhandlingar samtidigt?

Vad anser utrikesministern om de landsbedömningar som kommissionen tagit fram?

Vilken bedömning gör man på Utrikesdepartementet av realismen i att Bulgarien och Rumänien lyckas med de krav kommissionen ställer upp?

Vad avser ministern ytterligare göra från svensk sida för att underlätta Lettlands och Litauens medlemskapsförhandlingar?