
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1999/2000:97</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 13 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 13.25</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>
----------------------------------------------------------------</pre><pre>
Parentation</pre><pre>Anf.  1  TALMANNEN:
Ärade riksdagsledamöter! Vi har just nåtts av be-
skedet att förre talmannen Ingemund Bengtsson har
avlidit.
Våra tankar går i denna stund till Ingemund
Bengtssons anhöriga och närmaste. Men vi är många
som i detta ögonblick av sorg och saknad också med
glädje och stor tacksamhet minns talmannen, riks-
dagsledamoten, statsrådet Ingemund Bengtsson och
framför allt vår goda kamrat och läromästare.
Ingemund Bengtsson föddes i Veddige 1919.
Hans liv beskriver en bana som också är en del av
Sveriges historia och utveckling mot demokrati,
framväxten av det goda samhället och av djup och
gedigen folkbildning.
Ingemund Bengtsson var verktygsarbetaren som
genom folkhögskola, korrespondenskurser och enga-
gemang i det politiska och demokratiska arbetet ge-
nom åren anförtroddes uppdrag som riksdagsledamot,
1951 till 1988, som jordbruksminister, inrikesminister
och arbetsmarknadsminister.
Det var jordbruks- och miljöminister Ingemund
Bengtsson som förberedde och ledde Förenta natio-
nernas första globala miljövårdskonferens i Stock-
holm 1972. Som arbetsmarknadsminister genomförde
han bl.a. medbestämmandelagen 1976.
År 1979 valdes Ingemund Bengtsson till riksda-
gens talman, ett uppdrag han innehade till 1988. Han
ledde då bl.a. återflyttningen till Helgeandsholmen.
Som erfaren riksdagsledamot, och så småningom
som talman, var Ingemund Bengtsson ett föredöme
för de unga och nya riksdagsledamöterna och för oss
som senare skulle axla detta uppdrag.
Vi är många som har ljusa och goda minnen av
Ingemund Bengtsson. Han visade sin omgivning och
de människor han mötte den största omsorg. För detta
var han djupt uppskattad av såväl ledamöter som av
riksdagens anställda.
Ingemund Bengtsson fanns i riksdagen och i den
svenska politikens hjärta genom flera årtionden. Vi
hade glädjen att också därefter möta honom vid
många tillfällen här i riksdagshuset.
Vi är många, många, som kommer att sakna dessa
stunder av värme och vänskap.
Vi hedrar förre talmannen Ingemund Bengtsson
med en stund av tystnad.</pre><pre>1 §  Bordläggningsdebatt med anledning av
vårpropositionen</pre><pre>Anmäldes proposition 1999/2000:100
2000 års ekonomiska vårproposition</pre><pre>Finansministern överlämnade 2000 års ekonomis-
ka vårproposition 1999/2000:100.</pre><pre>Anf.  2  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Sveriges ekonomi står stark i början
av det nya seklet. Tillväxten är hög, jobben blir fler,
arbetslösheten minskar och priserna är stabila. Den
svenska ekonomiska utvecklingen har inte sedan
slutet av 1960-talet varit så god och balanserad. Det
är ett resultat av en framgångsrik ekonomisk strategi
som regeringen alltsedan 1994 har arbetat med. Det
är ett resultat som har stadfästs i denna kammare via
överenskommelser som regeringen gjorde under förra
mandatperioden med bl.a. Centerpartiet och under
denna mandatperiod med Vänsterpartiet och Miljö-
partiet.
Den goda utvecklingen måste komma alla männi-
skor och landsändar till del. Delaktigheten ska öka på
arbetsmarknaden och i samhället. Demokratin, trygg-
heten och rättvisan ska ytterligare stärkas och till-
växtens förutsättningar utvecklas. Att föra Sverige till
full sysselsättning är regeringens främsta uppgift.
Delmålet om en öppen arbetslöshet om 4 % ligger
inom räckhåll. Den öppna arbetslösheten beräknas i
år bli i genomsnitt 4,6 %, och under hösten beräknas
den ligga mycket nära 4 %.
Under de två senaste åren har sysselsättningen
ökat med 150 000 personer. Den fortsätter att öka
under detta år och även nästa år. Därför är regering-
ens och riksdagens mål om att nå 80 % sysselsatta år
2004 fullt möjligt att genomföra. I dag är sysselsätt-
ningsgraden i växande och beräknas nästa år bli runt
77 %.
Huvudbudskapen i den vårproposition som nu fö-
reläggs riksdagen är att vi på denna solida ekonomis-
ka grund nu kan både se till att hålla ordning på eko-
nomin, de budgetpolitiska mål vi har ställt upp och få
utrymme för ett antal välfärdsreformer som vi länge
eftersträvat.
Men för att vi under en längre period ska få möj-
lighet till en välfärdsutveckling som alla önskar är det
oerhört viktigt att grunden för denna vårproposition
ligger i att vi har en stadig tillväxt åren framöver.
Därför är grunden för vårpropositionen en fortsatt
satsning på jobben. Jobben går som en röd tråd ge-
nom hela vårpropositionen.
Det görs ett stort antal insatser att pressa tillbaka
arbetslösheten och öka sysselsättningen. Det handlar
om tre olika linjer som vi följer. Det handlar om att
på kort sikt göra ett antal insatser för att pressa tillba-
ka arbetslösheten. Det handlar om olika strukturinsat-
ser för att öka sysselsättningen och nå de långsiktiga
sysselsättningsmålen. Det handlar om att de grupper
på arbetsmarknaden som har det svårt och i för stor
utsträckning står utanför arbetsmarknaden, som lång-
tidsarbetslösa, som invandrare, som arbetshandikap-
pade, lyfts fram och att det görs särskilt riktade insat-
ser för de grupperna.
Det förslås ett förstärkt anställningsstöd. Det in-
fördes ett sådant redan i höstas, och det har varit
mycket framgångsrikt. Över 7 000 långtidsarbetslösa
har sedan i höstas fått jobb på den vanliga arbets-
marknaden. Nu går vi vidare och låter dem som har
varit arbetslösa en ännu längre period - mer än fyra år
- få ett ytterligare förbättrat anställningsstöd, för att
just stimulera arbetsgivare att erbjuda dessa personer
jobb på vanliga arbetsmarknaden.
Vi riktar oss också framför allt till dem som är
äldre - äldre än 57 år. Vi ger också dem ökade möj-
ligheter att ta del av arbetsmarknaden.
Vi inför en aktivitetsgaranti som ska bryta den s.k.
rundgången på arbetsmarknaden. Det är en aktivitets-
garanti som alla de som har varit arbetslösa under
lång tid ska få del av. Den genomförs för närvarande
redan på försök i ett antal delar av vårt land, men alla
ska få del av den efter sommaren.
Vi höjer kraven på aktivitet i arbetslöshetsförsäk-
ringen. Vi siktar på en reformering av arbetslöshets-
försäkringen för att just markera försäkringens roll
som en omställningsförsäkring. Vi hoppas att arbets-
givare i större utsträckning ska kunna erbjuda deltids-
arbetslösa önskad arbetstid. Det finns en stor grupp
kvinnor, framför allt, som jobbar deltid och som inget
hellre vill än att gå upp i arbetstid. Där tycker vi att
alla arbetsgivare - privata som offentliga - har ett
oerhört stort ansvar för att kunna erbjuda dessa kvin-
nor mer arbetstid.
Vi ger Arbetsmarknadsverket särskilda resurser
och möjligheter att öka antalet jobb för arbetshandi-
kappade. Vi gör en ökad satsning på lönebidrag och
annat. Det handlar om en kvarts miljard kronor i
ytterligare satsningar på arbetshandikappade och flera
tusen nya arbetstillfällen för dessa personer.
Personer som i dag har svårt att få fotfäste på ar-
betsmarknaden har ofta invandrarbakgrund. Därför
gör vi ett antal insatser riktade just mot dessa perso-
ner. Det handlar om en kompletterande utbildning för
arbetslösa invandrare med utländsk utbildning inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Det handlar också om
att komplettera utbildningen för personer med ut-
ländsk högskoleutbildning inom läraryrken och inom
teknik och naturvetenskap, där det finns en stor efter-
frågan på arbetskraft.
Det handlar om att försöka översätta och värdera
den yrkeskompetens och den utbildningskompetens
som många av våra invandrare har, men som inte har
kommit till sin rätt på arbetsmarknaden i dag. Det
handlar om att förstärka svenskundervisningen och
introduktionen av nyanlända personer i vårt land. Vi
hoppas att samverkan mellan kommuner och olika
organisationer också ska öka invandrarnas möjlighe-
ter att få jobb. Vi ska självfallet också förstärka råd-
givningsinsatserna för de invandrare som vill starta
eller som driver småföretag.
Alla dessa insatser tillsammans ska kunna göra att
vi når de mål vi har ställt upp när det gäller syssel-
sättningen och jobben för framtiden. Framtiden är
också ett tema som finns i hela denna vårproposition.
När vi nu har skapat en solid ekonomisk grund via de
senaste årens budgetsaneringsarbete, som jag nu
betraktar som ett avslutat kapitel i svensk ekonomisk
historia, kan vi på denna ekonomiska grund också ta
ut de framtidssatsningar som vi länge har velat göra.
Det handlar om barnen som en del av vår framtid.
Det handlar om utbildning och forskning. Det handlar
om IT. Det handlar om infrastrukturen, och det
handlar om miljön och ekologin.
Barnen och barnfamiljerna i Sverige får via detta
förslag möjligheter till en framtid i vårt land som
förhoppningsvis också ska innebära att solidariteten
mellan generationerna kan stärkas. De som har varit
med och byggt upp vårt samhälle - de äldre, de som
verkligen kan ta åt sig äran för det samhällsbygge vi
har - har starka band också till barnen, och det är
viktigt att hålla ihop generationsperspektivet våra
barn-våra äldre. Våra äldre är viktiga för deras för-
nämliga insatser i vårt samhällsbygge. Våra barn är
viktiga därför att det är de som ska ta över och svara
för framtiden. Vi ska självfallet se till att de också får
goda förutsättningar i det arv som vi lämnar efter oss.
Sverige ska vara ett land där alla barn och alla
ungdomar får en bra uppväxt. Ingen ska tvingas avstå
från att bilda familj och skaffa barn på grund av eko-
nomisk osäkerhet. Regeringen föreslår därför en hel
rad familjepolitiska reformer som stegvis ska kunna
införas.
Vi föreslår att maxtaxa i barnomsorgen införs från
den 1 januari 2002. Högsta avgiften ska vara 1 150 kr
i månaden för första barnet, 767 kr för det andra och
383 kr för det tredje barnet. För ytterligare barn beta-
las ingen avgift. Så införs det också tak i form av
procentsatser.
Vi förlänger föräldraförsäkringen fr.o.m. 2002. Vi
höjer barnbidraget även nästa år. Vi höjer studiebid-
raget även nästa år på samma sätt som i år. Vi ger rätt
för arbetssökande att ha sina barn i förskola från den
1 juli 2001. Vi ger rätt till barnomsorg för barn till
föräldrar som är föräldralediga med yngre syskon
från den 1 januari 2002. Vi inför en allmän förskola
för 4-åringar och 5-åringar från den 1 januari 2003.
Vi avsätter en halv miljard kronor till särskilda insat-
ser för att höja kvaliteten i barnomsorgen. Vi refor-
merar studiestödssystemet. Det handlar om en sats-
ning på 6 miljarder kronor när studiestödssystemet i
dess nya skepnad är i full sving.
Utbildningspolitiken är också en viktig del av våra
framtidssatsningar. Vi förlänger Kunskapslyftet och
den kvalificerade yrkesutbildningen. Vi prioriterar en
förbättrad måluppfyllelse i ungdomsskolan. Vi ger
Högskoleverket i uppdrag att analysera hur utbild-
ningsutbudet bättre kan samverka mot arbetsmarkna-
dens behov i framtiden. Vi inför ett tillfälligt investe-
ringsbidrag för att bygga studentbostäder. Vi bygger
ut grundutbildningen vid universitet och högskolor
med ytterligare 10 000 platser. Vi satsar ytterligare en
halv miljard kronor på förbättrad forskning vid våra
universitet och högskolor.
Regeringen har nyligen i en särskild IT-
proposition också presenterat sin strategi för hur vi
ska använda den nya tekniken för att möta en bättre
framtid. Regeringen lägger i denna vårproposition
också fram förslag om ett antal satsningar för att
förstärka vår infrastruktur med en bättre satsning inte
minst mot våra glesbygder vad gäller vägar och
vägunderhåll, men också så att man ska kunna lyfta
fram angelägna järnvägsprojekt, som vi kan tidigare-
lägga via de insatser som görs i vårpropositionen.
Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller
den ekologiska hållbarheten. Dagens levnadsmönster
får inte bli ett hot mot morgondagens livsbetingelser.
Därför presenterar vi nu en rad insatser och tänker
återkomma i höst med en strategi för en grön skatte-
växling som jag kommer att presentera i denna vår-
proposition. Vi gör också en rad förbättringar på olika
områden och ökar anslagen exempelvis för markin-
köp, biotopskydd, marksanering, kalkning, miljö-
forskning och miljöövervakning. Vi bygger vidare
med de lokala investeringsprogrammen, och vi pre-
senterar nu gröna nyckeltal i vårbudgeten.
Jag vill gärna återkomma till vikten av att hålla
ihop landet - både regionalpolitiskt och vad gäller
generationerna. När jag är ute och träffar pensionärer
- äldre människor i vårt land - är det ofta tre saker
som jag möts av. Det första är en kraftig önskan om
att vi ska se till att de sämst ställda pensionärerna får
bättre ekonomiska villkor. Regeringen uppfyller de
önskemålen genom att förbättra bostadsstödet kraf-
tigt. Det handlar om en satsning på en bra bit över 1
miljard kronor för nästkommande år och åren fram-
över. Men det handlar också om att det pensionstill-
skott som riksdagen beslutade om på våren 1999 nu
förlängs till att gälla även nästa år.
Den kanske vanligaste fråga som jag möter när
jag träffar våra äldre gäller oron för sjukvården i
framtiden. Därför finns det också stora satsningar på
sjukvården. En annan viktig åtgärd är satsningar på
polisen och rättstryggheten, som också är viktigt för
våra äldre.
Man kan sammanfatta de många insatser som görs
i denna vårproposition och säga att vi nu på en solid
ekonomisk grund har kunnat skapa utrymme för väl-
färdsreformer. Då ska det vara en långsiktig tillväxt i
kombination med rättviseinsatser i vår välfärd som
ska vara vägledande. Jag tror att inledningen på 2000-
talet kan vara en god garanti för att vi också flera år
framöver ska kunna ha denna goda ekonomiska ut-
veckling och kunna bygga ut Sverige till ett rättvist
välfärdssamhälle.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  3  GUNNAR HÖKMARK (m):
Fru talman! När konjunkturen är som bäst har en
regering två tydliga uppgifter. Den ena är att hålla de
offentliga utgifterna under kontroll. Den andra är att
utnyttja tillfället till att genomföra de reformer som
behövs för framtiden. Men ni väljer att göra tvärtom.
Trots att vi har en ekonomisk tillväxt som ger oss
de bästa möjligheterna att göra Sverige starkt inför
framtiden väljer ni att göra det sämsta. Ni bryter upp
från 1990-talets reformagenda, och ni vänder tillbaka
till 1970- och 1980-talens löftespolitik. Ni låter de
offentliga utgifterna växa samtidigt som ni sätter
stopp för reformerna.
Sverige har i dag en bra ekonomisk tillväxt. Den
beror på en stark internationell konjunktur, och den
bygger på en reformpolitik som genomfördes under
1990-talet. Vi kan tvista om vem som gjorde vad och
när det gjordes, om det var som värst 1993 eller om
det vände uppåt 1993. I vilket fall som helst blev
resultatet av den politik som fördes under 1990-talet
en bra grund för företagande och ekonomisk tillväxt.
Det blev sanerade statsfinanser, kontroll över budget-
processen, avreglering och marknadsreformer, valfri-
hets- och mångfaldsreformer som gav medborgarna
möjlighet att välja och EU-medlemskapet som gav
stabilitet och öppnare marknader.
Det är detta som vi ser resultatet av i dag. Det är
detta som politiken i dag borde bygga vidare på. Men
nu bryter regeringen upp från den reformpolitik som
har gjort dagens ekonomiska tillväxt möjlig. Man gör
det tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
som konsekvent bekämpade och fortfarande bekäm-
par 1990-talsreformerna.
Utgifterna höjs. Det är ständigt nya löften om nya
offentliga miljarder av skattebetalarnas pengar. Nya
utgifter pressas in under taken, och över 10 miljarder
i ytterligare nya utgifter döljs i budgettricksande vid
sidan om den budget som taken ska täcka. Nu bränner
pengarna i fickorna, och nu är de offentliga finanser-
nas sårbarhet på väg tillbaka till de nivåer som de
hade i början av 1990-talet. Det är ett misslyckande
för den ekonomiska politiken.
Ni ökar hellre utgifterna än sänker skatterna. Där-
för finns det inga förslag om sänkta skatter som ger
trygghet åt vanliga hushåll. Det finns däremot väldigt
många förslag om ökade utgifter. Därmed blir också
människor mer beroende av stat och kommun samti-
digt som de själva får mindre makt över den egna
vardagen.
Ni föreslår inga skattesänkningar som ger ökat fö-
retagande och nya jobb, inga skattesänkningar som
gör Sverige starkare i en global ekonomi. Ni gör inget
för att sänka de skatter som driver företagande, forsk-
ning och företagsägande att flytta utomlands. I en tid
då Sveriges välstånd inte längre avgörs av enskilda
företags konkurrenskraft utan av Sveriges konkur-
renskraft om företagande och kunskap är detta an-
svarslöst. Det urholkar framtidens välfärd och framti-
dens möjligheter.
Med vårpropositionen, fru talman, har utgiftspoli-
tiken ersatt den reformpolitik som gav oss den goda
tillväxten. Utan reformer riskerar Sverige att bli ett
alltmer tudelat land där en del är med om en snabb,
växande och spännande utveckling medan andra står
vid sidan av. Det är de partitaktiska eftergifterna,
internt, till Vänsterpartiet och Miljöpartiet som nu
blockerar alla de nödvändiga reformer som så många
runtomkring i samhället talar om och är medvetna
om. Det är ett svek mot alla dem som behöver refor-
merna för att vårt samhälle ska kunna bli öppnare och
bättre för dem.
Mikael Wiehe har nyligen gett ut en gammal ame-
rikansk sång i svensk version med en underbar text.
Jag är inte säker på att han tycker att jag är den mest
lämpliga att framföra den här, men jag gör det ändå.
Texten är så här:
Det här är ditt land, det här är mitt land, från Ales
stenar till norra Lappland, från Bohus klippor till
Gotlands raukar. Landet, det tillhör dig och mig.
Det är vårt land, inte Socialdemokraternas, inte
Vänsterpartiets och inte Moderaternas. Det är allas
vårt land. Politikens uppgift borde vara att genom
reformer öppna hela vårt samhälle för alla, för den
omvandling som den nya ekonomin, Internet och
globaliseringen innebär. Annars delas vårt land allt-
mer mellan Kista och Rinkeby, mellan dem som är
drabbade av den gamla tidens arbetslöshet och dem
som har trätt in på den nya tidens arbetsmarknad,
mellan dem som arbetar inom det offentliga inom
skola och sjukvård och dem som får verka inom den
öppenhet som det nya kunskapsföretagandet innebär.
Det är fyra stora reformuppgifter som ni nästintill
totalt försummar i denna vårproposition. Det handlar
om hur man ska göra Sverige starkt inför framtiden,
vilket ni försummar men som nu borde göras.
Den första uppgiften handlar om att Sverige ska
kunna möta globaliseringen. Det är faktiskt ofattbart
att det i vårpropositionen inte finns ett ord om hur
Sverige ska möta den nya ekonomin för att ta vara på
dess möjligheter. Ni nämner inte ens ordet strukturre-
former annat än på ett enda ställe. Där skriver ni:
Strukturreformer är nödvändiga för en god ekono-
misk utveckling. Men det handlar om utvecklingen i
Japan. Det finns ingen analys över vilka problem och
utmaningar som den nya ekonomin skapar. Än mind-
re finns det någon politik för att möta det faktum att
det i dag är svensk politik som driver fram en utflytt-
ning av företagande som urholkar framtidens välfärd.
Fru talman! Vi lever i en tid då de geografiska av-
stånden betyder allt mindre och tiden och omedelbar-
heten betyder alltmer. Överallt på hela vår jord finns
länder och ekonomier som på en och samma gång
kan vara våra konkurrenter, kompanjoner och kunder.
De kan nå våra marknader, och vi kan nå deras. Pro-
duktion, investeringar och handel kan precis som
människor och kunskap röra sig fritt över gränserna
med en omedelbar verkan. Det är en frihet för männi-
skor, men det är också en utmaning för varje nation
som vill vara ett välfärdssamhälle. Då blir det avgö-
rande för vår välfärd inte längre de enskilda företa-
gens konkurrenskraft utan Sveriges konkurrenskraft
om företagande och kunskap. Åt detta gör ni ingen-
ting i denna vårproposition.
Den andra stora uppgiften handlar om att möta en
växande brist på arbetskraft mitt i en arbetslöshet som
är långt större än den som finansministern här be-
skrev. Det är nödvändigt att vi gör detta om vi ska
kunna möta den eftersläpning i ekonomin som både
konjunkturinstitut och långtidsutredning har talat om
och som över huvud taget inte berörs av finansminis-
tern och regeringen. Det är nödvändigt att vi kan göra
detta och på bred front kan få fram flera nya jobb till
många fler om vi ska undvika den tudelning som
även finansministern varnar för. Men för att kunna
göra det här måste vi anpassa den svenska arbetslag-
stiftningen till en modern tids arbetsmarknad. Vi
lever i dag med den gamla tidens arbetslöshet men
med den nya tidens arbetsmarknad. Förr kunde fack
och arbetsgivare anse att den enskilde var en utbytbar
del i ett kollektiv. I dag betyder var och en något i
kraft av sin kunskap, sin kompetens och sitt engage-
mang. Det är en fantastisk förändring. Vi ser det allra
tydligast inom IT-branschen, som egentligen är allra
längst bort från den socialdemokratiska politikens
vardag. Där är man delägare. Där är man medarbeta-
re, och där växer Sverige som allra bäst.
Tänk om man kunde lära sig av det som är grun-
den för framgångarna i IT-branschen! Jag tror nämli-
gen inte, allvarligt talat, att någon i denna kammare
riktigt genuint tror att framgången inom IT-branschen
beror på Bosse Ringholms politik. Tänk om vi kunde
lära oss av den miljö och de förutsättningar som ska-
pas där! Då skulle vi kunna frigöra resurser i hela vårt
samhälle och inte bara där. Det skulle ske inom sjuk-
vården, skolan och företagen i hela vårt samhälle om
vi anpassar oss till de krav som den nya tidens ar-
betsmarknad ställer. Men ni har fullständigt gett upp
när det gäller de krav och de behov av reformer av
arbetsmarknaden som ni själva tidigare har talat om.
Det står ingenting om detta i vårpropositionen. Ni
rustar inte Sverige för att möta framtidens arbets-
marknad.
Den tredje uppgiften borde vara att möta alla de
möjligheter som skulle kunna öppnas för företagande
inom hela den svenska ekonomin. Avregleringen av
telemarknaden gav Sverige en bättre telefonservice
och lägre kostnader, konkurrens och mångfald och en
dynamik inom IT-företagandet.
Tänk om vi kunde göra samma sak inom sjukvår-
den och inom skolan, så att alla de som jobbar där
fick samma möjligheter, samma öppenhet och samma
frihet - samma möjlighet för patienterna och för ele-
verna att välja de bästa verksamheterna. Men ni går in
i kunskapssamhället genom att förbjuda kunskapsfö-
retagande inom några av de viktigaste sektorerna i
kunskapssamhället. Det är, Bosse Ringholm, att gå
baklänges in i kunskapssamhället. Det är att stänga
mängder av människor ute från de möjligheter som
den nya ekonomin skulle kunna innebära.
Den fjärde utmaningen borde handla om att göra
det möjligt för människor att i sin kraft av individer
forma och ha kontroll över den egna vardagen. Därför
borde vi inleda en reformpolitik för att ge de enskilda
människorna makten över den egna välfärden. I den
nya ekonomin är det människorna, den enskilde indi-
viden, som står i centrum.
Men ni väljer den omvända politiken, tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ni sänker inte
skatterna. I stället för reformer ökar ni statens och
kommunernas utgifter på skattebetalarnas bekostnad.
När det gäller familjepolitiken är det de stora kom-
munernas makt ni slår vakt om, inte de små barnens
omsorg. I ett modernt samhälle måste både män och
kvinnor kunna förena arbete med familj, men ni vill
bestämma att det är kommunens barnomsorg som ska
användas, utan att man ska kunna välja något annat
om man ska ha nytta av sina skattepengar. Det är den
gamla tidens politik.
Ni glömmer att ett bra samhälle handlar om att ge
möjligheter för människor att uppfylla sina bästa
stunders längtan, i den egna vardagen tillsammans
med barnen och i förhoppningarna om yrkesliv och
alla andra möjligheter som finns. Det gäller i vårt
arbete och i våra familjer. Det gäller i synen på oss
själva och på andra. I ett modernt samhälle formas
den ekonomiska politiken och politiken över huvud
taget, för att det är människor och individer som väl-
jer, inte den offentliga makten.
Fru talman! Ser vi våra medmänniskor som indi-
vider, att respekteras som medborgare, vill vi också
öka friheten för var och en. Ser man däremot männi-
skor som undersåtar till den politiska makten, och
låter man inte den enskilde styra över barnomsorg,
sjukvård och skola, bygger man upp stora offentliga
apparater och gör människor små. Då förstelnar man
samhället, då skapar man kategorier, då öppnar man
för en ny tudelning av samhället och då stryper man
dynamiken som finns i enskilda människors förmåga
att forma nytt och tänka nytt.
Nu har ni brutit upp från den politik som lagt
grunden för den goda ekonomiska tillväxt vi ser i dag.
Ni försummar de möjligheter som finns i dag. Precis
som 90-talets reformer gav styrka och möjligheter i
dag, är det dagens reformer som skulle kunna ge
styrka och möjligheter åt framtiden.
Men ni gör inte detta. Ni väljer att blockeras av
Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ni väljer att block-
eras av interna stridigheter. I en tid av bästa möjlig-
heter väljer ni det sämsta alternativet: att bryta upp
från det som har gett Sverige nya möjligheter.
Därmed är alternativen inför valet 2002 tydligare
definierade än vad de varit tidigare under denna man-
datperiod. Därmed, fru talman, tror jag nog att de
politiska alternativen är så tydliga som behövs för
väljarna.
Vi kommer att redovisa vårt alternativ i den mo-
derata motionen, och där kommer vi att välja friheten
för enskilda människor.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  4  LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Sverige går bra. Jag tänker på Anders
Andersson som brukar sitta i TV. Vore Sverige ett
börsbolag skulle nog rådet bli entydigt: Köp. Men nu
är inte Sverige något börsbolag. Och en av Vänsterns
uppgifter är att se till att vårt land inte blir det heller.
Fru talman! Det är inte utan att man kan hysa en
viss medkänsla med t.ex. Hökmark här och de krafter
i denna riksdag som står i opposition och som helst
vill ge en bild av ett land i problem. Dessa "Iorister"
säger att visserligen kanske vi inte har så stora pro-
blem just nu, men i morgon, då får vi problem. Fru
talman! Det är inte roligt att vara "Iorist".
Varför går det så här bra? Är det Perssons för-
tjänst? Nej, det är inte det korrekta svaret - vare sig
det gäller honom själv eller honom som symbolbild
för den förda politiken. Svaret är mer komplicerat.
Och det blir inte mycket sannare om vi lägger till
Bildt eller ens Schyman som svar. Men lite sannare
skulle det nog bli, för allt som gjordes på borgarnas
tid var inte fel, Hökmark - det fanns saker som var
bra då också. Men utan Schyman och Vänstern skulle
inte Persson och Socialdemokraterna ha majoritet i
den här kammaren.
Ska vi få ett sannare svar på frågan varför det går
bra får vi nog lägga till andra efternamn, och då tän-
ker jag på Svensson och Ericsson. Men det är inte
Alf, även om han anmäler sig. Det är inte ens Per-
Ola, även om Göran Persson ibland tror det.
Nej, namnet Svensson kan stå som symbol för,
just som Hökmark säger, alla dessa individer, de
enskilda människorna, alla de löntagare och företaga-
re som verkar här i landet; de som fått bära bördorna
av nedskärningar och sparprogram, de som utför allt
det arbete som skapar den välfärd vi tillsammans kan
fördela mellan oss. Namnet Svensson kan också stå
som symbol för alla de familjer, löntagare och pen-
sionärer som med sina inköp ser till att det finns en
hemmamarknad för företagen att verka i.
Och namnet Ericsson kan stå som symbol för Sve-
riges exportföretag; företag som genom forskning och
produktutveckling blivit världsledande på sina områ-
den, företag som skapar värden och arbete och som
genererar skatteinkomster som vi bygger vår välfärd
med.
Fru talman! Med denna infallsvinkel skulle man
kunna tro att jag hyllar den filosofiska skola som likt
Leibnitz hävdade att vi lever i den bästa av tänkbara
världar. Men det gör inte jag. För mig finns det andra
tyska filosofer. Och för dem som har öppna ögon är
det lätt att se att det finns en annan verklighet, lätt att
se motsättningarna i dagens tillväxt. Det är en verk-
lighet där de som har länge har kunnat satsa sina
slantar i ett börsspel som vi kan kalla Bli miljonär.
Och i det spelet har det krävts betydligt mindre kun-
skaper än i TV-varianten. Men alla de som inte har -
och den gruppen växer; lågavlönade, socialbidragsta-
gare, arbetslösa, fattigpensionärer - har fått hålla till
godo med TV-varianten.
Hökmark! Det här är grupper som inte blir särskilt
hjälpta av sänkt kapitalskatt, slopad förmögenhets-
skatt, karensdagar eller lagar som begränsar fackligt
inflytande. Tvärtom är det åtgärder som skulle mins-
ka deras individuella makt och möjligheter, och sam-
hällets ekonomiska möjligheter att stödja dem, dessa
individer.
Vi i Vänstern väljer en annan väg. Vi tar tillsam-
mans med två andra partier ett gemensamt ansvar för
att finansiera många nysatsningar och reformer. Och
vi skjuter till pengar för att klara tidigare åtaganden.
Det är sant, Hökmark. Visst gör vi det! Vad skulle
vi annars göra? Skulle vi skära ned i en högkonjunk-
tur? Tror ni att väljarna skulle acceptera det? Tror
någon i denna kammare det?
Hur skulle det ha sett ut om vi i Vänstern varit en-
samma om att bestämma? Ja, mycket hade sett an-
norlunda ut, men de takbegränsade utgifterna eller
taken hade inte varit särskilt mycket högre. Däremot
hade amorteringarna varit väsentligt större, just för att
vi tar ansvar för framtiden.
Så stark är Sveriges ekonomi att det hade gått att
satsa ännu lite mer på den gemensamma välfärden,
amortera mycket mer, och ändå få pengar över till
väsentliga skattesänkningar. Vi är i denna goda situa-
tion.
Men nu lever vi, som sagt var, inte i den bästa av
världar, utan vi får som alla andra göra våra kompro-
misser. Och vi har en ovanligt vettig kompromiss
framför oss på bordet.
Hökmark säger att vi bara spenderar och gör ing-
enting. Det är bara elände, död och bedrövelse i
"Ioristens" beskrivning av vår budget. Dessutom läser
han upp sånger. Det tycker jag är trevligt att man gör
i kammaren. Jag tror att han läste: Det här är ditt land,
det här är mitt land. Det är ju den gamla amerikanska
folksången som vi har översatt, skriven av Woody
Guthrie, en av USA:s mest framstående vänsterpoliti-
ker, fackföreningsman, agitator.
Vet ni varför han skrev den sången? Jo, det var
som protest mot alla de privata markägare som satte
upp skyltar i markerna och sade: Här får inte du gå,
för det är mitt. De hade ingen allemansrätt. Då sade
Woody Guthrie: Det här är mitt land, det här är ditt
land. Vi har rätt att gå i redwood-skogarna och över-
allt.
Man frestas att säga till Hökmark: Stjäl inte våra
sånger! Men jag är en givmild natur, låna dem gärna.
Men förstå innehållet! Det är mycket klokt om man
ska återge det.
Förra gången tog Hökmark upp en annan sång. Då
sade han att den här budgeten är ungefär som Magnus
Uggla sjöng: Den 25 smäller det i baren. Det sade
Hökmark i tidningarna också, att det är en budget
som går ut på att vara kung i baren.
Men, Hökmark, det är inte så. Det här är en an-
svarsfull budget, där vi satsar slantarna på barnen och
barnfamiljerna i stället för i baren. Vi föreslår refor-
mer för 2 miljarder år 2001, 7 miljarder år 2002 och
över 18 miljarder år 2003. Men vi ser samtidigt till att
det finns en reserv på 20 miljarder för år 2003, en
reserv för oförutsedda utgifter eller nya reformer. Till
det kommer det faktiska reformutrymme på över 3
miljarder som skapas på inkomstsidan genom omfö-
ringar av avgifter och skattesänkningar.
Samtidigt som vi gör det redovisar vi ett offentligt
sparande på ca 44 miljarder per år - 44 000 miljoner
kronor per år. Vi sparar så att den offentliga netto-
skulden är borta år 2002. Statsskulden sjunker från
77 % av BNP till ungefär 50 % av BNP 2002. Och
ränteutgifterna sjunker från 113 miljarder 1998 till 66
miljarder 2002. Det är en enastående stärkning av de
offentliga finanserna.
Fru talman! Kronan lär nog stärkas, men det finns
somliga andra valutor som nog får räkna med att
skvalpa runt ett bra tag till. Det är inte vi som skval-
par på valutamarknaden.
Det här är en budget som inte bygger på glädje-
kalkyler, tvärtom. I prognoserna för åren 2000 och
2001 liksom i kalkylerna för 2002 och 2003 räknar vi
med lägre tillväxt än de flesta andra bedömare. Allt
för att inte bli berusade av framgång, Hökmark.
När vi har gjort allt det, har vi fortfarande ett
överskott på 27 miljarder år 2001, 36 miljarder år
2002 och 59 miljarder år 2003. Det vi nu egentligen
diskuterar, fru talman, är hur vi ska använda alla
dessa pengar.
Då säger högern och Hökmark: Sänk skatten så
mycket som möjligt, så fort som möjligt!
Vi i vänstern säger att det vore fel. Visst kan vi
behöva minska en del skatter, Hökmark och kristde-
mokraterna. Ni har ju inte fel i allt. Det vore nästan
en prestation att klara av det. Vi kan behöva minska
fastighetsskatten och några andra skatter, men inte
med de här summorna. Det vore ansvarslöst. Det vore
fel mitt i en högkonjunktur. Det kan ge en rejäl blå
baksmälla.
Nej, låt oss i stället öka amorteringarna, minska
på räntekostnaderna och samla i ladorna. Då kan vi
möta 2003 med ett överskott på nästan 60 miljarder,
kanske ännu mer om vi får bättre tillväxt. Vi kan
underlätta en arbetstidsreform år 2003 med 30 miljar-
der och ändå ha kvar nästan 30 miljarder som reform-
reserv.
Hökmark, det är ingen barbudget för den 25, möj-
ligtvis en barnbudget, men det tycker jag är bra. Det
är en budget med ansvar för framtiden.
Fru talman! Jag ska lyfta fram tre andra saker som
är bra. Det finns naturligtvis många andra. Finansmi-
nistern har redovisat mycket av det. Jag ska stanna för
tre riktigt bra saker.
I höstas talade jag om pensionärerna. Då fanns det
t.o.m. samarbetspartner som sade att jag inte skulle
driva den frågan, i vart fall inte offentligt. Men den
här våren fattar vi beslut om 1 130 miljoner kronor
mer till pensionärerna. För det ska jag ge en eloge till
regeringen, som från början var inställd på att göra
satsningar. Sedan diskuterade vi nivåerna och kom
fram till den här nivån. Inte ända fram dit vi ville,
men ett bra stycke på väg.
Sverige går bra, men alla är ju inte med på fram-
gångståget. I den här budgeten satsar vi rejält på äldre
långtidsarbetslösa. Vi satsar på höjda bidrag till ar-
betslösa utan a-kassa, ökar möjligheterna till anställ-
ningar med lönebidrag. Vi anslår nya pengar till regi-
onalpolitiken och försvarsomställningen, pengar för
att fylla en del av de hål som uppstår genom IT-
satsningen. Även om jag måste säga att lite mer bred-
bands-Helly Hansen till glesbygden också måste ses
som en form av regionalpolitik. Och vi gör riktade
insatser så att fler av våra nya svenskar ska komma in
på arbetsmarknaden.
Fru talman! Vi fick inte gehör för att satsa Telia-
pengar direkt på IT, utan mer indirekt. Men en del
Teliapengar, ungefär 4 miljarder, kommer att föras
över från staten till kommunerna genom att staten
efterskänker deras momsskuld. Enligt moderaternas
kommunalpolitiska talesman lär den här överföringen
motsvara en utebliven kommunalskattehöjning på
ungefär 60 öre. Det var väl bra att vi höll nere det
kommunala skattetrycket, Hökmark.
Men jag ska återigen erkänna, fru talman, att vi
inte lever i den perfekta världen. Vi har mycket kvar
att göra. Låt mig ange tre saker som vi ska klara.
För det första ska vi nå målet om 80 % i arbete år
2004. Det målet blir lättare att nå med en arbetstidsre-
form. Men det är inte lösningen. För att nå det målet
krävs en uthållig tillväxt ungefär i takt med vad Sve-
rige uppnått de senaste åren. Vi måste undanröja
flaskhalsar med en aktiv arbetsmarknadspolitik, fort-
sätta att satsa på utbildning och forskning. Vi ska
hålla nere prisökningar på mat, byggvaror och kläder.
Det blir ju billigare med konkurrens. Vi ska skapa
bättre villkor både för etablerade och växande småfö-
retag.
Skatterna ska vi fördela om och vi ska sänka dem
så långt välfärdens behov tillåter. Vi står inte i vägen
för vettiga skatter, Hökmark, vare sig för företag eller
hushåll. Alltså, Hökmark, sade vi som första vänster-
parti ja till att slopa förmögenhetsskatt på arbetande
kapital. Det minns väl Hökmark? Vi var med om att
driva fram rimliga momsregler för företagen när s
gick för långt. Vi i Vänstern säger att arbetsgivarin-
trädet är en för stor börda för många mindre företag.
Vi bejakar tillväxt i de mindre företagen och i de
större.
Vi vill slopa sambeskattning av förmögenhet, för
vi är inte bara socialister utan vi är också feminister.
Men vi är socialister och vi lovar inte sänkt skatt på
allt för alla i morgon. Det gör man bara i den blå
baren. Vi säger i stället ärligt att miljön kräver sina
skattehöjningar. Därför driver vi på för skatteväxling
och miljöstyrande avgifter. Men vi är socialister och
därför tar vi hänsyn till fördelning och regionalpoli-
tik, och vi vill inte exportera vare sig jobb eller mil-
jöproblem till våra grannar, Polen eller Finland. Det
är liksom poänglöst för den globala miljön.
För det andra ska vi inte bara få 80 % i jobb utan
också ge 80 % till fler, till fler arbetslösa och sjuka.
Våra generella system håller ju på att urholkas. Allt-
fler löntagare får i dag mindre än 80 % i ersättning.
Men betalar man hög skatt ska välfärden också gälla
alla. Därför ska de här taken upp. Där, Bosse Ring-
holm och ni andra, kommer vi inte att ge vika. Vi
kommer inte att nöja oss med några beräkningstek-
niska justeringar. Taken måste upp för att bevara den
generella välfärden.
För det tredje ska tryggheten stärkas för dem som
behöver det allra mest. Fler måste komma in i a-
kassa. Det behövs ett förbehållsbelopp för de äldre.
Vi står inte i vägen för dem som vill skapa till-
växt. Men vi står i vägen för alla dem som genom
experiment, genom privata marknadslösningar, hotar
att slå sönder sjukvården. Vi vill inte att den moderata
experimentverkstaden Västra Götaland ska få fler
efterföljare i sjukvården. I stället ska vi stärka vården.
Det gör vi nu i majoriteten, glädjande nog förstärkt
med Centern.
Fru talman! Det måste åter gå att få en arbetsska-
da klassad som arbetsskada. I dag blir alltfler kvinnor
över 50 långtidssjukskrivna, i praktiken för arbets-
skador. Låt i stället arbetsskadeförsäkringen betala
rehabiliteringen. Då kommer överskottet i den försäk-
ringen att minska kostnaderna i sjukförsäkringen. Det
här är en rättvisefråga, det är en klassfråga, det är en
kvinnofråga.
På samma vis kommer en arbetstidsreform på sikt
att minska kostnaderna i sjukförsäkringen, genom
minskad utslagning. Då kan fler orka jobba fram till
pensionen. Det är bra både för arbetslaget och den
egna pensionen. Det här är också en rättvisefråga. Det
är en välfärdsfråga. Det är en klassfråga och det är en
kvinnofråga.
Fru talman! Allt detta kan vi göra, allt detta ska vi
göra. Det kräver vilja och prioriteringar. Jag kan ange
Vänsterns prioriteringar.
För det första: Sätt jobben främst! Modernisera,
investera, forska och utbilda så att vi blir marknads-
ledande i den nya ekonomi som växer fram.
För det andra: Låt miljön sätta sin gräns! Tillväx-
ten måste vara miljömässigt uthållig. Den aktiva
miljöpolitiken är inget hinder för tillväxten, den är en
förutsättning.
För det tredje: Bygg ut välfärden, vår gemensam-
ma trygghet!
För det fjärde: Bygg grunden stark och betala av
på statsskulden!
För det femte: Sänk skatterna! Det kan vi göra,
Hökmark, med fler i arbete. När fler delar på betal-
ningen solidariskt kan var och en betala mindre. Det
här är vår prioritering. Vi kan nog göra lite av allt
detta samtidigt men vår prioritering kommer att vara
den här.
Vill någon ha en annan ordning eller tyngdpunkt?
Ja, det tror jag. Men redovisa då er ordning och låt
väljarna bestämma, som Hökmark var inne på!
Fru talman! Allt det här kan vi göra och allt det
här ska vi göra. Men framför allt ska vi ge framtids-
tro. Vi ska visa att vänsterns idéer inte är bäst bara
när det gäller att dela utan också när det gäller att
skapa. En företagsam vänster, efter den produktiva
rättvisans princip, är vad vi har börjat med. Den här
propositionen är ett steg på vänsterns väg tillsammans
- Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöparti-
et.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  5  MATS ODELL (kd):
Fru talman! När man lyssnar på Lars Bäckström,
och det är alltid lika roligt, får man klart för sig att det
är Vänsterpartiet - för övrigt också när man läser
Gudrun Schymans debattartikel i dag - som står för
allt det goda och att det är de stygga Socialdemokra-
terna som bromsar och håller igen. Vänsterns insats
är att försöka lyfta utgifterna, lyfta utgiftstaken.
Lars Bäckström uppehöll sig en del i Nalle Puhs
värld. Det är inte utan att man kommer att tänka på
historien om Nalle Puh på väg till ett födelsedagska-
las. Då kom han på att vad födelsedagsbarnet natur-
ligtvis vill ha är en burk honung. Men på vägen dit
blir han hungrig och börjar äta upp honungen. När
han är framme överlämnar han stolt en tom burk.
Risken, fru talman, är att med Vänsterns politik höjer
vi utgifterna i högkonjunktur så att det krävs nya
nedskärningar när nästa konjunkturnedgång kommer.
Det är inte svårt att hålla med finansministern om
att svensk ekonomi för närvarande går väldigt bra.
Men det är ju inte en regerings uppgift att bara, med
armarna i kors, sitta och konstatera detta. Nu om
någonsin borde det vara tillfälle att auktorisera indi-
viden, att ge tillbaka mer respekt och ansvar åt den
enskilde medborgaren. Men i vårpropositionen går
förslagen i rakt motsatt riktning.
Har inte regeringen märkt att vi lever i ett modernt
samhälle där IT-revolutionen sätter helt nya redskap i
våra händer, där kunskap och marknader flyttar in i
våra hem och där vi med en knapptryckning kan
beställa böcker från andra sidan jordklotet och be-
ställa medicin via nätet - ett helt nytt samhälle?
Men i Sverige ska nu förmynderiet ytterligare bre
ut sig. Förmynderiets partier - Vänstern, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna - gaddar sig samman i denna
vårproposition för att ytterligare dirigera medborgar-
na in på en snitslad bana genom livet: maxtaxa och
utbyggd föräldraförsäkring i stället för valfrihet,
lagstadgad arbetstidsförkortning i stället för indivi-
ders fria val samt bidrags- och kostnadsökningar i
stället för att man får behålla mer av sin egen in-
komst.
Denna förmynderiinriktade kommandopolitik
saknar i grunden respekt för individers och familjers
fria val. Sedan tar regeringen heller inte itu med Sve-
riges långsiktiga välfärdsproblem, de problem som
hotar bakom den högkonjunktur som vi i dag ser.
Man väljer den kortaste och lättaste vägen i stället för
att röja väg för en bättre framtid. I stället för att för-
bättra företagarklimatet väljer man att öppna dörren
för lagstadgad arbetstidsförkorning och en höjning
med 30 miljarder av världens redan högsta mil-
jöskatter. Att tala om strutspolitik vore närmast en
förolämpning för strutsarna.
De flesta av oss minns faktiskt valrörelsen 1998.
Det var tre löftesord som hamrades ut som eviga
mantran över de svenska bygderna: vården, skolan
och omsorgen som skulle blomstra bara Socialdemo-
kraterna fick sitta kvar i Rosenbad. Har det blivit så?
Sjukförsäkringskostnaderna, Bosse Ringholm, har
ökat med 50 % på två år. Varför ska gamla människor
behöva vänta så länge på en trygg och bra omsorg om
finanserna nu är så starka som finansministern säger
här? Hur kan rättssamhället få förfalla så intill ruinens
brant i ett land med så goda ekonomiska förutsätt-
ningar? Hur uppfattar vanligt folk den växande
otryggheten på gator och torg, de ständiga bil- och
cykelstölderna, bilinbrotten och lägenhetsinbrotten,
som avskrivs redan på polisstationen? Det finns 8 500
icke avgjorda mål enbart i Regeringsrätten. Hur kan
regeringen så lättvindigt vifta undan Skolverkets
larmrapport om tillståndet i den svenska skolan?
Varför lider ca 20 % av de svenska barnen av depres-
sion? Var finns omtanken om människorna mitt i den
här glödheta tillväxten? Rättsväsendet, vården, skolan
och omsorgen fortsätter att vara utpräglade krisbran-
scher mitt i den här tillväxten.
Jag tror inte att det räcker att satsa mera resurser
för att få ett tryggt samhälle som kan ge bra och tryg-
ga offentliga tjänster. Det krävs också en etisk grund.
Det krävs mer djupgående reformer som kan få män-
niskors kreativitet och skaparglädje att släppa loss
också inom vården, omsorgen och skolan. Men också
här går regeringen åt fel håll och förbjuder och mot-
arbetar privata initiativ.
Fru talman! Jag är helt övertygad om att den
konjunktur som vi nu ser förr eller senare kommer att
vända nedåt. Sverige har, fint uttryckt, världens kan-
ske allra mest konjunkturkänsliga offentliga finanser.
Det här är ett s.k. strukturellt problem som borde
rättas till nu när ekonomin går bra.
Hur starka är egentligen de offentliga finanserna?
Många låter sig imponeras av regeringens skryt om
ett stort överskott i det offentliga sparandet på över
2 % av bruttonationalprodukten. Men faktum är, fru
talman, att det här överskottet nästan uteslutande
hamnar i pensionssystemet där bl.a. svenska folkets
premiepensionspengar är en väsentlig del.
Statsbudgeten har under åren framöver ett struktu-
rellt underskott vartenda år, vilket innebär att
statsskulden kommer att fortsätta att öka i nominella
termer redan år 2003 när de här tillfälliga utförsälj-
ningsinkomsterna är uttömda.
Jag tycker att det i allra högsta grad är anmärk-
ningsvärt att vi trots en så här bra konjunktur befinner
oss i en situation där statsbudgeten är helt beroende
av omfattande engångsinkomster för att över huvud
taget gå ihop. Om utgångsläget är som det för närva-
rande är, ett strukturellt underskott i högkonjunktur,
vad händer då i nästa lågkonjunktur? Regeringen och
dess maktrusiga stödpartier väljer att helt blunda för
detta. De har fullt upp med att försöka manipulera
och höja utgiftstaken ytterligare.
Den säkerhetsmarginal mot en konjunkturnedgång
som regeringen sade att man skulle skapa genom
överskottsmålet för den offentliga sektorn är egentli-
gen ingenting annat än en redovisningsbluff.
Statsskulden minskas enbart genom de utförsälj-
ningsinkomster som beräknas för de närmaste åren.
Därefter budgeterar regeringen faktiskt, med en
ökande statsskuld, lagom till vad som kan vara inled-
ningen på nästa lågkonjunktur.
Sysselsättningen ökar nu och det är glädjande.
Men det går inte att slå sig till ro med det här. Trots
en hotande överhettning är det färre som har ett ar-
bete i dag jämfört med för tio år sedan. Massarbets-
lösheten har ändrat karaktär. I stället för arbetslöshet
är det nu utslagning. Det här visas tydligt i en intres-
sant utredning från Svensk Handel som försöker se
hur denna minskade sysselsättning rimmar med bris-
ten på arbetskraft. Fler studerar. Fler är sjuka och en
hel del har helt enkelt gett upp. Ganska säkert är det
också många som jobbar svart. Det saknas ungefär
450 000 jobb för att lika många som år 1990 skulle ha
ett arbete; detta samtidigt som sju av tio företag visar
på svårigheter att hitta arbetskraft.
Ska vi få folk i jobb igen krävs en fungerande ser-
vicesektor. Men regeringen och dess stödpartier hind-
ras fortfarande av sina ideologiska skygglappar att
öppna upp för en ny, vit och laglig tjänstesektor som
riktar sig till hushållen och som skulle kunna generera
tiotusentals nya jobb, bl.a. till dem som nu är lång-
tidsarbetslösa.
Fru talman! I stället för ett klokt förvaltarskap, i
stället för reformer som gör Sverige mer berett att
möta nya utmaningar föreslår regeringen nya utgifter,
höjda och manipulerade utgiftstak som gör statsfinan-
serna än mer sårbara i nästa konjunkturnedgång.
Höjda utgifter i högkonjunktur bäddar för ännu större
behov av nedskärningar i lågkonjunktur. Det var 80-
talets hejdlösa utgiftsexplosion i den högkonjunktu-
ren som gav 90-talets stora nedskärningar.
Det står nu helt klart, tycker jag, att vänsterrege-
ringen inte klarar av att hantera globaliseringens
utmaningar. Jag tror att Sverige med rätta politikför-
utsättningar kunde bli en vinnare i globaliseringen.
Men att satsa för framtiden genom att göra någonting
åt de flyende skattebaserna prioriteras inte av utgift-
salliansens ledarskap.
En annan fråga är: Hur blir det, Bosse Ringholm,
med den inbyggda fastighetsskattebomb som finns i
budgeten? Ni ska alltså rycka av landets villaägare
och hyresgäster ytterligare åtta friska miljarder. De
finns med i budgeten, det finns vaga skrivningar som
inte lugnar någon. Det vore bra om finansministern i
dag kunde ge ett besked om detta.
Hur tror finansministern att en sådan här osäker-
het påverkar möjligheterna att få i gång byggnatio-
nen? Bostadsbristen hotar nu att bromsa hela huvud-
stadsregionens tillväxtmotor. Detta är ett mycket
allvarligt problem som regeringen inte gör någonting
åt. Samtidigt som detta sker i Stockholm rivs nu bo-
städer för glatta livet ute i glesbygden. När, Bosse
Ringholm, ska hela landet kunna börja leva igen?
De nya utgifter som föreslås i vårpropositionen
har dessutom ofta en förmyndaraktig, ensidig inrikt-
ning, där individer och familjer ska dirigeras efter den
styrande politiska grupperingens rödgröna pipa.
Maxtaxan är en dyr reform som ensidigt gynnar dem
som väljer kommunal barnomsorg, medan övriga får
betala. Landets barnfamiljer lär av allt att döma få
vänta till efter valet 2002 för att få den valfrihet och
för att få den myndigförklaring som vi kristdemokra-
ter alltid har kämpat för och fortsätter att kämpa för.
Fru talman! Sverige behöver en ny regering som
vill och orkar gripa sig an vårt lands verkliga och
långsiktiga problem, en regering som vill ge ansvar
och valfrihet åt sina medborgare.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  6  LENA EK (c):
Fru talman! Ledamöter och åhörare! Ekonomin
går på högvarv i Sverige, men alla människor känner
inte glädje över framtiden. Förändringarna känns
alltför långt borta. Att ha små möjligheter att påverka
sin egen situation, att inte äga någonting, att känna att
man inte betyder något för någon och att känna att
man inte har någon värdighet och när få visar respekt
är det svårt att känna glädje över den nya tiden och
den nya ekonomin.
För andra människor är det fråga om att inte få
delta i det demokratiska arbetet och vara utestängd
från arbetslivet. Många gånger är det nyinflyttade
svenskar som på grund av diskriminering och uteslut-
ning ur det offentliga Sverige som drabbas. Närmare
300 000 människor bor i stadsdelar som är socialt och
ekonomiskt utsatta. Många människor bor i delar av
landet där minskat befolkningsunderlag leder till
grovt försämrad service.
Centerpartiet vill ha ett samhälle som har respekt
för varje människas värde och värdighet. Vi vill ha
valfrihet och vardagsmakt för människor inom det
offentligt finansierade välfärdsbygget. Vilket sam-
hälle vill regeringen ha? De regionala, sociala och
ekonomiska klyftorna ökar, medan ekonomin går i en
brinnande högkonjunktur. Hur ska det bli när vi
kommer in i en lågkonjunktur? Vad gör regeringen?
Man lappar med små förändringar i gamla och stela
system som formades på 40-, 50- och 60-talen. Det
största reformförslaget är maxtaxan, ett förslag som
signalerar centralstyrnings snedfördelning och ovani-
frånperspektiv.
Fru talman! Centerpartiet tog ett tungt ansvar för
att sanera svensk ekonomi. Vi satte landets och med-
borgarnas intressen före partiets. Thorbjörn Fälldin
och Gunnar Sträng hade båda som maxim att i goda
tider ska man spara i ladorna för dåliga tider. Det är
också nu i högkonjunktur som strukturella reformer
ska genomföras för att kunna bygga broar över kon-
junkturnedgångar, broar som konstruktivt fortsätter
att förbättra den svenska ekonomiska plattformen.
Den kraften och den förändringsviljan inför framtiden
visar inte Bosse Ringholm i den här propositionen.
Under våren har utgiftstaken diskuterats mycket.
Låt mig konstatera att det finns marginella justeringar
som behöver göras för att de ska fungera, men vi ska
alla vara tacksamma för att de sätter ekonomiska
hängslen och livremmar på alltför stora spenderbyx-
or. En ansvarsfull ekonomisk politik är viktig för
trovärdigheten och därmed räntenivån och i slutändan
hur vi ska kunna betala våra trygghetssystem.
Fortfarande går statsfinanserna med underskott, i
brinnande högkonjunktur. Den 29 februari i år var
statsskulden 1 330 188 000 kr. Om räntehöjningen på
denna skuld sker med bara 1 % ökar våra kostnader
med över 8 miljarder, dvs. hela den besparing som på
fyra år ska ske inom försvaret. Jag tror att var och en
förstår att det är viktigt med en sansad ekonomisk
politik och att det är viktigt att amortera på statsskul-
den.
När det gäller förslag på skattesidan är vårbudge-
ten dimmig och innehållslös. I finansplanen sägs att
det behövs en hård prioritering inom skattepolitiken
för att bibehålla de förbättrade offentliga finanserna,
den plattform som vi i Centerpartiet har varit med om
att bygga. Tyvärr är jag övertygad om att det inte är
sänkta skatter utan snarare höjda utgifter som ligger i
framtiden. I detta läge när har vi ett strukturellt un-
derskott säger Lars Bäckström: Köp. Det är vad som
präglar Sverige i dag - köp.
Fru talman! Låt mig fortsätta med den mänskliga
sidan av budgeten, som på några områden är mycket
oroande, tycker jag, och där det inte finns några för-
ändringsförslag.
Hur ser det t.ex. ut i de över 200 kommuner som
minskar i befolkning? Posten läggs ned, försäkrings-
kassan dras in, apoteken läggs ned, länsarbetsnämn-
den dras in, arbetsförmedlingskontoren och polisen
läggs ned, kollektivtrafiken dras ned, kulturpolitiken
avrustas, osv. Vägarna är ett annat sorgligt exempel. I
Sverige klarar Vägverket i dag ungefär 50 % av det
vägunderhåll som behövs. Utlovade investeringar på
4 ½ miljarder är skjutna på framtiden. När man tittar i
de tabeller som vi fick tillgång till i går kväll kl.
18.00 ser vi att det är ännu fler uppskjutna investe-
ringar. Det som kommer kommer 2003 - förmodligen
för att kunna användas som vallöfte. Norrlandsuppro-
ret, eller landsbygdsupproret, kommer, mina vänner,
att röra mycket mer än arbetsgivaravgifter - tro mig!
En annan viktig infrastruktur för hela landet, för
att det ska bli livskraft i hela landet, är bredband som
möjliggör en vettig kommunikation med datorer.
En stor affärstidning hade, när IT-propositionen
kom, över hela sidan som rubrik över nyheten: Visio-
nen är död. Det är bara att hålla med om, tyvärr. Det
stomnät som föreslås når de stora orterna, och de som
har pengar kan klara resten. Men alla andra männi-
skor och företag över hela Sverige lämnas. Den ut-
byggnad av informationsöverföringens supermotor-
vägar som föreslås betalas till en tredjedel av företa-
garstöd, som annars skulle ha gått till våra mest ut-
satta regioner i Norrland.
För livskraft i hela landet behövs det bra in-
frastruktur, billiga kommunikationer, levande lands-
bygd med livskraftigt jord- och skogsbruk som rygg-
rad, utbildning, möjlighet till distansutbildning, rätt-
mätig andel av kulturpengarna och ett spelrum för
ungdomars villkor och ungdomskultur.
Ger man hela Sverige dessa verktyg ordnar enga-
gemang och egen kraft hos människor och företag
resten. Tyvärr finns det inga spår av den viljan i den
här vårpropositionen.
Fru talman! Förtroendet för vårt svenska rättsvä-
sende är i gungning. Polisens arbete måste förnyas
och förbättras så att det finns synlig och närvarande
polis i varje kommun och i varje stadsdel. Det är
oerhört viktigt att handläggningstider hos domstolar
och myndigheter förkortas kraftigt. Därför krävs det
ett decentraliserat domstolsväsende och att de små
tingsrätterna får finnas kvar. Inte heller detta sägs det
någonting om i det här materialet.
Om vi inte kan förbättra polisens och Dom-
stolsverkets verksamhet, förstärka skyddet för målsä-
gare och vittnen och förbättra kriminalvården i grun-
den möter oss dystra framtidsutsikter. Det är glädjan-
de att regeringen har hört nödropen och anslår mer
pengar. Men det behövs förnyelse och nytänkande,
och det behövs ett myndighetsövergripande samar-
bete. Brottsoffer, kvinnor som har blivit utsatta för
våld och barn i hemska uppväxtmiljöer faller mellan
stolarna och lämnas i praktiken åt sitt öde.
Fru talman! Vi behöver också en familjepolitisk
reform med en modern familjepolitik som utgår från
barns rätt att känna trygghet under uppväxten. Sam-
talen till BRIS har aldrig varit så många som under
förra året då 14 300 samtal statistikfördes.
Dagens sönderstressade mammor och pappor
måste få en chans att kunna hantera balansen mellan
familj och arbete på ett vettigt sätt. Då väljer rege-
ringen att tillsammans med stödpartierna använda det
reformutrymme som finns för att lansera förslaget om
maxtaxa på dagis. Barnfamiljerna behöver mer tid,
mer pengar och större valfrihet för att kunna ordna
sina liv.
Den föreslagna maxtaxan styr över till en barnom-
sorgsform och minskar därmed valfriheten. Den slår
också fel fördelningspolitiskt. Och hur kan Miljöpar-
tiet ställa upp på socialdemokraternas huvudprincip
att det är staten, inte föräldrarna, som ska styra över
barnens omsorg och hur kan man ställa upp på kon-
centration, centralisering och kollektivisering av
barnomsorgen?
Det här är verkligen ett steg på Vänsterns väg, sa-
de Lars Bäckström alldeles nyss, och det är alldeles
klart. Tyvärr kan vi instämma i det.
Skolan är viktig för barn och föräldrar. Kunskap
ska vara en rättighet för alla - inte ett privilegium för
några få. Men i dagens grundskola lämnar var fjärde
elev skolan utan godkända och tillräckliga kunskaper
medan tillväxtorterna och börsföretagen talar om hur
viktigt det är med kunskap och vi alla vet att man
måste ha gods grundkunskaper för att kunna skaffa
sig jobb i framtiden.
Vi i Centerpartiet har i åratal krävt en kraftfull
handlingsplan för att man ska komma till rätta med
skolans bekymmer. Det helhetsgreppet väntar vi och
alla elever som behöver en rättvis chans i livet fortfa-
rande på. Det borde gälla handikappade barn och
ungdomar med t.ex. reumatism som i dag har en
mycket sämre utbildning än genomsnittet.
Fru talman! Ett av våra värsta strukturproblem är
sjukförsäkrings- och rehabiliteringskostnader. Det är
också ett av våra största mänskliga problem. Vi i
Centerpartiet har föreslagit en rad åtgärder på det här
området, och vi begärde i våras en särskild debatt i
kammaren för att belysa dessa problem.
Regeringen har en rad utredningar avslutade och
en rad utredningar pågående. Vilka långsiktiga lös-
ningar kommer man nu med? Det här är en av de
största utgiftsposterna i budgeten, och det är den
utgiftspost där utgifterna ökar absolut snabbast. Jo,
regeringen ska tillsätta en kommitté som ska gå ige-
nom resultaten från utredningarna och kommittéerna
och samordna dem. Sedan ska man kanske utreda
detta igen, vad vet jag? Samtidigt ökade antalet er-
satta nettodagar med 24 % förra året - 24 %! Och vad
innebär det för de människor som finns bakom denna
statistik?
Också på arbetsmarknadspolitikens område sak-
nas helhetsgreppen, och man väljer att fortsätta med
lappa och lagapolitiken. Det finns inga insatser för att
låta de människor som i dag står utanför systemen bli
delaktiga i välfärden. Vissa ska tydligen fortfarande
stå med mössan i handen och be om socialbidrag i
stället för att kunna försörja sig genom eget arbete.
Ett större lokalt inflytande i arbetsmarknadspoliti-
ken skulle kunna ge mer följsamma åtgärder avpassa-
de för arbetsmarknaden och de arbetssökande och de
företag som finns ute i den verkliga världen. Pengar
rinner ut i meningslösa åtgärder och förstärker frust-
rationen och utanförskapet för de arbetslösa och deras
familjer.
Pensionärerna är ett annat område. I höstas
dribblade regeringen med garantipensionen och sköt
upp införandet. Alla pensionärer skulle ha fått en
förbättring, men se där bedrog regeringen pensionä-
rerna på en höjning av grundpensionen, och staten
sparade 900 miljoner under brinnande högkonjunktur.
Nu återkommer ni och slår er för bröstet för att pen-
sionärerna ska få det bättre. Men ni förbättrar inte för
alla pensionärer som garantipensionen skulle ha gjort.
Återigen är det en grupp av alla pensionärer som får
det bättre.
Propositionen innehåller också en uppräkning av
biståndet, detta välkomnar vi, liksom ökade insatser
med fredsbevarande styrkor.
För oss är det viktigt att skattebetalarnas pengar
används på ett klokt sätt. När det säkerhetspolitiska
läget i Europa möjliggör besparingar i försvaret är
Centerpartiets krav att vården och omsorgen ska
tillföras dessa sammanlagt 8 miljarder åren 2002-
2004. Det syns i denna budget. Så blir det också, och
vi är överens med regeringen om att man främst ska
satsa på primärvården, omsorgen om de äldre, hjälp
till psykiskt sjuka och att man ska öka tillgänglighe-
ten och mångfalden.
Fru talman! Detta är den enda stora strukturför-
ändrade reformen förutom maxtaxan i årets vårpropo-
sition. Den här reformen som vi ställer oss bakom
siktar på att öka människors vardagsvalfrihet och
deras trygghet.
Många problem i den svenska verkligheten måste
lösas. En långkonjunktur kommer, det vet vi. Tid-
punkten för att lösa dessa problem är nu. Vi från
Centerpartiet kommer att redovisa våra alternativa
förslag - de handlar om grundtrygghet, decentralise-
ring och miljö - och vi har flera stora reformförslag.
Den vårproposition som vi debatterar i dag inne-
håller inga stora reformförslag förutom maxtaxan.
Den ger inga ekonomiska prioriteringar som bryter
vanmakt och utanförskap. I stället för reformer satsar
man på utredningar och kommittéer, och nu t.o.m. på
arbetsgrupper om utredningar och kommittéer.
Det påminner mig om en god vän som i lördags
berättade om en riksdagsledamot som drömde att han
stod i talarstolen och höll tal i kammaren. När han
sedan vaknade upptäckte han att så faktiskt var fallet.
Utgifter utan reformer, utanförskap och tudelning
av Sverige riskerar att ge Sverige ett brutalt uppvak-
nande. Det tycker vi i Centerpartiet är synd.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  7  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Det går bra för svensk ekonomi, det
är mycket bra. Tillväxttalen justeras upp kvartal för
kvartal. De stora - i många fall jobbiga, i andra fall
befriande - strukturreformer som har genomförts
under de senaste 10-15 åren har gett en mycket god
utväxling nu när konjunkturen är så stark. Det är
givetvis mycket glädjande, inte för att det gör livet
lätt för finansministern - även om jag unnar honom
det - utan framför allt för att det gör livet lättare för
så många människor i vårt land.
Fru talman! Men inte kan vi då bara sätta oss ned
och - som regeringen gör - passivt ta för oss av de
stekta sparvarna. Nej, det är faktiskt vår uppgift att
påminna om att Sverige fortfarande har både stora
problem och står inför stora utmaningar.
Företag flyttar nyckelfunktioner med rask takt ut
Sverige. Människor flyttar ut ur Sverige. Nya företag
väljer andra länder som bas för sin verksamhet. I
Sverige ligger prisnivån 20 % över EU-genomsnittet,
bl.a. därför att svensk politik så länge har präglats av
en övertro på regleringar.
Trots att vi har hög arbetslöshet råder det brist på
arbetskraft i många sektorer. Vi har en situation där
handikappade främst har setts som besparingsobjekt.
Vårdköerna växer, och skolan har mycket stora pro-
blem. I stället för att låta pengarna bara rinna i väg
ska vi nu hålla huvudet kallt, vårda de goda tiderna
och se till att de kan bli långvariga. Därför har vi ett
antal punkter från Folkpartiet där vi säger att den
ekonomiska politiken måste vridas i en annan rikt-
ning.
För det första måste avbetalningen på statsskulden
vara större. Den ska vara i genomsnitt 2 % över en
konjunkturcykel. Det har vi varit överens med Soci-
aldemokraterna om. Men det kräver faktiskt att man
under de bästa åren har ett större överskott. Nu är det
ju i praktiken bara med hjälp av utförsäljning av olika
egendomar som man betalar sina skulder.
För det andra, fru talman, måste vi ha skattesänk-
ningar med en tydlig inriktning på att bekämpa flask-
halsproblem och öka utbudet av både riskkapital och
arbetskraft, och de måste till största delen vara finan-
sierade med besparingar. Det måste löna sig att arbe-
ta, spara och ta risker.
I budgetpropositionen sägs inlindat, men ändock,
att det inte går att fortsätta med skattesänkningar
därför att det kommer att leda till överhettning. Det är
säkert en riktig analys i förhållande till den politik
som regeringen för och de planer man har. Men skat-
tesänkningar som minskar problemen i ekonomin och
som är finansierade med besparingar minskar faktiskt
risken för överhettning.
För det tredje behöver vi fortsatta avregleringar
och avmonopoliseringar, modernare arbetsrätt, kon-
kurrens och valfrihet i offentlig sektor, försäljning av
statliga företag, tydligare arbetslinje, reformering av
socialförsäkringssystemen osv., så att vi kan öka
förutsättningarna för att de goda tiderna håller längre.
Det är ganska anmärkningsvärt att som tionde
punkt nämns omvärlden i regeringens mål för politi-
ken. Det är ganska intressant. Jag har hittills inte hört
att man har nämnt att det över huvud taget finns något
utanför nationens gränser.
För det fjärde ska vi göra precis tvärtom. Vi ska
bejaka globaliseringen och ta till vara de stora möj-
ligheterna. Bara en sådan sak som ett EMU-
medlemskap skulle medverka till att hejda företags-
flytt och pressa ned de svenska priserna.
Fru talman! När jag läser vårbudgeten slås jag av
att där finns inga människor - inga entreprenörer,
inga företagare och ingen diskussion om hur man
skapar tillväxt och välstånd. Man verkar se ekonomin
som någon sorts norsk oljekälla - det sprutar välstånd
ur marken. Men, fru talman, välstånd når man bara
genom hårt arbete, inte genom önsketänkande.
Just nu talas det väldigt mycket om den nya eko-
nomin, men inte i vårbudgeten för där står det bara
om den gamla. I vårbudgeten står det mycket om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men inget om
entreprenörer. Sverige förvandlas, och det går väldigt
fort. Den nya ekonomin är redan här, version 7.2.
Snart laddar vi andra ned 7.3. Och den här föränd-
ringen sker i realtid.
Har ni tänkt på att när vi förut mötte någon på
gatan så pratade vi lite om vädret och frågade hur det
var med barnen? När vi möts i dag frågar vi: Hur går
det på Nasdaqbörsen?
Det finns många fler aktieägare i Sverige än fack-
föreningsmedlemmar. Och, fru talman, den nya eko-
nomin är i grunden mycket mer liberal än den gamla,
därför att där är det individens ställning som stärks,
gränser suddas ut och hinder rivs. Det är små företag
och antiauktoritära organisationer som är grunden.
Nationen blir ointressant både för företag och för
människor. Världen är gränslös, tidlös och viktlös.
Vad behöver då Sverige för att vara ett intressant
ställe? Jo, vi behöver internationellt konkurrenskraf-
tiga regler för både företag och människor. Det kom-
mer att handla mycket om skatter.
Jag tror att en harmonisering av skatterna inom
EU uppåt skulle kunna kedja fast mycket rörliga
skattebaser. Det är på gränsen till navelskåderi. Vad
gör regeringen? Jo, man tillsätter en utredning. Över-
allt produceras analyser av det här. Fakta finns på
bordet. Nu kan och måste vi agera.
Fru talman! Det är uppenbart att från Erik Åsbrink
till Bosse Ringholm har det skett en mycket stor om-
svängning av insikten om behovet av en stor skattere-
form. Det verkar som om själva ordet t.o.m. är tabu,
om ni ursäktar uttrycket. Man kan inte ens ta det
farliga "s-ordet" i sin mun, utan man benämner det i
vårbudgeten som beräkningsteknisk överföring till
hushållen och beskriver det som kompensation för
egenavgifterna.
Regeringen vet ganska uppenbart inte alls vad
man vill göra med skattepolitiken nästa år eller i
framtiden. Ett område som man i alla fall troligen
kommer att tvingas retirera på är fastighetsskatten.
Som det ser ut nu ska den skärpas med 8 miljarder,
och så säger man med en helt obetalbar formulering
på s. 35: I vissa fall motsvaras inte skattehöjningen av
en lika stor ökning av köpkraften för det enskilda
hushållet.
Fru talman! Jag kan redan nu ge ett tydligt besked
från Folkpartiet: Några fastighetsskattehöjningar blir
det inte tal om, för den skatten ska i stället sänkas.
Fru talman! Regeringen och dess stödpartier är i
full färd med att rasera den svenska skolan. Det är
mycket, mycket allvarligt. Grundskolan ger inte ele-
verna baskunskaper. Gymnasieskolan förvandlas till
en utslagningsmaskin. Jämlikhetsbegreppet blir i
sossetappning bara en fråga om att fördela resurser
som har skapats av någon, oklart vem, var och hur.
Jämlikhet är ju i stället att vi alla var och en verk-
ligen får chanser, möjligheter och förutsättningar att
forma våra liv och göra verklighet av våra drömmar.
Därför är en skola av hög kvalitet för alla barn och
ungdomar en hjärtefråga för oss liberaler.
Vården och skolan är dessutom de sektorer där det
på grund av de gamla strukturerna är en mycket stor
mängd kvinnor som arbetar och har sin profession.
När lärarna nu har lyckats få några procent går LO
och Hans Karlsson omedelbart till rasande motoffen-
siv. Och när sjuksköterskorna får alternativ till lands-
tingen som arbetsgivare och därmed får upp sina
löner lite, då börjar man omedelbart tala om att för-
svåra för privata alternativ. Att de facto bryta de of-
fentliga monopolen är faktiskt den bästa vägen till
rättvisa löner för kvinnor. Det är också en väg till
utveckling och tillväxt för oss alla.
I dag, det vet vi alla, är IT- och telekomsektorerna
en mycket stark motor i tillväxten, men den kommer
ju inte av sig själv. Avregleringar av telemarknaden
och många andra förändringar var avgörande, knap-
past datorteken. Framtidens tillväxtbranscher är i hög
grad vården och utbildningen. Kvaliteten behöver
höjas och entreprenörsanda, idéer och kunnande tas
till vara. Kvinnor behöver fler olika arbetsgivare att
välja på. Kvinnor behöver ökade möjligheter att för-
verkliga sina drömmar och idéer.
Men vad gör då regeringen? Jo, ni sitter på press-
konferenser med IT-killarna Jonas, Krister, Frank och
allt vad de heter. Men tjejerna som är vårdentrepre-
nörer, vill ni sitta på presskonferens med dem? Nej,
dem vill ni förbjuda att driva företag. Det är dåligt för
kvinnorna, det är dåligt för vården, det är dåligt för
tillväxten och det är dåligt för Sverige.
Fru talman! En annan sak som är mycket viktig
för oss liberaler, som är väldigt angelägna om jäm-
ställdhet, är arbetsutbudet. Det låter kanske inte så
sexigt, men om man lyfter näsan lite över nästa kvar-
talsrapport ser man att arbetsutbudet måste öka, inte
minska. Det är ju i förlängningen en kvinnofråga, för
med mindre arbete får vi mindre möjligheter att klara
barnomsorgen, utbildningen, sjukvården och äldre-
omsorgen. Och i vår ojämställda värld som vi fortfa-
rande lever i drabbar det mödrarna och döttrarna.
Från socialdemokrater, vänsterpartister och miljö-
partister hörs mest om olika metoder för att få oss att
arbeta mindre, även om det är glädjande att finansmi-
nistern nu säger att han ska genomföra den sedan
flera år överenskomna rätten för folk att stanna kvar
till 67 år. Inom parentes sagt har medellivslängden
ökat med tre år under processen med att utöka rätten
att arbeta med två år. Vi står i själva verket, om detta
genomförs, i ett sämre läge än när vi började driva
frågan.
Men det intressanta är, utöver detta, att de enda
som ska arbeta mer är småbarnsmammorna, och det
är just maxtaxan som man ska använda för att driva
upp småbarnsmammornas arbetsutbud. Då vill jag
säga så här: Jämställdhet handlar inte om siffror och
statistik. Det handlar om makt, om makten över sitt
eget liv, och kvinnor har mindre makt än vad män
har. Den liberala jämställdhetskampen kommer även i
fortsättningen, det är uppenbart, att drivas i polemik
med er som tror att vägen till jämställdhet går via mer
makt till staten i stället för via mer makt åt kvinnorna
själva. Bara tanken på att livsvillkoren för oss små-
barnsmammor avgörs i Rosenbad gör mig rasande, att
mitt liv ska styras i skärningspunkten mellan Göran
Persson och Birger Schlaug efter synpunkter från
översteförståsigpåerskan Schyman.
Fru talman! Lars Bäckström sade här alldeles nyss
att det här är en budget för barnen och inte för baren,
men någonting måste ha hänt i baren, för lyssna nu:
Det som ni föreslår nu för nästa år är ju 1 ½ miljard
mindre till barnfamiljerna än vad ni föreslog i höstas.
Fru talman! Folkpartiet vill ha en familjepolitik
som handlar om småbarnsmammornas och för den
delen pappornas möjligheter att bestämma mycket
mer själva.
Det finns också bra saker i budgeten.
Att man talar mycket om utgiftstaken är bra, men
sedan tricksar och fixar man med dem så att trovär-
digheten undergrävs.
Det är bra att man satsar mer pengar på polisen,
men det krävs också en komplettering med tydliga
krav på ledarskap och bättre organisation.
Det är bra att man nu har lyssnat på bl.a. oss i op-
positionen och på pensionärsorganisationerna och
förbättrar för de pensionärer som har det allra svårast,
men jag är tveksam till om det räcker.
Förra året hade jag anledning att särskilt också ta
upp några svek, och tyvärr är det precis samma svek
som jag har anledning att ta upp i år. Först är det
biståndet. Det var precis på håret att regeringen kla-
rade av att bokföringsmässigt komma upp till målet
0,7 % av BNI - det som Pierre Schori, förre bi-
ståndsministern, kallade för skammens gräns.
Men av förra årets biståndsutbetalningar stoppa-
des 2 900 miljoner kronor genom sådana här be-
gränsningsbelopp. Och det saknas fortfarande
800 miljoner av dem. Var finns de pengarna? Man
undrar om ni har hål i fickorna. Pengarna har bränt.
Behoven är ju otroligt stora, och de är stora nu.
Det behövs både katastrofhjälp och ekonomiska re-
formprocesser i tredje världen. Det andra stora sveket
gäller änkorna. Tiotusentals änkor fick 1997 med kort
varsel sin ekonomi kraftigt försämrad. Ingen annan
grupp har drabbats så hårt. Vi har röstat emot och
kämpat emot, och det har även Vänstern gjort. Man
lovade i valet att det skulle återställas. Nu har man
fått igenom en liten skärv till änkan. Men i den här
takten tar det 75-80 år innan Vänsterpartiet har ge-
nomfört sitt vallöfte till änkorna.
Fru talman! Det skulle kunna finnas mycket att
säga, men vi får ju tillfälle att återkomma i den eko-
nomiska debatten. Vad Sverige behöver, och vad vi i
Folkpartiet kommer att lägga fram, är en ekonomisk
politik för jobb och tillväxt och för långsiktigt goda
villkor. Det kräver att man förmår höja blicken bort-
om nästa kvartalsrapport och nu ta tag i de problem
och utmaningar vi har för att långsiktigt kunna skapa
goda villkor. Annars blir det kanske som den nye
hovpoeten Magnus Uggla sjunger: "Fyra sekunder,
underbart är kort".
Vad vi behöver är en riktig skattereform för arbe-
te, sparande och risktagande i Sverige. Vi behöver
mindre konjunkturkänsliga statsfinanser med sänkt
skatte- och utgiftskvot och större avbetalningar på
skulderna i de ekonomiskt bästa tiderna. Vi behöver
strukturreformer för att öka tillväxtmöjligheterna,
särskilt genom att ta till vara kvinnors kompetens och
entreprenörsanda inom vården och skolan. Vi behö-
ver också, fru talman, ett regeringsskifte. Vi behöver
en regering som har hårda nypor i den ekonomiska
politiken. Det behövs för att försvara mjuka värden.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  8  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Miljöpartiets politik vilar på en fyr-
faldig solidaritet: solidaritet med människor i vårt
eget land, solidaritet med världens folk, solidaritet
med kommande generationer och solidaritet med
djuren, naturen och det ekologiska systemet. I ett
solidaritetsperspektiv är det här en bra budget. Den är
inte så bra som den hade varit om vi hade kunnat
lägga fram den själva, men den är bra utifrån de givna
förutsättningarna.
Solidariteten med människor i vårt eget land
stärks bl.a. genom att pensionärernas bostadstillägg
ökas, genom att extra resurser för tandvård avsätts
och genom att barnfamiljernas barnomsorgskostnader
sänks. Solidaritet med världens folk visas genom att
anslagen för internationellt bistånd ökar mycket kraf-
tigt.
Solidaritet med kommande generationer visas
bl.a. genom en ekonomi i balans, genom ytterligare
förstärkta miljöinsatser och genom utfästelsen om en
grön skatteväxling. Den förlängda föräldraförsäkring-
en och barnens rätt till en förskoleplats hör också hit.
Solidaritet med djuren, naturen och det ekologiska
systemet visas genom den gröna skatteväxling som
jag nämnde nyss och genom ytterligare förstärkningar
av anslagen för bl.a. inköp av skyddsvärd skogsmark,
biotopskydd, marksanering, miljöbevakning och
forskning om ekologiskt jordbruk.
De ekonomiska förutsättningarna är goda. Svensk
ekonomi beräknas växa med 3,8 % i år och 2,9 %
nästa år. Det är positivt för arbetsmarknaden. Syssel-
sättningen beräknas öka med över 100 000 personer
mellan 1999 och 2001 och den öppna arbetslösheten
beräknas minska till 4 %.
De ekonomiska förutsättningarna är alltså goda.
Men det finns all anledning att hålla ögonen öppna
för hur miljön utvecklas. Till vår hjälp har vi de gröna
nyckeltal som sedan den förra vårpropositionen pre-
senteras i finansplanen. Dessa nyckeltal visar t.ex. att
den totala energiförbrukningen i Sverige ökar, att
belastningen på haven av fosfor och kväve ökar, att
bensenhalterna fortfarande är för höga och - inte
minst - att koldioxidutsläppen ökar. Utsläppen av
koldioxid sjönk kraftigt mellan 1970 och 1990. Nu
ökar de alltså igen och närmar sig 1985 års nivå -
detta samtidigt som vi har förbundit oss internatio-
nellt att minska utsläppen.
Det fanns de, däribland jag, som hade höga för-
väntningar på Klimatkommittén, som presenterade
sitt slutbetänkande i går. Men vad blev det? Jo, det
stannade vid målsättningar och en from förhoppning
om frivilliga åtgärder. Det räcker inte med målsätt-
ningar. Det måste till åtgärder också, åtminstone om
man vill nå de mål man sätter upp. En sådan åtgärd
vore att höja koldioxidskatten. Men det vågade man
alltså inte föreslå. Den frågan får vi återkomma till.
Nu står det i alla fall i finansplanen att regeringen
i höstbudgeten ska presentera en strategi för en grön
skatteväxling i storleksordningen 30 miljarder kronor
de närmaste tio åren. Jag ser höjda koldioxidskatter
som en del i den växlingen, liksom jag ser sänkta
arbetsgivaravgifter som en annan del. Det finns de
som påstår att våra företag omöjligen skulle klara
höjda koldioxidskatter. Men med en växling mot
sänkt arbetsgivaravgift skulle åtminstone 90 % av
företagen kompenseras i stort sett fullt ut.
Ofta hävdas det att miljöeffekterna av ekonomisk
tillväxt kan motverkas mer än väl genom att vi samti-
digt utnyttjar naturresurserna på ett effektivare sätt.
Men det framgår av de gröna nyckeltalen i finanspla-
nen att det tyvärr inte varit så under 1990-talet. Mel-
lan 1990 och 1998 var energieffektiviteten i stort sett
oförändrad. Det är en viktig varningsklocka som visar
på behovet av betydligt kraftigare insatser för att
använda miljö- och naturresurser på ett effektivare
sätt, t.ex. genom fortsatt skatteväxling och genom att
stimulera utvecklingen av miljövänlig och resurssnål
livsstil och teknik, genom ekonomiska styrmedel och
genom stöd till forskning.
Fru talman! Miljö och livskvalitet måste stå i fo-
kus när vi diskuterar hur vi ska ta ut frukterna av
framtida produktivitetshöjningar. För miljön, för
kommande generationer och kanske också för vår
egen skull måste vi överväga att välja mer fri tid i
stället för kraftigt ökad resurskrävande materiell kon-
sumtion.
Regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiets
gemensamma arbetstidsgrupp presenterade i mars sin
analys av konsekvenserna av olika möjliga arbetstids-
förkortningar. Den analysen visade att det är fullt
möjligt att förkorta arbetstiderna framöver utan att
människors privata konsumtionsutrymme minskar. Vi
skulle kunna arbeta 30 timmar per vecka år 2015 och
ändå ha 20 % mer i plånboken än vi har i dag jämfört
med 50 % mer om arbetstiden inte förkortas.
Däremot innebär en kortare arbetstid, det är vi
fullt införstådda med, att skatteinkomsterna till den
offentliga sektorn riskerar att minska. Det kan åt-
minstone till en del kompenseras genom minskade
kostnader för sjuklighet och genom att människor
orkar arbeta längre upp i åldrarna. Men det krävs
också att vi diskuterar nya sätt att organisera och
finansiera den offentliga välfärden som tar hänsyn till
en situation där människor kommer att ha både mer
tid och mer privata pengar till sitt förfogande än i
dag.
Arbetstidsgruppens förslag går nu ut på remiss för
att, som det står i finansplanen, "stimulera en debatt
om på vilket sätt - avtal eller lagstiftning - som ett
första steg till en arbetstidsförkortning kan tas." Vi
ska återkomma till den här frågan i höstens budget-
proposition. Miljöpartiets uppfattning är liksom tidi-
gare att en arbetstidsförkortning ska påskyndas ge-
nom att normalarbetstiden sänks i arbetstidslagen.
Det skulle vara en mycket tydligt signal till arbets-
marknadens parter att i stundande avtalsförhandlingar
avtala om successivt kortare arbetstider.
Fru talman! Gunnar Hökmark är ett levande bevis
på att även politiskt arbete kan ge förslitningsskador.
Att ständigt upprepa samma tankar är lika riskabelt
som att ständigt upprepa samma kroppsrörelse. Oav-
sett hur verkligheten ser ut målar Gunnar Högmark
den i samma dystra färger. Och det enda som han
accepterar som en reform är skattesänkningar eller
möjligen ytterligare en karensdag.
I vårbudgeten dras riktlinjer upp för reformer på
flera områden som varit och är viktiga för Miljöparti-
et.
Biståndsanslaget höjs kraftigt mellan 2002 och
2003, från 0,74 % till 0,81 % av bruttonationalin-
komsten. Ökningen är i själva verket ännu större än
som framgår av dessa siffror, eftersom också brutto-
nationalinkomsten ökar kraftigt på grund av tillväxt.
Därigenom stiger det totala anslaget för internatio-
nellt bistånd, om man räknar in Östeuropabiståndet,
från 11,9 miljarder kronor 1999 till 18,2 miljarder
kronor 2003. Det är en ökning med 50 % på fyra år.
Att kalla detta för ett svek, Karin Pilsäter, är ett miss-
bruk av vårt språk.
Från Miljöpartiets sida kommer vi att fortsätta
verka för en fortsatt snabb utbyggnad mot målet 1 %
av bruttonationalinkomsten.
Vårbudgeten innebär också, som några har varit
inne på, flera viktiga reformer för barnfamiljerna.
Barnbidraget höjs, som tidigare beslutats.
Barn till arbetslösa och barn till föräldralediga
som har flera barn ges rätt till barnomsorg.
Föräldraförsäkringen förlängs med en månad
fr.o.m. 2002, en förlängning som Mats Odell såg som
ett exempel på förmynderi och kommandopolitik. Jag
undrar om barnfamiljerna ser det så.
Fr.o.m. den 1 januari 2002 erbjuds också kommu-
nerna att mot statsbidrag kunna erbjuda föräldrarna
en högsta taxa i barnomsorgen som är väsentligt lägre
än i de flesta kommuner i dag.
År 2003 införs en allmän förskola för fyra- och
femåringar.
När regeringens förslag till denna s.k. maxtaxa
inom barnomsorgen först presenterades var Miljöpar-
tiet starkt kritiskt. Vi var inte emot sänkta barnom-
sorgskostnader som princip, men regeringens förslag
hade en utformning som vi inte kunde acceptera. Vi
ansåg också att det var nödvändigt att kombinera
sänkta barnomsorgstaxor med andra åtgärder för att
förbättra situationen för barnen på ett mer balanserat
sätt. De familjepolitiska åtgärderna som jag nämnde
nyss har i sin helhet en sådan utformning att vi nu
också kan acceptera en reform för sänkta barnom-
sorgstaxor med en utformning som till stor del följer
en modell som vi har konstruerat, en mixtaxa, som
består av en blandning av procentsats och krontak.
Jag vill nämna tre utgångspunkter för det förslag
till mixtaxa som regeringen, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet nu har enats om.
För det första: Barnomsorgsavgifterna har stigit
kraftigt under 1990-talet, från att ha täckt 10 % till att
i dag täcka 17 % av kostnaderna för barnomsorgen.
Och skillnaderna mellan kommunerna har blivit
mycket stora. Vi anser därför att en viss sänkning av
taxorna är motiverad, men inte i den storleksordning
som regeringen föreslog.
För det andra: Eftersom den totala avgiftssänk-
ningen i mixtaxan är mindre, blir det cirka en halv
miljard kronor över för att stärka kvaliteten i det nya
förslaget.
För det tredje: Taxan har nu också fått en bra för-
delningspolitisk profil. Mixtaxan innebär att ensam-
stående, lågavlönade och de som arbetar deltid får
större sänkningar än i regeringens ursprungliga för-
slag.
Jag vill därefter ta upp miljön. Redan i tidigare
budgetöverenskommelser har Miljöpartiet lyckats
förhandla fram kraftigt ökade miljöanslag på ett fler-
tal områden, t.ex. skogsinköp, marksanering, kalk-
ning, miljöforskning och biotopskydd. Nivån på dessa
satsningar säkras nu också för 2003. Dessutom tillförs
utgiftsområdet Miljö ytterligare 175 miljoner 2001,
180 miljoner 2002 och 310 miljoner 2003, bl.a. för
miljöövervakning, skötsel av skogar, miljöforskning
och marksanering. Den exakta fördelningen av dessa
pengar bestäms i höstbudgeten. På andra utgiftsområ-
den tillförs ytterligare medel för forskning om ekolo-
giskt lantbruk, ersättning för viltskador, höjt anslag
till fonden för fukt- och mögelskador samt länsstyrel-
sernas administration av skogsinköp. Det sista är
viktigt. Länsstyrelserna måste ju klara av att hantera
de ökade inköpsvolymerna som de höjda anslagen har
gett upphov till.
Andra viktiga miljöinslag i vårbudgeten är vind-
kraft och järnvägar. I och med vårpropositionen star-
tas nu en process för en kraftig utbyggnad av vind-
kraften i Sverige. Ett planeringsmål ska utarbetas som
torde komma att vara i den storleksordning som
Vindkraftsutredningen angett, ca 10 terawattimmar. I
dag finns det ungefär 0,4 terawattimmar utbyggt.
Regeringen ska också lämna förslag till riksdagen om
hur den här utbyggnaden ska genomföras. Man får
räkna med att en stor del av utbyggnaden kommer att
ske till havs och kanske också i fjällen. Ett nytt finan-
sieringssystem för vindkraft och annan förnyelsebar
energi är under utredning. Det bygger på s.k. gröna
certifikat, som i korthet innebär att marknaden får
betala merkostnaden för den förnybara elen.
När det gäller järnvägar innebär vårpropositionen
att en viss del pengar överförs från vägbyggnation till
järnvägar. Det innebär att vi har en möjlighet att
elektrifiera Blekinge kustbana tre år tidigare än be-
räknat. Planeringen startar omgående, och byggstar-
ten beräknas till 2004. Det görs också förstärkningar
av viktiga järnvägssträckor för att den tunga godstra-
fiken ska kunna gå på järnväg och alltså göra gods-
transporterna på järnväg mer konkurrenskraftiga. På
vägsidan förbättras underhållet av vägar i främst
Norrland för att förebygga t.ex. tjälskador.
Andra viktiga inslag är att ytterligare medel till-
förs forskningen och högskolan. Ett investeringsbi-
drag ges för byggande av studentbostäder. Dessutom
införs också pensionsrätt för studier liksom för värn-
plikt. Och en särskild satsning görs på läsfrämjande
insatser i grundskolan, vilket är något som Miljöpar-
tiet länge har verkat för.
En annan fråga som vi länge drivit är tandvården.
Därför är det glädjande att ramen för tandvårdsför-
säkringen höjs med 200 miljoner kronor 2002 och
500 miljoner kronor 2003. Det är ett bra första till-
skott för att möjliggöra en förbättring av den nuva-
rande tandvårdsförsäkringen som inte fungerar riktigt
bra. Och vi kommer att aktivt medverka för att utfor-
ma ett tandvårdsstöd för dem som i dag inte har råd
med dyra behandlingar. Det är viktigt att tändernas
kondition inte återigen blir ett tecken på klasstillhö-
righet.
Vi gläds också åt att vi nu kan medverka till att
förbättra livsvillkoren för de sämst ställda pensionä-
rerna genom att golvet på 100 kr per månad i bo-
stadstillägget tas bort och genom att taket på 4 000 kr
per månad höjs till 4 500 kr.
Det är också glädjande att vi på kultursidan har
lyckats skapa ett reformutrymme på 30 miljoner kro-
nor per år som ska användas bl.a. för att nationella
museer och länsmuseer ska kunna utveckla sin mu-
seipedagogik.
Fastighetsskatten har både Mats Odell och Karin
Pilsäter talat om som om den skulle höjas med 8
miljarder nästa år. Det är flera tidningar som har gjort
detta till en nyhet flera gånger under det senaste året.
Men det är alltså inte så. Och om man läser det som
står på s. 35, flera rader än Karin Pilsäter läste upp för
oss här i talarstolen, framgår det tydligt att regeringen
avser att återkomma i budgetpropositionen med för-
slag som begränsar ökningen av skatteuttaget. Myck-
et tydligare kan det inte bli. Det kommer inte att bli
något ökat skatteuttag på 8 miljarder kronor.
Sammantaget, fru talman, tar vi med denna vår-
budget åtminstone några steg i rätt riktning. Och jag
ser redan nu fram emot ett fortsatt arbete i höst, där vi
förhoppningsvis ska gå ännu ett litet stycke, bl.a. när
det gäller ökad avbetalning på statsskulden, satsning
på vindkraft, fortsatt grön skatteväxling och en inledd
arbetstidsförkortning.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  9  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! När jag lyssnar på de borgerliga före-
trädarna slås jag av att ingen av dem egentligen talar
om arbetslösheten och om jobben. De tycks inte ex-
istera i den borgerliga föreställningsvärlden.
Jag ägnade en stor del av min inledning åt det. En
stor del av vårpropositionen handlar just om hur de
som står utanför arbetsmarknaden ska få chans att
komma in på arbetsmarknaden och hur viktigt det är
att alla delar av vår befolkning och vårt land får chans
till jobb. Jag är förvånad över att de borgerliga före-
trädarna undviker att diskutera sysselsättning och
arbetslöshet. Det tycks inte finnas i deras föreställ-
ningsvärld.
När jag hör Gunnar Hökmark vet jag inte om jag
ska tala om Galne Gunnar eller Gnällige Gunnar. Han
talar om 90-talet och inte om framtiden. Han lever i
det förgångna. Det socialdemokratiska ungdomsför-
bundet försökte i höstas inför millennieskiftet säga att
ingen ska lämnas kvar på 1900-talet. Men uppenbar-
ligen har det misslyckats. Hökmark är kvar på 1900-
talet och kommer att förbli så för lång tid framöver,
uppenbarligen.
Han säger med en fantastisk retorik: Ni, regering-
en, väljer att göra det sämsta av allt. Ni ökar på ut-
gifterna, men ni gör ändå ingenting. Det sämsta av
allt. Nya satsningar på barnen och barnfamiljerna, en
rejäl förbättring för de sämst ställda pensionärerna
och stora ubildningssatsningar är det sämsta av allt
med moderat terminologi.
När Gunnar Hökmark för ett ögonblick gör en ut-
flykt i den litterära världen använder han sig av Mi-
kael Wiehe. Hökmark var klok nog att inse att Wiehe
nog inte hade uppskattat att bli inblandad i den mode-
rata världen. Jag kan förstå att Hökmark länge har
funderat, kväll efter kväll, natt efter natt, hur han
kunde hitta någon poet åt höger som han kunde citera,
men det fanns väl ingen. Det fanns uppenbarligen inte
en enda poet åt höger som var värd att ens ta in i
sammanhanget.
Gunnar Hökmark säger att det är viktigt - och på
den punkten kan jag hålla med honom - att när det nu
är goda tider ska vi också ägna oss åt att fundera över
hur vi kan göra strukturförändringar i vår ekonomi
som gör att vi långsiktigt kan skapa en god ekonomi i
fortsättningen. Det är precis det som vårpropositionen
handlar om.
Det är därför som vi i vårpropositionen har lagt
oerhörd stor vikt vid att satsa på förbättring av vårt
utbildningssystem. Det handlar om en förbättring av
inte bara ungdomars möjligheter till utbildning utan
också att ge alla som är ute i arbetslivet en chans till
kompetensutveckling.
Det handlar också om forskningen. Regeringen
har år efter år försett forskningen med mer resurser,
och vi satsar ytterligare en halv miljard på forskning-
en framöver. IT-propositionen med 8 miljarder kro-
nor är en oerhörd stor satsning som ger hela landet
mer jämlika förutsättningar till en långsiktig struktur-
utveckling.
Konkurrenspolitiken måste skärpas. Det vore in-
tressant om Gunnar Hökmark kunde ägna en tanke åt
det förhållandet att vi på vissa områden har en högre
prisnivå i vårt land än den som finns i många EU-
länder. Där gör regeringen många insatser för att via
konkurrenspolitik med avreglering och sådant med-
verka till att vi kan pressa priserna och få till stånd ett
mer effektivt utnyttjande av våra resurser.
Nu kommer jag tillbaka till det jag började med,
det kanske viktigaste av allt när det handlar om att
långsiktigt förstärka vår struktur och ekonomi i Sve-
rige. Det är att öka tillgången på arbetskraft för våra
företag och våra företagare. Hur god företagsidé du
än har, hur stor efterfrågan du än har på dina tjänster
och varor som företagare, har du inte bra arbetskraft
och en väl utbildad arbetskraft kommer du aldrig att
vara framgångsrik som företagare.
Hela ingången i vårpropositionen är att se till att
rusta Sverige på kort sikt och på lång sikt för att se till
att arbetskraften finns och att alla som vill arbeta i
vårt land och ta ett jobb ska få chans att göra det, och
få chans att göra det med en god kompetens. Det är
det avgörande när det gäller framtidens struktursitua-
tion och att möta framtiden.
Jag är förvånad när jag hör vad Gunnar Hökmark
säger på vissa andra områden. Han kan egentligen
inte på något vis presentera något moderat alternativ
till den ekonomi som går bra, och som han också sade
i sitt anförande. Han måste ständigt återgå till Gnälli-
ge Gunnar-perspektivet: Om det inte går bra, kanske
det går ännu sämre i morgon. Han försöker alltid att
se det utifrån ett oerhört negativt och pessimistiskt
perspektiv.
Jag skulle ett ögonblick vilja stanna vid vår inter-
nationella och europeiska situation. Sverige är en del
i Europa. Det finns anledning att jämföra den svenska
situationen med situationen i övriga Europa, eftersom
EU-kommissionen i går presenterade en vårprognos.
Man kan se att Sverige på område efter område har en
bättre position än de allra flesta EU-länder.
Vi har en tillväxt som är ungefär en halv procent
bättre i år än EU-genomsnittet. Vi har en arbetslöshet
som är ungefär 2 % lägre än vad EU-genomsnittet är.
Vi har en inflation som är en av de allra lägsta bland
EU-länderna, och vi har ett budgetsaldo som är på
plus 2,8 % när EU-genomsnittet är ett underskott på
minus 0,4 %. På alla dessa olika områden kan vi
konstatera att Sverige ligger i framkanten och är långt
framme i Europa. Det är en position som vi naturligt-
vis vill behålla. Därför gör vi en rad insatser i vårpro-
positionen för att vidmakthålla det perspektivet.
Mats Odell väljer att karakterisera vårpropositio-
nen som en form av förmynderi. Det är förmynderi att
satsa på barnen, förmynderi att satsa på de sämst
ställda pensionärerna och förmynderi att satsa på
sjukvårdsverksamheten - de 9 miljarderna till en
utbyggnad av sjukvården. Det är förmynderi att satsa
på rättstrygghet - den stora miljardsatsningen på
polisen. Är det det som är förmynderi i Mats Odells
värld? Då är världen i så fall uppochned.
Mats Odell försöker förringa det goda ekonomis-
ka resultat som har nåtts via en hårdhänt budgetpoli-
tik de senaste åren. Han talar om att det egentligen
inte är några överskott i budgeten. Han dribblar och
tricksar, för att använda hans egna ord. Det finns ett
överskott som är 2,8 % i år och som enligt prognosen
är 3,2 % nästa år. Om det sedan är fördelat mellan
kommuner, staten eller pensionssystemet är det i alla
fall en del i den offentliga ekonomin.
Det är det samlade resultatet som är det centrala.
Hur de olika delarna förhåller sig till varandra kan
man alltid diskutera. Men i det samlade resultatet
finns det ett överskott i den offentliga ekonomin. Jag
kan inte se att Mats Odell och Kristdemokraterna har
bidragit till det. Det är faktiskt den saneringspolitik
som Socialdemokraterna bedrivit tillsammans Cen-
terpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i olika om-
gångar som har medverkat till det.
Matz Hammarström var tydlig. Jag vill gärna un-
derstryka det Matz Hammarström sade. Mats Odell
vill i olika sammanhang ge intryck av att regeringen
ska höja fastighetsskatten eller låta nuvarande system
slå igenom så att det blir en höjning av fastighets-
skatten med 8 miljarder kronor. Det är en form av
skrämskott som man tar till när man inte har några
argument. Då försöker man pådyvla motståndaren en
uppfattning som motståndaren inte har. Jag vill gärna
understryka det Matz Hammarström sade. Regeringen
har ingen sådan avsikt. Regeringen tänker inte lägga
fram något förslag i höst om att vi tar ut en fastighets-
skattehöjning i den storleksordning som Odell här
talar om.
Jag vill understryka en sak som Lena Ek tog upp i
sitt anförande, nämligen att hela Sverige ska växa.
Det finns ett antal förslag i denna vårproposition som
också handlar om att hela Sverige ska växa. Vi vet att
de insatser vi får via EU:s strukturfonder, och som
handlar om upp till kanske 20 miljarder de komman-
de 7 åren, är sådana insatser som i allra högsta grad
kan medverka till att hela Sverige kan växa.
Vi förstärker insatserna i regionalpolitiken på de
orter som får omställningar i försvarets organisation
med 300 miljoner kronor de närmaste två åren. Det är
nya pengar, och en ny insats. Vi gör satsningar på
infrastrukturen på olika sätt och vis. Det gäller både
järnvägssatsningar och vägsatsningar, som har bety-
delse inte minst för våra glest bebyggda delar av
landet. Vi gör förenklingar för små och medelstora
företag.
Det finns förslag till förbättrade regler för avdrag
för levnadsomkostnader för egenföretagare, förbätt-
rade kvittningsmöjligheter för vinster på aktier i
onoterade företag och generösare avdragsregler vid
ombyggnad av lokaler. Och vi fortsätter arbetet med
regelförenklingar just för att gynna de små och me-
delstora företagen.
När det gäller det perspektiv som Lena Ek målar
upp om hur viktigt det är att hela Sverige kan växa så
finns det många bevis för och exempel på i vårpropo-
sitionen att vi lever upp till dessa krav och önskemål.
Låt mig allra sist säga någonting om det som Ka-
rin Pilsäter tog upp. Hon säger, helt felaktigt enligt
min uppfattning, att detta inte handlar om att främja
entreprenörskap och företagsamhet. Hela ingången i
vårpropositionen handlar faktiskt om att främja jobb,
tillväxt, entreprenörskap och företagsamhet. Det är
huvuduppfattningen. Om Pilsäter har suttit och nickat
till, och inte upptäckt vad som har sagts härifrån -
både från mig och från andra företrädare - så bekla-
gar jag det.
Det handlar faktiskt om att få fler företag i Sveri-
ge och att få fler personer anställda i både nya och
gamla företag.
Som jag sade inledningsvis - om inte Pilsäter
upptäckte det så får jag upprepa det - gör vi särskilda
insatser för invandrare. Vi ger dem möjlighet att
starta företag och vi främjar företag som de har i
gång.
Vi höjer kompetensen. Vi sätter in en rad insatser
för att öka arbetskraftstillgången. Vi satsar på forsk-
ning och utbildning.
Det viktigaste av allt, Karin Pilsäter, är att det i
dag, i motsats till i början på 90-talet, i Sverige finns
en stor efterfrågan på företagens varor och tjänster.
Utan denna efterfrågan på varor och tjänster är inget
företag framgångsrikt. För att få en efterfrågan på
varor och tjänster måste man ha en stabil ekonomisk
grundval - och det har vi skapat efter de borgerliga
regeringsåren i början av 90-talet och den budgetsa-
nering vi har tvingats ta till. Nu har vi skapat en sådan
god grund som gör att vi har denna efterfrågan på
varor och tjänster i våra företag - stora som små.
Karin Pilsäter sade att hon tyckte att det var vik-
tigt att man har hårda nypor, håller på utgiftstaken
osv. Jag instämmer i det. Men jag instämmer bara i
den delen av Karin Pilsäters resonemang. Samtidigt
som hon tycker att utgiftstak är bra, och att det är bra
att man håller ordning och reda i ekonomin - och det
är jag den första att instämma i - säger hon ju att vi
ska ha ännu mer utgifter. Det fattas det, det fattas det
och det fattas det.
Detta är det gamla liberala tricket att sitta på två
stolar samtidigt och att inte kunna välja och priorite-
ra. Det tycker jag är oerhört viktigt. I ett gott ekono-
miskt klimat måste vi våga ta den diskussionen - vi
måste våga prioritera.
För regeringen och vårpropositionen finns det en
sådan väldigt tydlig prioritering. Det handlar om att
prioritera jobben, barnfamiljerna, barnen och de äldre
- de sämst ställda pensionärerna. Där är våra, mycket
tydliga, politiska prioriteringar.</pre><pre>Anf.  10  GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad som är värst för re-
geringen - att Bosse Ringholm är finansminister eller
att han försöker vara rolighetsminister. Ta det här
med Galne Gunnar och Gnällige Gunnar. Jag tror att
de tre medarbetarna från Finansdepartementet fnissa-
de till lite grann, men i grunden är detta en nivå på
den politiska debatten som jag inte tycker anstår Sve-
riges finansminister.
Det anstår honom inte heller att göra en sak och
ett politiskt knep av att faktiskt medvetet låta bli att
lyssna på vad som har sagts i debatten. Jag tror att
Bosse Ringholm - och här är jag allvarlig - inte är
den politiker i Sverige som ska försöka utveckla sin
politiska profil så att han är den som inte lyssnar på
vad som sägs, och i stället upprepar vad han har sagt.
Det är förnedrande för den politiska debatten om vi
inte kan tala om sakfrågorna.
Det som jag tog upp i mitt anförande handlar om
de villkor som vi möter i framtiden - globaliseringens
villkor. Vad innebär rörliga skattebaser? Vad innebär
det för möjligheten till nya jobb och nytt företagande
i Sverige i en internationell ekonomi som är under
förändring?
Detta skämtade Bosse Ringholm bort genom att
tala om Galne Gunnar och Gnällige Gunnar. Kul!
I finansplanen står det faktiskt ingenting annat om
de utmaningar som internationaliseringen och globa-
liseringen innebär än att ni ska tillsätta en utredning.
Därför vill jag fråga finansministern: Är det så -
och detta är en viktig fråga - att ni inte har någon
annan politik att redovisa här i dag för att möta glo-
baliseringen, för att hantera den utmaning som ut-
flyttningen av företag, forskning och huvudkontor
innebär än att ni ska tillsätta en utredning?
Var inte rolighetsminister nästa gång, utan var fi-
nansminister! Redovisa vilken politik ni har för detta!
Utflyttningen sker nämligen nu, och globalise-
ringens villkor är här. Det är nog så att ni är för be-
gravda i samarbetet med Miljöpartiet och Vänster-
partiet för att kunna möta den utmaningen. Men för-
sök i alla fall!
Herr talman! Finansministern sade att det inte blir
någon höjning av fastighetsskatten. I finansplanen
står det faktiskt att ni ska begränsa ökningen. Därför
vill jag ha besked nu: Kommer ni att höja barnfamil-
jernas och hushållens skatt på boende eller kommer ni
inte att göra det?
Vi vill inte ha någon rolighetsminister, utan en fi-
nansminister. Det räcker bra.
Dessutom skulle jag vilja ha besked om detta:
Kommer ni att höja energiskatterna som Matz Ham-
marström och Vänsterpartiet kräver att ni ska göra?
Är det ett sätt att möta globaliseringen?
Jag tror som sagt att det är bättre att satsa på att
vara finansminister än rolighetsminister. Svara på
frågan!
Till slut vill jag säga att hela denna proposition
borde handla om hur vi får ut fler människor på ar-
betsmarknaden. Är det så att ni seriöst överväger att
genomföra lagstiftad arbetstidsförkortning när beho-
vet av jobb och arbetskraft är större än någonsin?
Jag föreslår att finansministern talar om den eko-
nomiska politiken. Det är inte säkert att det blir bätt-
re, men det blir värdigare.</pre><pre>Anf.  11  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Jag är ledsen om Gunnar Hökmark
uppfattade det som att han var Galne Gunnar. Jag
sade att han kanske ger mer skäl för att vara Gnällige
Gunnar än Galne Gunnar. Men jag inser att han var-
ken vill vara det ena eller det andra, utan han vill i
stället vara Mästrande Gunnar. Då får han väl ta på
sig den kappan, om han tycker att den är mer tidsen-
lig för hans inlägg här i kammaren.
Vi har i vårpropositionen anmält att vi tänker till-
sätta en internationaliseringsutredning för att skaffa
mer kunskap om vad som händer - inte minst på den
internationella ekonomiska arenan.
Av det drar Gunnar Hökmark slutsatsen att vi
kommer att nöja oss med en utredning. Då tror jag att
Gunnar Hökmark känner regeringen och oss social-
demokrater ganska illa. Vi kommer självfallet att se
till att kunskapen som vi samlar ska användas också
för att göra en rad insatser.
Jag kan gärna berätta att vi redan i dag tillsam-
mans med medlemsstaterna i den europeiska unionen
gör en rad insatser för att komma till rätta med de
problem som finns med exempelvis den internatio-
nella kapitalflykten och skatteflykten.
Det har gjorts ett stort och förtjänstfullt arbete
inom EU när det gäller att exempelvis gå igenom alla
de olika ländernas olika skattelagstiftningar. Dessa
innebär att man snedvrider konkurrensen mellan
företag i olika länder. Det har visat sig att det finns ett
par tre hundra sådana här lagstiftningar i de 15 EU-
länderna - varav bara några enstaka i Sverige fak-
tiskt. Man är gemensamt överens från ländernas sida
att man måste minska den här typen av snedvridning.
Detta är ett exempel.
Ett annat exempel är att vi nu diskuterar att försö-
ka hitta någon form av europeisk EU-beskattning på
obligationer och andra ränteinkomster. Det är ett svårt
kapitel, och ett svårt område att nå resultat på. Men
jag tycker att det är viktigt att vi kan hitta ett europe-
iskt snitt och göra en europeisk insats.
Vi är självfallet också intresserade av att samver-
ka på rader av andra områden - inte minst på Europa-
nivå och internationell nivå - för att nå framgång.
Ofta säger Gunnar Hökmark och Moderaterna att
det går så dåligt för Sverige just nu. När det går bra
för Sverige retirerar man och säger att det går bra för
Sverige just nu, men det kommer att gå dåligt i mor-
gon. Det är därför jag tycker att det finns så mycket
pessimism kring Moderata samlingspartiet och Gun-
nar Hökmark. De befinner sig kvar på det lite halv-
trista 1990-talet med de stora budgetunderskotten
som han och den tidigare Bildtregeringen stod för.
Det är faktiskt så, Gunnar Hökmark, att det nu
äntligen, tack vare det här budgetsaneringsarbetet, för
första gången har skapats utrymme för att sänka
skatten genom en finansierad skattesänkning. Det här
året sänks skatten för alla löntagare i Sverige med
10-12 miljarder kronor. Det här året sänks skatten för
företagen med 3, 4, 5 miljarder kronor. Det är finan-
sierade skattesänkningar. Det är någonting som Gun-
nar Hökmark och hans tidigare regeringskolleger i
Moderata samlingspartiet aldrig har varit med om
tidigare. De sänkte skatten genom att låna till skatte-
sänkningar. När vi sänker skatten i år genom samver-
kan mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet sker det genom finansierade skattesänk-
ningar.
Vi för en diskussion inför hösten om vilket ut-
rymme det finns för fortsatta skattesänkningar, och då
handlar det fortfarande om finansierade skattesänk-
ningar, Gunnar Hökmark. Det är någonting helt annat
än det som funnits i den moderata föreställningsvärl-
den.</pre><pre>Anf.  12  GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Herr talman! Jag ska inte kommentera rolighetsin-
satserna mer. Jag kan bara konstatera att det ibland är
bäst att inte försöka upprepa sig.
När det gäller utflyttningen, globaliseringen och
den nya ekonomins krav fick vi ett besked. I den
fråga som är den största och mest omvälvande för
förändringen av världsekonomin och för villkoren för
välstånd och välfärd är regeringens politik att man
ska tillsätta en utredning. Det är ett besked så gott
som något, men det visar också att vi har en regering
som inte kan föra den politik som Sverige behöver.
När vi resonerar om den ekonomiska politiken här,
Bosse Ringholm, är det inte så att vi kan bedöma er
efter konjunkturen utan efter den politik ni för. Därför
var det bra att vi fick ett tydligt besked.
Vi fick inget besked om fastighetsskatten och
energiskatten. Mot den bakgrunden skulle jag faktiskt
vilja ställa en fråga till Bosse Ringholm. I dagens
Dagens Nyheter finns det två olika artiklar från rege-
ringskoalitionen. Det är Bosse Ringholms där han
säger att det är den bästa budgeten sedan Strängs tid.
Och det ligger väl någonting i det, eftersom den hör
hemma på den tiden. Det finns inte mycket med om
globalisering och annat. Sedan har vi Gudrun
Schymans artikel.
Det är intressant att lägga samman vad Björn Ro-
sengren skrev häromdagen, vad Gudrun Schyman
skriver nu och vad Bosse Ringholm skriver nu. Fak-
tum är att jag inte riktigt ser hur ert regeringsprogram
ser ut inför valet 2002. De borgerliga partierna pekar
ut de strukturreformer som behöver genomföras för
att öka företagandet, ge ny tillväxt och skapa starka
livskraftiga regioner i hela vårt land. Men hur ser ert
regeringsprogram ut? Kommer ni tre partier att skriva
er samman om hur den ekonomiska politiken ska se
ut så att väljarna vet om det är vänsterpolitik, utgift-
spolitik eller reformpolitik det blir frågan om 2002?</pre><pre>Anf.  13  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Det socialdemokratiska partiet
kommer i god tid före valet 2002 att redovisa sitt
program. Det bygger bl.a. på den extra kongress som
vi hade för en månad sedan där vi mycket klart slog
fast våra prioriteringar. De återfinns i den vårpropo-
sition som vi i dag lämnar till riksdagen.
Gunnar Hökmark talar om fastighetsskatten. Låt
mig då erinra honom om att vi inte bara har gett ett
tydligt besked om att vi inte diskuterar några skatte-
höjningar på 8 miljarder, utan vi har också gett ett
annat ännu tydligare besked, nämligen att vi har sänkt
fastighetsskatten i år. Fastighetsskatten sänks i år för
hyresfastigheterna, Gunnar Hökmark. Det är ett
mycket tydligt bevis på hur vi utnyttjar den nya eko-
nomiska situationen.
Gunnar Hökmark oroar sig för utflyttning av ka-
pital, arbete och företagsamhet från Sverige. Jag
tycker att det finns ett mycket tydligt svar på det, inte
från mig utan från EU-kommissionen i deras vårpro-
gnos som de lämnade i går och som jag förut åbero-
pade. Där visar de på punkt efter punkt att Sverige
tillhör de allra främsta när det gäller tillväxt, jobb,
inflation, sysselsättning och budgetresultat. Det är väl
ett uttryck för det förtroende som den svenska eko-
nomin har också i vårt näringsliv. Antalet jobb växer.
Det har skapats 150 000 nya jobb de två senaste åren.
Det är väl ingen utflyttning av jobb när Sverige växer
så det knakar på många håll i vårt land.
Det som är problemet, och som inte Gunnar
Hökmark berör med ett ord, är att det inte växer lika
mycket över hela Sverige. Det finns regionala obalan-
ser. Det finns grupper, långtidsarbetslösa, invandrare
och arbetshandikappade, som inte får del av denna
tillväxt på det sätt som vi skulle önska. Det är ett
problem som vi jobbar med. Det finns ett antal för-
slag på det området i vårpropositionen. Men det finns
inte ett ord om arbetslösheten och de arbetslösa i den
moderata världen.</pre><pre>Anf.  14  LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det finns kanske andra debattörer
jag hellre hade velat ta replik på, men debattordning-
en är som den är. Vi kan väl visa att även politiska
släktingar kan debattera i god ton.
Jag tror att vi är överens, Bosse Ringholm, om att
den viktigaste frågan är 80 % sysselsatta år 2004 och
tillväxtpolitiken. Där är vi nog överens. Men när vi
har dessa tak lagda har vi faktiskt en reserv på 6 mil-
jarder 2002 och 20 miljarder 2003. Hur ska vi priori-
tera där? Det får vi ha fortsatta överläggningar om.
Men låt oss vara öppna! Jag för min del tror att
det viktigaste är att fler får 80 % inom sjukförsäk-
ringen och inom arbetslöshetskassan. Jag tror också
att det kan finnas utrymme för ett ännu högre ökat
bistånd. Vad tror Bosse Ringholm om den priorite-
ringen? Vad sade ni på er kongress om det?
Sedan har vi en annan sak också. Trots de här
ökade utgifterna har vi ett överskott på 27 miljarder
2001 och 36 miljarder 2002. Det är väldigt stora
summor. Vi i Vänstern säger att huvuddelen av detta
nog bör gå till amorteringar just för att ta ansvar för
den uthålliga tillväxten så att vi har sunda stabila
finanser. Nu har jag börjat låta som en riktig rikshus-
hållare. Vad tror finansministern? Är det inte välbe-
tänkt att lägga huvuddelen av detta på amorteringar?
Det är klart att vi ska lägga en del på skattesänkning-
ar, t.ex. fastighetsskatten, men det är ju så stora be-
lopp.
Med våra ganska lågt beräknade kalkyler ser det
ut som om vi år 2003 skulle ha 60 miljarder i över-
skott trots de här ökade satsningarna. Då måste väl
ändå finansministern dela min bedömning att det
finns ett ekonomiskt utrymme för arbetstidsreformer?
Sedan är det en annan sak om man genomför dem.
Men nog kan väl finansministern dela min bedöm-
ning att det finns ett utrymme för det? Hur det sedan
ska fördelas är en annan sak.</pre><pre>Anf.  15  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att inte ba-
ra diskutera vad som händer i år och 2001 utan också
vad som händer 2002 och 2003. Jag har en bestämd
uppfattning att vi inte ska använda de överskott vi har
innan vi har klarat ut två saker. För det första måste vi
säkerställa att vi har en kostnadsutveckling som vi
håller ordning på så att vi inte försätter oss i en situa-
tion där vi har använt mer resurser än vad vi egentli-
gen har utrymme för. Detta skulle kunna leda till att
vi får en kostnadsutveckling som vi inte kan hantera.
För det andra får vi självfallet inte skjuta proble-
men på framtiden och låta framtida generationer ta
hand om ett stort budgetunderskott eller en stor
statsskuld som vi inte har amorterat av tillräckligt
mycket på, vilket Lars Bäckström också var inne på.
Men, Lars Bäckström, jag tycker också att det är
viktigt att säga, om nu uttrycket tillåts i samman-
hanget med min bakgrund, att man inte heller ome-
delbart ska supa upp alla pengar, så fort man får någ-
ra. Man ska faktiskt se till att man sparar och har lite
marginaler och resurser för framtiden.
Jag skulle kanske vilja ha lite mer draghjälp från
Lars Bäckström när det gäller att inte rusa iväg med
utgifterna utan att se till att vi också håller margina-
lerna och framtidsberedskapen. Är vi överens om det
tror jag också att vi kan hålla utgiftstak och annat i
schack i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  16  LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Uttrycket tillåts, Bosse Ringholm!
Vi är helt överens. Man ska tillämpa måttlighet i det
mesta och t.o.m. avhålla sig från farliga saker. Men
jag får erkänna att jag själv tar något glas vin ibland
vid någon festlig middag. Det tror jag ökar mitt all-
männa välbefinnande. Sedan har jag respekt för and-
ra.
Vad jag säger när det gäller prioriteringen är:
Visst, om vi har reserver på 6 miljarder och 20 mil-
jarder, om vi har säkerställt att vi inte får en kostnad-
sexplosion i t.ex. sjukförsäkringen, om vi har tagit
ned de kostnaderna - då har vi dock en reserv vi kan
använda. Och då sätter jag 80 % i allra första rummet
- 80 % till fler i a-kassa, 80 % till fler i sjukkassa.
Och jag sätter biståndsfrågan i första rummet. Jag gör
en klar och tydlig prioritering. Det är den jag efterly-
ser.
Det kan väl inte vara rimligt att lägga ut 27 mil-
jarder på sänkt skatt. Att lägga ut 27 miljarder i sänkt
skatt 2001 och 36 miljarder 2002 kan väl inte vara en
rimlig bedömning. En stor del av det måste gå till
ökade amorteringar just för att samla i ladorna. Det är
den grova bedömningen, inte på miljarden när. Men
visst ska väl en betydande del av det här kunna an-
vändas för ökade amorteringar, det är min poäng.
Finansminister Ringholm, 2003 har vi 60 miljar-
der i ett ekonomiskt utrymme. Jag vill bara säker-
ställa: Visst finns det ett ekonomiskt utrymme för
arbetstidsreform om viljan finns.</pre><pre>Anf.  17  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja erinra Lars Bäck-
ström om det gamla talesättet att man inte ska skjuta
björnen, osv. Tvärtom.
Det finns skäl att inte ta ut ett överskott som är
prognostiserat 2003 och använda i förtid. Det är väl-
digt farligt att många gör det. Vi är inte där ännu.
Därför skulle jag vilja säga att för mig är det vik-
tigt att väcka en annan diskussion som jag hoppas att
Lars Bäckström också har stort intresse av, nämligen
att det finns risker i all utveckling när konjunkturen
går bra. Riskerna består i de sjuka arbetsplatser, de
sjuka arbetsmiljöer som vi har på många håll i vårt
land och som leder till långtidssjukskrivningar, till
förtidspensioneringar, till skador på människor.
Det är för mig inte i första hand ett kostnads-
problem. Det är för mig i första hand ett mänskligt
problem. Jag tycker inte att det är rimligt att vi ska
betala en höjd tillväxt med att det är några få männi-
skor som slås ut från sina arbetsplatser och får betala
det med förtidspensioneringar och långa sjukskriv-
ningar. Det är inte rimligt att det är det som är priset
för en hög tillväxt. Vi måste kunna organisera det
goda arbetet, den friska arbetsplatsen och se till att vi
ändrar utvecklingen där.
Vi bjuder in, vi tre partier via vårpropositionen,
till samverkan med hela arbetsmarknaden: arbets-
marknadens parter, fackliga organisationer, arbetsgi-
vare, företag, försäkringskassor, arbetsförmedlingen -
alla som vill vara med i arbetet för att skapa bättre
arbetsplatser, bättre arbetsmiljöer.
Det är viktigt ur i första hand mänsklig synpunkt.
Men det har naturligtvis också en kostnadssida. Får vi
inte stopp på den här utvecklingen kan det komma att
äta en stor del av det överskott som vi annars hade
fått under åren framöver. Därför ska vi inte sälja
skinnet innan björnen är skjuten, Lars Bäckström.</pre><pre>Anf.  18  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Bland det mest häpnadsväckande av
det som finansministern sade - jag ska gärna erkänna
att det var i knivskarp konkurrens med mycket annat
- var att ingen i den borgerliga oppositionen talade
om arbetslösheten. Jag tyckte att det såg ut som om
finansministern var vaken under större delen av mitt
anförande. Men gå gärna tillbaka till protokollet och
titta på hur jag tog upp att arbetslösheten håller på att
övergå till utslagning och att det görs alldeles för lite
åt detta.
Sedan frågar han mig om förmynderiet är ett ex-
empel på att regeringen nu satsar på barnen, på pen-
sionärerna och på vården. Nej, förmynderiet, Bosse
Ringholm, ligger i att ni inte erkänner att föräldrarna
duger, att det inte finns någon som är bättre skickad
än föräldrarna själva att bedöma hur de vill ordna sin
barnomsorg. Ni satsar alla dessa miljarder på ett enda
kort, på den kommunala barnomsorgen. Alla andra
får noll. Däri ligger förmynderiet.
Sedan blir jag också mycket förvånad när Bosse
Ringholm här riktar sig till Gunnar Hökmark och
efterlyser förslag till ytterligare avregleringar på te-
lemarknaden. När jag som kommunikationsminister
1993 för den här kammaren lade fram förslag om
avreglering av telemarknaden, bolagisering av Telia,
motarbetades detta av två partier med näbbar och
klor. Det var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Nu efterlyser Bosse Ringholm förslag från oss om
ökad konkurrens på detta område. Det är ett tecken i
tiden. Ni backar in i framtiden. Er ideologiska kom-
pass pekar åt fel håll.
Bosse Ringholm förstod heller inte riktigt mitt re-
sonemang om det här med överskottsmålen. När det
gäller den offentliga sektorn tycker han att det inte
spelar någon roll. Den består ju av staten, kommuner-
na och pensionssystemet, och det viktiga är att det är
ett överskott totalt.
År 2001 tar man 4,4 % av BNP ur AP-fonderna
och ger till staten. Och mycket riktigt, där finns det
ett överskott i staten på grund av denna engångsef-
fekt. År 2002 är det minus 0,7 % i staten och ett över-
skott i pensionssystemet på 2,6 %. Samma sak gäller
år 2003. Det är ett överskott på 0,1 % också i kom-
munerna.
Men kan Bosse Ringholm nu förklara för mig hur
han ska ta pengar ur pensionssystemet när konjunktu-
ren vänder nedåt? Hur ska det gå till? Är det ur pre-
miereservssystemet? Är det ur AP-fonderna? Hur kan
detta anses utgöra en buffert för statsfinanserna? Det
här håller inte.
Jag läser ur kapitel 4, s. 88. Där står det så här:
"Engångseffekter förklarar därmed hela minskningen
av statsskulden mellan 1999 och 2003 på 230 miljar-
der kronor."
Så till tabell 4.17, Bosse Ringholm,
"Statsbudgetens saldo samt justering för större en-
gångseffekter". Där står det längst ned, vid
"Statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överfö-
ring till hushållen" som ni räknat in i alla kalkyler:
minus 27 miljarder år 2000, minus 45 miljarder år
2001, minus 30 miljarder år 2002 och minus 26 mil-
jarder år 2003.
Det här är inte så starka statsfinanser som rege-
ringen vill ge sken av. Hela amorteringen bygger på
utförsäljning av statlig egendom. När de pengarna är
slut budgeterar ni en ökande statsskuld. Detta tycker
jag att finansministern faktiskt bör ta lite mer seriöst.
Och tala sedan också om, för dem som tittar och
dem som lyssnar, hur det blir med fastighetsskatten.
Bosse Ringholm försökte smita undan det tidigare. 8
miljarder har ni budgeterat in. De finns med i kalky-
lerna. De finns med i hela tabellsystemet. Hur mycket
blir höjningen? Tala om det nu, Bosse Ringholm.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  19  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Den offentliga sektorns överskott,
som vi nu talar om i motsats till den tid då Mats Odell
ingick i Bildts regering och då det bara handlade om
underskott, består, som Odell säger, av en kombina-
tion av det som finns hos kommunerna, staten och
pensionssystemet. Den är ju som en familjs ekonomi.
Om mannen drar på sig större utgifter och har under-
skott i sin ekonomi och hustrun är mer sparsam och
får ett större överskott än det underskott som mannen
har medverkat till, har familjen totalt sett ändå ett
överskott. Det är som den offentliga sektorns ekono-
mi. Jag tror inte Mats Odell kan hålla på och dribbla
vidare på det området.
Faktum är att vi efter de hårda åren nu har lyckats
pressa tillbaka statsskulden. Den andel av bruttona-
tionalprodukten som vår statsskuld utgör, är snart
nere på samma nivå som den var innan Mats Odell,
Carl Bildt och andra drev upp den till - om uttrycket
tillåts - himmelska höjder under Bildtregeringen.
Förmynderi, säger Mats Odell om våra förslag när
det gäller familjepolitiken. Det är förmynderi att
införa föräldraförsäkring som alla kan ta del av. Det
är förmynderi när vi försöker sänka avgifterna i barn-
omsorgen.
Jag läste nyligen om en familj som flyttat till det
moderat styrda Nacka från Göteborg. Det var en
vanlig familj. Mannen och hustrun hade tillsammans
29 000 kr i månadsinkomst. De hade fått en höjning
av sin daghemsavgift och fritidshemsavgift på 1 000
kr i månaden i och med flytten från det socialdemo-
kratiskt styrda Göteborg till det moderat och kristde-
mokratiskt styrda Nacka.
Med det maxtaxeförslag som vi lägger kommer de
att få en sänkning med 1 440 kr per månad. Förmyn-
deri, säger Mats Odell. Det ger den familjen möjlig-
het att använda de nya resurserna på det sätt de öns-
kar. Det är det som är maxtaxans möjlighet. Den kan
användas och stimulera till ett ökat arbetskraftsutbud,
men det är i sista hand familjen själv som bestämmer
om man vill använda den för att öka eller minska sin
arbetstid eller hur man nu vill använda den förbättra-
de ekonomi som man får via maxtaxan.
1 440 kr mer i månaden för denna familj. Det
kallar inte jag förmynderi, Mats Odell.</pre><pre>Anf.  20  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Låt oss först avhandla förmynderiet
inom föräldraförsäkringen. Det består i att ni pekar ut,
och att ni vet bäst, vem av föräldrarna som ska ta ut
den här försäkringen av föräldraförsäkringen. Däri
består förmynderiet. Ni betror inte föräldrarna att
göra det valet själva.
Bosse Ringholm talar om den offentliga sektorn
som en familjeekonomi. Det är verkligen en haltande
beskrivning. Det är mamman och pappan och kanske
barnen. Sanningen är ju att när det går dåligt ska ni i
stället ta pengarna av farfar, farmor, morfar och
mormor och de pensioner som de skulle leva på. Hela
överskottet uppstår ju i pensionssystemet.
Bosse Ringholm upprepar igen, det är ganska sen-
sationellt, att det dragspel han ska ha i kommande
konjunktursvängningar är att hämta pengar ur pen-
sionssystemet. Detta borde oroa landets pensionärer
enormt.
När det gäller fastighetsskatten står det i bilagan
att skatten på de trögrörliga skattebaserna ska upp-
rätthållas i största möjliga utsträckning. Vi har ännu
inte fått något besked om hur mycket fastighetsskat-
ten ska höjas. 8 miljarder är för mycket, säger Bosse
Ringholm. Blir det 7 ½ miljard? Bosse Ringholm
säger att han sänker fastighetsskatten i år. I tabell 6.7
"Fastighetsskatt fördelad på fastighetstyp" räknar han
13,1 miljarder i intäkt från småhus år 2000, 17,2
miljarder beräknar han i intäkt från småhus 2001,
17,6 miljarder 2002, 18 miljarder 2003.
När det gäller flerfamiljshus och hyresgästerna
sänker Bosse Ringholm från 5,2 förra året till 4,9 i år.
Men 2001 är det 8 miljarder.
Landets hyresgäster kan se fram emot en kraftig
hyreshöjning. Finansministern har ju räknat in de här
inkomsterna. De lösliga bortförklaringar som finns i
propositionen är ganska lite värda innan vi får höra
hur mycket det blir. Lars Bäckström och andra har
redan intecknat de här inkomsterna och vill höja ut-
giftstaken ytterligare.
Överskottsmålen finns, men de finns i pensions-
systemet.
Jag tycker att det här är ganska skakigt, ärligt ta-
lat.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  21  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Bevisligen kan Mats Odell läsa rätt
innantill, men jag är inte säker på att han förstår vad
han läser.
Jag har ett antal gånger sagt att om man låter nu-
varande fastighetsbeskattningssystem slå igenom
nästa år blir det en skattehöjning på 8 miljarder kro-
nor. Jag har sagt, och regeringen skriver, och Väns-
terpartiet och Miljöpartiet har instämt i det i vårpro-
positionen: Det blir ingen sådan skattehöjning på
fastigheter, varken på småhus eller flerbostadshus.
Vi har sänkt skatten på flerbostadshus i år. Vi har
faktiskt - som du själv har åberopat, Mats Odell -
utrymme att ytterligare sänka skatten på olika områ-
den, om vi vill gå vidare i höst. På samma sätt som vi
har sänkt skatten i år både på hyresfastigheter för
vanliga löntagare med 10-12 miljarder och för före-
tagare med 3, 4, 5 miljarder har vi möjlighet att gå
vidare med skattesänkningar i höst, om vi vill. Men vi
vill inte nu ta ställning till hur vi utformar skattepoli-
tiken eftersom vi vill väga in konjunkturpolitiska och
andra aspekter i detta. Vi lägger inga skarpa förslag
på det området nu.
Fortsätt gärna att läsa innantill, Mats Odell, men
tänk efter vad det du läser betyder. Det kanske inte är
mycket idé att Mats Odell gång efter annan går upp i
talarstolen och säger att han inte har fått något besked
om det blir 8, 7,9 eller 7,5 miljarder. Det blir inga
sådana skattehöjningar i höst.
Det blir en diskussion om skattesänkningar, om
det finns konjunkturpolitiska och andra förutsättning-
ar för det. Det finns ett realekonomiskt sådant ut-
rymme. Det har skapats därför att vi har fått ordning
på den ekonomi som Mats Odell och andra lämnade
efter sig efter sin regeringstid. Det är ett nytt läge.
Det vore mer intressant att diskutera vad som
skiljer oss åt i olika politiska frågor, än att tillvita
varandra bilder som inte stämmer.
Jag skulle mycket hellre diskutera med Mats
Odell vad man kan göra för att exempelvis förbättra
kvinnors möjlighet att få jobb. Maxtaxan är ett jät-
tebra exempel, men jag förstår att den bara stämplas
som förmynderi av Mats Odell.</pre><pre>Anf.  22  LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag förstår tydligen inte heller tex-
terna om fastighetsskatten. Finansministern säger att
man ska tänka efter. Men vad är det för människor
som avses? Det uttrycks så här: I vissa fall motsvaras
inte skattehöjningen av en lika stor höjning av köp-
kraften för det enskilda hushållet. Jo, det är männi-
skor som med all kraft försöker kämpa sig kvar i
bygder där de har bott länge, i hus som de kanske har
ärvt eller har haft länge, och har låga inkomster. De
drabbas av fastighetsskattehöjningarna på ett sätt som
ingen hade kunnat tro eller planera för. De klarar helt
enkelt inte av dem.
Det är gamla människor som har byggt sina hus
själva och som helt enkelt har råkat ut för att bygga
på en plats som förut var en billig tomt, men nu har
stadskärnan växt och taxeringsvärdena har ökat.
Det de tänker nu är: Klarar jag detta, eller måste
jag sälja mitt barndomshem, det jag byggde tillsam-
mans med min man eller där vi har bott i generatio-
ner? Om man tänker efter och ser människorna bak-
om formuleringarna sätter detta enskilda människor i
en förskräcklig situation.
Finansministern svarade också på min kritik när
det gällde regionalpolitiken. På papperet är vi helt
överens om att det ska vara livskraft i hela landet. Om
man läser IT-propositionen handlar det i stort sett om
kabeldragning till kommunhusen, som till en tredje-
del betalas av det som annars skulle vara ett stöd till
Norrlandsföretagen.
Vägfrågan är i det här sammanhanget intressant.
Det handlar om Utgiftsområde 22 där man faktiskt
minskar med en halv miljard jämfört med de gamla
budgetförslagen. Differens mot budgetförslag för
2000 är minus 517 miljoner kronor och för 2002
minus 446 miljoner kronor.
I texten säger man att anslagen under 1999 helt
har förbrukats. Såväl banverk som vägverk har nyttjat
delar av sina anslagskrediter, och regeringens förslag
innebär att planerade åtgärder i de fastställda investe-
ringsplanerna inte kommer att kunna genomföras
under perioden 2001.
Detta är vad finansplanen reellt innehåller.
Vidare saknar jag något om företagsklimatet och
en diskussion om den förtroendeklyfta som har upp-
stått mellan regeringen och företagandet i vårt land.
Det krävs faktiskt ganska rejäla åtgärder för att åter-
ställa förtroendet. I annat fall kommer företag att
flytta ut från eller låta bli att satsa i Sverige. Detta är
allvarligt och gäller för alla kategorier, från de allra
minsta småföretagen och upp till de stora industrifö-
retagen.</pre><pre>Anf.  23  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Boendekostnaderna är naturligtvis
oavsett om det handlar om boende i småhus eller i
flerbostadshus inte enbart beroende av fastighets-
skatten. Man får ibland ett intryck att boendekostna-
den helt är beroende av den, men den är trots allt en
ganska liten del. Det som är avgörande för alla som
bor, oavsett om det gäller småhus eller flerbostads-
hus, är naturligtvis att de har en god egen ekonomi
baserad på möjligheter till jobb och bra inkomster. Vi
har under senare tid haft en bättre reallöneutveckling
än på många årtionden, och det har naturligtvis stärkt
många människors möjligheter till en bra bostadskon-
sumtion.
Jag behöver inte för kanske trettionde gången
upprepa att vi inte kommer att lägga fram några fas-
tighetsskatteförslag av den storleksordning som har
påståtts gång på gång här i debatten.
Lena Ek säger att det ska göras jättestora miljar-
dinvesteringar i IT-sektorn utöver de 8 miljarder som
regeringen har föreslagit i sin IT-proposition. Jag har
lite svårt att se att de 60 miljarder som Lena Ek
ibland talar om skulle ersätta det som redan görs av
de privata företagen, alltså att staten skulle överta
marknadens insatser i det avseendet. Jag tycker inte
att det är någon särskilt klok resursanvändning. Det
skulle, Lena Ek, minska möjligheterna t.ex. till det
som kanske både Centerpartiet och vi socialdemo-
krater vill värna om, nämligen att förstärka vägunder-
håll och väginvesteringar i glesbygd. Det är det som
är den rimliga investeringssatsningen för framtiden.
Jag tycker inte att man ska använda pengarna på det
sätt som Lena Ek föreslår, dvs. låta dem i stort sett gå
till parallella investeringar till dem som ändå görs av
den privata sektorn. Det är dålig resursanvändning.
Det som är viktigt i det här sammanhanget är att
få till stånd ett samspel mellan näringslivet och staten
på det sätt som föreslås i IT-propositionen. Då kan vi
få en bra teknikutbyggnad, som ger glesbygd och
andra delar av vårt land bättre förutsättningar för jobb
och företagsamhet. Jag välkomnar en diskussion om
hur vi kan ställa arbetskraft till förfogande för de här
företagen för framtiden.</pre><pre>Anf.  24  LENA EK (c) replik:
Herr talman! När man pratar om realekonomiska
förbättringar handlar det om storstäderna. De männi-
skor som bor i hus i turistattraktiva områden får inga
reallöneökningar, inte heller de pensionärer som med
nöd och näppe klarat sina hus och som är drabbade av
fastighetsskattehöjningar. Det är en helt annan kate-
gori av människor som finansministern pratar om.
Det är synd att vi inte längre kan diskutera IT-
frågorna. Jag blev nästan full i skratt när finansmi-
nistern sade att vi föreslår att staten ska överta mark-
nadens roll. IT-propositionen innehåller en satsning
på ett stomnät som marknaden redan håller på att
bygga och delvis är färdig med. Det är vad IT-
propositionen bygger på, dessutom till priset av före-
tagsstöd till Norrland.
Vad gäller ett samspel mellan näringslivet och
staten på det här området vill jag peka på att det är i
ytterändarna som näringslivet eller marknaden inte
klarar att bygga ut ledningarna. Det innebär en fort-
sättning på en inslagen väg av direkt och grov dis-
kriminering av dem som bor utanför de större städer-
na. De fick vänta i tio år på AXE inom telefonin, och
deras mobiltelefoner fungerar fortfarande inte or-
dentligt. När de ska försöka hitta en lösning för att
kunna använda sina datorer hjälpligt för lite kortare
textstycken får de en offert från Telia som gäller
ISDN, alltså dubbla koppartrådar.
Min uppkoppling hemma kostar 43 000 kr. Jag
har blivit uppringd av en kvinna som bor 3 mil utan-
för Halmstad och som fått en offert på 67 000 kr för
en ISDN-uppkoppling, som i datorvärlden kan jämfö-
ras med att köra med cykel i stället för med reaplan.
Tala om hur marknaden slår! Det här är en orättvisa
och en diskriminering, och vi vill att man ska gå in
med statliga pengar för att ge människor utanför de
större städerna möjlighet att klara sig själva, driva
företag och bo kvar. Det är sorgligt att regeringen inte
ser det här behovet. Därav kommer Norrlandsuppro-
ret, och jag är säker på att det kommer att växa.</pre><pre>Anf.  25  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Finansministern har nu inte någon
talartid klar, men han kan kanske lyssna i stället. Jag
tror att det var en freudiansk felsägning som vi tidiga-
re fick höra. Jag tycker att det verkar vara precis så att
regeringens politik går ut på att man inte ska gå ut
och skjuta några björnar förrän man har sålt pälsen,
eller kanske snarare tvärtom: Man ska inte gå ut och
göra någonting för framtiden förrän överhettningen
eller konjunkturnedgången redan är här. Men då är
det för sent. Då blir det för det första oerhört mycket
jobbigare både för människorna och för regeringen,
och för det andra dröjer det väldigt länge innan re-
sultatet är nått.
Jag ska inte mer än för några sekunder gå tillbaka
till 90-talet. Jag tror att Bosse Ringholm, om han vill
lära lite av historien, skulle må bra av att läsa de soci-
aldemokratiska partimotionerna under de borgerliga
regeringsåren. Då skulle han kanske få en lite annan
hållning till hur det var med underskott och struktur-
reformer. Jag tror att han skulle tjäna på det.
Det var också en intressant freudiansk bild som vi
fick både av regeringens ekonomiska politik och av
dess jämställdhetspolitik. Den går ut på att den ena
parten, mannen, slarvar och slösar och på att den
andra parten, kvinnan, ska rensa upp och ta ansvaret.
Jag tycker inte att det är ett bra rättesnöre för hur man
ska ha det vare sig när det gäller jämställdhet eller när
det gäller ekonomi, och jag föreslår att finansminis-
tern tänker om på den punkten.
Herr talman! Bosse Ringholm anklagade oss folk-
partister för att inte kunna prioritera eller välja, men
jag kan försäkra att vi i det budgetförslag som vi
lägger fram om 14 dagar kommer att ha - precis som
vi brukar - lägre utgifter än vad ni har. Vi kommer att
ha ett större överskott, och vi kommer dessutom att
genomföra prioriterade strategiska skattesänkningar.
Förutom lite stil på debatten tror jag också att po-
litiken tjänar på att man håller löften och inte dribblar
med det man gör. Jag tycker att det är allvarligt dels
att ni sviker biståndslöftena, dels att ni sviker änkor-
na.
Herr talman! Det var vidare en ganska bisarr av-
sändare till påståendet att Karin Pilsäter skulle ha
suttit och nickat till. Faktum är att det när det gäller
företagandet och jobben, som vi pratar om, inte lika
mycket som i regeringens fall handlar om olika typer
av särskilda åtgärder utan om att få ett bättre före-
tagsklimat med generella villkor för jobb och företa-
gande.
Bosse Ringholm säger nu att poängen med hög-
konjunkturen nu är att man har fått fram en så bra
efterfrågan, men det skapar också en ganska över-
hängande risk för överhettning enligt regeringens eget
scenario. Man driver fram en överhettning därför att
man har en efterfrågan som inte motsvaras av en
utbudsökning. Man behöver därför också genomföra
olika typer av utbudsbefrämjande åtgärder.
Låt mig t.ex. bara nämna att en sådan sak är att
man beräknar att omkring 300 miljarder kronor av
svenskarnas sparande över huvud taget inte finns i
Sverige. Det betyder dels att man går miste om skat-
teinkomster från de sparpengarna, dels att de pengar-
na inte investeras i Sverige.
Jag hade också tänkt ställa en fråga som skulle
handla om valutasamarbetet, men jag får väl efterlysa
ett svar på den i annat sammanhang. I vårbudgeten
går EMU helt spårlöst förbi. Man undrar om valuta-
samarbetet inte har någon relevans för regeringens
ekonomiska politik. Har den ingen uppfattning och
strategi? Den socialdemokratiska kongressen har ju
nu sagt att man vill gå med i EMU. Anser ni inte att
valutasamarbetet har någon betydelse för stabiliteten
och tillväxten och att det utövar ett skydd? Vore det
inte på sin plats att regeringen med Bosse Ringholm
som finansminister äntligen kunde utöva lite ledar-
skap på det området? Ni borde ha sagt det som vi
folkpartister säger: Valutasamarbetet är bra för Sveri-
ge. Jag hoppas att regeringen och Bosse Ringholm
kan ta till sig det och lyfta fram det i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  26  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Det är några av Gunnar Hökmarks
påståenden som jag måste ta tillfället i akt att bemöta.
Hökmark klagade bl.a. på att vi inte kommer med
några skatteförslag. Skattefrågorna behandlas i hu-
vudsak i höstens budgetproposition. Vi gjorde en hel
del i förra höstbudgeten. Vi kommer att göra mer i
nästa.
Vi har redan, Gunnar Hökmark, med en särskild
inriktning på små och medelstora företag, sänkt före-
tagsskatter. Vi har avskaffat de flesta stoppreglerna
för fåmansföretag. Vi ser över de s.k. 3:12-reglerna,
som reglerar beskattningen av utdelning och reavinst
på aktier i fåmansföretag. En sänkning av jordbrukets
energiskatter genomförs. Dessutom föreslås ytterliga-
re förenklingar inom kapital- och företagsbeskatt-
ningen som kommer att särskilt gynna små och me-
delstora företag. Visst gör vi något för företagandet
och företagsklimatet i Sverige. Bredbandssatsningen
kan också ses i detta sammanhang.
Gunnar Hökmark talade vidare om globalise-
ringsproblemen. Företag flyttar. Ja, företag flyttar
från Sverige, och företag flyttar till Sverige. Kapital
flödar från Sverige, och kapital flödar till Sverige.
Just flödet är ofrånkomligt i globaliseringens tid. Det
går inte att i en globaliserad värld skapa ett före-
tagsklimat i Sverige som gör att företag och kapital
flyttar hit, men ingenting flyttar ut.
I höstas hade vi ungefär samma diskussion. Då
kunde jag med siffror belägga att det var mer kapital
som flödade in i Sverige än det var som flödade ut.
Gunnar Hökmark frågade finansministern om
energiskatterna ska höjas. Jag tror inte att finansmi-
nistern svarade på den frågan. Jag tar mig friheten att
som samarbetspartner svara själv. Ja, Gunnar Hök-
mark, vi kommer att höja energiskatterna och växla
den höjningen mot sänkt skatt på arbete. I höstens
budget kommer vi, som det står i finansplanen, att
presentera en strategi för en successivt ökad miljöre-
latering av skattesystemet genom grön skatteväxling
- i storleksordningen 30 miljarder de närmaste tio
åren. Det är, herr talman, nödvändigt om vi menar
allvar med målsättningen ett ekologiskt hållbart Sve-
rige.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>Propositionen bordlades.</pre><pre>2 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 7 april.</pre><pre>3 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria från Europeiska kommissionen in-
kommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Ändrat förslag till rådets direktiv om rekonstruk-
tion, likvidation och konkurs av försäkringsföretag
KOM (1986) 768 final och KOM (1989) 394 final</pre><pre>4 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Förslag
1999/2000:RFK2 till konstitutionsutskottet</pre><pre>Motion
1999/2000:U19 till utrikesutskottet</pre><pre>5 §  Egenskapskrav på byggnader</pre><pre>Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 1999/2000:BoU9
Egenskapskrav på byggnader.</pre><pre>Anf.  27  STEN LUNDSTRÖM (v):
Herr talman! Jag tänker i huvudsak koncentrera
mig på två av Vänsterpartiets reservationer till betän-
kandet.
Redan 1995 gav riksdagen regeringen ett tillkän-
nagivande om behovet att skyndsamt utreda med
hjälp av Boverket ett system för deklaration av bostä-
der. Boverket kom med sin rapport 1998, och som vi
ser det finns det ingen anledning att vänta längre. Nu
är det dags att gå från ord till handling.
Boverket har visat på möjligheterna, och rege-
ringen borde därför skyndsamt ta ställning till försla-
gen och därefter lägga fram förslag för riksdagen.
Herr talman! Varför är nu detta så viktigt? Enkelt
uttryckt kan man säga följande: Om man får både
skötselråd och materialuppgifter när man köper en
billig tröja borde det vara fullt rimligt att få det när
man skaffar sig en bostad som kostar mångdubbelt
mer. Naturligtvis finns det en rad andra skäl till varför
miljö- och energideklarationer i bostäder är viktiga.
I regeringsförklaringen sägs det att Sverige ska
vara en nation i ekologisk balans. Detta ställer stora
krav på både medborgare och beslutsfattare. Om vi
menar något som helst allvar med de stolta deklara-
tionerna krävs det att vi agerar tydligt och skapar
förutsättningar och ger redskap för att nå målen. En
miljö- och energideklaration skulle kunna vara ett
viktigt redskap för konsumenterna att både aktivt
välja bostad som svarar mot deras miljökrav och
påverka fastighetsägare och byggare att tillhandahålla
bostäder som motsvarar konsumenternas och sam-
hällets krav på miljöanpassning.
Boverket har i sitt förslag pekat på att systemet
måste vara användbart för konsumenterna och att det
initialt ska vara värdeneutralt. Det är säkert riktigt,
men det får inte innebära en alltför utslätad deklara-
tion. Vänsterpartiet har under flera år motionerat för
att få fram en sådan deklaration av bostäder, och vi
har tydligt redovisat vad vi vill att en sådan deklara-
tion ska innehålla. För oss är det viktigt att innehållet
i en miljö- och energideklaration redovisar en rad
aspekter såsom energiåtgång och inomhusmiljö i vid
bemärkelse, bl.a. avseende risker och allergier från
överkänslighetssynpunkt. Det är också viktigt att det
miljö- och kvalitetsvärderingssystem som tas fram
utgår från en helhetssyn på miljöanpassningen och
energianvändningen och att hela livscykelperspekti-
vet används för byggnader och byggmaterial.
Herr talman! Vi vet i dag att ungefär 40 % av all
elenergi används för uppvärmning av inomhusluft
och varmvatten. Det är fullt möjligt att kraftigt mins-
ka elanvändningen i svenska hus och på sikt minska
det totala energianvändandet, vilket är en nödvändig-
het för att nå ett samhälle i ekologisk balans.
För att uppnå detta är det viktigt att konsumenter-
na får möjlighet att vara aktiva i sitt energival. En
energideklaration är i det avseendet ett utmärkt red-
skap för konsumenterna. Vi vet också att allergiöver-
känsligheten har fördubblats varje decennium sedan
1960-talet. En del av denna ökning kan tillskrivas
våra allt sämre inomhusmiljöer. Också här kan en
tydlig deklaration av den byggda miljön vara ett vik-
tigt redskap för konsumenterna.
Miljö- och energideklarationen kommer att vara
ett utmärkt redskap för de fastighetsägare som tar ett
ansvar och aktivt arbetar med miljöfrågorna på det
sättet att de kan fungera som en positiv marknadsfö-
ring av deras produkter.
Herr talman! I enlighet med det jag nu har sagt
yrkar jag bifall till reservation 7 under mom. 5.
När det gäller den andra reservationen som jag
tänkte ta lite av kammarens tid i anspråk att debattera,
kan jag konstatera att det nu är fem partier som ställer
sig bakom vårt yrkande. Vem vet? Kanske är vi snart
sex eller sju partier, och därmed har vi kanske en
absolut majoritet i riksdagen för vårt förslag. Kanske
kan vi redan vid voteringen i morgon få uppleva
detta.
Reservationen som jag tänker på, och som jag nu
yrkar bifall till är reservation 14 under mom. 11 om
barnsäkerhet i bostäder. Jag vill också passa på att
redan nu fråga moderater och socialdemokrater vad
det är som gör att ni inte ställer er bakom reservatio-
nen.
Förra året när motionen behandlades fick vi svaret
att information var lösningen. Kreativiteten hos mo-
derater och socialdemokrater är i år uppenbarligen
inte större.
Herr talman! Vi kräver bara det som Barnom-
budsmannen vid flera tillfällen har krävt i sina års-
rapporter. Det handlar om barns rätt till ett säkert
boende. För oss vänsterpartister är det obegripligt att
en så tydlig brist i lagstiftningen inte rättas till.
När det gäller hus byggda senare än 1973 och
ombyggda efter 1976 finns regler om barnsäkerhet
som i stora stycken har varit framgångsrika. Men av
någon anledning fullföljer man inte lagstiftningen
med att låta barnsäkerheten omfatta alla bostäder.
Kanske är det tur att det tidigare fanns politiker som
vågade ta beslut om lagstiftning på detta område och
inte, som man gör i dag, endast hänvisade till infor-
mationsinsatser.
Med de årsangivelser som finns i lagen omfattas
inte stora delar av miljonprogramsområdena av barn-
säkerhetslagarna. Barnombudsmannens undersök-
ningar av barnolycksfall visar på ett tragiskt samband.
I stort sett alla olyckor med barn som fallit ut från
fönster eller balkong har skett i hus byggda före 1973,
dvs. i hus som inte omfattas av barnsäkerhetslagarna.
Barnombudsmannen har också påpekat att de flesta
av dessa olyckor skulle kunna ha undvikits om det
hade funnits säkerhetsutrustningar i husen.
Både Boverket och Barnombudsmannen har också
vid flera tillfällen föreslagit att säkerhetskraven i
plan- och bygglagen borde omfatta hus byggda före
1973 och ombyggda före 1976 utan att regeringen
mäktat lägga fram ett sådant förslag. Kära socialde-
mokrater och moderater! Ta nu chansen att göra som
Boverket gjorde redan 1993 och uppmana regeringen
att skyndsamt se över lagstiftningen om barnsäkerhet,
särskilt med inriktning på de äldre bostadsfastigheter-
na. Detta bör regeringen kunna genomföra snabbt
med tanke på att underlagen för ett sådant beslut
redan är gjorda både av Boverket och Barnombuds-
mannen. Regeringen borde därför, som jag och
Vänsterpartiet ser det, kunna återkomma med ett
förslag redan till hösten.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att
Vänsterpartiet under flera år har krävt att tillgänglig-
heten för funktionshindrade vad gäller den byggda
miljön ska förbättras och att enkelt avhjälpta hinder
ska åtgärdas. Det är därför med en viss glädje vi häl-
sar propositionen En nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Propositionen motsvarar på många
områden de krav som vi år efter år fört fram utan att
få gehör.
Man kan naturligtvis ha invändningar mot att re-
geringen använt ett antal "bör" i stället för "ska" i
propositionen, men vi får se vad som hänt när vi får
lagtexterna. Men om dessa "bör" i verkligheten inte
omvandlas till åtgärder för att förbättra situationen
lovar jag att Vänsterpartiet kommer tillbaka och stäl-
ler krav på mer tvingande lagstiftning. Jag utgår ifrån
att det är hela kammarens mening.
När det gäller just regler för att ta bort lätt åtgär-
dade hinder i den byggda miljön har de handikappade
gång på gång blivit svikna. Löften har getts om att
förbättringar ska ske år 2000. De har dragits tillbaka.
Löftena om förbättringar år 2005 har man dragit till-
baka. Naturligtvis finns det en viss oro för att inte
heller det nya löftet om förbättringar år 2010 ska
infrias.
Herr talman! Vi ser ändå detta nya förslag som ett
bindande löfte och som ett realistiskt förslag. Möjli-
gen borde det tillföras en rad sanktionsmöjligheter
mot kommuner och andra som inte lever upp till
förslaget, men det är en debatt som jag anser att vi
måste ta något senare.
Som sagt: Det är ett stort steg framåt i handikap-
politiken som visas i propositionen. Låt oss därför
också tillsammans se till att det blir ett stort steg
framåt för de funktionshindrade.</pre><pre>Anf.  28  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag ska i mitt anförande koncentrera
mig på inomhusmiljön. De flesta tillbringar 85-90 %
av sin tid inomhus. Livsstilsfaktorer och utrotandet av
vissa sjukdomar har lett till att immunförsvaret blivit
känsligare för förändringar i innemiljön. Sambandet
mellan innemiljö och hälsa är komplexa. Länder i
väst har högre frekvens av allergiska sjukdomar än
länder i tredje världen och forna östblocket. Stadsbor
är mer utsatta än befolkningen på landsbygden. De
allergiska reaktionerna ökar kontinuerligt hos barn
och ungdomar. Nya allergiska reaktioner påvisas
även högre upp i åldrarna, men personer födda efter
1970 löper högre risk att bli allergiker än äldre.
Forskningen kring konsekvenserna av boendet i
de moderna bostäderna måste därför intensifieras.
Genom att man integrerar folkhälsoarbete och Agen-
da 21 kan förekomsten av astma och allergier minska.
Här anser jag att det saknas en helhetssyn både i
kommuner och hos regeringen.
En nationell handlingsplan för förstärkt förebyg-
gande av allergier och astma bör utarbetas. Inte minst
våra nordiska grannländer har upptäckt detta behov.
Allergiåret 1995 blev startpunkten för en långsiktig
satsning i kampen mot allergi och annan överkänslig-
het. 1997 startade Byggforskningsrådet insatsområdet
Det sunda huset tillsammans med andra forskningsfi-
nansiärer. Detta måste ges möjlighet att utvecklas till
ett nationellt handlingsprogram för innemiljöfrågor.
Vi kristdemokrater anser att det finns ett behov av
ett nationellt handlingsprogram. Vi anser att arbets-
miljölagen måste respekteras när det gäller innemil-
jön i förskolor och skolor och att allergiframkallande
ämnen klassificeras på ett sätt som liknar det som
används för cancerframkallande ämnen. Vi är också
angelägna om att prioritera resurser till experiment-
byggande och uppföljning för främjande av en god
innemiljö.
Majoriteten skriver så här i betänkandet: Bland de
myndigheter som givits särskilt ansvar för arbetet
med frågor om inomhusmiljön kan nämnas Boverket,
Folkhälsoinstitutet och Byggforskningsrådet. Men
framtiden känns väldigt oviss, inte minst vad gäller
Byggforskningsrådet och dess organisation. Samma
sak gäller för Folkhälsoinstitutet och dess organisa-
tion. Därför undrar jag om socialdemokraterna kan
tänka sig att i dag ge klartecken för ett nationellt
program för inomhusmiljön oavsett vad som händer
med forskningens organisation, osv.
Herr talman! Sedan 1990 omfattar arbetsmiljöla-
gen även alla elever från årskurs 1 och uppåt. De är
alltså i lagens mening jämställda med arbetstagare.
Enligt lagen ska luft-, ljud- och ljusförhållanden och
övriga arbetshygieniska förhållanden i en arbetslokal
vara tillfredsställande. Den faktiska och konstaterade
ojämlikheten mellan barns och vuxnas arbetsplatser
tenderar att bli en generationsfråga. I en studie av
Arbetarskyddsstyrelsen som gjordes redan 1992 kon-
staterades att det är stor skillnad mellan barns och
vuxnas arbetsmiljöer. Dålig hälsostandard påvisades i
10 % av kontorsmiljöerna, 40 % av förskolemiljöerna
och 50 % av skolorna. Studierna följdes upp 1993 och
1997, men resultatet hade inte förbättrats mycket för
förskolor och skolor.
På kontoren arbetar vuxna friska människor. Det
finns en regel som säger att man ska ha en genom-
strömning av luft på sju liter per sekund. I skolorna
rekommenderas fyra liter per sekund. Vid mätningar
visar det sig ofta vara mindre än en liter per sekund.
Detta måste rimligtvis snabbt åtgärdas. Jag saknar
verkligen ett engagemang och en uppföljning från
regeringens sida. Jag vill utmana socialdemokraterna
att ge ett svar på frågan varför reglerna inte ska vara
lika.
Många kommuner befinner sig i kärva ekonomis-
ka lägen. Då blir det så att barns och ungdomars hälsa
kommer i sista hand. Skolor med fukt, torr luft och
kemiska emissioner är vanliga. Val av inredning
diskuteras inte så mycket som man skulle med tanke
på allergi och överkänslighet.
Vi fick nyligen ett exempel. Det har inte gått ett år
sedan Sveriges Provnings- och Forskningsinstituts
skadeutredningar i förskolor och skolor gav uppgifter
om slarvigt uppförda byggnader med dåligt underhåll
och dålig skötsel. Det var 220 olika skolbyggnader
man undersökte. Främst handlade det om dålig ven-
tilation och fuktskador. Många dåliga innemiljöer
skulle ha undvikits om den kunskap som finns i
byggbranschen bättre hade tagits till vara. Det är detta
institutet påpekar. Kontrollen av skolbyggnaderna är
för dålig.
Kravspecifikationer för hälsa, miljö och social
funktion saknas ofta i kommunerna vid ny- och om-
byggnad av skolor. En norsk utredning tyder på att
samhället skulle göra en vinst i att uppnå lagstadgad
ventilation även om energianvändningen ökar. Någon
sådan svensk undersökning har jag inte sett.
Herr talman! År 1999 klassades som innemil-
jöåret, Inne 99. Under detta år ökade informationsin-
satserna i kommunerna. Enligt hälsoskyddslagen,
§ 16, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden ägna sär-
skild uppmärksamhet åt bl.a. skolor. Alla ska kunna
vistas inomhus i offentliga miljöer utan risk för nega-
tiva hälsoeffekter. Jag anser att detta inte bara är en
kommunal fråga, utan vi måste se till att vi också från
riksdagen och regeringen är intresserade och följer
denna fråga. Kristdemokraterna har t.ex. föreslagit att
100 miljoner av LIP-pengarna, pengarna för ekolo-
gisk omställning och utveckling, skulle kunna öron-
märkas för direkt sanering när det gäller förskolor och
skolor som vill hälsorenovera.
Miljödepartementet har försökt följa upp den här
frågan. Det är jag mycket tacksam för, men det här
har tydligen kantrat i och med att man inte har lyckats
få en notifiering från EU-kommissionen i denna frå-
ga. Men jag hoppas att regeringen fortsätter med
detta.
Herr talman! Allergiframkallande ämnen bör klas-
sificeras på liknande sätt som cancerframkallande
ämnen. De frågor som experterna är ense om måste
omsättas i praktiken. Mer än 900 flyktiga organiska
ämnen har identifierats i icke-industriell inomhusluft.
Ett mycket stort antal av dessa föroreningar härrör
från oss själva och andra källor, som byggmaterial,
rengörings- och hygienprodukter. Vid en för hög
avgivning från olika material ställs dessutom ventila-
tionen inför en omöjlig uppgift. Föroreningarna kan
helt enkelt inte vädras bort. Det finns ett stort behov
av enkla instrument och jämförbara mätmetoder för
luftföroreningar för att man ska kunna säkerställa en
god innemiljö. Drift och skötsel av anläggningar samt
utbildning av driftpersonal får inte förglömmas.
Många pekar också på tidspressen i dagens bygg-
projekt som gör att tidsplanen ofta prioriteras före de
krav som bör ställas från kvalitets- och miljösyn-
punkt. Vi måste kräva att det byggs torra hus. Vi
måste alltså även övervaka tiden. Vi har ofta ägnat
oss åt att söka decimalerna i byggnadsfysiska frågor.
Vi har toppkunskap i världen. Men kunskapen raseras
därför att vi inte ser vad som sker i praktiken. Det är
väldigt viktigt att Boverket fortsatt ges ännu bättre
möjlighet att ge information till byggherrar, kommu-
ner osv.
Herr talman! Jag har mycket mer att säga i denna
fråga, men jag ska inte överskrida min tidsram alltför
mycket. Annelie Enochson ska fortsätta att debattera
om olika egenskapskrav på byggnader.
Vi kristdemokrater stöder givetvis alla reservatio-
ner, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall till
reservation nr 4, under mom. 3. Tack!</pre><pre>Anf.  29  RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! Jag undrar om det är någon i den här
församlingen, i kammaren eller på läktaren, som
anser att miljöarbetet går för fort fram i Sverige. Är
det någon som anser att vi nu har en så bra miljö,
oavsett var vi bor eller vilken boendeform vi lever i,
att vi lugnt kan ägna oss åt andra uppgifter? Mer
konkret undrar jag om det finns någon i den här för-
samlingen som känner något barn eller någon vuxen
som har allergiska problem. Troligen gör någon det -
tyvärr.
Medicinska forskningsrådet redovisar i skriften
Vägen till vård att nästan tre miljoner människor i
Sverige har allergi eller annan överkänslighet. I Sve-
rige har mer än var tredje vuxen och 40 % av skol-
barnen någon form av allergi. Allergi är framför allt
barnens sjukdom.
Alla former av allergi kan naturligtvis inte härrö-
ras till boendet, byggandet och samhällsplaneringen.
Men det går inte att bortse från att många problem
fortfarande fås i s.k. sjuka hus. Vi ser helt klart kopp-
lingar till inomhusmiljön, och i dagens samhälle vis-
tas ju vi i Sverige en stor del av vår tid just inomhus.
Är det någon som ser miljöministern eller den s.k.
bostadsministern i kammaren just nu? Jag tycker att
det är synd att vi inte gör det. Jag skulle vilja att vi
fick resonera med dem om just folkhälsoaspekterna i
all samhällsplanering och i allt byggande.
I det här betänkandet påtalar majoriteten att det
pågår så mycket arbete för att miljön ska bli bättre.
Det finns statliga utredningar. Man diskuterar stödåt-
gärder. Man funderar på en rad åtgärder. Man säger
att det ska komma förslag redan under hösten 2000.
Därmed anser man att vi som har motionerat om en
ekologisk omställning av bygg- och bostadssektorn
ska ge oss till tåls och invänta nya propositioner.
Herr talman! Till dess att vi verkligen får se att
det händer något i praktiken mer än att man bara
avsätter pengar till ekologiska investeringsprogram,
som hittills har mött mycket stark kritik, kommer
åtminstone vi från Centerpartiet att fortsätta att driva
på miljöarbetet i den riktning som vi önskar att sam-
hället ska gå.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
med krav på en ekologisk omställning av bygg- och
bostadssektorn samt till reservation nr 4, under mom.
3, om brister i inomhusmiljön. Jag står naturligtvis
bakom övriga reservationer, men även jag avstår av
tidsskäl från att yrka bifall till dem.
Herr talman! Jag skulle vilja delge de synpunkter
som vi i Centerpartiet har inför framtiden i en vision
om en god bostadsmiljö.
Centerpartiets vision om en god bostadspolitik är
ett samhälle där just boendemiljön bidrar till beva-
rande av en god hälsa. Där bor vi i goda hus, skulle
man kunna säga. Inomhusluften medverkar till att vi
får det skönt och medverkar inte längre till allergier
och annan överkänslighet. Radonvärdena är låga.
Problemet med bristfällig ventilation i bostäder, sko-
lor och på arbetsplatser är åtgärdat. Byggmaterial och
målarfärger är provade och miljödeklarerade med
avseende på innehåll och utsläpp av farliga ämnen.
Den globala luftföroreningen har minskat. Samhället
har kretsloppsanpassats. Ekologisk byggnadsteknik
används. Bostäderna är miljöklassade, och källsorte-
ringen fungerar. God miljö och utveckling och väl-
färd är inte längre motsatser utan samverkande fakto-
rer. Energisystemet har ställts om. Eldning med
biobränsle sker i effektiva och miljösäkra anlägg-
ningar. Fjärrvärme har getts ökad spridning. Stora
insatser har gjorts för att minska hälsoriskerna även
från trafiken. Såväl inomhus- som utomhusmiljöer
har i ökad utsträckning även anpassats till rörelse-
hindrade personer. Stadsmiljön uppmuntrar till träffar
mellan olika generationer. Säkerheten och tryggheten
har ökat.
Tryggare bostadsmiljöer handlar om överlevnads-
frågor, om att må bra. Allergier, som vi har talat om,
överkänslighet mot olika ämnen som fortfarande
finns i byggmaterial, dålig luft, bristfälliga ventila-
tionsmöjligheter, bullerskador och vantrivsel skapar
inte det trygga samhälle som vi i Centerpartiet vill ha.
Centerpartiet anser alltså att det behövs en över-
gång till ett mer kretsloppsanpassat byggande. Det
gäller såväl vid nybyggnad som vid ombyggnad och
upprustning. I det avseendet har avloppsfrågan en
central betydelse. Tekniska lösningar måste stimule-
ras som gör att kretsloppsanpassat byggande tilläm-
pas i alla former av bebyggelse. Vatten är inte bara
"bara vatten". Det är också livsviktigt för oss männi-
skor. Det är också viktigt att material kan återanvän-
das och återvinnas.
Herr talman! Här har tidigare i dag debatterats
2000 års ekonomiska vårproposition. Såvitt jag för-
står fortsätter majoriteten på den inslagna vägen med
lokala investeringsprogram för en hållbar miljö. Trots
en skarp kritik från olika håll fortsätter man, såvitt jag
förstår, att låta regeringen handlägga det här stödet.
Det handlar om otroligt mycket pengar, och det har
en sådan volym och betydelse att det borde åtminsto-
ne vara en uppgift som debatteras här i riksdagen. Det
är ofattbart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet inte tar till sig kritiken utan bara tram-
par på.
Det krävs, herr talman, ett brett program för ut-
veckling av boendepolitiken, där olika åsikter tas till
vara och vägs samman - för utvecklingens skull i
hela vårt land!
Bostadsförsörjningen och byggandet har en stor
betydelse för människor i vårt land, och det är en
oerhört viktig kugge i möjligheten att ge livskraft i
hela Sverige.</pre><pre>Anf.  30  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att mitt anförande
var något förvirrat, i alla fall avseende reservationer-
na. Det jag yrkar bifall till, förutom det som var rätt
uppfattat, är reservation 11 under mom. 11.
Jag skulle vilja fråga Rigmor Stenmark om kriti-
ken av de lokala investeringsprogrammen. Om jag
minns historien rätt, även om jag inte fanns i kamma-
ren på den tiden, var det väl så att de lokala investe-
ringsprogrammen en gång beslutades av Centern och
Socialdemokraterna tillsammans. Centern tog åt sig
mycket av äran just för att de lokala investeringsprog-
rammen blev verklighet.
När Vänsterpartiet har krävt att stora delar av de
lokala investeringsprogrammen borde ha övergått till
generella stöd för nyinvesteringar och ombyggnatio-
ner har Centerpartiet, såvitt jag vet, varje gång gått
emot.
Fortsättningen på de lokala investeringsprogram-
men är en samarbetsfråga. Jag är kritisk i stora delar,
och jag tillhör också dem som inte är särskilt förtjust i
att regeringen har så många miljarder att fördela efter
eget huvud. Jag tycker att riksdagen är den försam-
ling som i första hand borde fördela.
Det är som att spotta snus i motvind att kritisera
ett system som man själv har infört.</pre><pre>Anf.  31  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att jag har trampat på en
öm tå när det gäller de lokala investeringsprogram-
men. Det är så, precis som Sten Lundström säger, att
vi var med om det här från början. Men vi har tagit
till oss av både kritiken från Riksdagens revisorer och
den egna revision som vi har gjort i bostadsutskottet.
Vi har sett att inte alla pengar - man har gjort bra
saker också - har gått till det som vi har önskat. Man
måste alltid göra omprioriteringar, och vi har önskat
och framfört att mer av dessa pengar ska användas på
ett sätt där vi sammantaget diskuterar.
Vår kritik är också att det är regeringen själv som
handlägger de här pengarna, utan att resonera med er
i Vänsterpartiets riksdagsgrupp eller Miljöpartiets
riksdagsgrupp, och än mindre med oss i Centerpartiet
eller med Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemo-
kraterna.
Det handlar om så stora pengar och det har förts
fram så mycket kritik att man åtminstone borde lyfta
in den här diskussionen i denna kammare, så att vi
kunde få debattera om det blir så med pengarna som
vi alla har en önskan att det ska bli.
Till sist vill jag beröra det som jag inte hann med i
mitt anförande. Jag skulle ha tagit upp barnsäkerhe-
ten, som Sten Lundström gjorde. Jag tycker att det är
en mycket bra sak. Även detta är en sådan punkt som
fler och fler partier tycker är bra när vi debatterar den.
Fler och fler ansluter sig till detta. Barnen är en oer-
hört viktig kugge i vårt samhälle.</pre><pre>Anf.  32  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har lite svårt att riktigt acceptera
att man kritiserar ett system som man själv har infört.
Systemet har inte förändrats på vägen, och summan
pengar har inte heller förändrats. Det är exakt det
system som Centerpartiet och Socialdemokraterna
plockade fram en gång i tiden - det bemyndigande
som man har gett regeringen. När man då i efterhand,
därför att man inte finns i Regeringskansliet, börjar
klaga på systemet känns det inte särskilt bra. Det
känns snarare som "surt sa räven om rönnbären".
Vänsterpartiet var kritiskt mot det här redan när
det infördes. Vi har fört fram kritik mot det och krävt
förändringar utan att få Centerpartiets stöd. Nu är det
uppenbarligen populärt att angripa det system man
själv införde.
När det gäller barnsäkerheten är vi naturligtvis
glada att fler och fler ansluter sig. Jag när en väldigt
stor förhoppning att när Siw Wittgren-Ahl har hållit
sitt anförande om en stund kommer vi att ha ett sjätte
parti med oss också. Och efter Carl-Erik Skårman
kommer vi förhoppningsvis att ha ett sjunde parti som
ansluter sig till det här. Därmed har vi en absolut
majoritet i riksdagen för att barnsäkerhet ska omfatta
allt boende.</pre><pre>Anf.  33  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Skillnaden mellan oss i Centerpartiet
och Vänsterpartiet i fråga om investeringspengarna är
ju att vi har tagit till oss kritiken. Vi har sett att det
inte har blivit så som vi hade önskat med de här
pengarna. Vi har också sett att det skulle behövas
pengar på andra områden där det i dag saknas pengar.
Staten går t.ex. ut och roffar åt sig mark av skogs-
ägare och lantbrukare för att man hittat sällsynta
biotoper som man absolut måste bevara, utan känsla
för att dessa människor som bor på landsbygden har
sett till att de värdefulla biotoperna finns. Man tar
mark ifrån dem, och de får inte ett öre i ersättning. Vi
skulle önska att man avsatte en del av de här pengar-
na där.
Det handlar om avvägningar. Det handlar också
om en riktig kritik. Den kommer inte bara från oss
politiker utan också från revisorer och sådana saker
som vi själva i bostadsutskottet har satt till.
Kan Sten Lundström förklara för mig vad vi ska
använda oss av? Vi vill se hur man gör med pengar-
na, och vi tillsätter några som ska titta på det. När vi
då lägger fram förslaget och säger att det inte är bra,
säger ni att ni struntar i det. Och ni trampar bara på.
Jag har lite svårt att förstå hur man agerar som politi-
ker då. Jag tycker att Sten Lundström ska ta till sig
kritiken och behålla den kritik han hade förr, och inte
bara trampa på.</pre><pre>Anf.  34  YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Herr talman! Jag har tillsammans med Johan
Pehrson väckt en motion om vikten av information
och forskning om barnsäkerhet. Vi vill också ha en
ändring av bygglagstiftningen på ett sådant sätt att
bostäder i fastigheter byggda före 1973 ska komma
att omfattas av de regler som finns om barnsäkerhet.
Sten Lundström har också berört att Vänsterparti-
et har väckt en motion med samma syfte.
Glädjande nog har, som också nämnts, flera parti-
er stött våra motioner i reservation 11, som jag givet-
vis yrkar bifall till.
Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall
infördes, som nämnts, i byggnadslagstiftningen för
nybyggda hus år 1973 och för ombyggnader år 1976.
Det innebär sannolikt att t.ex. en stor del av bostäder-
na i miljonprogrammet inte har tillräcklig utrustning
för att förhindra barnolycksfall.
Barnolycksfall i hemmen är alltför vanliga, och
undersökningar som Barnombudsmannen har gjort
visar tyvärr att nästan alla dödsolyckor där barn fallit
ut från fönster och balkonger har inträffat i hus bygg-
da före 1973. Och Barnombudsmannen har konstate-
rat att många av olyckorna hade kunnat undvikas om
det hade funnits krav på säkerhetsutrustning även för
dessa hus.
Lagstiftningen om barnsäkerhet bör alltså ses
över, med särskild inriktning på regler för äldre bo-
stadsfastigheter. Detta framhålls i reservationen som
jag redan har yrkat bifall till.
Jag kan också till sist, herr talman, instämma i
Sten Lundströms uppmaning till de två resterande,
stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna,
att stötta vårt förslag.</pre><pre>Anf.  35  SIW WITTGREN-AHL (s):
Herr talman! Bostadsutskottet behandlar i detta
betänkande motioner som i en vid bemärkelse tar upp
frågor om de egenskapskrav som ställs på byggnader
och vissa anläggningar. I betänkandet behandlas
miljöanpassat byggande och boende, mobiltelefon-
master, elöverkänslighet, tillgänglighet, barnsäkerhet,
brandvarnare, byggproduktkonkurrens, sim- och
badanläggningar samt tivolianordningar.
Utskottet föreslår att riksdagen ska göra tillkänna-
givanden till regeringen i två frågor. Det gäller dels
behovet av åtgärder för att uppnå en bättre konkur-
rens på den svenska marknaden för byggprodukter.
Den andra frågan är en översyn av säkerhetskraven
beträffande vissa tivolianläggningar.
De ämnesområden som betänkandet behandlar
kan uppfattas som tekniska och hårda, men de berör
människors vardagsvillkor. Det rör de byggnader vi
arbetar och bor i, hus där våra barn växer upp. Vi vill
alla ha god ventilation i våra hem i skolorna och på
våra arbetsplatser. Fritidsanläggningar som simhallar,
lekplatser och nöjesfält måste vara så säkra att vi inte
riskerar att skada oss.
Det är självklart att hus och anläggningar där barn
vistas ska vara så säkra och lämpliga att föräldrarna
kan låta sina barn vistas där utan risk för barnens liv
och hälsa. Alla hem och lokaler där människor vistas
ska naturligtvis vara utrustade med brandvarnare så
att eldsvådor upptäcks i tid.
Vi strävar efter att samhället ska vara tillgängligt i
högsta möjliga grad för alla medborgare, även om
man har ett funktionshinder.
Problem med fuktskador och mögel i hus är all-
varliga problem som kan ge upphov till allergier och
andra sjukdomar.
Vardagsnära störningsmoment, som lågfrekvent
buller i byggnader och stöd till radonåtgärder, är
frågor som just nu utreds.
Självklart ska arbetet med att förbättra undermåli-
ga inomhusmiljöer ges fortsatt hög prioritet.
Herr talman! Under Cityfestivalen i Gävle i fjol
blev två kvinnor hängande i luften flera meter över
marken när en vajer brast på en tivolianläggning.
Tursamt nog klarade sig kvinnorna utan allvarliga
skador.
Under senare år har nya tivoliattraktioner som inte
liknar de traditionella, de som nämns i ordningslagen,
tillkommit. Som exempel kan nämnas bungyjump
samt rodeomaskiner.
I ordningslagen framgår det att tivolianordningar
som karuseller, pariserhjul, bilbanor m.m. endast får
användas om de erbjuder betryggande säkerhet mot
olycksfall och om de är besiktigade och godkända.
Ordningslagen gäller såväl ambulerande tivolianord-
ningar som stationära anläggningar. I Rikspolisstyrel-
sens föreskrifter om besiktning av tivolianläggningar
sägs att enklare barnkaruseller, vanliga gungor, red-
skap för bungyjump, vattenrutschbanor och liknande
inte omfattas av kravet på besiktning även om de
används endast mot betalning.
Ett enigt bostadsutskott tycker nu att även fler
redskap ska omfattas av besiktningskraven och där-
med erbjuda en mer betryggande säkerhet mot
olycksfall. Detta gäller bl.a. bungyjumpanordningar,
rodeomaskiner samt vissa äventyrsbanor. Säkerhets-
kraven bör även gälla i andra sammanhang än som nu
bara vid allmänna sammankomster eller offentliga
tillställningar. Dessa frågor förtjänar dock en mer
ingående analys.
Den nuvarande lagen innebär i praktiken att Flu-
me Ride på Liseberg står under kontinuerlig kontroll,
medan vattenrutschbanorna på Skara Sommarland
inte behöver kontrolleras. Det är inte rimligt. Det är
därför utskottet nu har gjort ett tillkännagivande till
regeringen för att rätta till detta.
Herr talman! Den bristfälliga konkurrensen på
byggmaterialmarknaden är en av orsakerna till att det
är dyrt att bygga bostäder i Sverige. Behovet av ny-
producerade bostäder främst i storstadsområdena har
gjort att byggkostnaderna återigen blivit högaktuella.
I dag finns ett behov av att få fram bostäder till lägre
kostnad. Detta gäller också för nödvändiga ombygg-
nader i äldre bostadsbestånd.
Endast en väldigt liten del av det använda bygg-
materialet importeras. Inga lagtekniska hinder finns
för import och användning av byggvaror från andra
länder. Sedan EU-inträdet 1995 deltar Sverige i det
europeiska harmoniseringsarbetet av byggprodukter.
Ett omfattande arbete har lagts ned på harmonisering,
trots detta saknas fortfarande tekniska specifikationer
för de flesta byggprodukter. Utskottet förutsätter att
man från svensk sida på olika sätt söker påskynda det
europeiska harmoniseringsarbetet.
Det är byggherren som bedömer om en byggpro-
dukt är lämplig att använda. Introduktionen av nya
byggprodukter blir därigenom beroende av byggher-
rens kompetens eller vilja att sluta avtal med byg-
gentreprenörer som underlättar användningen av
importerade varor.
Det verkar vara svårt att öka konkurrensen inom
den svenska byggproduktmarknaden bara genom
ökad import. Därför finns anledning att överväga
andra åtgärder för att stärka konkurrensen.
Det kommunala Svedalahem är ett exempel på en
byggherre som tänkt framåt. Vid upphandling av ett
nytt bostadsområde försökte man minimera kostna-
derna i alla delar av byggprocessen. Svedalahem
lyckades få den totala produktionskostnaden att stan-
na på en jämförelsevis låg nivå. Under 1990-talet har
utvecklingen blivit sådan att byggherre och entrepre-
nör i allt större utsträckning blivit densamma.
Statens insatser för att öka konkurrensen bör vara
att medverka till att utveckla en större byggherre-
kompetens i landet samt vissa förändringar i bygglag-
stiftningens regelsystem.
Byggkostnadsdelegationen presenterar om några
veckor sitt slutbetänkande. Den har under flera år
arbetat utifrån ett regeringsuppdrag att verka för en
långsiktigt ökad konkurrens i byggsektorn. Den har
helt nyligen redovisat en delrapport, Konkurrensen i
byggsektorn. I rapporten pekar Byggkostnadsdelega-
tionen på att prisökningarna på byggmaterial ökat
markant mer än den allmänna prisökningen, t.ex.
ökade priset på elkablar och betongrör med hela 70%
under 90-talet. Detta är inte rimligt.
Herr talman! Elöverkänslighet är ett modernt fe-
nomen. Bostadsutskottet har flera gånger pekat på
problem rörande elöverkänslighet.
Rådet för arbetslivsforskning har i år lämnat en
lägesrapport om studier av elöverkänslighet, i vilken
man menar att man inte har kunnat finna några klara
belägg för att elektromagnetiska fält ingår i orsaks-
faktorerna för elöverkänslighet. Frågan är dock vilka
slutsatser som kan dras utifrån detta. Rådet tycker
också att det finns så stora åsiktsskillnader mellan
olika forskare att det bör diskuteras och forskas vida-
re om elöverkänslighet och orsakerna till denna.
Den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten i
Sverige har aktualiserat frågan om eventuella hälso-
konsekvenser av sändare och mottagare för mobiltele-
foni. Utskottet tycker att det finns anledning att iaktta
försiktighet vid lokalisering av nya mobiltelefonsän-
dare. Samtidigt tvingas utskottet konstatera att kun-
skapsläget på området fortfarande är otillfredsställan-
de.
Regeringskansliet bereder frågan om behovet av
ändrade eller kompletterande regler för tillståndsgiv-
ning av sändare och mottagare för mobiltelefoni.
Försiktighetsprincipen ska ha stor betydelse i detta
sammanhang.
Herr talman! Riksdagen gjorde hösten 1995 ett
tillkännagivande i frågan om deklaration av bostäder,
som innebar att ett system för kvalitetsdeklaration
skulle utvecklas så snart som möjligt. Boverket ut-
redde frågan och föreslog att ett system för deklara-
tion av bostäder ska kunna användas både på nypro-
ducerade och redan befintliga bostäder.
Regeringen bereder för närvarande frågan, och be-
redningen bör inte föregripas. Regeringens övervä-
ganden och eventuella förslag i frågan bör därför
avvaktas.
Herr talman! Med hänvisning till det jag har sagt
yrkar jag bifall till hemställan i bostadsutskottets
betänkandet nr 9 och avslag på samtliga reservatio-
ner.</pre><pre>Anf.  36  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Det här betänkandet innehåller väl-
digt många olika områden. Vi har varit överens om
säkerhet vid tivolianläggningar osv.
Samtidigt ser jag lite av proportionerna mellan de
olika frågorna. Det är väldigt allvarligt att två kvinnor
blir hängande i luften, men det är precis lika allvarligt
att det finns ett stort antal skolbarn som saknar god
inneluft. Jag undrar om Siw Wittgren-Ahl tycker att
kontor och skolor ska ha lika god lufttillströmning.
Vill Siw Wittgren-Ahl verka för ett nationellt
handlingsprogram för sunda hus och därmed skynda
på notifieringen hos EU-kommissionen? Frågan har
diskuterats här i riksdagen i över ett år, men förslaget
lämnades in till EU i november. Det innebär att resur-
ser ska kunna föras över från LIP-pengarna och
öronmärkas just till hälsorenovering av t.ex. förskolor
och skolor.</pre><pre>Anf.  37  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Folkhälsoinstitutet har inom ramen
för allergiprogrammet att genomföra en nationell
handlingsplan mot allergi. Det finns alltså ett sådant
uppdrag.
När det sedan gäller EU-kommissionens arbete
om förändringar av inomhusmiljön beslutade kom-
missionen i januari i år att frågan ska granskas. De
frågor som Ulla-Britt Hagström tar upp jobbar rege-
ringen med.
Ulla-Britt Hagström jobbar ju på i dessa frågor
och ställer frågor till ministern så de är behandlade.
Vi står bakom dem alla. Precis som jag sade i mitt
anförande är inomhusmiljön viktig och har fortsatt
hög prioritet.</pre><pre>Anf.  38  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Ja, jag ställer frågor till miljöminis-
tern men han verkar inte riktigt lyssna på båda öronen
till vad jag säger. Därför tänkte jag att Siw Wittgren-
Ahl kanske också kunde driva på här så att något
händer.
Hälsoproblemen i byggnader är utbredda. Jag har
en undersökning här, ELIB-undersökningen, som
säger att antalet problemhus i Sverige ligger runt
10 %. Detta får samhällsekonomiska konsekvenser i
form av sjukfrånvaro, nedsatt produktivitet i arbetsli-
vet och ökade vård- och behandlingskostnader.
Problemen med bostäder är dock givetvis inte allt
vad gäller överkänslighet och allergi. Därför skulle
det vara intressant att få ett nationellt handlingspro-
gram som inte bara Folkhälsoinstitutet har hand om
utan som blir ett brett program där man också får
konsekvensanalyser av hur stor den del av allergierna
och överkänsligheten är som har med bostaden att
göra så att vi på ett ungefär vet vad det handlar om.
Det finns ju i dag födoämnen och allt möjligt annat
som givetvis påverkar i det här avseendet.</pre><pre>Anf.  39  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! De frågor som Ulla-Britt Hagström
tar upp är angelägna och det jobbas med dem. Det är
därför som vi inte har gjort några tillkännagivanden.
Utskottets bedömning är att sådant som det redan
jobbas med gör vi inga tillkännagivanden om.
När det gäller de 15 miljömål som ska komma är
god byggmiljö nummer ett. På sikt tror jag att vi får
fram det som Ulla-Britt eftersträvar. Det är något som
vi alla önskar. Alla skulle vi ju önska att det gick att
direkt säga vad man får allergier av etc.
Vad jag inte förstår när det gäller Ulla-Britt
Hagström och Kristdemokraterna, som tycker att
inomhusmiljön och miljön över huvud taget är viktig
- precis som vi andra tycker - och som vill ha re-
striktioner och regler är hur Ulla-Britt i framtiden ska
kunna samarbeta med Moderaterna som inte ens vill
ha några regleringar på dessa områden.</pre><pre>Anf.  40  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Siw Wittgren-Ahl när det gäller detta med en miljö-
och energideklaration av bostäder. Det sägs att tåla-
mod är en dygd. Men att ha tålamod med regeringen
ända sedan år 1995, då riksdagen gav regeringen i
uppdrag att ta fram det här, tycker jag är något som
övergår i en form av stillastående; detta som ett teck-
en på bristande initiativförmåga snarare än på en
dygd. Hur långt sträcker sig Siw Wittgren-Ahls tåla-
mod med regeringen innan regeringen gör det som
den fått i uppgift av riksdagen att göra?
Sedan till en annan sak som jag skulle vilja ta upp.
Siw Wittgren-Ahl talade ganska länge om det vi var
eniga om. Det gäller då t.ex. tivolisäkerheten. Men
när det gäller barnsäkerheten - barn blir ju inte bara
hängande i luften, utan de ramlar faktiskt också ned -
behövs det mer än information. Om vi är så kraftfulla
som vi uppenbarligen var i utskottet när det gällde
tivolisäkerheten att vi är beredda att stifta lagar för-
står jag inte varför ni i fråga om barnsäkerheten inte
är beredda att tillstyrka den reservationen. Det är
minst lika viktigt att barn inte faller ned utan att de
blir kvar.</pre><pre>Anf.  41  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Medborgarnas säkerhet måste alltid
stå i första rummet. På den sista frågan - den om
barnsäkerhet - kan jag svara att det pågår en översyn.
Sten Lundström frågar hur länge vi kan vänta. Men i
en nyligen gjord utredning föreslås att Folkhälsoin-
stitutet ska få ett nationellt samordningsansvar för
barnsäkerhetsfrågorna. Till detta återkommer rege-
ringen i maj månad så jag kan vänta en månad till.
Det hoppas jag att Sten Lundström också kan.</pre><pre>Anf.  42  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag när
det gäller deklarationen av bostäder inte fick något
svar om hur långt tålamodet sträcker sig.
Redan 1993 sade Boverket: Barnombudsmannen
har vid ett flertal av sina årsrapporter påpekat just de
här bristerna i lagstiftningen.
Jag måste säga att jag inte har samma tillit som
Siw Wittgren-Ahl till vad som kommer att hända i
maj. Det hade varit mycket bra om riksdagen kunde
ge regeringen ett klart direktiv om att nu är det dags
att göra någonting. Det finns ingen anledning att
avvakta längre. Nästa gång vi tar upp samma frågor
blir vid den här tiden nästa vår och det är för lång tid.
Det hinner, tyvärr, ske flera skador under den här
perioden och de blir vi i denna kammare skuld till
eftersom vi inte har kraft och tillräckligt mycket hår
på bröstet för att kunna fatta ett rimligt beslut.</pre><pre>Anf.  43  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jo, tålamod och även tillit till den
här regeringen har jag. Men samtidigt är det så att ska
man ändra lagstiftningen måste man veta vad man
gör. Då tycker jag att vi kan vänta en månad till när
det gäller barnsäkerheten. Jag är fullständigt överty-
gad om att vi snart får en miljödeklaration på bostä-
der.</pre><pre>Anf.  44  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Jag skulle också vilja stryka under
det som föregående talare replikerat om, nämligen
inomhusmiljön. Av betänkandet framgår att det ska
komma en plan som ska presenteras för regeringen år
2002. Det dröjer alltså ganska länge. Då undrar man
naturligtvis. Det har ju gjorts så mycket jobb. Bover-
ket och Folkhälsoinstitutet har prioriterat detta. Under
den tid som jag suttit med i bostadsutskottet har frå-
gan diskuterats - ungefär sex år. Varför har man ett
sådant tålamod med att det dröjer så länge?
När barn blir sjuka vill man att de ganska snart
ska bli friska - två år är en oerhört lång tid för ett
barn. Jag skulle vilja höra en gång till hur Siw Witt-
gren-Ahl ser på den saken.</pre><pre>Anf.  45  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! När det gäller miljödeklaration av
bostäder och tidpunkten för när en sådan kommer
hörde jag inte riktigt vad Rigmor Stenmark sade i
början. Om man ska göra något och ska göra det bra
så tar det tid. Fram till år 2002 tycker jag inte är så
lång tid när man ska jobba med så stora frågor.</pre><pre>Anf.  46  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att Siw Wittgren-Ahl inte
hörde. Vad jag frågade om var inomhusmiljön och
den nationella handlingsplan som man säger att det
ska komma en redovisning om år 2002; detta trots att
redan så mycket jobb är gjort och trots att så många
forskare har pekat på detta.
Siw Wittgren-Ahl säger att man kan vänta på det
här men utskottet har faktiskt möjlighet att ta egna
initiativ. Utskottet har också möjlighet att göra ett
tillkännagivande till regeringen. Jag förstår inte hur
socialdemokraterna i utskottet arbetar om man nu
tycker att det här är angelägna frågor.</pre><pre>Anf.  47  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att detta är en angelägen
fråga. Jag tycker också att det måste få ta tid, för att
sammanställa en plan och att samla de erfarenheter
som finns tar tid. Rigmor Stenmarks frågor är viktiga.
Jag uppskattar verkligen att Rigmor Stenmark sä-
ger att hon jagar regeringen och att hon tänker jaga på
när det gäller miljömålen. Men jag har en fråga till
Centerpartiet och Rigmor Stenmark: Hur ska ni kun-
na samverka med Moderata samlingspartiet som inte
vill ha några regler när det gäller detta?</pre><pre>Anf.  48  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Herr talman! De frågor som berörs i betänkandet
omfattas av snart sagt samtliga partier i denna kam-
mare, med en i grunden ganska stor enighet. Det är
kanske inte så mycket att förvånas över eftersom det
är områden som diskuteras mycket och som intresse-
rar mycket i den allmänna debatten.
Skillnaderna, som replikskiftena här har givit ut-
tryck för, är kanske mera ett utslag av att man mo-
tionsvis försöker visa vem som är mest intresserad av
respektive frågor. Alla är vi angelägna och intressera-
de av de här frågorna. Vi moderater och andra är
positiva till miljöanpassat byggande och miljöanpas-
sade bostäder. Vi anser det vara angeläget att säkra
bostäder i olika avseenden, som goda byggelement,
brandsäkerhet och förebyggande av barnolyckor.
Visst är det viktigt att människor inte skadas av olika
tivolianläggningar, som också påpekas i yttrandet.
Vi moderater har avstått från att reservera oss. Det
beror på att betänkandet i huvudsak redovisar pågå-
ende arbete i de aktuella frågorna eller vidtagna åt-
gärder. Man får inte heller glömma bort att bygg-
nadsnämnderna har ett viktigt och ansvarsfullt arbete,
löpande i det dagliga arbetet och när det gäller frågor
som barnsäkerhet och allergiförebyggande. Men det
finns också exempelvis i allergifrågorna bristande
kunskaper på många håll om vad det egentligen är
som orsakar allergi. Vi kan inte genom politiska be-
slut i riksdagen tvinga fram en ökad kunskap. Vi kan
ge stöd för forskning som visar på vilka lim t.ex. som
inte är lämpliga, men vi kan inte med politiska beslut
säga att nu får man ta rätt på det här inom en månad
eller om tre år, eller vad det nu ska vara.
Flera av motionerna saknar förslag till konkreta
åtgärder, beräkningsbara förslag. Vi moderater anser
inte att det finns anledning att okritiskt acceptera
aktiviteter och arbetsinriktningar som automatiskt
ställer krav på ytterligare statliga utgifter.
En del saker har vi tidigare reserverat oss mot.
Det hårt kritiserade, av både Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket, lokala investeringsprogrammet
har vi reserverat oss mot tidigare. Den kritik som har
redovisats i utskottet har givit skäl för oss att tro att
det var ett bra ställningstagande vi gjorde från början
när vi sade nej. Centern har uppenbarligen noterat att
det inte var bra från början och har ändrat uppfatt-
ning, medan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet nu tycks vara beredda att lägga ut 900
miljoner kronor ytterligare på detta hårt kritiserade
förslag. Jag törs lova att Moderaterna kommer att
bibehålla sin uppfattning i det här avseendet.
Vidare är det så att det pågår ett arbete riksdags-
beslut förutan, arbete av branschorganisationer och
enskilda aktörer på bygg- och bostadsmarknaden,
som i vissa fall kan vara bättre än ett riksdagsbeslut
för att åstadkomma förändringar i verkligheten och
kan göra framtida eventuella riksdagsbeslut mera
välmotiverade och därmed också mer effektiva.
Detta, herr talman, är anledningen till att vi inte
har reserverat oss i det här sammanhanget, även om
vi har samma grunduppfattning som flertalet partier i
de här frågorna.</pre><pre>Anf.  49  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Skårman säger att vi i grunden är
ganska överens om de här frågorna, och det tror jag
också. Det är nog ingen av oss som vill att folk ska
ramla ut genom fönstret eller bli sjuka i sin inom-
husmiljö. Därför ter det sig något underligt att man
inte kan bifalla en del av de reservationer som finns i
betänkandet.
Skårman efterlyser någon sorts tydlighet i reser-
vationerna. Mycket tydligare än reservationen om
barnsäkerhet får man leta efter. Det handlar bara om
att de krav som gäller för hus byggda efter 1973 och
ombyggda efter 1976 ska omfatta alla. Alla fastighe-
ter ska ha samma regler. Det är inga nya regler vi
efterlyser. Det är möjligt att man på sikt kommer att
behöva se över detta också, men i så fall ska samma
barnsäkerhet råda i de bostäderna som i andra. Det är
ett ganska tydligt krav. Mig veterligen kan man inte
hänvisa till byggnadsnämnden i det här fallet, för
byggnadsnämnden kan inte ålägga någonting som
inte står skrivet i plan- och bygglagen. Byggnads-
nämnderna har ingen möjlighet att gå in i de här fas-
tigheterna och påpeka att barnsäkerheten är för låg.
Det har man ingen laglig möjlighet att göra.
Jag känner mig lite grann som en försmådd friare,
men det hade jag räknat med redan när jag kom hit.
Någonstans på vägen har jag lite svårt att se de tunga
argumenten för att vi ska bibehålla bristen i lagstift-
ningen. Varför är det inte rimligt att de barn som bor i
miljonprogramsområden ska omfattas av samma
barnsäkerhetslagar som barn som bor i områden
byggda efter 1973?
Jag skulle gärna vilja ha ett litet förtydligande om
varför Skårman anser att det är onödigt.</pre><pre>Anf.  50  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Som framgått av den tidigare diskus-
sionen är de här frågorna under beredning. Då får vi
se om det finns tunga argument för det ena eller det
andra ställningstagandet.</pre><pre>Anf.  51  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är egentligen med viss humor
man kan se det här. Skårmans parti har sedan jag kom
in i riksdagen ständigt anklagat regeringen för att man
bara utreder och inte gör någonting. När vi nu föreslår
någonting väldigt konkret, nämligen att lagstiftningen
ska omfatta även de andra bostäderna, då gör Skår-
man en riktigt tjusig kullerbytta och fungerar som
vilken driven regeringsföreträdare som helst och
säger: Det pågår ju utredningar, gubevars.</pre><pre>Anf.  52  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Rentav har det i det här fallet utlo-
vats att det ska komma snabba resultat. Då kanske det
är bättre att rationalisera beslutsprocessen och ta
ställning när de kommer.</pre><pre>Anf.  53  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! För mig som centerpartist är det lite
roligt att ändå kunna läsa att det finns ett särskilt
yttrande från Moderata samlingspartiet när det gäller
miljöanpassat byggande och boende. Det är åtminsto-
ne ett litet steg åt rätt riktning.
Jag skulle vilja veta - jag tycker att det är en be-
rättigad fråga från Siw Wittgren-Ahl - hur Modera-
terna kommer att göra vid en ny mandatperiod.
Kommer Moderaterna att kunna vara med Centerpar-
tiet och driva frågorna om kretsloppsanpassning i
byggande både i stad och på landsbygd? Kommer
man att visa sin vilja att verkligen se till att inom-
husmiljön mycket klart förbättras för människorna?</pre><pre>Anf.  54  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Låt oss se på de konkreta förslagen
och vilka åtgärder som föreslås, så ska vi ta ställning
då.</pre><pre>Anf.  55  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Nej, herr Skårman, nu är det att
komma lite lätt undan. Jag vill veta: Är Moderaterna
beredda att jobba för att vi får ett kretsloppsanpassat
byggande? Är Moderaterna beredda att jobba för att
vi får en sådan inomhusmiljö att vi slipper allergier
och liknande som på beror på det?
Jag vill faktiskt veta vad Moderaterna vill.</pre><pre>Anf.  56  CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Vad vi har givit uttryck för är aldrig
att motsätta oss någon sådan inriktning.</pre><pre>Anf.  57  ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Betänkande nr 9 från bostadsutskottet
behandlar frågor som rör de egenskapskrav som ställs
på byggnader och vissa anläggningar. Vi kristdemo-
krater ställer oss bakom sex reservationer, och jag vill
här kommentera fyra av dem. När det gäller de två
övriga reservationerna har Ulla-Britt Hagström redo-
visat våra ståndpunkter.
Reservation nr 1 behandlar en ekologisk omställ-
ning av bygg- och bostadssektorn. Regeringen har
lagt fast 15 nationella miljökvalitetsmål, och ambitio-
nen är att dessa mål ska nås inom en generation. Vi
kristdemokrater ställer oss positiva till denna ambi-
tion från regeringens sida, men vi menar i vår reser-
vation att en ytterligare kraftansamling måste till för
att ta till vara den kunskap som redan i dag finns vad
gäller ekologiska och kretsloppsanpassade lösningar
för vår boendemiljö.
Boverket har haft huvudansvaret för miljökvali-
tetsmål nr 11 som heter God Bebyggd miljö. I sin
rapport som kom ut hösten 1999 skriver Boverket
bl.a. följande: "Att definiera den goda livsmiljön är
ytterst en fråga för medborgarna varför delaktighet
och demokratisk förankring av miljöarbetet är avgö-
rande. - - - Särskilt viktigt är det att utveckla meto-
der att nå de grupper som är svåra att nå."
I vår motion som ligger till grund för reservation
nr 1 påpekar vi att det är angeläget att den omfattande
kunskapen och de ekologiskt hållbara lösningar som
redan finns i olika delar av samhället fångas upp och
ges en bred spridning. Det gäller erfarenheter både
från ekobyar eller liknande satsningar och från åtgär-
der i befintliga miljöer som sanering av inomhusmil-
jön eller byte av avloppslösningar. Ett stort ansvar för
att sprida kunskap vidare vilar på beslutsfattare i våra
kommuner, arkitekter och tekniker som också med-
verkar i byggprocessen.
Fru talman! I reservation nr 7 behandlas avlopp
och alternativa toalettsystem. Sveriges kommunala
avloppsvatten genomgår numera en långt mer omfat-
tande rening än för några decennier tillbaka i tiden. I
dag är landets tätortsbefolkning utan undantag anslu-
ten till reningsverk. Närmare 95 % av tätorternas
avloppsvatten genomgår både kemisk och biologisk
rening.
I arbetet med att ställa om samhällsutvecklingen i
en mer ekologisk riktning har frågor om vattenan-
vändningen och avloppslösningar fått en alltmer cen-
tral betydelse. I dag använder vi vatten av livsmedel-
skvalitet till att transportera fekalier och urin till våra
stora reningsanläggningar. Det kan inte rimma med
ett ekologiskt hållbart samhälle att tillåta detta re-
sursslöseri. Kristdemokraterna vill ge Naturvårdsver-
ket i uppdrag att utarbeta en strategi för en övergång
från dagens kollektiva vattentransporterande toalett-
system till ett mera ekologiskt hållbart system.
Vidare anser vi i vår motion att kommunerna bör
ha ett särskilt avloppssystem för spill- och dagvatten.
Dagvatten från hårt trafikerade trafikytor bör undvi-
kas att ledas till reningsverken då föroreningar i detta
vatten kan riskera kvaliteten på slam och eventuell
biomull.
Reservation nr 10 behandlar elöverkänslighet. I
det moderna samhället omger vi oss med mycket ny
teknik som riskerar att skapa problem i vår miljö och
för oss själva. Varje människa är unik och reagerar
därför olika på olika miljöer. Alla reaktioner för elö-
verkänslighet är ännu inte vetenskapligt bevisade,
men människor med symtom ska mötas och behand-
las med respekt.
Personer med elöverkänslighet är en grupp som
tillkommit på senare år. Symtomen innebär inte bara
personligt lidande utan också kraftigt förändrade
levnadsvillkor för både den drabbade och dennes
familjemedlemmar. Många drabbade kan inte återgå
till arbetet trots elsanering, utan de hamnar i arbets-
löshet. Karolinska sjukhuset i Stockholm har under
1998 lämnat en rapport om hälsosituationen i Stock-
holms län. Där framkom att 1,5 % av invånarna -
alltså 19 000 medborgare - bedöms vara överkänsli-
ga.
Vi kristdemokrater anser att problemet med elö-
verkänslighet bör kartläggas ytterligare. Forskning
inom området ska noga följas för att nödvändiga
åtgärder ska kunna vidtas.
Barnsäkerhet i bostäder behandlas i reservation nr
11. Det är av stor vikt att barnsäkerheten i våra bygg-
nader ökar och att en översyn av de befintliga regel-
verken görs.
När det gäller barnsäkerheten i bostäder infördes
kravet på barnsäkra bostäder för all nybyggnation i
bygglagstiftningen redan 1973, och för våra ombygg-
da bostäder infördes samma krav 1976. Men detta
innebär att många av våra bostäder från miljonpro-
grammet inte är barnsäkrade. Detta faktum har även
Barnombudsmannen påtalat till regeringen och före-
slagit att barnsäkerhetskravet i Boverkets byggregler
även ska gälla fastigheter byggda före 1973. Vi krist-
demokrater instämmer till fullo i detta.
För tids vinnande yrkar jag bifall till reservation
nr 1 under mom. 1.</pre><pre>Anf.  58  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Det här betänkandet innehåller många
gamla favoriter: ekologiskt byggande, ekologiskt
hållbara VA-lösningar, mobiltelefoni, elöverkänslig-
het och barnsäkerhet i bostäder.
Miljöpartiet har skrivit egna motioner i en del frå-
gor och sällar sig till en del av förslagen i andra mo-
tioner från Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag
ställer mig naturligtvis bakom samtliga dessa reser-
vationer, men tänker uppehålla mig här vid mobiltele-
foni och ekologiskt byggande. Många tidigare talare
har på ett förtjänstfullt sätt framhållit ståndpunkter
som också vi har. Det som sades om elöverkänslighet
och barnsäkerhet i förra anförandet tyckte jag var
jättebra.
När det gäller mobiltelefoni sätts det upp antenner
i allt större utsträckning i boendemiljöer. De sänder ut
elektormagnetisk strålning och bidrar till att den om-
givande luften fylls med mikrovågor. Situationen
skulle kunna beskrivas som ett gigantiskt experiment
med korsande elektormagnetiska fält. Ingen vet vad
detta kommer att få för betydelse i framtiden.
Det är angeläget att regeringen ger prioritet till
forskning på området så att eventuella hälsorisker
uppdagas. Såvitt jag förstår av Siw Wittgren-Ahl
tycker man verkligen som det står i motionerna när
det gäller mobiltelefoni och elöverkänslighet. Därför
förstår jag inte varför dessa motioner inte kunde till-
styrkas med en gång. Då hade vi sluppit att hålla på
att tjata om det här. Det är lite synd, för vi begär fak-
tiskt ingenting annat än att man ger prioritet åt forsk-
ning så att hälsoriskerna uppdagas.
Man tror att det ändå måste ligga någonting i detta
eftersom det är så många så att säga kanariefåglar -
dvs. människor som är lite känsligare av sig - som får
besvär före oss andra. Det är inte så att vi som inte
har dessa besvär är förskonade från dem. Förr eller
senare kommer fler och fler att drabbas. Några män-
niskor är lite känsligare och man måste ta till vara
deras erfarenheter.
Beträffande ekologiskt byggande i stadsmiljö har
det väckts två motioner, en från Centern och en från
vårt parti. De är ganska likartade. Jag uppfattade inte
om Rigmor Stenmark yrkade bifall till Centerns mo-
tion, men jag tänker i alla fall yrka bifall till vår mo-
tion. Det gäller reservation nr 3 under mom. 2, och
det är den som jag koncentrerar mig på.
Under senare tid har alltfler ekologiska byggexpe-
riment sett dagens ljus. Det gäller alltifrån mindre
förändringar i bostadshusen till hela ekokvarter och
ekobyar. Människor söker sig tillbaka till naturliga
och förnybara byggmaterial. Man försöker att sluta
kretsloppen genom att kompostera och använda torra
eller urinseparerande toalettsystem. Teknikutveck-
lingen inom byggbranschen går mycket snabbt framåt
och alltfler materialtillverkare väljer bort de sämre
alternativen. I dag är ett hälsoriktigt och ekologiskt
anpassat byggande av stort konkurrensvärde.
Det socialt och ekologiskt hållbara samhället har
nu också blivit målsättningen för regeringens politik.
Hittills har det i huvudsak handlat om att formulera
en vision. För att konkretisera omställningsarbetet
krävs det att mer handfasta planer sätts i verket. Där-
för har vi ett förslag om ett fullskaleförsök i form av
en grön stad.
Genom att uppföra en stadsliknande bebyggelse,
helt baserad på alla nyvunna kunskaper om vad som
är hållbart ur ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt
perspektiv,  bör ett stort steg kunna tas i arbetet med
att föra ut visionen i praktisk tillämpning. Det skulle
väl vara en utmaning för kommunerna att erbjuda en
lämplig lokalisering. Jag vet ju att det i vår omedelba-
ra närhet finns kommuner där det behövs en utbygg-
nad av bostäder i omfattningen 25 000. Så varför inte
sätta spaden i jorden och börja bygga ekologiskt?
Jag är lite oroad av den nuvarande utvecklingen,
att man inte tar till vara de ekologiska kunskaper som
finns utan bara bygger vidare för att bostäder ska
byggas och slarvar bort den kunskap som finns.</pre><pre>Anf.  59  SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Fru talman! Jag begärde ordet när Helena frågade
varför vi inte kan göra ett tillkännagivande, eftersom
utskottsmajoriteten tycks tycka som Helena Hillar
Rosenqvist. Det är så att vi göra inga tillkännagivan-
den om det som regeringen redan gör. Det går inte att
uppdra åt någon att göra någonting som man redan
gör.</pre><pre>Anf.  60  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag förstår precis vad Siw Wittgren-
Ahl menar, men man kanske kan trycka på lite.</pre><pre>Anf.  61  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! I motion Bo218 har 14 socialdemo-
kratiska riksdagsledamöter, kvinnor och män, belyst
visionen om ett hållbart samhälle som är omfattande
och berör alla samhällets sektorer. För att nå målet
krävs att hållbarhet genomsyrar all verksamhet och
alla beslut. Samhällsplaneringen måste vidgas så att
ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter samord-
nas med bebyggelseplaneringen och hushållningen
med naturresurser. Bygg- och bostadssektorn är vik-
tig i den ekologiska omställningen. Där finns påtag-
ligt stora möjligheter att minska resursförbrukningen
och miljöbelastningen.
Omställningen till det ekologiska samhället kom-
mer också att öka intresset för småskaliga lösningar
och idéer. Omsorgen om lokalsamhället, parallellt
med en fördjupad demokrati, driver på omställnings-
processen.
Riksdagen beslutade nyligen om 15 nationella
miljökvalitetsmål som ska vägleda omställningsarbe-
tet. Nu ska dessa 15 miljömål omsättas i praktiken.
Det skapar möjligheter för en ny och fördjupad de-
mokratiprocess.
Denna stora omställning kräver en folklig förank-
ring. Ett sätt kan vara att starta ett ekologiskt kun-
skapslyft i samtliga kommuner för att garantera en
fortsättning på Agenda 21. Här har bostadsutskottet
många positiva skrivningar i sitt betänkande, vilket
särskilt gläder mig.
För kommande generationer blir det ekologiskt
uthålliga samhället en förutsättning för människors
vardagsliv. Nu har vi chansen att lägga grunden till en
ny livsstil.
Fru talman! För folkhälsan finns det olika infalls-
vinklar. En betydelse är att en stor andel av befolk-
ningen genom egen trädgårdsodling kan berika sitt
kosthåll med grönsaker, rotfrukter, kryddörter, frukt
och bär.
Det gemensamma trädgårdsintresset inspirerar till
gemenskap i närmiljön, i bostadsområdena och i
koloniområdena över generationsgränser, med skif-
tande kulturella bakgrunder och sociala rangordning-
ar. De som bor i flerbostadshus bör få tillgång till
trädgårdsodling och odlingslotter. Här har kommu-
nerna och även staten ett stort ansvar att vara pådri-
vande och skapa förutsättningar.
Det är dags att bygga kvarteret framtiden.
Fru talman! En statlig utredning som heter Statens
stöd till friluftsliv, Ds 1999:78, pekar på att träd-
gårdsodling näst efter promenader är den vanligaste
aktiviteten utomhus. En annan statlig utredning, Na-
tionella folkhälsokommittén, har nyligen konstaterat
hur stor betydelse det har för folkhälsan att vi får
motion och bra mat. Att konsumtionen av frukt och
grönsaker bör öka anger kommittén som en övergri-
pande strategi.
Avslutningsvis: Att vi själva odlar en del av vår
mat har också stor betydelse för miljön och för en
ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Tänk bara på
hur mycket energi det sparar att inte behöva trans-
portera råvaror och förpackade produkter kors och
tvärs för att vi ska få mat på våra bord! Vi sparar
miljön för framtiden, och dessa plusvärden är viktiga
för kommande generationer.
Det är här jag ser att betydelsen av   koloniträd-
gårdsrörelsen alltmer lyfts fram. Jag vet att bostadsut-
skottet behandlade dessa frågor i sitt förra betänkan-
de. Men jag tycker att det finns all anledning att yt-
terligare en gång se nyttan av att barn och äldre får
göra saker och ting gemensamt.</pre><pre>Anf.  62  SIW WITTGREN-AHL (s):
Fru talman! Det är väldigt viktiga frågor som
Ronny Olander lyfter fram. Men när det gäller att
förankra kretsloppssamhället har regeringen nu be-
slutat om lokala investeringspengar som också kan gå
till information om kretsloppssamhället. Om man ska
få ett riktigt kretsloppssamhälle måste ju medborgar-
na involveras i arbetet. Man måste också sprida kun-
skap om det. De s.k. livpengarna, som många klagar
på, går väl att använda till detta, så  att kommunmed-
borgarna får inflytande över kretsloppssamhället.</pre><pre>Anf.  63  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Det som Siw Wittgren-Ahl säger är
viktigt. Det var just utifrån den ansatsen som jag
tyckte att det fanns anledning att gå upp i talarstolen i
dag.
En stor och viktig fråga är integrationsarbetet.
När jag tänker på folk som har kommit hit till vårt
land och som har bott här länge, i andra eller tredje
generation, är det en liknelse som i alla fall fängslar
mig just nu, och det är när Karl-Oskar och Kristina
fick smaka på astrakanäpplet. Hur många är det inte
som har kommit till vårt land som just har något som
påminner om deras ursprungsland?
Undersökningar om integrationsarbetet har också
visat hur viktigt det är att det skapas förutsättningar
för odlingslotter och koloniträdgårdar och, inte minst,
att man i tillväxtregionerna inte har så hög hastighet
att man inte ser detta behov. Därför tycker jag att det
finns anledning att uppmärksamma detta.</pre><pre>Anf.  64  SIW WITTGREN-AHL (s):
Fru talman! Det viktigaste för att få integrationen
och kretsloppssamhället att fungera är en folklig
förankring, så de lokala investeringspengarna är vik-
tiga ur många synpunkter.</pre><pre>Anf.  65  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Jag uppfattar bara positiva ström-
ningar mellan den här talarstolen och den som finns
här nere. Jag följer er verksamhet i bostadsutskottet
mycket noga. Jag kan säga, som jag sade i mitt anfö-
rande, att det finns en hel del positiva skrivningar. Låt
oss fortsätta på den vägen. Flera talare från andra
partier har också gett uttryck för att det finns anled-
ning att följa de här frågorna väldigt noga. Jag är
tacksam för det.</pre><pre>Anf.  66  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! När Ronny Olander började sitt anfö-
rande kände jag en viss förhoppning om att han skulle
hamna någonstans, och det gjorde han i och för sig
också. Jag hör också till dem som tycker att kolonirö-
relsen är väldigt viktig både historiskt och för framti-
den. Men jag tror inte att man ska överskatta betydel-
sen av kolonirörelse och integration. Jag har sett
exempel på motsatsen där jag själv har grävt upp min
potatis.
Det som jag skulle vilja fråga Ronny Olander om
är något helt annat egentligen. I inledningen av anfö-
randet talade han om betydelsen av människors del-
aktighet och deras egna aktiva val för att kunna på-
verka och vara med och forma det framtida ekolo-
giskt hållbara samhället.
Det finns en reservation i betänkandet som hand-
lar om deklaration av bostäder ur energi- och mil-
jösynpunkt. Ett av skälen till att vi tar upp detta i en
reservation är just att det kommer att ge konsumen-
terna, medborgarna, ett oerhört starkt dokument för
att kunna göra de riktiga valen och för att tvinga fram
de riktiga besluten hos byggare och fastighetsägare.
Jag kanske när en förhoppning efter Ronny Olanders
anförande om att vi får med oss ett antal röster från
socialdemokratin på den här reservationen.</pre><pre>Anf.  67  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! När man pratar om det ekologiskt
hållbara samhället, inte minst från den här talarstolen,
tycker jag nog ändå framdeles att man ska försöka
belysa och ta fram goda exempel när det gäller just
innebörden. Hur skapar vi med gemensamma krafter
ett ekologiskt hållbart samhälle? Där är naturligtvis
bostaden en oerhört viktig del.
Alla flickor som föds i dag blir hundra år. Pojkar-
na blir något mindre gamla. Räknar man ut den totala
levnadstiden lär det vara någonting i stil med 800 000
timmar. 10 % av den tiden arbetar vi, om man tar 40
år gånger 2 000 timmar. Då ingår förstås också ut-
bildningen, det livslånga lärandet osv. Under all den
tid som återstår gör vi naturligtvis en hel del andra
saker. Men vi bor någonstans hela livet.
Anledningen till att vi 14 satte oss ned, och anled-
ningen till att vi har inlett ett samarbete mellan Bygg-
nadsarbetareförbundet och de socialdemokratiska
kvinnorna, för det är vi som är representerade och
som har skrivit på den här motionen, är att vi vill vara
med i framkanten och driva de här frågorna, precis
som Sten Lundström säger. Samtidigt måste man
också om man ska göra ett bra arbete inse att man
behöver en viss tid på sig. Det kan mycket väl in-
rymmas i den tidsram jag nämnde innan.
Med det menar jag: Det är bättre att ha produkter
som kommer, även om det skulle ta lite tid. Att bygga
politiskt arbete på reservationer ger inte den hållbar-
het i den politiska processen som jag vill ha.</pre><pre>Anf.  68  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag vet inte om Ronny Olander var
medlem av den här kammaren 1995, men 1995 gav i
alla fall riksdagen regeringen i uppdrag att ta fram ett
system för energi- och miljödeklaration. Man gjorde
det just utifrån de aspekter jag tog fram, nämligen att
ge konsumenterna en bra möjlighet att göra miljörik-
tiga val inte bara i fråga om tvättmedel, tröjor, byxor
och sådant utan kanske också för det här viktiga där
vi tillbringar så mycket tid.
Det finns de som hävdar att vi tillbringar ungefär
90 % av tiden inomhus, och en stor del av det är up-
penbarligen i hemmet efter Ronny Olanders egna
beräkningar. Därför ter det här sig lite förvånande.
Boverket har lämnat fram ett system som är fullt
hållbart. Hyresgästföreningen har visat ett system
som är hållbart. T.o.m. fastighetsägarna har pekat på
ett system som är ganska hållbart. Ändå fortsätter
man att bara vänta.
Tålamod är bra. Men det är inte bra att stå stilla.
Det måste hända något. Det måste röra sig lite grann.</pre><pre>Anf.  69  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Tiden har definitivt inte stått stilla se-
dan 1995. När Sten Lundström och jag, han är något
yngre än jag misstänker jag, kommer att sitta och
tänka tillbaka på 90-talet kommer vi att konstatera att
allting hände under 90-talet, från depression till
glädje. Under den tiden fick jag vara med från det att
jag kom in i riksdagen 1994. Det var inte så roligt att
vara medlem i socialförsäkringsutskottet då. Det är
betydligt trevligare att vara med nu.
Just konsumentfrågorna ligger mig oerhört varmt
om hjärtat. Vi pratar om byggnationer, prisbilder och
annat, men det finns ju en verklighet utanför Sverige
också. Där är det glädjande att Sverige, vår regering,
driver just konsumentfrågorna i ett EU-perspektiv.
Det är helt fantastiskt. Det är 380 miljoner människor
det gäller om man tar upp byggandet ur ett EU-
perspektiv. Det lyfts alltför sällan fram i denna kam-
mare, men vi borde hjälpas åt att göra det med ge-
mensamma krafter.
Där finns det just en sådan del; konsumentens
perspektiv. Det handlar om ett svenskt perspektiv
men även om ett EU-perspektiv. Bekymret är att det
parti som Sten Lundström representerar inte vill vara
med i EU-samarbetet. Ni vill dra er undan det samar-
bete som 380 miljoner människor är delaktiga i. Med
de 13 ansökarländer som finns är det ytterligare
150 miljoner människor som kan vara med och utbyta
erfarenheter. Vad är det som säger att vi inte på bygg-
sidan i Sverige, även om vi är duktiga på många sa-
ker, kan lära oss av erfarenheter från andra länder?
Det finns, som vi tidigare pratat om, undersök-
ningar om astma och allergi där man i andra länder
inte har de här bekymren. Vi måste ur det perspekti-
vet, konsumentperspektivet, hjälpas åt även i ett EU-
perspektiv.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)</pre><pre>6 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
1999/2000:105 Vissa punktskattefrågor</pre><pre>Skrivelse
1999/2000:102 Utvecklingen inom den kommunala
sektorn</pre><pre>Motion
med anledning av skr. 1999/2000:110 Redogörelse
för den svenska exportkontrollpolitiken och ex-
porten av krigsmateriel år 1999
1999/2000:U20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)</pre><pre>7 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 13 april</pre><pre>1999/2000:350 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till utrikesminister Anna Lindh
Utvecklingen i Västsahara
1999/2000:351 av Agneta Brendt (s) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Tobinskatt
1999/2000:352 av Siw Wittgren-Ahl (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Barn i krig</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 25 april.</pre><pre>8 §  Kammaren åtskildes kl. 13.25.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 §
anf. 9 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 57
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>