Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:88

Onsdagen den 29 mars

Kl. 09.00 - 17.59

---

19.00 - 20.50

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 23 mars.
2 § Anmälan om kompletteringsval till utrikes-
utskottet

Andre vice talmannen meddelade att på grund av
uppkomna vakanser hade Socialdemokraternas riks-
dagsgrupp anmält Marianne Jönsson som ledamot i
utrikesutskottet efter Urban Ahlin och Urban Ahlin
som suppleant i utrikesutskottet efter Marianne Jöns-
son.

Andre vice talmannen förklarade valda till

ledamot i utrikesutskottet
Marianne Jönsson (s)

suppleant i utrikesutskottet
Urban Ahlin (s)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1999/2000:110 till utrikesutskottet

Motioner
1999/2000:U12-U14 till utrikesutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU10
Konstitutionsutskottets betänkanden
1999/2000:KU16 och KU17
Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU13
Kulturutskottets betänkanden 1999/2000:KrU9 och
KrU10
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU9

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 23 mars

UbU9 Forskning och forskarutbildning
Mom. 3 (forskningens kvalitet och resurser)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
231 för utskottet
74 för res. 3
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 36 kd, 16 c, 11 fp, 16 mp
För res. 3: 74 m
Frånvarande: 16 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 11 (doktorandtjänster)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (c, fp)
Votering:
277 för utskottet
27 för res. 8
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 74 m, 37 v, 36 kd, 16 mp
För res. 8: 16 c, 11 fp
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 17 och 18 (plan för att bygga upp forsknings-
miljöerna och kvalificeringstrappa för högskolor)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (c)
Votering:
289 för utskottet
16 för res. 1
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 74 m, 37 v, 36 kd, 11 fp, 16 mp
För res. 1: 16 c
Frånvarande: 16 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 26 (den humanistiska och samhällsvetenskapli-
ga forskningen)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (kd)
Votering:
264 för utskottet
40 för res. 2
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 74 m, 37 v, 11 c, 11 fp, 16 mp
För res. 2: 36 kd, 4 c
Avstod: 1 c
Frånvarande: 16 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp
Åke Sandström (c) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU5 Trafiksäkerhet m.m.
Mom. 8 (resurser och resursanvändning)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
232 för utskottet
74 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 36 kd, 16 c, 11 fp, 16 mp
För res. 2: 74 m
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 10 (kostnadseffektiva trafiksäkerhetsåtgärder
m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
269 för utskottet
37 för res. 3
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 74 m, 36 kd, 16 c, 11 fp, 16 mp
För res. 3: 37 v
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 18 (olycksfallsstatistik)
1. utskottet
2. res. 5 (c, m, v)
Votering:
134 för utskottet
172 för res. 5
43 frånvarande
Kammaren biföll res. 5.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 v, 1 fp, 16 mp
För res. 5: 74 m, 36 v, 36 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp
Andre vice talmannen Eva Zetterberg anmälde att
hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 20 (alkolås)
1. utskottet
2. res. 7 (v, kd, fp)
Votering:
218 för utskottet
84 för res. 7
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 73 m, 16 c, 15 mp
För res. 7: 37 v, 36 kd, 11 fp
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 1 mp

Mom. 26 (ägarregistrering)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
264 för utskottet
39 för res. 9
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 74 m, 36 kd, 16 c, 11 fp, 13 mp
För res. 9: 37 v, 2 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 1 mp

Mom. 28 (kontrollbesiktning)
1. utskottet
2. res. 11 (c, m, kd, fp)
Votering:
169 för utskottet
137 för res. 11
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 16 mp
För res. 11: 74 m, 36 kd, 16 c, 11 fp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 36 (dynamiska hastighetsbegränsningar)
1. utskottet
2. res. 14 (c, kd)
Votering:
250 för utskottet
54 för res. 14
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 72 m, 37 v, 10 fp, 16 mp
För res. 14: 1 m, 36 kd, 16 c, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 45 (mobiltelefonering under bilkörning)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Votering:
259 för utskottet
43 för res. 17
2 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 73 m, 36 kd, 16 c, 10 fp, 11 mp
För res. 17: 1 s, 37 v, 1 fp, 4 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU7 Lag om radio- och teleterminalutrustning,
m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 24 mars

NU15 Vissa energipolitiska frågor
Mom. 1 (riktlinjer för energipolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
39 för res. 2
16 för res. 3
251 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
Kammaren biträdde res. 1 genom uppresning.
Huvudvotering:
168 för utskottet
85 för res. 1
53 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 15 c
För res. 1: 74 m, 11 fp
Avstod: 36 kd, 1 c, 16 mp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp
Viviann Gerdin (c) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2 (fråga om ny folkomröstning om kärnkraften)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, fp)
Votering:
185 för utskottet
120 för res. 4
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 16 c, 16 mp
För res. 4: 73 m, 36 kd, 11 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 8 (vindkraft)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
290 för utskottet
16 för res. 9
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 74 m, 37 v, 36 kd, 16 c, 11 fp
För res. 9: 16 mp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU11 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områ-
den och enskilda folk
Mom. 33 (utvecklingen i Taiwan)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 34 (Taiwans medlemskap i FN)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, c, fp)
Votering:
240 för utskottet
63 för res. 2
1 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 37 v, 15 mp
För res. 2: 1 m, 35 kd, 16 c, 11 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 7 kd, 2 c, 6 fp

Mom. 35 (skattebefrielse för Taiwans representa-
tionskontor m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
168 för utskottet
138 för res. 3
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 15 mp
För res. 3: 74 m, 36 kd, 16 c, 11 fp, 1 mp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 6 fp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

7 § Det nya försvaret

Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2
Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30 och
förs. 1998/99:RR7).

Anf. 1 HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Alla ni som sitter därhemma vid TV-
apparaterna och väntar på att få höra argumenten för
och emot det omvälvande förslag till förändring av
försvaret som nu ligger på riksdagens bord! Ni kan-
ske har hoppats på en pajkastning oss politiker emel-
lan: för eller emot, svart eller vitt.
Själv hoppas jag på en klargörande debatt som vi-
sar på alternativen utan att väja för de svåra frågorna.
Försvarspolitik är nämligen ingen enkel politisk frå-
ga. Många olika saker är invävda i varandra, och få
saker går att diskutera isolerade från varandra. Låt
mig ändå försöka förklara.
Sverige står nu inför en större omvälvning av för-
svaret än den som skedde i och med 1925 års för-
svarsbeslut, för jämnt 75 år sedan. Vi är alla överens
om att omställningsbehoven är stora och att den ensi-
diga - men under det passerade seklet helt nödvändi-
ga - inriktningen mot bara ett krigsfall, dvs. ett sto-
ranfall från öster, från Sovjet eller Ryssland, själv-
klart måste förändras.
Det hopkok som av regeringen presenterats som
ett heltäckande förslag till försvarsbeslut är inte bara
svagt vad gäller stödet här i riksdagen. Det är också
en historisk händelse att en regering inte lyckats ska-
pa bredare stöd än ett enda parti, Centern, och att de
övriga försvarsvänliga partierna väljer att lägga fram
ett enigt förslag om att avslå hela regeringens förslag
till försvarsbeslut.
Beslutet har ett svagt stöd. Bara miljöpartister och
f.d. kommunister ställer upp på besparingar. Beslutet
hankar sig fram med Vänsterns hjälp vad gäller frå-
gorna om vilka förband som ska överleva. Tyvärr
verkar detta beslut - det sämst förberedda försvarsbe-
slutet i modern tid - också bli det som tas i störst
politisk oenighet. Det är inte bra för Sverige.
Men allra värst är de sakliga svagheterna. Ord och
handling stämmer inte överens. Klyftan mellan vilja
och verklig förmåga är uppenbar. Mellan högtidsta-
lens rosenröda beskrivningar av det paradis som
väntar på andra sidan hörnet och den bistra verklighet
som de allra flesta som jobbar i eller känner till för-
svarets läge upplever finns det avgrundsdjup som
kallas verkligheten.
Fru talman! Den eviga freden är inte här. Europa
har just upplevt ett decennium av krig och mänskligt
lidande som saknar motstycke under det senaste halv-
seklet, och detta på vår egen kontinent. Krigets verk-
lighet - i Bosnien och Kosovo men också i Tjetjenien
- är närmare i tid och rum än på mycket länge. Ryss-
lands militära styrka - den eviga x-faktorn i varje
svensk säkerhetspolitisk ekvation - är lägre än tidiga-
re under samma halvsekel.
Men samtidigt talar den nyvalde presidenten
Putins retorik och nygamla, mer konfrontatoriska
strategiska koncept ett tydligt språk. Rysslands mest
akuta svaghetsperiod kan vara över, och med en mer
målinriktad president, som dessutom har ett brett stöd
i duman för ekonomiska och sannolikt också militära
reformer, verkar kursen klar. Kärnvapen är ett exem-
pel, som ges en om än marginellt större roll i det
framtida ryska försvaret.
Räcker då de här ryska, mycket tydliga, signalerna
för att börja en svensk upprustning? Nej, det tycker
jag inte, men den ryska målmedvetenheten talar defi-
nitivt mot att i det här läget fatta drastiska nedrust-
ningsbeslut.
Frågan om Rysslands förmåga förtjänar en längre
diskussion. Jag kan bara konstatera att den långsiktiga
färdriktningen står helt klar. Den politiska målmed-
vetenheten är större, och de ekonomiska resurserna
finns - om man verkligen vill. Rysk BNP, dvs. det
samlade värdet av det som Ryssland producerar under
ett år i form av varor och tjänster, steg under 1999,
trots prognoser i motsatt riktning. Det kan vara ett
trendbrott. Det är med andra ord möjligt att förverkli-
ga militärdoktrinen även om det kommer att ta tid.
Avsikten är tydlig: medlen finns, om viljan finns. En
upprustning är möjlig. Om den är sannolik är en helt
annan fråga.
Min bedömning är att muddle-through, dvs. att
Ryssland hankar sig fram och bara långsamt klarar av
att förverkliga de höga ambitionerna, fortfarande
framstår som den rimligaste framskrivningen av da-
gens läge. Men jag menar att i säkerhetspolitiken får
scenarioproduktionen, dvs. beskrivningen av framti-
den, inte bara handla om att skriva fram dagens läge
utan också om att förbereda sig för det osannolika.
Osäkerheten om den framtida utvecklingen är
grundläggande, men om någon prognos ska göras så
talar den entydigt för ett långsamt men ändå genom-
förande av den militärdoktrin som man är på väg att
fatta beslut om. I många fall sker detta snarare genom
utsvältning av de delar som inte har någon framtid i
det ryska försvaret snarare än konkreta satsningar.
Det gäller t.ex. kärnvapnen, luftlandsättningsförband
och sabotageförband.
Svensk försvarspolitik går enligt min mening helt
i otakt med utvecklingen i Ryssland. Det behövs -
inom ramen för en nödvändig omstrukturering och
minskning av det svenska försvaret - en större säker-
hetsmarginal för att kunna hantera också oväntade
händelseutvecklingar. Rysslands stridskrafter har
rostat i tio år, medan vi själva, framför allt på materi-
elsidan, har rustat för att ta igen 20 års nedgång mel-
lan 1970 och 1990. Men när Ryssland just tagit sig
samman och börjar få ordning på torpet väljer rege-
ringen att lägga fram det mest drastiska nedrustnings-
förslag som en svensk riksdag någonsin har sett. Var
finns rim och reson? Var finns sans och vett? Och var
finns det sunda förnuftet?
Fru talman! Lika självskrivet som att förmågan att
möta ett väpnat angrepp måste vara den centrala ut-
gångspunkten för försvaret är det självklart, som jag
tidigare talat om, att en omställning av försvaret är
nödvändig. Syftet med det är att skapa en förmåga
och en beredskap att delta i det som i det nya seklet
står i fokus för den dagliga gärningen. Storkriget ter
sig avlägset, och därför måste krishantering med
allsidiga och flexibla militära förband nu stå i cent-
rum.
Men det förslag till försvar som nu ligger på riks-
dagens bord är inte mycket nytt. Insatsförmågan lyser
med sin frånvaro i regeringens proposition. Det är
inte bara det att det finns en betydande risk för att det
nya försvaret bara blir ett invationsförsvar i miniatyr,
som FOA:s generaldirektör Bengt Anderberg ut-
tryckte det i Sälen den 25 januari. Det är värre än så.
Ingenting i de redovisningar som försvarsutskottet
fått under beredningen av detta ärende pekar i någon
annan riktning.
Den nya s.k. insatsorganisationen skiljer sig inte,
trots allt prat, på något avgörande sätt från den gamla
krigsorganisationen. Likheten med kejsarens nya
kläder är slående, och risken för att insatsorganisatio-
nen, när den konfronteras med verkligheten, visar sig
vara ett luftslott är helt uppenbar.
Varför kan då förändringarna inte bli större? Jag
menar att det är regeringens ovilja att ompröva gamla
system och föreställningar som hindrar den nödvän-
diga utvecklingen och leder till felsatsningar. Perso-
nalförsörjningen är det kanske tydligaste exemplet på
gamla käpphästar ur det ideologiska stallet. Självpå-
tagna begränsningar avseende nyttjandet av förband
ur olika försvarsgrenar i internationella insatser är ett
annat exempel.
Det kortsiktigt allvarligaste för Sverige är alltså
att regeringen i handling inte ens påbörjat reformar-
betet för att åstadkomma ett insatsförsvar. När det
gäller armé- och amfibieförband kommer förråds-
ställningens och hemförlovningens principer att fort-
farande gälla. Varje ansats till en strukturförändring i
riktning mot en mer aktiv stående organisation som
verkligen kan användas med kort varsel saknas.
Sverige är väldigt långt ifrån det önskade läget för
att kunna möta de nya kraven. Försvarets redovis-
ningar visar tydligt att Sverige bara klarar av hälften
av den ambition som Förvarsberedningen hade i sin
rapport i januari förra året. Det är tragiskt. Det för-
svagar Sverige i allmänhet och Sverige i EU-
samarbetet i synnerhet.
Regeringens retorik vad gäller ambitionsnivå och
inriktning för de närmaste årens internationella insat-
ser lämnar inte något i övrigt att önska. Men själv-
stympningen av svensk försvarsförmåga och oviljan
att i praktisk handling ompröva det gamla hindrar
förändringar i verkligheten. Också här är steget mel-
lan ord och handling mycket långt.
Också på ett annat område är otakten uppenbar,
nämligen den som avser multinationella förband. Det
ligger just nu ett förslag i riksdagen om att Sverige
borde ta ledningen i en gemensam nordisk brigad.
Det är en rimlig ambitionsnivå för fyra befolknings-
fattiga stater i Europas norra hörn, samtidigt som det
skapar ett förband som sammantaget kan bidra till att
de nordiska länderna tar sin del av världssamfundets
börda för fredsfrämjande insatser. Varför inte göra en
av de befintliga brigadledningarna till just en nordisk
brigadledning, oavsett vilket brigadantal vi slutligen
hamnar på?
Varför inte ta initiativ till en gemensam sjöstyrka
för i första hand Östersjön? Östersjön är uppenbart,
eller borde åtminstone vara, ett gemensamt ansvar i
säkerhetspolitiskt och därmed också militärt hänseen-
de.
Det allvarligaste hindret vid sidan av den ekono-
miska neddragning som får oerhört drastiska konsek-
venser för försvarets förmåga är regeringens oförmå-
ga att ompröva personalförsörjningssystemet. Den
vanliga beskrivningen, att Sverige har ett värnplikts-
försvar, är missvisande. Den tekniska utvecklingen
och nya beredskapskrav innebär att framtidens för-
svar kommer att innehålla, och måste innehålla, en
allt större andel regelrätt anställda. Det ställer krav på
nya anställningsformer. Dagens livstidsyrken i det
militära försvaret måste kompletteras med kortare
anställningar och en massiv kompetenstillförsel från
det civila samhället.
Motivet för att också anställa sjömän och soldater
är enkla och nästan övertydliga. Sverige klarar varken
beredskapskrav för krishantering utom landet eller
nödvändig kompetensutveckling utan en större andel
soldater och sjömän som faktiskt kan sina alltmer
kvalificerade jobb.
Personalförsörjningen är den avgörande frågan för
att åstadkomma nödvändig förnyelse. Här är det be-
hovet av nya personalkategorier och en som helhet
omprövad personalförsörjning för det svenska försva-
ret som borde stå i centrum för försvarsdebatten, i
stället för symbolfrågor som kvinnlig värnplikt. I
humankapitalismens tidevarv är det kunskap och
kompetens hos medarbetarna som är det alldeles
avgörande.
Fru talman! Försvarspolitiken är en ödesfråga. Det
handlar om vårt lands möjligheter att överleva i
framtiden, men också om våra möjligheter att göra
vår röst hörd i Europasamarbetet. Hotet mot Sverige
är för dagen inte överhängande, men regeringen
glömmer att försvarsbeslut i dag fattas för att vi ska
ha förmåga längre fram.
Vi moderater motsätter oss de förslag som har
lagts fram för att de ger oss en otillräcklig militär
förmåga. Vi delar inte den ensidigt hoppfulla för-
hoppningen om att den eviga freden utbrutit på andra
sidan Östersjön. Utvecklingen i Ryssland är, som jag
tidigare pekat på, genuint osäker. Vår bedömning är
att det kräver en bredare säkerhetsmarginal i form av
militära styrkor på olika beredskapsnivåer.
Regeringens ogrundade förhoppningar om att det
ska gå snabbt och enkelt att upprusta om läget skulle
bli kärvare i vår omvärld är långt ifrån bevisade. Att
leva på hoppet är ingen hållbar säkerhetspolitik. Ock-
så i detta avseende krävs en bredare säkerhetsmargi-
nal för att vi ska kunna hantera en oförutsägbar ut-
veckling.
Sist men inte minst måste vi konstatera att Sverige
inte längre är ensamt i världen. Genom vårt samar-
bete i EU ingår vi numera i en allians. På det militära
området är alliansförpliktelserna ännu begränsade till
de 50 000-60 000 man som vi har åtagit oss att till-
sammans ställa upp med. Men allianser ställer krav,
och oavsett om Natos eller EU:s fana kommer att vaja
över de svenska förbanden räcker inte det försvar som
blir resultatet av den nedrustning som försvarsminis-
ter Björn von Sydow står i spetsen för.
Försvarsbeslutet för jämnt 75 år sedan var en
västanfläkt jämfört med dagens slakt av militära för-
band. Då försvann t.ex. 15 % av arméns grundorgani-
sation. I dag försvinner närmare hälften.
Ingen i denna kammare är motståndare till en
minskning och ytterligare modernisering av det
svenska försvaret. Tvärtom - min kritik och den mo-
derata kritiken mot regeringen handlar inte i första
hand om nedläggning av enskilda regementen, även
om slaktkniven verkat helt urskillningslöst vad gäller
dem, utan om att Sverige riskerar att stå naket i farans
stund. Det är ett oerhört tungt ansvar som Socialde-
mokraterna och dess stödpartier tar på sig i försvars-
frågan.
Efter detta beslut är den fromma förhoppningen
om en fredlig utveckling i omvärlden en absolut nöd-
vändighet, men med förhoppningar som främsta för-
svarslinje förvandlas säkerhetspolitiken till en osä-
kerhetspolitik. Sveriges väg in i en säkerhetspolitisk
gemenskap blir oundviklig även för dem som av
andra skäl är tveksamma.
Dagens försvarsbeslut innebär att Sverige backar
in i framtiden. Den innebär att idén om det självstän-
diga nationella försvaret slutligen uppges. Men att
välja Natos trygga famn borde inte vara ett val som
tvingas fram av Sveriges svaghet. Då backar vi också
in i alliansen. Ett val av säkerhetspolitisk gemenskap
borde ske med positiva förtecken och utifrån en styr-
keposition. Nu riskerar det att bli tvärtom.
Jag vill slutligen - särskilt vänder jag mig då till
TV-tittarna - påpeka att det inte hade behövt vara så
här. Om Göran Persson hade haft mod att sätta sig
ned med Carl Bildt i partiledaröverläggningar för att
nå en bred uppgörelse om det framtida försvaret hade
inte Sveriges säkerhet blivit en lekboll för Vänstern
och Miljöpartiet. Men regeringen gjorde valet, och
därmed är ansvaret också regeringens. Må historien
avkunna en rättvisande dom i målet, men låt oss alla
hoppas att Sveriges frihet och självständighet inte blir
priset på denna högre rättvisas altare.
Fru talman! Jag stöder givetvis alla moderata re-
servationer men inskränker mig till att yrka bifall till
reservation 1 om avslag på regeringens nedrustnings-
förslag. Det är vad det är värt.
(Applåder)

Anf. 2 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Riksdagsledamöter, åhörare och TV-
tittare! Vänsterpartiet har länge hävdat att hoten mot
Sverige inte primärt är militära och att det militära
försvaret därför kunde förändras och minskas. Resur-
ser kunde omfördelas till andra delar av vår gemen-
samma sektor. Nu har vi faktiskt kommit till en punkt
då detta kan bli realitet.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen mot allt öpp-
nare kontakter och relationer har gjort det möjligt att
minska försvarsutgifterna runtom i vår omvärld. Be-
slutet att minska budgetramarna för det svenska för-
svaret från nuläge till minus 12 miljarder 2005 och
ändra innehåll och prioriteringar är därför en naturlig
och nödvändig förändring som vi ser mycket positivt
på.
Riksdagen har tidigare beslutat om ramar i inrikt-
ningen. Det vi här diskuterar är den praktiska och
reala konsekvensen av detta. Det är det som ligger på
vårt bord. Att anpassa organisationen till behovet och
förändra både innehåll och ekonomisk ram innebär
naturligtvis att många förband läggs ned. Många orter
kommer inte längre att ha militär verksamhet alls,
eller inte i den omfattning man har haft. Under drygt
nio månader har dessa frågor haft hög prioritet runt-
om i landet. Vi har från vårt parti rest runt och besökt
orter och förband. Vi har talat med berörda. Vi har
diskuterat. Vi har talat i telefon, och vi har läst brev.
Vi har stor förståelse för att många människor,
både anställda militärer och civila, lokala företrädare
på de orter som är aktuella, har arbetat just för att
deras förband skulle räddas. Men vi har aldrig i vårt
arbete gått ut och lovat att rädda några förband. Oav-
sett vilka beslut som fattas inom den beslutade ramen
och inriktningen kommer människor och orter att
påverkas. Man kan ju inte ha kvar militär verksamhet
för jobbens skull. Därför är det väsentligt att ersätt-
ningsverksamhet skapas på dessa orter, att man sär-
skilt ska se till de civilt anställdas behov och att sats-
ningarna bygger på lokala förutsättningar. Det pågår
nu ett arbete med den här inriktningen.
Vi har från Vänsterpartiets sida bedömt de olika
förslagen i propositionen. Vi har analyserat olika
vägar. Vi har också lyssnat på argument för och emot
i de olika delarna för att få fram det som vi ansåg vara
det bästa helhetsförslaget. Med anledning av proposi-
tionen Det nya försvaret har vi skrivit en mycket
detaljerad motion som är en helhet och omfattar i
princip hela området.
Den har två huvudlinjer. För det första har vi med
motionen visat att vi vill vara med och påverka för-
svaret och påverka innehållet. Den andra huvudfrågan
i motionen är att flygets andel av helheten är för tung.
Denna uppfattning delas av många. För att få en bätt-
re balans föreslår vi därför fyra flygflottiljer, något
som primärt också var ÖB:s förslag, i ett första steg.
Vi ser att man i framtiden också skulle kunna gå ned
ytterligare.
Många hävdar kanske att Vänsterpartiet har mot-
verkat JAS-projektet. Det har vi också gjort. Vi har
bl.a. reserverat oss mot den tredje seriebeställningen.
Men nu när JAS 39 Gripen är utvecklat, när intro-
duktionen har påbörjats och planen faktiskt har mil-
jömässiga fördelar i förhållande till Viggen, anser vi
att det ekonomiskt och miljömässigt är försvarbart att
Viggen utmönstras till förmån för JAS 39 Gripen.
Däremot är det för många plan beställda utifrån de
behov som finns. Stig Sandström kommer senare att
ta upp den frågan. I vår motion föreslog vi vidare att
F 10 i Ängelholm skulle vara kvar och att F 17 i Kal-
linge och F 16 i Uppsala skulle läggas ned.
Vi har alltså klart visat vår ståndpunkt när det
gäller fyra flygflottiljer och när det gäller att vi vill
vara med och påverka inom försvaret. Vi har ställt
upp på ramen. Då är det naturligtvis också ganska
naturligt att vi vill vara med och måla tavlan.
Nu har vi fått till stånd ett samarbete med Social-
demokraterna och Centerpartiet. Vi har kommit över-
ens om att ta ett ansvar för helheten i den nya
grundorganisationen, framför allt när det gäller flyg-
och kustartilleriverksamheterna. Det innebär fyra
flygflottiljer. F 10 läggs ned år 2002, och Viggen
försvinner från F 16 år 2003, ett år tidigare än vad
regeringen hade föreslagit.
På F 10 finns en flygskola som enligt regeringens
förslag var menad att flytta till Uppsala. Och i Upp-
sala finns i dag en taktisk flygskola. Dessa frågor
måste lösas. Men de kan inte lösas vid sittande bord.
Därför föreslår vi tre partier att regeringen ska åter-
komma i de här frågorna. Det finns olika alternativ
för placering av flygskolorna, och det finns också
möjlighet till samarbete för att lösa denna viktiga
uppgift. De olika alternativen måste nogsamt prövas,
och vi kommer att delta aktivt i detta arbete. Även
eventuellt exportstöd och frågan hur Gripensystemet
på bästa sätt ska introduceras ska utredas vidare.
Vi från Vänsterpartiet anser att vi med denna
uppgörelse har fått gehör för våra primära krav. Vår
motion innehöll totalt 16 hemställanspunkter, som det
heter, alltså förslag till beslut. Att behålla F 10 var en
av dem. Att avveckla F 16 var en del av en annan.
Det har talats i bl.a. medierna om att vi har gått emot
vår egen motion genom den här uppgörelsen. Men vi
har fått gehör för F 16-kravet och kravet om fyra
flygflottiljer. Dessutom har utskottet tagit bort den
bakre gränsen för Säve helikopterbataljon, som var
satt till 2003 av regeringen. Det var också en av våra
hemställanspunkter. Då tycker jag att det är en bra
förändring i förhållande till vår motion.
Även när det gällde kustartilleriet hade vi ett eget
förslag, och det var grundat på att det var bättre ur
militär synpunkt, och mer rationellt, att behålla KA 2
i Karlskrona som huvudplattform då flottan och KA-
verksamheten därmed kunde samordnas. I stället ville
vi lägga ned KA 1 i Vaxholm. För det förslaget fanns
det dock ingen majoritet. Därför har vi tillsammans
med Socialdemokraterna och Centern föreslagit att
Kungsholms fort ska användas aktivt. Genom att
flytta örlogsskolan dit tillsammans med bassäk-
utbildningen får vi ca 300 värnpliktiga som annars
skulle utbildas i Vaxholm som nu får sin utbildning i
Karlskrona. Och vi kan behålla Kungsholms fort, som
är från 1600-talet, på ett aktivt och bra sätt. Därmed
vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på punk-
terna 28 och 31.
Fru talman! Vår motion innehöll även förslag
inom andra områden. Minröjningsverksamheten är ju
en fråga som Vänsterpartiet har drivit länge och med
frenesi. Behovet och efterfrågan av dessa resurser är
stort runtom i världen. Att Sverige ska satsa rejält för
att inom den internationella verksamheten kunna
bidra till återflyttning efter ett krig är viktigt. Det står
i utskottets betänkande att "med hänsyn till min-
problemets stora omfattning i skilda delar av världen
torde behovet av kunskap och kapacitet för minröj-
ning inte komma att minska utan tvärtom öka."
Regeringen och Försvarsmakten har lyssnat på
behoven och opinionen inom området och utökat
resurserna det senaste åren. För 1999 satsar man
160 miljoner inom budget. Dessutom har Räddnings-
verket fått sina begärda 10 miljoner för att utveckla
den konstgjorda hundnosen, en fråga som vi har de-
batterat här i riksdagen många gånger. Detta är
mycket bra. Men enligt Vänsterpartiets syn är det inte
tillräckligt.
Vi får inte förtröttas här i Sverige. Vi kan göra
ännu mer. Därför har vi hållit fast vid vårt motionsyr-
kande i den här delen, plus en flerpartimotion som
också tar upp minröjningen. Här har vi en reservation
tillsammans med Miljöpartiet under punkt 6, reserva-
tion 6, som jag härmed yrkar bifall till.
Inom den internationella verksamheten är det av
betydelse att nå ett bra resultat och skapa förtroende.
Det är också viktigt att det finns civila åtgärder
kopplade direkt till de militära uppgifterna - detta
förutom de satsningar som görs totalt för att bygga
upp och stödja det civila samhället med olika medel
och genom t.ex. olika sorters NGO-arbete.
Man gör också försök att t.ex. låta den svenska
bataljonen i Kosovo få lov att disponera en summa
för att kunna hjälpa till praktiskt på plats. Jag är
övertygad om att detta är ett bra sätt att arbeta och ser
fram emot utvärderingen av det här.
Vänsterpartiet har ju länge hävdat att hoten inte
primärt är militära. I den nya hotbilden tar regeringen
också upp andra hot som man ser som reala. Bland
dessa finns IT. Regeringen har lämnat förslag om hur
man ska kunna möta informationskrigföring genom
att skapa IT-säkerhetsförband. Vänsterpartiet har i
samma anda föreslagit att miljöförband inrättas. Lik-
som i fråga om minröjning kan dessa erfarenheter
användas i internationell verksamhet för att miljöröja
efter en väpnad konflikt.
Att miljöproblemen är stora efter en väpnad kon-
flikt visas inte minst i Kosovo, Serbien och Bosnien.
Där bombades många fabriker och andra verksamhe-
ter med stor miljöpåverkan som följd. Att det finns
behov av detta visas dessutom av att EU-parlamentet
har begärt att Europas länder ska redovisa vilka resur-
ser man kan ställa till förfogande inom området.
Som en bonus i satsningen på miljöförband ger de
också stöd för samhället i fred. Dessa resurser kan
också ställas till förfogande då någon stor olycka
händer här hemma. Stöd till samhället ska ju inte vara
dimensionerade men ska utgöra en av de fyra pelarna
i Försvarsmaktens uppgifter framgent. Försvarsut-
skottet har påtalat att en sådan satsning inte kan ge-
nomföras enligt de direktiv som finns för pliktutbild-
ningar. Men eftersom de som är utbildade inom om-
rådet skulle kunna delta i internationella verksamhe-
ter kan detta jämställas med t.ex. minröjningsverk-
samheten. Därför borde detta utredas. Jag yrkar här-
med bifall till Vänsterpartiets reservation 9 vad gäller
miljöförband.
En fråga som utskottet ställt sig bakom gäller he-
likopterverksamheten. I regeringens förslag står det
att verksamhetsdelen vid Säve inom nuvarande Göta
helikopterbataljon bör kvarstå t.o.m. 2003.
Helikopterverksamheten har diskuterats mycket i
utskottet. Skrivningen blev att omsättningen av gamla
helikoptrar och anskaffningen av nya inte innebär att
tidpunkten 2003 nu behöver preciseras som en bortre
gräns vad avser helikoptrar för Försvarsmaktens eget
behov på Säve.
Detta innebär att utskottet anser att detta behövs
även efter 2003. Vänsterpartiet hade i sin motion
krävt att det skulle vara kvar, och därför ser vi med
tillfredsställelse på detta beslut.
Fru talman! Vänsterpartiet har ställt sig bakom det
nya försvarets huvudinriktning. Vi ser med tillfreds-
ställelse på den nu påbörjade omdaningen från ett
invasionsförsvar till ett försvar anpassat till den nya
situationen, som bl.a. innebär att vi med vår allians-
frihet och med värnplikten som grund kan utgöra en
viktig del i fredsbevarande verksamhet runtom i vår
omgivning men också att en av de fyra uppgifterna
för försvaret är stöd till samhället i fred. Det är en bra
utveckling av det svenska försvaret.
(Applåder)

Anf. 3 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Berit Jóhannesson framhöll i sitt an-
förande att hoten mot Sverige primärt inte är militära.
Det är ju välkänt att Vänsterpartiet har den uppfatt-
ningen. Det är kanske mer anmärkningsvärt att man
ändå är beredd att använda 36 miljarder av skattebe-
talarnas pengar för att bygga upp ett militärt försvar.
Berit Jóhannesson visade i sitt anförande ett för-
strött intresse för frågorna vad försvaret ska användas
till. Däremot var någonstans försvaret ska vara lokali-
serat tog mycket tid i hennes argumentation.
Min fråga till Berit Jóhannesson är: Varför valde
Vänsterpartiet att frångå sina egna partimotionskrav
och att ansluta sig till en majoritet i utskottet kring
förslag som inte är ordentligt beredda i det underlag
som Försvarsmakten har kommit fram med inför
detta beslut? Det gäller bl.a. redovisningen av den
utbildning som nu ska ske på Kungsholmen men
också förändringarna i flygvapnets organisation.
Varför valde Vänsterpartiet att ställa sig bakom dessa
förändringar för att få vara med i stugvärmen kring en
helhet som man uppenbart visar ett förstrött intresse
för när det gäller förmågan och vad försvaret ska
kunna göra.
Det fanns länge i utskottet en möjlighet att i än
större utsträckning gå Vänsterpartiet till mötes genom
att i det här läget välja att avstyrka regeringens för-
slag om en nedläggning av F 10 och ge en långsiktig
inriktning för flygstridskrafternas grundorganisation
om fyra flottiljer. Varför valde Vänsterpartiet till
förmån för en ytterligt osäker tänkbar framtida av-
veckling av F 16 att inte stå fast vid den uppfattning-
en i enlighet med den egna partimotionen?

Anf. 4 BERIT JÓHANNESSON (v) replik:
Fru talman! Som jag sade, Henrik Landerholm,
hade vår motion 16 olika hemställanspunkter. Genom
detta med F 10 har vi inte gått ifrån våra motioner
utan vi har tillfredsställt andra delar.
Jag ska först ta upp frågan om vad försvaret ska
användas till. Vi har ställt oss bakom de fyra grund-
principerna. Jag tror därför inte att det finns några
tveksamheter i fråga om detta. Vi i Vänsterpartiet ser
i dagsläget att vi måste ha ett försvar, och vi har ställt
oss bakom dessa fyra grundpelare för försvarets upp-
gifter.
När det gäller F 10 var det en diskussion i för-
svarsutskottet där det fanns ett intresse att försöka
bevara F 10 och skicka tillbaka hela frågan till rege-
ringen. Men vad som inte fanns var något slutdatum
när man så att säga skulle sätta hänglåset för dessa två
flottiljer som för övrigt skulle läggas ned. Detta ville
inte moderaterna vara med om.
Dessutom sade ju Henrik Landerholm att han tän-
ker rösta nej till alla förslag till nedskärningar, vilket
betyder att när frågan skulle komma tillbaka skulle
inte Henrik Landerholm och moderaterna ställa sig
bakom förslaget att lägga ned dessa två flygflottiljer.
Vi ansåg att detta var mycket osäkert, framför allt
för personalen, att förslaget om att alla flygflottiljer
skulle skickas tillbaka och att man ute på flottiljerna
ute i landet där det finns flygare, teknisk personal och
annan personal inte skulle veta vad som händer se-
dan. Det skulle vara förödande. Därför bytte vi så att
säga åsikt i detta fall och ställer oss i stället bakom
det som handlar om F 16.
Dessutom visade det sig ju att det inte fanns nå-
gon majoritet för denna fråga i försvarsutskottet. Det
betyder också att de som står bakom förslaget att
bevara F 10 är Miljöpartiet och Moderaterna.

Anf. 5 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! I just den frågan är det utan tvekan så
att Vänsterpartiets eget agerande, eller byte av fot
som Berit Jóhannesson uttrycker det, hade en avgö-
rande betydelse för utgången i det enskilda fallet.
Nu kommer Vänsterpartiet att hamna på en linje
tillsammans med Centern och Socialdemokraterna
som innebär att ett förslag som inte är berett, där det
inte finns underlag för att fatta beslut, kommer att bli
riksdagens beslut, precis som när det gäller det de-
taljpetande i fråga om utbildningen på Kungsholmen
som man har fattat beslut om. Det tycker jag är en
ovärdig hantering från ett riksdagsutskotts sida, även
om jag väl kan förstå de regionalpolitiska skälen för
att göra både det ena och det andra.
Det förslag som fanns i försvarsutskottet och som
handlade om att i det här läget avstyrka regeringens
förslag att lägga ned F 10 till förmån för en tydlig
fyraflottiljslösning i enlighet med ÖB:s underlag från
maj förra året hade varit avsevärt bättre än den halv-
mesyr som nu läggs fram på riksdagens bord. Det
förslag till beslut som finns i försvarsutskottets be-
tänkande är ju om möjligt ännu sämre än det förslag
som fanns i regeringens proposition. Och det har
Vänsterpartiet medverkat till. Att vi inte var beredda
att på sittande stjärt bestämma vilka flottiljer som ska
bestämmas när beror på att det underlaget helt enkelt
saknas.
Men det mest anmärkningsvärda i den här frågan
är hur oerhört lite Vänsterpartiet har fått i försäkring-
ar vad gäller de egna förhoppningarna om F 16:s
framtid. Sanningen är ju att det beslut som försvarsut-
skottets majoritet har fattat enbart berör den flygande
verksamheten vid F 16 och sätter ett stort frågetecken
när det gäller hur det ska bli med den framtida flygut-
bildningen. Från Vänsterpartiets utgångspunkt måste
det vara en stor nackdel att man inte har en aning om
vad som kommer att hända på F 16 i framtiden.

Anf. 6 BERIT JÓHANNESSON (v) replik:
Fru talman! Det är ju detta som vi ska utreda när
det gäller flygskolorna. Där finns det många idéer om
hur man skulle kunna samarbeta civilt och militärt
och även internationellt för utbildning. Vi kan inte
bestämma vid sittande bord hur det ska bli med den
frågan. Vi kommer aktivt att delta i detta arbete.
Det var en fråga som Henrik Landerholm inte tog
upp, nämligen frågan om datum. Moderaterna var
inte beredda att säga vilket datum som skulle gälla i
fråga om fyra flygflottiljer. Det kunde vara 2005 eller
2006. När de inte ens var beredda att säga något i en
sådan för oss mycket väsentlig fråga så är jag överty-
gad om att det förslag som nu föreligger från Social-
demokraterna, Centern och oss ska bli ett mycket bra
förslag. Men naturligtvis är det frågor som ska lösas.
Man var ju tvungen att lösa frågor även när det gällde
det andra förslaget.
Jag är därför mycket nöjd med detta förslag, och
vi kommer att aktivt delta i detta arbete.

Anf. 7 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 21 men står naturligtvis bakom de övriga fem
kristdemokratiska reservationerna.
Kristdemokraterna konstaterar att även om det för
närvarande råder en positiv säkerhetspolitisk utveck-
ling för Sverige kvarstår en instabilitet i vår omvärld.
Det största hotet mot säkerheten i Nordeuropa sam-
manhänger med en svårförutsägbar utveckling i
Ryssland.
Nu handlar det inte enbart om hot mot Sverige
utan lika mycket om Sveriges ansvar för att kunna
medverka till en tryggad utveckling av frihet och fred
i världen. Sveriges möjligheter att aktivt och i ökad
grad bidra till fred och säkerhet genom krishantering i
såväl närområdet som längre bort urholkas eftersom
basen för att verka med förband utomlands mer än
halveras. De föreslagna nedskärningarna leder dess-
utom till problem med att bevara en allsidig svensk
militär kompetens samt att rekrytera tillräckligt med
personal.
Omvärldsutvecklingen liksom den säkerhetspoli-
tiska bedömningen kräver ett effektivt svenskt total-
försvar som kan möta dagens och morgondagens
hotbilder. Den säkerhetspolitiska situationen skulle, i
samband med allvarliga incidenter och kriser i vårt
direkta närområde, kunna leda till att Sverige blir
föremål för militära operationer redan på kort sikt.
För att inte risktagningen med vår försvarsförmåga
ska bli för stor anser Kristdemokraterna att de omfat-
tande nedskärningar som i dag debatteras inte kan
motiveras utifrån den nuvarande svårförutsägbara
säkerhetspolitiska situationen i Europa.
Fru talman! Kristdemokraterna deltog i fjolårets
försvarsförhandlingar hela tiden eftersom vi ansåg det
vara av stort värde att söka en bred försvarspolitisk
uppgörelse. Försvarsministern markerade tydligt att
regeringen inte tänkte göra upp med Miljöpartiet och
Vänstern men såg inte till att få fram ett väl förankrat
majoritetsförslag. Argumenten för en bredare och mer
långsiktig uppgörelse har enligt min mening växt i
styrka sedan propositionen lades fram.
De ekonomiska ramar som Socialdemokraterna
och Centerpartiet kommit överens om innebär dra-
matiska nedskärningar för försvaret. Kristdemokra-
terna kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge
där konsekvenserna inte kan överblickas. Att omin-
rikta försvaret i spåren av två stora nedskärningar ger
ringa trovärdighet åt viljan att utforma framtidens
försvar. Vi ansåg därför att detta skulle kräva mer
resurser än vad regeringen ville.
Den framtida grundorganisationen uppskattas i
regeringens förslag kosta 1 465 miljoner kronor mer
under perioden fram till år 2004, för att därefter lång-
siktigt kosta 440 miljoner kronor mer per år. Någon
grundläggande redovisning av kostnaderna för den
framtida krigs- och grundorganisationen finns det
med andra ord inte att ta ställning till. Kommer denna
obalans mellan verksamhet och ekonomiska anslag
att täckas av utökade anslag, eller kommer det att gå
ut över annan verksamhet inom Försvarsmakten?
Kristdemokraterna konstaterar att inga besked ges om
hur dessa kostnadsökningar ska finansieras.
Fru talman! Kristdemokraterna yrkar avslag på
regeringens proposition och, som jag redan sagt,
bifall till reservation 1. Jag vill anföra följande skäl
för vårt ställningstagande.
Vi hävdar att försvarets framtida grundorganisa-
tion måste medge ökad samträning av operativa för-
band och även ge goda förutsättningar för civil-
militär samverkan. Försvarsmaktens insats- och an-
passningsförmåga vilar på personalens kompetens,
och därför är kontinuerlig utbildnings- och övnings-
verksamhet nödvändig. Marinstridskrafter bör baseras
såväl vid Östersjön som vid västerhavet. För att till-
godose behovet av rekrytering, vinterkompetens och
förmåga till tillväxt inom armén bör dubbla utbild-
ningsplatser för truppslagen finnas.
Vi anser inte att det är en ansvarsfull politik att
genomföra så stora nedskärningar att den framtida
anpassningsförmågan undergrävs, att den allmänna
värnplikten urholkas, att möjligheterna till militära
samövningar försvåras, att kompetensutvecklingen
blir lidande och att Sveriges deltagande i internatio-
nella operationer ställs mot det nationella försvarets
resurser.
Möjligheterna att med bibehållen militär allians-
frihet långsiktigt upprätthålla ett tillräckligt nationellt
försvar påverkas därmed i alltför omfattande grad,
och den starkt reducerade försvarsorganisationen
medger ej att Sverige kommer att kunna ha tillräckli-
ga resurser till förfogande för att bidra till fred och
säkerhet i Europa och dess närhet. Sammantaget
innebär Socialdemokraternas och Centerns förslag en
icke tillräckligt analyserad säkerhetspolitisk risktag-
ning som kommer att påverka Sverige under lång tid
framöver.
Neddragningen av arméns organisation blir om-
fattande, vilket undergräver den tillväxtförmåga som
erfordras i händelse av en försämrad säkerhetspolitisk
utveckling. Försvarsministern betonar ofta rörlighet
och slagkraft. Men går det att anfalla eller förflytta
förband för att försvara landet utan tillräckligt med
artilleri och luftvärn? Konsekvenserna för Sveriges
försvarsförmåga till följd av exempelvis ett närapå
utplånat infanteri, artilleri eller de föreslagna ingrep-
pen i JAS-systemets uppbyggnad och utbildning är
inte klarlagda.
Fru talman! Jag vill lämna några synpunkter på
grundorganisationsförslaget, som jag anser kan få
allvarliga konsekvenser. Många människor har ställt
sig frågande till de argument som framförs i förslaget
till ny fredsorganisation. Flera exempel har angetts.
För det första: F 10 i Ängelholm, Sveriges, ja,
kanske Europas, modernaste flygflottilj läggs ned
trots sin nyckelroll i pilotutbildning och JAS-
omskolning. Regeringen hävdar att dessa faktorer är
känsliga för störningar men har inte presenterat ett
underlag som visar de fulla konsekvenserna för flyg-
vapnet. Under 1998 lämnade över 100 tekniker flyg-
vapnet. Vad händer nu med teknikerkompetensen för
JAS? Hälften av landets spaningskapacitet finns på
F 10. Vilka följder får det för svensk förmåga till
flygspaningsuppdrag vid internationella insatser?
Varför är man så angelägen om att avveckla F 10?
För det andra: Roslagens luftvärnskår i Norrtälje,
som har de bästa utbildningsförutsättningarna, läggs
ned liksom garnisonerna i Sollefteå och Hässleholm
med sina goda förhållanden. I 22 i Kiruna har goda
utbildningsbetingelser och en "operativ signaleffekt"
men läggs ned. Det är inte konstigt att bl.a. vi leda-
möter i försvarsutskottet har försetts med drivor av
information. En systemkollaps inom flygvapnet och
luftvärnet kan befaras. Socialdemokraterna och Cen-
tern är tydligen beredda till detta risktagande.
För det tredje: Östersjön är det enda område där
Sverige gränsar till områden där säkerhetspolitisk och
ekonomisk instabilitet råder. Gotlands roll som mili-
täroperativ plattform borde ha säkerställts på ett tyd-
ligare sätt än vad propositionen anger. Det handlar
bl.a. om att snabbt kunna säkerställa erforderlig marin
närvaro vid hotande utvecklingar.
Fru talman! Grunden för det militära försvarets
utveckling är förmågan till väpnad strid, och i modern
krigföring gäller det att kunna uppträda integrerat och
samordnat med utnyttjande av mark-, luft- och sjö-
stridskrafter. Ominriktningen till ett mer flexibelt
försvar som kan möta framtidens hot och risker skul-
le, enligt Försvarsberedningen, utvecklas mot en
insatsorganisation kompletterad av en stabil kompe-
tensorganisation. Våra förslag tar fasta på detta!
I propositionen Förändrad omvärld - omdanat
försvar angavs att ominriktningen skulle leda till
bättre möjligheter till samträning och därför borde
utbildningsplatserna samordnas regionalt för att
åstadkomma "samövning av krigsförband och funk-
tioner". Kristdemokraterna delar därför inte regering-
en syn att fördelarna "blir större med ett system med
separata utbildningsförband för respektive funktion i
förhållande till en integrering med förband" på flera
platser.
Under 1990-talet har garnisoner byggts upp där
samarbetet över truppslagsgränserna inneburit unika
miljöer för samträning och övning. Nu rivs detta
system ned och konsekvenserna blir kapitalförstöring,
försämrade utbildningsmöjligheter och, naturligtvis,
nya behov av investeringar. Av ett nytt försvar blev
det en återgång till det gamla! Denna rasering är den
stora svagheten med Socialdemokraternas och Cen-
terns förslag och därmed fullföljs enligt Kristdemo-
kraterna ej den av riksdagen tidigare beslutade inrikt-
ningen.
Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs,
och för att kunna bevara och utveckla kompetens
behövs det en bred bas för rekrytering och stimule-
rande konkurrens. Man kan undra om personalen får
en rimlig chans att möta framtidens krav. Framtidsin-
riktad verksamhet förutsätter kreativa kompe-
tensmiljöer! Våra utgångspunkter för grundorganisa-
tionens utformning är beskrivna i reservation 15.
Fru talman! De nationella skyddsstyrkorna ska ha
förmåga att vid väpnade angrepp skydda befolkning-
en och militär och civil infrastruktur samt stödja de
operativa förbanden. Dessa styrkor ska bestå av da-
gens territorialförsvar, hemvärnet och vissa andra
förband. Vad det är för styrkor vet vi inte ännu. För-
svarsutskottet anser att regeringen måste återkomma
med underlag. Det är väldigt viktigt att dessa styrkor
finns i verkligheten runtom i Sverige med chefer och
soldater - alltså inte bara på papperet. Förutom att
vara en resurs vid tillväxt har dessa styrkor även med
försvarets folkliga förankring att göra. Hemvärnets
förstahandsuppgift, att med hög beredskap bevaka
och skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot militära
sabotagestyrkor, måste säkerställas.
Fru talman! Vårt land är en halvö i norra Europa
med en 274 mil lång kust. Sverige har därför som
sjönation en viktig roll att spela i Östersjön och i
västerhavet. Detta ställer krav på marin verksamhet i
kust- och skärgårdsmiljö och på uthållig marin närva-
ro i våra omgivande farvatten för att markera svenska
intressen.
Därför bör marinens beredskap även i framtiden
medge tidiga insatser året runt inte bara i Östersjön
utan också i västerhavet. Men Socialdemokraterna
och Centern kan bara sträcka sig till att flottan får
"möjligheter till tidsbegränsad basering" på västkus-
ten. Detta innebär i så fall att när patrullbåtsdivisio-
nen i Göteborg utgår kommer enbart flottan på besök
då och då. Resultatet blir 12-0 mellan Östersjön och
västerhavet vad gäller ytstridsfartyg, och det duger
inte!
Ur rekryteringssynpunkt och för att undvika den-
na påtagliga snedfördelning av den svenska flottans
basering längs vår långa kust anser vi kristdemokrater
att en begränsad men permanent basering av fartygs-
förband bör ske i Göteborg. Det duger inte att väster-
havet förlorar sitt enda ytstridsförband mellan Ström-
stad och Falsterbo.
Marina förband samövar redan i dag inom PFF i
stor utsträckning i västerhavet, vilket gör att Göte-
borgsbaserade fartygsförband har nära till internatio-
nella övningar. Avtalet med Norge i syfte att öka
samverkansförmågan med Nato genom samövningar
liksom alla örlogsbesök talar också för permanent
basering på västkusten.
Det är inget orimligt krav att västerhavet med
Sveriges andra stad och Nordens största hamn får en
bred försvarsbas som kan möta hot riktade mot natio-
nellt viktig strategisk infrastruktur. Denna marina
snedfördelning måste därför rättas till. Jag yrkar bifall
till reservation 21.
Fru talman! Trots den osäkerhet som regeringen
försatt försvarsindustrin i måste denna få tid för om-
ställning och förutsättningar för fortsatt högteknolo-
gisk utveckling. Den högteknologiska kompetensen
är färskvara som är lättflyktig med svårfångad. För att
inte äventyra anpassnings- och tillväxtförmågan bör
påbörjade samarbetsporjekt, som motiveras av För-
svarsmaktens framtida behov, fullföljas. Därmed
bibehålls respekten för den svenska försvarsindutrins
förmåga att medverka i viktiga internationella samar-
betsprojekt i framtiden.
Det är angeläget att fullfölja utvecklingen av ny
jaktrobot och precisionsvapen med lång räckvidd, i
vilka svensk industri framgångsrikt har lyckats etab-
lera samarbete och visat internationell konkurrens-
förmåga. Då kan också gjorda och planerade investe-
ringar i luftvärnsrobotsystem 23 nyttjas och utvecklas
för såväl mark- som sjöstridskrafternas framtida be-
hov. I regeringens kommande långsiktiga strategi
inom robotområdet är det därför viktigt att bl.a. efter-
sträva enhetsvapen med lång räckvidd.
Fru talman! Försvarets helikoptrar är kvalificerade
resurser i fred, kriser och krig. Övervakning av och
kontroll av sjöterritoriet längs hela vår kust samt stöd
inom sjukvård och räddningstjänst visar på helikop-
terns betydelse även i det fredstida samhället. Skär-
gårdsbefolkningen utmed kusten och fartygstrafiken
får på så sätt en trygg och säker sjöräddningsfunktion.
Försvarsutskottet har nu på initiativ från Kristde-
mokraterna beslutat att helikopterenhetens verksam-
het på Säve ska fortsätta sin samverkan med marina
stridskrafter i västerhavet utan bortre tidsgräns och
samtidigt tillgodose samhällets behov av mångsidigt
användbara helikoptrar för olika räddningsinsatser.
Det nordiska räddningssamarbetet i Skagerrak och
Kattegatt med helikopterförband och försvarssamar-
betet med Nato i PFF-sammanhang kan nu utvecklas
vidare.
I reservation 23 framför vi kravet att en helikop-
terenhet ska baseras permanent även i Blekinge för
samverkan med sjöstridskrafterna i Karlskrona och
för att säkra tillgängliga räddningsresurser i södra
Östersjön för yttäckande beredskap.
Fru talman! Den historielösa människan kan för-
ledas att tro att den eviga freden har infunnit sig, men
historien lär oss att det som är lätt att rasera tar lång
tid att återuppbygga. Ingen av oss vill ha ett större
försvar än vi behöver, och i förändringsarbetet är det
därför viktigt att på bästa sätt tillvarata kompetens
och säkerställa behovet av framtida rekrytering.
Mycket arbete kommer nu att krävas för att upprätt-
hålla försvarsviljan.
Kristdemokraterna anser att vi ska ha ett militärt
försvar som har kapacitet att försvara vårt territorium.
Det sätt på vilket Socialdemokraterna och Centern
med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu kraf-
tigt minskar den svenska försvarsförmågan kan med-
föra sämre möjligheter att bestämma över vårt territo-
rium i händelse av konflikter. Dagens försvarspolitik
ger oss morgondagens säkerhet. Vår nationella för-
säkrinspremie får nu en stor och kostnadskrävande
självrisk.
Kristdemokraterna yrkar alltså avslag på proposi-
tionen. Vår ekonomiska ram hade medgett en stabila-
re utformning av grundorganisationen, och vid riks-
dagens omröstning kommer vi att avstå när det gäller
enskilda förband. Nu får Socialdemokraterna och
Centern ta ansvar för "Det nya försvaret".

Anf. 8 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Här i salen närvarande och TV-
publiken! Det är ett tecken på den här frågans stora
betydelse att TV:n direktsänder debatten. Det är klart
att detta är en fråga som berör hela landet. Många
platser är berörda i den debatt som vi har i dag och
framför allt den votering som i morgon ska ske.
För att inte missa det viktigaste för min del i de-
batten yrkar jag bifall till reservation 1, där Folkparti-
et tillsammans med Kristdemokraterna och Modera-
terna föreslår avslag på hela propositionen därför att
vi önskar en bredare förankring i denna sal, i Sveriges
riksdag, i en så viktig fråga som försvarsfrågan.
Som framgår av Folkpartiet liberalernas särskilda
yttrande anses att föreliggande proposition Det nya
försvaret bör avslås i sin helhet. Förutom att den står
och stampar i en förlegad syn på Sveriges roll i euro-
peisk säkerhetspolitik saknas dels förutsättningar för
den modernisering av det svenska försvaret som be-
hövs för att försvaret ska kunna hantera olika väpnade
situationer och aktioner som är tänkbara mot Sveriges
land, dels möjligheter för ett väsentligt utökat svenskt
deltagande i internationella fredsinsatser med militära
resuser. Folkpartiet liberalerna menar att försvaret
redan i närtid, i nutid, bör kunna medverka i fredsbe-
varande aktioner i upp till tre gånger större omfatt-
ning än vad som sker för närvarande och med med-
verkan av alla de tre vapenslagen armé, marin och
flygstridskrafter.
Medlemskapet i EU är Sveriges största satsning i
ett fredsprojekt, anser Folkpartiet liberalerna. Folk-
partiets politik har länge sammanfattats med orden
"ett smalare men vassare försvar". Propositionen gör i
de delar som behandlas i föreliggande betänkandet
försvaret smalare, men inte vassare. Då kallas det en
halvmesyr. Dit kan vi också räkna de föreslagna tre
månaders korttidsutbildningarna, som inte tillför
försvaret någon nödvändig kompetens. Nej, dessa
utbildningar kan rent av ses som en belastning för
försvarets rykte och därmed folkförankringen, som vi
anser vara mycket viktigt.
Vi accepterar sänkningen av försvarsramen men
anser, i likhet med vad vi framförde när försvarsför-
handlingarna olyckligt avbröts, att det s.k. omställ-
ningsbidraget måste vara större.
Även med Fokpartiet liberalernas försvarspolitik
hade förbandsnedläggningar skett i ungefär den stor-
leksordning som nu föreslås i propositionen Det nya
försvaret. Kritiken riktar sig mot de principer som
präglar omstruktureringsförslaget. Genom ett om-
ställningsbidrag under åren 2002-2003 på 3 miljarder
kronor mer än det föreslagna i s-, c- och v-förslaget
skulle den modernisering av försvaret som vi anser
nödvändig kunna möjliggöras.
Viktiga delar i en sådan modernisering är dels
materiell förnyelse, såsom elektroniska motmedel,
nytt robotsystem för luftförsvaret och attackhelikopt-
rar.
Fru talman! Ett nytt värnpliktssystem, som bygger
på en könsneutral värnplikt och som bl.a. ökar möj-
ligheterna att ha personer med specialkompetens, s.k.
kontraktssoldater, snabbt tillgängliga för internatio-
nella insatser, innebär kraftigt utökade resurser för
internationella fredsbevarande insatser ledda av t.ex.
FN eller i EU-regi, något som är så viktigt för fred-
spartiet Folkpartiet liberalerna.
Fru talman! Folkpartiet önskar en bredare uppgö-
relse om det framtida svenska försvaret. Syftet med
vårt avslagsyrkande är just att ge regeringen möjlig-
het att söka ett bredare parlamentariskt stöd.
Förslaget innebär minskningar som till sin om-
fattning förefaller helt rimliga, men som inte på något
sätt skapar förutsättningar för den nya inriktning som
svensk försvarspolitik behöver inför ett nytt sekel.
Folkpartiet liberalerna har sedan 1970-talet alltid
varit en stark förespråkare för en materiell förnyelse
och en ökad kvalitet i utbildningen inom det svenska
försvaret. Vi har förordat detta på bekostnad av för-
svarets kvantitativa omfattning.
För att skapa utrymme för nödvändig kvalitativ
förnyelse har vi förespråkat en minskning av förband
och personal - än en gång för att försvaret ska bli
smalare för att kunna bli vassare. Då utrymme ej
skapats för erforderlig materiell förnyelse är det en-
bart fråga om ett smalare men på intet sätt vassare
försvar.
Av propositionen framgår att regeringen avser att
senast hösten 2001 återkomma till riksdagen med en
lång rad frågeställningar rörande personalförsörjning,
materielförsörjning, ledningsorganisation, informa-
tionskrigföring och IT-säkerhet m.m. Detta är viktiga
grundpelare i det nya försvaret som ska verka fr.o.m.
2002, men som alltjämt saknas i regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna avvisar tanken på att plik-
tutbilda alla vapenföra unga män utan att det förelig-
ger behov av alla i krigsorganisationen. Det är för
tidigt att nu uttala sig exakt om dimensioneringen av
det framtida försvarets pliktutbildningsbehov, men
med vårt förslag till utformning av försvarets organi-
sation skulle färre kunna tas ut till militär grundut-
bildning. Utbildningsfrågorna bör ta sikte på kvalitet
och internationellt samarbete.
Fru talman! Kvinnor kan i dag frivilligt fullgöra
värnplikt utan att behöva binda sig för en fortsatt
officerskarriär, och kvinnor som mönstrat kan numera
också ingå i utbildningsreserven. Det är bra, men inte
tillräckligt.
Vi anser att alla kvinnor och män ska mönstra.
Pliktlagstiftningen bör snarast bli en könsneutral
pliktuttagning som gäller för hela totalförsvaret. Ett
införande av en könsneutral värnplikt skulle bidra till
en kompetenshöjning inom totalförsvaret och samti-
digt bidra till en ökad jämställdhet även inom försva-
ret.
Propositionens förslag till neddragning av För-
svarsmaktens grundorganisation är i princip riktigt till
sin omfattning. Därmed anpassas denna till en ny och
minskad krigsorganisation. Vi anser emellertid att
förslagen till förändringar av grundorganisationen i
vissa fall tycks ha anpassats mer till allmänpolitiska
önskemål hos samverkanspartierna Socialdemokra-
terna, Centern och Vänsterpartiet som står bakom
uppgörelsen än till rimliga försvarspolitiska bedöm-
ningar.
Liksom vid 1996 års försvarsuppgörelse riskerar
detta att leda till mindre effektiva och mer kostsamma
lösningar på längre sikt. Gotlands situation bekymrar
Folkpartiet liberalerna, och den måste ses över i
framtida beslut.
Förslaget till grundorganisation ska ses som ett
paket. Folkpartiet liberalerna är självfallet medvetet
om att den linje som vi förordar i fråga om värn-
pliktsutnyttjande, där man utgår från principen att inte
utbilda fler än som behövs för att rationellt omsätta
personalen innebär behov av färre årliga utbildnings-
platser. Skulle statsmakterna godta denna senare
inriktning krävs naturligtvis att såväl Försvarsmakten
som den politiska nivån i detalj granskar hur en sådan
utbildningsorganisation ska utformas på det mest
ändamålsenliga sättet.
Fru talman! Det är naturligtvis möjligt att diskute-
ra avvägningar mellan två eller flera orter för en viss
verksamhet. På samma sätt som väl i praktiskt taget
alla frågor som avgörs i riksdagen har man att väga
olika faktorer för och emot. Mycket ofta har riksda-
gen då att väga in både kortsiktiga och långsiktiga
effekter, ekonomi, miljö, internationella förhållanden,
rättssäkerhet, regionalpolitik, hänsyn till barn och
mycket annat.
I fråga om militära förband finns faktorer som
landsdelens strategiska läge, förbandets närhet till
skjutfält, bullerförhållanden, behov av vinterutbild-
ning, befälsläge, rekryteringskraft, samövningsmöj-
ligheter, gjorda investeringar respektive kvarstående
investeringsbehov vid plattformen, närrekrytering av
värnpliktiga, värnpliktsresor, värnpliktssociala för-
hållanden, arbetsmarknadsläge, civilt alternativan-
vändningsvärde av den mark och de byggnader som
finns.
Dessa grundläggande principer borde ha behand-
lats innan man tog ställning till den konkreta behand-
lingen förband för förband. Att redan nu släppa garni-
sonstänkandet är ett sådant exempel som förvånar.
Fru talman! Även den militära ledningsfunktio-
nens centralisering till Stockholm anser vi i Folkpar-
tiet liberalerna vara tvivelaktig ur försvarssynpunkt,
och vi förordar därför en delad ledning med lednings-
funktionen i Norrland, lokaliserad till Boden.
På fyra punkter tycks det som om propositionen
och den arbetsgrupp som förberett förslaget inte gjort
principiella bedömningar innan man gått in i avväg-
ningsprocessen vid förbandsortsvalet.
Punkt 1 gäller samordningbehovet där jag åter-
kommer till just garnisonstänkandet. Det är klart att
jag som värmlänning inte riktigt kan förstå hur en så
nyutbyggd garnison som Kristinehamn nu ska bli ett
artilleriregemente, som vi naturligtvis är tacksamma
för. Men att frånta ett sådant ställe möjligheten till
samövning med infanteri är ju lite tveksamt, och
samma sak gäller på fler ställen.
Den andra punkten är vinterutbildningen. Här kan
jag inte låta bli att framföra min egen förvåning över
nedläggningen av Lapplands jägarregemente i Kiruna
- Kiruna, som omfattar 45 mil i kvadrat längst i norr
och med gräns mot två länder i Nordkalottens risk-
moment i närområdet, och sist men inte minst: 1 200
hemvärnsmän. Det är ett ofattbart beslut.
Punkt 3 gäller rekryteringsförhållanden och punkt
4 avvägningen mellan kortsiktiga och långsiktiga
effekter, som ju är mycket viktiga frågor.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis framhålla
Folkpartiet liberalernas tydliga uppfattning vad gäller
Sveriges säkerhetspolitiska inriktning inför framtiden.
Sveriges säkerhet är ett fredsbygge som vi bygger
tillsammans med andra demokratier i Europa och
genom ett aktivt deltagande i alla befintliga demo-
kratiska samverkansformer för fred och säkerhet.
Därför bör Sverige också söka medlemskap i Na-
to, det militära benet i Europas säkerhetsstruktur.
Europa och Sverige behöver stå på samtliga ben för
att det europeiska freds- och säkerhetsbygget ska stå
så stabilt som möjligt. Svenskt medlemskap i Nato
bör därför också utgöra grunden för den nya framtida
försvarspolitiken. Det anser Folkpartiet liberalerna.

Anf. 9 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Högt ärade ledamöter i kammaren!
Alla TV-tittare! Protokolläsare! Det här är en i många
avseenden historisk debatt som vi för här i dag, inte
för att det sägs så mycket nytt utan snarare för att den
leder fram till ett historiskt beslut i morgon här i riks-
dagen, ett beslut som möjliggör att vi frigör 8 miljar-
der från den militära verksamheten att föra över till
sjukvården.
Det är ett beslut som kanske kommer lite sent. Det
var ju för nästan tio år sedan som Sovjetunionen föll
samman och som Warszawapakten upplöstes. Under
hela 90-talet, då det militära invasionshotet har vittrat
bort, har vi sett hur militärutgifterna i omvärlden har
minskat. De har halverats i Europa och minskat med
90 % i Ryssland, och sönderfallet fortsätter.
Trots den bullrande retoriken från Moderaternas
företrädare tidigare, ser vi ett fortsatt militärt sönder-
fall i Ryssland som gör att möjligheten att ens åter-
skapa ett militärt hot skjuts allt längre på framtiden.
Den svenska fredsrörelsen, som Svenska Freds-
och skiljedomsföreningen, Kristna fredsrörelsen och
många andra, har pekat på behovet av militär ned-
rustning, ominriktning av försvaret för att frigöra
resurser. Här i Sveriges riksdag är det Miljöpartiet
som konsekvent har fört fram kraven på att ominrikta
försvaret, frigöra resurser för andra ändamål i sam-
hället, som t.ex. sjukvården.
När försvarsministern i januari sade att beslutet
om ominriktning och minskning av utgifterna borde
ha inletts långt tidigare, bekräftade försvarsministern
att Miljöpartiet har haft rätt. Jag bör väl passa på att
även här i riksdagens kammare framföra ett tack för
det erkännande som försvarsministern gav Miljöpar-
tiet.
Också när försvarsministern i januari sade att det
är tack vare den ekonomiska pressen som ominrikt-
ningen har kunnat skötas på ett snabbt och effektivt
sätt, bör man komma ihåg att det var Miljöpartiet som
skapade den ekonomiska pressen genom att säga nej
till sju extra miljarder i november 1998. Det är det
som har skapat en press på försvarsministern, och han
har nu sagt att det kanske är tack vare den som omin-
riktningen har kunnat ske så snabbt. Jag vill också här
i kammaren passa på att framföra ett tack till för-
svarsministern för detta erkännande av Miljöpartiets
politik, som i det här avseendet är densamma.
Jag måste också säga att det känns bra att nu ock-
så Centerpartiet och regeringen delar Miljöpartiets
syn på behovet av ominriktning, behovet av att mins-
ka militärutgifterna också i Sverige.
I morgon fattar vi alltså det beslut som möjliggör
att vi tar 8 miljarder från det militära försvaret och för
över det till andra nödvändiga behov i samhället. Det
är i första hand sjukvården som kommer att tillföras
pengarna - något som jag tror att de svenska skatte-
betalarna uppskattar i hög grad.
Fru talman! Man kan då fråga sig om det alltige-
nom är ett bra förslag som regeringen och Centern
har lagt fram. Jag skulle vilja säga att det inte är det.
Det finns stora brister i förslaget.
För det första är minskningen som regeringen och
Centern har föreslagit väldigt blygsam. Ute i Europa
har man alltså halverat utgifterna. Man har minskat
med 90 % i Ryssland. Det som regeringen och Cen-
tern har förmått sig att föreslå för Sveriges del är en
blygsam 10-procentig neddragning. Det är synd att
man har saknat kraft och förmåga att ta ett större
helhetsgrepp.
För det andra är minskningen av militär verksam-
het, minskningen av förband som man har föreslagit,
otillräcklig. Vi i Miljöpartiet delar överbefälhavarens
farhågor om att man inte har förmått att minska till-
räckligt och att det därmed kommer att bli svårigheter
att bedriva den verksamhet som riksdag och regering
har beslutat om. Risken är stor att man skapar nya s.k.
svarta hål i försvarsbudgeten på grund av oförmågan
att ta ett tillräckligt helhetsgrepp.
För det tredje, fru talman, menar vi också att valet
av förband på flera punkter innehåller stora brister.
Det är framför allt fyra förband som vi Miljöpartiet
har inriktat på oss.
Att regeringen och Centern väljer att avveckla
verksamheten i Norrtälje, luftvärnsregementet, för att
behålla den i Halmstad är ett olyckligt förslag. Det är
i Norrtälje som investeringar har gjorts. Det är i
Norrtälje som luftvärnsskolan finns. T.o.m. försvarets
egen utredning har visat att det är i Norrtälje som de
bästa förutsättningarna finns. Regeringens och Cen-
terns förslag är det motsatta.
Det andra stället är Sollefteå, där man föreslår av-
vecklad verksamhet till förmån för att verksamhet
flyttas över och behålls i Östersund, trots att det är i
Sollefteå som förutsättningarna finns med närheten
till hundskolan, till Sidas Sandöskolan och till Rädd-
ningsverket. Just den utbildning som ett ökat interna-
tionellt engagemang fordrar för det framtida försvaret
finns i Sollefteå. Också här menar vi att det är ett
misstag att av andra skäl än rent försvarspolitiska och
försvarsekonomiska avveckla i Sollefteå och behålla
och utveckla i Östersund.
För det fjärde föreslår regeringen och Centern att
man ska avveckla kustartilleriet i Karlskrona för att i
stället behålla verksamheten här i Stockholm. Också
här ser vi uppenbara brister när vi går in och granskar
underlaget.
Vi har i försvarsutskottet fått redogjort för oss hur
oerhört negativ verksamheten i Stockholm är för
miljön. Professorn i miljökonsekvensbedömning,
Lars Emmelin, har pekat på att just Stockholm är den
kanske mest olyckliga plats av alla att bedriva kustar-
tilleriverksamhet på. Ändå är det detta som regering-
en och Centern föreslår. I stället avvecklar man då på
ett ställe som har, som vi ser det, bättre förutsättning-
ar.
Det femte exemplet på ett felbeslut är att avveckla
F 10, flygflottiljen i Ängelholm, för att i stället be-
hålla flygflottiljen i Ronneby, F 17. De ligger bredvid
varandra i södra Sverige, och det finns bara plats för
en. Det är olyckligt ur flera olika aspekter.
På F 10 Ängelholm har de senaste åren flera
hundra miljoner av skattebetalarnas pengar investe-
rats i nya energieffektivare byggnader, i ny mo-
torprovhall, i tvättanläggningar - allt enligt de senaste
miljökriterierna. I Ängelholm finns också en återvin-
ningsanläggning för hela Viggensystemet. Även flyg-
skolan ligger i Ängelholm. Allt detta föreslår nu rege-
ringen och Centern att man ska skrota och för nya
pengar som skattebetalarna betalar in i stället bygga
upp samma resurser i Ronneby. Det är ett för miljön
negativt förslag som regeringen och Centern har lagt
fram. Det är ett för skattebetalarna fullständigt horri-
belt förslag som regeringen och Centern har lagt
fram. Det är rent ut sagt ett uselt förslag.
Vi hade i försvarsutskottet majoritet för ett annat
förslag. Till skillnad från regeringen och Centern ville
vi bara ha fyra flottiljer i stället för fem och att en av
dem skulle vara Ängelholm, just på grund av de mil-
jöinvesteringar som har gjorts och på grund av att
flygskolan faktiskt redan ligger där.
Vad som sedan hände är märkligt och förtjänar att
tas upp här i kammaren, fru talman. Överbefälhava-
ren ringde under de sista dygnen under helgen runt
till flera partiledare. Efter helgen var det en helt ny
situation i försvarsutskottet, där kristdemokraterna
plötsligt avstod från att ta ställning. Och i dagens
tidning kunde jag läsa hur Alf Svensson påstår att
samtalet bara handlade om fakta och självklart inte
påverkade kristdemokraternas beslut.
Är det någon här i kammaren eller någon av TV-
tittarna som tror att överbefälhavaren under en helg
ringer runt för att bara uttrycka fakta och att det inte
har någon påverkan? Jag överlåter åt lyssnarna att
själva dra sina slutsatser. Men faktum är att kristde-
mokraterna helt ändrat sin ståndpunkt efter den hel-
gen.
Också Vänsterpartiet gjorde en kovändning under
den här helgen. Tvärtemot sin egen motion om att
bevara F 10 och avveckla F 17 och tvärtemot sin egen
motion tidigare om att inte stödja export av Jas ge-
nom att ha extra flottiljer, ändrade man sig och gick
med på regeringens och Centerns förslag, helt i enlig-
het med överbefälhavarens uttryckta önskemål.
Jag kan bara fråga mig varför. Hur kommer det
sig att man överger en partimotion på det här sättet?
Har man mutats med någon ambassadörspost någon-
stans på någon annan kontinent? Eller tror man på det
lite rörande talet, som man har sett i dagstidningarna,
om att nu äntligen är Vänstern med och beslutar om
försvaret, trots att vi har kommit överens om att detta
område samarbetar vi inte kring? Eller är det bara så
att Vänsterpartiet har blivit fullständigt grundlurat?
Ja, det är ett stort frågetecken.
Fru talman! Den vidgade hotbilden som Miljö-
partiet talat om under 90-talet, det faktum att de mi-
litära invasionshoten vittrar bort och att vi har andra
hot som miljöhot, hade man kunnat hoppas på att
regeringen och Centern skulle kunna möta i Det nya
försvaret, som propositionen heter.
Centerpartiet vill ju ofta utmåla sig som en mil-
jömedveten lillebror till Miljöpartiet, och Socialde-
mokraterna har ju antagit Miljöpartiets vision om ett
ekologiskt hållbart samhälle. Men i den här digra
luntan av förslag nämns miljön med två rader. Det
står att "Försvarsmakten bör ytterligare utveckla
möjligheterna att driva ett aktivt internationellt för-
svarsmiljösamarbete."
Mer fantasi än så ägde inte regeringen och Cen-
terpartiet. Man tycks sakna idéer. Det enda konkreta
man har lyckats åstadkomma här i kammaren för att
göra just det här är att avslå Miljöpartiets motioner
om att inrätta en miljöbrigad som ska kunna hantera
nationella och internationella miljökatastrofer. Det
har man avvisat.
Fru talman! Jag tror att det är olyckligt när tal och
retorik inte går ihop med konkret handling. Det är ett
misstroende mot väljarna. Jag tror att sådant straffar
sig.
Jag skulle också vilja notera här att en av svårig-
heterna för regeringen och Centern rör försvarsmate-
rielbeställningarna. Man har i sitt förslag fullföljt
beställningar av stridsvagnar för 9 000 miljoner kro-
nor, korvettbåtar för 8 000 miljoner kronor, Strids-
vagn 90 för 10 000 miljoner kronor och JAS-flygplan
för 75 000 miljoner kronor av skattebetalarnas peng-
ar.
Allt det här, fru talman, är försvarssystem som
motiverats med ett militärt invasionshot som inte
längre finns. Vi från Miljöpartiet har motionerat om
att de här beställningarna självfallet bör omförhandlas
och avvecklas för att man ska ta ansvar för skattebe-
talarnas pengar. Men förslaget om att avbeställa onö-
digt försvarsmateriel har avslagits av utskottet med
den lite lustiga motiveringen att det skulle hota Sveri-
ges förmåga att delta i internationella fredsbevarande
operationer.
Fru talman! Vi vet att överbefälhavaren har sagt
att Sverige behöver 60-80 JAS-plan. Vi vet nu att
regeringen och Centern vill fullfölja köpet av över
200 flygplan för över en halv miljard styck. Man
motiverar det med att om man inte gör det här hotar
det den internationella verksamheten. Men vi vet att
det inte är sant. Det finns ingen koppling däremellan.
Det vore hederligare om man kunde säga som det var,
att det här är subventioner av Saab till Saabs aktie-
ägares stora glädje, på skattebetalarnas bekostnad.
Det är vad det handlar om.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att rege-
ringen och Centern har saknat kraft och förmåga att ta
ett tillräckligt helhetsgrepp. Jag vågar sätta en god
pilsner på att man kommer att komma tillbaka från
regeringen inom kort och be på sina bara knän om
mer pengar till försvaret för att man inte har råd med
all den här verksamheten. Kanske diskuterar man det
här i budgetförhandlingarna redan nu. Därmed be-
kräftar man det som Miljöpartiet säger, att man inte
har haft förmåga att minska tillräckligt mycket.
Man saknar också miljömedvetande, och man
saknar förmåga till en ominriktning som möter 2000-
talets säkerhetspolitiska behov. Det är olyckligt. Men
det är ändå ett första litet steg åt rätt håll.
Fru talman! Jag skall för tids vinnande inte yrka
bifall till alla våra motioner. Självklart stöder vi alla
reservationer, men för att vinna tid i omröstningen i
morgon vid lunch yrkar jag bifall på reservationerna
4, 10, 24 och 30.
Och, fru talman, mot bakgrund av att det finns så
stora frågetecken kring flygflottiljfrågan, kring valet
av F 10 och med kunskap om att det inom flera parti-
er finns stora fraktioner som tycker att det här försla-
get från regeringen och Centerpartiet är fullständigt
vanvettigt yrkar jag också här i kammaren på att
frågan om F 10 och flygflottiljfrågan återförvisas av
kammaren till utskottet.

Anf. 10 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Vi brukar säga i Göteborg att det är
mycket snack och lite hockey, och det är precis vad
det är när det gäller Ångström.
Ångström säger att han tycker att minskningen
inte är tillräcklig och att det är bedrövligt att man inte
har kunnat lägga ned fler förband. Men i motionen
som Lars Ångström och Miljöpartiet har lagt fram har
han inga konkreta förslag till nedläggning. Det är
Vänsterpartiet som har föreslagit att det ska vara fyra
flygflottiljer. Ångström har i de olika lokaliserings-
förslagen tagit ställning för dem där det har varit
mycket opinion.
Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt att vi ska rädda
olika förband. Det har däremot Lars Ångström gjort.
Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg det.
Lars Ångström pratar om en flottilj för exportstöd.
Det är ju så att den femte flygflottiljen är tänkt att
användas till JAS-export. Men Ångström har inte sagt
ett ord om den femte flygflottiljen och har inte några
konkreta förslag för att faktiskt minska antalet flyg-
flottiljer. Det är ju så att man snackar mycket, men
konkret är det inte.

Anf. 11 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag ska avhålla mig från att både själv
uttala eller ens kommentera nedvärderande omdömen
om oss som personer.
Påståendet att Miljöpartiet har varit ute för att
rädda förband är inte sant, och det vet Berit Jóhannes-
son. Vi har på ett antal ställen sett stora brister i rege-
ringens och Centerns förslag och där föreslagit ned-
läggning på andra platser. I stället för att lägga ned i
Norrtälje som man har föreslagit har vi föreslagit att
man lägger ned i Halmstad. Konsekvent på varenda
punkt, Berit Jóhannesson, har Miljöpartiet föreslagit
nedläggning någon annanstans. Men det har inte
handlat om att rädda förband. Det påståendet är inte
sant.
Sedan återstår att se vad kovändningen från
Vänsterpartiet resulterar i. Den som lever får se. Men
det är min fasta övertygelse att man i Vänsterpartiet
har blivit lurade om man tror att det bara kommer att
finnas kvar verksamhet på fyra ställen. Det kommer,
som jag tror, att finnas fyra flottiljer samt ytterligare
ett eller kanske t.o.m. flera ställen där det bedrivs
flygvapenverksamhet, precis i enlighet med regering-
ens önskemål om att ha fem ställen för att kunna
understödja en mer omfattande export av JAS. Det är
det jag kritiserar Vänsterpartiet för att ha gått med på.
Det är ett förslag som innebär ett kraftfullare stöd för
export av JAS.
Miljöpartiet är negativt till export av JAS. Det är
ett av skälen till att vi tillsammans med moderater
och andra var beredda att göra upp om ett beslut som
innebar att ha kvar endast fyra flygflottiljer.

Anf. 12 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Det är precis fyra flygflottiljer som vi
också vill ha. Jag är övertygad om att det förslag som
vi nu har kommit överens med Socialdemokraterna
och Centern om kommer att bli alldeles utmärkt. Det
är vissa frågor som vi måste utveckla vidare, det är
helt klart.
Lars Ångström spekulerar i vad vi skulle ha fått i
stället i och med att vi går med på det här förslaget,
bl.a. ambassadörsposter. Det är barocka påståenden
som kommer från Lars Ångström, skulle jag vilja
säga.
Det är viktigt att komma ihåg - ni som har följt
den här debatten i TV och radio - att Lars Ångström
- han gjorde det t.o.m. innan det var offentligt - har
sagt att han ska ta kamp mot "dödslistan". Det rim-
mar illa, tycker jag, med att man pratar om att man
ska skära ned, att man säger att det är för lite minsk-
ning, att det inte är en tillräcklig nedskärning vad
gäller förband och att man i motionen inte har före-
slagit en nedskärning av antalet förband. Det har
faktiskt Vänsterpartiet gjort i det här fallet när det
gäller flygflottiljer.

Anf. 13 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag märker att Berit Jóhannesson är
lite bristfälligt påläst när det gäller Miljöpartiets poli-
tik. Vi har väldigt tydligt i olika motioner klargjort
vår ambition när det gäller en ominriktning av försva-
ret för att möta de nya säkerhetspolitiska behoven,
och vår ambition att minska mer finns tydligt ut-
tryckt, många gånger dessutom.
Den s.k. dödslistan har vi haft kritik mot. Vi har
gjort klart att vi hade velat minska mer. Men när det
gäller valet som har gjorts i dödslistan har vi förbe-
hållit oss rätten att ha synpunkter, t.ex. i valet mellan
F 17 och F 10. Vi har haft synpunkten att det vore
bättre att behålla F 10 och att lägga ned F 17.
Konsekvent på varje punkt som vi har motionerat
om har vi haft en annan uppfattning än vad regering-
en och Centern har haft. Det är lite olyckligt att Berit
Jóhannesson inte har läst det här tillräckligt noggrant
för att helt fullt ut ha förstått ut. Men det må vara
solklart för kammaren och TV-tittarna att Miljöparti-
ets ambition har självklart varit att minska militärut-
gifterna mer, frigöra mer resurser för sjukvård och
andra behov i samhället och skapa ett bättre försvar
som svarar mot de framtida hoten, som miljöförstö-
ring, IT-sabotage osv.

Anf. 14 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Lars Ångström: När det
nu finns så stora brister i det här förslaget - det tycker
även vi kristdemokrater - varför var Lars Ångström
då så tyst när det gällde Moderaternas, Kristdemo-
kraternas och Folkpartiets yrkande om avslag på hela
propositionen? I det sammanhanget hände ingenting.
Vidare beklagar jag djupt - och jag vill framför
allt vända mig till dem i Försvarsmaktens personal
som ser det här - att läckor från överläggningarna i
försvarsutskottet har lett till en mängd spekulationer.
Hela arbetet i försvarsutskottet är en process, och
ingenting är klart förrän allting är klart. Preliminära
ställningstaganden, som både Lars Ångström och
kristdemokraterna har gjort i olika delar, ledde alltså
till spekulationer.
Vad som har sagts i samtalet mellan Alf Svensson
och ÖB känner jag naturligtvis inte till, och det för-
står nog Lars Ångström. Vi gjorde en noggrann ana-
lys av det förslag som förelåg, och vi beslutade att vi
inte ville gå in i en kohandel om olika förband, något
slags handel fram och tillbaka. Därför valde vi sedan
att avstå. Men vårt huvudförslag att yrka avslag på
hela propositionen ligger kvar. Vi ville ha en ny hel-
hetslösning.

Anf. 15 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Åke Carnerö frågar varför Miljöparti-
et inte väljer att avstå från hela förslaget. Man kan
rikta kritik mot innehållet i förslaget och ha avvikan-
de uppfattningar på en rad punkter, t.ex. det vanvetti-
ga att avveckla F 10 i Ängelholm för att i stället be-
hålla F 17. Men när man sedan har att ta ställning till
huruvida det här förslaget är bättre än ingenting alls
är valet ganska solklart.
Bristen med kristdemokraternas försvarspolitik är
att de inte på en enda punkt är beredda att peka ut
någon verksamhet som måste avvecklas. Som jag
uppfattar det är det en brist på politisk styrka när det
gäller att faktiskt kunna peka ut förband som måste
avvecklas. Det är också en brist hos moderaterna,
som mellan skål och vägg säger att förband visst
måste avvecklas men inte är beredda att nämna ett
enda förband som ska avvecklas.
Det är helt riktigt att jag inte exakt vet vad över-
befälhavaren sade i telefonsamtalet med Alf Svensson
i helgen. Jag har bara läst i tidningarna vad Alf
Svensson själv sade, nämligen att det bara var fakta
som överlämnades apropå ingenting under en helg.
Jag överlåter, som sagt, åt lyssnarna att själva avgöra
huruvida det här samtalet påverkade eller inte, men
faktum var att kristdemokraterna efter samtalet hade
en annan uppfattning.

Anf. 16 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Lars Ångström säger att det är en
brist bl.a. hos kristdemokraterna att man inte gör en
egen lista. Det är ett grannlaga arbete att utifrån
Kristdemokraternas försvarsram lägga fram ett helt
eget förslag. Något sådant kan inte ens regeringen
och Centern göra. Jag delar Lars Ångströms synpunkt
att vi framför oss kan se nya svarta hål.
Jag tror inte att man kan kräva det här arbetet av
något riksdagsparti. Det är ett oerhört svårt arbete. Vi
anser att hela förslaget är dåligt, och därför vill vi ha
en ny helhetslösning och en bredare försvarspolitisk
uppgörelse. Med en sådan hade den här situationen
aldrig inträffat.

Anf. 17 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Problemet med kristdemokraternas
förhållningssätt är den uppenbara risken att man ald-
rig blir förmögen att fatta beslut. Som jag tidigare
tydligt har sagt har Miljöpartiet en helt annan ambi-
tionsnivå när det gäller ominriktning och minskning,
men vi är väl medvetna om att det ännu inte finns
någon majoritet i Sveriges riksdag för våra förslag till
förändringar. Däremot vet vi att det förmodligen finns
en majoritet för regeringens och Centerns förslag, och
det är det som vi har att förhålla oss till. Går det att
förbättra det förslaget, trots dess brister och dess brist
på helhetsgrepp, eller inte?
Kristdemokraterna avhåller sig från att medverka
till förändringar, därför att de inte på en enda punkt
har styrkan att peka ut något att avveckla. Det är
bekvämt för opinionens skull, självklart och säkert
men föga konstruktivt.
Jag vill också passa på att upprepa: Minns mina
ord! Bristen på helhetsgrepp från regeringens och
Centerns sida kommer att leda till att man på sina
bara knän bönar och ber om mer pengar till försvars-
budgeten. Det blir ett erkännande av att man inte
klarade helhetsgreppet och av att Miljöpartiet hade
rätt i sin uppfattning att det var för lite av avveckling
som skedde.

Anf. 18 TONE TINGSGÅRD (s):
Fru talman! Försvarsutskottets betänkande nr 2,
Det nya försvaret, är omfattande inte bara till antalet
sidor utan framför allt till sitt sakinnehåll. Det berör
många människor - anställda, värnpliktiga, de verk-
samma inom frivilligorganisationerna, hela det civila
försvaret och försvarsindustrin.
Tiden från det att propositionen presenterades och
fram till nu har säkert inneburit tung ovisshet och en
svår omställning för många, mest naturligtvis för dem
som måste lämna sina jobb i Försvarsmakten. Samti-
digt är det min övertygelse att det beslut som riksda-
gen kommer att fatta är bra för försvaret och för dem
som ska fortsätta att jobba där och att vi egentligen
inte har råd att vänta en dag längre.
Ett försvarsbeslut består av många olika steg och
avvägningar, och det kan enkelt uttryckas så här: Hur
ser vårt lands säkerhetspolitiska situation ut? Vad ska
vi ha försvaret till? Vilken sorts personal och materiel
behövs för det? Hur mycket får det kosta? Hur stor
behöver utbildningsorganisationen vara för att klara
uppgifterna? Och slutligen: Var i landet ska de olika
militära förbanden ligga?
Hittills har den grundläggande utgångspunkten för
vårt försvar varit hotet om en invasion från Ryssland
- kanske är det riktigare att säga Sovjetunionen. Tio
år efter kalla krigets slut är en invasion av Sverige
inte trolig inom överskådlig tid och kan inte vara
styrande som förr för försvarets uppbyggnad.
I dag är det också andra hot som omger oss. De
kan benämnas terrorism, utpressning, ekonomisk
brottslighet och informationskrigföring. Samtidigt
finns det mycket av oro och instabilitet i omvärlden.
Det pågår krig inte så långt från våra gränser. Vi ska
kunna försvara oss mot angrepp och ingripa mot
kränkningar av vårt territorium, och det är viktigt för
Sveriges säkerhet att vi har stor beredskap att med-
verka internationellt för att avvärja och dämpa kriser.
Vi måste bli ännu bättre på att ta in, bearbeta och
analysera information om vad som händer och som
därmed hotar oss i vår omvärld.
Om detta komplicerade läge råder det egentligen
stor samstämmighet, och det gör det följaktligen
kring försvarets huvuduppgifter, som är dessa fyra:
försvara mot väpnat angrepp, hävda svensk territoriell
integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden och
stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i
fred. För att klara detta behövs det ett allsidigt försvar
med stor kompetens hos personalen och mycket
flexibilitet i organisationen.
Ett förslag från Försvarsmakten den 19 maj ligger
till grund för det beslut som riksdagen nu inbjuds att
fatta. Det innebär att anpassa den organisation som
finns i dag till behoven i morgon. Det innebär att
försvaret snabbt ska kunna formera de insatser som
behövs i olika situationer, såväl i Sverige som inter-
nationellt. Det handlar om helt nya förband inom
Försvarsmakten, bl.a. IT-säkerhetsförband, insats-
styrka mot kemiska, biologiska och nukleära vapen
och en luftburen bataljon. Att det finns behov av
omstrukturering råder det också stor enighet om.
Jag vill stanna upp en liten stund vid begreppet
anpassning. Det är ett särskilt begrepp i försvarssam-
manhang. Man skulle kunna tro att det betyder vad
det säger, ungefär detsamma som flexibilitet. Efter
många diskussioner i utskottet trodde jag att vi hade
kommit fram till att det borde kunna betyda anpass-
ning uppåt och nedåt, dvs. upprustning eller nedrust-
ning i förhållande till omvärldsförändringarna, men
när jag läser reservation nr 7 av moderaterna och
kristdemokraterna förstår jag att vi är tillbaka vid en
gammal definition, att anpassning är lika med upp-
rustning. Det är inte den enda punkten där reservan-
terna tar ett steg tillbaka.
Riksdagens revisorer har i en rapport från våren
1999 granskat just anpassning och lämnat en del
kritiska synpunkter på hur man använder och redovi-
sar begreppet. Utskottet avvisar flera av de förslag
som revisorerna för fram med hänvisning till att kon-
trollstationspropositionen, som lades fram en vecka
efter revisorernas rapport samma vår, gör en grundlig
genomgång av hur man ser på anpassning och hur
man ska redogöra för den. Den genomgången ställer
utskottet sig bakom, och den ger svar på revisorernas
propåer.
Hur mycket ska försvaret kosta? Det finns ca 40
miljarder kronor om året i den ekonomiska ramen för
försvarsändamål fördelat ungefär hälften-hälften
mellan personal och materiel. Överenskommelsen
mellan Socialdemokraterna och Centern innebär en
minskning av den ramen med 10 % från år 2002. Det
är 4 miljarder. Moderaterna ensamma vill satsa hela 5
miljarder mer än regeringen, huvudparten på materiel,
Kristdemokraterna 1 miljard mer och övriga partier
har samma uppfattning som Socialdemokraterna och
Centern om de ekonomiska ramarna.
De moderata 5 miljarderna är en inte oväntad pri-
oritering. De säger tillsammans med sakinnehållet i
reservationerna att moderaterna är fast i kalla krigets
tänkande och inte klarar eller vågar ta till sig att Sve-
riges säkerhetspolitiska situation är annorlunda. Vi
ser hellre, när säkerhetssituationen tillåter det, en
avvägning mot andra viktiga samhällsfunktioner och
menar att det är rimligt att det går 8 nya miljarder till
vården, som är vad s-c-överenskommelsen ger de
närmaste åren.
Så till grundorganisationen och utbildningsorgani-
sationen. Hit hör frågan om hur många värnpliktiga
och anställda som behövs liksom arbetsförhållanden
för anställda i försvaret. Frivilliga i försvarsorganisa-
tionen, hemvärnet och civila försvaret påverkas av
hur grundorganisationen utformas. Utskottet välkom-
nar regeringens ambition att ta in fler värnpliktiga än
vad som var utgångsbudet från Försvarsmakten.
Av de många olika delarna i försvarsbeslutet är
detta det som tilldrar sig det stora intresset. Vilka
förband ska ligga var? Därför har naturligtvis både
regeringen och partierna ett stort ansvar för att kom-
ma fram till samlade och samlande lösningar. Erfa-
renheterna från försvarsbeslutet 1996/97 har lett till
att man denna gång har arbetat på ett annorlunda sätt.
Proceduren har varit snabbare, och Försvarsmakten
har arbetat i nära samarbete med Försvarsdeparte-
mentet för att ta fram förslaget till grundorganisation.
Detta tillvägagångssätt har naturligtvis inte heller
undgått kritik. Man har menat att det har gått för fort
och att andra hänsyn än de rent militära har spelat en
roll. Ett år är för fort, och två år är alldeles för lång-
samt. Vi får försöka att hitta någon medelväg nästa
gång. Sedan undrar jag ibland vad "rent militära hän-
syn" egentligen betyder. Är det ett synsätt som helt
bortser från ekonomi, geografi, miljö och andra förut-
sättningar?
Propositionen redovisar regeringens riktlinjer,
som är försvarspolitiska, ekonomiska, regionalpoli-
tiska och miljöpolitiska. Den redovisar utförligt vilka
avvägningar som har gjorts. Ingen har väntat sig att
alla ska vara överens med regeringen om bedömning-
arna. Därför tycker jag att det är viktigt att i den här
debatten framhålla att ÖB som den främste företräda-
ren för Försvarsmakten är överens och står bakom
den presenterade helhetslösningen för grundorganisa-
tionen.
På frågan: Vilka förband och var? finns det annars
lika många svar som det finns riksdagsledamöter. Det
finns inget bra recept på hur man på bästa sätt ska
väga samman detta. Det är en svår procedur att kom-
ma fram till ett samlat grundorganisationsförslag.
Den är så svår att på frågan: Finns det motförslag?
har detta betänkande ingenting att ge. Inget parti
redovisar ett samlat motförslag. Det finns kritik mot
regeringsförslaget, men det finns inte alternativ.
Försvarsutskottets beslut tisdagen den 14 mars in-
nebär två förändringar i förhållande till det förslag
som regeringen presenterade i propositionen när det
gäller grundorganisationen. Förändringarna berör
flygstridskrafterna och innebär för det första att Vig-
gendivisionerna vid F 16 läggs ned ett år tidigare än
vad regeringen föreslagit. För det andra föreslås att
flygutbildningen vid F 10 inte flyttas till F 16. Detta
beslut hade stöd av Socialdemokraterna, Centern och
Vänsterpartiet.
Vid utskottets näst sista sammanträde i detta ären-
de formerades en majoritet av Moderaterna, Kristde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att
utskottet inte skulle fatta något beslut alls om flyget.
Förslaget var att bevara F 10, vilket dessa partier
kunde enas om, och att i övrigt lyfta ut hela frågan
om flygstridskrafterna ur beslutet, eftersom man inte
kunde eller ville enas om vad som skulle ske. Det
hade varit detsamma som att lägga en kall hand över
hela organisationen, med allt vad det innebär av yt-
terligare plågsam osäkerhet för alla inblandade samt
tidsutdräkt och kostnader.
Vid beslutssammanträdet valde Vänsterpartiet att
aktivt stödja Socialdemokraterna och Centern i det
nyss nämnda avsteget från propositionen medan
Folkpartiet och till sist även Kristdemokraterna lade
ned sina röster. Inte minst med tanke på alla anställda
och övriga berörda vill jag när det gäller alla dessa tre
partier uttrycka uppskattning över att vart och ett på
sitt sätt tar ansvar och medverkar till att vi i dag, eller
rättare sagt i morgon, kan fatta ett beslut som innebär
att den viktiga omstruktureringen kan påbörjas utan
onödigt dröjsmål.
Regeringen får i uppdrag att återkomma till riks-
dagen med frågan om flygutbildningens organisation
och lokalisering och hur man kan lösa exportstödet
till JAS 39 Gripen. Förhoppningsvis kan det ske
snabbt. I detta sammanhang vill jag passa på att yrka
avslag på den moderata reservationen 16 i den del
som rör flygstridskrafterna och Miljöpartiets reserva-
tion 24. På samma beredningsunderlag - som inne-
fattar försvarspolitiska skäl, miljö, bullerfrågor, luft-
rumsfrågor, ekonomi och regionalpolitik - drar ut-
skottsmajoriteten en annan slutsats än Miljöpartiet
och menar att det är F 10 som ska läggas ned och att
F 17 ska bevaras.
I vissa frågor lämnar propositionen inga förslag.
Det är i linje med en ny insikt som utskottet vunnit,
nämligen att det är slut med de alltomfattande fem-
åriga försvarsbesluten. Det gäller pliktfrågor, perso-
nalförsörjning, frivilligorganisationernas roll och
vissa frågor som rör militär och civil samverkan. De
återfinns i särskilda utredningar. En av dem, nämli-
gen Pliktutredningen, som Folkpartiets representant
uppehöll sig mycket vid, presenterades för en vecka
sedan och kommer säkert att leda till omfattande
diskussioner, och frågan återkommer till riksdagen.
Detsamma gäller personalförsörjningen, som var ett
viktigt inslag i det moderata inlägget.
Till betänkandet har fogats en utskrift av den hea-
ring om sexuella trakasserier i Försvarsmakten som
utskottet anordnade i höstas på initiativ av Eva Fly-
borg, som är folkpartistisk ersättare i utskottet. Re-
sultatet av den hearingen visar att det finns både be-
redskap och handlingsprogram för dessa problem.
Utskottet ber regeringen återkomma till riksdagen
med nytt eller fördjupat underlag i några fall. Ett har
jag redan nämnt. Därutöver vill jag särskilt framhålla
det som handlar om försöksverksamhet på Gotland.
Försöksverksamheten avser civil och militär samver-
kan och kommer att följas med stort intresse, efter-
som förhoppningen är att den ska lösa upp en del
knutar i denna samverkan. I övrigt handlar frågorna
om ledningsorganisationen, dess lokalisering,
tilläggsdirektiv till Personalförsörjningsutredningen,
verksamhet på Kungsholms fort, informationskrigfö-
ring och Säves helikoptrar.
Till betänkandet har fogats sex särskilda yttran-
den. Ett yttrande är s-märkt och utgör ett exempel på
när det lokala intresset tagit över på bekostnad av ett
nationellt helhetsperspektiv. I ett antal motioner och
reservationer förs fram krav på parlamentariskt sam-
mansatta utredningar i olika frågor. Typiskt nog är
dessa underteckande av kristdemokrater och mode-
rater, som båda valt att inte delta i Försvarsbered-
ningens arbete. Tills regeringen bestämmer något
annat är Försvarsberedningen det samråds- och refe-
rensorgan i försvarsfrågor som finns.
Av det totala antalet reservationer, som är 34, står
moderaterna bakom 18. De är i sin tur fördelade på
32 av 50 hemställanspunkter. Bara fem reservationer
har lyckats samla fler än ett parti. De många m-
reservationerna bekräftar bilden av ett parti som stäl-
ler sig vid sidan av i försvarsfrågorna.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reserva-
tioner och bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det. Innan jag slutar vill jag avslutningsvis rikta ett
stort tack till utskottskansliet. Det har som vanligt
gjort ett fantastiskt jobb och ibland t.o.m. hjälpt oss
att sortera i vad vi själva tycker.

Anf. 19 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Tone Tingsgård tar upp anpassningen.
Det är en mycket viktig och central fråga som har
diskuterats i utskottet. I mitt anförande försökte jag
redogöra för att man behöver ha en stabil bas som är
lika med en god anpassningsförmåga.
När man analyserar förhållandena under andra
världskriget visar det sig att när kriget var slut hade
Sverige en god försvarsförmåga. För lite, för sent och
i otakt med omvärlden, så skulle man kunna beskriva
vår tidigare anpassningsförmåga. Därför är det väl-
digt viktigt att riksdagen får möjlighet att diskutera
vilken anpassningsförmåga vi har. Delar Tone Tings-
gård Kristdemokraternas och Moderaternas syn att
det är väldigt viktigt att vi i riksdagen får en årlig
skrivelse från regeringen om hur läget är när det gäl-
ler anpassningsförmågan? I det här fallet kan anpass-
ningsförmågan alltså handla om att förstärka förmå-
gan eller att ominrikta under en period.
Tone Tingsgård tar också upp att vården ska ha
resurser. Självklart är det så. Med facit i hand kan vi
kristdemokrater med gott samvete peka på att vi har
arbetat för det i många år. Det är ett senkommet men
välkommet hälsotecken att även Socialdemokraterna
nu vill skjuta till pengar till vården. Men försvaret
kan ju inte vara en budgetregulator.
Kristdemokraterna ingår inte i Försvarsberedning-
en. Vi försökte att få vara med i en bred försvarsupp-
görelse men ansåg sedan att Socialdemokraterna och
Centern fick ta ansvaret för denna.

Anf. 20 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! Jag anser att bland det viktigaste som
görs i anpassningshänseende är just den ominriktning
av försvaret som inleds i och med beslutet i morgon i
riksdagen. När man gör det och samtidigt har definie-
rat vad man menar med anpassning, vilket faktiskt
inte hade skett före kontrollstationspropositionen, är
det naturligtvis oerhört mycket enklare att, i samband
med budgethantering och annan hänvändelse till
riksdagen, också visa hur Försvarsmakten står i för-
hållande till vad som händer i omvärlden. Problemet
med det här anpassningsbegreppet var ju att det tidi-
gare var oerhört oklart vad man menade. Vi har en
mycket bättre situation i dag.
Jag har förstått att Kristdemokraterna, liksom
Moderaterna, inte tycker att just försvaret ska ingå i
den gängse budgetprövningen. Där har vi helt enkelt
olika uppfattningar, Åke Carnerö.
Det är oerhört sorgligt för hela Försvarsmakten att
två partier har valt att ställa sig vid sidan om För-
svarsberedningen. Vi önskar er båda välkomna tillba-
ka vid första bästa tillfälle.

Anf. 21 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Om man ser att man inte får gehör för
någon av sina synpunkter i en förhandling kan man
naturligtvis diskutera om man ska vara kvar. Skulle
Kristdemokraterna ändå vara kvar i det här fallet och
försöka påverka eller skulle man anse att Socialde-
mokraterna och Centern fick ta ansvar för att genom-
föra den här ominriktningen? I det valet valde Krist-
demokraterna att lämna Försvarsberedningen. Med
facit i hand tror jag att vi kan vara överens om att
Försvarsberedningens ledamöter nog ändå inte hade
så mycket att säga till om när det gäller vad som har
hänt med styrgruppens förslag m.m.
När det gäller vården och försvaret vill jag säga
att vi försvarar vården, men vi kan inte försvara vår-
den med försvarspengar. Vården ska ha resurser uti-
från det behov som finns. Försvarsmakten ska ha de
resurser som behövs utifrån det behov, dvs. den sä-
kerhetspolitiska bedömning, som finns.

Anf. 22 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! De överväganden och ställningsta-
ganden som Kristdemokraterna gör när det gäller
Försvarsberedningen kan jag naturligtvis inte ha någ-
ra synpunkter på. Jag kan bara beklaga.
Hur man än vänder på det, Åke Carnerö, måste ju
pengarna till vården komma någonstans ifrån. Vi
tycker att i det här säkerhetspolitiska läget var det
faktiskt rimligt att även försvaret ingick i den budge-
tavvägningen.

Anf. 23 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill passa på att gratulera, kom-
mentera och ställa en fråga.
Först vill jag gratulera Socialdemokraterna till att
ha lyckats föra Vänsterpartiet bakom ljuset så till den
milda grad att Vänstern tror sig ha lagt ned F 16 i
Uppsala under det att det faktiska förhållandet som
finns beskrivet i utskottets betänkande är att F 16
lever i högönsklig välmåga.
Mina kommentarer rör först anpassningen. Själv-
klart är det att öva för att bli starkare respektive att
kunna förändra sin förmåga som måste vara det cent-
rala. Det svenska försvaret behöver inte öva på ned-
rustning. Att inte ha nedrustat i tid innebär ingen risk
för nationell katastrof. Att däremot inte ha upprustat
eller omrustat i tid innebär en uppenbar risk för na-
tionell katastrof.
Jag kan bara konstatera att när Centern och Soci-
aldemokraterna hade gjort upp i Försvarsberedningen
och när de förutsättningar som gällde för Försvarsbe-
redningens arbete inte på något sätt motsvarade våra
önskemål var det ingen idé för oss att delta i detta
arbete.
Slutligen är min fråga: Är Tone Tingsgård till-
fredsställd med det förhållandet att det ekonomiska
underlaget för det beslut som ska fattas i morgon har
förändrats kontinuerligt från den 19 maj fram till den
1 mars, 13 dagar före justeringen av det här betän-
kandet? Det har slagit med miljardbelopp mellan
olika verksamhetsområden. Försvarsmakten har med
naturnödvändighet sett sig tvungen att redovisa ett
dagsläge över t.ex. behoven på personalsidan. Beho-
vet av officerare redovisas nu till 1 450 fler än i det
underlag som regeringen hade för sin proposition. Jag
menar att det beslut som vi fattar i morgon grundas på
ett ekonomiskt gungfly och är förenat med oerhört
stora osäkerheter. Är det tillfredsställande, Tone
Tingsgård, att enbart avvikelsebudgetering, dvs. vad
saker och ting kostat i förhållande till den schabloni-
serade redovisningen från Försvarsmakten från i maj,
ligger till underlag för det beslut som vi har att fatta?
Det är ett oerhört omfattande och ingripande beslut.
Det drabbar stora delar av försvaret och stora delar av
landet.

Anf. 24 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! Jag har som bekant inte alls Henrik
Landerholms långa erfarenhet av försvarsekonomi.
Jag förstår att han kanske har betydligt bättre grund
än jag för att känna oro i det här fallet. I någon mån
får man väl acceptera att även försvaret drabbas av
det som andra samhällsområden gör, dvs. att den
totala ekonomin påverkar även försvarsekonomin.
Utskottet var ju enigt om att den här personalfrå-
gan skulle hänvisas till Personalförsörjningsutred-
ningen. Vi tyckte inte att den punkten var tillfreds-
ställande.

Anf. 25 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt. Problemet är
bara det att det beslut som vi fattar här i morgon byg-
ger på att de uppgifter som riksdagen nu ålägger
Försvarsmakten genom det här beslutet ska kunna
hanteras inom den här ekonomiska ramen. Med tanke
på de oerhörda fluktuationer i redovisningar som har
skett fr.o.m. maj förra året och fram t.o.m. den 1
mars, 13 dagar innan utskottets justering då vi fick en
slutredovisning som också den innehåller stora osä-
kerheter, betraktar i alla fall jag detta som ytterst
otillfredsställande. Jag ställer mig frågande till hur
socialdemokraterna i försvarsutskottet kunnat accep-
tera ett så svagt underlag för ett så genomgripande
beslut.

Anf. 26 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! Så oerhört mycket mer tillfredsstäl-
lande är en sådan situation att vi har gått ifrån de
femåriga försvarsbesluten och i stället kan ägna gans-
ka mycket tid och kraft åt att följa upp vad som hän-
der. Jag tror att det också kan vara nödvändigt på en
och annan punkt.

Anf. 27 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! I dag och i morgon fattas ett mycket
viktigt beslut i Sveriges riksdag. Det är ett beslut som
innebär att Sverige fullt ut accepterar den nya säker-
hetspolitiska situationen i Europa. Beslutet innebär
också en nödvändig modernisering av försvaret. Det
är ett beslut som innebär att Sverige tillsammans med
andra länder i Europa har ett ansvar för Europas sä-
kerhet. Det är också ett beslut som skapar förutsätt-
ningar för ökade resurser till vård och omsorg.
Sveriges främsta försvarslinje går inte längre vid
våra kuster och gränser, utan det handlar om att med-
verka i ett alleuropeiskt säkerhetsarbete. Att integrera
de forna öststaterna, speciellt Ryssland, i en europe-
isk gemenskap framstår som det viktigaste säkerhets-
politiska arbetet nu och de närmaste åren.
Försvarsberedningen har bedömt att Sveriges sä-
kerhetspolitiska situation är bättre än någon gång
tidigare under 1900-talet. Detta har skett på grundval
av analyser som gjorts av överbefälhavaren och den
militära underrättelsetjänsten men även av internatio-
nella analytiker. Dessutom är det viktigt att notera att
Sverige inte är det enda landet i Europa som moder-
niserar sitt försvar. Tvärtom görs denna säkerhetspo-
litiska bedömning, med motsvarande konsekvenser
för försvarspolitiken, av alltfler länder i Europa.
Hotbilden har dock inte försvunnit utan ändrat ka-
raktär. Det är således klokt att kombinera dessa förut-
sättningar - dels att invasionshotet är borta, dels att
nya och annorlunda hot finns - och använda dem till
att omstrukturera försvaret för att kunna möta de nya
hoten i krig såväl som i fred och dessutom samtidigt
förbättra vår förmåga att uppträda i internationell
fredsbevarande och fredsskapande verksamhet.
Centerpartiet har tillsammans med den socialde-
mokratiska regeringen vågat förvandla dessa förut-
sättningar till praktisk säkerhets- och försvarspolitik.
Kvar på en ålderdomlig barrikad - får jag säga så? -
finns moderaterna, som uppenbarligen inte accepterar
nytänkandet. Det är i och för sig alltid svårt att tänka
om och tänka nytt, inte minst inom ett så tradi-
tionstyngt område som det militära försvaret.
På 1680-talet kritiserades Karl XI:s idé om att
bygga upp en indelt yrkesarmé. Kritikerna trodde mer
på tillfälliga utskrivningar och legoknektar. Vid det
förra sekelskiftet, dvs. år 1900, ansåg de konservativa
krafterna att införandet av allmän värnplikt var sam-
hällsfarligt och omstörtande. Vad kunde inte hända
om folket beväpnades?
Nu år 2000 är de konservativa krafterna oförmög-
na att ta ansvar för de nödvändiga förändringarna
samtidigt som man påstår sig vara medveten om be-
hovet av detta. Ett sådant förhållningssätt leder till
handlingsförlamning.
Fru talman! I den försvarspolitiska debatten har
formuleringar som "att försvaret nu nedmonteras"
och t.o.m. "raseras" använts. Jag vill i stället karakte-
risera den pågående processen som att vi bygger upp
någonting helt nytt, ett nytt och modernt försvar an-
passat för den nya säkerhetspolitiska situationen och
den förändrade hotbilden.
Centerpartiet har alltid stått för principen att hela
landet ska försvaras. Det gör vi fortfarande, tvärtemot
vad som har påståtts i medierna. Där har Centerpartiet
kritiserats för att överge gamla värderingar, t.ex.
begreppet "bygderegementen". Men situationen är
radikalt förändrad, speciellt vad avser markstrids-
krafternas mekanisering och rörlighet. Ja, Centerpar-
tiet har övergett tanken på att det måste finnas ett
regemente i varje landskap och län. Den strukturen
skapades i en tid då armén marscherade till fots och
var tvungen att så att säga vara permanent utgångs-
grupperad. I dag kan militära förband förflyttas över
hela riket på några timmar. Då måste andra hänsyn
vägas in när det gäller lokalisering av militär verk-
samhet, såsom storleksrationell produktion, samord-
ningsmöjligheter, miljöhänsyn och konfliktfri öv-
ningsterräng. Men jag upprepar en självklarhet: Vi
har inte övergett principen att hela landet ska försva-
ras.
I det här sammanhanget, fru talman, är det kanske
ändå viktigt att betona betydelsen av de gamla land-
skapsregementenas roll för att förankra försvarsviljan
och skapa delaktighet i försvaret. Det är viktigt att
denna bygdeförankring och folkförankring bibehålls
på annat sätt. Det kan t.ex. ske genom att traditioner-
na från dessa förband övertas och förs vidare av hem-
värnet. Det är på sätt och vis en renässans för de
gamla landskapsregementenas ursprungliga upp-
byggnad, dvs. att den indelte soldaten fanns på sin
rote där han hade både vapen och uniform. Det
stämmer med hemvärnets struktur och princip - detta
sagt utan jämförelse i övrigt.
Fru talman! I debatten har det också hävdats att vi
är på väg att överge den allmänna värnplikten. Detta
är fel. Vi har inte övergett värnplikten som idé, dvs.
det faktum att samhället med pliktlagens hjälp kan
kalla in medborgare till tjänstgöring i Försvarsmak-
ten. Det gäller framgent. Våra krigsförband kommer
även i framtiden att bestå av värnpliktig personal.
Men "värnplikt" behöver inte nödvändigtvis betyda
att alla kallas in till utbildning i ett läge då yttre inva-
sionshot, eller för all del andra motiv, ej föreligger.
För övrigt är det helt uppenbart att Försvarsmak-
ten behöver ett nytt personalförsörjningssystem med
en kombination av fast anställda och pliktpersonal.
Jag tror dessutom att folkförankringen av försvaret,
vilken förvisso är mycket viktig, fortfarande är be-
tryggande genom 70 000-80 000 personer i hemvär-
net samt ytterligare en halv miljon medlemmar i de
övriga frivilligorganisationerna. I det avseendet är
Sverige fortfarande i en helt unik situation i Europa.
Dessutom ökar betydelsen av hemvärnet i den nya
försvarsstrukturen liksom även de övriga frivilligor-
ganisationernas roll.
Fru talman! Givetvis kan det finnas enskildheter i
den nya strukturen som kan diskuteras. Dimensione-
ringen av markstridskrafterna har t.ex. ifrågasatts. Jag
ska erkänna att jag för min personliga del i inledning-
en av processen var tveksam till reduceringen av
armén. Men efter ett studiebesök i högkvarteret i
Försvarsmaktens krigsspelscentrum - som lite popu-
lärt brukar kallas spelhålan - med information om de
bakomliggande operativa analyserna har jag förståel-
se för högkvarterets bedömning i detta avseende.
Ett annat område som har ifrågasatts är organisa-
tionen av specialtruppslagen, dvs. de s.k. funktions-
plattformarna. Det kan bara konstateras att det tidiga-
re har rått oenighet inom det militära etablissemanget
om detta. En del menar att dessa funktioner, dvs.
artilleri, luftvärn, ingenjörs- och underhållsförband,
borde integreras i de mekaniserade brigaderna. Andra
menar att dessa funktioner är så specifika att kompe-
tenserna upprätthålls bäst i s.k. truppslagscenter.
Jag konstaterar att högkvarteret och Försvar-
smakten själva har valt den senare lösningen och ser
därför ingen anledning att ifrågasätta detta. Center-
partiet litar på överbefälhavarens bedömning. Det gör
uppenbarligen inte kristdemokraterna, eftersom de
föreslår en brigadintegrering, om jag har förstått rätt.
På vilka grunder har kristdemokraterna en helt annan
uppfattning än den militära expertisen i detta avseen-
de?
Värnpliktsfrågan och folkförankringen är av stor
betydelse, som jag har anfört tidigare. Men personal-
försörjningen måste balanseras mot det reella behovet
av pliktpersonal. Regeringen har därvidlag bedömt att
ca 17 000 personer behöver utbildas varje år för att
försörja den framtida krigsorganisationen och som
underlag för kontinuerliga internationella insatser.
Det bör också noteras att det även i framtiden kan
vara möjligt att göra en frivillig kortare värnplikt för
att kunna ansöka om placering i hemvärnet. I varje
fall föreslås detta i den nyligen presenterade Pliktut-
redningen. Dessutom har alla intresserade möjlighet
att ansluta sig till någon frivillig försvarsorganisation
och delta i kurser och utbildningar.
Det finns således goda möjligheter att på olika sätt
engagera sig i försvaret även om ett begränsat antal
genomgår formell värnpliktsutbildning.
Fru talman! Eftersom Centerpartiet har apostrofe-
rats i tidigare inlägg i kammaren vill jag passa på att
kommentera några av de inläggen.
Moderaterna pekade genom Henrik Landerholm
på 1925 års försvarsbeslut. Det skulle ha varit ett
katastrofalt beslut för Sveriges vidkommande, och
man jämför med det beslut som vi är beredda att fatta
i dag.
Det stämmer inte. Det stämmer i något avseende;
1925 års försvarsbeslut var naturligtvis ett nedrust-
ningsbeslut. Det vore naivt att försöka förneka det.
Men jag vill påstå att det i än större grad var ett omin-
riktningsbeslut. 1925 avskaffade vi kavalleriet, i varje
fall i den meningen att det var ett beridet truppslag,
och vi införde flygvapnet, pansartrupperna och luft-
värnet. Det visade sig att det var en ganska framsynt
förändring av Försvarsmakten vid det tillfället.
Kristdemokraternas Åke Carnerö har bl.a. efter-
lyst en bredare politisk överenskommelse. Det är väl
ingen som motsätter sig en sådan. En sådan hade vi
alla önskat. Varför valde då kristdemokraterna att inte
delta i Försvarsberedningens arbete? Det hade varit
det mest logiska förhållningssättet om man hade velat
ha en bred politisk uppgörelse. Sedan säger Åke Car-
nerö att historien lär oss att det inte finns någon evig
fred. Nej, förvisso. Jag instämmer gärna i den histo-
riska värderingen, men jag vill också tillägga en sak.
Historien lär oss också att det kan vara katastrofalt att
inte ha förmåga att förnya försvaret i ett läge när det
är möjligt att göra det. Det finns många nationer som
bittert har fått erfara problemet med att inte i tid för-
nya sitt försvar.
Folkpartiet pekar på behovet av materiell förnyel-
se. Jag vill bara notera att en av huvudpunkterna i det
här försvarsbeslutet just är att man ska skapa förut-
sättningar och budgetutrymme för den materiella
förnyelse som vi alla tycks vara överens om.
Slutligen talar Miljöpartiet om miljöaspekterna.
Jag kan försäkra Lars Ångström om att just miljöas-
pekterna har varit ett av de väsentligare inslagen i
Centerns medverkan i det här försvarsbeslutet i olika
avseenden. Låt mig bara peka på en sak som Lars
Ångström själv tog upp. Valet mellan F 10 och F 17
handlade bl.a. om ett miljötänkande. Såvitt jag förstår
var det en tämligen enig uppfattning om att de fram-
tida förutsättningarna när det gäller luftrummet var
mycket bättre på F 17. Förutsättningarna när det gäl-
ler luftrummet är en del i ett miljötänkande. Detta
sagt som ett exempel.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att Center-
partiet har tagit konsekvenserna av förändringarna i
vår tid och i vår omvärld. Vi har också tagit konsek-
venserna av det uppenbara behovet av att omstruktu-
rera och förnya försvaret, ett behov som dessutom
bejakas av överbefälhavaren och stora delar av För-
svarsmakten. Vi har tagit konsekvensen för svenskt
vidkommande av att motsvarande förändringar görs
på andra håll i Europa.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 28 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Centern hade chansen att bli tungan
på vågen för att åstadkomma en bred enighet kring
grunderna för ett nytt försvarsbeslut, men valde att i
oträngt mål göra upp med Socialdemokraterna för att
själva kunna diktera villkoren, framför allt för sitt
stöd vad gäller förändringar i grundorganisationen.
Om Centern anser att det var värt priset eller inte kan
inte jag svara på. Det är upp till TV-tittare och cen-
terpartister runt om i landet att göra bedömningen om
det var värt priset att gå till riksdagen med ett sådant
extremt svagt stöd, ett stöd som enbart är några man-
dat större än det folkpartister, kristdemokrater och
moderater kan samla tillsammans. Det var bara av
den anledningen som Centern behövdes i den här
försvarsuppgörelsen. Och Centern ställde upp mycket
billigt.
Jag vill ge Erik Arthur Egervärn rätt i ett avseen-
de. 1925 års försvarsbeslut var framsynt jämfört med
det som kommer att fattas här i morgon. Det grund-
läggande problemet med det här beslutet är inte bara
halveringen av svensk försvarsförmåga, utan den
osäkerhet vi kastar in försvaret i under de närmaste
åren. Den förstörelseprocess som vi nu går in i, och
som är fullständigt oöverblickbar, gör att alla utsagor
om försvarets framtida förmåga i grunden är osäkra.
För mig är det märkligt att ett traditionellt försvars-
vänligt parti som Centern har kunnat ställa upp som
hjälpgumma i en sådan här destruktiv process.

Anf. 29 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara säga att vi är ett för-
svarsvänligt parti. Det är just detta som lett fram till
vår övertygelse att försvaret behöver förnyas. Det har
också lett fram till vår övertygelse att det beslut vi nu
är på väg att fatta är ett riktigt beslut.
Jag vill bara upplysa Henrik Landerholm om att
ursprunget till den här konstruktionen, till den struk-
tur på försvaret som vi nu är på väg att skapa är de tre
s.k. a-, b- och c-förslagen, som överbefälhavaren lade
fram för några år sedan, 1997 eller däromkring, som
sedermera ledde fram till det 19 maj-underlag som vi
har haft att ta ställning till i form av den proposition
som har lagts på riksdagens bord. I så måtto kan man
säga att den struktur vi börjar skapa nu naturligtvis är
bejakad och gillad av det politiska etablissemanget.
Men man ska också ha med i bilden att det faktiskt är
överbefälhavaren och Försvarsmakten själv som har
lagt grundbulten till detta nytänkande i de här a-, b-
och c-förslagen.

Anf. 30 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Om det ändå vore nytänkande skulle
jag vara den förste att ställa mig upp på triumfvagnen
och röra mig in i framtiden. Problemet är att den
försvarsorganisation som nu föreslås präglas av brist
på nytänkande.
Det är den moderna materiel, framför allt ver-
kansdelar, som vi har investerat i under de senaste tio
åren och där anskaffningsplanerna ligger fast under
de närmaste som definierar vilket försvar som kom-
mer att bli resultatet av det här beslutet.
De viktiga delarna när det gäller nyinvesteringar,
satsningar på nya lednings- och informationssystem,
men också på att vara beredd att ompröva alla de
stödsystem, inklusive personalförsörjningen, som är
nödvändiga för att det ska kunna bli ett nytt försvar
som kan verka i dagens och morgondagens verklighet
saknas ju i stor utsträckning i det här förslaget. Om
detta förslag till beslut verkligen hade präglats av
nytänkande i stället för ensidig minskning och ned-
rustning, hade jag varit den förste att ställa mig bak-
om det. Men det saknas, Erik Arthur Egervärn. Det
saknas. Och det är Centern som har gjort det möjligt
att fatta det beslutet i morgon.

Anf. 31 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Av förståeliga skäl delar jag inte Hen-
rik Landerholms uppfattning i det här avseendet. Jag
menar att det är precis motsatsen. Genom det resurs-
utrymme som skapas i den nya försvarsstrukturen
skapas också ramarna för just materiell förnyelse.

Anf. 32 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Erik Arthur Egervärn tar upp vad
historien har lärt oss och citerar det jag sade tidigare.
Ja, historien kan naturligtvis lära oss väldigt mycket.
Självfallet ska vi ominrikta, men inte till gårdagens
krig, utan till morgondagens hotbilder. Det är vi helt
överens om och det har kristdemokraterna ställt upp
på.
Vi kan alltså inte utbilda för gårdagens försvar.
Det måste vi vara överens om. Men att förnya försva-
ret innebär att vi ändå måste ha en bred kompetens-
bas. I Försvarsberedningen var vi överens om att en
insatsorganisation skulle åtföljas av en kompetensor-
ganisation. Var finns den nu, när det hela tiden i för-
arbetena har pratats om integrerad verksamhet? Var-
för bidrar Centern till att försämra en lärande organi-
sation genom att lokalisera många förband var för sig,
utan möjlighet att ha de här livskraftiga garnisonerna?
Det var precis detta som lades fast av riksdagen i maj
förra året.

Anf. 33 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag upprepar det jag sade i mitt hu-
vudanförande. Det är Försvarsmakten själv som har
valt den här lösningen i form av kompetensplattfor-
mar för specialtruppslagen. Jag ser ingen anledning
att ifrågasätta det.
Dessutom ska man nog vara medveten om att de
s.k. kompetensplattformarna när det gäller artilleriet i
Kristinehamn, ingenjörsförband i Eksjö osv. i sig blir
ganska stora. De blir t.o.m. mycket stora garnisoner,
med tusentalet värnpliktiga. Så det finns alla möjlig-
heter att bedriva en rationell utbildning på de förban-
den, även om de i strikt formell mening är vad man
brukar kalla solitärer.
Jag har inte alls samma oro som Åke Carnerö i det
avseendet.

Anf. 34 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Som svar på frågan varför Högkvarte-
ret har denna åsikt om en huvudplattform tror jag
svaret är givet: Ekonomin tillåter inte denna lite bre-
dare bas. Det är precis det som jag har fört fram.
Det finns ju fördelar med att ha dubbla plattfor-
mar. Det blir en stimulerande konkurrens om inte
annat och en bredare bas för rekrytering. Precis det
tycker jag är viktigt när vi går in i framtiden, att ha
denna anpassningsförmåga.
Erik Arthur Egervärn tog också upp kristdemo-
kraternas roll i partiöverläggningarna för ett år sedan.
Ja, vi ville vara med och ha en bredare överenskom-
melse. Men varför ändrade sig Centern så plötsligt i
de förhandlingarna och ville inte försöka finna en
lösning för närtidsproblematiken? Det var ju det som
var nyckelfrågan.

Anf. 35 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Återigen, beträffande specialtruppsla-
gen och kompetensplattformarna noterar jag bara att
det är Försvarsmakten själv som har gjort det här
valet.
Dessutom ska man vara medveten om att diskus-
sionen om brigadintegrering eller inte har förts långt
innan. Åke Carnerö påstår att det skulle vara en bud-
getfråga. Den här frågeställningen har funnits inom
Försvarsmaktens egen kompetenssfär under ett antal
år. Nu har man alltså landat i den här bedömningen.
Jag noterar bara detta.
Sedan kan jag bara upprepa att Åke Carnerö ef-
terlyser en bred uppgörelse, men kristdemokraterna
valde att kliva av Försvarsberedningen. Jag tycker att
kommentarer är överflödiga.

Anf. 36 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Vi får höra att Centerpartiet har tagit
miljöhänsyn. Erik Arthur Egervärn försäkrar Miljö-
partiet om detta. Jag kan bara konstatera att Center-
partiet inte klarar miljöfrågorna. Argumentet om
luftrumsförutsättningarna är inte särskiljande mellan
F 10 och F 17, tvärtom. Man övar mestadels av tiden
i närheten av sin egen flottilj, F 10. Man flyger inte,
som felaktigt har sagts, till Östersjön i någon större
utsträckning.
Vi vet också att bullerisoleringen är dyrbarare i
Ronneby än i Ängelholm, om man vill ned till Natur-
vårdsverkets och Miljöpartiets långsiktiga mål på 70
decibel. Vi vet att det är i Ängelholm som man har
investerat skattepengar i nya energieffektivare bygg-
nader, i moderna tvättanläggningar, motorprovhallar
och återvinningsanläggning för Viggensystemet,
sådant som helt saknas på F 17.
Det är ett miljödåligt beslut man har fattat från
Centerns och regeringens sida när man har valt F 10 i
stället för F 17. Ett mer miljöriktigt beslut hade varit
som Miljöpartiet föreslår att avveckla verksamheten i
Ronneby i stället för i Ängelholm.
Samma sak kan jag konstatera när det gäller kust-
artilleriet i Karlskrona och kustartilleriet i Stockholm.
Återigen har Centerpartiet tagit det förslag som är
sämst för miljön, att lägga ned i Karlskrona och be-
hålla i Stockholm. Miljöpartiets förslag hade varit
bättre för miljön, att avveckla kustartilleriets verk-
samhet här i Stockholm, där jag själv bor, och i stället
behålla den i Karlskrona. Tyvärr.

Anf. 37 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller luftrumsdiskussionen
kan jag bara notera att Lars Ångström och jag uppen-
barligen inte har suttit på samma sammanträden. Min
minnesbild av de redovisningar som har skett i För-
svarsutskottet är entydiga på den punkten, dvs. de
långsiktiga luftrumsförutsättningarna är klart bättre i
Ronneby än i Ängelholm. Jag åberopar och redovisar
den information som har kommit oss till handa i ut-
skottet.
Dessutom kan jag tillägga att såvitt jag erinrar
mig är de bullerdämpande åtgärderna på lång sikt mer
kostnadskrävande i Ängelholm än i Ronneby. Jag
tänker inte fördjupa mig i de enskilda förbandsskil-
jande, ortsskiljande, argumenten. De finns utförligt
redovisade dels i styrgruppens förslag, dels i rege-
ringens proposition. Jag hänvisar till de argument
som finns där i det avseendet.

Anf. 38 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Vi har suttit med på samma samman-
träden, men luftrumsförutsättningarna är icke sär-
skiljande på det sätt som Erik Arthur Egervärn försö-
ker göra gällande.
Jag noterar tystnaden i att bemöta de andra argu-
menten för miljön, det gäller såväl valet av F 10 som
valet av KA 2. Det talas över huvud taget inte om
dem. Centerpartiet klarar inte av miljöaspekterna i
försvarsförslaget tillsammans med regeringen. Det är
tragiskt, sorgligt, och det innebär ett sämre beslut än
vad det hade kunnat bli.

Anf. 39 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att det står ord mot ord
huruvida Centerpartiet klarar av sina miljöåtaganden.
Jag hävdar precis motsatsen: Det är det vi gör, och
det är de miljöargumenten som har funnits med i
överläggningarna och förhandlingarna som föregick
regeringspropositionen.

Anf. 40 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är inte så mycket att kommentera
av Erik Arthur Egervärns inlägg. Men Folkpartiet
nämndes avseende den materiella förnyelsen, och det
är i den frågan vi skiljer oss mest åt.
Erik Arthur Egervärn från Centerpartiet och jag
från Folkpartiet liberalerna är i dag glada över ut-
vecklingen i Östersund. Jag nämnde i mitt anförande
staden som ett exempel på en garnison, en militär
försvarsort, som har lyckats bra - så bör det se ut.
Men att ha ett bra försvar i en stad betyder också att
man behöver ha materiel.
För ett drygt år sedan kunde vi över en natt - Erik
Arthur Egervärn, Centerpartiet, och jag från Folkpar-
tiet liberalerna - komma överens om att täcka ett
svart hål i det militära försvaret i 6-miljardersklassen.
Vi förstod att det behövdes materiell förnyelse.
Skillnaden mellan oss i dag, Erik Arthur Eger-
värn, är de 3 miljarder som vi är helt övertygade
behövs 2002-2003 för att klara av den materiella
förnyelsen - Bamseprojektet, attackhelikoptrar och
bestyckning av JAS-planen. Det är att flyga med
tomma stolar, som SAS säger, om man inte har full
utrustning. Dessa pengar behövs, och där skiljer vi
oss åt. Det är sorgligt. Det är en av de viktiga detal-
jerna i vår olikhet.

Anf. 41 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om jag har läst på dåligt,
men min uppfattning var att Folkpartiets extra pengar
är ett s.k. omställningsbidrag och inte alls tänkta för
nya materiella resurser. Måhända har jag förstått fel,
och i så fall får väl Runar Patriksson rätta mig i det
avseendet.
Runar Patriksson uttryckte i sitt huvudanförande
sin stora uppskattning av förslaget. Folkpartiet har
inga mer pengar, och man konstaterar att även med
Folkpartiets förslag skulle ett antal förbandsnedlägg-
ningar i samma storleksordning behöva göras. Man
konstaterar också att man är överens med regeringen
och Centern om den säkerhetspolitiska analysen och
värderingen. Min rekommendation är enkel för Runar
Patriksson, nämligen att rösta med förslaget.

Anf. 42 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Fru talman! Ett omställningsbidrag på 3 miljarder
till försvaret gör att det kommer loss ytterligare 3
miljarder till försvaret som kan ge möjligheter till
materiell förnyelse. Det kan vi inte ha någon delad
mening om.
För övrigt håller jag med. Jag sade i mitt anföran-
de att det finns många saker i försvaret där vi är över-
ens, men det finns också en stor skiljaktighet i vissa
saker.
Kanske vore det dags för Centerpartiet och Soci-
aldemokraterna att föra upp Natofrågan över vatten-
ytan.

Anf. 43 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag avser inte att diskutera Natofrå-
gan från denna talarstol just nu. Jag konstaterar att i
dagens säkerhetspolitiska situation är det min och
mitt partis bedömning att Sverige bidrar bäst till sä-
kerheten i Nordeuropa genom den militärt alliansfria
linjen.

Anf. 44 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag är glad att dagens debatt också
kommer ut till en stor publik genom TV-
utsändningen. Dagens debatt kring det förslag som
regeringen och Centerpartiet står bakom är grunden
till en stor försvarsreform, som kommer att ge oss ett
relevant, riktigt inriktat modernt försvar. Försvarets
uppgift är att skydda vårt land mot de väpnade hot
som kan uppstå i framtiden.
Nato och Warszawapakten står inte längre mot
varandra i vårt lands omedelbara grannskap. Wars-
zawapakten finns inte. Polen är med i Nato. En och
en halv miljon soldater har skickats hem. Tusentals
kärnvapen har dragits tillbaka, men Sveriges grann-
skap är ännu ett riskområde. Kombinationen av kvar-
dröjande rustningar och politisk instabilitet gör det
nödvändigt att ha ett försvar som kan skydda oss mot
hot, mot väpnade angrepp och mot krig.
Även om risken för storkrig mellan Europas na-
tioner sjunker undan vågar vi inte säga att freden är
säkrad för alltid. Balkankriget har utkämpats under de
tio år som stora delar av Europa har gjort stora fram-
steg mot en europeisk integration och ökad välfärd. I
det europeiska Rysslands utkant - norra Kaukasus -
har den ryska statsledningen bekämpat separatism på
ett sätt som lagt städerna i ruiner och drivit större
delen av civilbefolkningen på flykt.
Vi hoppas att Rysslands nyvalde president Putin
ska kunna ge det ryska folket en välförtjänt stabilitet
och ökad välfärd på demokratisk grund. Men spåren
från Tjetjenien förskräcker.
De ryska väpnade styrkornas operativa förmåga
har sjunkit kontinuerligt sedan Sovjetunionens sön-
derfall. I dag saknar den ryska krigsmakten förmåga
att genomföra större offensiva operationer utanför
landets gränser. Ryssland är inte Sovjetunionen, och
förutsättningarna för att återskapa den typen av
statsmakt och den typen av stridskrafter förefaller inte
vara möjliga på kort eller medellång sikt.
Nej, vi vågar ännu inte säga att freden vunnits för
gott i Europa. Vi måste hålla vakt ytterligare några
generationer innan - förhoppningsvis - våra efterträ-
dare i politiken och samhällslivet kan konstatera att
integrationsprojektet har lyckats, att det har omslutit
alla Europas stater och gjort krig mellan våra länder
otänkbara.
Men vi är inte där ännu. Vårt land måste skyddas
mot risken för att väpnade angrepp, dvs. krig, skulle
kunna drabba oss. Med begränsade krig menar jag
främst angrepp genom luften som, om de riktades
mot våra stora befolkningscentrum, skulle innebära
stor förödelse för vårt land och vårt folk. Den typen
av vapen finns i vårt nära grannskap och skulle i en
förändrad politisk situation och i förlängningen av en
kris och konflikt kunna sättas in mot oss.
Mot sådana begränsade krig måste vårt försvar ha
en beredskap redan i dag. Det är därför vi bygger om
försvaret. Mot den förändrade hotbilden behöver vi
rörliga förband med bästa möjliga utrustning och
vältränade soldater som behärskar den moderna tek-
niken. Förbättrade ledningssystem baserade på mo-
dern informationsteknik är en annan förutsättning för
att man ska kunna förutse hoten, överblicka stridsfäl-
tet och utöva effektiv ledning. Inom Regeringskansli-
et måste vi utveckla förmågan att bedöma situationen
rätt och fatta de rätta besluten. Förmåga till flexibili-
tet och anpassning till förändrade omständigheter är
av grundläggande betydelse för det nya försvaret.
De egenskaper och förmågor som jag har beskrivit
är också det som vi behöver för att delta i europeisk
krishantering.
Det internationella läget utvecklas i dag med en
dynamik som inte fanns tidigare. Sverige har till-
sammans med Finland drivit kravet att det i EU:s
grundlag ska framgå att krishantering är en av de
viktigaste uppgifterna för EU. Att vi vann gehör för
detta i Amsterdamfördraget är början till något nytt.
Slutsatserna från de senaste toppmötena är viktiga
steg. Humanitära insatser, räddningsverksamhet,
fredsbevarande verksamhet, fredsframtvingande åt-
gärder militärt och civilt är i dag uttalade uppgifter
för EU. Därmed kan vi också fullt ut och i enlighet
med FN-stadgan stödja säkerhetsrådets roll för fred
och säkerhet.
På det senaste toppmötet i Helsingfors beslutades
om att gemensamma konkreta mål ska ställas upp för
vilken typ av resurser Europas länder behöver för att
effektivt kunna genomföra dessa uppgifter. Regering-
ens proposition skapar förutsättningar för att Sverige
på ett aktivt sätt ska kunna bidra till denna utveckling.
Vi utformar nu vårt försvar så att vi med stor bredd
kan delta i det europeiska samarbetet och bidra till
gemensam säkerhetsfrämjande verksamhet och kris-
hantering.
Jag är övertygad om att konfliktförebyggande och
gemensam internationell krishantering kan vara det
offensiva sättet att möta de säkerhetspolitiska hoten i
dagens Europa.
Fru talman! När regeringen överlämnade proposi-
tionen Det nya försvaret till riksdagen begärde Mode-
raterna en bordläggningsdebatt. Det var något som
jag bejakade eftersom jag tycker att det är viktigt att
den försvarsreform vi nu genomför debatteras i sam-
hället och i riksdagen. I samband med debatten fram-
förde Moderaterna sin kritik mot propositionens in-
riktning och regeringens ambition inom försvarsom-
rådet. Vid det tillfället fanns endast regeringens och
Centerpartiets förslag att debattera utifrån. När vi i
dag debatterar finns alla partiers förslag på hur för-
svaret bör förändras eller inte förändras här.
Det samlade intrycket av partimotioner och ut-
skottsbehandling är att regeringen har ett brett stöd
för sin politik och att det framför allt är Moderaterna
men även Miljöpartiet som avviker. Mot denna bak-
grund är det inte så konstigt att Moderaterna begärde
en bordläggningsdebatt. I dag ska man redovisa sitt
alternativ - ett alternativ som innebär ett bevarande
av det gamla invasionsförsvaret, ett avståndstagande
från Försvarsmaktens framtida målbilder och en fi-
nansiering av de internationella uppgifterna över
biståndet.
Miljöpartiet är alltså det andra partiet som också
redovisar en stor avvikelse från den nu liggande pro-
positionen. Att Miljöpartiet är ett parti som är emot
allt vad militärt försvar innebär vet vi alla. Man har
alltid redovisat denna uppfattning klart och tydligt,
vilket är hedrande. Men det har samtidigt inneburit att
Miljöpartiet diskvalificerat sig från möjligheten att
delta i utformningen av det framtida försvaret.
Trots denna inställning har Miljöpartiet det se-
naste halvåret agerat som förbandsräddare. Man har
lovat förändringar i den av regeringen och Försvar-
smakten föreslagna grundorganisationen. Genom att
på detta sätt spela på människors känslor har Miljö-
partiet använt det svåra avvecklingsarbetet för att
vinna poänger, utan att i sak bejaka den verksamhet
som dessa människor med stolthet arbetar med. Det
enda parti som till slut lockades med i detta spel var
Moderaterna, och det är på något sätt symtomatiskt
för denna process.
Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen
har tillsammans med Centerpartiet och i nära dialog
med Försvarsmakten utarbetat ett förslag till ny in-
riktning för det militära försvaret. Det är en svår och
genomgripande process, som är nödvändig för att
Sveriges försvar ska vara relevant, modernt och an-
passat till dagens förändrade krav samt ha en inbyggd
anpassningsförmåga att följa utvecklingen i framti-
den.
De största förändringarna sker i armén. Den
gamla mobiliseringsarmén avvecklas nästan helt. Vi
organiserar sex brigadledningar med förmåga att leda
insatsförsvarets markstridsbataljoner. Brigaderna
kommer att utformas beroende på vilka uppgifter som
ska lösas, och under brigaderna organiseras ett stort
antal bataljoner.
Omsättningstakten av värnpliktiga kommer att va-
ra stor i dessa moderna förband. Huvuddelen av dem
som genomför sin värnplikt kommer att vara organi-
serade i insatsförsvaret endast ungefär fem år, vilket
är en halvering jämfört med i dag. Med arméns in-
satsförband skapar vi en förmåga att möta väpnade
angrepp, samtidigt som vi skapar förutsättningar för
att genomföra internationella insatser.
Hoten från luften kommer att vara ett av de mest
troliga hoten för att tvinga Sverige till politiska efter-
gifter inom överblickbar framtid. För att möta detta
hot kommer vi i första hand att satsa på flyget och
Europas modernaste stridsflygsystem, Gripen. Med
de 204 beställda flygplanen kommer Sverige under
lång tid att förfoga över ett mycket slagkraftigt flyg-
vapen. Tillsammans med det nyligen levererade ra-
darspaningssystemet Erieye har vi förmåga att upp-
täcka och bekämpa fientliga intrång i hela vårt luftter-
ritorium.
Marinen organiseras i två ytstridsflottiljer med
tolv moderna ytstridsfartyg och en ubåtsflottilj med
fem ubåtar. Därmed skapas förmåga till uthållig ma-
rin närvaro i våra farvatten i samband med kriser och
konflikter. Kustartilleriet organiserar en amfibiebri-
gad med tre mycket kapabla amfibiebataljoner. Vi
organiserar även två helikopterbataljoner.
Det innebär att ett stort antal nya förbandssystem
byggs upp. Det handlar om NBC-insatsstyrkor och
IT-förband för att möta den typen av krigföring samt
en luftburen bataljon som med helikoptrar eller lik-
nande snabbt ska kunna vara på plats i ett krisområde.
Denna mycket kapabla organisation kompletteras
med förband i de nationella skyddsstyrkorna. Den
moderna Försvarsmakten kommer att utveckla nya
ledningssystem anpassade för dagens och morgonda-
gens krav.
Framtidens försvar kommer att präglas av flexibi-
litet, förmåga till anpassning, hög teknisk nivå och
kompetent personal. Grundorganisationen har en
viktig roll i anpassningsdoktrinen. Genom att vi har
moderna förband, som vi övar med moderna vapen-
system, ökar kompetensen och vår förmåga att möta
framtidens hot. Vi har prioriterat övning i stället för
kaserner, moderna vapensystem i stället för gammal
utrustning, förband med både internationell och na-
tionell förmåga före förband med endast nationell
inriktning.
Fru talman! Propositionen och morgondagens be-
slut är viktiga för försvaret. De sätter ramarna och
anger inriktningen, men reformarbetet fortsätter i alla
delar. Frågor som rör det civila försvaret, materiel-
och personalförsörjningen samt de frivilliga försvar-
sorganisationernas framtid och plikten är centrala
frågor inför nästa proposition. Genom arbetet i För-
svarsberedningen finns en möjlighet till konstruktiva
samtal om framtiden, och det är min förhoppning att
uppnå en bred dialog i detta forum.
Vissa bedömare hävdar att det är ett för litet för-
svar, att vi inte kan försvara oss mot angrepp och att
vissa delar av vårt land skulle lämnas oförsvarade.
Detta är helt felaktigt. Den försvarsproposition som
regeringen nu med stöd av Centerpartiet lägger fram
för riksdagen innebär ett toppmodernt försvar med en
förmåga att avskräcka från väpnad aggression i dag
och med en flexibilitet att möta en framtida förändrad
hotbild.
Fru talman! Jag ber att få tacka försvarsutskottet
för det arbete som utskottet har gjort, och regeringen
kommer självfallet att följa de hemställningar som
utskottet redovisar till regeringen.

Anf. 45 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag passa på att gratulera
försvarsministern till ett gott humör och en aldrig
sinande trosvisshet. Jag vill också gratulera honom
till hans konstnärskap. Det är snarast disciplinen
skönmålning som jag skulle vilja framhålla som hans
specialitet.
Sanningen är att detta fösvarsbeslut i mycket stor
utsträckning är ett resultat av vad vi har och det möj-
ligas konst och inte på något sätt präglas av det ny-
tänkande och den reformering som försvarsministern
vill göra gällande.
Försvarsministerns beskrivning av moderat för-
svarspolitik är också fullständigt felaktig. Vi är inte
anhängare av den mobiliserande massarmé som nu
blir kvar i miniformat. Den insatsorganisation som
försvarsministern beskriver är ingenting annat än
samma hemförlovade och förrådsställda organisation
som vi har haft tidigare. De verkligt djärva greppen
för att åstadkomma en aktiv stående organisation som
kan verka i dagens och morgondagens säkerhetspoli-
tiska miljö saknas fullständigt i regeringens förslag.
Jag är inte anhängare av ett jätteförsvar som finns
i förråd eller där soldaterna är hemförlovade. Jag är
anhängare av ett försvar som kan användas. Vi har i
vår partimotion som var och en kan läsa men som
försvarsministern förefaller ha studerat endast över-
siktligt inte föreslagit ett försvar som i alla hänseen-
den är större. Tvärtom har vi valt att satsa mycket
tydligt på framför allt de kvalificerade delarna. Låt
mig bara nämna ett exempel. Vi föreslår 10 aktiva
bataljoner i stället för de 16 insatsbataljoner som mer
liknar den gamla krigsorganisationen. Det skulle göra
en avgörande skillnad. Det skulle göra Sverige till en
stark säkerhetspolitisk aktör.
Jag har slutligen en kommentar till försvarsmi-
nister. I all denna skönmålning saknar jag en konkret
beskrivning av satsningarna på de lednings- och in-
formationssystem som verkligen behövs för att få
samman alla de verkansdelar som i stor mängd finns i
det svenska försvaret. Här är det avsaknaden av eko-
nomiska medel som kräver en kommentar. Försvarets
investeringsplaner fram till 2009 innehåller inte de
medel som behövs för att man ska få en helhet, ett
sammanhang och en balans. Det är den största svag-
heten i detta försvarsbeslut.

Anf. 46 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Framför allt när det gäller arméstrids-
krafter blir det en förändring som jag tror många
egentligen ser som mycket betydelsefull och till det
bättre. Vi kommer att ha ett system baserat på värn-
plikt, som innebär att vi kommer att inkalla männi-
skor utöver dem som är inneliggande för grundut-
bildning om vi måste höja beredskapen eller förbere-
da oss för väpnat angrepp. Men vi inkallar soldater
och reservofficerare till stöd för de yrkesofficerare
som bemannar förbanden, som har mycket hög ut-
bildning. Det innebär att dessa arméförband kommer
att kunna användas omedelbart - någonting som jag
tror att de flesta som känner det svenska systemet har
haft tvivel om när det gäller det stora armésystem
som förblivit oreformerat i dessa hänseenden.
Får jag på den andra punkten säga att det i den
materielplan som finns finns betydande utrymmen
som gör att vi efter en omsorgsfull process kan välja
vilken nivå och vilken omfattning på information om
förändringar i omvärlden och stridsområdet som vi
vill ha. Därefter ska vi omedelbart kunna leda samtli-
ga förband.

Anf. 47 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Fru talman! Försvarsministerns inlägg avseende
arméstridskrafternas framtida organisation vidimerar
egentligen bara det jag sade. Det är en organisation
som i oerhört stor utsträckning liknar den gamla. Det
är en hemförlovad förrådsställd organisation, för-
hoppningsvis med en något högre beredskap på grund
av den snabbare förbandsomsättningen. Men i grun-
den är det ett oreformerat försvar. I grunden har inte
de åtgärder som behövs för att åstadkomma hög in-
satsförmåga faktiskt vidtagits.
I den andra fråga som försvarsministern tog upp
vill jag ge kammarens ledamöter och TV-tittarna en
sakupplysning. I de materielanskaffningsplaner som
gäller fram till 2009 finns 68 miljarder för åren efter
2004. Av dem är det 5 miljarder som är ett fritt ut-
rymme, alltså ungefär 1 miljard om året. Jag kan
avslöja för kammarens ledamöter att 1 miljard om
året fem år framåt är att betrakta som felräk-
ningspengar. Är det försvarsministerns förhoppning
att det är de pengarna som ska stå för förnyelsen och
den nödvändiga satsningen på lednings- och informa-
tionssystem? Då är jag rädd att försvarsministern
kommer att bli mycket besviken.

Anf. 48 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Den arméstruktur som kommer att
träda fram kommer inte att baseras på ett yrkesför-
svar. Det är riktigt. De befolkningsstora länderna
Storbritannien, Frankrike och andra har valt den lin-
jen. Det är ingenting för oss, med vår ganska ringa
befolkning och vårt stora land. Vi behöver i varje läge
basera oss på ett värnpliktsförsvar, kompletterat med
professionella reservofficerare. Möjligheterna att
omedelbart genomföra uppgifter kommer att öka.
Jag tror för min del att de nordiska länderna i
detta avseende kommer att välja en väg som skiljer
sig från den väg som en del av de befolkningsstora
europeiska länderna, liksom Förenta staterna, har
valt.
På materielsidan är det så att vi har en ökning av
våra insatser för forskning och teknikutveckling. Det
innebär att vi mot bakgrund av det minskade behovet
av att göra rent militära applikationer har möjlighet
att använda civila produkter på ett sätt som gör att vi
kan nå längre än vad man har trott under de senaste
årtiondena, när rent militär teknologi till mycket höga
kostnader har varit vägen framåt.

Anf. 49 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag är förvånad
över att försvarsministern här i Sveriges riksdag och i
direktsänd television far med osanningar. Försvars-
ministern påstår att Miljöpartiet är emot allt militärt
försvar. Försvarsministern vet att det icke är sant.
Visserligen är vi av uppfattningen att det invasions-
försvar vi har haft behöver minskas kraftigt, men det
är ju också försvarsministerns uppfattning nu för
tiden. Som ett exempel vill jag säga att det förra året
var Miljöpartiet som agerade för att Sverige skulle
ställa mer militär personal till FN:s förfogande i Ko-
sovo än vad försvarsministern själv föreslog. Att
hävda att Miljöpartiet är emot allt militärt försvar är
icke sant. Det vet försvarsministern.
Försvarsministern påstår också att Miljöpartiet har
agerat förbandsräddare. Men kvarstår gör ju det fak-
tum att vi för varje förband som vi har pekat på och
sagt att man bör behålla också har pekat ut ett annat
förband att avveckla. Vi förbehåller oss rätten att ha
en egen uppfattning om vilka förband som är lämpli-
gast att avveckla. Det är bättre att avveckla F 17 än
F 10. Det handlar inte om att vara förbandsräddare
utan om att få ett så bra försvarspolitiskt beslut som
möjligt.
Om det vore så att regeringen alltid hade rätt
skulle vi inte behöva ha någon riksdag, men vi kanske
har olika syn på demokratin, försvarsministern och
jag.
Försvarsministern hävdar också att Miljöpartiet är
avvikande. Det stämmer i den bemärkelsen att vi
ligger före. Det nämnde jag tidigare. Försvarsminis-
tern har ju själv bekräftat Miljöpartiets politik på flera
punkter, t.ex. när det gäller att förändringarna borde
ha inletts långt tidigare. Det är precis det Miljöpartiet
har sagt under hela 90-talet. Försvarsministern skriver
själv att Försvarsmakten ytterligare bör utveckla
möjligheterna att driva ett aktivt internationellt för-
svarsmiljösamarbete. Det är precis vad Miljöpartiet
har sagt under hela 90-talet. Försvarsministern har
sagt att det ekonomiska trycket var bra. Det är precis
det Miljöpartiet har skapat.
Så visst är vi avvikande. Vi ligger före och blir
bekräftade fem, sex, sju eller åtta år senare av för-
svarsministern.

Anf. 50 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vilken trovärdighet har ett parti som
kämpar för att behålla regementen och flottiljer, när
det samtidigt vill lämna samspelet nationer och folk
emellan helt utan militära medel? Vilken trovärdighet
har det? Det är det kärnpunkten handlar om.
Inriktningen är hela tiden att det vi håller på med i
det militära inte har någon mening. Det kommer
aldrig att komma till användning. Det bör inte komma
till användning. Ändå går man in och försöker, till-
sammans med partier som har en helt annan stånd-
punkt som grundinställning, hitta andra kombinatio-
ner av flottiljer och regementen.
Det är det som är kärnpunkten. Miljöpartiet har av
svenska folket fått en röst i Sveriges riksdag - själv-
klart. Och jag är glad att in i detalj ständigt redovisa i
Sveriges riksdag vad regeringen och Centerpartiet är
överens om. Det finns ingenting annat än att hela
tiden föra dialogen här i Sveriges riksdag.

Anf. 51 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Försvarsministern hänger sig återigen
åt att fara med osanning då han insinuerar att Miljö-
partiet är för en fullständig och omedelbar avveckling
av all militär verksamhet, för han vet att så inte är
fallet. Miljöpartiet har på flera punkter föreslagit
avveckling av andra förband än regeringen. Det är
inte en uppfattning som enbart Miljöpartiet har givit
uttryck för. En lång rad sakkunniga har stött argu-
mentationen i flera fall. Det gäller t.ex. kustartilleriet
och valet att lägga ned i Karlskrona och behålla i
Stockholm, som av flera har betecknats som ett ex-
tremt dåligt val av regeringen. Samma sak är det med
flygflottiljsfrågan. Det är en lång rad både inom mi-
litären och utanför som har kommit fram till samma
ståndpunkt som Miljöpartiet.
Jag tycker att det är en beklämmande syn på de-
mokratin som försvarsministern ger uttryck för när
han ger intryck av att regeringen klarar det här helt
själv utan att någon ifrågasätter regeringens stånd-
punkter. Demokrati bygger ju på att det är många som
ifrågasätter och tillsammans försöker fatta ett bättre
beslut. Det är därför vi har Sveriges riksdag, även om
det för försvarsministern tycks vara bekvämare utan.

Anf. 52 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Ingen har varit mer angelägen än jag
om att få en dialog och redovisa detta i utskottet i alla
hänseenden. Jag har bett mina medarbetare, och jag
har uppmanat högkvarterets företrädare, att ständigt
gå till försvarsutskottet - om så begärs också till
utrikesutskottet eller näringsutskottet - och redovisa
allt i detalj om vad som är våra bevekelsegrunder. Det
är min ständiga iver att ha en dialog mellan regering-
en och Sveriges riksdag.
Kärnpunkten handlar ju om att ett parti som står
på den grundläggande ståndpunkt som Miljöpartiet
gör vill gå in i och bryta det här. Vi menar att det här
handlar om avvägningar gällande samtliga strids-
krafter, ledningsförmågor och system som bygger
under hur ett effektivt försvar ska hanteras. Det är då
den grundläggande trovärdighetsfrågan måste ställas.
Det är det som jag, regeringen och, glädjande nog,
många i denna kammare i dag har gjort.

Anf. 53 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Försvarsministern säger att vi måste
fortsätta att hålla vakt och att vi måste fortsätta att
skydda vårt land. Vid den här ominriktningen menar
jag att kristdemokraternas förslag tillgodoser just
detta genom att vi övar i stället för att bevara kaser-
ner, för att citera försvarsministern. Vi gör stora in-
vesteringar i utbildningen. Men varför frångås då
garnisonstanken, som ledamöterna i Försvarsbered-
ningen var överens om i början av förra året?
Det var vi just för att vi skulle kunna ha en konti-
nuerlig övningsverksamhet i en mindre organisation.
Vi skulle alltså göra det bästa möjliga i nuvarande
läge. Jag menar att man nu frångår det här och inte
tillgodoser den utvecklande organisation som vi
skulle kunna ha. Övningar är ofta budgetregulatorer.
Det gör mig orolig när försvarsministern nu betonar
övning. Jag delar den synen, men ofta är det så att
högkvarteret bara har möjlighet att dra in övningar för
att kunna spara pengar.
Dessutom tar försvarsministern upp det här med
uthållig marin närvaro. Vi har en 274 mil lång kust.
Men varför vill man då inte ha någon som helst per-
manent basering på Västkusten? I Östersjön, själv-
fallet, men varför inte på västerhavet? Inte ens under
det kalla kriget drog vi bort förband från Västkusten.
Nej, fram för kustkorvetter till Västkusten!

Anf. 54 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag vill understryka att jag anser att
Kristdemokraternas motion, som den lades fram,
ligger nära regeringen och Centerpartiet i många
hänseenden. Jag välkomnar om Kristdemokraterna
vill söka en väg tillbaka till Försvarsberedningen och
fortsätta en konstruktiv dialog.
Jag vill också säga att övningar prioriteras. Jag har
varit utomordentligt tydlig i mina dialoger med över-
befälhavaren när det gäller hur positivt jag värdesätter
att det i ÖB:s förslag finns utrymme för detta. Jag är
också positiv till att både vi och ÖB binder sig för att
varje år genomföra ett utbildningsprogram som leder
till att vi får fram en ny brigadstruktur varje år och att
vi därigenom varje år kan genomföra omfattande
slutövningar - självklart för alla de stridskraftstyper
vi har.
Beträffande Västkusten vill jag säga att i rege-
ringens förslag, som grundas på ÖB:s förslag, finns
det möjligheter att ha flottans förband kanske halv-
årsvis på Västkusten. Vad vi inte gör är att bygga upp
en serviceorganisation för detta. Ytstridskrafterna
kommer i successivt ökad utsträckning att bestå av de
all round-fartyg som kustkorvetterna är. Det innebär
att vi kommer att ha en uthållig, högkompetent närva-
ro av flottans ytstridsfartyg på Västkusten.

Anf. 55 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Den kontinuerliga övningsverksam-
heten är viktig. Där sitter bl.a. kompetensen och an-
passningsförmågan. Det kräver ju stabilitet och lång-
siktighet i ekonomin. Jag är orolig för att Socialde-
mokraterna nu vill övertyga ÖB om att det finns
pengar för övningsverksamhet. Vid en ekonomisk
organisation där man vill spara pengar riskerar detta
att falla med en gång. Då drar man in övningsverk-
samheten. Jag är alltså orolig för detta. Vårt förslag
hade bäddat för en annan kontinuerlig övningsverk-
samhet dagligen och för samarbete över truppslags-
gränserna. Vi tror att den lärande organisationen
bättre hade tillgodosett framtidens krav.
När det gäller marin närvaro på Västkusten tycker
jag att det är lite märkvärdigt att tredje ytstridsflottil-
jen i Karlskrona då och då ska skicka upp fartyg för
att markera, alltså visa flagg, på Västkusten. Varför
inte permanent basera en begränsad del, ett litet far-
tygsförband, på Västkusten för att vi året runt ska
kunna ha möjligheter för tidiga insatser?

Anf. 56 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! De tolv ytstridsfartyg som vi kommer
att ha kommer att ha ett större stridsvärde än de fartyg
som vi har fler av i dag. Men det är klart att det också
blir bättre ekonomi när det gäller underhåll med färre
fartyg. Det betyder att vi måste hushålla med våra
bas- och serviceresurser.
Jag vill också säga att övningsverksamheten, lik-
som förberedelse av förmåga till internationell verk-
samhet, hör till det som vi ska värna om när vi ge-
nomför det kommande beslutet. Min avsikt är att gå
vidare med de utgångspunkter vi hade när vi hade
våra partiförhandlingar för lite drygt ett år sedan. Vi
räknade då lågt på möjliga besparingar och högt på
möjliga kostnader. Överbefälhavaren kan konstatera
att under de månader som har gått har det snarare
blivit lite bättre prognoser.
Jag vill understryka att regeringen icke har tagit
ställning till det som kom in i början av mars till
regeringen, olika underlag inför framtiden. De frå-
gorna går vi nu igenom. Det gäller frågan om de
kostnader som ligger, och vi avser att återkomma till
riksdagen i en fortsatt dialog där vi icke kommer att
göra några avvägningar som vi inte redovisar för
riksdagen.

Anf. 57 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Sverige står nu inför det mest genom-
gripande försvarsbeslutet i modern tid, ett beslut som
för överskådlig tid kommer att bestämma vår förmåga
till väpnat angrepp. Om riksdagen i morgon bifaller
hemställan i försvarsutskottets betänkande kommer vi
att få Nordens minsta armé samtidigt med ett över-
ambitiöst flygvapen. Denna markanta obalans går
oundvikligen ut över försvarets folkliga förankring,
ett begrepp som utgjort och fortfarande utgör grund-
bulten i svensk försvarsfilosofi.
Obalansen inom försvarsstrukturen är särskilt all-
varlig i vårt land med vidsträckt landyta och långa
kuster. Erfarenheterna av tidigare väpnade konflikter
har visat att inte något enda land har kunnat försvaras
enbart från luften. Om det inte finns tillräckligt stora
och uthålliga arméstridskrafter är utsikterna till fram-
gång mycket små.
Det vägval som utskottsmajoriteten nu på ÖB:s
inrådan gjort innebär en enorm kapialförstöring sam-
tidigt som vår försvarsförmåga kraftfullt reduceras.
Mediernas rubriker har talat om en halvering av det
svenska försvaret, men i verkligheten reduceras ar-
méns krigsorganisation betydligt mer.
Innan jag mer konkret går in på innehållet i betän-
kandet avser jag, fru talman, att redovisa min syn på
handläggningen av den s.k. ominriktningen av försva-
ret. Enligt min mening är hela underlaget undermå-
ligt, och det är faktiskt ovärdigt att lägga på riksda-
gens bord. Dessutom måste hela handläggningen av
ärendet betraktas som något av ett demokratiskt un-
derskott. Jag ska förklara varför.
När den parlamentariska försvarsberedningen till-
sattes tvingade statsministern igenom att hans när-
maste tjänsteman på UD skulle bli ordförande. An-
ledningen till att en tjänsteman blev ordförande i den
parlamentariska beredningen kan man bara sia om.
Men en inte alltför djärv gissning eller uppfattning är
att statsministern ville säkerställa att omvärldsanaly-
sen skulle sammanfalla med den i förväg beslutade
ekonomiska nivån. Resultatet tyder i varje fall på
detta.
Socialdemokraternas kompromisslösa hållning i
den långsiktiga säkerhetspolitiken präglades mer av
lättsinne än av realistiska bedömningar, vilket tving-
ade moderaterna att dra sig ur beredningens fortsatta
arbete. Centerpartiet ställde upp, och därmed blev
minoriteten något större.
Styrgruppens förslag till grundorganisation visade
sig i ett antal avseenden inte följa regeringens direk-
tiv, och då började hela havet storma ute i stora delar
av vårt avlånga land. Sammanhållna garnisoner splitt-
rades, ökat antal solitärer och ökade investeringar på
kvarvarande förbandsplatser, vilket står helt i strid
med regeringens direktiv. Den politiska förankringen
eller byteshandeln mellan socialdemokrater och cen-
terpartister hade emellertid godtagits av Överbefälha-
varen som kommenderade tyst på sina medarbetare,
och därmed har demokratins spelregler åsidosatts,
eftersom vi inte säkert vet vad professionen egentli-
gen ville och vilket förslag man egentligen stod bak-
om.
Detta visar enligt min mening något av en demo-
kratisk dekadens som är förödande för trovärdigheten
när det gäller så viktiga beslut och som berör så
många. De försvarsanställdas förtroende för för-
svarsledningen och vissa politiker saknas i dag, och
en ny ÖB kommer att ha en mycket stor och viktig
uppgift, nämligen att återskapa någon form av förtro-
ende.
Socialdemokraternas och Centerns inblandning i
Försvarsmaktens arbete och ÖB:s munkavle på dem
som haft alternativa förslag är enligt min mening
exempel på hur demokratin åsidosatts eller i varje fall
naggats i kanten ordentligt.
Uppgiften som framkommit i dag om ÖB:s rund-
ringning under de senaste dagarna innan utskottet
hade slutjusterat sitt betänkande är också högst an-
märkningsvärd.
Fru talman! Även om vi avvisar propositionen i
dess helhet, tar jag mig friheten att ha synpunkter på
innehållet.
Försvarsmakten har under givna förutsättningar
som Socialdemokraterna och Centern förelagt lagt
fram ett förslag som regeringen kompletterat med
ytterligare uppgifter. Det leder till ett ökat antal offi-
cerare och civilanställda, fler värnpliktiga, fördubblad
utlandsstyrka och väsentligt större nyinvesteringar än
beräknat, vilket innebär att den beslutade anslagsra-
men redan bågnar.
Redan när propositionen avlämnades stod det
klart att egentligt ekonomiskt underlag för förslaget
saknades. Regeringen lutade sig mot det material som
Försvarsmakten presenterade i maj förra året, efter
någon månads snabbutredning. Visserligen har detta
kompletterats i utskottet men är enligt Överbefälhava-
ren behäftat med vissa osäkerheter.
Efter 1996 års försvarsbeslut tog det bara någon
månad innan man upptäckte de svarta hålen. Nu är
det fråga om hur många månader det går efter detta
försvarsbeslut, eller om det kan bli ett helt år.
Avvecklingen av försvaret i norra Sverige med ett
minimum av nödvändig vinterutbildning liksom flyg-
vapnets organisation, där regeringens förslag allvar-
ligt hotar såväl omskolningen från Viggen till JAS
samtidigt som pilotutbildningen raseras, får givetvis
negativa konsekvenser på vår förmåga.
Utvecklingen mot allt färre främst arméförband i
större garnisoner med verkliga möjligheter till
samövning rivs nu upp, vilket också är en stor svag-
het. I några avseenden, t.ex. nedläggningen av Ång-
ermanlandsbrigaden NB 21, flyttningen av Norrlands
trängkår T 3, nedläggningen av Hässleholm MekB 8
och F 10 i Ängelholm, kastas dessutom nyligen gjor-
da miljardinvesteringar bort samtidigt som skattebe-
talarna får betala dubbelt genom dels nedskrivningar
av statskapitalet, dels stora nyinvesteringar på de
platser där försvaret föreslås vara kvar.
Fru talman! När det gäller F 10 är det särskilt an-
märkningsvärt. De senaste årens gjorda investeringar
om ca 350 miljoner kronor kastas över bord, och
minst motsvarande måste nu investeras på annan
plats. Det är ett ansvarslöst resursslöseri.
På F 10 finns nu hälften av landets JAS-tekniker,
och snart påbörjas utbildningen av flottiljens andra
hälft av JAS-piloter. Om F 10 läggs ned måste allt
byggas upp på annan plats. Det innebär förseningar
och fördyringar i miljardklassen av JAS-projektet.
Det är också märkligt när det gäller Ängelholm.
Överbefälhavaren - det vet de flesta som är här i
kammaren - tyckte ända fram till sent på hösten att
Ängelholm borde vara kvar av försvarsskäl. Flygva-
peninspektörerna har sagt samma sak i utskottet. De
anser att Ängelholm borde vara kvar. Den förre flyg-
vapenchefen har också uttalat samma sak. Likväl är
förslaget nu att det ska lägga ned. Hela Sveriges flyg-
vapenledning har en annan uppfattning, men likväl
ska det läggas ned. Det är i högsta grad anmärknings-
värt.
Ett annat exempel är förändringen av helikopter-
organisationen. En fullt utbyggd modern helikopter-
flottilj i Boden med nybyggda hangarer för den nya
generationens helikoptrar lämnas, eller minskas i
varje fall kraftigt, medan motsvarande investeringar
nu måste göras på Malmen i Linköping.
I utskottet har informationen från högkvarteret va-
rit att helikopterorganisationens förändring inte skulle
innebära någon merinvestering. När man sedan läser
organisationsförslaget från chefen för helikopterflot-
tiljen kan man konstatera att det rör sig om mycket
stora investeringar, förmodligen 200-300 miljoner,
alltså ännu en gång dubbla budskap när det gäller
ekonomin, och det är i högsta grad anmärkningsvärt.
Fru talman! Sammantaget kommer de föreslagna
förbandsnedläggningarna att innebära en nedskriv-
ning av statskapitalet med drygt 1,5 miljarder kronor.
Dessutom kommer investeringarna på kvarvarande
platser att väsentligt överstiga detta belopp. Eftersom
förslaget inte på något sätt ger bättre produktionsför-
utsättningar är detta det politiska pris som Socialde-
mokraterna och Centern har ansvaret för.
Hur ska vi kunna försvara hela vårt avlånga land?
I Boden finns i dag Sveriges största garnison med
MekB 19 och samtliga specialtruppslag. Men majo-
riteten är nu beredd att splittra den sammanhållna och
effektiva garnisonen. Den nödvändiga vinterutbild-
ningen kommer ned på en helt oacceptabel nivå.
Sveriges enda landgräns österut - 60 mil lång,
från Haparanda till Karesuando - lämnas nu utan
militär närvaro. Många hemvärnsmän har på grund av
nedläggningen av I 22 i Kiruna lämnat in sina vapen
och övrig utrustning. Det är just dessa hemvärnsmän
som Försvarsmakten och utskottsmajoriteten har
förlitat sig på i de här områdena. Norrbottningarna
kan konstatera att talet om att hela Sverige ska för-
svaras inte längre gäller.
Försvarsministern skrev i ett inlägg i Svenska
Dagbladet den 21 januari och han har upprepat det
återigen: Det försvar vi nu skapar kommer att vara av
högsta europeiska nivå - ett toppmodernt försvar som
kan anpassas till den hotbild som råder. Vi kan för-
svara hela landet.
Ett sådant påstående måste vara ägnat att vilseleda
våra medborgare. Det är inte många som jag träffat
som jag anser kan ställa upp bakom ett sådant utta-
lande.
En försvarsmakt som dras ned till mindre än
hälften är knappast bäst i Europa. Enligt sakkunniga
officerare kan ej Sverige försvara hela landet. Vi kan
inte försvara hela vårt territorium. En fråga som
måste ställas till försvarsministern är följande: Är
detta ägnat att vilseleda våra medborgare eller är det
fråga om okunnighet?
Fru talman! Underlaget för detta betänkande har
så stora brister att det bör i sin helhet avslås. Social-
demokraterna och Centerpartiet har inte vinnlagt sig
om, eller ens försökt, att få en samförståndslösning i
en för landet så viktig fråga. Det handlar om en alltför
lättsinnig säkerhetspolitik, en krigs- och grundorgani-
sation med inbyggda konflikter och en ekonomisk
anslagsram som redan sprängts. Detta är inte värdigt
att tas beslut om, utan det borde återförvisas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Skulle den falla, skulle vi alltså inte få gehör för re-
servation 1, yrkar jag bifall till reservation 16 under
samtliga moment och till reservation 25.

Anf. 58 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja beröra två saker i Olle
Lindströms anförande. Först och främst underkänner
han förslaget och påstår att ÖB har blivit utkommen-
derad att gilla detta. Men det är minst sagt en ganska
förbluffande formulering. Vad Olle Lindström där-
vidlag förbiser är att grundstrukturen i fråga om det
försvarsbeslut som vi är på väg att fatta är kommen
från ÖB och högkvarteret.
Som jag sade tidigare i mitt huvudanförande och
även i tidigare replikskifte gick ÖB för några år sedan
ut med de s.k. A-, B- och C-förslagen. A-förslaget var
ett tekniktungt förslag och det är ju det förslaget som
är huvuddelen i underlaget från den 19 maj som se-
dan låg till grund för regeringens proposition. Det är
alltså något halsbrytande när Olle Lindström påstår
att det skulle vara en sorts politisk klåfingrighet som
ÖB kommenderats ut att gilla. Kanske är det snarare
nästan tvärtom, dvs. att politikerna har accepterat och
förstått det budskap som ÖB gav redan i de s.k. A-,
B- och C-förslagen.
Olle Lindström säger att inte hela landet kan för-
svaras därför att I 22 avvecklas i Kiruna men där kan
väl Olle Lindström inte riktigt allvar. Vi har ju be-
greppet rörlighet. Hela landet ska givetvis fortfarande
försvaras men inte nödvändigtvis genom att det finns
regementen i vartenda län och landskap.

Anf. 59 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det är klart att jag förstår att Erik
Arthur Egervärn försöker komma undan frågan om
vem som står för beslutet. Men för alla här är det känt
att överbefälhavaren vid samtliga tillfällen har redo-
gjort för att det här förslaget är framtaget under givna
förutsättningar. De givna förutsättningarna lade Soci-
aldemokraterna och Centern fram redan när man i
förväg beslutade om en ekonomisk nivå och dess-
utom tog ifrån försvaret ett antal miljarder under
hösten 1997.
Därför är det självklart att jag lägger ansvaret på
Socialdemokraterna och Centern, som lagt sig i också
Styrgruppens förslag och gjort, som jag kallar det,
byteshandel - rätt eller fel, men så är det. Det visar
också att man lite grann har kringgått det grundför-
slag och de direktiv som fanns. Därför får Socialde-
mokraterna och Centern ta ansvaret. Det är utifrån era
givna förutsättningar som ÖB och Försvarsmakten
varit tvungna att lägga förslag.

Anf. 60 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Fru talman! Det där är inte riktigt sant, Olle Lind-
ström! Ja, i och för sig är det sant att Socialdemokra-
terna och Centern har ansvaret för det beslut som vi
är på väg att fatta - plus eventuellt några fler. Det är
alltså helt riktigt, och det ansvaret tar vi. Men när
Olle Lindström säger att vi har ansvaret för grund-
strukturen får jag notera att så inte är fallet.
Ursprungsidén - exempelvis beträffande mark-
stridskrafternas volym och dimensionering - finns
beskriven i ÖB:s A-förslag och det var inte på något
vis ett politiskt dokument, utan det var ett rent förslag
grundat på en militär sakkunnig bedömning av de
framtida stridskrafternas utformning. Det är alltså
detta A-förslag som i dag är grunden vad gäller un-
derlaget från den 19 maj och regeringens proposition,
i det här speciella fallet avseende markstridskrafter-
nas volym.

Anf. 61 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det är klart att det är Försvarsmak-
tens förslag men det utarbetades utifrån den ekonomi,
den ram, som var beslutad redan i förväg - t.o.m.
innan Försvarsberedningens arbete sattes i gång. Bara
det är ju ett stort fel i metodiken som helhet. Man kan
inte ha ett system där man i förväg talar om hur
mycket det får kosta och vi sedan ska bedöma säker-
hetspolitiken. Erik Arthur Egervärn måste väl ändå
kunna erkänna att de givna förutsättningarna låg till
grund för det förslag som nu föreligger. Annars hade
det ju kunnat se helt annorlunda ut.
Vi vet att det på högkvarteret finns många som
har en helt annan uppfattning om vad som behövs för
det svenska försvaret än vad som nu ligger. Grunden i
det är de givna förutsättningarna, Erik Arthur Eger-
värn!

Anf. 62 STIG SANDSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiet välkomnar det för-
svarsbeslut som vi ska fatta i morgon. Beslutet inne-
bär en betydande strukturreform. Ekonomiska resur-
ser kan överföras från den militära sektorn till den
sociala. Personella resurser kan frigöras i en lågpro-
duktiv bransch och föras över till mer högproduktiva
branscher. På så sätt blir beslutet även tillväxtfräm-
jande i positiv mening. Vi lägger nu grunden för ett
smalare men vassare försvar, som Folkpartiet älskar
att formulera sig.
Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna,
Centern och Vänsterpartiet innebär också, förhopp-
ningsvis, ett stopp på det ekonomiska lättsinnet inom
Försvarsmakten och en mer realistisk syn på den
miljardslukande JAS-satsningen.
Utskottet konstaterar att JAS-beställningen i för-
hållande till de dimensionerande uppgifterna innebär
en överkapacitet och att det framtida behovet ska
bestå i åtta divisioner JAS 39 Gripen organiserade vid
fyra flottiljer.
Översatt från militära termer innebär det att riks-
dagen nu klart uttalar att behovet av JAS-plan in-
skränker sig till 128 stycken, vilket ska ställas mot
den innevarande beställningen på 204 plan. Indirekt
innebär det också ett erkännande av att man har gjort
en felbedömning vid de föregående tre JAS-
beställningarna.
Hur man ska hantera överbeställningen på 76
JAS-plan har inte kunnat lösas i detta skede utan
kommer säkert att bli en viktig uppgift för kommande
riksmöten.
Fortfarande återstår 75 miljarder att lösa in på
JAS-notan - en bindning på drygt 7 miljarder kro-
nor/år i tio år framåt! Förhoppningsvis kan riksdags-
beslutet bli en moralisk-etisk tankeställare till IG
JAS-gruppen. Vill man verkligen pracka på svenska
folket en överbeställning som detta inte är intresserat
av?
I vilket fall som helst bör det vara en tydlig signal
till Försvarsmakten och det försvarsindustriella
komplexet att det nu får vara slut på lättvindiga och
ekonomiskt oansvariga försvarsbeställningar som går
ut över en sund försvarspolitik.
Ty även om beslutet kommer att gå i rätt riktning
återstår mycket att göra åt de tre grundproblem som
Försvarsmakten länge lidit av, nämligen: en överdi-
mensionerad officerskår, för stora och dyra materiel-
beställningar samt ett undermåligt ekonomiskt tän-
kande. Dessa brister kvarstår fortfarande till stora
delar, trots den kraftiga bantning som den nya om-
struktureringen innebär. Nu lägger riksdagen ett stort
ansvar på Försvarsdepartementet och ÖB att verk-
ställa detta historiska beslut på ett bra och ansvarsfullt
sätt. Jag noterar också med tillfredsställelse att för-
svarsministern avser att följa riksdagens hemställ-
ningar och vill då att han särskilt ska titta på denna.
Fru talman! Jag vill också kort beröra den nya
ledningsorganisationen, som innebär att man skrotar
den gamla krigsorganisationen med invasionsinrikt-
ning och går över till en ny, uppbyggd på militärdist-
rikt och militärdistriktsenheter, som vi valt att kalla
dem. Vi har två reservationer. Vi tycker att det blir
för stora enheter att dela in Sverige i fyra militärdist-
rikt. Vi tycker att det skulle bli en bättre balans och
överskådlighet om man i stället delade in landet i sex
militärdistrikt. Till skillnad från huvudförslaget vill vi
dela upp Norrland i två distrikt med tanke på den
stora ytan och det befolkningstäta Mellansverige i ett
västligt och ett östligt militärdistrikt.
Dessutom tycker vi att resonemangen kring de
mindre militärdistriktsenheterna är oprecisa och
luddiga. En del tycks se dem som en social inrättning
som ska ta hand om en del äldre officerare som blivit
överflödiga i samband med förbandsnedläggningarna.
Detta tycker vi är en passiv och felaktig inställ-
ning. I stället vill vi se möjligheten att skapa något
kvalitativt nytt - att leva upp till det vackra talet om
samverkan mellan militären och det civila samhället,
att skapa goda exempel på totalförsvarstanken. Vi har
därför reserverat oss till förmån för att vi på några
ställen ska inrätta förstärkta militärdistriktsenheter
och nämner därvid speciellt Kiruna och Sollefteå.
Skälet härtill är inte enbart att Kiruna och Sollef-
teå kommer att drabbas särskilt hårt av föreslagna
nedläggningar utan även att man på de bägge platser-
na utarbetat konkreta förslag med inriktning på en
totalförsvarsidé. De är något olika utformade och
skulle därför kunna tjäna som exempel på pilotpro-
jekt. I Sollefteå har man t.ex. satsat på ett totalför-
svarskoncept, där man även utnyttjar kapaciteten på
Sandö med Räddningsverket och Sida. I Kiruna har
man tagit fram ett utvecklingsprogram där man ut-
nyttjar de speciella möjligheter som den arktiska
miljön erbjuder. Genom att stödja vår reservation kan
man ge dessa orter möjlighet att få en viss kompen-
sation och en viss utvecklingsmöjlighet av ny typ av
militär-civil samverkan. Vi har även i en särskild
reservation föreslagit inrättande av miljöförband.
Även ett sådant miljöförband skulle eventuellt kunna
rymmas inom en MD-enhet.
De som har motionerat om Sollefteå och Kiruna i
enskilda motioner vill jag göra uppmärksamma på att
de här har en möjlighet att stödja ett kompromiss-
förslag från vår sida som kan vara utvecklande för
både Kiruna och Sollefteå.

Anf. 63 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Stig Sandström säger när det gäller
den ofantliga överbeställningen av JAS, över 70 plan
för en halv miljard per styck av skattebetalarnas
pengar, att det är JAS-industrins fel, att det bör vara
en läxa till dem. I Miljöpartiet har vi snarare synen att
det här beror på en grov politisk felbedömning i Sve-
riges riksdag och att det också är av politisk flathet
som beställningen ligger kvar. Jag undrar om det
verkligen är Vänsterpartiets uppfattning att det här
helt och hållet är industrins fel. Industrin agerar väl
alltid för att sälja så mycket som möjligt, men det är
politikerna i riksdagen som är beställare. Det är sna-
rare där bekymret har legat. Det är min första fråga.
Den andra frågan är: Hur kommer det sig att
Vänsterpartiet gick med på ett förslag som innebär att
man i stället för fyra flygflottiljer kommer att ha
flygverksamhet på fem eller sex ställen? Det var vad
regeringen ville för att kunna ha en offensiv exportin-
riktad stödverksamhet för export av JAS. Mitt intryck
har alltid varit att Vänstern har stött Miljöpartiet och
varit negativa till export av JAS, men såvitt jag för-
står innebär det här förslaget en mer omfattande stöd-
verksamhet för export av JAS. Jag skulle gärna vilja
ha det utrett.

Anf. 64 STIG SANDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Lars Ångström tycks inte inse att vi
nu lägger plattformen för att få ned den stora JAS-
beställningen. Apropå felet: Det är klart att det är
politikerna som har beställt, men man är inte oskyldig
i industrin heller. Nu är det industrin som sitter med
kontrakten och klausulerna. Nu är det de vi måste
sätta press på. Det kan vi göra med uttalandet att
Sveriges riksdag har sagt att vi bara behöver 128
plan, vi har gjort ett fel när vi beställde 204.
Lars Ångström vill inte lägga ned F 16 i Uppsala
t.ex. Han tror tvärtom att det ska bli en väldig verk-
samhet på F 16. Jag tycker att han ska inse möjlighe-
terna i stället för att bara komma med negativ kritik.

Anf. 65 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Det är inte i första hand negativ kri-
tik, utan jag vill har ett klargörande av någonting som
jag uppfattar som otydligt. Jag skulle gärna vilja att
Stig Sandström klargjorde på vilket sätt man nu läg-
ger plattformen för att få ned beställningen av JAS,
som han just sade.
Sedan vill jag ha klargjort: Är det så att Vänster-
partiet har medverkat till ett beslut som innebär en
avveckling av flygflottiljen i Uppsala, F 16, någon-
ting som också vi har sett positivt på från Miljöparti-
ets sida?

Anf. 66 STIG SANDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! I den hemställanspunkt som vi kom-
mit överens med Centern och Socialdemokraterna om
framstår klart att vi ska ha fyra flygflottiljer framöver
med åtta divisioner. En division består av åtta plan,
dvs. att det blir 128 plan totalt räknat. Det tycker vi är
en god plattform för att fortsätta arbetet med att få
ned överbeställningen. Däremot tycker jag inte att
Lars Ångström på något konstruktivt sätt har bidragit
till kampen för att få beställningen på JAS-plan redu-
cerad.

Anf. 67 MARGARETA VIKLUND (kd):
Herr talman! I dag debatterar vi, och i morgon ska
de flesta av oss riksdagsledamöter fatta beslut om
kanske den mest genomgripande förändringen av det
svenska försvarets grundorganisation sedan Indel-
ningsverkets avskaffande för 100 år sedan. Vi står
således inför ett mycket allvarligt, ansvarsfullt och
stort beslutsfattande.
Det handlar faktiskt om Sveriges försvar för det
land vi gemensamt fått att förvalta och som vi ska
lämna ifrån oss till kommande generationer.
Vi kristdemokrater avstyrker, som Åke Carnerö
redan har sagt, hela propositionen, hela betänkandet.
Vi kan inte ställa oss bakom det förslag som Social-
demokraterna och Centern har gjort upp om med viss
hjälp av Vänstern. Men jag skulle inte vilja vara i
deras kläder när ansvar kommer att avkrävas, om de
nu får sin vilja igenom och regeringens och stödparti-
ernas förslag antas.
Herr talman! En av orsakerna till mitt ställnings-
tagande mot regeringens förslag är bl.a. underlaget
till regeringens proposition. Den 46-sidiga rapporten
Ny grundorganisation för Försvarsmakten har fått
mycket kritik just därför att den utgjort ett mycket
dåligt och oprofessionellt underlag till propositionen.
Rapporten har skrivits av den s.k. styrgruppen.
Som underlag för utarbetandet av rapporten fanns
ett regeringsbeslut med riktlinjer för hur arbetet
skulle gå till. I slutrapporten är tyvärr återkopplingen
till de riktlinjerna i det närmaste obefintlig.
I riktlinjerna betonades fyra huvudområden för ut-
formningen av förslaget, nämligen att hänsyn skulle
tas till försvarspolitiska, ekonomiska, regionalpolitis-
ka och miljöpolitiska effekter. Inom vart och ett av
dessa huvudområden fanns ytterligare ett antal speci-
fika hänsyn som skulle vara med. Som exempel kan
nämnas att s.k. storgarnisoner skulle eftersträvas
medan orter med begränsad verksamhet - s.k. solitä-
rer - skulle vara väl motiverade undantag. Men i
styrgruppens förslag till krympt grundorganisation
har antalet solitärer - tvärtemot vad som sägs i rikt-
linjerna - ökat jämfört med i dag, utan att det motive-
ras varför.
Herr talman! I regeringens riktlinjer påpekades
också att varje enskilt förändringsförslag skulle leda
till lägre utgifter samtidigt som kostnader för nyin-
vesteringar och omlokaliseringar skulle undvikas.
Eftersom de enskilda förbanden inte försetts med
"prislapp" som anger drifts- och underhållskostnader
samt eventuella investeringskostnader är det svårt att
veta hur styrgruppen har resonerat och räknat för att
komma fram till den förbandsmix som redovisas i
rapporten. Den enda som vi får veta är att förslaget är
en helhetslösning som ryms inom den ekonomiska
ram som Socialdemokraterna och Centern gjorde upp
om i förra årets försvarsuppgörelse.
Det saknas i rapporten beskrivning av hur man
tolkat uppdragsformuleringen, hur man tänkte gå till
väga för att lösa uppgiften samt vilket material man
hade respektive behövde samla in för att lösa uppgif-
ten. Samtidigt konstaterar styrgruppen: "Frågan om
vald arbetsmetod är väsentlig och det är angeläget att
denna tydligt redovisas för att underlätta förståelsen
av och motiven för det förslag som redovisas." - en
formulering som rapporten således inte lever upp till.
Det är inte svårt att finna ytterligare exempel på hur
styrgruppen har misslyckats såväl med att formulera
som med att leva upp till en godtagbar utrednings-
metod.
Herr talman! Man kan kanske fråga sig varför jag
sagt allt detta - och jag skulle kunna säga mer om
själva rapporten. Jo, det är för att styrgruppens rap-
port med alla sin fel och brister och med endast smär-
re språkliga förändringar har lyfts in i regeringens
proposition. Och det är den rapporten som blivit rege-
ringens förslag och som vi behandlar och som vi i
riksdagen ska besluta om.
Vi vet i dag att styrgruppens och regeringens eko-
nomiska beräkningar inte stämmer eller håller. I det
förslag som vi diskuterar och ska besluta om är ra-
marna redan spräckta. Jag behöver bara nämna de
1 100 officerarna som, utöver det förslag som i dag
diskuteras, förbandscheferna säger behövs för att
propositionens förslag ska kunna genomföras. Sedan
kan jag också nämna alla de nyinvesteringar som
behöver göras i t.ex. Östersund, Revinge och Ronne-
by om regeringens förslag går igenom - investeringar
som redan är gjorda i t.ex. Hässleholm, Ängelholm
och Sollefteå. Det handlar om miljarder kronor som
inte finns med i den ram som vi nu diskuterar och
som borde ha funnits med för av vi skulle kunna göra
en rättvis bedömning och för att vi skulle kunna ta
ställning.
Det skulle vara intressant att veta hur regeringen
tänker rätta till detta helt ekonomiskt felaktiga för-
slag. Är det ännu fler neddragningar på gång som en
konsekvens av att man har gjort fel bedömningar?
Det är inte rimligt att riksdagen på grundval av så
undermåliga underlag ska fatta ett beslut som inte
enbart handlar om försvarets framtid utan i lika hög
grad om tusentals familjers framtid och om skattebe-
talarnas pengar.
Herr talman! Min kritik mot och mitt ifrågasättan-
de av att man ska lägga ned t.ex. F 10 i Ängelholm,
regementena i Hässleholm och Sollefteå beror inte på
för att jag sitter på Skånebänken eller i sammanhang-
et på något annat ovidkommande. Nej, mitt ställ-
ningstagande beror på att det förslag som regeringen
har lagt fram i dess helhet är grundat på ett dåligt
basunderlag och att försvaret faktiskt gäller hela vårt
land.
Försvarsministerns egna riktlinjer till den arbets-
grupp som har tagit fram förslaget till nu grundorga-
nisation är mycket tydliga. Här talades det bl.a. om att
nyinvesteringar skulle undvikas. Nu blir det inte så,
om förslaget går igenom.
Propositionen innebär bl.a. att regementena i
Hässleholm och Sollefteå liksom flygflottiljen i Äng-
elholm läggs ned. Detta är toppmoderna anläggningar
där flera miljarder av skattebetalarnas pengar har
investerats under 90-talet.
I stället väljer regeringen och dess samarbetspart-
ner Centern och till viss del Vänsterpartiet nu att satsa
på bl.a. Revingehed, Kallinge och Östersund där
investeringsbehov för flera nya miljarder skattekronor
har aviserats, alltså ett tydligt och dyrbart avsteg från
de egna riktlinjerna.
Tycker försvarsministern att detta är ett ansvars-
fullt sätt att hantera skattebetalarnas pengar på?
Har försvarsministern inga betänkligheter när det
gäller det förslag som vi i dag diskuterar?
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp ett par andra
frågor också. Den ena gäller de internationella insat-
serna, utlandsstyrkan. Den andra är mycket inhemsk.
Den handlar om hemvärnet.
Sverige har med framgång deltagit i ett flertal in-
satser under FN-mandat sedan de första militära ob-
servatörerna skickades ut 1949. De svenska styrkorna
har med sin goda tradition av fredsbevarande insatser
blivit något av ett föredöme i det internationella sam-
fundet.
Jag kan personligen verkligen intyga det efter ett
besök i Kosovo för ett par veckor sedan. Den svenska
bataljonen är mycket populär, välsedd, duktig, enga-
gerad och mycket väldisciplinerad. Jag beundrar
storligen den insats som bataljonen gör under i vissa
fall mycket primitiva förhållanden.
Herr talman! Vid uppbyggandet av ett effektivt
insatssystem är det viktigt med snabbt politiskt be-
slutsfattande. I Kosovofallet drog finansieringsfrågan
ut på tiden, vilket innebar att det tog över fem måna-
der innan styrkan kom på plats. Detta var mycket
genant för Sveriges del.
Beslut om deltagande fattades utan att finansie-
ringen var löst. Dessutom kostade operationen betyd-
ligt mer än vad som fanns i anslaget. Därför fick man
söka medel inom olika anslagsposter. Det skapade en
viss konflikt mellan olika departement, där medel
sedan togs från den övriga fredsfrämjande verksam-
heten inom UD och även från olika delar av det mili-
tära och civila försvaret.
Samtidigt som det fattas ett politiskt beslut om
internationellt deltagande måste finansieringsfrågan
vara löst för att tillsättandet av insatsgrupper inte
ytterligare försenas.
Det är bra att utskottet i stort instämmer i Krist-
demokraternas förslag och att man "utgår ifrån att
regeringen snarast återkommer med förslag till riks-
dagen efter vilka principer som utlandsinsatser bör
finansieras".
Vi anser att det bör skapas en fast ekonomisk
struktur med angivna medel för den totala fredsfräm-
jande verksamheten. Eftersom volymen internatio-
nella insatser inte är konstant över åren kan en bered-
skapskredit för fredsfrämjande insatser vara ett sätt
att effektivisera beslutsfattande och planering. För att
skapa en bättre politisk handlingsfrihet och försvars-
planering behövs också en bättre samordning mellan
olika instanser.
Herr talman! När det gäller hemvärnet har det fått
en alldeles för undanskymt plats i förslaget till ett
framtida försvar. Jag ser hemvärnets roll som mycket
viktig för att det över huvud taget ska finnas någon
beredskap för stora delar av landet och för att det
också ska finnas skydd för civilbefolkningen. I den
uppgiften har hemvärnet en stor roll. Det är en nöd-
vändighet att hemvärnets status höjs och att hemvär-
net utifrån det utvidgade säkerhetsbegreppet verkli-
gen ska ha förmåga att med hög beredskap bevaka
och skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot sabotage.
Vi kristdemokrater vill ha en parlamentariskt
sammansatt utredning med uppdrag att bl.a. utreda
hemvärnets framtida roll.
Herr talman! Jag har den bestämda, principiella
uppfattningen att det är dags att ha parlamentariskt
sammansatta utredningar för att man ska få en full-
ständig insyn i det utredningsmaterial som tas fram.
Herr talman! Till sist: Förutom de reservationer
som Åke Carnerö yrkat bifall till yrkar jag också
bifall till reservation nr 15 under mom. 19.

Anf. 68 STIG SANDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Först ska jag be att få yrka bifall till
reservationerna 13 och 28 som jag tidigare glömde att
göra.
Sedan vill jag ställa några frågor till Margareta
Viklund.
Vi har ju hållit på med den här utredningen i snart
tio månader, i varje fall på allvar sedan ÖB:s förslag
den 19 maj. Nu vill kristdemokraterna ha nya utred-
ningar och ytterligare underlag. Då vill jag bara ställa
följande frågor: Hur lång tid skulle en ny utredning ta
och på vilka avgörande sätt skulle en sådan utred-
nings resultat skilja sig från det förslag som vi har
diskuterat i snart tio månader? Hur mycket oro skulle
det skapa ute i organisationen, ute på förbanden och
bland de anställda?

Anf. 69 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! När det gäller oron tror jag inte att
den oro som nu finns ute på de olika förbanden och
bland försvarets anställda skulle kunna bli större än
vad den redan är. Oron finns redan genom de förslag
som är framlagda, och det vet säkert också Stig Sand-
ström.
När det gäller hur lång tid en utredning skulle ta -
jag inte vilken utredning som Stig Sandström åsyftar
- måste utredningen naturligtvis få ta den tid den tar.
Men det måste finnas en tidsgräns.
Det är så mycket felaktigheter, tycker vi, i det för-
slag som ligger att vi anser att förslaget inte kan god-
tas över huvud taget. Vi röstar alltså nej till hela pro-
positionen, till betänkandet. Så dåligt tycker vi att det
är.

Anf. 70 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Herr talman! Jag vill först göra en kort reflexion
och sedan ställa två frågor till Margareta Viklund.
Margareta sade inledningsvis att det här är den
största förändring som sker i svensk försvarsstruktur
sedan Indelningsverket avskaffades år 1900. Ja, det är
möjligt, och i så fall är det väl på tiden. Det har gått
ett sekel sedan vi avskaffade Indelningsverket. Det
kanske är på tiden att förändra försvaret en gång till i
modernare riktning. Jag vet inte om jag ska uppfatta
Margareta Viklunds inlägg så att hon måhända hade
velat ha kvar Indelningsverket till år 2000. Vad vet
jag?
Margareta Viklund oroar sig över de s.k. solitä-
rerna när det gäller specialtruppslagen. I och för sig,
som jag sade i mitt anförande, kanske artillericentrum
i Kristinehamn eller ingenjörscentrum i Eksjö är
solitärer i teknisk bemärkelse eller i bokstavsbemär-
kelse. Men funktionellt och framför allt volymmäs-
sigt är de ju minst lika stora som brigadplattformarna.
Det är ju det som må vara det väsentliga när det gäller
rationell produktion av krigsförband och militär ut-
bildning. Det är alltså ett sätt att lägga lite dimridåer
kring de här specialtruppslagen.
Jag noterar, som jag sade tidigare, att kristdemo-
kraterna går emot ÖB:s egen uppfattning. ÖB anser
nämligen att det är bäst för dessa funktioner att de får
specialkompetensen på ett givet centrum och inte i
brigaderna. Jag har fortfarande inte fått något svar av
vare sig Margareta Viklund eller Åke Carnerö på
varför kristdemokraterna har en uppfattning i frågan
som avviker från ÖB:s.
Sedan bestrider jag detta att hemvärnet har fått en
undanskymd plats och påstår att det faktiskt är tvärt-
om. Jag gör det mot bakgrund av att jag själv är
kretsövningschef och tror mig våga påstå att jag kän-
ner till den här frågan. Hemvärnet ökar i betydelse,
precis tvärtemot vad Margareta Viklund påstår. Hem-
värnet får dessutom förmodligen utökade uppgifter,
ny utrustning och ny organisation, så jag förstår inte
riktigt Margareta Viklunds farhåga för att hemvärnet
får en undanskymd plats. Det är enligt min uppfatt-
ning precis tvärtom.

Anf. 71 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är klart att Erik Arthur Egervärn
till vilket pris som helst måste försvara sitt ställ-
ningstagande och samgåendet med socialdemokrater-
na i försvarsöverenskommelsen.
För att börja med hemvärnet så vet Erik Arthur
Egervärn liksom vi alla här att uppe i exempelvis
Kiruna är ångesten väldigt stor just när det gäller
hemvärnets situation, position och roll, så pass stor att
väldigt många av hemvärnsmännen har avsagt sig sitt
uppdrag.
När det sedan gäller frågan om solitärerna är det
så att för att man ska kunna behålla kompetensen och
vara den försvarsdel som man utger sig för att vara
behövs det gemenskap och också större enheter och
inte bara sådana enheter som kanske en solitär utgör.

Anf. 72 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c) re-
plik:
Herr talman! Det är i och för sig beklagligt att
hemvärnspersonal på enskilda orter i landet lämnar
sina kontrakt. Men det ska ju inte tolkas som att hem-
värnet har minskat i betydelse. Det är precis tvärtom,
hemvärnet ökar i betydelse. Nu är det naturligtvis en
viktig uppgift för hemvärnets olika delar att se till att
man både behåller och rekryterar folk till den än mer
viktiga organisationen.
Som sagt: Det är beklagligt att man på vissa håll
har valt att lämna organisationen, men det är inte
detsamma som att den har minskat i betydelse.

Anf. 73 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag har aldrig sagt att hemvärnet har
minskat i betydelse. Vad jag sade är att det har fått en
undanskymd plats i både betänkandet och propositio-
nen. Det var det jag sade när jag framhöll hemvärnets
stora betydelse i det framtida försvar som det planeras
för. Hemvärnet har alltså en mycket stor och stark roll
och måste ha det. Det trodde jag att också Erik Arthur
Egervärn, som gammal hemvärnsman, kunde hålla
med mig om.

Anf. 74 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Det har varit en väldigt lång process
till dess försvarsutskottet har kunnat lägga fram det
förslag som nu behandlas och som riksdagen ska ta
ställning till i morgon.
Det har varit en mycket omfattande process, en
process som haft ett stort inslag av demokrati. Vi
ledamöter i utskottet har haft alla möjligheter över
huvud taget att kalla till oss dem som vi har önskat.
Vi har kunnat ställa de frågor som är viktiga och
kunnat få svar på frågorna. Jag säger gärna, med den
erfarenhet som jag själv har från 15 år i detta emi-
nenta utskott, att jag sällan har upplevt en ur demo-
kratisk synpunkt så fin process. Hela inriktningen har
varit att försöka göra det självklart svåra, att blicka in
i framtiden, därför att det är ju framtiden som vi dis-
kuterar och inte det som har varit tidigare.
Denna demokratiska process har föranlett att vi
har kallat till oss en del människor till utskottet. Vi
har haft förmånen att kunna lyssna till landets överbe-
fälhavare. Vi har kunnat lyssna på olika professorer.
Vi har kunnat lyssna till dem som företräder statliga
myndigheter, som har ansvar för ämnesområden
såsom luftfart och fortifikation. Vi har gjort detta
därför att vi velat ha ett så bra underlag som möjligt.
Ibland när man hör debatten här i dag från vissa
av kollegerna i utskottet om hur fel det här förslaget
tycks vara, tycker jag att man på något sätt kan skönja
att de tittar för mycket bakåt och inte tittar framåt.
Visst har det gjorts investeringar med skattebeta-
larnas pengar, som någon säger. Det är klart eftersom
det ju inte finns några andra än skattebetalarna som
betalar detta, såvida vi inte ska låna och det ska vi ju
inte. De skattemedel som har satsats på försvarsan-
läggningar som enligt vårt förslag inte längre behöver
användas för försvarets del kan naturligtvis användas
till annat. Ibland upplever man det i debatten som om
de byggnader som har byggts på olika ställen på nå-
got sätt skulle raseras, att de skulle sprängas eller
liknande. Men det finns ju ett värde i dem även med
ett annat användningsområde. Man behöver inte mer
än lyfta blicken ut och titta på orter som Söderhamn,
Gävle, Ystad, Växjö - man kan räkna upp hur många
orter som helst. Vi ser i televisionen i våra vardags-
rum hur det kablas fram att det faktiskt går att hitta
andra användningar, som väl är. Som väl är, också
med tanke på framför allt personalen, finns det fak-
tiskt möjligheter - och just nu är möjligheterna rela-
tivt goda - att få ett nytt jobb som kanske är mer i en
framtidsbransch.
Det förslag som regeringen har lagt på riksdagens
bord är ju i stor samstämmighet med den s.k. styr-
gruppen. Jag tycker att det finns anledning att stanna
upp lite grann och titta på den process som funnits för
att ta fram förslaget.
Styrgruppen, bestående av folk från Högkvarteret,
från Försvarsdepartementet, har varit eniga i detta.
Det var lite grann av den finess som skulle finnas. Jag
har också varit med om, och flera av er i kammaren
har varit med om att det har kommit ett förslag som
vi sedan har ändrat på och att personalen har svävat
mellan hopp och förtvivlan. Även om man är inför-
stådd med att få ett besked om en nedläggning är det
kanske inte precis det man har önskat. Det tas emot
väldigt negativt av förståeliga skäl. Det är i vilket fall
som helst bättre att få ett riktigt och klart besked än
att det ska hattas fram och tillbaka. Det tror jag ställer
till mer bekymmer och mer oro för dem som är be-
rörda.
Nu är det vissa frågor här som kanske har rönt ett
större intresse än andra. Det har ju fokuserats lite
grann. Det har det gjort mycket med hjälp av medier-
na men också med hjälp av andra som av olika
partsskäl, som vi alla har i vissa sammanhang, kanske
har sett till att den här debatten har förts på ett sådant
plan att det nästan har dominerat medierna i vissa
delar av landet.
Flyget är en sådan del. Marinen kanske också är
en sådan del, och det har egentligen varit flera. Men
flyget kanske har dominerat lite grann.
Det var därför som utskottet t.ex. kallade till sig
landets överbefälhavare, generalinspektören för Flyg-
vapnet, generaldirektören för Luftfartsverket och
både generaldirektörer och sakkunniga från Fortifi-
kationsverket.
Tittar man på den sakliga information vi fick talar
överbefälhavaren om att han står helt bakom det här,
och det är en styrka. Han säger vad gäller flygstrids-
krafter att han kan acceptera det vilket vi än väljer,
men att han står bakom den helhetslösning som nu i
dag har lagts på riksdagens bord.
Luftfartsverket har gått igenom luftutrymmet och
möjligheterna till civil flygtrafik kombinerat med
militär flygtrafik framför allt över södra Sverige. Det
talar sitt tydliga språk. Den civila luftfartens utveck-
ling är nämligen ganska kraftig, närmare 5 % årligen.
Det dominerar över det överhettade, kanske man kan
säga, eller åtminstone ganska heta området runt Kast-
rup och Sturup i den delen av Skåne.
Det finns två flygplatser, kan man säga som kuri-
osa, som SAS har i sin säkerhetsmanual där man
måste ha bränsle för minst 15 minuters extra tid, och
det är bl.a. Ängelholm och Arlanda. Det är förmodli-
gen av den anledningen att det ibland kan vara trångt
i luften. Och det är ju så. Det är ju bra att flyget fun-
gerar. Men det måste också finnas andra möjligheter
att bedriva militär verksamhet.
Fortifikationsverket har också varit med och tagit
fram underlaget för den miljöansökan som de olika
flottiljerna har gjort. I Fortifikationsverkets redovis-
ning framgår det klart, tycker jag, att insatserna för att
bullerdämpa kostnadsmässigt är större t.ex. i Ängel-
holm än i Ronneby.
Detta har varit faktorer som har vägts in i den to-
tala bilden. Men det som framför allt har vägts in har
varit en framtida möjlighet att kunna bedriva militär
övning och utbildning. I den hotbildssituation vi nu
har är det nästan viktigare att kunna hitta anläggning-
ar och övningsområden som är kostnadseffektiva och
som är effektiva för utbildningen. Det menar jag att
det här helhetsförslaget har inneburit.
Luftrummet har inte diskuterats så mycket här i
dag. Det är ju inte riktigt det ämnet vi har. Men det
finns anledning, tycker jag, att också nämna luftrum-
met i övrigt när man tänker på den situation vi befin-
ner oss i med den nybyggda fraktflygplatsen i Luleå
och med de flygstråk som kommer att ändras när
Ryssland släpper det fritt över Novaja Semlja. Då
kommer hela flygsaken att ändras, och det blir ännu
hetare i den delen av Sverige där Ängelholm ligger.
Marinen har också varit mycket diskuterad, fram-
för allt en etablering av verksamheten och kustartille-
ridelarna mellan Stockholm, Karlskrona och Göte-
borg. Nu finns det ett helhetstäckande förslag som är
kompletterat i utskottet med att utskottet nu säger att
det också bör finnas marin utbildning på Kungsholms
fort i Karlskrona. Det tycker jag är en mycket bra
konkretisering och en mycket bra förstärkning av
utskottets förslag.
Vidare talar man i utskottet precis som i regering-
ens förslag om att det ska finnas två likvärdiga ör-
logsbaser, en i Stockholmsområdet och en i Karlskro-
na. Med likvärdig menas också ledning, inte bara
antalet fartyg.
Den här processen har varit jobbig för många.
Den har inte varit jobbig för oss politiker, men för
dem som är anställda i Försvarsmakten. Jag måste
säga att jag beundrar dem som har kunnat upprätt-
hålla det kurage de har haft och som har kunnat sköta
verksamheten på ett fint sätt trots det diskuterande vi
har haft och det som många olika inlägg har innebu-
rit.
Med ansvar för personalen är det viktigt - och det
har jag sagt innan - att man hittar en långsiktig lös-
ning. Med ansvar för personalen är det viktigt att vi
verkligen talar om rakt ut varför vi har tagit ställning.
Framför allt är det viktigt för dem som mister sina
jobb och som kanske får börja med annan verksam-
het. Men det är också viktigt med trovärdighet i
framtiden för dem som ska fortsätta.
Jag har varit med i försvarsutskottet i rätt många
år. Men jag måste säga att det som kanske har gjort
att jag höjt på ögonbrynen lite extra är det populist-
iska inlägg som kollegan i utskottet, Lars Ångström,
har gjort. När man studerar hans reservationer i ut-
skottet pekar de entydigt på att hitta de områden i vårt
land där det förmodligen, enligt hans uppfattning,
presumtivt finns flest väljare: Sollefteå, Ängelholm,
Norrtälje och andra städer. Han har gjort sig till tolk
för att bilda majoriteter i utskottet som har kullkastat
det förslag som har funnits innan. De människor som
har trott på honom blir kanske djupt besvikna.
Framför allt tror jag de blir besvikna när de läser
vad Lars Ångström innerst inne egentligen vill. Han
vill ju egentligen, precis som försvarsministern sade,
avveckla det militära försvaret och överföra det till
civilt försvar.
Jag har respekt för det. Men då tycker jag också
att man ska använda det som argument och inte segla
under falsk flagg. Det handlar om ärlighet, om ärlig-
het i uppfattning, om att redovisa var man står för, om
att stå för det. Många människor gillar inte det, jag är
medveten om det. Men jag tror att det är bättre att
vara ärlig än att försöka dölja vad ens egentliga syften
är.
Fru talman! Kollegan Runar Patriksson tog upp
pliktfrågorna. De behandlas inte i betänkandet i dag.
Det finns, som mycket riktigt har sagts, ett betänkan-
de från Pliktutredningen som nu är framlagt och som
är ute på remiss i landet. Det man kan säga och det
som är viktigt att uppmana till, tycker jag, är att det
verkligen blir en debatt om de förslag som Pliktutred-
ningen har lagt fram. De är grundläggande och vikti-
ga för folkförankringen till det svenska försvaret.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets betänkande i dess helhet.

Anf. 75 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Christer Skoog säger att överbefäl-
havaren står bakom den här helhetslösningen. Men
han glömmer att säga en sak till som överbefälhava-
ren säger. Det är att han står bakom den utifrån de
direktiv som har givits. Vi vet alla att direktiven inte
enbart har gällt försvarspolitiska behov eller försvar-
sekonomiska argument utan har bestått av andra poli-
tiska hänsyn.
Christer Skoog gör också ett helt felaktigt påstå-
ende när han säger att bullerdämpningen skulle bli
dyrare i Ängelholm än i Ronneby. Han vet att det är
precis tvärtom. Det är dyrare att få ned bullret i Ron-
neby till 70 decibel, som är det långsiktiga målet för
Naturvårdsverket, än vad det är att bullerdämpa i
Ängelholm.
Sedan tycker jag att det är lite trist, och jag undrar
om inte också TV-tittarna tycker att det är lite barn-
sligt med de här insinuationerna om vad motivet för
ett agerande skulle vara. Det kanske tvärtom är så att
det väcker respekt att man kan komma till andra upp-
fattningar än t.ex. regeringens uppfattning, att man
kan hävda en ståndpunkt med egna argument.
Det är det som Miljöpartiet har byggt sin motion
på. Vi anser att det är fel att man lägger ned t.ex.
kustartilleriet i Karlskrona och att man i stället skulle
ha lagt ned kustartilleriet här i Stockholm som jag
själv kommer från. Vi anser att det är fel utifrån för-
svarspolitiska och försvarsekonomiska argument att
avveckla F 10 i Ängelholm. Vi tycker att det hade
varit bättre att avveckla F 17 i Ronneby. Här bygger
vi på fakta, egen analys och egna ståndpunkter. Det
må hända att Christer Skoog tycker att det är helt fel,
och det kan jag respektera. Men att insinuera att mo-
tivet för en annan ståndpunkt skulle vara något slags
populism, det tror jag att Christer Skoog i längden
själv förlorar på. Jag tror att folk förstår att man i en
riksdag kan ha olika uppfattningar och att man bör
respektera varandra för det.

Anf. 76 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Ja, jag respekterar andra politikers
uppfattningar. Jag respekterar också att man ärligt
talar om vad de egentligen innebär. Jag har, tydligen
till skillnad från Lars Ångström, läst Miljöpartiets
partiprogram, där det faktiskt finns en paragraf som
innebär att ni vill avveckla det militära försvaret.
Jag kan ha respekt för den uppfattningen, men jag
tycker inte att man samtidigt från Miljöpartiets sida
ska framställa sig som regementskramare av första
rang och försöka förleda människor att tro att Lars
Ångström står för tryggheten. Den tryggheten är nog
ganska bräcklig.
Om jag får några poäng för detta eller ej vet jag
inte, men jag tycker, som jag tidigare sade, att ärlig-
het varar längst. Kortsiktigt får kanske Lars Ångström
någon poäng, men jag tror att sanningens minut lång-
siktigt närmar sig Ångströms populistiska ådra.
Vad gäller bullerisoleringen vid de två flygplatser
som Ångström nämnde sade Luftfartsverkets repre-
sentant i utskottet att med den nivå som ansökan
gäller, 100 decibel, kostar det 12 miljoner i Ängel-
holm och 1 miljon i Ronneby. Det var de siffror som
angavs. Om man sänker decibeltalet kommer fler hus
att hamna under bullermattan i Ängelholm.
Jag vill inte lägga ned K 2, men jag har fått inse
att det är helheten som gäller. Man får göra det bästa
möjliga av situationen. Det är skillnaden mellan att
vara plakatpolitiker och att vara resultatpolitiker.

Anf. 77 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Det är trist när Christer Skoog, lik-
som försvarsministern tidigare gjorde, försöker insi-
nuera att Miljöpartiet skulle vara emot allt militärt
försvar. Vi är för en kraftfullare minskning av mili-
tärutgifterna. De har halverats ute i Europa, och Soci-
aldemokraterna och Centern har bara förmått åstad-
komma en 10-procentig minskning.
Vi har i vårt partiprogram den långsiktiga visio-
nen om en allmän och total militär avrustning. Det tål
tydligen att påminna både försvarsministern och
Christer Skoog att det också är det socialdemokratis-
ka partiets långsiktiga mål och något som alla partier
här i Sveriges riksdag har skrivit under på. Det är
även på olika sätt inskrivet som målsättning i Broder-
skapsrörelsen och i det socialdemokratiska kvinno-
förbundet och det socialdemokratiska ungdomsför-
bundet.
Jag tycker att man som riksdagsman bör kunna
skilja mellan en långsiktig vision som man skrivit
under på i FN och det som det kortsiktigt är möjligt
att verka för.
Jag tycker också att det är lite trist med talet om
regementskramare. Det är lite barnsligt. Christer
Skoog vet att vi för varje regemente som vi har yrkat
på att man ska behålla har föreslagit en nedläggning
någon annanstans. Det är alltså inte fråga om ett re-
gementskramande, utan det är en billig argumenta-
tion, som kanske avslöjar bristen på riktiga, kraftfulla
argument.
Jag vill dock till Christer Skoogs heder ändå säga
att han är en av dem som i utskottet inte i någon ut-
sträckning har verkat för den lokala militära verk-
samheten. Jag tycker att det är bra att vi inte agerar
utifrån lokala särintressen utan i stället försöker se till
helheten.
Det vore trevligt om man kunde respektera att vi
har kommit fram till olika slutsatser och att den här
debatten bygger på att bryta dem mot varandra. Det är
inte populism utan ett sätt att arbeta i en demokrati.

Anf. 78 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Jag har full respekt för olika upp-
fattningar, och jag tycker också om debatten. Men jag
tycker samtidigt att man ska visa en ärlighet i den
meningen att man inte ska framträda med några andra
argument än de som är förankrade i det partiprogram
som man utgår från. Nu erkände Lars Ångström för
kammarens ledamöter och för svenska folket att det i
Miljöpartiets partiprogram står att det militära försva-
ret ska avvecklas. Jag kan ha respekt för det. Det
finns säkert några som röstar på er för det, och jag
gratulerar i så fall. Men man ska inte framträda här i
riksdagen med någon annan fana än den egna. Man
ska inte segla under falsk flagg, herr Ångström.

Anf. 79 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Eftersom pliktfrågan nämndes av
Christer Skoog, vill jag säga att vi i Folkpartiets in-
lägg i den här debatten inte kan gå förbi den frågan.
Det är en viktig fråga i vår partimotion på försvar-
sområdet. I det nytänkande som Folkpartiet står för
måste det till ett annat sätt att tänka i pliktfrågorna,
inte minst vad gäller den könsneutrala plikttjänstgö-
ringssystemet. Våra förslag om internationell verk-
samhet, om att ytterligare stärka Sveriges internatio-
nella engagemang, innebär att vi måste se över plikt-
systemet. Det gjorde att jag var tvungen att ta upp det
många gånger i mitt huvudinlägg. Till min stora
glädje har t.o.m. Christer Skoog ställt sig bakom en
könsneutral pliktlag.

Anf. 80 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker liksom Runar Patriksson
och majoriteten i utredningen att det vore fel att un-
dandra Försvarsmakten den kompetens som den
kvinnliga delen av befolkningen besitter. Jag tror att
en mönstring av alla, killar och tjejer, skulle höja
kvaliteten i det svenska försvaret och öka kompeten-
sen, inte minst med de nya uppgifter som försvaret
har. Dessutom kan det bidra till ett bättre klimat på
arbetsplatserna. En jämn fördelning mellan män och
kvinnor ger alltid en trevligare miljö. Runar Patriks-
son och jag är där helt överens.

Anf. 81 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det kan till att börja med vara värt
att säga att det beslut om det framtida försvaret som
vi står i begrepp att ta här i riksdagen, utöver på ett
sakligt och gediget material från olika myndigheter
och organisationer också grundar sig på en överens-
kommelse mellan den socialdemokratiska regeringen
och Centerpartiet, inte några andra.
Det är grunden för det beslut som vi ska fatta.
Med det här beslutet tar vi ytterligare ett steg på
vägen för att forma ett nytt försvar, där Försvar-
smakten tillsammans med andra myndigheter, företag
och organisationer ska möta de nya hoten. Samtidigt
som de militära hoten minskar växer möjligen andra
problem. Att man med hjälp av informationsteknik
kan skada ett modernt samhälle är en uppmärksam-
mad sådan möjlighet.
Det blir också allt viktigare att delta i internatio-
nellt fredsfrämjande arbete. Tonvikt på krisförebyg-
gande måste vara vägledande, men resurser måste
också avdelas för byggande av nya förutsättningar för
fred i vår omvärld.
Herr talman! Att bygga demokrati kan sägas vara
lika viktigt för människors möjligheter till fredlig
samexistens som det är att återuppbygga hus och
infrastrukturer. Vi har i Centerpartiet inte tvekat att
dra slutsatserna av den positiva förändringen i värl-
den under senare år. Vi är naturligtvis glada över att
Berlinmuren föll, att Sovjetunionen och Warszawa-
pakten upplöstes och att satellitstater till det forna
Sovjetunionen på egen hand självständigt ansökt om
att bli och antagits som medlemmar i försvarsallian-
sen Nato.
Vi är glada över den europeiska unionens ambi-
tioner att axla ett större ansvar för den gemensamma
europeiska säkerheten. Vi kan tacka det kalla krigets
slut för att vi fått en fredligare och mer demokratisk
värld. Vi gläds över och vi tar konsekvenserna av det.
Hur Ryssland kommer att utvecklas efter presi-
dentvalet är det naturligtvis svårt att sia om. Henrik
Landerholm var inne på en sådan fundering när han
sade: Nu när man i Rysslanad börjar få ordning på
torpet, då kommer förslaget om denna förändring av
det svenska förslaget.
Ja, Henrik Landerholm, vad är det för konstigt
med det? Det är väl själva poängen. När det börjar bli
demokrati i Ryssland, när det börjar bli ordning på
torpet - för att använda det uttrycket igen - i vår
omvärld, är det inte just då som vi ska känna trygg-
heten till att göra en förändring, en ominriktning av
det svenska försvaret?
Vi har i Centerpartiet varit med om att forma ett
försvar genom åren och har tagit ett långsiktigt an-
svar. Vi får med det beslut som vi kommer att fatta i
morgon rätt sorts resurser att möta såväl gamla som
nya hot, och vi får möjlighet att bidra till fred och
säkerhet.
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att säga
att man ska inse att omställningen innebär en svår
period för försvaret och människor på de orter som
påverkas av omställningen. Men man ska samtidigt
komma ihåg att en omställning från försvarsverksam-
het har varit mycket framgångsrik på många orter.
Söderhamn är kanske det mest kända exemplet, men
det finns fler: Ystad, Kristianstad, Jönköping och
Borås. Man kan räkna upp många.
Det är därför vi i Centerpartiet har krävt och
åstadkommit en kraftfull regionalpolitik för att skapa
utveckling och tillväxt i hela landet. Det innebär att
man inte bygger på försvars- och säkerhetsfunktioner
i de olika orterna. Det var en av våra viktiga utgångs-
punkter, och så har det också blivit.
Många orter som har varit tungt beroende av för-
svaret kommer nu att ges förutsättningar till en ny
framtidsorienterad arbetsmarknad och ett modernt
näringsliv. Med den konjunktursituation som vi be-
finner oss i kan man klart se att det finns goda förut-
sättningar för en mjuk omställning.
Det här var en grundläggande förutsättning i vårt
arbete. Det var ett absolut krav från vår sida när vi
träffade överenskommelsen att ett omställningspaket
kunde presenteras samtidigt på det sätt som skedde.
Utan den omställningen hade det förstås inte blivit
någon överenskommelse eller något beslut i vilket vi
hade medverkat.
Herr talman! När man har gjort den grundläggan-
de bedömningen av det säkerhetspolitiska läget, som
vi nu kan göra, blir det dessbättre möjligt att flytta
över resurser från försvaret till vården och omsorgen.
Man kan säga att det blir möjligt att flytta resurser till
en verksamhet som angår många människor i deras
vardag.
Det är här man blir lite konfunderad, herr talman,
när man hör företrädarna för Kristdemokraterna här i
kammaren tala illa om det beslut vi är på väg att fatta.
Det är mot bakgrund av Kristdemokraterna sätt att
redovisa synen på vården och omsorgen. Jag hade
inte tagit upp frågan om det inte varit så att angreppen
i dag från Kristdemokraterna på vår delaktighet i
omställningen varit så tydliga.
Herr talman! Jag tittade i det program som Krist-
demokraterna har redovisat om en ny vårdpolitik. Där
säger man mycket tydligt: Om vårdpolitiken ska få en
högre prioritet i fördelningen av samhällets resurser
måste andra områden få komma i andra och tredje
hand. Så säger Kristdemokraterna.
Herr talman! Man kan koppla det till vad Jesaja
säger i gamla testamentet i 2 kapitlet. Det står: "De
skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut
till vingårdsknivar". Då kan man fråga Kristdemo-
kraterna: Skulle man inte i likhet med Centerpartiet
kunna smida om åtminstone några svärd till sjuhus-
sängar och ta möjligheten att flytta en del av samhäl-
lets resurser, på det sätt man har sagt, och låta annat
komma i andra och tredje hand, när det dessutom blir
möjligt att göra en besparing och lägga de medlen på
vården och omsorgen? Varför vill inte Kristdemo-
kraterna ta detta tydliga steg?
Herr talman! Diskussionen och den exakta ut-
formningen av försvarets organisation kommer att
fortsätta en tid. Men någon gång måste man sätta ned
foten och bestämma sig och stå lite för de åsikter och
de ståndpunkter man har. Man måste göra det som
politiker i den här kammaren, oaktat det Åke Carnerö
sade i sitt inledningsanförande. Han talade om frågan
om man ska precisera vad som gäller i försvaret eller
inte. Åke Carnerö sade ordagrant: Det här arbetet kan
man inte kräva av ett riksdagsparti. Jag förstår inte
riktigt vad han menar. Kan man inte kräva av ett
riksdagsparti att det har en någorlunda precis uppfatt-
ning om hur man vill att försvaret ska se ut? Åke
Carnerö säger att man inte kan kräva det av ett riks-
dagsparti. Vem ska man ska man då kräva det av, herr
talman?
Det finns många delar som kommer att diskuteras
fortsättningsvis i kammaren. Naturligtvis kommer
frågan om olika förhållningssätt till andra samhälls-
sektorer också att vara uppe i debatten under tiden
som kommer. Det mest bisarra exemplet på relationen
till andra samhällssektorer står Miljöpartiet för. Det
ska sägas, herr talman, att Miljöpartiet egentligen inte
har någon del i det beslut som nu kommer att fattas.
Miljöpartiet säger i dag om Centerpartiet genom
sin företrädare Lars Ångström att Centerpartiet är en
miljömedveten lillebror till Miljöpartiet. Jag vet inte
riktigt hur Lars Ångström resonerar. Miljöpartiet har
aldrig orkat med att fatta några tunga miljöbeslut här i
Sveriges riksdag. Det kanske tydligaste är det som
har sysselsatt miljörörelsen under många år. Det gäl-
ler omställning av energisystemet och avveckling av
kärnkraften. I detta beslut har förstås inte Miljöpartiet
deltagit. Möjligheten att kalla Centerpartiet en miljö-
medveten lillebror till Miljöpartiet finns inte, och
heller inte Miljöpartiets delaktighet i det beslut vi nu
ska fatta.
Herr talman! Det finns de som yrkar avslag på
propositionen. Jag vill säga till dem att omställningen
är svår nog som den är. Det kommer att bli en om-
ställning av försvaret. De som yrkar avslag vet likaväl
som vi att nedskärningar kommer att göras på grund
av att försvaret kommer att moderniseras och ges en
ny inriktning. De partier som motsätter sig beslutet
har inte pengar som på något nära håll räcker till att
rädda de förband man talar sig varm för.
Jag tror att det är dags att sluta upp att kritisera det
beslut om nu kommer att fattas och i stället inrikta sig
på ett framtida starkt svenskt försvar som förmår att
möta de nya hoten mot det svenska samhället. Det gör
det här beslutet. Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.

Anf. 82 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Först av allt vill jag hälsa Lennart
Daléus välkommen till försvarsdebatten. Jag förstår
att det är behovet av att förklara och försvara Cen-
terns försvarspolitik som gör att en partiledare beha-
gar nedstiga till oss dödliga försvarspolitiker.
Lennart Daléus ifrågasatte om inte ordning på tor-
pet, för att använda mitt alldeles egna uttryck, när det
gällde den ryska utvecklingen inte var ett utmärkt
motiv för att nu kunna nedrusta det svenska försvaret.
Mitt svar på den frågan är alldeles definitivt nej. Det
är tvärtom när Ryssland nu efter en svaghetsperiod
under den förra presidentens mycket bräckliga led-
ning med ett mycket bräckligt stöd i den ryska duman
fått en överste i säkerhetstjänsten, gamla KGB, med
ett fast grepp om både presidentmakten, med ett brett
stöd i duman och med ett program som syftar inte
bara till lagens diktatur utan också till att stärka
kraftministerierna och statens auktoritet också i mili-
tärt hänseende. Det är just då, när förutsättningarna
finns för en restaurering av rysk militär potential, som
vi måste ställa oss frågan om detta är rätt tillfälle att
så drastiskt minska svensk försvarsförmåga.
När det gäller Centerns ställningstagande har jag
naturligtvis all respekt för det. Jag har bara en fråga
att ställa. Jag fick nämligen inte svar av Erik Arthur
Egervärn. Under de förhandlingar som fördes förra
vintern i konstruktiv och positiv anda partierna
emellan hade Centerpartiet chansen att medverka till
en bred politisk uppgörelse genom att föra diskussio-
nen om försvaret vidare till partiledaröverläggningar
men valde i oträngt mål att göra upp direkt med Soci-
aldemokraterna och med svagast möjliga relativa
majoritet föra frågan om det framtida försvaret vidare
till riksdagen.
Varför tog ni inte chansen att fortsätta de diskus-
sionerna som fördes i så positiv anda för att försöka
hitta en bredare majoritet? Det hade väl varit en poli-
tik i sann Center- och samarbetsanda.

Anf. 83 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Att partiledare nedstiger - det är ett
ord som normalt används om andra - och deltar i en
försvarsdebatt visar möjligen på det partiets och den
partiledarens engagemang i de här frågorna. Jag hade
gärna sett att Bo Lundgren hade deltagit i den här
debatten om han hade uppmärksammat den tillräck-
ligt mycket. Men Moderaterna väljer själva hur man
vill vara företrädda i försvarsdebatten i Sveriges riks-
dag.
Det kan väl inte ha undgått Henrik Landerholm att
det har skett en förändring österut sedan den tid då
han och jag växte upp, åtminstone jag, under hotet av
ett globalt kärnvapenkrig. Jag talar om det kalla kri-
gets existens. Han kommer möjligen ihåg Berlinmu-
ren. Det kan inte ha undgått honom att det har skett
en förändring i det som då hette Sovjetunionen och
som i dag till en stor del utgörs av Ryssland. Det har
varit en demokratisk utveckling. Det kan rimligen
inte ha undgått Henrik Landerholm, herr talman. Om
han har gjort den iakttagelsen, måste han rimligen
också vara med på att det nu är läge att göra en för-
ändring av den svenska säkerhetspolitiken. Den för-
ändringen är betingad av att omvärlden har blivit
bättre.
Den tredje frågan gäller detta att Centern på något
sätt skulle ha hoppat av en konstruktiv diskussion.
Jag kan bara i all ödmjukhet säga att av våra två par-
tier är det knappast Centerpartiet som är känt för att
hoppa av försvarsdiskussioner.

Anf. 84 HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Försvarsdiskussionen förs på olika
plan. De diskussioner som vi förde i partiöverlägg-
ningar, som inte minst försvarsministern refererade
till tidigare, syftade ju till att nå en bred överens-
kommelse kring den framtida försvarspolitiken. Jag
tror att de flesta kan vidimera att den verksamhet som
har bedrivits i Försvarsberedningen sedan dess har
varit av mindre betydelse. Det är Centern och Social-
demokraterna som i relativt slutna rum har gjort upp
om det här beslutet, precis på det sätt som Lennart
Daléus redovisade.
Lennart Daléus frågar om det har undgått mig att
det har hänt saker i Ryssland och Europa. Alls icke.
Min fråga till Lennart Daléus är: Har det undgått
Lennart Daléus att vi har fattat försvarsbeslut under
90-talet med en mycket tydligt inriktning? 1992 års
försvarsbeslut - smalare men vassare - innebar ett
mindre försvar som redan då övergav en av två inva-
sionsriktningar. 1996 års försvarsbeslut övergav helt
invasionsförsvaret. Det minskade också de svenska
stridskrafternas volym kraftigt för att kunna förbättra
kvaliteten.
Med ordning på torpet menar jag det förhållandet
att det nu finns förutsättningar för att öka den ryska
militära potentialen. Ryssland har fått en ledning som
till synes har ett bredare stöd och ett starkare och
bättre grepp över den interna ryska politiska situatio-
nen. Då ser jag möjligheter att förverkliga säkerhets-
konceptet och militärdoktrinens mycket tydliga in-
riktning om ett successivt stärkande av den ryska
militära förmågan. Visst är Ryssland sakta men säkert
på väg i demokratiskt riktning, men precis som för-
svarsministern brukar säga är det inte den tillfälliga
politiska viljan som ska styra vår försvarspolitik. Det
är den militära potentialen som ska göra det. Om de
reella förutsättningarna för att kunna växla upp ett hot
mot vårt land sakta men säkert ökar, är det fel tid-
punkt att i dag fatta ett drastiskt nedrustningsbeslut.

Anf. 85 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Henrik Landerholm får lov att be-
stämma sig. Nu säger han att Ryssland sakta men
säkert är på väg mot en demokratisk utveckling. Det
ska då ställas mot att man någon gång i förra veckan
valde en ny president som har ett förflutet i en säker-
hetsorganisation i det forna Sovjetunionen. Vad är det
i det som Henrik Landerholm nu vill ha sagt som är
den långsiktiga utvecklingen, och vad är den tillfälli-
ga händelsen? Man får på något sätt bestämma sig
kring detta.
Det är alldeles uppenbart så att Ryssland är på väg
mot en demokratisk utveckling. Det var även fallet
tidigare när vi fattade tidigare försvarsbeslut. Jag har
inget emot att vi fortsätter den utvecklingen också i
Sverige och tar hänsyn till hur omvärlden successivt
och, för att använda Henrik Landerholms egna ord,
sakta men säkert förändrar sin demokratiska utveck-
ling. Det är det som ligger till grund för det här be-
slutet. Det är jag glad för.

Anf. 86 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Lennart Daléus säger att han är väl-
digt glad över att han får arbeta och bidra till fred och
säkerhet genom att vara med i den överenskommelse
om det framtida försvaret som han är med i. Han
menar att genom hans ställningstagande är det inte
försvaret som ska vara med om att utveckla landet
utan det är andra principer som ska göra det.
Det här förslaget till beslut innebär att stora delar
av landsbygden kommer att försvagas. Hur ställer sig
Lennart Daléus till det? Jag tycker att han talar med
dubbla tungor.
Sedan säger han att Kristdemokraterna skulle vara
mot vård och omsorg. Det är helt felaktigt. Vi säger
att varje gren av det som vi har att besluta om ska ha
sin egen budget. Försvaret ska inte vara någon slags
katalysator för andra behov som samhället har. Vad
tror Lennart Daléus egentligen att de som i dag står i
vårdköer och inte kan komma åt vården tycker? Vi
har ännu inte sett de här pengarna. De kommer kan-
ske om några år. Vad säger Lennart Daléus till dem
som står och väntar? Det skulle vara intressant att
veta.
Sedan säger han att man ska smida sina spjut och
svärd till plogar. Jag tycker att det visar att Lennart
Daléus måste ha en helt annan syn på hotbilden och
ett helt annat säkerhetsbegrepp än det som vi i vårt
parti företräder i vårt ställningstagande till det förslag
till försvar som läggs fram i dag. Vi ser inte på frågan
på det viset. Vi ser en allvarligare hotbild och inte
bara en yttre, utan också en inre.

Anf. 87 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det är många saker som Margareta
Viklund drar in. Låt oss ta detta att landsbygden för-
svagas först. Det är sant - och det ligger i Margareta
Viklunds fråga - att Centerpartiet är det parti som står
för värdena i en levande landsbygd. Det är riktigt.
Men sedan finns det en annan del i det. Vi har valt att
se uteslutande på de säkerhetspolitiska bedömningar-
na när vi är med om att fatta det här beslutet. Vi har
valt att inte ta några regionalpolitiska hänsyn i själva
försvarsbeslutet. Däremot har vi krävt ett gediget
regionalpolitiskt program som följer på detta. Men vi
har alltså valt att göra renodlade säkerhetspolitiska
bedömningar. Det kan kanske vara värt att säga det
för ett parti som står för landsbygdens värden.
Det är just därför vi inte har något emot att man
smider svärd till plogbillar heller. Plogbillar har lång-
siktigt en bättre effekt än svärd. Vad som förvånar
mig - och då talar jag om svärd i den här meningen -
är att Kristdemokraterna egentligen går längre än vad
vi gör. De säger att om vårdpolitiken ska få en högre
prioritet i fördelningen av samhällets resurser, måste
andra områden få komma i andra och tredje hand.
Hur operationaliserar ni det? Vilken praktisk inne-
börd får det i er politik? Vi har inte ens satt någonting
i andra eller tredje hand. Vi har sagt att det blir resur-
ser över i försvaret. Då tar vi dessa resurser och an-
vänder dem på ett område som vi tycker är angeläget,
nämligen vården. Men så resonerar inte Kristdemo-
kraterna. De har något annat sätt att fundera på som
jag inte blir klok på.
Eftersom vännen Åke Carnerö inte begär någon
replik, undrar jag om Margareta Viklund kan förklara
för mig vad Åke Carnerö menar när han säger att man
inte kan begära att politiska partier ska hantera den
här typen av frågor. Vad menar han då?

Anf. 88 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan
för att inte glömma den. Ett politiskt parti som Krist-
demokratiska partiet eller Centerpartiet har inte de
resurser som det regeringsbärande partiet har att läg-
ga fram ett program. Vi har inte de resurserna. Det
var det Åke Carnerö menade.
Vi kan inte ta fram det politiska beslutsunderlag
som regeringen har möjlighet att göra genom att till-
sätta den ena utredningen efter den andra. De resur-
serna har vi inte. Så uppfattade jag att Åke Carnerö
menade.
Sedan gällde det detta med att vi skulle sätta vår-
den i andra eller tredje hand. Vården och omsorgen
står högt - jag vågar nästan säga högst - på vår prio-
riteringslista. Svenska folket vet om att vi har en hög
målsättning när det gäller vården. Men vi menar och
anser att varje gren av det som vi är satta att förvalta
måste bära sig själv. Försvaret ska ha sina medel.
Vården och omsorgen ska ha sina medel. Försvaret
eller vilken annan gren Lennart Daléus än kan peka
på ska inte vara något slags katalysator för andra
grenar. Det är helt fel, och det är det som vi reagerar
mot, inte att vården ska få mer pengar.
I förra årets förslag till budget avsatte Kristdemo-
kraterna mycket mer pengar till vården än vad t.ex.
Socialdemokraterna gjorde. Det var nästan 3 miljar-
der mer.

Anf. 89 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis så som Margareta
Viklund säger att vården ska ha sina pengar och för-
svaret ska ha sina pengar. Så långt är vi överens. Men
vad menas med "sina pengar"? Tänk om försvaret får
lite mer resurser än vad som behövs och det uppstår
en förskjutning mellan behoven i de olika sektorerna!
Det kan ju vara så i samhället. Låt oss anta att det är
så i alla fall! Hur skulle det vara om man tar de resur-
ser som blir över i försvaret och lägger dem på den
vård som Kristdemokraterna säger sig vilja värna?
Kristdemokraterna säger ju att man vill ge vårdpoliti-
ken högre prioritet och låta andra områden komma i
andra och tredje hand. Vad innebär det rent praktiskt?
Åke Carnerös fundering, som Margareta Viklund
tolkade, gällde ju detta med att välja mellan olika
regementen och olika utbildningsplatser. Men det
uppstår ett problem om inte Kristdemokraterna för-
mår värdera det här. Då är frågan hur man kan säga
att den bedömning som vi har gjort är fel.

Anf. 90 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att Lennart Daléus blev lite
gramse när jag i mitt inledningsanförande hävdade att
Centerpartiet försökte vara som en miljömedveten
lillebror. Han hävdade att Miljöpartiet aldrig någon-
sin hade kunnat medverka till något större miljöbe-
slut. Jag kan bara påminna om det faktum att den
miljölagstiftning och miljöbalk som Centern medver-
kade till tyvärr var så bristfällig att den helt avvisades
av Sveriges riksdag. Det var först när Miljöpartiet
kom med och utarbetade ett nytt förslag till miljölag-
stiftning som det vann gehör i riksdagen. Det är ett
exempel bland många.
Men det var inte det här som jag syftade på när
jag sade att Centern hade brister i fråga om miljö-
medvetenheten. Det handlade snarare om valet av
nedläggning av flottiljer och kustartilleriförband. Vi
har hört av miljöprofessorn i en miljökonsekvensbe-
skrivning att det är fullständigt vansinnigt för miljön
att behålla verksamheten på KA 1 i Stockholm. Det är
det sämsta tänkbara beslutet för miljön. Han förorda-
de precis som Miljöpartiet, om jag inte har fel, att
man inte skulle avveckla i Karlskrona utan t.ex. i
Stockholm.
Lennart Daléus hävdade också med en väldig em-
fas att Miljöpartiet inte medverkade till det beslut
som Centerpartiet tillsammans med Vänstern och
Socialdemokraterna nu tycks stå bakom. Det är helt
riktigt. Det gjorde vi inte. Vi ser vår roll som att vi
ska ligga lite i framkant på debatten och kanske bli
bekräftade i efterhand.
Att militärens miljarder ska gå till sjukvård har
jag aldrig hört som ett krav från Centerpartiet. Att
militärens miljarder ska gå till sjukvård har ju varit ett
gammalt miljöpartikrav. Vi tycker naturligtvis att det
är jättebra att Centerpartiet nu ansluter sig till det
kravet och tillsammans med regeringen genomför det
här. Att vi i Miljöpartiet hade velat gå lite längre är en
annan sak. Men så länge ni kommer fem, sex, sju år i
efterhand och bekräftar och beslutar i rätt riktning är
det bra. Men vår roll är att ligga i framkant på debat-
ten.

Anf. 91 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! När det gäller att ligga i framkant
vill jag säga att risken är att man trillar över. Det är
det som Lars Ångström gör.
Det är naturligtvis fullständigt bisarrt att säga att
det är Miljöpartiets resonemang om att man ska an-
vända militära resurser till vård som har lett till det
beslut som vi med utgångspunkt från en överens-
kommelse mellan den socialdemokratiska regeringen
och Centerpartiet är på väg att fatta i morgon. Jag ska
inte fördjupa mig i det. Låt mig stanna vid att det är
bisarrt, herr talman!
Sedan gäller det detta med miljöbeslut. Det är in-
tressant att Lars Ångström väljer exemplet med mil-
jöbalken. Jag kan med en gång säga att den miljöbalk
som vi har inte är någon hit just nu. Det finns en del
bekymmer med den. Men det var inte direkt någon
kamp. Det var inte direkt något besvärligt. Det var
inte direkt något motsatsförhållande i fråga om andra
intressen i den kampen. Så var det ju när det gällde
kärnkraften. Försvarsdiskussionen är naturligtvis av
samma karaktär. Det finns alltså starka olika intres-
sen, och man måste våga sätta ned foten. Att sätta ned
foten på miljöbalken var väl, försiktigt uttryckt, inte
höjden av politiskt mod.
Lars Ångström ägnar sig åt ordval där i framkan-
ten på debatten. Han syftar naturligtvis på Lars Em-
melin när han talar om en miljöprofessor. Lars Em-
melin skulle alltså ha sagt att beslutet att behålla
KA 1 i Vaxholm skulle vara fullständigt vansinnigt
och det sämsta tänkbara. Jag ska faktiskt kolla med
honom om det är så han resonerar eller om han möjli-
gen för en aningen försiktigare jämförande diskussion
kring de olika alternativen. Men slutsatsen är ändå att
Miljöpartiet står utanför det här beslutet just av de
skäl som har redovisats här tidigare. Miljöpartiet vill
egentligen skrota det svenska militära försvar som
behövs för att vi ska klara vår trygghet och säkerhet i
framtiden. Det är just den bevekelsegrunden som gör
att det är skönt att Miljöpartiet inte är med om detta
beslut. Det hade inte varit bra för försvaret. Det hade
inte varit bra för Sverige.

Anf. 92 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Lennart Daléus hävdar att påståendet
att vi ligger i framkant är bisarrt. Det är bara att kon-
statera vad försvarsministern har sagt vid ett antal
tillfällen. Han har bekräftat att Miljöpartiet har haft
rätt i den försvarspolitiska inriktningen när det gäller
behovet av en ominriktning och behovet av en
minskning av utgifterna. Det är bara att konstatera att
det är vår gamla slogan om militärens miljarder till
sjukvården som Centern nu ställer sig bakom. Jag har
aldrig tidigare under 1990-talet hört det.
I den proposition som Centerpartiet tillsammans
med Socialdemokraterna och, som jag har förstått,
också Vänstern står bakom står det att Försvarsmak-
ten ytterligare bör utveckla möjligheten att driva ett
aktivt internationellt försvarsmiljösamarbete. Det är
ju ett gammalt miljöpartikrav som äntligen kommer
fram. Det är inte bisarrt, utan det är verkligheten.
Jag har kritiserat Centern och regeringen för att de
inte förmår avveckla tillräckligt många förband. Jag
kan förutspå att det kommer att leda till att regeringen
på sina knän kommer att be Vänsterpartiet och Miljö-
partiet om ytterligare pengar till försvaret för att man
ska klara av det här. Det är en gissning från min sida.
Om det är så att vi ligger i framkant kommer den
gissningen att slå in. Den som lever får se.
Slutligen tycker jag att det är helt riktigt att fort-
sätta att ligga i framkant. Det är inte vår roll att gå
med på halvdana lösningar. Lennart Daléus tog upp
kärnkraften som exempel. Det är inte någon jätte-
framgång att bara ha kunnat avveckla en reaktor på
ett sätt som gör att det kostar skattebetalarna oerhört
mycket pengar. Miljöpartiets politik var radikalare
och hade inneburit att skattebetalarna hade sluppit
betala för avvecklingen.
Det är vår roll att ligga före. Sedan får Lennart
Daléus och andra komma efter och säga att det var
helt riktigt och gå med på att föra fram vår politik.
Men någon måste ligga först. Det är Miljöpartiets
uppgift.

Anf. 93 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Lars Ångström säger att någon
måste prata och någon måste fatta beslut. Om jag ska
vara ärlig är jag inte övertygad om att någon måste
prata. Möjligen kan det vara samma som också fattar
beslut, men så är det inte i det här fallet.
Enligt Lars Ångströms gissning skulle Björn von
Sydow någon gång i någon framtid komma krypande
på sina bara knän, som jag förmodar att det var, till
Miljöpartiet och Vänsterpartiet och be om de här
pengarna. Det vet jag ingenting om. Jag kan inte
föreställa mig detta vare sig med kännedom om Björn
von Sydow eller om Miljöpartiet. Jag har svårt att tro
det.
Det som är viktigt i det som Lars Ångström säger
är att man från Miljöpartiets sida hade velat gå snab-
bare fram, avveckla fler förband, ta bort dem allihop.
Det är det som har oroat oss. Det är det som har gjort
att vi har fattat detta beslut. Vi vill ha ett starkt mili-
tärt svenskt försvar i den säkerhetspolitiska situation
som Sverige befinner sig i i dag och som vi kan be-
döma under en rimlig tid framöver.
Det gör att vi vill modernisera försvaret. Vi har
fattat de beslut som nu återspeglas i propositionen
och i betänkandet. Det är det som skiljer oss från
Miljöpartiet. Miljöpartiet vill inte vara med om det.
Man uppfattar inte den säkerhetspolitiska situationen.
Man förmår inte väga samman det engagemang som
bör gälla för vårt oberoende, för att klara det militära
försvaret, med andra ambitioner, på andra områden.
För vår del, i det här fallet, inte minst vården.
Jag tycker att vi har lyckats. Jag är än en gång,
herr talman, glad att kunna yrka bifall till hemställan i
detta betänkande.

Anf. 94 ROLF GUNNARSSON (m):
Herr talman! Jag tänker inte lägga mig i vad som
skiljer Miljöpartiet från Centerpartiet. Det får de
själva göra upp någon gång. Jag ser ingen stor skill-
nad.
Onsdagen den 29 mars år 2000 är en svart dag, en
svart onsdag här i Sveriges riksdag. Ofta är det olika
börsras som brukar förknippas med olika svarta
veckodagar. Här är det ett försvarsras.
Någon har kallat det slakt, och talaren före mig
representerar ju ett av de partier som deltar i denna
slakt. Ett dåligt förslag blir inte bättre av att man
skickar fram sitt allra tyngsta artilleri i debatten, utan
förslaget är av den art det är.
Om det blir dagens debatt eller själva knapptryck-
ningarna i morgon som blir den historiskt svarta da-
gen återstår att se.
Herr talman! Jag vill under förutsättning av avslag
på reservation 1 yrka bifall till reservation 16 under
mom. 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 28, 29 och 31. Jag
står självklart bakom alla de moderata reservationer-
na.
Vårt försvar handlar i grunden om ett skydd för
grundläggande värderingar, som frihet och demokrati.
Det syftar till att i varje läge kunna skydda vårt natio-
nella oberoende. Det är till för att ge stabilitet och
trygghet i vår del av världen.
Den nedrustning som Socialdemokraterna och
Centern nu gör - ivrigt påhejade av Vänstern - är
historisk. Det kan man inte ta ifrån de här partierna.
De kommer att få sina namn i historieböckerna, kan-
ske i svart skrift.
Det är en unik nedrustning av Sveriges förmåga
att värna landet i alla avseenden, som mina kolleger
Henrik Landerholm och Olle Lindström tidigare har
varit inne på. Det är också enligt min mening en ned-
rustning som varken svarar mot den verklighet vi ser
runt omkring oss eller de möjliga risker som vi kan se
i ett perspektiv på 10-15 år.
Vi moderater avvisar alltså det förslag som nu fö-
religger. Det talas om en ny inriktning. Men inget blir
nytt om man, för att göra en jämförelse, skär av benen
på en gammal kostym och säger att man köpt en ny.
Det känns i dag som om det är så det fungerar med
det förslag som lagts fram om det nya försvaret.
Regeringen har tidigare klart visat en klar oför-
måga att hantera försvarsekonomin. Inget talar emot
att det inte blir lika denna gång, som flera varit inne
på.
Vi i Sveriges riksdag hann inte 1996 mer än klub-
ba försvarsbeslutet här i kammaren och protokollet
justeras förrän det var dags med stora underskott. För
landets bästa, för Sveriges skattebetalares skull får jag
hoppas att det inte blir lika denna gång. Men känslan
och osäkerheten finns där, att det inte är tillräckliga
underlag som finns på våra bord när vi fattar detta
beslut.
Herr talman! På många orter i landet, i många län
och i stora regioner kommer det nu att bli totalt tomt
- försvarsmässigt sett - på fredsförband. Detta är
olyckligt.
Visst ska det inrättas en och annan s.k. militärdist-
riktsenhet, men frågan är vad detta kommer att betyda
i förlängningen.
Jag är orolig för den fortsatta rekryteringen till
hemvärnet. Hemvärnet ligger mig mycket varmt om
hjärtat, det gör också hemvärnet i mitt hemlän Dalar-
na. Tyvärr fick jag för en tid sedan en rapport, den
första som jag fått sedan jag kom till länet, om att
hemvärnet minskade i numerär. En oroande utveck-
ling.
I min hand har jag också ett brev från chefen för
Sveriges nordligaste hemvärn, det i Karesuando. Han
skriver:
"Här har vi minnet av vad som hände förra gång-
en det var krig i vår närmaste omvärld. Med tur,
skicklighet, politiskt rävspel och eftergifter, som inte
alltid var rumsrena, och mycket hjälp av våra grannar
lyckades vi hålla oss undan kriget den gången. Även
då hade vi bestämt att det inte skulle bli flera krig och
som en naturlig konsekvens av detta avrustat rejält.
Det är kusligt likt det som håller på att hända igen."
Så skriver alltså hemvärnskompanichefen Sten-
Ove Alatalo. Jag känner inte honom personligen, men
jag känner mycket för det han skriver. Jag tycker att
det är ord att tänka på, allvarsord.
Han kommer sedan med stark oro in på vad som
ska hända med hemvärnet. Den oron delar jag alltså
med honom och jag vet att många med mig gör det.
Jag delar också inställningen till det som i övrigt
brukar kallas folkförankring. Det är enligt min per-
sonliga mening just den folkliga förankringen som är
grunden till vad svenska folket tycker om försvaret
och hur mycket vi i framtiden kommer att kunna satsa
i försvaret. Avsaknad av närhet till fredsförband kan
ge dramatiska förändringar av det som kallas för
folkförankring och försvarsvilja. Men vi vet att för-
svarsministern i ett dokument den 27 maj 1999 skrev
bort delen om folkförankring.
Eftersom jag kommer från Dalarna kan jag själv-
klart inte i mitt anförande hoppa över det som kanske
- kalla det gärna egoistiskt - svider allra hårdast i
detta försvarshjärta: Nedläggningen av Dalabriga-
den/Dalregementet i min hemkommun och hemstad
Falun.
Jag kommer alltså i fortsättningen, om cirka ett år,
att bo i ett län, ett område, en region, en del av landet
som helt saknar kontakt med försvaret i den mening-
en att det inte kommer att finnas något fredsförband,
om man undantar den lilla distriktsenhet som ska
finnas i Falun. Det blir en stor vit fläck på försvars-
kartan från Strängnäs, Enköping och upp till Öster-
sund.
Det är alltså så som Socialdemokraterna och
Centerpartiet vill att den svenska försvarskartan ska
se ut. Jag accepterar självklart i demokratisk anda att
Centern har varit med och sålt bort Falun, Dalabriga-
den/Dalregementet, till någonting annat. Vad vet jag
inte. Men det kanske dyker upp under dagens debatt.
Vad vet jag.
Jag tycker dock att förslaget med fördel kunde ha
inneburit att t.ex. någon annan försvarsverksamhet
förlagts till Falun. Jag har i en enskild motion före-
slagit SWEDINT, som sköter den internationella
delen. Då SWEDINT nu i alla fall ska flyttas från
Södertälje till överhettade Stockholm tycker jag att
Falun hade varit ett bra och fullvärdigt lokaliserings-
alternativ, och investeringarna hade hållits nere.
Jag tycker att det är dags för försvaret att också ha
en övergripande planering för investeringar. Jag är
också landstingspolitiker. Där kräver folk att man
använder skattebetalarnas pengar på ett vettigt sätt.
Det gör vi inte alltid inom försvaret.
Jag hade kanske trott att Centern, som säger sig
vara ett landsbygdsparti, skulle reagera på den här
delen eller komma med någonting åt det hållet. Men
icke. Man har satsat på SWEDINT:s flyttning från
Södertälje in till Stockholm och nya investeringar här
i Stockholm.
Jag vet att vi visserligen har Älvdalens skjutfält
kvar i länet efter det beslut som kommer att fattas i
morgon. Tyvärr finns det bemanningsförslag när det
gäller skjutfältet, Europas bästa, som innehåller två,
säger två stycken tjänster som officerare i framtiden. I
övrigt sägs det att det ska lösas på annat sätt. Fråga
exempelvis Kristinehamn och Boden, som man har
syftat på, vilka möjligheter man där har att "hjälpa
till".
Jag var nyligen i Älvdalen på en övning och jag är
oroad över framtiden för Älvdalens skjutfält. Man
funderar på underlaget här. Vi kommer senare till det.
Det finns ett särskilt yttrande och vi kan kanske åter-
komma när det kommer upp, men en liten kartatlas
kanske man skulle ha på Försvarsdepartementet och i
Högkvarteret. Det skulle kunna ge en bra vägledning.
Man skrev i underlaget att nackdelen för Falun,
enligt utredarna, var det långa avståndet till Älvdalen,
som ligger i samma län dessutom. Fördelen för Kris-
tinehamn var närheten till Älvdalen.
En enkel kartatlas kan man nog få för en billig
penning. Då skulle inte förslaget ha getts den anda
och stämning av Grönköping som det nu blev.
Just sådant här gör, herr talman, att man blir tvek-
sam även till andra delar i underlaget. För mig som
moderat är det en svart dag. Det är den svarta onsda-
gen när det gäller försvaret.
Socialdemokraterna och Centerpartiet, vi hörde
ledaren för det ena partiet alldeles nyss, må tycka att
det är en bra dag i dag, då man gör en stor slakt av det
svenska försvaret. Ordet slakt har inte jag hittat på.
Jag såg det första gången i ett meddelande från Tid-
ningarnas Telegrambyrå. Båda partierna får igenom
sina förslag i morgon.
Jag tycker, som jag inledde med, att det är den
svarta onsdagen, sett med mina moderata för-
svarsögon. Andra, socialdemokrater och centerpar-
tister, må tycka annorlunda. Tack!

Anf. 95 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det är egentligen bara två små saker
jag vill kommentera.
Bara för ordningens skull vill jag säga att här i
kammaren användes ordet slakt först av Henrik Lan-
derholm, som inte bara talade om slakt, inte bara om
kniv, utan om slaktarknivar som går fram över det
svenska samhället när det gäller försvaret. Rätt ska
vara rätt, herr talman. Henrik Landerholm har infört
begreppet i kammaren.
Låt mig påvisa vad som är lite av ett bildspel i
diskussionen, nämligen Rolf Gunnarssons resone-
mang om att hembygden ligger honom varmt om
hjärtat. Det gör den för oss båda. Han skäller nu på
Centern för att ha sålt bort Falun och regementet.
Med all respekt för Rolf Gunnarsson, men finns det
något förslag från Moderata samlingspartiet i betän-
kandet som Rolf Gunnarsson kan rösta på för att
bevara Dalregementet?

Anf. 96 ROLF GUNNARSSON (m) replik:
Herr talman! Det finns ett förslag. Jag kommer i
morgon att rösta nej till nedläggning av Dalregemen-
tet. Förslaget finns.
Jag vill gärna koppla till det som Lennart Daléus
sade tidigare när jag inte kunde begära replik, nämli-
gen pengar till vården. Jag är sedan tio år tillbaka
landstingspolitiker. Där har jag mycket att göra med
Centerpartiet. Centerpartiet hade makten tillsammans
med Socialdemokraterna 1994-1998 i mitt hemlän.
Jag satt i opposition. Vad gjorde Centern då med de
s.k. pengarna? Nu ska det bli nya pengar. Men är det
pengar som är problemet, Lennart Daléus, för er i
Centern och i landstingen? Svaret är nej. Ni älskar att
hålla på med så mycket som inte har det minsta med
sjukvård att göra. Ni är absolut i topp i intresse att
hålla på med annat än sjukvård. Pengar är inte pro-
blemet i sjukvården, Lennart Daléus, utan hur ni
använder era pengar.

Anf. 97 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det blir märkligare och märkligare.
Först får vi skäll för att vi använder 8 miljarder som
blir över i försvaret till vård och omsorg i kommuner
och landsting. Pengarna kommer att gå till primärvår-
den, psykiatrin, vården av de äldre och till mångfal-
den i vården. Nu får vi skäll för det. Sedan säger Rolf
Gunnarsson att vi inte använder pengarna till vården.
Jag har svårt att ta till mig vad han säger.
Jag får se hur Rolf Gunnarsson röstar i morgon.
Min fråga var om Moderata samlingspartiet som parti
i sina förslag har ställt sig bakom ett yrkande om att
Dalregementet ska finnas kvar. Jag vill illustrera att
Rolf Gunnarsson kan prata hur mycket han vill om
sin hembygd, men det parti han företräder har icke
lyft ett finger för att Dalregementet ska finnas kvar.
Det är sanningen, och det är det som är problemet för
Rolf Gunnarsson och moderaterna.

Anf. 98 ROLF GUNNARSSON (m) replik:
Herr talman! Ta det rätta först, dvs. vem har lyft
de flesta fingrarna? Vi kommer i morgon att rösta nej
till nedläggning av Dalregementet. Lennart Daléus
kommer att rösta för nedläggning av Dalregementet.
Jag tar det en gång till så att det kommer till pro-
tokollet två gånger: Lennart Daléus kommer att rösta
för att Dalabrigaden/Dalregementet ska läggas ned.
Det kallar jag för en skillnad i att lyfta finger.
Sedan var det frågan om att använda pengar en
gång till. Ta kontakt med landstinget. Ni har hamnat i
opposition, en egen ökenvandring eftersom det inte är
någon som vill ha med er i någon samverkan. Ni kör
ert eget race hemma efter den förra perioden. Titta i
en budget för att se hur Centerpartiet agerar med de
pengar som finns. Ni använder dem felaktigt. Ni
använder dem inte till vård.
Sedan var det frågan om mångfalden. Jag vet hur
diskussionerna har varit i medierna. Ni har haft svårt
att diskutera era överenskommelser. Vi får väl se vad
det blir.
Jag tycker att det är bra om pengarna går till vår-
den. Men det kommer inte att bli några öronmärkta
pengar där det står att de bara får användas för vår-
den. Sådana pengar finns inte, och självbestämmandet
finns i landstingen. Jag vet hur ni misshushållar med
de pengar som landstinget ska satsa på sjukvård.

Anf. 99 AMANDA AGESTAV (kd):
Herr talman! Betänkandet vi nu diskuterar har fått
namnet Det nya försvaret. Men namnet Det nya för-
svaret är ett stort hån. Det är ett hån mot en seriös
säkerhetspolitisk bedömning. Dessutom är namnet
vilseledande. Det finns inte mycket som är nytt i
betänkandet, utan det är snarare gammal skåpmat.
Ambitionerna är fina, men verkligheten är något
annat, dvs. varken nytt eller försvarsmässigt.
Det vore klädsamt om de partier som står bakom
denna försvarsuppgörelse vore ärliga. Jag skulle ha
haft större respekt för dem om de hade sagt att ambi-
tionen är att montera ned försvaret - som det faktiskt
handlar om. Socialdemokraterna och Centern använ-
der termer som "anpassning" och "det nya försvaret"
när det i själva verket är besparingar och omfördel-
ningar i statsbudgeten som det faktiskt handlar om.
Säkerhetspolitiska analyser gör sig inte särskilt bra i
nattliga förhandlingar på Finansdepartementet - spe-
ciellt inte när förhandlingarna sker med försvarsfient-
liga partier.
Herr talman! Det finns ett ord som jag känner
stark aversion mot i detta sammanhang, nämligen
ordet helhet. Förslaget i propositionen har framställts
som att det innehåller en ofelbar helhet. Men inte ens
påven är, som bekant, ofelbar. När vi vid ett flertal
tillfällen ställt frågor i utskottet har svaret blivit att
det är fråga om en helhet och att det inte går att göra
några förändringar. Om denna syn skulle bli en all-
män praxis i regeringens arbete, då kan vi folkvalda
packa våra väskor och gå hem. Då omöjliggörs vårt
folkliga uppdrag.
Helhet har näst intill blivit ett mantra. Inga för-
ändringar är möjliga, då förstörs den s.k. helheten. Vi
ska också komma ihåg att trots att detta sägs vara en
helhet saknas vissa väsentliga delar i propositionen.
Vi saknar pliktfrågan, personalförsörjningen, frivilli-
gorganisationernas roll och det civila försvarets
framtid och struktur.
Herr talman! Betänkandet Det nya försvaret är ett
betänkande där man slänger otaliga av skattebetalar-
nas pengar i sjön. Regementen i vårt land som har
gjort stora investeringar ska nu lämnas, t.ex. Sollefteå
garnison och Roslagens luftvärnskår i Norrtälje. När
utskottet har efterfrågat siffror på vad detta har kostat
har det varit dagsnoteringar både från departementet
och från försvarshögkvarteret. Ett sådant schackrande
med skattemedel är oansvarigt.
Vad är det man vill med försvaret? Är det ett
AMS-projekt eller en budgetregulator? Vill Social-
demokraterna och Centern över huvud taget ha ett
försvar värt namnet?
Herr talman! Vänsterpartiet har utgjutit sin glädje
över att få vara med och bestämma över försvarspoli-
tiken - trots att försvarsministern vid ett flertal till-
fällen deklarerat att samarbete med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i försvarsfrågor inte är aktuellt. Men
retorik är en sak, positionen som parlamentarisk knä-
hund en annan. Vänsterpartiet ler mot fotoblixtarna
och är glada, trots att det enda som partiet har vunnit
är ett svek mot Skånska flygflottiljen i Ängelholm.
Herr talman! Den stora arméslakten är också en
fråga jag vill beröra en liten stund. Det är precis en
slakt det handlar om. Halva armén läggs ned. Hur ska
armén kunna fullgöra sina uppgifter? Är det någon
del av Sverige som inte ska försvaras? Armén är bl.a.
den största rekryteringsbasen för utlandsstyrkan.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen deklarerat en
hög ambition att delta internationellt. Två bataljoner
ska vid samma tillfälle vara disponibla för ut-
landstjänstgöring. Ambitionen är bra, men den ställer
höga krav på ett brett rekryteringsunderlag. Det breda
rekryteringsunderlaget får vi inte nu med den före-
slagna arméslakten.
Herr talman! Det hade varit enklare om valet av
flygflottiljer enbart hade handlat om var vi ska place-
ra ut flygplanen, eller att valet av regementen handla-
de om var vi ska placera våra stridsfordon och våra
bandvagnar. Nu är det inte så. Det handlar om männi-
skorna i Försvarsmakten, de som är Försvarsmaktens
viktigaste resurs.
Vad hjälper det om vi har 204 av världens bästa
flygplan om vi inte har flygförare och tekniker som
gör det möjligt för dessa flygplan att vara i luften?
JAS 39 Gripen förtjänar ett bättre öde än att stå på
marken. Personalen som arbetar med detta flygplan
förtjänar en bättre behandling än den som har varit.
Försvarets anställda har i det liggande betänkandet
prisgetts och kohandlats med på grund av en bristan-
de försvarspolitisk analys, partitaktiserande och poli-
tiskt vänsterprassel!
En nedläggning av Skånska flygflottiljen i Ängel-
holm innebär en ökad risktagning med hela flygva-
penorganisationen. Omskolningen av flygförare till
Gripensystemet är redan i dag åtta månader försenat.
Hur stora förseningar har vi råd med? Räknar Väns-
terpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna kallt
med att alla tekniker och Gripenutbildade flygförare
från Ängelholm ska flytta till Ronneby? Det är en bra
pappersprodukt men tyvärr inte speciellt realistiskt.
Vi talar här om familjer som redan har flyttat ett antal
gånger på grund av tidigare omorganisationer eller
nedläggningar.
Vad händer med Viggenpiloterna i Kallinge? En-
ligt ett förslag ska deras omskolningsprocess inte
börja förrän om tre år. Innan dess måste en hel del
ombyggnationer göras på F 17, som får till konsek-
vens att flygtimmarna under en lång period minskar.
Vilken flygförare vill gå på marken under en längre
period?
Vilken trovärdighet ger våra exportansträngningar
om inte vi själva som land lyckas omskola våra egna
flygförare? En omskolningsprocess tar tid. Har vi råd
med ytterligare förseningar? Finns det risk att förse-
ningar i omskolningsprocessen skadar Sveriges anse-
ende utomlands?
Herr talman! Som ni hör så finns det fortfarande
en hel del frågetecken, som inte har blivit färre under
behandlingens gång. Jag är som försvarspolitiker
beredd att ta ansvar för framtidens försvar, men kan i
dagsläget inte göra detta. För att man ska kunna ta
ansvar krävs besked i viktiga frågeställningar. Dessa
besked har ännu inte getts, och jag har inga som helst
förhoppningar om att få dessa i dag. Det är inte an-
svarsfullt att acceptera ett förslag som inte tål att
nagelfaras.
Nu är det dags att Socialdemokraterna och Cen-
terpartiet tar sitt ansvar. De obekväma frågorna behö-
ver få ett svar, även om det kan äventyra mysandan
mellan samarbetspartierna. Försvaret handlar om
tryggheten för vårt lands medborgare, och det handlar
om människorna som arbetar inom Försvarsmakten.
Jag står självfallet bakom alla kristdemokratiska
reservationer och vill instämma i bifallsyrkandet på
reservation 1.
Till sist: om riksdagen väljer att bifalla detta be-
tänkande, Det nya försvaret, återstår bara en gammal
och väl beprövad tes: Gud bevare konungen!

Anf. 100 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Förslaget till ett nytt svenskt försvar,
som riksdagen nu ska ta ställning till, rymmer i stort
viktiga och nödvändiga förändringar. Hade regering-
en inte kopplat bort det viktigaste i processen, nämli-
gen den nödvändiga dialogen och debatten, hade
många fler välgrundade beslut kunnat uppnås än vad
som nu är fallet.
Den helt dominerande förändringen i det nya för-
svaret är den stora ökningen av den internationella
verksamheten. 3 000 soldater ska kunna delta i insat-
ser utomlands samtidigt. Hur man ska få fram befäl
och soldater till så stora insatser är en öppen fråga,
liksom finansieringen. Inte heller har någon hotbild
eller tänkbara scenarier för kommande aktioner redo-
visats. Men alla vapenslag ska kunna medverka -
armén, flyget och marinen, t.o.m. ubåtar!
Sverige har en lång tradition av att delta i fredsbe-
varande FN-insatser. Men vad inriktas den komman-
de verksamheten mot? Vad har de blivande svenska
soldatmödrarna att vänta? Dessa viktiga frågor har
inte diskuterats.
En annan mycket viktig fråga, som helt förbigåtts
med tystnad, är att regeringen i propositionen tar
avstånd från Sveriges tidigare ståndpunkt att FN-
mandat krävs för militära interventioner. I propositio-
nen understryks FN-stadgans centrala roll att upprätt-
hålla fred och säkerhet, men regeringen anser samti-
digt att det inte går att utesluta att det kan uppkomma
situationer där säkerhetsrådet är låst av ett veto eller
hot om veto. Grova kränkningar av mänskliga rättig-
heter kan då leda till militära ingripanden från det
internationella samfundet, dvs. någon annan än FN,
t.ex. USA och Storbritannien, Nato, EU eller någon
annan.
En humanitär intervention måste prövas från fall
till fall med hänsyn till om grundläggande värden står
på spel, och om alla andra utvägar prövats. Vems
värden det handlar om anges inte. Vem som ska göra
prövningen anges inte heller. En "humanitär inter-
vention" betyder "människovänligt ingripande". I
Jugoslavien betydde det bombkrig!
Regeringens förslag är skräddarsytt för att legiti-
mera fler sådana brott mot folkrätten som Nato gjorde
sig skyldigt till mot den suveräna förbundsrepubliken
Jugoslavien för ett år sedan och som då kritiserades
av Ingvar Carlsson och Shridath Ramphal.
Nedläggningen av F 10 i Ängelholm har varit
propositionens mest uppmärksammade förslag - så
iögonfallande att de demokratiska krafterna trängt sig
fram, tvingat fram en debatt och varit nära att här i
kammaren störa den beslutsprocess som nu prövas.
Ett tjänstemannaförslag som regeringen gjort till sitt
ligger nu som underlag för riksdagens beslut och har
inte varit möjligt att påverka utanför en mycket be-
gränsad grupp. Detta system kan i framtiden leda till
stora besparingar, eftersom antalet riksdagsledamöter
kan reduceras betydligt.
Förslaget att lägga ned F 10 dök upp i sista minu-
ten i tjänstemannagruppen. Det gick emot flygva-
penledningens och ÖB:s förslag i Försvarsmaktens
underlag, som gick ut på att bara fyra flottiljer behövs
i det framtida försvaret, nämligen F 10 i Ängelholm,
F 7 i Såtenäs, F 16 i Uppsala och F 21 i Luleå.
Tjänstemannagruppens förslag innebar att F 17 i
Kallinge skulle vara kvar i stället för F 10 och att en
femte flottilj, F 4 i Östersund, skulle vara kvar. Moti-
vet att behålla F 17 angavs vara rent regionalpolitiskt.
Plötsligt stod det klart att F 10 inte kunde läggas
ned med en gång, eftersom det är den enda flottilj
som kan omskola piloter till JAS 39-systemet och
utbilda piloter från de länder som beställt Gripenflyg-
plan. Förslaget ändrades då. Flygvapnet ska omfatta
hela sex flottiljer i ytterligare två år. F 10 behövs
under de två åren för att slutföra de uppdrag som
ingen annan kan utföra. Därefter läggs det ned, trots
att det under sommaren 1999 blev landets andra JAS-
flottilj, har tagit emot två JAS-divisioner och gjort en
miljardinvestering för detta ändamål.
För att F 10 över huvud taget ska kunna läggas
ned måste flygskolan flyttas. Det betyder försämrad
kvalitet på flygutbildningen. Synergieffekterna som
erhålls i Ängelholm kommer att försvinna. Flygsko-
lan flyttades efter förra försvarsbeslutet 1996 från
Ljungbyhed till Ängelholm. På F 10 har nya isolerade
undervisningslokaler tagits i bruk, men också dessa
investeringskostnader ska nu kastas bort.
Flygundervisningen fungerar mycket bra nu, men
den sänkta utbildningstakten under flyttningen har
betytt att det svenska flygvapnet inte uppnått godkänd
förmåga. Nyckelpersoner som piloter och flygtekni-
ker finns ännu inte i tillräckligt antal. Riksdagen
uppmanade i höstas Försvarsmakten att omgående
rätta till detta. En ny flyttning innebär att godtagbar
kvalitet kan nås tidigast år 2006.
En ny flyttning av flygskolan hotar hela det
svenska flygvapnets framtid. Att man kastar bort
gjorda investeringssatsningar och en väl fungerande
verksamhet och i stället får nya kostnader på ett annat
ställe drabbar skattebetalarna, men det hårdaste slaget
har de anställda på F 10 fått ta emot. De var helt
oförberedda på att försvarsbeslut kan fattas så lättsin-
nigt och så kortsiktigt.
Tjänstemannaförslagets tydliga markering att by-
tet mellan F 10 och F 17 var ett rent regionalpolitiskt
beslut, och alltså inte gjordes av försvarspolitiska
skäl, har kraftigt tonats ned i propositionen. Andra
motiv som anses styrka att F 17 är ett långsiktigt
bättre alternativ har i stället uppvärderats: närheten
till övningsområden, närheten till Östersjön, bättre
luftrum och miljö.
De expertutlåtanden som hela utskottet tagit del
av - från flygvapnets ledning genom generalinspektö-
ren och förre flygvapenchefen, överbefälhavarens
eget uttalande inför utskottet liksom Luftfartsverkets
och Fortifikationsverkets synpunkter - har entydigt
visat att det inte finns någon substans i propositionens
skäl för nedläggning av F 10. De skäl som anges
håller inte som underlag för beslut.
Ett beslut att lägga ned F 10 enligt propositionens
förslag skulle därigenom komma att vila på oriktig
grund. Jag kan inte ställa mig bakom ett sådant för-
slag. Jag har lagt ned min röst i utskottet, och jag har
ett särskilt yttrande i betänkandet. Med detta anföran-
de har jag lagt fram min åsikt i det här sammanhang-
et. Vad som sedan kommer att hända kan jag inte
påverka, med de regler som vi har för röstning, men
det här är min åsikt.

Anf. 101 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Av betänkandets 315 sidor är det väl
egentligen bara en liten bit som Karin Wegestål har
berört i sitt särskilda yttrande. Vi har i dag diskuterat
om det är ett bristande underlag. Det har viftats bort.
Det är ett väldigt bra underlag. Men Karin Wegestål
har skrivit så här i sitt särskilda yttrande: "Jag anser
att förslaget att lägga ned F10 helt uppenbart vilar på
felaktig grund".
Jag känner Karin Wegestål från utskottet som en
sansad och erfaren kollega. Jag tänkte fråga Karin
Wegestål om det bara är detta förslag som vilar på en
grund som man inte kan fatta beslut på. Har det
slumpat sig så väl att det är i en Skånefråga som det
saknas bra underlag, eller tycker Karin Wegestål att
det finns flera bitar i denna del som inte vilar på bra
underlag?

Anf. 102 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis ett problem att ha
en avvikande mening i en fråga som handlar om ens
egen region, men jag tycker att jag har varit försvars-
politiker under så många år och försökt sätta mig in i
detta så att jag kan bedöma det. Det är med anledning
av det som jag har gjort detta särskilda yttrande och
avgivit min röstförklaring här.

Anf. 103 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag har förståelse för det. Jag har
själv deklarerat vad jag tycker om Dalarna alldeles
nyss, så jag har full förståelse för vad Karin Wegestål
tycker om Skånebiten. Men jag fick inte riktigt svar
på frågan.
Vi bortser från F 10. Vi skär bort Skåne, om det
tillåts. Är det mer i detta underlag som Karin We-
gestål, med den stora erfarenhet som hon har, anser
brister inför beslutet? Vi ska trycka på knapparna i
morgon.

Anf. 104 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Jag har redan här i dag sagt - eller i
alla fall låtit förstå - att jag tycker att det är synd att
vi inte har fått möjlighet att diskutera detta. Vi fick
faktiskt framlagt detta tjänstemannaförslag för oss
och förväntades ta beslut redan innan vi hade sett
materialet. Jag tycker inte att det borgar för att vi får
möjlighet att fatta riktiga beslut.

Anf. 105 ANNA LILLIEHÖÖK (m):
Herr talman! Ett relevant försvar ska vi ha, sade
försvarsministern i dag. Men vad är det som krävs för
det? Jo, att vår beredskap är god när det gäller att
möta risker och sannolika och osannolika hot och
skeenden. Det är inte i första hand en fråga om vilka
förband som ligger var, som Lennart Daléus tycks tro.
Diskussionen har tyvärr fokuserats alldeles för myck-
et på detta problem, som om det vore det enda. Karin
Wegestål har t.ex. just tagit upp F 10. Vissa av dessa
diskussioner har snarast dragit löje över försvaret,
med onödiga flyttar som kostar miljarder. Det ställer
sig naturligtvis alla undrande inför. Försvaret förlöjli-
gas som sagt var snarast, och försvarsviljan försva-
gas.
Vad är det egentligen vi behöver diskutera? Jo, vi
behöver diskutera vilka frågor som är viktiga och
vilka problem vi ska lösa. Vad borde vi ha ställt för
frågor? Gäller det om beredskap inför krig och inva-
sion behövs om fem eller tio år, som det beskrivs i
propositionen?
Majoriteten tycks tyvärr vara kvar i det kalla kri-
gets begrepp. I och med att det kalla kriget är över
finns det knappt något krigs- eller invasionshot. Vis-
serligen säger försvarsministern att han är medveten
om att vi bor i ett riskområde, men den slutsats han
drar är att vi ännu inte är riktigt framme vid den
punkt då försvaret kan läggas ned - ett uttalande som
snarast insinuerar att denna punkt inte är alltför av-
lägsen. Vår försvarsminister är i sanning en optimist.
Jag frågar mig om majoriteten i dag ens är överty-
gad om att det behövs någon beredskap. Kanske anser
man att vi inte kommer att drabbas av någon konflikt
eller kris eller åtminstone att dessa skeenden sanno-
likt är så långt borta i tid och rum att de inte berör
oss.
Vänstern harangerar förslaget och säger att det är
utmärkt att man drar ned 12 miljarder de närmaste
åren med hänvisning till att hoten ser annorlunda ut.
Javisst gör de det. Vi lever i en komplicerad värld
med mängder av nya hot och möjliga risker, kriser,
spänningar och konflikter som i värsta och sämsta
fall, och med ett oförutsebart och kanske osannolikt
händelseförlopp, kan leda till både kris och krig. Jag
ser därför med oro på att situationen i propositionen
beskrivs som antingen fred eller krig. Det förefaller
snarast vara en kvarleva från det kalla krigets stäm-
ningar.
Vad ställer det för krav att bygga god beredskap i
denna nya situations gråzoner i skalan fred-kris-
konflikt? Detta är en fråga som jag saknar helt i
regeringens försvarspolitik. Gränsdragningen, militärt
och civilt, ser annorlunda ut, som så många har
påpekat. Men inte frågar någon hur beredskapslagen
ser ut. Passar den den nya situationen? Hur ska vi
skapa och bygga en ny beredskap för det nya läget?
Mental beredskap saknas. Det visar inte minst den
världsbild som utmålas och de slutsatser som dras.
Låt mig ta ett exempel. Vår förmåga att delta i inter-
nationella insatser har andra varit inne på. När vi väl
bestämde oss för att skicka en bataljon till Kosovo
tog det sex månader, detta trots att regeringen anser
att internationella insatser är en prioriterad uppgift.
Det saknades både finansiering och beslutsförmåga.
Men av detta har inga slutsatser dragits. Ingen diskus-
sion förs om hur beredskapen ska förbättras och om
hur besluten ska fattas i framtiden. Tvärtom - man
trampar på i ullstrumporna och talar vitt och brett om
internationella insatser men skapar inte förutsättning-
ar.
Regeringen lovar att 1 800 soldater ska finnas för
EU:s krishantering och att det ska finnas ytterligare
soldater, så att vi kan ställa upp med 3 000. Men med
regeringens nedskärningar av bl.a. antalet värnplikti-
ga klarar vi kanske 900. Finansieringen är fortfarande
helt outklarad.
I en artikel i dag skriver försvarsministern att re-
geringen har lärt av händelserna i Kosovo och på
Balkan. Hur då? Är det att man ska ha mindre resur-
ser? Han säger dessutom att andra länder i Europa
drar samma slutsatser. Tyvärr har han nog rätt. Sveri-
ge är inte den enda syndaren. Vi drog tillbaka styrkan
i Bosnien med tre veckors varsel, men det var andra
som inte var mycket bättre. Belgien var om möjligt
något sämre och drog sig tillbaka med två veckors
varsel.
Slutsatsen måste snarare bli att det behövs mer re-
surser, högre beredskap och bättre beslutsprocesser
för att vi och andra länder ska kunna bidra till säker-
het och krishantering.
Det är sorgligt att majoriteten har fastnat i det
gamla och inte har förmått tänka nytt, även om man
påstår detta. Världen krymper och snurrar fortare.
Regeringen talar om fem eller tio år framåt i tiden.
Men så lång tid kommer vi tyvärr knappast att ha på
oss, vad som än händer. För regeringen och dess
stödpartier är slutsatsen av ökad osäkerhet tydligen
nedrustning, när det borde finnas behov av bättre
beredskap, flexibilitet och större säkerhetsmarginal.
Beredskap är också att fokusera på kritiska punk-
ter och särskilda risker. Om detta sägs ingenting, och
det görs ingen analys. Låt mig ta försvaret av huvud-
staden som ett exempel. I Stockholmsområdet bor en
fjärdedel av landets befolkning. Här finns kritiska
funktioner för hela landet som medier, kommunika-
tioner, elförsörjning och rikets styrelse - dess riksdag
och regering. Men inte med ett ord berörs konsekven-
ser, att det skulle finnas alternativ som kan antydas
eller att man borde ha diskuterat vilka alternativ som
fanns.
Tvärtom - i ett slag lägger man ned hela luftför-
svaret i Stockholm, trots att detta enligt regeringens
åsikt är den försvarsgren som ska försvara vårt land i
fortsättningen. Ingenjörstrupper läggs helt sonika ned,
trots att Stockholm är en stad på öar där broar är en
kritisk punkt. Stockholm som IT-huvudstad ställer
krav, men inte berör vi det en enda sekund.
Hur ser situationen ut i katastroflägen? Vem är det
som ska hjälpa till och se till att vi får åtgärder och
insatser i samband med nästa Tyrestabrand? Det är
det ingen som har berört.
Det man till slut gör är avgörande för förtroendet,
vad man än säger med än så många ord. Regeringens
försvarspolitik har varit en erosionspolitik med peng-
ar som fattas och svarta hål i många år. Tyvärr är det
värsta inte att det kostar pengar utan att det kostar
förtroende.
Nu står vi inför samma situation. I förslaget skjuts
utgifterna på framtiden, och kostnaderna bokförs år
2005 och framåt. Man undrar vad som nu står på
försvarsministerns hemliga sidor. Det kommer att
komma nya svarta hål, och det kommer inte bara att
stå försvarets nya organisation dyrt, utan det kommer
också att erodera beredskapen och återigen, som jag
säger, riskera vår försvarsvilja. Jag tror faktiskt att
herr Ångström har rätt när han säger att det snart blir
dags att titta på nya besparingar.
Det är därför vi moderater röstar nej till majorite-
tens förslag. Det beslut som majoriteten avser att fatta
i morgon gör att vi riskerar många år med låg för-
svarsförmåga, försämrad beredskap och risk för att
trovärdigheten minskar. Förtroende är något man
bygger på sikt, och det är i den dimensionen vi möjli-
gen kan tala om fem och tio års sikt, för så lång tid tar
det - minst - att återuppbygga ett förlorat förtroende.
Därför anser vi moderater att försvaret bör ge-
nomföra en rejäl förändring och ominriktning nu,
med förbättrad försvarsförmåga och anpassningsför-
måga. Men förändring kostar, och därför går det inte
att både dra ned och förändra. Vi anser att vår bered-
skap ska vara god redan här och nu i dag och inte
bara i en avlägsen framtid eftersom vi lever i en värld
av kris, konflikt och krig.
Att bygga trygghet kräver helt andra ställningsta-
ganden än vad regeringen och dess stödpartier redo-
visar i det här förslaget, där slutsatsen av ökad osä-
kerhet och otrygghet tycks vara nedskärning i försva-
ret. Regeringen måste enligt vår uppfattning börja om
helt från början och skapa utrymme för den nödvän-
diga flexibiliteten och för verklig anpassbarhet till
den nya situationen med osäkerhet, gråzon, mellan
alla typer av kriser, konflikter och krig. Det förslag
som nu läggs fram i riksdagen ger dålig beredskap.
För oss som bor i ett riskområde, det är försvarsmi-
nisterns ord, är resultatet helt enkelt otryggt.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1. Jag står givetvis bakom alla andra mode-
rata reservationer, och jag vill i andra hand, om reser-
vation 1 skulle falla, yrka bifall till reservation 16.

Anf. 106 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! Många här i kammaren har konstate-
rat att det för närvarande råder en relativt positiv
säkerhetspolitisk utveckling i vår omvärld. Utveck-
lingen är glädjande. Det kalla krigets dagar är om inte
för evigt förbi så ändå temporärt förbi. Men knappast
någon, möjligen med undantag för socialdemokrater
och centerpartister, tror att den eviga freden äntligen
utbrutit i vår värld. Även om vi alla önskar evig fred
är verkligheten en helt annan. Konflikthärdar finns på
många håll i världen, konflikthärdar som mycket
snabbt kan utvidgas. Det finns inga garantier för att
det hänsynslösa mördandet på Balkan och i Tjetjenien
är några isolerade företeelser.
Men även om de direkta krigshoten mot Sverige
inte är så stora just nu omges vi av andra hotbilder
som kräver god beredskap på både kort och lång sikt
och där det militära försvaret är en resurs som be-
hövs. Den minst sagt undermåliga hanteringen och
förvaringen av kärnavfall på Kolahalvön är ett hot
mot de norra delarna av vårt land.
Herr talman! Även om kristdemokraterna vill av-
slå hela propositionen vill jag lämna några synpunk-
ter och ställningstaganden av mycket stor vikt för
framtiden. Betänkandet Det nya försvaret innebär
stora förändringar av Sveriges förmåga att försvara
sig i framtiden. Bl.a. lämnas mycket långa landgrän-
ser helt utan försvar. Det handlar om uppemot
150 mil som lämnas utan försvar. Det är en helt oac-
ceptabel situation som ger helt fel signaler till vår
omvärld.
Det enda område i Sverige som gränsar till två
främmande länder, Norge och Finland, finns uppe i
Norbotten. Lägg därtill att den ryska gränsen ligger i
närområdet. Om man vill leva upp till intentionen att
hela landet ska leva i framtiden måste vi också vara
beredda att försvara hela landet. Betänkandets förslag
om nedläggning av förband i norra Sverige är oac-
ceptabla ur säkerhetspolitisk synpunkt.
Propositionen och betänkandet avviker också i
många stycken från de intentioner som Försvarsmak-
ten angav i sitt underlag den 19 maj 1999. Vid olika
tillfällen har också ansvariga i Försvarsmakten fram-
hållit att med det här förslaget får vi en återtagnings-
tid på uppemot tio till femton år. Det är en orimligt
lång tid. Flera krig hinner passera under den tiden.
Herr talman! I dag är det många försvarsanställda
från Ängelholm i söder till Kiruna i norr som känner
mycket stor oro och sorg. Tusentals försvarsanställda
i vårt land drivs ut i arbetslöshet och en osäker fram-
tid. Det är en oro som skulle ha kunnat undvikas om
omdaningen av försvaret tillåtits ske med större för-
nuft. Ett stort orosmoment är att ingen - jag säger
ingen - i dag vet hur det blir med flygvapnets flygfö-
rarutbildning i framtiden nu när F 10 i Ängelholm
läggs ned.
Herr talman! Betänkandet föreslår att special-
truppslagen A 8, Lv 7, Ing 3 och S 3 i Boden om-
vandlas till detachement under olika moderförband i
södra Sverige. Samtidigt råder också stor osäkerhet
om helikopterverksamhetens omfattning i framtiden i
Boden.
Förslagen om Bodenförbandens omvandling är
synnerligen olyckliga och ett stort hot mot vinter-
kompetensen och försvarsförmågan i övre Norrland.
Enligt min mening är det oerhört korttänkt att ned-
rusta landets mest kompletta garnison, den i Boden.
Bodens garnison med sina specialtruppslag utgör
tillsammans med flygflottiljen F 21 i Luleå den mest
kompletta garnisonen i landet. Bodens garnison be-
sitter tillsammans med Lapplands jägarregemente
I 22 i Kiruna den högsta vinterkompetens vi har i
landet. Förbanden är vana att verka under mycket
stränga vinterförhållanden - rent av i arktiskt klimat.
Herr talman! Kirunas geografiska läge mellan
Nato och Ryssland är unikt. Närheten till det i dag
inte helt stabila Ryssland, med stora atomanläggning-
ar på Kolahalvön, gör att någon måste hävda Sveriges
territoriella integritet på Nordkalotten. Vem ska göra
det i framtiden? Enligt min mening kan Lapplands
jägarregemente I 22 med fördel klara uppgiften om
det får finnas kvar.
Är det rimligt att en åttondel av landets yta med
två främmande länders gränsers och den ryska grän-
sen i närzonen ska ställas helt utan försvar? Redan
hotet om nedläggning av I 22 i Kiruna har gjort att en
tredjedel av hemvärnsmännen i området valt att läm-
na organisationen och lämna in sin utrustning. Moti-
veringen när jag har frågat är som de själva uttrycker
det - det är deras ord: Vi vill inte bli kanonmat. De
upplever det på det sättet.
För att spara ekonomiska resurser kan I 22 i Kiru-
na lämpligen omvandlas till ett detachement under
K 4 i Arvidsjaur. Lapplands jägarregemente I 22 i
Kiruna kan också med fördel ges utökade uppgifter
för att kunna användas i fred, kris och krig.
Det kan ses som en resurs inte bara i det militära
försvaret utan även för hela totalförsvaret. Det klarar
av krävande patrulltjänst i arktisk terräng likaväl som
sjukvård, atomsanering och flyktingmottagning.
Hela landet ska leva. Det hävdar många regerings-
företrädare med statsministern i spetsen. Men frågan
är: Är socialdemokraterna och centerpartisterna och
nu även vänsterpartisterna beredda att försvara hela
landet? Dessa tre partier kommer att ha sin givna
plats i historieböckerna som kommande generationer
kommer att ondgöra sig över.
Det förvånar mig storligen att Centerpartiet, som
tidigare värnat om att försvara hela landet och inte
minst gles- och landsbygden, kan ställa en åttondel av
landets yta utan försvar. För mig tycks det som att
Centern irrar omkring i ingenmansland långt ute på
vänsterkanten. Men det förvånar mig storligen.
Fru talman! Jag står självfallet bakom de kristde-
mokratiska yrkandena som Åke Carnerö och Marga-
reta Viklund framfört, men jag vill också ställa mig
bakom hela min motion Fö31. Men för tids vinnande
nöjer jag mig med att yrka bifall till yrkande 3 under
mom. 26 som handlar om Lapplands jägarregemente
I 22 i Kiruna.

Anf. 107 HÅKAN JUHOLT (s):
Fru talman! Nu förändras det svenska försvaret
för att kunna möta 2000-talets hot och risker. Det är
en svår process, men den är absolut nödvändig. Sve-
riges försvar står naturligtvis inte inför en halvering
av sin förmåga. Tvärtom är det så att avgörande för-
mågor nu kommer att stärkas påtagligt.
"Långsiktigt är det här det militärt bästa."
"Marschriktningen är rätt."
Så uttrycker sig överbefälhavare Owe Wiktorin.
Jag tycker att det förtjänar att läsas in i riksdagens
protokoll att överbefälhavaren på ett så tydligt sätt har
tagit ställning till det förslag som nu föreligger. Han
tvekar inte. Wiktorin talar med 35 års erfarenhet som
hög militär.
"Vi går mot något helt nytt. Flera länder förändrar
precis som vi sina försvarsmakter i grunden." Det
sade Wiktorin vid Folk och Försvar i Sälen den 24
januari i år.
Bakom det förslag som ÖB Wiktorin så tydligt
berömmer står Socialdemokraterna och Centerpartiet.
På andra kanten, långt bort, står Moderaterna, ivrigt
påhejade av Kristdemokraterna och i viss utsträck-
ning Folkpartiet som menar att hela förslaget är så
dåligt att allt måste kastas i papperskorgen. Våra två
partiers förslag presenterades den 20 oktober förra
året.
I fem långa månader har nu moderater och krist-
demokrater gnällt, grinat och skrivit samma insändare
om och om igen och gaskat upp sig till brösttoner inte
minst här i kammaren. När det gäller moderaterna är
det inte särskilt överraskande. Partiet har valt kon-
frontation och därmed också valt att isolera sig, långt
ifrån de viktiga samtalen om morgondagens försvar.
Den viktiga frågan när det gäller moderaterna är na-
turligtvis hur länge denna självvalda ökenvandring
kan fortgå.
Men mest förvånande är det kanske att kristdemo-
kraterna lockats att beträda nejsägandets defensiva
stig. Vid utskottets senaste sammanträde noterades
dock en förskjutning, att man i vissa delar valde att
inte säga nej till allt utan att avstå. Jag är övertygad
om, och jag hoppas, att det inte var ett telefonsamtal
från överbefälhavaren som frambringade denna för-
ändring utan att det var ett moget övervägande av
partiet.
Men vad har egentligen Alf Svensson, Åke Carne-
rö, Margareta Viklund och de övriga försvarspolitiskt
kunniga kristdemokratiska riksdagsledamöterna gjort
under de senaste fem månaderna? Vi är många som
har väntat på att kristdemokraterna skulle kunna ta sig
samman och presentera ett eget förslag till ett nytt
framtida försvar av Sverige. Så har inte skett. Ännu
vet ingen vilka förband som kristdemokraterna anser
bör läggas ned. Vi vet inte vilka förband som partiet
vill ha kvar. Det enda som vi vet är att man har sam-
lat ihop sig och presenterat ett samlat nej till två andra
partiers förslag.
Debatten här i dag har ju gjort läget ännu mer för-
virrat när Lennart Daléus också uppmärksammade det
citat som Åke Carnerö gav. Det är en omöjlig uppgift
för ett riksdagsparti att lägga fram ett sådant förslag,
sade Åke Carnerö. Margareta Viklund formulerade
det på följande sätt: Vi kan inte ta fram sådana här
underlag.
Men underlaget fanns ju den 19 maj. Det var ju på
det underlaget som två andra partier, Socialdemokra-
terna och Centerpartiet, men även Miljöpartiet, det
ska de ha heder av, arbetade fram sina helhetsförslag.
Varför var det möjligt för Miljöpartiet, Centerpartiet
och Socialdemokraterna att peka ut vilka förband som
de anser ska var kvar men inte för Kristdemokrater-
na? Jag förstår inte det. Kanske var man inte uppgif-
ten vuxen.
Den enda antydan som Kristdemokraterna lyckats
prestera var det ivriga försöket att tillsammans med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet i det skedet slå fast att
F 17 i Kallinge borde läggas ned. Men vad jag kan
utläsa är det också det enda aktiva val som partiet har
gjort när det gäller förbandsfrågorna under den här
långa processen.
Fru talman! Jag är övertygad om att samtliga
kristdemokratiska riksdagsledamöter inser att det är
nödvändigt att lägga ned förband och regementen för
att vi ska få råd med nödvändiga och viktiga nysats-
ningar. Men på den politiska retorikens altare väljer
partiet en taktik med begränsad hederlighet. I hela
landet ger partiet sken av att man vill rädda alla för-
band.
Därför är också de försvarsmotioner som kristde-
mokraterna har väckt i riksdagen en virrig, spretig
och osammanhängande samling. Så här ser det ut:
Ulf Björklund och Ragnwi Marcelind kräver att
Dalaregementet bibehålls. Jan Erik Ågren kräver att
Sollefteå garnison bibehålls. Maria Larsson och Gö-
ran Hägglund vill att IB 12 i Eksjö bibehålls. Tuve
Skånberg och Kennet Lantz kräver att förbanden i
Hässleholm bibehålls. Erling Wälivaara, som vi nyss
hörde, kräver att Lapplands jägarregemente I 22 i
Kiruna bevaras. Johnny Gylling kräver att KA 2 i
Karlskrona ska vara kvar. Samma Gylling kräver
vidare att F 17 i Ronneby ska vara kvar. Medan par-
tibröderna Skånberg och Lantz kräver att F 10 i Äng-
elholm ska vara kvar. Så här håller det på sida upp
och sida ned.
Kristdemokraterna har inte heller avsatt några
medel för att klara av allt detta. Det är en önskelista
utan någon som helst koppling till det egna partiets
ekonomiska politik. Jag begär inte att önskelistan ska
vara kopplad till mitt partis ekonomiska politik. Men
den borde väl i rimlighetens namn vara kopplad till
det egna partiets ekonomiska politik?
Nej, kristdemokraterna har inte förmått att pre-
sentera ett eget förslag om hur försvaret ska organise-
ras i framtiden. Den pinsamma svagheten försöker
man dölja genom att råskälla på socialdemokrater och
centerpartister samtidigt som man vill ta politiska
poäng på alla de orter där förband hotas av nedlägg-
ning. Finns det egentligen någon i det svenska folk-
hemmet som inte har genomskådat detta falska dub-
belspel?
Fru talman! Socialdemokraterna och Centerpartiet
ser nu till att vi i det nya försvaret kan bygga in en
förmåga till anpassning mot nya typer av angreppshot
som på sikt kan komma att uppstå. Och just detta tog
överbefälhavare Owe Wiktorin fasta på i sitt anföran-
de i Sälen:
"Det är nu inte längre någon nyhet att Sverige i en
nära framtid kan utsättas för nya typer av hot eller
intrång mot vitala intressen. Hur skyddar vi oss mot
terrorister som förfogar över massförstörelsevapen
eller som har för avsikt att krascha centrala datasys-
tem? Även här måste vi gå mot något nytt."
Dagens försvarsbeslut är ett bra beslut. Men redan
år 2001 kommer en viktig fortsättning. Den gången
handlar det inte om förband och utbildningsplattfor-
mar. Då ska riksdagen i stället besluta om hur vi i
Sverige ska kunna öka IT-säkerheten, hur vi bättre
ska kunna använda samhällets samlade resurser i en
vidare skala av hot, hur vi ska bli bättre på att med-
verka i internationella insatser, och hur vi ska ha det
med värnplikten i framtiden.
Förarbetet till det försvarsbeslutet ska göras av
Försvarsberedningen. Och i dag står Kristdemokra-
ternas stol tom i Försvarsberedningen. Självklart
behövs alla partier i detta arbete. Det är orimligt att
riksdagens fjärde största parti inte är med i det forum
som diskuterar de långsiktigt viktiga frågorna för
Sveriges försvar och säkerhetspolitik.
Vi socialdemokrater anser avslutningsvis att det
nu är rätt tid att genomföra ominriktningen mot ett
modernt och flexibelt försvar, ett försvar som bättre
och snabbare än dagens ska kunna svara mot om-
världsförändringar. Politikens ansvar måste vara att
orka gå framåt, inte endast sätta sig på tvären.
Jag yrkar bifall till hemställan i försvarsutskottets
betänkande.

Anf. 108 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Håkan Juholt säger att ÖB till hundra
procent stöder Socialdemokraternas och Centerns
förslag. Han har uttalat detta vid flera tillfällen. Men
det hade varit hederligare av Håkan Juholt att säga
som det verkligen är, att ÖB vid varje tillfälle - åt-
minstone när jag hört honom uttala sig - har sagt:
Under givna förutsättningar är det här möjligt. Det
kan t.o.m. hända att han har sagt att det också är bra.
Men vilka är då de givna förutsättningarna? Jo,
för det första gäller det den ekonomiska ram utifrån
vilken han varit tvungen att lägga ett förslag. För det
andra gäller det en säkerhetspolitisk bedömning som
han inte helt delar. Dessutom sade han som en första
punkt i sitt förslag att man borde ompröva säkerhets-
politiken.
Sedan vill jag kommentera detta med att vi sagt
att det är ett dåligt förslag. Vi har sagt att det är un-
dermåligt. Det borde Håkan Juholt veta som ju suttit
med i utskottet och som fem gånger har fått kalla ÖB
och högkvarteret till utskottet; detta för att över hu-
vud taget få någon rätsida på hur ekonomin såg ut.
Några dagar före slutjusteringssammanträdet fick
vi ändå veta att nu skulle det vara möjligt att tillföra
en och annan miljard till inom den redan trånga ra-
men. Om detta är möjligt måste ju ramen ha varit fel
redan från början eller också kommer den att spricka.
Håkan Juholts förträfflighet vad gäller det här för-
slaget tycker jag rimmar illa med vad vi båda två har
upplevt i utskottet.

Anf. 109 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Moderaterna och Olle Lindström har
inte heller gjort det enkelt för myndighetschefen då
man har förvägrat honom ett alternativ till Socialde-
mokraternas och Centerns förslag. Hade Olle Lind-
ström samlat sig och tillsammans med Henrik Lan-
derholm lagt fram ett eget alternativ skulle ÖB kan-
ske ha kommit till en annan ståndpunkt. Det finns ju
bara ett politiskt förslag till organisation, nämligen
Socialdemokraternas och Centerns, så inte har Olle
Lindström medverkat till en process där ÖB givits
möjlighet att recensera fler förslag. Tvärtom har man
varit angelägen om att det bara ska finnas ett förslag.
Men det skulle ha blivit en mycket intressantare de-
batt här i kammaren om fler partier hade samlat sig
och lagt fram egna förslag om hur grundorganisatio-
nen ska se ut.
Nåväl, när det sedan gäller ekonomin, Olle Lind-
ström, är det precis som det står på s. 29 i betänkan-
det, att det är uppemot 1,4 miljarder mer som lagts in
när det gäller verksamheten fram till år 2004. Det här
är en pågående process och det finns exakt beskrivet
på s. 29 hur många kronor och ören det rör sig om år
för år, så det är sannerligen inte fråga om något gung-
fly! Att ÖB bara har kommenterat Socialdemokrater-
nas och Centerpartiets förslag beror ju på att det är
det enda förslag som har funnits.
ÖB säger - men inte under galgen: "Långsiktigt är
detta det militärt bästa." Marschriktningen är rätt.
Slutligen: Det finns väl inte någon myndighets-
chef i landet som inte önskar fler miljoner eller mil-
jarder i sin plånbok. Där utgör ÖB naturligtvis inte
något undantag.

Anf. 110 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag hör att Håkan Juholt hela tiden
försöker komma undan de givna förutsättningarna
och kan förstå att han gärna vill komma ifrån dem.
När det gäller detta med att vi inte skulle ha
kommit med något förslag kan jag bara säga att det
inte är en lätt sak. Inte ens i utskottet har vi kunnat få
en ekonomisk analys av vad det ena eller andra för-
bandet eller vad den ena eller andra förändringen
skulle kunna innebära. Fortfarande finns det inga
sådana uppgifter. Det är just därför som vi menar att
det här förslaget är undermåligt. Det är inte ens vär-
digt att läggas på riksdagens bord, precis som jag
sade i mitt huvudanförande.
När det sedan gäller det som ÖB anser vara viktigt
i fråga om det långsiktiga skulle jag nog gissa att det
var en av hans meningar när han som en första punkt
sade att han ansåg att säkerhetspolitiken borde ses
över ytterligare - detta med anledning av det som
hade hänt sedan Försvarsberedningen hade lagt fram
sitt förslag - så det rimmar väl illa med att det lång-
siktigt skulle vara bra när man nu begärt en ny säker-
hetspolitisk bedömning.

Anf. 111 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Faktum kvarstår att i stort sett alla
moderater som anmält sig till den här debatten inte
har bemödat sig med att presentera åtminstone en
antydan till ett eget grundorganisatoriskt förslag.
Detta är mycket märkligt. Möjligen kan man göra så
om man vill vara en liten sekt utanför allt inflytande i
ett sammanhang. Men om man tillhör det stora opini-
onspartiet med opinionssiffror som ligger runt 30 %
och som tidigare haft statsministerposten och för-
svarsministerposten, är det då inte mycket märkligt
att man under en halvårslång process inte kan samla
sig och lägga fram ett eget förslag i stället för att
skriva artiklar och hålla tal om hur dåligt de andra
partiernas förslag är? Det är i alla fall för mig en
märklig politisk hantering som Olle Lindström med-
verkar i runtom i landet där han uppträder.
När det gäller ÖB:s syn på detta är det alldeles
tydligt så att man inte kan springa ifrån att ÖB vid
flera tillfällen i olika skrifter och i olika sammanhang
har sagt att marschriktningen är rätt med detta för-
slag. Långsiktigt är det här det militärt bästa.
Detta står i bjärt kontrast till den slakt som en del i
denna kammare har beskrivit. Retoriken och verklig-
heten ligger alltså en bra bit från varandra. Så ska det
kanske vara i en politisk debatt men det ligger väldigt
långt från politiskt ansvarstagande. Det är precis där
som Moderaterna är just nu, dvs. väldigt långt från
politiskt ansvarstagande i de här frågorna.

Anf. 112 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Håkan Juholt uttrycker naturligtvis
stor besvikelse över att Kristdemokraterna inte är
nöjda med regeringens förslag - dvs. att det blir en
stor säkerhetspolitisk risktagning, att vi har en annan
försvarsbudget än regeringen och att vi vill ha en
annan utformning av grundorganisationen.
Detta har vi redogjort för i alla de artiklar som
Håkan Juholt, glädjande nog, har läst. Vi har inte
enbart velat kritisera det stora säkerhetspolitiska
risktagandet, utan vi har också lagt fram vår grund-
princip när det gäller utformningen av grundorgani-
sationen.
Vi menar att det är svårt att lägga ett eget
grundorganisationsförslag och att tränga bakom alla
siffror, vilket ju krävs. Dessutom ska det göras på
kort tid. Det här är alltså en omfattande apparat om
man ska vara seriös.
I fråga om den principiella utformningen utgår
vårt förslag från våra ekonomiska ramar. Men vi har
inte velat gå in och säga att de och de förbanden ska
finnas med i den här grundorganisationen. Vi har
heller inte under våra resor runtom i landet pekat ut
ställen och sagt vad som ska bevaras, utan vi har talat
om våra grundprinciper.
Håkan Juholt nämner Försvarsberedningen. Men
hur stort inflytande skulle Kristdemokraterna ha fått
under den fortsatta processen? Vi hoppade av efter-
som vi inte kunde ta konsekvenserna av ett förslag
som skulle leda till den oordnade planeringsprocess,
den förhastade process, som vi nu har sett. Jag tror
mig kunna säga att man i Försvarsberedningen inte
hade haft en seriös diskussion. Vi ställde oss ju inte
bakom den ekonomiska ramen som Socialdemokra-
terna och Centern gjorde.

Anf. 113 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Med kännedom om Åke Carnerös så-
väl kunnighet som möjligheter att uttrycka sig, inte
minst vid Försvarsberedningens arbete, och medverka
till konstruktiva förslag och idéer är jag helt överty-
gad om att inflytandet skulle ha varit större inom
Försvarsberedningen jämfört med hur det blir om
man slår igen dörren och lämnar rummet - det är jag
helt säker på - men i vilken utsträckning är svårare att
bedöma. Absolut minst inflytande har man i varje fall
om man säger att man inte vill vara med.
När vi nu äntligen har den här debatten och dis-
kussionen om förbanden skulle det ändå vara vackert
om Åke Carnerö till protokollet kunde läsa in hur
många fler miljarder Kristdemokraterna vill lägga på
förbandsverksamheten jämfört med Centern och
Socialdemokraterna.
Kanske kunde ni, inte peka ut orterna, men tala
om hur många fler flottiljer, förband och skolor som
det här skulle kunna leda till. Vi har som sagt gått
steget ut och nämnt såväl pengarna som antalet och
också vilka platser. Om nu inte Carnerö vill ta steget
till att peka ut platserna, tala om hur många fler för-
band, flottiljer, skolor och annan verksamhet det blir.
Det måste ni väl under det här halvåret ha kunnat
precisera.

Anf. 114 ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag tänker inte nämna några platser
över huvud taget. Vi ställer upp på ominriktningen,
och det har vi tydligt sagt hela tiden. Den oordnade
process som har varit har lett till att vi menar att för-
svarsförmågan har urholkats.
Läs vår principiella utformning. Av det kan man
få en viss vägledning utan att för den skull tala om
vilka förband som ska vara kvar. Vårt förslag hade
också inneburit förändringar i strukturen, helt klart,
och det klargjorde jag redan i remissdebatten här i
kammaren i november.

Anf. 115 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! V står nu framme vid debatten, och i
morgon ska beslutet klubbas. Kristdemokraternas,
riksdagens fjärde största parti, talesman säger: Vår
motion kan ge viss vägledning.
Det säger oerhört mycket om hur långt man har
kommit i arbetet med försvarsfrågorna. Det kan ge
viss vägledning för dem som läser motionerna.
Vad jag ändå måste komma tillbaka till är: Vem
ska ta ansvaret? Vem ska säga: Här är de orter som
kommer att beröras? Nej, det ansvaret lägger ni alltid
på någon annan, och några tvingas ta det. Carnerö
säger i svepande ordalag: Självklart skulle även vi ha
kommit till någonting åt det här hållet kanske möjli-
gen. Läser ni våra papper kan ni som är insatta få viss
vägledning.
Men människorna runtom i landet ska inte behöva
utläsa att något förband är hotat.
Därför lägger man också motioner som säkerstäl-
ler all verksamhet i dag. Där kan man ge sken av att
man vill rädda allt åt alla överallt. Det är icke heder-
ligt, Åke Carnerö!

Anf. 116 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag har några konkreta frågor som jag
vill ställa till Håkan Juholt.
Oroar det Håkan Juholt alls att cirka en åttondel
av landets yta lämnas helt utan försvar?
Oroar det Håkan Juholt att ca 150 mil av landets
gräns lämnas utan försvar?
Oroar det Håkan Juholt att hemvärnsmännen uppe
i norra Norrbotten lämnar in sin utrustning och säger:
Nu vill vi inte mera vara med.
Är norra Norrbotten över huvud taget intressant
och värt att försvara för Håkan Juholt och Socialde-
mokraterna i dag?

Anf. 117 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Som kommande från Oskarshamn
och Kalmar där vi inte sett förband på många många
tider utgår jag och medborgarna i Kalmar län ifrån att
det svenska försvaret organiseras på ett sådant sätt att
även platser som inte har förband försvaras i samband
med en attack. Men vad vi nu gör att vi skär bort de
gamla strukturerna och inför en större möjlighet till
rörlighet. Vi ökar möjligheterna till skydd vid IT-
angrepp. Vi får en luftburen bataljon. Vi ökar skyddet
när det gäller NBC-stridsmedel och en andra saker.
Men inte är det väl som så, Erling Wälivaara, att det
endast är de orter som har förband som ska försvaras
om någon vill oss någonting illa? Det skulle i så fall
innebära en helt annan försvarspolitik än den som
såväl Kristdemokraterna som Socialdemokraterna och
Moderaterna står bakom.

Anf. 118 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag blir uppriktigt sagt väldigt upp-
rörd, förundrad och förvånad över Håkan Juholts
svar. Det innebär att Håkan Juholt inte har någon
större känsla för en åttondel av landets yta. Flyttar vi
det hela ned till södra Sverige innebär det i stort sett
att vi inte skulle ha ett enda förband från södra Skåne
uppemot Mälardalen. Det är den verklighet vi lever i.
Att då säga att vi kan ha en enda flygflottilj om bara
angreppstiden är något dygn. Det är vad det handlar
om. Om man flyttar förbanden från en stor del av
Sveriges yta innebär det vid ett överraskande anfall
att landet inte kan försvaras. Lägg därtill att vi har två
främmande länder som gränsar mot oss plus ryska
gränsen som ligger i närzonen.

Anf. 119 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Jag förstår naturligtvis Erling Wäli-
vaaras angelägenhet att tala för förbanden hemmavid.
Det gör alla här i dag, men faktum kvarstår att det är
ganska länge sedan som Kristdemokraterna, Social-
demokraterna, Centern och Moderaterna och andra
lämnade bakom sig att landet försvarades från ka-
serngården. Jag tror t.o.m. att det var Anders Björck
som i en debatt använde just det uttrycket, att landet
inte försvaras från kaserngårdarna.
Det här är egentligen lite billig retorik. Om vi nu
lägger ned, som Kristdemokraterna föreslår, F 17 i
Ängelholm, skulle det innebära att vi inte skulle ha
något flygförsvar i Blekinge om det skulle ske ett
angrepp mot Blekinge? Det är alltså inte kopplat till
var förbanden ligger utan framför allt gäller det att
säkerställa nationell förmåga naturligtvis, vilken
förmåga vi ska ha inte bara över gräns utan också när
det gäller att möta informationsoperationer, NBC-
stridsmedel eller vad det nu kan vara, att säkerställa
nya förmågor, inte hålla fast vid gamla strukturer. Det
är länge sedan vi i våra partier lämnade retoriken att
landet försvaras från kaserngården. Det hoppas jag
också Kristdemokraterna är beredda att göra. Jag är
övertygad om att man är det, och jag vet att man är
det.

Anf. 120 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt att nämna I 21 i
den här debatten, men jag måste ändå till protokollet
få fört att jag har samma uppfattning som Erling
Wälivaara i den frågan - om det nu kan förbättra
läget när det sägs av en värmlänning.
Jag vill bara göra några kommentarer. Håkan Ju-
holt nämnde Folkpartiet eftersom vi föreslår avslag
på hela propositionen. Det beror på nytänkande be-
träffande den internationella verksamheten, som jag
nämnde, nytänkande i Natofrågan, nytänkande i plikt-
frågan och det vi just nu har debatterat, vinterutbild-
ningen, då kanske speciellt Kiruna och garnisonsha-
veriet. Dessa saker hade fått garanterat en helt annan
lösning om Folkpartiet hade suttit med vid bordet och
fått fortsätta den förhandling som var så nära att slut-
föras med ett bredare demokratiskt underlag. Jag
hoppas att Håkan Juholt lade märke till att jag inte
nämnde några flygflottiljer.

Anf. 121 HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Fru talman! Under hela detta arbetes gång har vi
också av socialdemokraterna noterat det konstruktiva
arbete som Folkpartiet faktiskt gjort i bl.a. Försvars-
beredningen. Det är betydelsefullt. Det är inte så att
ett parti sitter inne med hela sanningen, inte heller två
eller tre partier, utan det är i samtalet mellan alla
partierna som någonting bra kan växa fram när det
gäller försvarspolitiken. Där är Försvarsberedningen
forumet, och där medverkar Folkpartiet på ett mycket
konstruktivt och ansvarstagande sätt. Det tycker jag
renderar respekt. Politik kan inte bara vara att sätta
sig på tvären. Det måste också vara att orka gå fram-
åt.

Anf. 122 BJÖRN LEIVIK (m):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till den mo-
derata reservationen nr 1 och, om detta yrkande inte
finner gehör hos riksdagen, bifall till reservation 16.
Det finns mycket att säga om detta förslag, tyvärr
mycket lite positivt. Den mest allvarliga kritiken är
att det ekonomiska underlaget är bristfälligt och att
konsekvensbeskrivning av olika handlingsvägar sak-
nas. Dessutom ges ingen trovärdig redovisning av hur
tillkommande kostnader kan rymmas inom ramen.
Fru talman! Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter
är:
- försvar mot väpnat angrepp
- förmåga att hävda svensk territoriell integritet
- förmåga att bidra till fred och säkerhet i omvärl-
den samt
- förmåga att stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar.
Hittills har debatten mest kretsat kring de tre
första uppgifterna. Jag tänker uppehålla mig vid den
fjärde uppgiften - att kunna stärka det svenska sam-
hället vid svåra påfrestningar i fred.
I räddningstjänstlagen och förordningar regleras
Försvarsmaktens medverkan i civil verksamhet. Bl.a.
ska Försvarsmakten utföra transporter med helikopter
vid livshotande situationer. Försvarsmakten får ställa
personal och egendom till förfogande för transport av
sjuka eller skadade. Likaså får Försvarsmakten åta sig
att bygga vägar och broar, utföra transporter samt
andra arbeten och tjänster.
I en skrivelse från Rikspolisstyrelsen föreslås änd-
ringar i förordningen om militär medverkan i civil
verksamhet. Rikspolisstyrelsen anför att den helhets-
syn som ska prägla totalförsvaret inte återspeglas i
möjligheterna för polisen att utnyttja Försvarsmak-
tens resurser för vissa polisiära ändamål. Med andra
ord: Rikspolisstyrelsen anser att Försvarsmaktens
resurser bör kunna utnyttjas mer och bättre.
I 1996 års försvarsbeslut uttalade regeringen att
totalförsvarsresurserna även ska kunna användas i
situationer som inte är svåra påfrestningar för sam-
hället i fred.
I denna proposition uttalar regeringen att en för-
fattningsändring bör komma till stånd som innebär att
samtliga de transportmedel som Försvarsmakten
disponerar över - helikoptrar, transportflygplan,
markfordon och fartyg - ska kunna ställas till total-
försvarets förfogande.
Regeringens bedömning är att Polisen, Kustbe-
vakningen och Tullverket bör ges ökade möjligheter
att utnyttja Försvarsmaktens resurser.
Med denna redovisning av tidigare beslut, rege-
ringens nuvarande bedömning, Polisens och andra
myndigheters förslag vill jag visa på det stora behov
som finns av Försvarsmakten och dess resurser för
det civila samhället i hela landet.
Det räcker att påminna om snöovädret i södra och
mellersta Sverige för några år sedan, problemen i
Gävle efter den kraftiga snöstormen samt ett antal
stora skogsbränder där Försvarsmaktens deltagande
blev avgörande för en relativt positiv utgång - detta
sagt för att man ska förstå betydelsen av militära
förband i alla delar av vårt land.
När nu Försvarsmaktens närvaro och dess resurser
på många platser i landet försvinner, försvinner också
möjligheterna att stödja det civila samhället vid större
påfrestningar inom rimliga anspänningstider.
Fru talman! Man förstår egentligen konsekvenser-
na av regeringens förslag först när man ser Sverige-
kartan och vilka områden som blir utan militära för-
band.
Fru talman! Jag har med mig en karta som visar
nuvarande förband och hur de är placerade i landet.
Kryssen på kartan visar vilka förband som försvinner,
förbandsnedläggningar. De streckade områdena är de
områden som blir utan militär närvaro, om nu försla-
get går igenom.
Rolf Gunnarsson efterlyste en atlas. Här finns nu
en möjlighet för dem som vill att studera var Kristi-
nehamn och Falun ligger och avståndet till Älvdalen.
Ni är välkomna fram och göra detta sedan.
Förutom de nedläggningar och de problem som
uppstår för det civila samhället vid påfrestningar
föreslår regeringen att funktionen civilbefälhavare
ska försvinna. Man avser att återkomma i frågan, men
under tiden kommer denna viktiga samordningsfunk-
tion att vara obesatt.
Fru talman! Vi kan inte medverka till denna ut-
armning av Sveriges försvar med de konsekvenser det
får för bl.a. totalförsvaret.
Ansvaret vilar helt och hållet på regeringen och
Centerpartiet. Att Vänsterpartiet tilläts spela en roll
som medförde ytterligare försämringar är dessutom
mycket förvånande då försvarsministern i denna
kammare tidigare uttryckligen avvisat samröre med
Vänstern i försvarsfrågan.

Anf. 123 OLA RASK (s):
Fru talman! När jag lyssnade till inledningen av
den här diskussionen kändes det lite förunderligt.
Henrik Landerholm talade om att det var ett hopkok,
ett svagt stöd och den sämst förberedda propositio-
nen. Dagens säkerhetspolitiska läge talar emot att
skrota eller nedrusta försvaret, som han sade. Sverige
backar in i framtiden. Sedan kom Rolf Gunnarsson
efter ett tag och drog in slaktaren i bilden.
Men jag håller mig till Landerholms katastrofsce-
nario. Det kändes underligt att företrädaren för det
näst största partiet, för det ledande oppositionspartiet,
så ville fjärma sig från en saklig försvarspolitisk de-
batt. Det stämmer inte. Och det är inte heller någon
som tror att det är som Landerholms anslag avgav.
Det visade Håkan Juholts inlägg alldeles nyss.
Det här är ett seriöst arbete där man har vägt, prö-
vat och kommit fram till ett slutgiltigt ställningsta-
gande. Det är inte bara politiker som har medverkat
utan också Försvarsmaktens högsta ledning.
Det är också förunderligt när det ledande opposi-
tionspartiet gör ett sådant här utfall utan att ha ett eget
förslag som Socialdemokraterna, Centern, Vänstern
och Miljöpartiet har. De har heltäckande alternativa
förslag, vilket naturligtvis gör att debatten får en
annan inriktning och framför allt en annan saklig
tyngd.
Det är alltså inte så att ett försvar som om några år
ska kosta 36 miljarder är ett nedrustat eller - för att
använda Gunnarssons uttryck - slaktat försvar. Alla
sådana debattknep är dåliga. De skadar saken, och jag
är övertygad om att de också skadar de företrädare
som använder sådana överord.
Försvarspolitiken är så viktig - precis som det har
framgått av flera inlägg här - att vi måste föra en
sansad och ansvarsfull debatt om vårt totalförsvar,
både när det gäller att klara kriser i fredstid och när
det gäller att klara det yttersta hotet, krig.
Jag anser att det här är ett bra förslag. Det anger -
precis som ÖB säger - rätt färdriktning. Men ingen av
oss som står bakom Socialdemokraternas och Cen-
terns förslag har sagt att vi exakt vet hur vi ska gå
fram. Ingen har heller sagt att detta kommer att bli en
process som är smärtfri. I flera inlägg har man sagt att
det för de anställda på olika orter där man berörs av
nedläggningar är en mycket smärtsam process.
Det är ju så med försvarsteknologin, med för-
svarstekniken, med den strategiska bedömningen av
hur världen kommer att utvecklas att vi många gånger
har kommit till korta när det gäller att ge säkra svar.
Vi får ange färdriktningar och försöka att göra pro-
gnoser om vad som kommer att gälla.
Vi i den socialdemokratiska gruppen var i Göte-
borg i måndags och besökte Ericsson Microwave. Då
fick vi en bild av hur det framtida försvaret kanske
kommer att fungera. Det innebär att vi förmodligen
måste genomföra ytterligare omstruktureringar med
tanke på den teknik som man där redovisade.
Jag åkte runt med ÖCB i USA och mötte CIA,
FBI och flera privata försvars- och säkerhetsorgani-
sationer. Där sade man att man sökte sig fram till de
nya hotbildernas försvar. Där sade man att det kanske
inte är stridsfältet som kommer att gälla i framtiden.
Kanske den framtida hotbilden kommer att vara, både
i fredstid och under det värsta scenariot, kriget, att
bankingsystemet eller det elektriska systemets styref-
fekter slås ut.
Det är alltså många frågor som är obesvarade.
Men vår inriktning från Socialdemokraternas och
Centerns sida tycker jag är värd att kalla, som ÖB
gör, rätt riktning.
Jag tyckte också att det var konstigt när det största
oppositionspartiet lämnade Försvarsberedningen. Jag
tyckte inte bara att det var konstigt, utan jag tyckte att
det var djävligt trist. Landerholm försöker nu att
försvara det med att säga att det hade varit bättre att
Bildt och Persson hade tagit över försvarsfrågan. Jag
har mycket större förtroende för Landerholm och för
våra företrädare i beredning och försvarsutskott än
vad jag har för dessa två partiledare och kanske också
för de andra partiledarna, även om de, som Daléus i
dag visat, inte är ointresserade av att delta i debatten.
Men om man ska klara de här frågorna måste man,
precis som vi har gjort i beredning och utskott, ägna
sig åt dem. Man måste ägna dagar, nätter, veckor,
månader och år för att följa utvecklingen och ha nå-
gotsånär vettiga insikter för att föreslå de rätta lös-
ningarna.
När Försvarsberedningen lämnades var min tro att
moderaten Landerholm och kristdemokraterna, som
var de som hoppade av, skulle presentera ett alterna-
tiv. Det tyckte jag var okej. Det är den andra vägens
sätt att jobba. Endera deltar man i en allpolitisk be-
redning eller så går man ur den och lägger fram ett
alternativ till den beredning som sitter och jobbar.
Men det har man alltså inte gjort.
Jag skulle också vilja säga, med anledning av Ru-
nar Patrikssons inlägg som också Håkan Juholt har
harangerat, att det för oss alla i den här kammaren
och för landet är oerhört viktigt att vi försöker kom-
ma tillbaks till en bred försvarspolitisk enighet. Det är
viktigt utifrån vad jag nyss har sagt, nämligen svårig-
heten att göra de rätta bedömningarna. Men det är
inte minst viktigt för att gentemot omvärlden ge en
entydig bild av var Sverige står när det gäller vår
säkerhetspolitik och det försvar som vi satsar 36 mil-
jarder på.
Det har också i debatten funnits en diskussion om
hemvärnet. Eftersom jag sitter i Rikshemvärnsrådet
vet jag att det naturligtvis finns bekymmer med om-
struktureringen och regementsnedläggningar som gör
att vissa hemvärnsmän, alltför många, lämnar in sina
vapen. Vi är i dag 73 000 personer i hemvärnet. Av
dem är det 15 000 män och kvinnor som är med i våra
försvarsorganisationer. Inriktningen för hemvärnet är
att vi ska bli 90 000 och att vi, om det skulle uppstå
ett skarpare läge, ska nå upp till 125 000. Beredskap
på materielsidan kommer att hållas för de ytterligare
35 000.
Men för att vi fram till år 2004 ska kunna växa till
ett hemvärn av 90 000 aktiva personer, krävs det
naturligtvis oerhört många åtgärder - aktiva rekryte-
ringsåtgärder och andra aktiva åtgärder. Framför allt
gäller det att få människor att inse att det är oerhört
viktigt med ett försvar.
Hemvärnet är inte, som sades i debatten här, satt
åt sidan. Hemvärnet utgör i den framtida krigsorgani-
sationen 50 % av manskapet. Det är precis så som det
står på s. 4 i betänkandet, för att svara på Margareta
Viklunds propå: "Hemvärnet har en viktig roll i
skyddet av viktiga samhällsfunktioner bl.a. för att
säkra ledningssystemets funktion. Hemvärnet skall
med hög beredskap bevaka och skydda viktiga total-
försvarsobjekt mot sabotage. Hemvärnet får en be-
tydligt mer framskjuten position i det svenska försva-
ret än hittills bl.a. för att lokalt upprätthålla den mili-
tära närvaron som är viktig för medborgarnas allmän-
na försvarsvilja. En stor del av markstridsförband
som framgent kommer att finnas gripbara med kort
varsel utgörs av hemvärnsförband."
Detta är ett tungt åtagande, ett svårt åtagande.
Men jag kan lova att det finns en optimism bland
rikshemvärnsfolket och bland hemvärnsfolk ute i
landet. Man ser problem, och ibland tycker man att de
är oöverstigliga, men det är en positivitet. När man i
år firar sitt 60-årsjubileum har man en rad aktiviteter
och en rad konkreta förslag. Det riktigt sjuder av vilja
att ikläda sig den roll som försvarspropositionen talar
om.
Kammarledamöter! Låt mig avsluta med att säga
att jag tycker - och det är inte något politiskt spel
eller därför att jag tillhör den gruppering som står
bakom det försvarspolitiska betänkande som nu ligger
- att detta är en bra grund att bygga ett framtidsriktigt
försvar.
Försvarets framtida budget tycker jag också är
rimlig och riktig. Det är inte oväsentligt att vi inte tar
en för stor del till försvarskostnaderna utan att vi nu
delar med oss 8 miljarder till vård och omsorg. Det är
ganska väsentligt för att skapa en folklig förankring,
och det har detta förslag tagit fasta på. Man skär alltså
ned försvaret och gör det spetsigare och bättre, samti-
digt som 8 miljarder kan föras över till sjukvården.
Det tror jag på kort sikt, kanske också på lång sikt, är
kanske ett av de väsentligare bidragen till att skapa en
folklig förankring för den försvarspolitik och det
försvar som vi brett är överens om ska vara starkt,
effektivt och modernt, och det tycker jag att det här
förslaget är.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 124 ROLF GUNNARSSON (m) re-
plik:
Fru talman! Eftersom Ola Rask blandade in mig
några gånger vill jag bara säga något kort.
Skillnaden mellan Ola Rask och mig är att jag
som moderat oppositionspolitiker inte har fått någon
order att genomföra något visst stycke, någon viss
bok eller något förslag. Jag har alltså inte den roll
som Ola Rask har.
Jag vill återgå till det särskilda yttrandet från Ka-
rin Wegestål om detta med underlaget. Eftersom Ola
Rask också är en rutinerad politiker som varit med
länge, vill jag fråga Ola Rask om det är Karin We-
gestål som totalt har missuppfattat vilket underlag
hon har fått i utskottet eller om det är ni andra soci-
aldemokrater som har fått ett bra underlag.
När det gäller hemvärnet hoppas jag att det sjuder,
som Ola Rask säger. Det sjuder ju inte just nu hemma
i Dalarna. Jag konstaterar bara fakta, att vi för första
gången har fått en minussiffra för hemvärnet. Det gör
mig sorgsen i mitt försvarshjärta. Jag hoppas att Ola
Rask har rätt, så att det börjar sjuda även i mitt hem-
län. Det gör inte det just nu, men jag hoppas att Ola
Rask får rätt på den punkten.
Underlaget, som vi har diskuterat tidigare och
ganska många gånger i dag, tycker jag är viktigt.
Tycker Ola Rask att underlaget är bra? Har Karin
Wegestål helt fel?
Sedan detta med ordet slakt: Än en gång vill jag
säga att slakt kommer från Tidningarnas telegramby-
rå, som första gången uppfann ordet slakt i försvars-
debatten.

Anf. 125 OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Jag kan svara ganska kort. Jag tycker
inte att det är ett dåligt underlag. Jag tycker heller inte
att vi har fått få möjligheter att diskutera det. Jag
tycker att vi har fått många möjligheter, t.o.m. så
många att vi ibland inte riktigt har haft tid att hänga
med på alla föredragningar. Den som dessutom har
haft viljan att åka ut i landet för att träffa för-
svarsmaterielindustri, nedläggningshotade förband på
olika orter osv. har kunnat skaffa sig ett mycket bra
underlag. Det är min uppfattning.
Sedan kan man då säga att man inte har svar på
alla frågor - det kan handla om ekonomi osv. - men
det är just av det skäl som jag pekar på, nämligen att
detta är en så komplex fråga. Det gäller oss alla i den
här kammaren. Vilket utskott vi än företräder, vilket
område vi än företräder säger man i ett beslut: De här
pengarna får ni använda till er verksamhet. Gör det
bästa av det. Och det har vi gjort.
Hemvärnet sjuder - det är så - samtidigt som det
har problem. Jag sticker inte under stol med det. Det
är nämligen så att vi har gjort minskningar under de
senaste åren och haft problem med rekryteringen. Det
måste vi råda bot på. Vi måste hjälpas åt att tala om
att det är viktigt att ha ett hemvärn. Det kommer i
framtiden att vara den väsentliga delen av försvaret.

Anf. 126 AMANDA AGESTAV (kd) re-
plik:
Fru talman! Kristdemokraterna ville ha en bred
försvarspolitisk uppgörelse, inte så som den nu ligger
på bordet.
Det är därför vi inte har presenterat något eget
grundorganisationsförslag. Vi har sträckt ut handen,
men ni har slagit bort den.
Vi ville i Försvarsberedningen lösa de akuta eko-
nomiska problemen för Försvarsmakten för att vi
skulle få en ordnad process. Men i stället valde soci-
aldemokraterna ett annat alternativ.
Ola Rask talar också om de nya hoten som vi ska
kunna möta. Men hur ska man kunna möta dessa nya
hot med det förslag som nu ligger på bordet och som
innebär större kostnader än vad som angivits? Ingen
socialdemokrat har under den här debatten berättat
hur man ska finansiera de investeringar som krävs i
exempelvis Halmstad och Östersund. Varför behåller
man inte de regementen som redan har gjort de här
stora investeringarna? Då skulle man få pengar över
till att kunna möta de nya hoten.

Anf. 127 OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det här är lite av uppvak-
nandets minut. Jag hoppas att det är så. Vi behöver
inte diskutera vem som har sträckt ut handen eller
vem som har slagit bort den. Jag tror att de flesta är
besjälade av att försöka åstadkomma ett så brett för-
svarspolitiskt underlag som möjligt för de beslut och
ställningstaganden vi antar. Det är min förhoppning
att vi ska göra det.
Vi försökte ju också att säga till er när ni lämnade
Försvarsberedningen: Gör inte det! För mig som
under lång tid har varit politiskt aktiv är det ett förun-
derligt sätt att verka politiskt. Man stannar och slåss
to the bitter end, och sedan när det går emot i beslutet
säger man: Detta beslut kan inte vi stå bakom. Det
här är vårt alternativ. Vi tycker att ni har fel.
Man ska inte - som Håkan Juholt eller vem det nu
var sade - frånhända sig möjligheten att vara med i
den diskussionen. Därför var min första reaktion när
Landerholm lämnade beredningen: Detta är en förlust
för beredningens kompetens. Men jag tänkte i nästa
steg: Då tänker man ihop med kristdemokraterna
utarbeta ett alternativ.
Det är en annan väg man kan välja. Men för den
samlade lösningen hade det definitivt varit det bästa
att ni hade funnits med, både kd och moderaterna, i
beredningen.
Sedan är det så när det gäller det här förslaget att
det är finansierat. Det rymmer en ny inriktning och
nya verksamheter för att möta de nya hotbilderna. En
del av de frågorna är obesvarade, och de tänker vi
utreda. Vi har tillsatt utredningar som ska titta på det.
I ÖCB, där Amanda Agestav och jag sitter i styrelsen,
håller vi på att försöka hitta vad det är för brister och
hur man ska möta dem. Därav reser vi ibland runt i
världen.

Anf. 128 AMANDA AGESTAV (kd) re-
plik:
Fru talman! I utskottet har det inte funnits några
möjligheter till en bred uppgörelse. Precis som jag
sade i mitt inlägg tidigare är det så att varje gång
frågor har ställts på det här underlaget har det beskri-
vits som en helhet som det inte går att göra några
förändringar inom.
Men nu vill jag sträcka ut en hand till Ola Rask
och socialdemokraterna. Rösta för reservation 1, så
kan vi tillsammans få en bred försvarspolitisk uppgö-
relse.

Anf. 129 OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Det är en annan dimension på det här.
Om vi har en stor organisation som Sveriges försvar,
med tusentals anställda, är det vår skyldighet som
politiker att komma till beslut så fort som det är möj-
ligt. Det är t.o.m. så att de kanske tycker att vi har
varit alldeles för senfärdiga. Det är så för en anställd,
var man än är anställd - i företag, i myndigheter, i
Försvaret eller var det nu är - att det sämsta av allt är
att beslutet uteblir. För mig skulle det moraliskt ha
varit näst intill katastrof om vi i morgon inte skulle
kunna votera igenom den här propositionen. Då
skulle vi nämligen kasta ut alla de tusentals berörda i
ytterligare månader och kanske ännu längre tid av
väntan och osäkerhet.

Anf. 130 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det var intressant att hö-
ra Ola Rask i debatten. I utskottet hör man kanske
inte så många ord från Ola Rask som i det här sam-
manhanget. Jag skulle gärna önska att Ola Rask mer
tog del i debatten också i utskottet. Men det kanske
ändå är i beredningen som diskussionen sker. Är det
därför som Ola Rask, Håkan Juholt och andra är så
oerhört angelägna om att det är dit kristdemokraterna,
moderaterna och alla andra ska komma?
Jag frågar: Varför kan inte den debatten som sker
i beredningen ske i utskottet? Där finns ju alla politi-
kerna. Där finns vi ju samlade. Det är väl där vi ska
föra debatten och inte i några sidoorgan till utskottet?
Det är min uppfattning och min fråga.
Visserligen har jag inte varit med i utskottet så
länge. Jag har varit med sedan oktober 1998. Men
mitt logiska tänkande har lett mig fram till den här
frågan. Varför kan inte debatten ske i utskottet i stäl-
let för i en särskild beredning? Det är för mig en gåta.
Sedan till det här med hemvärnet. Det var väldigt
bra att Ola Rask lyfte fram den frågan. Det var också
intressant att få reda på att Ola Rask har den här frå-
gan särskilt starkt på sin repertoar. Det tycker jag är
jättebra.
När det gäller hemvärnet tycker jag att det har fått
så lite utrymme i betänkandet. Nu har vi fått en ny
proposition som talar om vissa organisatoriska frågor
inom Försvarsmakten. Den har vi att läsa på, och den
ska upp här i kammaren så småningom. Där talar man
lite grann om hemvärnet och om hur ledningen ska
vara för det. Man talar också om andra frågor när det
gäller ledningen. Vi får vänta oss allt fler propositio-
ner på små delämnen. Varför kunde man inte ha tagit
in det på en gång? Det är min fråga.

Anf. 131 OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Om jag ska vara skämtsam är anled-
ningen till att jag inte säger så mycket i utskottet att
40 års politiskt verksamt liv har lärt mig att det är fler
som tiger sig till framgång än som talar sig dit. Det
var skämtsamt.
Vi har ju tillsatt en beredning. Där har inte jag
suttit. Jag har varit den största tillskyndaren av det.
Det är ett så arbetskrävande jobb. Alla partier har ju
funnits där. Jag är säker på att om jag frågar vem som
helst av de företrädare som har deltagit i beredningen
säger de: Detta har varit intressant och spännande,
men fruktansvärt jobbigt. Man har rest världen runt,
osv. Jag har frågat Håkan Juholt många gånger: Hur
orkar du med det här? Men det är ju för att de ska
skaffa oss underlag.
Sedan kan man som Margareta Viklund naturligt-
vis säga att vi kanske ska ha mer debatt i utskottet.
Jag hoppas att det inte skulle bli en signal för våra sex
sju ledamöter - eller hur många vi nu är - att var och
en ska tala, för då blir det ju hopplösa utskottssam-
manträden. Demokratin är tung och praktiskt lite svår
att tillämpa. Men vi försöker utse företrädare som har
vissa områden, och de får föra diskussionen. Men jag
delar helt uppfattningen att det är i utskottet och här
som den debatten ska föras.

Anf. 132 MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det gläder mig att få svaret att det är i
utskottet och här i kammaren som debatten ska föras.
Men jag blir lite grann fundersam över att man
ska lägga munkavle på en del av ledamöterna i ut-
skottet därför att det kan bli jobbigt. Okej, det är väl
där vi ska jobba, det är väl där vi ska ha debatten,
oavsett vad den står för eller hur den är. Men natur-
ligtvis ska det vara med en viss disciplin, det håller
jag med om.
Sedan till det här med hotbilden. Jag hann inte sä-
ga det förra gången. Ola Rask hade varit i Amerika
och sett olika organisationer och hört deras beskriv-
ning av den nya hotbilden. Det är precis det som vi
också säger när vi säger att det är en annan hotbild
som vi nu går till mötes och som vi också har både
innanför och utanför gränserna av vårt land. Det är
just den säkerhetspolitiska hotbilden som vi måste ta
ställning för i det nya försvaret. Och det fattas också i
det här betänkandet som vi diskuterar.

Anf. 133 OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Det är faktiskt inte så att det fattas i
betänkandet. Om man tittar på hemvärnets framtida
roll är det att hantera och förebygga svåra påfrest-
ningar i fred, skydda vår infrastruktur, el och tele, IT-
system, vattentäkt och allt vad vi nu har av in-
frastruktur och annat. Man ska också ha två riktigt
stora avsnitt om civilt och militärt samhälle.
Man har inte svar på alla frågor. En del utmynnar
i att vi måste utreda vad vi gör, men det finns ett
jättestort arbetspensum för hemvärnets framtida roll i
detta sammanhang, och det tycker jag är bra.
Det är ju inte så att någon är belagd med mun-
kavle. Alla får säga vad de tycker, men jag som har
varit med länge känner ibland att jag ändå inte orkar
täcka alla frågor. Vi gör en fördelning av frågorna.
Jag förstår att de mindre partierna har svårare att göra
det. Ni måste ägna er alla frågor. Det är naturligtvis
väsentligt svårare för er. Vi kan göra en arbetsfördel-
ning och kan tillsammans försöka forma våra ställ-
ningstaganden.

Anf. 134 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Det försvarsbeslut som vi nu ska ta
ställning till här i riksdagen innebär ett alltför stort
risktagande, och det går utöver vad som är säkerhets-
politiskt motiverat. Detta har utskottets ordförande
Henrik Landerholm och andra moderata debattörer
sagt tidigare i dag, och jag nöjer mig med att här
instämma i det som Landerholm sade på förmiddagen
i dag i den delen.
Flera talare från majoritetssidan har här sagt att
det gäller ett i alla delar mycket välunderbyggt beslut.
Jag vill ta upp en del i detta beslut som jag har motio-
nerat om tillsammans med några andra moderater.
Det exempel som jag vill lyfta fram är garnisonen i
Halmstad.
En sak som framstår som klar är att Hallandsbri-
gaden läggs ned, och det beklagar jag naturligtvis.
Även om en del har varit inne på detta tidigare i dag,
vill jag understryka att Försvarsmakten inte kan dra
fördel av den garnisonstanke som man har etablerat
på vissa orter. Den innebär i Halmstad att mekanise-
rade infanteriförband och luftvärnsförband skulle
kunna samöva på ett ekonomiskt bra sätt och under
goda utbildningsbetingelser.
Jag kan beklaga det här, men i den delen är propo-
sitionen och utskottsbetänkandet klargörande. I två
andra avseenden är det inte klart hur det blir i Halm-
stad. Det kvarstår en osäkerhet om LvSS flytt. I den
situation som nu uppstår tycker jag att det är riktigt
att flytta stridsskolan till Halmstad, men det framgår
klart av betänkandet att det är ett beslut som rege-
ringen ska fatta senare. Det framgår dock inte av
betänkandet när detta beslut ska fattas.
När vi skiljs från detta betänkande i morgon vet vi
alltså inte med säkerhet om det blir så att regeringen
verkställer ett sådant beslut, i vart fall inte när det
kommer att ske. Jag utgår, fru talman, därför från att
regeringen snarast återkommer - om också inte till
riksdagen - för att skingra osäkerheten på denna
punkt.
Också på en annan punkt kvarstår osäkerhet, även
om den inte är riktigt lika stor. Det gäller militärhög-
skolorna. I propositionen skriver regeringen att det
kommer att krävas två skolor, och den konstaterar att
Solna och Halmstad är de lämpliga grupperingsorter-
na, men man avser dock även i detta fall att åter-
komma först senare. Man har här dock specificerat
tiden. Såvitt jag kan bedöma ämnar man återkomma
inom ett år på denna punkt, och det är alldeles nöd-
vändigt med hänsyn till de neddragningar av offi-
cersutbildningar som kommer att äga rum.
Jag ska inte bara vara kritisk. Jag kan också kon-
statera att det finns korn av goda tankar i betänkandet.
På en punkt har utskottsmajoriteten faktiskt förbättrat
propositionen, och det gäller i frågan om stads-
skytteutbildning. Det finns goda övningsbetingelser
för denna typ av verksamhet i Halmstad. Jag noterar
att utskottet går längre med propositionen, där det står
att det passar bra att bedriva den här verksamheten i
Kungsängen, men utskottet tycker att även Halmstad
har lämpliga utbildningsbetingelser för detta. Det är
naturligtvis helt korrekt.
Jag uppfattar utskottets ställningstagande som en
tydlig markering och som en signal både till regering-
en och till högkvarteret att man ska beakta de goda
möjligheter som finns där till stadsskytteutbildning.
Jag förutsätter att när planeringen i denna del beslu-
tats ska beslutsfattarna på berörd nivå ta hänsyn till
den bedömning som utskottet har gjort.
Jag vill med detta korta inlägg belysa att det som
framstått som klart och tydligt när man lyssnar på
majoritetsföreträdarna faktiskt i det enskilda fallet
kan innehålla ganska så många oklarheter. Detta har
inte riktigt framkommit i den allmänna debatten. Man
skulle säkert kunna gå igenom den ena förbandsorten
efter den andra och kunna konstatera att det allmänna
talet om att beslutet tycks vila på en alltför lös grund
är korrekt i många avseenden. Jag är den förste att
beklaga det.

Anf. 135 BRITT BOHLIN (s):
Fru talman! Jag ska inte tala om den försvarspoli-
tiska grundorganisationen och inte heller om de för-
svarspolitiska frågor som så livligt har debatterats här
under många timmar. Jag ska i stället tala om de orter
och framför allt de människor som drabbas av de
förändringar som riksdagen i morgon kommer att
besluta om.
Likaväl som vi socialdemokrater och centerpar-
tister - det vill jag gärna säga - tar ansvar för en nöd-
vändig förändring av Försvarsmakten tar vi också
ansvar för de svårigheter och den utsatthet som
många människor och många orter nu utsätts för.
Regeringen har därför i en skrivelse till riksdagen,
Utvecklingsprogram för kommunerna med anledning
av strukturomvandlingen inom Försvarsmakten, för-
sökt beskriva hur detta ska gå till.
Jag vill gärna säga att det är ett ur alla utgångs-
punkter unikt beslut och ett unikt arbetssätt som rege-
ringen föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom i
morgon. Det är unikt, eftersom det inte går till så som
det har gjort så många gånger: att regeringen kommer
till i någon mening drabbad ort med ett färdigt paket
under armen och talar om att detta är vad vi tror att ni
behöver. Så går det inte till den här gången.
I stället har regeringen föreslagit inrättande av en
arbetsgrupp ledd av Lars Jeding och med två leda-
möter, jag själv och Anders Svärd. Därtill kommer en
styrgrupp bestående av ett antal statssekreterare från
de berörda departementen. Vi ska hjälpa kommuner,
län och alla andra som är berörda i de nio kommuner
som kanske hårdast drabbas av denna försvarsned-
läggnig att utveckla, förändra och ge kommunen en
annorlunda och starkare bas att stå på efter det att
försvarsbeslutet och dess förändringar är genomförda.
Detta är ett unikt arbetssätt. Det kräver, som ni
alla förstår, en mera uthållig inställning till föränd-
ringsarbetet än om man hade använt den gamla ar-
betsmetoden, att riksdagen och regeringen hade gjort
ett färdigt paket och åkt till Sollefteå eller den ort som
det gäller och presenterat det. Då hade saken varit ur
världen. Så tänker vi inte arbeta.
Jag vill gärna säga det, eftersom jag vet att många
av de anmälda talarna känner en stor oro och en stor
otålighet inför vad som kommer att hända efter det att
försvarsbeslutet är fattat. Jag förstår att den otålighe-
ten finns där. Den är naturligtvis till sin karaktär ofta
väldigt bekymmersam. Man ser med stor oro på vad
som kommer att hända i den egna kommunen.
Det finns också - det vill jag gärna säga efter att
ha besökt dessa kommuner - en väldigt stark vilja till
förändring. Det kan bäst uttryckas med de ord som
Söderhamn, en ort som var hårt drabbad av det förra
försvarsbeslutet genom att dess flygflottilj F 15 lades
ned, använde. Man levde under mottot att detta var
väldigt uselt för det svenska flygvapnet men att det
var det bästa som kunde hända Söderhamns kommun.
Som jag tror till glädje i den här salen kunde vi
förra veckan konstatera att det nu är fler anställda på
flottiljområdet än vad det var när F 15 var som störst.
Det finns möjligheter, och det går att förändra och att
skapa andra arbetsmarknader, som inte är så beroende
av beslut som rör försvarspolitikens olika delar.
Jag vill egentligen inte gå in i djupet på hur detta
jobb ska gå till. Jag vill bara nämna de fyra arbets-
metoder som just nu är presenterade för de berörda
kommunerna och som vi också har kommit i gång bra
med i en fördjupad dialog om hur vi går vidare.
Det första vi kommer att utgå ifrån är de regionala
tillväxtavtal som kommuner och länsstyrelser till-
sammans har arbetat fram. Det är ett utmärkt bra
underlag och ett arbetsgolv att stå på för att gå vidare.
Det andra vi kommer att göra är att vi hårt inriktar
oss på att försöka få tillstånd en mer allsidig arbets-
marknad. Flera av de kommuner som nu drabbas har
länge levt med det problemet att arbetsmarknaden är
alldeles för ensidigt beroende av en stor arbetsgivare.
I Sollefteås fall t.ex. är det staten, Vattenfall och
försvaret som har varit de som i hög grad har domine-
rat.
Det tredje vi kan arbeta med är att hjälpa till med
infrastrukturinvesteringar av olika slag. De kan tidi-
gareläggas och de kan över huvud taget hanteras så
att de passar väl in i detta arbete och förstärker det.
Utbildningssatsningar är en annan viktig del.
Det fjärde är lokalisering av statlig verksamhet,
ny eller gammal. Det är ett annat instrument som kan
användas. Arbetsmarknadspolitikens alla olika former
ska vi naturligtvis ta till. Vi har gott stöd av bl.a.
Vasallen AB, som kan hjälpa oss att förädla de loka-
ler som försvaret har ägt och äger på ett sådant sätt de
kan komma till god nytta och användning i andra
sammanhang.
Allt detta gör ändå att vi tycker att vi ger de
kommuner som nu blir hårt drabbade genom beslutet
i morgon ett väldigt gott stöd på vägen för att föränd-
ra sin struktur och sin arbetsmarknad så att de för-
svarsberoende kommunerna kan bli en helt annan typ
av kommuner med större trygghet och mindre bero-
ende av en enda arbetsgivare och slippa den osäkerhet
för arbetslöshet som därmed följer.
Jag vill sluta med att yrka bifall till hemställan i
betänkandet. Jag tycker att det är väldigt viktigt att
framhålla att vi får ett beslut i morgon, av flera olika
skäl. Jag tror inte att jag behöver gå in på dem. Det
gäller inte minst mot bakgrund av alla de människor
som väntar med stort intresse och stor oro på vad
denna kammare tänker ta sig till i morgon.
Det finns så mycket gott att hämta i dessa kom-
muner vad gäller framtidstro och arbetsmetoder. Om
de skulle behöva vänta, såsom en del föreslår, och att
försvarsbeslutet skulle beredas ytterligare under lång
tid, tror jag att väldigt mycket av den framtidstron
och den optimismen skulle tappa kraft och att man
skulle falla tillbaka i gamla spår.
Jag har en hel bibba med handlingar här. Den som
vill kan komma och titta vad det är som pågår och
vad som händer i de kommunerna. Det är bl.a. ett
program som utarbetats i norra Gotland i Fårösund.
Där har 400 personer, människor som bor där och
elever på skolan, satt sig ned en hel dag och funderat
över: Hur vill vi att det ska vara i Fårösund efter det
att vårt regemente har lagts ned? Det är ett alldeles
utmärkt bra dokument. Det finns också ett fint doku-
ment från Hässleholm. Det finns dokument från alla
dessa kommuner där man har tänkt och funderat på:
Vad är det vi vill göra när detta har hänt?
Hur svårt och hur besvärligt det än är tycker jag
att det är vår skyldighet i den här kammaren att för-
söka hjälpa till att stödja, ge support, och över huvud
taget bidra till att de effekter som vårt försvarsbeslut
får kan mildras och kanske t.o.m. vändas så att det i
många av dessa kommuner kan bli en mycket positi-
vare utveckling på lång sikt än vad det har varit med
Försvarsmakten som enda arbetsgivare.

Anf. 136 LAILA BÄCK (s):
Fru talman! Jag har valt att ta upp en del av be-
tänkandet som inte har väckt så stor uppmärksamhet
som det som har diskuterats tidigare under dagen. Det
gäller den frivilliga försvarsverksamheten.
I Sverige finns det 24 frivilliga försvarsorganisa-
tioner. Deras verksamhet omfattar rekrytering och
utbildning av frivilliga inom totalförsvaret samt total-
försvarsinformation. De är alla självständiga före-
ningar som genom sin verksamhet stöder totalförsva-
ret.
Genom dessa organisationer tillförs personal till
krigsorganisationen på frivillighetens grund, och de
vidmakthåller och höjer kompetensen hos dem som
redan är krigsplacerade.
De frivilliga försvarsorganisationerna tillför en
viktig resurs för landets försvar. Genom sitt starka
engagemang och sin breda kompetens är de en till-
gång för vårt land. Det gör att vi får ett folkförsvar
där var och en efter sin förmåga och kunskap bidrar
till landets beredskap.
De frivilliga försvarsorganisationerna ser lite olika
ut. Det finns organisationer för frivillig befälsutbild-
ning, som t.ex. Centralförbundet för befälsutbildning,
som har 35 000 medlemmar, och Kustartilleriets
reservofficersförbund, som har 700 medlemmar.
Det finns också att antal avtalsorganisationer, t.ex.
Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund. Det är den
enda motororganisationen som är bara för kvinnor.
Den utbildar kvinnor till förare av buss, tung lastbil,
personbil och ambulans för krigsplacering inom det
civila och militära försvaret. Man arbetar också utåt
med trafikinformation och undervisning för allmän-
heten, dagis och skolor. Den kvinnliga bilkåren har
11 000 medlemmar.
Några av de största frivilliga försvarsorganisatio-
nerna är Frivilliga Skytterörelsen och Svenska Sport-
skytteförbundet. De har över 100 000 medlemmar
vardera.
I det betänkande som vi nu behandlar tas frågan
om de frivilliga organisationerna och deras roll i det
framtida försvaret upp. Den frivilliga försvarsverk-
samheten innefattar inte enbart de 24 organisationer-
na, varav jag har nämnt några i mitt anförande, utan
den innefattar också hemvärnet. Den del som gäller
hemvärnet har redan Ola Rask redogjort för i sitt
anförande, så det har jag valt att inte ta upp här.
Fru talman! Inriktningen för de olika frivilligor-
ganisationerna har även den utgått från hotet om ett
väpnat angrepp i form av en militär invasion. Ut-
skottet anser precis som regeringen att det är av vikt
att den frivilliga försvarsverksamheten förnyas i takt
med ominriktningen av totalförsvaret.
Vikten av den insats som de frivilliga försvarsor-
ganisationerna gör kan inte nog många gånger påpe-
kas. De har all tänkbar kompetens bland sina med-
lemmar och ett stort nätverk för att sprida information
om totalförsvaret. Det gläder mig verkligen att rege-
ringen också tillsatt en särskild utredare för att utreda
vilken roll den frivilliga försvarsverksamheten ska ha
i framtiden inom totalförsvaret. Det visar att rege-
ringen verkligen vill ta vara på all den kompetens
som finns inom de olika organisationerna och att den
kommer att användas på bästa sätt även i framtiden.
Den särskilda utredaren har också i direktiven i
uppdrag att utreda följande:
· den statliga finansieringen av de frivilliga försvar-
sorganisationerna i relation till ny inriktning och
nya uppgifter,
· den frivilliga försvarsverksamhetens betydelse
och uppgifter vid situationer där landet hotas av
eller blir utsatt för ett väpnat angrepp,
· de frivilliga försvarsorganisationernas roll när det
gäller att stärka samhällets förmåga att förebygga
och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred
samt deras medverkan i internationell verksamhet.
Den sista punkten är särskilt intressant med tanke
på den nya inriktningen av försvaret med ökade inter-
nationella insatser.
De frivilliga försvarsorganisationerna bedriver re-
dan i dag ett samarbete med motsvarande verksam-
heter i de baltiska länderna med syfte att stödja dessa
länders uppbyggnad av ett försvar under demokratisk
kontroll.
För år 1999 har de frivilliga försvarsorganisatio-
nerna på uppdrag av regeringen genomfört en kart-
läggning av behov och intresse av ett sådant samar-
bete även från Polens och Rysslands sida. I utreda-
rens uppdrag ingår att belysa framtida inriktning och
avgränsning av samarbetet och formerna för detta.
Den viktigaste frågan är nog ändå rekryteringen.
Rekrytering till hemvärnet och de frivilliga organisa-
tionerna har varit av stor betydelse för förmågan att
lösa de operativa uppgifterna inom det militära och
civila försvaret. Detta gäller även deras roll för den
folkliga förankringen. Det är av särskild vikt att re-
kryteringen till hemvärnet och de frivilliga försvar-
sorganisationerna kan säkerställas till den kvantitativa
och kvalitativa nivå som befinns lämplig. Också det
ingår i utredarens uppdrag.
Utredningen ska redovisa sitt slutresultat den
31 december år 2000. Jag ser verkligen fram emot att
ta del av det resultatet.
I utskottets betänkande finns inga reservationer på
det här området. Det visar verkligen att det råder en
politisk enighet om vikten av de frivilliga försvarsor-
ganisationerna. Jag är helt övertygad om att vi åter-
kommer till frågan när utredningen är presenterad.

Anf. 137 BERNDT SKÖLDESTIG (s):
Fru talman! Efter mer än sex timmars debatt har
det mesta sagts i den här frågan. Ståndpunkterna är
klargjorda och ordentligt belysta. Men jag har ett par
saker som jag tänkte ta upp som också behandlas i
betänkandet. Den ena är helikopterförbanden och den
andra handlar om materielanskaffningen.
Jag vill framhålla den stora betydelse som heli-
kopterförbanden har för försvaret och även för det
civila samhället. Under förra året fick Försvarsmak-
tens helikoptrar 1 237 larm, dvs. mer än tre varje dag.
117 människor undsattes av försvarets helikoptrar. I
betänkandet föreslås att helikopterverksamheten ska
organiseras så att det blir en sjöoperativ del som för-
läggs till Berga i Haninge och en markopertiv enhet
som förläggs till Malmen i Linköping. En mindre
enhet behålls dessutom i Boden. Det understryks
också att helikopterberedskapen för olika typer av
räddningsuppdrag över hela Sveriges yta ska säker-
ställas genom att helikoptrar baseras på olika ställen i
landet som t.ex. Säve och Ronneby.
Fru talman! När det gäller den civila användning-
en i t.ex. räddningsberedskapen måste de föreslagna
ändringarna i helikopterorganisationen följas upp.
Om det visar att räddningsberedskapen inte fungerar,
förutsätter jag att regeringen återkommer till riksda-
gen i den frågan.
Materielförsörjningen är en viktig fråga för För-
svarsmakten som har diskuterats mycket livligt under
de senaste åren. Utskottet delar regeringens uppfatt-
ning att det måste förändras mot en flexiblare an-
vändning av anslaget. I dag är en stor del av anslaget
bundet till långsiktiga kontrakt, vilket gör att möjlig-
heterna till satsningar på forskning och utvecklings-
projekt är mycket begränsade. I framtiden måste
relationerna mellan de långa kontrakten och möjlig-
heterna till satsningar förändras så att en större del
kan användas till forskning och utvecklingsarbete.
När det gäller den framtida materielanskaffningen
ska strävan vara att den ska underlätta Försvarsmak-
tens möjligheter till en internationell samverkan, den
s.k. interoperabiliteten.
Fru talman! Den kraftsamling som pågår i den
svenska försvarsindustrin genom samgåenden natio-
nellt och genom ett utökat internationellt samarbete
ser jag som en förutsättning för att vi på lång sikt ska
kunna behålla en hög kompetensnivå inom industrin
som ger möjligheter till utveckling av framtida mate-
rielsystem för såväl den svenska försvarsmakten som
för export.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet.

Anf. 138 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s):
Fru talman! Jag tänker börja med att tacka för-
svarsutskottet för de positiva skrivningar som vår
motion Fö310 har fått. Den tar upp Villingsbergs
skjutfält. Vi ser med tillfredsställelse att försvarsut-
skottet har ansett att man ska ta stor hänsyn till miljö-
värdena och det rörliga friluftslivet i Villingsberg och
Kilsbergen.
Som många vet ligger Kilsbergen i Örebro län.
Det är ett mycket viktigt friluftsområde för oss öre-
broare och även för närliggande län och kommuner
som utnyttjar detta för det rörliga friluftslivet.
Vi har ett antal värdefulla sjöar i närheten i skjut-
fältet som vi i dag inte kan utnyttja på grund av mili-
tärens användning av fältet. De här skrivningarna
innebär att Försvarsmakten ska lägga en större del av
sina stora militära artilleriövningar i Älvdalen. Det
vill vi tacka för.
Det finns ett stort historiskt engagemang i Vil-
lingsbergs skjutfält. När det var tal om att anlägga
Villingsbergs skjutfält hade Henry Allard, f.d. riks-
dagsledamot och f.d. talman här i kammaren, ett av
sina första uppdrag i Sveriges riksdag och talade för
att man inte skulle placera skjutfältet där det ligger i
dag. Om han hade fått vara med i dag hade han kun-
nat se med tillfredsställelse på att man nu tar ett av de
första stegen för att öppna fältet för det rörliga fri-
luftslivet och miljöarbetet i det här området.

Anf. 139 LENNART KLOCKARE (s):
Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag de-
lar regeringens uppfattning när det gäller det säker-
hetspolitiska läget och att det därför är nödvändigt att
anpassa försvaret i förhållande till den hotbilden. Jag
förutsätter även att de medel som sparas inom för-
svarsanslaget ska komma vården till del enligt tidiga-
re besked.
Vården har varit eftersatt på många håll som en
följd av saneringsarbetet efter den förra borgerliga
regeringen. Det är nödvändigt att ytterligare medel
tillförs vården för att människor som drabbas av ohäl-
sa ska få hjälp till en god livskvalitet och få möjlig-
heter att återkomma till arbetslivet.
Fru talman! Jag delar inte regeringens uppfattning
om hur förändringarna inom försvaret ska genomfö-
ras. Där är jag kritisk. Jag tycker att direktiven till
utredningen och den s.k. styrgruppen som skulle
genomföra detta var väl avvägda. När man sedan får
del av utredningen visar det sig att gruppen gått ifrån
direktiven på ett stort antal punkter. Förslag läggs
fram som står i direkt motsats till regeringens direk-
tiv. Jag kan bara nämna några punkter.
Det framgår av direktiven att man skulle lämna
förslag på områden där samordningsvinster kan ske.
Samövning och närhet till övnings- och skjutfält var
andra faktorer som skulle beaktas. En tredje faktor
var att man skulle hålla samman större enheter. Några
solitärer skulle inte finnas.
Den förvåning och upprördhet jag kände när styr-
gruppen presenterade sitt förslag är lite svårt att be-
skriva. Det var inte bara det att man hade gått ifrån
direktiven, utan man hade även direkt felaktiga moti-
veringar till varför en plattform inte hamnat på en
viss ort. Det fanns argument som att det skulle inne-
bära allvarliga kompetensförluster och problem med
personalförsörjningen på kort och lång sikt.
Min förvåning blev inte mindre när propositionen
presenterades. De argument som framförts från de
drabbade kommunerna hade inte beaktats. Det har
visserligen gjorts vissa förändringar i texten som är
till det bättre, men i sak blev det inga större föränd-
ringar.
Jag kommer från landets största garnisonsort och
kan se de fördelar som finns med samordning,
samövning och nyttjande av gemensamma resurser i
stort och smått. Närheten till övnings- och skjutfält är
viktiga faktorer som är utmärkande för Boden. På
andra håll i landet måste man åka 20 eller kanske 30
mil eller ännu längre för att öva. I Boden behöver
man bara åka utanför kaserngrindarna. Artilleriet kan
t.o.m. skjuta från kaserngården, vilket även har hänt.
Mot den här bakgrunden skulle det ha varit rimligt
att ytterligare två huvudplattformar samt helikopter-
verksamheten hade fått vara kvar i Boden. Tyvärr är
det inte så i det förslag som vi nu ska ta ställning till.
Fru talman! Det finns inte någon bättre plats än
Norrbotten för att genomföra vinterutbildning. Därför
är det viktigt att det finns tillräckliga resurser inom
befintliga vapenslag för att genomföra vinterutbild-
ning. För att försvaret ska klara att försvara hela lan-
det är det viktigt att förstå hur människor och material
fungerar i kyla. Det handlar om att skydda sig mot
kylan och samtidigt kunna genomföra sin uppgift
med material som är helt annorlunda i kraftig kyla.
Fru talman! Jag har förståelse för de förändringar
som regeringen föreslår, men det skulle utan tvekan
ha kunnat göras mer rationellt och med större ekono-
miska besparingar samtidigt som effektiviteten ökar.
Jag menar med det att Boden inte skulle klara sig utan
förändringar. Vi har naturligtvis haft insikten att detta
även skulle drabba Boden. Om man hade gjort ratio-
nella förändringar skulle det ha blivit bättre ekono-
miska åtaganden och bättre effektivitet.
Fru talman! När det gäller de värnpliktiga kom-
mer antalet att öka något i förhållande till det som var
planerat. Detta gläder mig, även om jag anser att
antalet skulle ha kunnat öka än mer. En ökning totalt i
landet innebär att det blir fler värnpliktiga i Boden.
Det blir inte så många, men kanske uppemot 1 800
totalt på hela garnisonen. Men det är bara hälften av
vad garnisonen skulle kunna klara av att utbilda.
Det är viktigt att regeringen följer utvecklingen av
försvarsbeslutet för att se om ytterligare förändringar
på sikt kan ske så att verksamhet kan placeras vid
större garnisoner för att göra ekonomiska vinster och
samordningsvinster.

Anf. 140 AMANDA AGESTAV (kd) re-
plik:
Fru talman! Lennart Klockares partikamrat Ola
Rask sade att det var bättre att rösta igenom det här
förslaget, som både Lennart Klockare och jag tycker
är dåligt. Är Lennart Klockare beredd att rösta för
reservation 1, som innebär avslag på propositionen
och att den skickas tillbaka så att regeringen i stället
får återkomma med ett bättre förslag?

Anf. 141 LENNART KLOCKARE (s) re-
plik:
Fru talman! Att biträda kd genom att yrka avslag
på hela betänkandet har jag inte alls haft för avsikt att
göra, men jag kan uttrycka min kritik över det förslag
som har lagts fram när det gäller verksamheten i
Boden. Jag kommer från Boden och känner till hur
verksamheten fungerar där.

Anf. 142 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! 1996 års försvarsbeslut medförde att
F 10 i Ängelholm blev JAS-flottilj nr 2, långsiktigt
uppföljt med uppdrag från högkvarteret att genomföra
verksamhet.
1998 i juni månad togs ett särskilt regeringsbeslut
om F 10 som ytterligare bekräftade att man stakat ut
vägen för JAS-flottiljen och att man satte spaden i
jorden för nybyggnation till en kostnad på ca 200
miljoner kronor.
Arbetsgruppen som lagt fram förslaget att F 10
ska läggas ned har utfört ett hastverk, och man för-
stod att avgörandet handlade om rent regionalpolitis-
ka skäl. Det är högst beklagligt att kunna konstatera
att försvarsintressen byts ut mot ren regionalpolitik.
Jag vill bara informera om att 316 familjer har be-
rörts av tidigare nedläggningar. Uppskattningsvis är
det drygt 1 000 personer som ännu en gång ska drab-
bas. Det handlar om familjer som rotat sig socialt
genom sitt arbete, skolor och barnomsorg för sina
barn. Eftersom jag även är engagerad kommunalpoli-
tiskt i Ängelholm kan jag bara konstatera att närmare
800 anställda har sin inkomst på F 10, Flygkomman-
do Syd, Underhållsregemente Syd, Fortifikationsver-
ket samt Försvarsmaktens flygverkstäder - samtliga
verksamma i Ängelholm. Med andra ord berörs unge-
fär 2 500-3 000 människor i Ängelholms kommun
och närliggande kommuner.
Vidare är det så att 96 % av F 10:s 500 värnplikti-
ga kommer från Skåne. Detta innebär lägre resekost-
nader samt kortare hemresor.
När det gäller flygteknikerna finns det snart 139
utbildade JAS-tekniker vid F 10. Flertalet av dessa
kommer från tidigare nedlagda flottiljer i Karlsborg,
Norrköping och Ljungbyhed. Jag vill påstå att flytt-
ningsbenägenheten hos dessa är lika med noll. Kost-
naderna för att bygga upp en ny flygskola, utbilda nya
flyglärare, piloter och tekniker samt bygga om
hangarer på annan flottilj blir enorma. Men tydligen
bryr sig inte riksdagens majoritet om detta. Det ver-
kar närmast som om regeringen, Centern och Väns-
tern har en slit-och-släng-attityd.
Har ni nedläggningsbenägna partier tänkt på, att
om F 10 läggs ned så har det investerats mer än drygt
en halv miljard kronor de senaste fem åren? Är det så
här man ska hantera skattebetalarnas pengar?
Fru talman! F 10 i Ängelholm är den enda flottil-
jen i hela landet som är fullbemannad. Här finns rätt
åldersstruktur och låg personalomsättning.
Fru talman! Jag måste i denna debatt ta tillfället i
akt att säga: Att lägga ned F 10 i Ängelholm är fegt,
fult och felaktigt. Så löd en ledarrubrik i Nordvästra
Skånes Tidningar den 15 mars. Det är en utomor-
dentlig sammanfattning av vad den socialdemokratis-
ka regeringen håller på att genomdriva tillsammans
med släpvagnen Centern och hjälptruppen Vänstern.
Vänsterpartiet leker katt och råtta här uppe i Sveriges
riksdag, och med dess hjälp blir det bara plockepinn
kvar av hela det svenska försvaret.
Fru talman! Ett parti som förtjänar ett stort beröm
är Miljöpartiet, med Lars Ångström i spetsen, för att
vilja rädda F 10. Trots partiets normala nedlägg-
ningsprofil har Miljöpartiet dragit rätt slutsats, att
F 10 behövs i framtiden.
Skåne står snart helt utan ett försvar eftersom
även garnisonen i Hässleholm ska utplånas. Genom
en nedläggning splittras pansarförband från artilleri-
förband. Kvar blir endast Revinge med ett stort öv-
ningsfält. Vad ska vi skåningar med ett övningsfält
till? Det hade varit bättre att slå ihop Hässleholms-
garnisonen med Revinge. Men tydligen vill riks-
dagsmajoriteten sänka hela försvaret till en bottennivå
samt medverka till en av landets största kapitalförstö-
ringar genom tiderna.
Fru talman! Under debatten måste jag ändå säga
att det finns en klok kvinna i det här huset och i
kammaren, och det är Karin Wegestål, socialdemo-
kratisk riksdagsledamot. Hon är en klok och erfaren
kvinna, och hon har ett mod som har gjort att hon
vågar skriva ett särskilt yttrande om att hon anser att
F 10 inte ska läggas ned. Det är sorgligt att Karin
Wegestål inte är här just nu så att jag inte kan ställa
frågan varför hon inte tog steget fullt ut och skrev en
reservation.
Det finns andra socialdemokrater här i kammaren
för närvarande, även försvarsministern, som kan
svara på frågor. Bengt Silfverstrand var ute och talade
och gapade överallt om hur han skulle rädda F 10.
Han var i Ängelholm i november månad, där flera
tusen människor väntade på hans tal, och han lovade
att han skulle rädda F 10. Vilken vrå har han gömt sig
i? Honom ser man inte här. Jag undrar om han ens
kommer till kammaren och röstar i morgon.
Jag undrar om försvarsministern kanske vore den
rätte att svara på en fråga från mig. Kommer det att
bedrivas någon flygverksamhet på F 16 efter år 2003?
Jag har inte uppfattat det i debatten, och nu önskar jag
ett svar här i kammaren, ett svar som är ja eller nej.
Jag vill också fråga socialdemokraterna här, och
kanske regeringsföreträdaren, statsrådet Björn von
Sydow: Varför frångick ni er heliga princip att aldrig
samarbeta med Vänsterpartiet i en försvarspolitisk
fråga? Var det priset för att F 10 skulle kunna läggas
ned? Marianne Jönsson finns här i salen, och det finns
också andra socialdemokrater här. Jag skulle gärna
vilja ha svar på de här frågorna.
Fru talman! Naturligtvis ställer jag mig bakom
min egen motion.

Anf. 143 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Fru talman! Ursäkta att jag var ute och tog en
kopp kaffe under detta långa sammanträde.
Jag skulle vilja säga något om det här med F 10
som nu tas upp. Det är ju så att för att man ska kunna
genomföra något måste det finnas majoritet i den
frågan. Det är riktigt att vi diskuterade det här och att
Vänsterpartiet hade det som en av 16 olika punkter
för beslut i sin motion.
Det som gjorde att det inte blev så här är två sa-
ker. För det första har ju Kd och Folkpartiet lagt ned
sina röster i försvarsutskottet. För det andra var det
också så att det inte gick att få ett datum för när det
skulle vara fyra flygflottiljer. Ett datum var väldigt
viktigt. Vi ville inte bara sända tillbaka hela flygflot-
tiljfrågan. Att ge personalen på alla flygflottiljer ett
besked var för oss oerhört väsentligt.
För att det ska kunna genomföras någonting måste
det faktiskt finnas en majoritet för det. Det var det
alltså inte i det här fallet, och det är det inte nu heller.

Anf. 144 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Det var ju Vänsterpartiet och vi mo-
derater som från början var de enda partier som sade
att vi skulle rädda F 10 och att vi ansåg att det var det
riktiga. Det var ni i Vänsterpartiet, såväl som vi mo-
derater, som skrev en partimotion om att vi skulle
bevara F 10.
Nu står Berit Jóhannesson och säger att det här
bara är en av punkterna. Man frångår inte sådant.
Normalt sett i den politiska debatten står partiet bak-
om det man skriver i en partimotion. Det lär man och
ska man driva igenom som sin egen politik. Men det
här är en katt-och-råtta-lek, det vill jag rikta till
Vänstern. Ni står inte upp för vad ni skriver i er egen
motion.

Anf. 145 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Fru talman! Vår motion var väldig omfattande.
Som jag sade var det 16 olika punkter i motionen
varav nedläggningen av F 16 var en. Man måste ock-
så i sådana här sammanhang se vad som mest gagnar
den huvudfråga man har. Vi hade huvudfrågan om
fyra flottiljer. Moderaterna har inte haft någon egen
motion om detta. Ni avslår hela propositionen. Det är
enskilda ledamöter från Moderaterna och Folkpartiet
som har ställt upp på detta. Och faktum kvarstår; i
den här frågan finns det ingen majoritet när Kd och
Folkpartiet har lagt ned sina röster.

Anf. 146 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Min fråga tillbaka till Berit Jóhannes-
son är bara: Vilka talar Berit Jóhannesson för just nu?
Jag vet att det är en splittrad grupp i Berit Jóhannes-
sons parti. En tredjedel står på Berit Jóhannessons
sida. En tredjedel vet inte var den ska stå. En tredje-
del vill rädda F 10. Så jag bara undrar: Vems talan för
Berit Jóhannesson? Är det Berit Jóhannessons grupp
på en tredjedel eller inte?

Anf. 147 GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Åhörare! Jag har begärt ordet i denna
debatt om det nya försvaret med anledning av före-
liggande förslag från försvarsutskottet att lägga ned
NB 21 i Sollefteå och i anslutning till det överföra
verksamhet till, och nyinvestera vid, NB 5.
Sveriges försvar behöver omstruktureras. kostna-
derna behöver minskas rejält. Våra gemensamma
skattemedel ska omprioriteras till andra angelägna
områden för att öka välfärden och fördela mer pengar
till vård, tandvård, skola och omsorg. Dessa områden
har bantats alldeles för mycket under 90-talets ned-
skärningspolitik. Det är hög tid att banta och omprio-
ritera inom försvaret.
Sverige behöver ett bra försvar. Om detta är vi
alla överens. Att försvaret behöver omorganiseras är
vi också alla medvetna om. Kostnadseffektivitet och
flexibilitet har blivit nyckelord i de flesta branscher,
så även inom försvaret. Det blir allt viktigare att se på
vad varje satsad krona ger i maximal utdelning.
Under lång tid har debatten om Sveriges försvar
kretsat kring militära insatser. Jag vill poängtera de
humanitära insatserna. Framtidens försvar handlar
inte längre uteslutande om militära aktörer och militä-
ra hot utan i allt högre grad om aktörer som utövar
politisk påtryckning, om etniska konflikter, om natur-
katastrofer och olyckor som kärnkraftsolyckor och
om andra olyckshändelser.
Det svenska försvarets insatser i framtidens sam-
hälle både nationellt och internationellt blir allt vikti-
gare. Av största vikt blir då kompetens, flexibilitet
och förmåga till samarbete och samordning. Valet av
de garnisoner som ska bilda det framtida försvaret
borde naturligtvis påverkas av varje enskild garnisons
förutsättningar till samverkan både nationellt och
internationellt.
Sollefteå garnison har en bra grund för det framti-
da försvaret. Ingenstans i Sverige finns så goda förut-
sättningar för samverkan mellan militära och civila
samhällsfunktioner. Här finns alla aktörer nära till
hands. Ingenstans i landet kan man uppbringa en
sådan flexibilitet i fråga om samutnyttjande - dess-
utom med en garnison som är av modernaste slag och
utan nyinvesteringsbehov.
Framtidens försvarstanke kan utvecklas i totalför-
svarsdalen - Ådalen. Den tanken finns utvecklad i det
prospekt som jag står och håller i. Där finns Si-
da Sandö, Räddningsverket, Räddningsgymnasiet,
Hundskolan och Svenska kyrkans kriscentrum. Rädd-
ningsskolan på Sandö är den enda skola som är in-
riktad på internationell verksamhet.
Vid Sollefteå garnison är det färdiginvesterat. Här
finns fantastiska, moderna, miljöprövade övningsfält
och skjutfält i direkt anslutning till kasernområdet.
Ekonomiskt är det en fullständig felprioritering att
lägga ned Sollefteå garnison, miljömässigt likaså.
Försvaret ska bantas - ja. Men felprioriteringen ligger
i att bygga upp och göra stora nyinvesteringar på
annat ställe.
Försvarsministern beskrev förtjänstfullt att vi nu
ställer om försvaret med förband som får ökad inter-
nationell förmåga, förband som ska klara inhemska
behov samt förband som ska stödja vid internationella
kriser och katastrofer. Sollefteå garnison med total-
försvarsdalen har kompetensen, erfarenheten och
utvecklingspotentialen i detta framtida försvar.

Anf. 148 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom kristde-
mokraternas reservationer och min motion Fö33, men
jag yrkar bifall endast till nämnda motions yrkande 2
och yrkande 3 under mom. 28. Jag känner det som
min plikt att berätta här i dag för kammarens leda-
möter vilket misstag det är att lägga ned KA 2, halve-
ra marinen i övrigt i Karlskrona samt att lägga ned
Göta helikopterbataljon.
Med de argument jag framför i motion Fö33 före-
slår jag att en försvarsmaktsgarnison bildas i Ble-
kinge med stark marin koncentration samt att KA 2
blir kvar. Jag föreslår också att Göta helikopterbatal-
jon, eller funktionen den utgör i dag, ska finnas kvar i
Ronneby samt att F 17 pekas ut som en långsiktigt
hållbar flygflottilj i södra Sverige.
Dessutom föreslår jag att det marina underhållet i
huvudsak förläggs till Karlskrona.
Örlogsbasen i Karlskrona är en historisk anlägg-
ning men också en anläggning som än i dag syftar till
att vara en modern örlogsbas. I december 1680
sträcktes den första kölen på Karlskronavarvet som i
dag är ett högteknologiskt företag med världsledande
utvecklingsprojekt såsom t.ex. kustkorvett Visby.
Försvarsindustrin är viktig för det svenska försvaret.
Att förlägga det huvudsakliga underhållet av mari-
nens fartyg till Karlskrona är en bidragande faktor till
att säkerställa kompetensen och närvaron av en viktig
del av Sveriges försvarsindustri.
Kungsholms fort med sin unika hamnbassäng har
varit bemannat oavbrutet under 319 år. Den unika
Karlskronaanläggningen finns i dag med på Unescos
världsarvslista.
Även kustbevakningens centrala ledning finns i
Karlskrona kommun som sedan många år inriktat sig
på att både vårda det marina arvet samt att vara en IT-
intensiv kommun.
Högskolan Karlskrona/Ronneby är inriktad på IT,
och grunden för ett samarbete med Försvarsmakten är
mycket god. Möjlighet till personalrörlighet under-
lättas genom att Blekinge växer till en IT-region med
Telecom City, Soft Center, EC-gruppen, Högskolan
Karlskrona/Ronneby. För marinens del är förutsätt-
ningarna mycket goda att bedriva verksamhet i
Karlskrona även med det framtida försvarets inrikt-
ning.
Fru talman! Jag vill ange tre skäl för Blekinge
som värd för försvaret. Det första skälet är det strate-
giska läget.
I propositionen skriver regeringen att det är viktigt
att fortsatt utveckla det breda praktiska samarbetet i
Östersjöområdet främst med de baltiska länderna för
att det ger ett väsentligt bidrag till säkerheten i regio-
nen.
Mig veterligt är Karlskrona skärgård den enda
plats som bevisligen har haft oväntat besök av en rysk
ubåt. Det är också värt att notera att Karlskrona
kommun i dag är vänort med Baltijsk i Kaliningrad
samt att KA 2 var första regementet i Sverige att
skapa ett vänförband i Ryssland.
Det andra skälet är den folkliga förankringen. Mi-
litär närvaro i Blekinge har funnits i mer än 300 år.
Känslan för försvaret är mycket stark hos befolkning-
en. Man har lärt sig att leva med Försvarsmakten
runtomkring i skärgården, i skogsbygden, på vägarna
och i luften. Detta är en del av Sverige som både vill
vara värd för försvaret och har det rätta geografiska
läget.
Det tredje skälet är garnisonstanken. En försvar-
smaktsgarnison där gränserna suddas ut ger en myck-
et effektiv och samövad verksamhet i regionen. Ar-
betet har redan påbörjats underifrån i Blekinge och
det är oförklarligt att inte detta tas till vara. Ur skatte-
betalarnas synvinkel torde det väl vara mycket intres-
sant om Försvarsmakten är effektiv, samövad och kan
bidra även i fredstid till det civila samhällets bästa.
Allt detta kan man få ut av försvaret i sydöstra Sveri-
ge om viljan finns.
Beträffande KA 2 beslöt riksdagen 1901 att kust-
artilleriet skulle inrättas den 1 januari 1902. Då orga-
niserades KA 1 i Vaxholm och KA 2 i Karlskrona.
KA 2 har 220 anställda yrkesofficerare, 7 civilan-
ställda samt 220 reservofficerare, och man utbildar
omkring 900 värnpliktiga per år.
KA 2 har mycket goda utbildningsförhållanden,
tillgång till flera miljöprövade skjutbanor, en NBC-
bana, ett teknikhus där huvuddelen av kustartilleriets
teknikerutbildning sker och mycket bra övningsom-
råden även i skärgården med möjlighet till skarp-
skjutning med bataljon och brigad. Produktionen vid
KA 2 bedrivs kostnadseffektivt.
Trots detta har regeringen och utskottet förordat
att lägga ned KA 2. Skälen till detta är enligt min
mening svåra att förstå.
Min motion visar dels att KA 2 har de i särklass
bästa övningsförutsättningarna vad gäller skjutbanor
jämfört med KA 1 och KA 4, dels att förbandskorten
inte har gett en rättvisande bild av förutsättningarna
hos varje enhet. KA 2 kräver investeringar, påstår
regeringen.
Vilka dessa investeringar skulle vara har varit
svårt att få grepp om. Jag har därför ställt skriftlig
fråga i ämnet till försvarsministern. Med anledning av
ministerns svar konstaterade jag att nästan alla in-
vesteringar redan var gjorda hos KA 2. Jag begärde
då en interpellationsdebatt om detta och även om
felaktigheter i förbandskorten. Ministern nekade att
svara på interpellationen med hänvisning till riks-
dagsbehandlingen. Det tycker jag visar på maktfull-
komlighet. Jag är besviken på att inte heller utskottet
kunnat ge ett ordentligt svar på varför KA 2 egentli-
gen läggs ned, inte för min skull, men för den perso-
nal som dagligen sedan den 20 oktober 1999 grubblat
över varför det sker.
Om socialdemokraterna och centern, som står
bakom styrgruppens förslag, inte tycker att vare sig
geografiska läget, garnisonstanken, övningsförhållan-
dena eller miljöförutsättningarna för KA 2 betyder
något, så säg då det till personalen. Tala om ifall det
är omvänd regionalpolitik det handlar om, nämligen
en koncentration till Stockholm och Göteborg. Det är
sanningen man vill höra, inga svepskäl.
F 17 i Ronneby är en väl etablerad flygflottilj som
tillkom 1944 efter riksdagsbeslut 1942.
Regeringen skriver i propositionen: "De tyngsta
argumenten för att bevara F 17 är att flottiljen har
långsiktigt goda övningsbetingelser i form av närhet
till flygövningsområden. När det gäller luftrumsut-
vecklingen är dessutom förutsättningarna bättre vid
F 17 än vid F 10. Även miljöförhållandena är bättre
vid F 17 än vid F 10. Av betydelse är också att lokali-
seringen av F 17 i Ronneby markerar en tydlig närva-
ro vid södra Östersjön."
Andra styrkor som finns hos F 17 är internationell
erfarenhet, närhet till IT-högskola och goda möjlig-
heter till personalväxling mellan näringsliv, högskola
och flygvapnet. Regeringen föreslår att F 17 ska vara
kvar, och utskottet har knappast kommenterat argu-
menten. Riksdagen bör uttala som avsikt att F 17 är
en långsiktigt hållbar flygflottilj, så att man inte redan
om några år återigen börjar ifrågasätta flottiljens
existens.
Jag vill säga några ord om Göta helikopterbatal-
jon. I går kväll påmindes vi om räddningshelikoptrar-
nas betydelse. Vi kunde se på TV:s nyheter att en
tragisk fartygsolycka inträffade i Öresund. Två fartyg
kolliderade i dåligt väder, och det ena sjönk. Flera
besättningsmän omkom, men några kunde räddas av
försvarets fartyg som var på plats. Fyra helikoptrar
deltog i räddningsoperationen.
Både regeringens proposition och betänkandet är
otydliga när det gäller konsekvenserna av Göta heli-
kopterbataljons nedläggning. Försvarsministern väg-
rade att besvara även denna fråga här i kammaren.
Det är inte rimligt att Sverige vid södra Öster-
sjökusten, med 50 000 fartygsrörelser per år och där
flera miljoner människor bor inom aktionsradien,
lämnas med en minimal helikopterinsats.
Det är inte heller acceptabelt att tänka bort försva-
ret i sydöstra Sverige vid internationella övningar.
Här är ju de kommande helikoptrarna byggda så att
de ingår i ett system tillsammans med Visbykorvetter,
ubåtar och JAS-flyget. Varför ska man då förstöra en
del av systemet genom att lägga ned Göta helikopter-
bataljon i Ronneby?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag hävda att det
inte är riktigt rätt att enbart motivera framtidens för-
svar med försvarsbeslut som fattades för flera hundra
år sedan. Gamla försvarsbeslut har ofta ett bästföre-
datum. Man kan exempelvis fundera över hur strate-
giskt det var att etablera Karlsborgs fästning. Vid den
tiden var det säkert svårt att föreställa sig att fienden
skulle kunna anfalla från luften eller att andra områ-
den i landet torde vara mer intressanta att försvara i
framtiden.
När det gäller Karlskrona så anser jag att bästfö-
redatum inte har gått ut ännu. Så länge Östersjöområ-
det bedöms som instabilt och med tanke på den mari-
na kompetens som byggts upp i Karlskrona så vore
det slöseri att halvera flottan och lägga ned KA 2.
Flygflottiljen i Ronneby, 3 mil västerut, med Göta
helikopterbataljon kan tillsammans med marinen i
Karlskrona bilda Blekinge försvarsmaktsgarnison och
ge bästa valuta för pengarna - till trygghet för hela
nationen.

Anf. 149 MARIANNE JÖNSSON (s):
Fru talman! Det känns svårt att delta i beslut som
så hårt påverkar den egna kommunen. Morgondagens
beslut om försvarets framtid är något av en ödesfråga
för min hemkommun och för de anställda vid Hässle-
holms garnison.
Garnison eller ersättningsjobb, bevara eller förnya
- det får i alla fall inte bli så att det blir varken det
ena eller det andra. Det klarar definitivt inte Hässle-
holm.
Det finns flera tunga skäl för att bevara vår garni-
son. Förutom försvarspolitiska skäl vill jag nämna
låga utbildningskostnader för värnpliktiga och en
modern utbildningsmiljö. Eftersom Hässleholm har
ett väl utvecklat kommunikationsnät blir kostnaderna
för resor väldigt låga. Vidare finns det en mycket
bred kompetens inom garnisonen.
Förutom dessa skäl finns det också starka syssel-
sättningspolitiska skäl. Hässleholm har under senare
tid förlorat mer än 500 jobb. Bl.a. har statliga Posten
lagt ned sin terminal. Mer än 100 personer miste då
sina arbeten. Vid en nedläggning av garnisonen i
Hässleholm förlorar kommunen ytterligare ca 1 000
jobb. Detta är ett svårt slag för en redan drabbad
kommun.
Region Skåne beskrivs, med rätta, som en region
med stark tillväxt och det är naturligtvis positivt. Men
tillväxten är ojämnt fördelad. Tillväxten och de stora
investeringarna i bl.a. infrastruktur sker i de västra
delarna, medan den nordöstra delen av Skåne redan
nu har ett vikande befolkningsunderlag.
I de prognoser om den skånska arbetsmarknaden
som AMS har tagit fram visas tydligt att bl.a. Hässle-
holmsregionen redan nu har en svag utveckling och
att den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden
tenderar att bli värre.
Som ni förstår känner jag en stark oro inför den
utmaning som troligen väntar. Jag har därför motio-
nerat och ställt frågor om de åtgärder som behövs för
att lägga grunden för en god utveckling i en drabbad
kommun. Jag vet att vi i morgon ska behandla rege-
ringens skrivelse om omställningsåtgärder. Det blir
då tillfälle att ytterligare utveckla frågan om framti-
den för hässleholmarna.
Eftersom jag hittills inte har fått något som helst
positivt svar på frågorna om vilken kompensation
Hässleholm kommer att få vill jag ta tillfället i akt
och även i dag påminna om den svåra situation som
vi i denna del av Skåne kommer att få.
Fru talman! Jag inser att det inte finns en majoritet
för ett bevarande av garnisonen i Hässleholm, utan nu
måste inriktningen helt handla om skarpa omställ-
ningsåtgärder som kan skapa en god utveckling och
framtidstro i Hässleholm. Jag återkommer i morgon-
dagens debatt för att närmare beskriva detta.

Anf. 150 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Det har varit en lång och intressant
debatt här i dag. Den har gett mig ett brett spektrum.
Förslaget om vårt framtida försvar har föranlett
många och långa diskussioner och dialoger där argu-
ment och synpunkter stötts och blötts. Det har lett till
att vi i Centerns riksdagsgrupp har tagit ställning. Vi
står alltså bakom liggande förslag.
Med facit i hand inser jag att det inte var långsik-
tighet som präglade förra försvarsbeslutet när F 10 i
Ängelholm med en hårsmån klarade sig. Hade lång-
siktigheten den gången fällt avgörandet skulle vi inte
nu ha behövt grämas över gjorda investeringar.
Försvarsfrågan måste ses i ett helhetsperspektiv,
vilket sagts många gånger här från talarstolen. Man
måste våga se framåt, våga lyfta blicken. Man måste
våga ta beslut. Vi är riksdagspolitiker, inte kommun-
politiker, just här.
Att minska försvarsbudgeten därför att det säker-
hetspolitiska läget så tillåter och att öka satsningarna
på vård och omsorg är helt rätt enligt mina och Cen-
terpartiets värderingar. Detta står jag för, även om det
innebär att förbanden i just min valkrets drabbas.
Var man än lägger ned skapas problem för drab-
bade enskilda. Detta är alltså inte något som är unikt
för Ängelholm eller Hässleholm. Med tanke på före-
gående talare skulle också jag kunna prata om alla
fördelar som finns i Hässleholm och Ängelholm men
man måste betänka att man måste våga. Man måste,
som sagt, våga titta framåt och uppåt.
Jag har under tiden mötts av en mängd argument,
både för en avveckling och för ett bibehållande. Mitt
intryck är t.ex. att alltfler nordvästskåningar, inte
minst ortens företagare, anser att argumenten för att
behålla F 10 inte håller i ett långsiktigt perspektiv.
Jag förstår att de familjer som efter tidigare flytt-
ningar rotat sig nu har det svårt - det är alltid svårt i
sådana situationer. Men jag förstår också de männi-
skor som bor i området och som drabbas av både
buller och avgaser. Som politiker måste jag ta ansvar
för helheten och för långsiktigheten, även när obe-
kväma beslut ska fattas.
Alltsedan propositionen lades fram har jag på oli-
ka sätt mött många människor. Jag har lyssnat, fått
information och övervägt det som jag har tagit till
mig. Det som jag tyckt vara intressant har jag fört
vidare. Det har varit åtskilligt av e-postväxling, brev-
skrivande, telefonsamtal samt besök som jag har gjort
och besök hos mig.
Det är på det sättet som jag har blivit övertygad
om att den militära flygutbildningen måste bedrivas i
samverkan med den civila - på högskolenivå, med
forskningsanknytning; detta för att få en tillräcklig
kvalitet och för att bli internationellt slagkraftig.
Varför investeringarna gjorts och varför regering-
en så sent som 1998 tog ett särskilt beslut om att F 10
skulle ombeväpnas till Sveriges och flygvapnets and-
ra JAS-flottilj får regeringen själv svara för. Men vi
kan inte bara fortsätta och satsa pengar och resurser
på något som inte bär för framtiden bara därför att det
hittills gjorts tunga investeringar. För övrigt är dessa
alls inte bortkastade, vilket emellanåt verkar vara
fallet i debatten. Om det var fel måste vi lära oss av
det och ta oss samman för att inte fortsätta och göra
om samma saker, göra samma fel, mot bättre vetande.
Omställningen av försvaret är den största i mo-
dern tid. De senaste årens positiva säkerhetspolitiska
utveckling fortsätter och har ytterligare förstärkts.
Därför är det nu som den nödvändiga omstrukture-
ringen kan, och ska, genomföras. Det är ju fråga om
ett omriktningsbeslut. Det medför att nya förutsätt-
ningar - förutsättningar som inte var kända vid det
förra försvarsbeslutet - nu råder som måste tillåtas
sätta sin prägel på den framtida utformningen av
försvaret. Detta kan få konsekvenser för enskilda
förband. Men jag som riksdagspolitiker med ansvar
för att kloka beslut fattas för hela landet kan inte -
efter att ha ställt upp på beslutet om att ominrikta
försvaret och flytta över 8 miljarder till vård och
omsorg - plötsligt backa därför att beslutet råkar
drabba min egen valkrets när det är rätt och när det är
försvars- och säkerhetspolitiskt motiverat.
Så kan inte jag agera med hedern i behåll, om jag
vill vara ärlig och trovärdig. Att likt moderater runt
om i landet säga "Gärna besparingar och förbands-
nedläggningar, men inte här" är debattens lågvatten-
märke. Trots det har inte moderaterna hållit sig för
goda för att hänfalla åt tjuv- och rackarspel. Det är
med viss förvåning jag har noterat att medan Maud
Ekendahl gått ut i Skånepressen och på gator och torg
och sagt nej till nedläggning av F 10 har moderaterna
i Blekinge, med bl.a. Jeppe Johnsson i spetsen, pläde-
rat för att F 17 ska vara kvar. Hur går den ekonomis-
ka kalkylen ihop? Den jämförelsen kan man också
göra i fråga om Kristdemokraterna, där t.ex. Kenneth
Lantz pläderat för F 10. Vi hörde precis från talarsto-
len att andra pläderar för F 17.
Till Miljöpartiets företrädare vill jag säga att jag
tycker inte det låter som att man talar för de lokala
företrädarna för Miljöpartiet som har motsatt syn-
punkt, särskilt vad gäller miljöpolitiken, utsläppen,
odlingarna, landsbygden och befolkningen.
Jag har med stor förvåning noterat min kollega
Bengt Silfverstrands agerande i F 10-frågan. Att han
med sin långa erfarenhet från riksdagsarbetet, med
vad det innebär, tillsammans med sina kompisar har
vinglat som han gjort helt i strid mot bättre vetande
väcker stor förundran åtminstone hos mig. Bengt
Silfverstrand sade i ett tidigt skede att han och de
andra s-ledamöterna från Skåne inte tänkte ge upp
kampen för F 10. Jag vill därför fråga Bengt Silfver-
strand när han, en gång för alla, tänker lägga korten
på bordet.
Vad Ängelholm och nordvästra Skåne är bäst be-
tjänta av är politiker som vågar och har förmåga att
lyfta blicken för att se möjligheterna, trots att det
stormar, står fast vid fattade beslut och inte vänder
kappan efter vinden.

Anf. 151 AMANDA AGESTAV (kd) re-
plik:
Fru talman! Gunnel Wallin har tillsammans med
sin partiledare uttryckt sin glädje över uppgörelsen
med Socialdemokraterna för att generera mer pengar
till vården. Kristdemokraterna har under flera års tid
argumenterat för och motionerat om mer resurser till
vården. Men vi vill ha riktiga pengar, inte de mono-
polpengar som uppgörelsen innebär. I vårt budgetal-
ternativ finns 3 miljarder mer till vården i dag, för det
är i dag som vården behöver mer ekonomiska resur-
ser.
Är det Centerpartiets politik att de människor som
nu står i vårdköer ska vänta ytterligare två år innan de
eventuella försvarspengarna faller ut?

Anf. 152 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag har verkligen inte bara argumen-
terat för mer pengar till vård och omsorg, som jag
tycker är otroligt viktigt, utan också sett till att det är
politiskt möjligt. Jag kan inte förstå vad Amanda
Agestav menar när hon säger att det inte är riktiga
pengar.

Anf. 153 AMANDA AGESTAV (kd) re-
plik:
Fru talman! Man behöver inte vara någon stor na-
tionalekonom för att inse att den kopplingen inte
finns i budgeten mellan olika poster på det sätt som
Centerpartiet försöker göra gällande. Det är i dag som
vården behöver mer pengar, och förhoppningsvis inte
om två år. Då undrar jag hur Centerpartiet motiverar
detta. Ska de människor som i dag väntar i vårdköer
ute i våra landsting behöva vänta ytterligare två år
innan de kan ta del av de s.k. pengarna?

Anf. 154 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Detta är ett led i mitt ställningstagan-
de i försvarsdebatten. När jag var ute i valarbetet, vad
var det väljarna ville ha? Det var vård och vård inom
rimlig tid, tillgänglighet och vård av god kvalitet. Det
ligger bakom mitt ställningstagande här. Jag är glad
att vi har lyckats föra över pengar som är säkrade och
att de går just dit där bristen är som störst: primärvår-
den, psykiatrin, äldreomsorgen och mångfalden. Det
är med stor glädje jag fortsätter att jobba för att an-
vända pengarna på bästa sätt.

Anf. 155 CECILIA MAGNUSSON (m):
Fru talman! Dagens debatt hittills har hos mig
väckt fler frågor än gett svar. Jag kan inte låta bli att
undra: Om det hade varit fler kvinnor inblandade i
förslaget kanske det hade sett annorlunda ut? Det är
en undran som hänger kvar.
Det är djupt oroande att läsa hur man i ett klubb-
slag kan förstöra så stora värden - både mänskliga,
ekonomiska och strukturella - som majoriteten bak-
om detta betänkande tänker göra. Jag säger bara:
Arma skattebetalare!
Jag är också oroad över vad mina barn och even-
tuella barnbarn kommer att säga om det vi är på väg
att fatta beslut om i morgon. Inte kan det väl vara så
att de tänker om oss som vi funderade över dem som
hade att fatta försvarsbeslutet 1925. Må det inte in-
träffa som hände efteråt!
Jag är göteborgare, och jag värnar hela Sveriges
försvar. Jag kan dock inte förstå hur man har tänkt
när det gäller försvarsförmågan på västkusten. Det är
ytterst tunna argument som används och framhålls i
debatten.
Västsverige är av stor strategisk betydelse för hela
Sverige. Här bor en stor andel av Sveriges människor.
De är den viktigaste resursen och det viktigaste att
försvara. Vi har Nordens största och viktigaste hamn i
Göteborg, där huvuddelen av Sveriges import landar
och export lastas. Alla raffinerade oljeprodukter som
produceras i detta land kommer från västkusten. Vi
har en av de största internationella sjötransportlederna
i hela världen utanför vår kust med fler fartygsrörel-
ser i västerhavet än hela övriga Sverige tillsammans.
Det finns många fler exempel, men jag stannar där.
Om det nu är ett nytt försvar som ska skapas efter
en ny hotbild borde man ha placerat en större del av
försvaret på västkusten. I stället föreslår man en yt-
terligare utarmning av Västsveriges möjligheter att
försvaras genom att det inte längre kommer att finnas
några stationära fartyg på västkusten. Genom försla-
get till försvarsbeslut riskerar vi att förlora förmågan
att visa flagg i västerhavet. Vi förlorar förmågan att
med sjöstridskrafter operera över och under ytan i
strömmande salta och skiktade vatten. Vi riskerar att
förlora förmågan att försvara Västsverige.
Fru talman! Även om helikoptrarna på Säve ser ut
att klara sig från denna, som vissa har kallat det, slakt
vill jag framhålla dess stora betydelse för försvaret
och samhället i dess helhet. Att ha kvar tunga marina
helikoptrar är viktigt inte bara för alla människor som
bor, färdas och arbetar i kustbandet utan också för att
kunna behålla och utveckla den kompetens som man
upparbetat när det gäller samverkan med det civila
samhället. I detta sammanhang vill jag för försvars-
ministern belysa min stigande oro för vad det kan
innebära att chefen för helikopterenheten sagt upp
avtalet med Sjöfartsverket om helikopterberedskapen
för räddningsinsatser längs den svenska kusten. Jag
hoppas att det inte har någonting med detta att göra.
Helikopterenheten på Säve är dessutom väl samtränad
med marina Natostyrkor, då man har haft ett långva-
rigt samarbete med länderna kring västerhavet. Säve
är ett verkligt exempel på internationellt erfarenhets-
utbyte, samverkan och kompetens.
Fru talman! Jag står bakom min motion. Tack för
ordet!

Anf. 156 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Jag vill börja med att understryka
vikten av det som Berit Jóhannesson och Stig Sand-
ström från Vänsterpartiet framfört om och kring för-
svarsutskottets betänkande Det nya försvaret.
Betänkandet är till stora delar bra steg i rätt rikt-
ning för en helhetssyn på det svenska försvaret i ti-
den. Jag yrkar bifall till reservationerna nr 12 och 13,
men jag har en avvikande uppfattning. Därför kom-
mer jag att yrka bifall till en motion av Erling Wäli-
vaara, Fö31, yrkande 3. Den sammanfaller med den
motion som jag och Stig Eriksson gemensamt har
väckt, och för att vinna tid tycker jag att vi kan slå
ihop dem.
I betänkandet föreslås att antalet flygflottiljer ska
minskas till fyra i slutet av år 2003. Det är tack vare
att våra vänsterpartistiska försvarsutskottsledamöter
har gjort goda insatser för att få ned antalet.
Jag vill passa på, Maud Ekendahl, att med det be-
stämdaste avvisa att vi i Vänsterpartiet är oeniga. Vi
är inte splittrade. Det finns en väldigt stor enighet
bakom de stora dragen. Sedan har vi små avvikande
synpunkter på marginalen. Jag tycker att det är viktigt
att detta blir framfört.
I och med att antalet flygflottiljer blir fyra i stället
för fem, som var regeringens förslag, blir kostnaderna
mindre. Mer medel kan då skapas för att bl.a. tillmö-
tesgå de förslag som jag började med att yrka bifall
till.
Jag hade väntat mig större förståelse från utskot-
tets majoritet i motivet till avslagstexten. Jag upplever
det som ytterst provocerande att det skrivs i motiv-
texten att trots att Livgardets dragoner K 1 i Stock-
holm ska läggas ned bör dock viss verksamhet av
statsceremoniella skäl behållas i Stockholm.
I min och Stig Erikssons motion tecknar vi en
mycket allvarlig situation som vi och andra i norra
delarna av landet lever i. Detta föranleder inte ut-
skottet att göra någon kommentar.
Barentsregionen består av de nordligaste delarna i
Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det är ett
område som befolkas av drygt 4 ½ miljoner männi-
skor. Regionen är fortfarande ett militariserat område,
men gränslinjen mellan Ryssland och de nordiska
länderna tenderar i dag att bli ekonomisk. Den vikti-
gaste åtgärden för att minska spänningen i Barents-
området i dag är att åstadkomma en ekonomisk ut-
jämning i regionen. En förutsättning för detta är en
stabil och demokratisk utveckling.
I Murmansk- och Arkhangelskområdet finns dock
världens största koncentration av kärnreaktorer. Stora
mängder av radioaktivt avfall förvaras på ett otill-
fredsställande sätt. Slutförvaringsanläggningar för
radioaktivt avfall saknas, och stora mängder avfall
har dumpats i Barents hav och Kolahavet.
Samtidigt som vi arbetar för att Sverige i olika
internationella forum med kraft verkar för en samlad
internationell insats för att lösa problemen med kärn-
kraftssäkerhet och strålskydd inom Barentsregionen
finns det behov av nationell kapacitet för att klara de
faktiskt existerande miljöhot som finns. Inom områ-
det tickar flera tidsinställda bomber med radioaktivt
avfall.
Se bilden framför er: En olycka har inträffat i
Murmansk- och Arkhangelskområdet. Radioaktivt
nedfall sprider sig över ett stort område där norra
Ryssland blir drabbat. Även Nordfinland, Nordsveri-
ge och Nordnorge löper mycket stor risk att bli drab-
bade. Människor flyr från de smittade områdena.
Detta är en beskrivning som försvarsutskottet inte
verkar att bry sig om, eftersom man inte kommenterar
den.
Det förslag som vi kommer med ska ses som en
modest utveckling av Vänsterpartiets partiståndpunkt
- allt för att stärka och komplettera betänkandet när
det gäller både försvarspolitiska motiv och försvarets
möjlighet att hjälpa samhället vid t.ex. miljökatastro-
fer.
Det finns en rad fördelar med att bibehålla delar
av försvaret i Kiruna, bl.a. närheten till Ryssland och
de stora mängderna radioaktivt avfall som finns i
Murmanskområdet. Avståndet mellan Arvidsjaur och
Karesuando är drygt 500 kilometer, vilket är nästan
lika långt som mellan Stockholm och Göteborg. Detta
talar för att det även i fortsättningen bör finnas någon
form av militär och civil beredskap norr om Polcir-
keln.
Lapplands jägarregemente kan vara ett utmärkt
komplement till K 4 i Arvidsjaur och ligga organisa-
toriskt under K 4. Dimensioneringen av ett sådant
regemente i Kiruna bör utgå från en bedömning av
behoven.
Fru talman! Några korta ord om hur den nya or-
ganisationen kan se ut. Målet för det nya regementet,
som kan gå under namnet ARTIC C I 22, kan sam-
manfattas med följande:
· Utbilda och organisera enheter för totalförsvaret i
fred, kris och krig.
· Försvar av ytor norr om Polcirkeln.
· Internationellt samarbete.
· Enheter som kan ledas av t.ex. Räddningsverket
eller polisen.
Den nya organisationen utbildar och organiserar
enheter för försvar av arktiska bygder. I området
finns utmärkta förhållanden för just denna typ av
utbildning. Man kan ha specialenheter för särskilda
uppgifter vid flyktingmottagning eller vid exempelvis
olyckor med radioaktivt avfall. Ett sådant läge förut-
sätter att enheten ska ha kort insatstid och vara ut-
hållig.
Men enheten ska också i fredstider ha ett brett
samarbete med samhället vid bl.a. lavinolyckor, i
sökandet efter fjällvandrare eller andra för samhället
angelägna frågor.
Ett ARTIC C I 22 som komplement till K 4 i Ar-
vidsjaur är ett utmärkt sätt att ytterligare stärka hel-
heten i det nu framlagda betänkandet Det nya försva-
ret, men också att stärka försvarets och samhällets
behov av varandra.

Anf. 157 JAN ERIK ÅGREN (kd):
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom kristde-
mokraternas samtliga reservationer, men jag vill nöja
mig med att ställa mig bakom de reservationer som
Åke Carnerö och Margareta Viklund tidigare har
yrkat bifall till.
Åke Carnerö har tidigare också redogjort för
kristdemokraternas syn på de grundläggande princi-
perna för försvarspolitiken, varför jag inte avser att gå
in på dem i det här anförandet.
Den försvarsproposition som vi i dag debatterar
är, som jag ser det, utomordentlig svag. Ja, proposi-
tionen är i sig så dålig att det inte bara är vi kristde-
mokrater som inte har sett någon annan möjlighet än
att i första hand yrka avslag på hela propositionen.
Det är inte heller bara jag som har upplevt svårig-
heten med att få svar på relevanta frågor när det gäller
försvarsförslaget. Jag kunde inte i min vildaste fantasi
drömma om att den s.k. styrgruppen skulle beläggas
med politisk munkavle, alltså inte ha möjlighet att här
i riksdagen för intresserade riksdagsledamöter ställa
upp och svara på frågor utifrån det förslag som den
har lagt fram. Det fick man inte. Det hade väl annars
varit en naturlig ordning. Andra exempel på mun-
kavle under den här processen finns också.
Den skönmålning av demokratiinslagen i denna
process som en av försvarsutskottsledamöterna gjorde
tidigare här i debatten förvånade nog inte bara mig.
Fru talman! Det är helt klart att vi har kommit i ett
läge som medför att våra försvarskostnader kan ban-
tas - det ställer vi kristdemokrater upp på. Men det är
inte det som är den springande punkten här, utan för
mig gäller det bl.a. det sätt som några förändringar
har tagits fram på, t.ex. när det gäller att ha kvar gar-
nisonen i Östersund i stället för Sollefteå garnison.
I vissa frågor verkar det som att kostnader och
kompetensförluster inte spelar någon roll inför för-
svarsbeslutet. Om det inte vore så, hur ska man då
tolka förslaget att lägga ned Ångermanlandsbrigaden
NB 21 och trängkåren T 3 i Sollefteå? Det är en i
princip färdiginvesterad garnison med goda - för att
inte säga mycket goda - övningsförutsättningar på
alla sätt. Den är utbildningseffektiv, kostnadseffektiv
och den har en bra befälsrekrytering. Ingen kritik har
heller riktats mot garnisonen som sådan.
Det totalförsvarskoncept som tagits fram för
Ådalsregionen visar också på en stor utvecklingspo-
tential när det gäller den civila samverkan med bl.a.
Sandö, Räddningsverket m.fl. - ett i högsta grad
framtidsinriktat koncept.
Fru talman! Under hösten skedde en märklig ko-
vändning i styrgruppen som fick till följd att F 4 helt
plötsligt skulle vara kvar. Så var det inte tänkt tidiga-
re. Utifrån förslaget om F 4 fördes sedan ett slags
cirkelresonemang som utmynnade i att NB 5 i Öster-
sund skulle vara kvar. Det skulle bli billigare än att
vara kvar i Sollefteå med NB 21. Vem kunde begripa
det?
Det dröjde inte länge innan det bl.a. i Öster-
sundspressen från opartiskt håll hävdades att investe-
ringsbehoven för F 4 är närmare 1 miljard och för
NB 5 flera hundra miljoner.
Jag vill påminna om att i försvarsministerns rikt-
linjer till styrgruppen anges tydligt att nyinvesteringar
ska undvikas. Samstämmigheten mellan vad rege-
ringen beställde och vad styrgruppen kom med var
inte särskilt stor. Men regeringen antog i princip hela
styrgruppens förslag. Regeringen valde alltså att
bortse från sina egna riktlinjer. Förslag som medför
nyinvesteringar för åtskilliga miljarder är helt plöts-
ligt det som gäller för Centern och regeringen. Då
passar det. Vi som frågar hur man motiverar de för-
ändringar som föreslagits får inga svar.
Det är klart att det är svårt att svara, eftersom det
inte kan finnas några bra svar. Varför inte erkänna att
det helt handlar om politiska beslut? Det har därför
inte spelat någon som helst roll vilka argument vi fört
fram när vi visat på kostnadsökningar, kompetens-
förlust osv. Till detta kommer stora problem när det
gäller nödvändiga ombyggnader i Östersund. De krav
och mål som är uppsatta går inte att hålla när om-
byggnaderna ska göras.
Liknande scenarier finns från andra områden
inom försvaret. Ett av de mest flagranta och svårbe-
gripliga gäller i frågan om F 10. Hur tänker man
egentligen klara flygutbildningen och flygtekniker-
frågan med den ställning som utskottets majoritet har
tagit?
Fru talman! Det är en gåta för mig hur Centern
genom den man som man haft i ledningen för detta
förändringsarbete har kunnat ställa sig bakom ett
sådant förslag. Men centerledaren påstod i debatten i
dag att förslaget grundar sig på ett sakligt och digert
material. Centerledaren är nöjd.
De kontakter som jag under hösten och vintern
haft med försvarsintresserade människor från olika
håll i landet har varit väldigt många, så också kon-
takterna i min egen region Ådalen och Sollefteå.
Brev, telefonsamtal, mejl, personliga möten med
alltifrån skolungdomar och lärare till äldre och yngre
försvarsanställda har varit lärorika men också väldigt
tydliga när det gäller några saker.
En av de saker som bekymrar mig väldigt mycket
och som också borde bekymra denna kammares le-
damöter är att sättet att sköta den här frågan har bi-
dragit till att öka misstron till oss politiker, ökat poli-
tikerföraktet. Ni som vill förändra, menar många, bryr
er inte om att försöka förklara varför.
Jag brukar känna mig stolt när jag står här i riks-
dagens talarstol, men i dag måste jag tyvärr få säga
att jag skäms - skäms över sättet att hantera männi-
skor som berörs av detta försvarsbeslut, vårt sätt att
hantera försvars- och skattepengar, kompetensfrågor
osv.
Det är också min bestämda uppfattning att de för-
svarsanställdas förtroende för Försvarsmaktens led-
ning starkt har minskat under processen den gångna
vintern.
Det beslut som sannolikt fattas här i kammaren i
morgon blir inte heller något beslut som väcker re-
spekt i vår omvärld. Det kommer inte heller att dröja
länge innan den ena frågan efter den andra kommer
på bordet som visar att pengarna inte räcker till. De
svarta hålens tid är inte förbi. Huvudansvaret för detta
är regeringens och Centerpartiets.
Fru talman! Vi kristdemokrater vill ha en omin-
riktning av försvaret, men det är viktigt att den pro-
cessen sker på ett sådant sätt att ord och handling
stämmer överens. De många och vackra ord som
hittills framförts från denna talarstol hindrar inte det
faktum att morgondagens beslut riskerar att i flera
delar bli ett mycket dåligt beslut.
I förutsättningarna för försvarsbeslutet har sagts
att regionalpolitiska hänsyn ska tas. Några sådana
hänsyn tas inte när det gäller det län som har förlorat
mest invånare i landet under de senaste 20 åren -
Västernorrland - ett län som håller på att förblöda.
Länets socialdemokrater har varit förvånande passiva
i denna fråga, och Centerns representant vill att vi ska
se förslaget om nedläggningen av Sollefteå garnison
som något positivt. Ofattbart!
Avslutningsvis vill jag framhålla att det bästa sät-
tet att använda våra försvarsanslag, skattebetalarnas
pengar, ta till vara personell kompetens och övriga
utbildningsförutsättningar inte bara för Mellannorr-
land är att besluta att Ångermanlandsbrigaden NB 21
ska behållas. Därför vill jag också avslutningsvis
instämma i bifallsyrkandet vad gäller mom. 20, reser-
vation 16.

Anf. 158 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! I betänkandet Det nya försvaret be-
handlas civil och militär samverkan. Genom 1996 års
totalförsvarsbeslut och det vidgade säkerhetsbegrepp
som där lades fast beslutade regeringen och riksdagen
att en helhetssyn ska prägla samhällets satsningar och
åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker
såväl i fred som i krig.
Under den allmänna motionstiden hösten 1999
skrev jag en motion där jag hemställde om att göra
Gotland till försöksområde för samordning av militär
och civil krishantering såväl vid förebyggande åtgär-
der som vid akuta situationer.
Regeringen har i propositionen om det nya försva-
ret uttalat att frågan om utnyttjande av militära resur-
ser till stöd för andra myndigheter bör bli föremål för
en mer generell översyn. Regeringen anser att det kan
vara värdefullt med en regional försöksverksamhet
för att belysa möjligheterna till ytterligare samverkan
mellan Försvarsmakten och civila myndigheter.
Det är nu med glädje som jag ser att försvarsut-
skottet välkomnar en generell översyn. Utskottet
liksom regeringen anser det värdefullt med en regio-
nal försöksverksamhet och tillstyrker därför min
motion om en försöksverksamhet på Gotland för
samordning av militär och civil krishantering samt
gör ett tillkännagivande till regeringen om detta.
Förutom att erfarenheterna av försöksverksamhe-
ten kan användas för samverkan i andra delar av
landet, har utskottet pekat på att erfarenheterna av
försöksverksamheten också bör kunna gagna det
internationella fredsfrämjande arbete som Sverige
deltar i.
Fru talman! Gotland passar bra som ett försöks-
område. Gotland har ett centralt läge i Östersjön. En
försöksverksamhet med samverkan mellan försvaret
och olika myndigheter kan ge värdefulla erfarenheter
för att effektivare utnyttja de resurser som finns för
exempelvis tullen, Kustbevakningen, polisen och
sjösäkerheten.
På Gotland finns också ett stort intresse att bli ett
försöksområde för att utveckla samverkan mellan
militärt och civilt försvar. I den gemensamma grund-
synen för totalförsvaret på Gotland - som utarbetats
av länsstyrelsen, Gotlands kommun och MKG ge-
mensamt - anges som övergripande mål att hela
Gotland, dvs. myndigheter, organisationer, företag
och allmänhet, ska ha en god beredskap för alla aktu-
ella hot. De kan utgöras av påfrestningar på samhället
i fred, kränkningar av vårt territorium eller ett be-
gränsat militärt angrepp.
Gotlänningarnas känsla för försvaret är speciell.
Det finns en stark försvarsvilja i hela samhället. Det
har inte minst kommit fram i stora övningar, som
Nordic Peace där flera länder deltog. Övningen ge-
nomfördes på Gotland med gott resultat och med stort
engagemang från det civila samhället. Det är kanske
vår historia, vårt läge mitt i Östersjön som gör att
försvaret är en så väl förankrad del i vårt samhälle. Vi
har tagit emot flyktingar från Baltikum vid krigsslutet
och andra flyktingar på senare tid, och det gotländska
samhället har med gemensamma krafter klarat upp-
gifterna på ett bra sätt.
Den nya försvarsorganisationen medför stora för-
ändringar för det gotländska samhället när A 7, Lv 2
och KA 3 läggs ned. Även det civila samhället påver-
kas av den förändrade försvarsorganisationen. Vi
gotlänningar har ifrågasatt om det av försvarsskäl är
rimligt med en så kraftig neddragning på Gotland
som nu föreslås. Vi har arbetat för att behålla så
mycket som möjligt. Men vi har fått böja oss för den
säkerhetspolitiska bedömningen att det på Gotland
och på många andra platser i Sverige går att göra den
här neddragningen av försvaret. Vi har blivit lovade
ersättningsjobb. Det är nödvändigt att de löftena in-
frias. Vi har stora förhoppningar om att de nya jobben
kommer och att de på sikt ska tillföra oss en mer
allsidig arbetsmarknad.
I en krissituation blir vi beroende av att kunna få
förstärkning från andra förband, och vi måste vara
säkra på att det är möjligt att transportera soldater och
material till Gotland i sådan omfattning och tid att
försvaret av Gotland blir tillräckligt starkt. Det är
synnerligen angeläget att den kapaciteten finns och
att den kan garanteras. I en krissituation måste got-
länningarna i väntan på förstärkning lita till sig själva,
till de gotländska soldaterna och använda de resurser
som finns i samhället tills en förstärkning kan anlän-
da.
Utskottet har uttalat sig om marin kapacitet på
Gotland och säger att det förutsätter att det även
framgent kommer att finnas kvar möjligheter till
basering av marina enheter på Gotland. Det är också
min uppfattning att det behövs en marin kapacitet på
Gotland, och det är också förutsättningen för att få en
allsidig försöksverksamhet för samverkan mellan
försvarsmakten och civila myndigheter.
Det finns goda förutsättningar för en försöksverk-
samhet med civil och militär samverkan. Det stora
engagemanget hos gotlänningarna, myndigheternas
närhet till varandra och den förändrade försvarsorga-
nisationen är faktorer som underlättar försöksverk-
samheten, och resultatet kan bli sådant som man kan
ha nytta av i hela landet.
Fru talman! Jag är glad över att min motion fick
en så positiv behandling av försvarsutskottet, och jag
tillstyrker utskottets hemställan.

Anf. 159 BJÖRN LEIVIK (m) replik:
Fru talman! Jag är glad över att Lilian Virgin tar
upp frågan om civil och militär samverkan.
Lilian Virgin säger att alla ska ha en god bered-
skap. Det tolkar jag som att hela landet ska ha den
beredskapen.
Tycker Lilian Virgin att detta förslag får de kon-
sekvenserna att hela landet kommer att ha en god
beredskap när det gäller civil och militär samverkan?

Anf. 160 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag tror att vi talar om två olika saker.
Det jag talar om är en försöksverksamhet för att
komma fram och kunna samordna mellan andra myn-
digheter i hela landet. Den andra delen gäller om det
finns en god försvarsberedskap i hela landet.
Jag har uttalat vissa farhågor för att det kan vara
besvärligt i vissa krissituationer. Jag har gett exempel
från Gotland där vi är beroende av att det kommer
hjälp från annat håll om vi ska kunna klara de här
sakerna.
Men jag tror att det är två olika saker. Den här
försöksverksamheten ser jag som mycket positiv.

Anf. 161 BJÖRN LEIVIK (m) replik:
Fru talman! Jag ser också försöksverksamheten
som positiv. Men det finns stor erfarenhet från civil
och militär samverkan redan tidigare. Jag tog upp
några exempel i mitt anförande. Jag anser att inte bara
Gotland ska ha en god beredskap när det gäller det
här, utan även hela landet.
Det har tidigare här talats om konsekvenserna av
frånvaron av militär t.ex. uppe i Norrbotten. Det har
talats om frånvaron i Dalarna. Det är stora delar av
landet som nu blir utan militär förmåga för att kunna
hjälpa det civila samhället. Detta är något som jag
tycker är mycket allvarligt.
Än en gång: Delar Lilian Virgin socialdemokra-
ternas uppfattning att detta kommer att fungera trots
de stora neddragningarna?

Anf. 162 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Jag tror att försöksverksamheten är ett
steg på vägen. Det är rätt att det finns samverkan
redan nu på vissa platser. Men vi vet ju också att det
finns lagar och förordningar som hindrar mycket av
samverkan. Det är det vi vill testa i en försöksverk-
samhet för att det ska kunna utvecklas för hela landet.
Vi kan ju hoppas att det ger ett snabbt resultat så att
det kan användas på flera orter.

Anf. 163 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Under snart ett års tid har försvarets
framtid diskuterats, och nu är vi framme vid dagen
med slutdebatterna inför det avgörande beslut vi ska
fatta i morgon.
Att något radikalt behöver göras är så gott som
alla överens om. Men hur och vilka orter som skulle
komma att drabbas var länge det stora diskussion-
sämnet. Ingen ville ju att den egna hemorten skulle
drabbas. Jag och många med mig talade med arbets-
gruppens olika ledamöter för att försöka övertyga om
att just "mitt" förband var så unikt att det måste få
vara kvar.
Fram till den 19 oktober levde jag också i den
förhoppningen att Sollefteå var en försvarsort som
inte skulle drabbas av nedläggning. Som jag ser på
försvaret i Västernorrland finns det ett mycket bra
totalförsvarskoncept, och det borde vara tillräckligt
intressant för att inte vara i farozonen för nedlägg-
ning. Tyvärr fick jag bli besviken när försvarsuppgö-
relsen presenterades. Västernorrland är ett län som
efter votering på torsdag förmodligen suddas ut på
försvarsmaktens karta.
Hur kan jag då stå här och se det här hända utan
att rösta mot försvarsuppgörelsen?
Jo, fru talman, jag vet att den arbetsgrupp som
tillsattes har gjort ett seriöst arbete och lagt fram en
helhetslösning som är väl genomarbetad. Några orter
måste drabbas när man ska göra besparingar och nu
ser det ut att bli bl.a. Västernorrland.
Jag kan inte hoppa av nu för att mitt län drabbas
och drar en nitlott. Jag kan inte hävda att något annat
förband borde läggas ned i stället. Det är många som
har gjort det. Jag tycker att det är populistiskt.
Vi i Centerpartiet har valt att löpa linan hela vä-
gen ut för att kunna vara med och påverka omställ-
ningen i de drabbade orterna. Vi hade ett bestämt
krav om att ett omställningspaket skulle kunna pre-
senteras i samband med försvarsuppgörelsen, och det
har vi klarat. Britt Bohlin har tidigare i dag under
debatten berättat om hur omställningsgruppen arbetar
med representanter från de olika kommuner som
drabbas. Man gör det under positiva förhållanden och
lyssnar till de idéer som redan har börjat komma i de
orter där man vet att man inte kommer att finnas med
efter morgondagens beslut.
Fru talman! Sollefteå var en ort som drabbades
även vid förra försvarsbeslutet. Då förlorade 350
personer sina arbeten och staten gjorde ingenting för
att hjälpa till med att skaffa fram sysselsättningar.
Sollefteå fick köpa trängregementets stora lokaler och
markytor. Kommunen har satsat 150 miljoner för att
utveckla området till en företagspark. Satsningen
lyckades även om kommunen fortfarande dras med
stora skulder.
Vi i Centerpartiet ville inte att kommunerna ska
behöva ta ansvar för att skaffa jobb igen till de som
blir arbetslösa, och därför valde vi att fortsätta arbetet
med försvarsuppgörelsen och då kräva att regeringen
är med och skapar sysselsättningar. För Sollefteås del
handlar det i dag, efter det att vi har varit med och
fattat beslut, om att det ska komma 300 statliga och
300 privata arbetstillfällen som kompensation för de
480 arbetstillfällen som försvinner. Många av de orter
som drabbas av nedläggningar har länge levt med ett
tungt beroende av försvaret, som exempelvis Sollef-
teå. Dessa orter måste nu ges förutsättningar för att
skapa en ny framtidsorienterad arbetsmarknad som
tas fram i samarbete med dels en omställningsgrupp
från orten, dels en person från den centrala omställ-
ningsgruppen. Jag kan i dag tala om att den av rege-
ringen utsedda personen redan har tillsatts. Anled-
ningen till det är att man anser att Sollefteå drabbas så
hårt att man måste arbeta snabbt och målmedvetet.
Det kan då skapas möjligheter för Sollefteå kommun
att bli en framtidsbygd.
Kristdemokraten Jan Erik Ågren menar att jag ser
det som har skett i Sollefteå som någonting positivt.
Det som jag har sagt när vi har varit ute tillsammans
är att nedläggningen förhoppningsvis kan leda till en
ny positiv framtid. Jag har sagt att vi är med hela
vägen för att hjälpa till med ersättningsjobben. Vi är
mycket väl medvetna om att Västernorrland har fått
en befolkningsminskning under de senaste 25 åren.
En person från den centrala omställningsgruppen har,
som jag sade, satts in bara för Sollefteå. Det talar sitt
tydliga språk. Vi ser både från Centerpartiet och från
regeringen hur allvarligt läget är för Sollefteå, och av
den anledningen har redan nu den centrala personen
tillsatts för att underlätta arbetet i ett tidigt skede för
Sollefteå.
Fru talman! Centerpartiet kommer att ta sitt löfte
tillsammans med regeringen på fullaste allvar och se
till att Sollefteå kompenseras så snart som möjligt -
innan huspriserna hinner sjunka och folk hinner flyt-
ta. Det gäller att visa att viljan att hela Sverige ska
leva verkligen finns.
Vi har i dag högkonjunktur i landet. Det kan ge
Sollefteå kommun möjligheter att bli en framtids-
bygd. Jag tror att Sollefteå kommer att gå en positiv
framtid till mötes, och jag kommer att göra vad jag
kan för att hjälpa till att skapa sysselsättning i Sollef-
teå. Jag kommer i morgondagens debatt med anled-
ning av näringsutskottets betänkande nr 10 att tala
mera om de sysselsättningsåtgärder som vi förväntar
oss i Västernorrland.

Anf. 164 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Birgitta Sellén talar om en ny positiv
framtid för de orter som drabbas av nedläggningen.
Jag tror inte att de orterna upplever att denna i sig är
något positivt. Det kan komma jobb längre fram.
Birgitta Sellén företräder ett parti, Centerpartiet,
som säger sig värna om landsbygden. Min fråga till
Birgitta Sellén är: Anser Birgitta Sellén att man vär-
nar landsbygden om man lägger ned försvaret så, att
man inte försvarar ett område som motsvarar en åt-
tondel av landets yta?
Birgitta Sellén säger att hela Sverige ska leva,
men min fråga är: Ska hela Sverige försvaras?

Anf. 165 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Vad gäller att hela landet ska försva-
ras vill jag säga att det är självklart att så ska ske. Jag
lever i den förhoppningen att om det uppstår ett läge
där vi behöver försvara oss, kommer kriget inte att
utkämpas just på kaserngårdarna. Håkan Juholt redo-
gjorde tidigare väldigt tydligt för detta på Erling Wä-
livaaras fråga, så jag tror inte att jag behöver fördjupa
mig mer i den frågan. Om vi mot förmodan skulle bli
anfallna har vi naturligtvis ett försvar i hela landet.

Anf. 166 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Birgitta Sellén använder en väldigt
billig retorik när hon säger att det inte är kasernerna
som är avgörande. Nej, självfallet inte, men om vi får
en ansatstid på flera dygn vid ett väpnat angrepp eller
vid ett överraskande hot, är det viktigt att det finns
försvarsresurser, och i dag är personal och materiel -
i den ordningen - de viktigaste resurserna.
Om man överger en åttondel av Sveriges yta
omöjliggörs ett försvar där. Den ytan motsvarar om-
rådet från Skåne och nästan upp till Mälardalen. Där
skulle det inte finnas något regemente eller några
försvarsanläggningar alls.

Anf. 167 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag tror fullt och fast att vi ändå har
alla möjligheter att klara detta, om det skulle behövas.
Jag tror inte att ett angrepp kommer så oväntat som
Erling Wälivaara vill göra gällande. Jag tycker inte
att vi kunnat se något sådant vid oroligheter i andra
länder. Vi vet dessutom att hemvärnet kommer att få
en ökad betydelse och kommer att kunna bidra till att
det finns personer som är förberedda.

Anf. 168 JAN ERIK ÅGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja påstå att det inte finns
några försvarspolitiska skäl att lägga ned i Sollefteå
och satsa i Östersund. Det krävs, som jag sade i mitt
anförande, stora investeringar i Östersund, om över
en miljard. Vi får inte bättre utbildning, och vi slösar
med försvarspengar. Det skulle, som jag ser det, inte
vara positivt att slösa eller att förlora jobb i den ut-
sträckning som skulle bli fallet i Sollefteå. Vi behöver
ha den väl fungerande garnisonen kvar i Sollefteå och
dessutom många nya jobb till ett län som blöder.

Anf. 169 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Att länet blöder har jag kommenterat
i mitt inlägg. Det är just av den anledningen som vi i
Centerpartiet vill löpa linan ut och se till att det skaf-
fas ersättningsjobb. Tanken är också den att det ska
bli fler ersättningsjobb än de som går förlorade.
Debatten mellan Östersund och Sollefteå har varit
mycket infekterad i Mellannorrland, och för många
av de siffror som man har bollat med finns det inte
belägg. Jag har tagit kontakt med förband både i Ös-
tersund och i Sollefteå för att undersöka detta. Sol-
lefteås svartmålning är naturligtvis väldigt präglad av
nedläggningen.
Jag vill för det första inte sätta två Norrlandsstä-
der mot varandra. Det finns ingen anledning att göra
det.
Man ska för det andra veta att vi nu i Östersund
har en helhet. Jag litar på att arbetsgruppen har tittat
på detta och ser att det fungerar bra. Vad gäller ut-
bildning av militärer ligger t.ex. ATS där, något som
inte finns i Sollefteå. Men självfallet är det en jobbig
situation för Sollefteå.

Anf. 170 JAN ERIK ÅGREN (kd) replik:
Fru talman! Det finns belägg för åtskilliga siffror.
Sedan förslaget lades fram i höstas har det kommit
fram behov av nyinvesteringar, ombyggnader osv. på
den ena punkten efter den andra, och de gäller Öster-
sund.
Birgitta Sellén säger att hon inte vill ställa Sollef-
teå mot Östersund. Det vill egentligen inte jag heller,
men förslaget från regeringen och Centern gör att den
ena garnisonen ställs mot den andra. Vi hade sluppit
det om man hade fullföljt utgångstanken att låta Sol-
lefteågarnisonen vara kvar och utveckla ett totalför-
svarskoncept för regionen, något som så många tyck-
er är bra. Då hade vi sluppit den här debatten, och
länet hade inte fortsatt att förblöda. Då hade vi kunnat
inrikta oss på att utöver garnisonen skaffa de många
nya jobb som behövs.

Anf. 171 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det känns som om Jan Erik Ågren har
fallit i en fallgrop som grävdes i samband med att
försvarsuppgörelsen träffades. Landshövdingen i
Jämtland gick då ut och talade om att hon genom att
ringa ett samtal hade ändrat alltihop. Jag har tagit
reda på att det inte finns något belägg för det.
Jan Erik Ågren har haft förhoppningar om att
Sollefteå skulle ha varit räddat alldeles mot slutet,
men det finns inget bevis för det.
Vi skulle kunna prata länge om siffrorna utan att
få någon rätsida på dem. Många av de investeringar
som nu ska göras i Östersund är planerade sedan
tidigare. Dessa investeringar är alltså egentligen inte
nyinvesteringar.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

7 § (forts.) Det nya försvaret (forts. FöU2)

Anf. 172 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman, riksdagsledamöter och åhörare!
Svenskt försvar ska vara starkt. Det ska leva upp till
de krav som vår omvärld ställer. Det får aldrig plane-
ras för och utformas efter förhoppningar och önske-
drömmar utan efter den verklighet och de risker och
hot som finns.
Riksdagens enda rimliga beslut i försvarsfrågan
borde vara att ge regeringen och Centerpartiet
bakläxa och skicka tillbaka hela förslaget. Nu tycks
det visserligen finnas en majoritet i riksdagen för det
liggande förslaget. Men då propositionen lades på
riksdagens bord stöddes den bara av dessa två partier,
som tillsammans endast har 149 av riksdagens 349
ledamöter.
Fru talman! Det är naturligtvis ingenting som
hindrar att regeringen lägger fram ett förslag till riks-
dagen med så svagt stöd bakom sig. Jag personligen
anser att om man har ett beslut som rör så långsiktiga
och för vår och våra barns framtid så viktiga ställ-
ningstaganden om landets framtida försvar borde
regeringens förslag ha en betydligt bredare förankring
i riksdagen redan då propositionen lades fram.
Fru talman! Vem kunde bara ett år före Berlinmu-
rens fall förutsäga den utveckling som skulle komma
att ske fram till i dag? Är det då verkligen möjligt att
förutse vad som kommer att hända de kommande tio
åren i vår del av världen?
Till grund för 1925 års försvarsbeslut lades upp-
fattningen att Tyskland var försvagat för överskådlig
framtid samt att Sovjetunionen nu var en fredsälskan-
de stat. Sverige fick bittert ångra denna skönmålning.
Det förslag till nedrustning som vi i dag debatterar
innebär en nedrustning som är så omfattande att man
får gå tillbaka till 1925 års försvarsbeslut för att finna
en motsvarighet. Historien låter sig visserligen sällan
upprepas, men mycket finns att lära från historien.
Händelseutvecklingen i Östersjöområdet har un-
der det senaste årtusendet kännetecknats av ett stän-
digt skiftande maktspel. Dagens situation ställer and-
ra och nya krav på svensk försvarspolitik än dem som
präglade årtiondena efter andra världskriget. Sverige
har som största strandägare vid Östersjön ett särskilt
ansvar för utvecklingen i Östersjöområdet. Det är ett
ansvar som vi tillsammans med andra stater redan har
axlat, bl.a. genom det s.k. suveränintetsstödet till de
tre baltiska staterna.
För att få ett modernt och kostnadseffektivt för-
svar gäller det att samordna och utnyttja tillgängliga
resurser regionvis. Från militärt professionella ut-
gångspunkter kan det endast ske genom att förband ur
alla försvarsgrenar lever och övar tillsammans i vad
som kan kallas försvarsmaktsgarnisoner.
Fru talman! I Blekinge samarbetar redan de be-
fintliga förbanden i Karlskrona och Kallinge. I Kal-
linge finns flygflottiljen F 17 och Göta helikopterba-
taljon. I Karlskrona finns flottan och andra kustartille-
ribrigaden, KA 2. Liggande förslag raserar en stor del
av det effektiva samarbete som byggts upp i den s.k.
Blekinge Garnison.
Miljöprofessorn Lars Emmelin har dessutom visat
att det inte har gjorts någon miljöprövning för mari-
nen. Det finns fog för att tro att KA 2 aldrig fick en
ärlig chans. KA 1 i Stockholm och KA 4 i Göteborg
verkar nästan ha varit fredade redan från början. Re-
geringen och Centern verkar ha tillämpat någon form
av omvänd regionalpolitik då man föreslår att KA 2
ska läggas ned i stället för att få ett så effektivt kust-
artilleri som möjligt.
Likadant är det med förslaget om den framtida
helikopterverksamheten. Det verkar var lika illa un-
derbyggt. Det är lätt att misstänka - och jag gör det
personligen - att förslaget i propositionen om att
lägga ned Göta helikopterbataljon i Kallinge har
kommit till i ett stadium i utredningsarbetet då både
marinen och flygvapnet var bortsopade från Blekinge,
och att man sedan kanske glömt att lägga tillbaka
helikoptrarna där de bäst hör hemma. Den föreslagna
centraliseringen är både dyrare och sämre både uti-
från militär nytta och som hjälp och stöd till det civila
samhället.
I södra och sydöstra delarna av Östersjön är både
fiskerinäringen och fartygsintensiteten hög och i vissa
delar större än på Västkusten. Den senaste tioårsperi-
oden har Göta helikopterbataljon i Kallinge genom-
fört över 1 000 civila räddningsuppdrag. Både ur
militär synvinkel och inte minst som stöd till det
civila samhället bör en ny bedömning av helikopter-
bataljonen göras.
Fru talman! En grund för organisationsföränd-
ringen av försvaret sägs ha varit att förband med bara
en funktion ska undvikas. Nu liggande förslag går i
motsatt riktning. Förslaget ökar i stället antalet s.k.
solitärer. Både förslaget att lägga ned KA 2 och Göta
helikopterbataljon bör därför avvisas.
Sveriges försvarsindustri har en mycket hög tek-
nisk kompetens. Det tror jag att vi alla kan skriva
under på. Den politik som en del av er här eventuellt
är beredda att rösta ja till försätter stora delar av för-
svarsindustrin i en akut situation. Risken är uppenbar
att många duktiga medarbetare med hög och unik
kompetens lämnar försvarsindustrin och söker sig till
en annan verksamhet.
På s. 70 i propositionen står: "En viktig del i för-
svarsmaktens framtida organisation är förmågan till
tillväxt. En förutsättning för att insatsorganisationen
skall kunna anpassas genom att tillväxa är att det
finns dels kompetenser, dels grundorganisatoriska
möjligheter".
Man talar i propositionen om återtagning. Mina
funderingar är: Har detta någonsin lyckats i historien?
Kan vi verkligen lita på den politiska förvarningen?
Vad kostar i så fall en återtagning? Hur ska man vid
en eventuell återtagning hinna att utbilda personal
med så hög kompetens som krävs av dagens moderna
försvar? De besparingar som det påstås att de före-
slagna neddragningarna av försvaret åstadkommer
borde ställas i relation till kostnaden för en eventuell
återtagning.
Fru talman! Nu liggande förslag innehåller många
brister. Möjligheten att försvara Sverige i framtiden
borde vara viktigare än lojaliteten till en dålig politisk
uppgörelse mellan socialdemokrater och centerpar-
tister, i elfte timmen också stödd av Vänsterpartiet.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
moderata reservationer. Men för tids vinnande yrkar
jag bifall endast till de reservationer som tidigare i
dag Henrik Landerholm ställt sig bakom.

Anf. 173 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Jeppe Johnsson och jag kommer från
samma valkrets i Blekinge. Vi har det gemensamt att
vi tycker bra om en väl fungerande flygflottilj i F 17.
Vi har samma uppfattning om vad det betyder i fram-
tiden och vilka bra framtida förutsättningar F 17 har.
Jag har en liten fundering till Jeppe Johnsson med
tanke på att han representerar Moderata samlingspar-
tiet här i riksdagen. Det fribrev som ni moderater är
beredda att ge F 10 i Ängelholm, på vilket sätt gagnar
det Jeppe Johnsson och mitt gemensamma intresse att
behålla F 17? Hur påverkar det moderata ställnings-
tagandet att ge F 10 fribrev F 17 framöver? Det tror
jag att blekingarna är intresserade av.

Anf. 174 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Vi är naturligtvis överens jag och
Christer Skoog om att vi har ett bra försvar i Blekinge
och att även garnisonen är bra och ett effektivt sätt
bedriva försvarsutbildning och framtida försvar. Det
som skiljer oss åt är att vi faktiskt har hyfsat med
pengar så att vi skulle kunna genomföra ett försvar av
något större dimensioner.
Sedan är tydligen Christer Skoog mer insatt i våra
innersta tankar när det gäller försvaret än vad jag är -
och det är klart, han sitter ju i försvarsutskottet - när
han pratar om att vi har gett ett fribrev. I själva ver-
ket, fru talman, handlar det om att vi tycker att hela
den här propositionen är så dålig att den i första hand
bör avslås. Därav har vi dragit den konsekvensen att
vi säger nej till varje nedläggning. F 17 har hittills
inte föreslagits att läggas ned. Då hade vi sagt nej till
den nedläggningen. Det här vet Christer Skoog. Han
borde faktiskt inte behöva ställa den frågan här i
kammaren.

Anf. 175 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Nej, jag ställde inte den frågan, Jeppe
Johnsson. Jag vet att han brukar lyssna på vad jag
säger, och jag brukar lyssna på honom. Jag frågade så
här: Vilka konsekvenser för F 17 får det faktum att ni
moderater i utskottet och här i kammaren, Maud
Ekendahl, Olle Lindström och andra, har gett fribrev
till F 10? På vilket sätt påverkar det F 17:s framtid?
Det var den frågan jag ställde. Jag har inte sagt att ni
har föreslagit en nedläggning av F 17.
Jag hörde också er gruppledare i utskottet, Henrik
Landerholm, säga att även med moderat politik skulle
vi inte kunna behålla alla förband i landet.
Skulle inte Jeppe Johnsson nu kunna avslöja för
mig, för kammaren och för dem som lyssnar vilket ert
alternativ egentligen är? Det är för lättvindigt att bara
säga att ni säger nej till allting. Jag vet att Jeppe
Johnsson är konstruktiv, och jag trodde att Modera-
terna också var konstruktiva oppositionspolitiker.
Kan Jeppe Johnsson avslöja för kammaren vilket ert
alternativ är?

Anf. 176 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är rörd över att Christer Skoog
tror att jag, som sitter i justitieutskottet, har den kun-
skapen att jag skulle kunna lägga fram ett förslag i
vår budget som är det bästa sett ur militär synpunkt.
Vi vill ha mesta möjliga försvar för pengarna. Vi
tycker inte att det förslag som Christer Skoog står
bakom ger det. Vi vill har er tillbaka till förhand-
lingsbordet. Att komma till riksdagen med en sådan
parlamentariskt dålig underbyggnad tycker jag är näst
intill oanständigt.
Christer Skoog frågar om vårt, som han kallar det,
fribrev för F 10 och säger att det skulle stjälpa F 17.
Jag tolkar Christer Skoogs inlägg så att han inte tror
på att F 17 överlever på sina egna meriter. Jag trodde
att vi samtliga på Blekingebänken trodde på det. Jag
trodde i alla fall att Christer Skoog trodde på det. Han
har ju varit med och skrivit majoritetens utskottstext
där det faktiskt står varför F 17 behålls, nämligen den
långsiktiga överlevnaden, och varför F 10 läggs ned.
Jag tror på F 17:s långsiktiga överlevnad. Jag bekla-
gar att Christer Skoog inte gör det, men jag hoppas att
han röstar så i alla fall.

Anf. 177 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Just den här diskussionen om en av-
veckling av F 10 eller F 17 har ju engagerat väldigt
många såväl här i Sveriges riksdag som ute bland
allmänheten och militären. Jag har sett många brister
i det förslag som Centern och regeringen har lagt
fram. Det är många som delar synen på de här bris-
terna.
Jag föreslog tidigare i dag en återremiss till för-
svarsutskottet för att kunna behandla just frågan om
flygflottiljerna igen. Men jag har blivit informerad av
presidiet om det inte är formellt möjligt att återremit-
tera en del av utskottets betänkande. Det skulle i så
fall gälla hela betänkandet. Det var inte Miljöpartiets
avsikt. Därför blir jag tvungen att dra tillbaka det
förslag som vi tidigare lade fram, eftersom det inte
formellt är möjligt att lägga fram ett sådant förslag.
Jag tycker att den fråga som ställdes alldeles nyss
till Jeppe Johnsson är intressant. Moderaterna har ju
haft en motion om att bara ha fyra flygflottiljer kvar.
Man har också gett uttryck för att en av dem som bör
vara kvar är F 10 i Ängelholm. Jag förstår och re-
spekterar att Jeppe Johnsson inte i detalj är insatt
försvarsutskottets alla bedömningar och avvägningar.
Men om man ska ha fyra flottiljer kvar i Sverige och
om man vill ha kvar F 10 i södra Sverige, är det lätt
att förstå att det är omöjligt att också behålla F 17 i
södra Sverige. Man kan inte ha två flygflottiljer bred-
vid varandra i södra Sverige och kanske ingen längst
uppe i norr. Med det moderata förslaget hade den
flygflottilj som ligger i Jeppe Johnssons hemtrakter
avvecklats. Det är bara att konstatera detta faktum.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Jeppe Johnsson
med anledning av de nedskärningar vi har sett i om-
världen med en halvering av Europas militärutgifter
och 90 % lägre utgifter i Ryssland. Sverige har där-
emot legat kvar på samma nivå. I dag har vi moderni-
serat försvaret. Vi har sju ubåtar jämfört med att
Ryssland har en operativ ubåt i Östersjön osv. Ser
inte Jeppe Johnsson någon möjlighet till någon enda
minskning av Sveriges militärutgifter? Ska de fort-
sätta att ligga kvar på samma nivå i all evighet?

Anf. 178 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har inte förmågan att se framåt i
all evighet. Jag undrar om Lars Ångström, med sina
kontakter i den här branschen, ett halvår innan Ber-
linmuren föll kunde förutse det scenario som har
varit. Jag tycker att vi nöjer oss med att blicka tio år
framåt i tiden och inte i all evighet. Varken Lars Ång-
ström eller jag kommer väl att leva här i denna kam-
mare så länge.
Lars Ångström har tydligen dragit tillbaka försla-
get att lyfta ut flygvapnet. Där hade det funnits en
möjlighet att rösta på Moderaternas reservation nr 1
där vi yrkar avslag på alltihop. Om det är så att Lars
Ångström inte är nöjd med förslaget i dag, finns ju
den möjligheten att komma tillbaka till förhandlings-
bordet. Den kvarstår ju naturligtvis. Omröstningen
sker ju först i morgon.
När det gäller vilka flygflottiljer som ska vara
kvar säger ju också Lars Ångström att han förstår om
inte jag kan var uppdaterad på de som är allra bäst.
Han använder inte ordet fribrev, men han säger att vi
har fredat F 10. Vår strategi har varit att säga nej till
varje nedläggning. Eftersom man inte har föreslagit i
propositionen att F 17 ska läggas ned har vi inte be-
hövt säga nej till den. Men eftersom vi vill avvisa
hela propositionen blir det nej till en nedläggning av
F 10. Om ett nej till en nedläggning av F 10 tolkas av
Lars Ångström så att vi vill freda F 10, gör han en
helt annan och mycket konstig tolkning. Ett nej är ett
nej för oss.

Anf. 179 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Vi hade en majoritet i försvarsut-
skottet bakom ett förslag som innebar att just F 10
skulle finnas kvar och att andra flygflottiljer i stället
skulle avvecklas. Det hade med all säkerhet blivit just
den som ligger i Jeppe Johnssons hemtrakter, efter-
som det omöjligt skulle gå ihop med Moderaternas
motion om fyra flottiljer att ha två kvar bredvid var-
andra i södra Sverige.
Jeppe Johnsson frågade varför vi i Miljöpartiet
inte är beredda att återremittera hela försvarsutskot-
tets betänkande till utskottet. Om det hade funnits
någon möjlighet att få igenom en förändring i positiv
riktning hade vi självfallet yrkat på det. Men vi vet
själva att överbefälhavaren ringde runt till flera par-
tiledaren helgen innan betänkandet skulle justeras. Vi
vet att efter det samtalet ändrade sig Kristdemokra-
terna och avstod från att ta ställning, och vi vet att
Vänsterpartiet gjorde en kovändning. Jag bedömer
därför möjligheten att få igenom någon enda föränd-
ring som helt utsiktslös. Då är det ju meningslöst att
återremittera någonting till försvarsutskottet. Det
skulle bara bli någon sorts processande för proces-
sandets egen skull. Det leder inte till någon föränd-
ring. Därför avstår vi.
Jag delar också Jeppe Johnssons syn på att det
naturligtvis är omöjligt att se i all evighet. Det var
inte riktigt så jag menade. Min fråga var - och den
svarade inte Jeppe Johnsson på - om inte Jeppe
Johnsson ser möjligheten till någon enda minskning i
det läge vi befinner oss just nu.

Anf. 180 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har svårt att bedöma hur stora
minskningar vi kan göra på tio år. Jag är också med-
veten om att med de pengar vi har i dag och dem vi är
beredda att lägga på detta, kan vi inte behålla allt. Det
moderna försvaret är kanske inte så stort volymmäs-
sigt, men kostnadsmässigt behövs det nog ganska
mycket pengar. Jag kan inte avgöra hur mycket peng-
ar det behövs, men att det behövs mer än de som
finns i det förslag som majoriteten står bakom är jag
helt övertygad om.
När det gäller att ÖB har ringt runt och så att säga
förstört för Lars Ångström, tycker jag att Lars Ång-
ström ska ta det med ÖB och inte med mig. Han har i
alla fall inte ringt mig, men han har kanske ringt Lars
Ångström som har varit mycket aktiv i den här de-
batten. Vad Lars Ångströms aktivitet har syftat till
kan man bara ana. Jag hoppas att den har haft ett gott
syfte, men man har anledning att misstänka något
annat när man vet Lars Ångströms inställning till
försvaret och försvarsindustrin.

Anf. 181 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Min avsikt är att tala för regementena
F 10 i Ängelholm och garnisonen i Hässleholm.
Jag vill börja med att yrka bifall till min och Ken-
neth Lantz motion, Fö30, yrkande 1, under mom. 27.
Yrkande 2 är tillgodosett i reservation 24 under mom.
31, och jag instämmer i yrkandet om bifall till den.
Innan jag går in på de båda skånska regementena
och garnisonen vill jag bara säga någonting om de-
batten om Blekinge. Jag vill rätta Ångström i fråga
om att Kristdemokraterna har avstått från att ta ställ-
ning. Så är det naturligtvis inte. Vi avvisar hela pro-
positionen. Vi menar att den i grunden är felaktig,
och vi tycker att också frågan om F 10 och F 17 är
mycket dåligt skött.
Personligen vill jag också uttrycka att det är
mycket tråkigt att KA 2 i Karlskrona ska läggas ned
och att en lång historia i KA 2 kommer att gå förlo-
rad, med mycket kompetens och möjligheter.
Något lite positivt kan man dock säga. Utskottet
ändrade regeringens proposition i det hänseendet att
verksamheten vid örlogsskolorna i Karlskrona flyttas
till Kungsholmen, så att det kommer att ske en utökad
verksamhet där jämfört med vad som i dag sker vid
örlogsskolorna. Det är bra. Jag har själv gjort militär-
tjänsten vid KA 2 och har legat ute vid Kungsholms
fort. Det känns bra, men inte nog med det: det är
kulturhistoriskt bra, och det är militärstrategiskt
mycket viktigt. En liten rest låter alltså majoriteten få
finnas kvar av det stolta KA 2.
Låt oss så gå vidare och se på garnisonen i Häss-
leholm.
Inom ett begränsat geografiskt område finns två
utbildningsplattformar för mekaniserade förband,
Skånska dragonbrigaden MekB 8 i Hässleholm och
Södra skånska brigaden MekB 7 i Revinge. I Hässle-
holm finns dessutom, i en väl integrerad garnison,
Wendes artilleriregemente A 3 och försvarsområdes-
staben för Skåne län P 2/Fo 24.
Inom ett begränsat geografiskt område återfinns
fem större övnings- och skjutfält som uppvisar i stort
sett alla de terrängtyper som finns i södra och mel-
lersta Sverige. Det är ett bra geografiskt läge, såväl
för övningar som för de värnpliktigas hemresor.
Nu lägger Socialdemokraterna, Centern och
Vänstern ned Hässleholms garnison. Här är färdigin-
vesterat. Det är förbluffande att man väljer att göra en
sådan prioritering. Förutom förlust av den kompetens
som finns när det gäller utbildning i helbataljon förlo-
ras även viktig kompetens inom artilleriområdet när
A 3 läggs ned och all svensk artilleriutbildning kon-
centreras till Kristinehamn.
Den lösning som styrgruppen presenterade före-
faller inte samhällsekonomiskt ansvarsfull - den
uppvisar dessutom stora avvikelser från regeringens
riktlinjer. I dessa talas det bl.a. om att nyinvesteringar
ska undvikas, att samordning i storgarnisoner är att
föredra och att rationella produktionsförutsättningar
skulle föreligga.
Hässleholms garnison är en modern garnison med
hög grad av integration, inte bara mellan arméförband
utan även vad gäller regional ledning och flygvapen-
förband. I Hässleholm sker en del av F 10:s stridsle-
darutbildning. Hässleholms garnison är också en
modern, nyinvesterad garnison med god tillgång till
förläggningsplatser, såväl för ordinarie utbildnings-
behov inom den mekaniserade brigaden och dess
stödförband som vad gäller den av Pliktutredningen
föreslagna frivilliga tremånadersutbildningen, moder-
na och väl fungerande utbildningslokaler, inte minst
vad gäller den tekniska tjänsten.
I Hässleholms garnison finns också en modern
mekanikerskola, som bl.a. har rikstäckande ansvar för
den tekniska tjänsten i samband med introduktion av
flera nya materielsystem, bl.a. den nya bandvagnen
för bärgning av stridsvagnar och bandfordon och den
nya brobandvagnen.
Vidare är tillgången till övningsterräng med
skarpskjutningsmöjligheter alldeles nära garnisonen
mycket god - på närövningsfältet i Hovdala kan man
bl.a. skjuta skarpt med pansarskott och granatgevär
samt flera av de förstärkningsvapen som är montera-
de på stridsfordon.
Det är därför inte försvarligt att lägga ned garni-
sonen i Hässleholm. Jag har därför yrkat att det inte
ska ske.
När det gäller F 10 är ställningstagandet om möj-
ligt ännu enklare. Förslaget att lägga ned F 10 i Äng-
elholm sparar inte in några kostnader utan retar bara
skattebetalarna, som har varit med och betalat kalaset
för nyinvesteringar på flottiljen. Ungefär 1,4 miljar-
der kronor kastas i sjön! Socialdemokraterna, Centern
och Vänstern i försvarsutskottet bedömer att de fyra,
som egentligen är fem, kvarvarande flottiljerna har de
långsiktigt bästa förutsättningarna för att bedriva en
rationell och miljöanpassad verksamhet. Detta får
konsekvensen att man vill lägga ned Sveriges, kanske
Europas, modernaste anläggning, nämligen F 10.
Besparingarna som man talar om uteblir eftersom det
krävs investeringar på flera hundra miljoner kronor
per flottilj för att ta emot JAS. F 10 är nybyggt!
De som sätter sig in i ärendet och nu inte har lo-
kalpolitiska skäl att säga emot säger samfällt: F 10
måste få vara kvar! Vi ska ta vara på gjorda investe-
ringar i både byggnader, oljeavskiljare, nytt mo-
torprovhus, JAS-tvätthall och återvinningsanläggning
för Viggensystemet och utbildning på Gripen. Det är
ekonomiskt vansinne att investera hundratals miljoner
kronor av skattemedel i F 10 för att en kort tid efteråt
rasera verksamheten och bygga upp den på nytt på
F 17.
Nej! Rösta nej till att lägga ned F 10!

Anf. 182 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Det moderna kriget går snabbt. Det
brukar oftast vara avgjort på en vecka. Det kräver
högteknologi, och det ställer helt andra krav på pro-
fessionalism för dem som ska delta i kriget.
Det säkerhetspolitiska läget kan ändras fort. Den
ryska utvecklingen är oklar, och jag tror att det är
mycket farligt att inteckna nedgången i den ryska
militära förmågan. Vi ska komma ihåg att den åter-
tagning man talar om tar tid. Den upprustning som
man startade 1939 var fullt genomförd 1955. I ett
snabbt krig är det där tider som är fullständigt ohåll-
bara.
Försvaret har två uppgifter. För det första är det
försvaret av landet, och för det andra är det de inter-
nationella insatserna. Det här förslaget räcker inte till
någondera. Det är litet och tunt. Jag menar att ÖB
borde ha hållit sig för god för att ge sig in i alla de här
politiska kompromisserna. Han borde ha lagt fram ett
förslag som tillgodosåg försvarets behov och sedan
låtit oss göra kompromisserna på egen hand.
Dessutom innebär det här förslaget att vi fuskar i
patiensen. Vi urholkar Europas krishanteringsförmå-
ga. Vi ökar vårt beroende av USA. Vi gör oss mer
beroende av Natos insatser, och det kommer natur-
ligtvis så småningom att kräva ett svenskt Natomed-
lemskap - inte för att jag har något emot det, men en
del av dem som står bakom det här förslaget borde ha
det.
Det finns ett förband som är utsatt för ren regio-
nalpolitik. Det har skett helt öppet redovisat. Det är
F 10. Det är Sveriges modernaste flygflottilj. Där
finns den andra JAS-flottiljen. Där finns flygskolan.
Där finns två banor. Där finns ett utmärkt övningsom-
råde. Det faktum att det går mycket bilar i Ängel-
holmstrakten innebär inte att det går en förfärlig mas-
sa flyg i området.
Jag tror också att det är viktigt att man inte urhol-
kar möjligheterna för rekrytering till förbanden. Ska
man ha bra personal - det har man lyckats få på F 10,
och man har lyckats fylla kadrarna - måste man ock-
så med nuvarande skattesystem ha två försörjare per
familj, och då måste man klara att skaffa jobb åt med-
följande make eller maka. Det kräver en bred arbets-
marknad. Det kräver många alternativ. Det kräver
goda utbildningsmöjligheter. Annars urholkas kvali-
teten. Här ligger F 10 bra till.
En mycket uttalad regionalpolitik är farlig på det
viset att den faktiskt urholkar förmågan att konkurre-
ra om den kompetenta personalen. Och det är ett
olycksöde om vi urholkar möjligheterna för just fly-
get att få den rekrytering som detta avancerade va-
penslag så väl behöver.
I det här sammanhanget undrar man: Var finns
alla de skånska socialdemokratiska riksdagsledamö-
terna i F 10-frågan? Det var de som stod på F 10 och i
medierna och garanterade att de skulle rösta för
F 10:s bevarande men påstod att de andra partierna
var opålitliga. Det bästa man kan säga är väl att de
givit politikerföraktet ett ansikte, men det är inte bra.
Fru talman! Nu handlar det om en radikal avrust-
ning av det svenska försvaret. Det kan inte döljas av
att man försöker prata om annat. Man kastar in frågor
som kvinnlig värnplikt och homosexuella i försvaret
för att få bort blicken från det som är det väsentliga i
sammanhanget, nämligen denna urholkning av vår
krishanteringsförmåga och vår försvarsförmåga.

Anf. 183 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! I Dalarna, det riktiga Sverige, har fol-
ket alltid gått man ur huse till försvar för hembygden.
Och det har inte bara gällt hembygden. Också i själv-
aste huvudstaden har man vid ett antal tillfällen kallat
dalfolket till hjältemodiga insatser. När det har varit
nödvändigt har man också gått emot stormännen i
Stockholm och ryckt ut till försvar när självklara
värden stått på spel.
Sverige skulle förmodligen ha sett annorlunda ut
utan dalfolkets insatser i samband med Englbrekts
och Gustav Vasas frihetskrig. Vi får inte heller
glömma stora daldansen, bondetåget till Stockholm
på 1700-talet. Många gånger har dalfolket visat sin
beslutsamhet och kraft, och Dalabrigaden och Dalre-
gementet har ofta spelat en avgörande roll. Historiskt
sett har inget annat regemente i Sverige så tydligt
knutits till vår historia och vår frihetskamp som just
Dalregementet och Dalabrigaden.
Inte ens Orsa kompani, som under åren fått leva
med det av korpral Gifting myntade uttrycket "Orsa
kompani lovar inget bestämt" har dragit sig undan
utan flitigt deltagit i frihetskampen, tågat mot Stock-
holm men också bevakat vidderna mot fienden i norr
och väster vid Orsa skans och Rots skans.
Den historiska förankring som Dalabrigaden och
Dalaregementet har i folkdjupet i hela Gäv-
le/Dalaregionen är en kraft som Sverige inte har råd
att förspilla. Förutsättningen för ett bra försvar är ju
just denna föredömliga folkförankring där försvaret
av hembygden och Sverige är djupt planterad i hjär-
tat. "I fädrens spår för framtids segrar" heter det som
bekant när man passerar Vasaloppsmålet.
Fru talman! Nu är det så illa att huvudsakligen so-
cialdemokrater och centerpartister genom dagens
beslut vill sätta punkt för dalfolkets ärorika kamp för
fred och frihet. Folkförankringen och de historiska
meriterna borde tydligare ha varit med i beräkningen
och viktats innan propositionen lades fram. Med sitt
strategiska läge i Gävle/Dalaregionen är regementet
dessutom en viktig bas för ett stort omland från Mä-
lardalen i söder genom Dalarna och södra Norrland
och upp mot Östersund i Jämtland. Här har vi 10 %
av Sveriges landyta, 10 % av befolkningen, 10 % av
antalet kommuner och mer än 10 % av landets hem-
värns- och frivilligpersonal.
I den pågående omdaningsprocessen med bl.a.
stora neddragningar av värnpliktstjänstgöringen är det
angeläget att på olika sätt finna vägar till en fördjupad
folkförankring. Insatser måste till för att bibehålla och
helst vidareutveckla detta engagemang. Tendenser till
resignation och uppgivenhet finns tyvärr redan på
sina håll. Falun skulle med lite god vilja kunna ut-
vecklas till en särskild utbildningsbas inom frivillig-
verksamheten som stöd till de distriktsenheter som
propositionen föreslår.
Med speciell riktning till försvarsministern, som
har varit med oss ganska länge i dag men nu nyligen
har gått, och dessutom med tanke på framtiden, vill
jag också betona behovet av en större satsning på
skjutfältet vid Trängslet i Älvdalens kommun. Brett
stöd från alla partier och många motionärer finns i
den frågan. Låt folket i Tiveden känna sig trygga och
lugna från hotet av Villingsbergs skjutfält och följ
folkviljan både i Dalarna och Närke genom en fortsatt
satsning på Älvdalsfältet vid Trängslet! Det är bud-
skapet.
Fru talman! Kristdemokraternas huvudlinje är bi-
fall till reservation 1, som innebär avslag till proposi-
tionen i dess helhet. Om det inte vinner gehör avstår
vi i övriga moment som berör nedläggningar. Krist-
demokraterna deltar alltså inte i något beslut om
nedläggning av Dalregementet. Men för min del vill
jag ändå betona den här frågans vikt genom att yrka
bifall till min motion om ett bibehållande av Dalre-
gementet och Dalabrigaden. Yrkandet berör således
mom. 20 och bifall till motion Fö34 yrkande 1.

Anf. 184 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! Den 29 mars 2000 är, som en del redan
före mig har sagt, en svart dag i Sverige. Jag skulle
nästan vilja kalla den för nattsvart. Försvaret halve-
ras, man skulle nästan kunna säga raseras, och risker-
na ökar för att vi i Sverige vid en kris inte ska kunna
försvara vårt eget land. Det är många förbandsorter
som drabbas hårt, bl.a. Sollefteå i Västernorrlands
län, det län som jag själv är från.
För kort tid sedan invigdes den nya matsalen vid
Sollefteå garnison. Den har kostat åtskilliga miljoner
kronor - till ingen nytta. Under senare år har verk-
stads- och underhållslokaler upprustats för några
hundra miljoner. Övningsfälten har också rustats upp
för miljoner. Kasernerna har satts i stånd för stora
pengar. Sollefteå garnison har för någon vecka sedan
utnämnts till den mest effektiva militära förbandsen-
heten.
Detta är fakta som fullständigt negligerats från re-
geringens och Centerns sida i samband med deras
ambitioner att rasera eller halvera det svenska försva-
ret. Så vårdslöst hanterar socialdemokrater och Cen-
tern skattebetalarnas pengar!
Tecknat mot den bakgrunden är det fullständigt
obegripligt att man lägger ned Sollefteå och investe-
rar i Östersund för hundratals nya friska miljoner i
kaserner och verkstäder. Samtidigt ligger övningsfäl-
ten långt bort, och de kommer i driftskostnader att
kosta mycket mer än vad Sollefteå skulle kosta. Det
som sker är enligt min mening ett politiskt vansinne
och ett ekonomiskt lättsinne. Det är en stötande ka-
pitalförstöring.
Det svenska försvaret ska halveras, och regering
och center argumenterar för att det svenska försvaret
trots denna halvering inte bara ska vara krigsdugligt
utan också i stånd att försvara den svenska nationen
vid angrepp utifrån.
Man har, fru talman, anledning att fundera över
om den som stått för den säkerhetspolitiska bedöm-
ningen inför halveringsbeslutet för försvaret, nämli-
gen ambassadör Lars Danielsson, har varit den rätte
för att utföra det här mycket delikata och viktiga
uppdraget.
Lars Danielsson har ju under senare tid fått hård
kritik för planeringen av statsministerns resa till Syd-
afrika. Man kan fundera över om en person som inte
ens klarar av ett sådant uppdrag anses ha de insikter
och det omdöme som krävs för att utforma den säker-
hetspolitiska bedömningen av Sveriges risker att
hamna i olika typer av konflikter med länder som
Ryssland.
Frågan måste ställas. Kan vi lita på Lars Daniels-
sons slutsatser? På vad grundar han sina bedömning-
ar? Moderata samlingspartiet har kommit fram till en
helt annan säkerhetspolitisk bedömning som indikerar
att vi inte kan tillåta oss en sådan omfattande ned-
dragning av den svenska försvarsstyrkan som rege-
ringen och Centern ställer sig bakom.
Fru talman! Jag måste uttrycka en stor besvikelse
över mina riksdagskolleger från Västernorrlands län.
Socialdemokraterna och Centerns enda representant
liksom Vänsterpartiet är tydligen beredda att försätta
Sollefteå i denna ytterst brydsamma situation.
Från den socialdemokratiska sidan har hittills i
debatten inte någon enda socialdemokratisk riks-
dagsman från Västernorrlands län gått upp och för-
sökt försvara Sollefteå. Men jag har sett att Göran
Norlander har anmält sig i efterhand till ett anförande.
Det ska bli intressant att ta del av hans synpunkter.
Jag förmodar att han ställer in sig i det socialdemo-
kratiska lägret och hellre lägger ett förslag och verkar
för att Sollefteå garnison läggs ned i ett Ådalen som
präglas av avveckling, utflyttning och dålig kommu-
nal ekonomi.
Den här dramatiska nedläggningen av Sollefteå
garnison sker i en kommun där garnisonen är den
allra största arbetsgivaren, där man redan nu, före den
utflyttning som kommer genom förbandsnedlägg-
ningen, har en befolkningsminskning på 400-500
personer per år, och där man har en ekonomi som
framtvingar en kommunal utdebitering som ligger i
topp i Sverige.
Bara detta tycker jag på något sätt ändå borde ge
anledning att fundera över om det regionalpolitiskt är
riktigt att lägga ned Sollefteå garnison och låta för-
banden vara kvar i Östersund där åtskilliga hundratals
miljoner krävs för att rusta upp den militära verksam-
heten så att den hamnar på ungefär den nivå där Sol-
lefteå redan nu ligger.
Jag tycker att detta är regionalpolitiskt oövertänkt.
Det är bättre att lägga ned förbanden i Östersund och
ha kvar dem i Sollefteå. Det är lättare att tillföra Ös-
tersund annan verksamhet än vad det är för Sollefteå.
Jag tycker att det som nu händer är tragiskt och
sorgligt, dels därför att det minskar Sveriges möjlig-
heter att försvara sitt territorium, som jag tidigare har
sagt, dels med tanke på Sollefteås framtid.
Den brist på dådkraft som näringsminister Björn
Rosengren visat hittills i fråga efter fråga ger anled-
ning till en mycket stor oro för att han inte kommer
att lyckas ersätta garnisonens arbetsplatser med and-
ra.
Fru talman! Jag vill med detta säga nej till en
nedläggning av Sollefteå garnison, och jag yrkar
därför bifall till den moderata reservationen 16 där vi
också helt klart ger uttryck för att vi från moderat sida
motsätter oss en nedläggning av Sollefteå garnison.

Anf. 185 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det var något av en domedagspredi-
kan nästan på vers med mycket av vansinne, lättsin-
ne, osv.
Alla de lokaler som är upprustade och som Per-
Richard Molén tog upp förutsätter jag inte kommer
att vara värdelösa i framtiden, eftersom omställnings-
gruppen nu arbetar intensivt med att få ersättning-
sjobb till Sollefteå. Därför tror jag som sagt inte att
det är bortkastat.
Däremot skulle jag vara väldigt intresserad av att
höra vad Per-Richard Molén, eller rättare sagt Per-
Richard Moléns partikamrater, tycker om förslaget att
man skulle byta ut Östersund mot Sollefteå. Hur stor
förankring finns det för det i Per-Richards Moléns
eget parti?

Anf. 186 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! De lokaler som finns där uppe är sä-
kerligen inte värdelösa. Men jag har nog en känsla av
att Birgitta Sellén trots allt kanske är något naiv som
tror att en kommun som just Sollefteå ska ha möjlig-
heter att dra till sig de arbetsplatser som ska leda till
en kompensation för denna nedläggning. Det hade
varit bättre om vi själva, alla i Västernorrlands län
inklusive socialdemokrater och centerpartister, hade
ställt upp för, verkat för och slagits för Sollefteå och
på det sättet kunnat hävda att det hade varit bättre att
lägga ned förbanden i Östersund beroende på att den
staden har betydligt mycket bättre förutsättningar att
kunna erbjuda verksamheter av ett helt annat slag.
Inte bara militärt utan även regionalpolitiskt hade det
varit betydligt mycket bättre om vi hade kunnat göra
på det sättet. Därför är jag kolossalt besviken över det
sätt på vilket socialdemokrater och centerpartister
från Västernorrland nu mer eller mindre ödelägger en
del av den svåraste delen av Ådalen.

Anf. 187 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är ju just därför som vi i Center-
partiet har velat vara med ända till slutet därför att vi
inte vill ödelägga Ådalen utan därför att vi vill ga-
rantera att vi kan vara med och påverka vilka ersätt-
ningsjobb som ska kunna komma dit.
Som jag sade i mitt inledningsanförande var det
givetvis inte en rolig sak som hände, och det skapar
alltid en oro för alla förändringar som ska ske. Men vi
ser redan i dag att Sollefteå kommer med många olika
innovationer på vad man ska kunna ha för ersättning-
sjobb.
Jag fick inte heller svar på min fråga vad jämtarna
tycker om förslaget, eftersom Per-Richard Molén inte
vill svara på vad partikamraterna tycker. Men vad
tycker jämtarna om förslaget att lägga ned förbanden
i Östersund?

Anf. 188 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Birgitta Sellén ska inte fråga mig vad
jämtarna tycker. Det är bättre att fråga jämtarna vad
de tycker om det. Jag är övertygad om att de i och för
sig inte tycker det. Men verkligheten och förutsätt-
ningarna skiljer sig på något sätt åt mellan dessa två
orter, vilket talar för - det tycker jag att man från
Socialdemokraternas och Centerns sida borde vara
medvetna om - att det hade varit betydligt bättre att
verka för att Sollefteå garnison hade fått vara kvar.
Det som Birgitta Sellén och Centern gör är att ni
inte bara ödelägger det svenska försvaret. Ni ödeläg-
ger Ådalen, och ni ödelägger också era förutsättning-
ar som centerparti att på något sätt kunna vinna någon
form av stöd i Västernorrlands län.

Anf. 189 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Frihet och fred utgör en nödvändig
och stabil grund för demokrati och trygghet i vårt
land liksom i andra länder. Dessa värden måste alltid
kunna försvaras om ett land ska kunna utvecklas på
ett positivt sätt.
Förslaget i försvarsutskottets betänkande Det nya
försvaret som i dag har debatterats innebär planlösa
neddragningar av det svenska försvaret. Det vilar på
en bräcklig grund, präglas av kortsiktighet och en
dåligt genomförd omvärldsbedömning. Säkerhetspo-
litiskt trovärdiga motiv för att genomföra den drastis-
ka neddragningen lyser med sin frånvaro. Detta är
mycket allvarligt.
Den mellan regeringen och Centerpartiet träffade
uppgörelsen om det svenska försvarets framtida om-
fattning och utformning äventyrar enligt min uppfatt-
ning möjligheten att försvara hela landet. Dessutom
begränsar uppgörelsen och det nu liggande förslaget,
om det vinner riksdagens gillande, kraftigt Sveriges
fortsatta möjligheter att delta i internationella freds-
främjande insatser, detta även om regeringen i propo-
sitionen tillmäter dessa insatser ökad betydelse inom
ramen för det framtida nya svenska försvaret.
Den starka bantningen av försvaret liksom ned-
dragningen av antalet utbildade värnpliktiga kommer
att negativt påverka Sveriges möjligheter att snabbt
åta sig internationella uppgifter i framtiden.
Osäkerheten är för närvarande mycket stor om
Rysslands fortsatta utveckling. Något direkt militärt
hot mot Sverige just nu finns inte, men osäkerheten
om vad som kommer att hända där framöver är bety-
dande. Vad som händer under president Putin är
mycket ovisst.
Då det gäller utskottets förslag om flygvapnets
framtida inriktning och utformning kontrasterar detta
mot tidigare från Försvarsmakten och ÖB framförda
förslag.
Nu liggande förslag saknar dessutom konsekvens
och logik i förhållande till de försvarsbeslut som togs
1992 och 1996. Särskilt anmärkningsvärt är att sam-
ma partier - Socialdemokraterna och Centerpartiet -
som utgjorde kärnan av majoriteten vid försvarsbe-
slutet 1996 nu, inte minst vad gäller flygvapnets ut-
formning, väljer en annan inriktning. Tveklöst inne-
bär det förslag som nu presenteras för flygvapnets del
ett avsevärt risktagande.
En nedläggning av F 10, som efter riksdagsbeslu-
ten 1996 och 1998 utvecklats starkt, skulle vara till
mycket stor skada för det svenska flygvapnet och
försvaret.
Risken är mycket stor att regeringens och Cen-
terns förslag som nu framförs i betänkandet kan
komma att äventyra ombeväpningen till JAS 39 Gri-
pen. Detta innebär att den planerade ersättningen av
Viggensystemet försenas, med ytterligare, starkt
ökade, kostnader och säkerhetsrisker som följd.
Att också, som föreslås, åter flytta Krigsflygsko-
lan kan få förödande effekter för såväl grundutbild-
ningen som den fortsatta utbildningen av flygförare
till JAS 39 Gripen-systemet. Regeringen konstaterar i
propositionen att utbildningen av flygförare och om-
skolningen till Gripensystemet är känsligt under de
närmaste åren och ställer krav på flottiljkapacitet.
Trots detta är man uppenbart beredd att offra F 10
som är mitt uppe i denna för flygvapnet så utomor-
dentligt viktiga utbildningsprocess.
En flyttning av Krigsflygskolan innebär att den
grundläggande flygutbildningen på nytt måste organi-
seras om från grunden. Risken är därvid stor att anta-
let nyexaminerade piloter under lång tid kan bli
mycket litet. Kostnaden, såväl ekonomiskt som ef-
fektmässigt, kan därvid komma att bli mycket högre
än beräknat vid övergången från Viggensystemet till
Gripensystemet. Flygvapnet och försvaret har, menar
vi moderater, definitivt inte råd med dessa försening-
ar, kostnadsökningar och det risktagande som rege-
ringens och Centerns förslag kan leda till.
En nedläggning av F 10 och en förflyttning av den
nu i höstas där introducerade andra svenska JAS 39
Gripen-divisionen samt Krigsflygskolan innebär
dessutom ett svek mot den personal som förflyttats
till F 10 efter tidigare, under 90-talet, tagna försvars-
beslut. Nog finns det starkt fog för deras kritik mot nu
framlagda förslag. Eftersom dessa nu, tillsammans
med sina familjer, etablerat sig - efter flera omflytt-
ningar - i nordvästra Skåne, fått arbete osv. är risken
stor att många lämnar försvaret. Klart står redan att få
av flygskolans lärare är beredda att flytta med till
annan ort liksom att många piloter och tekniker avise-
rat sin avsikt att lämna flygvapnet om F 10 läggs ned.
Över 360 miljoner kronor har bara under de se-
naste två åren satsats på F 10. Ytterligare 65 miljoner
kronor satsas för närvarande för att kunna sätta upp
JAS-division nr 2 på flottiljen. Nya investeringar och
kostnader, inklusive förlängd användning av Viggen-
systemet, kan uppgå till 2 000 miljoner kronor. Det är
facit av nedläggning och flyttning.
Dessa kostnader och denna kapitalförstöring som
en nedläggning av F 10 skulle innebära kontrasterar
starkt mot regeringens egna ord i propositionen:
"Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar
skulle minimeras."
Jag kan inte finna några bärande skäl som kan
motivera en nedläggning av F 10. Tvärtom talar för-
svarspolitiska, försvarsekonomiska och samhällseko-
nomiska skäl starkt för ett bibehållande av F 10.
Fru talman! Skåne drabbas hårt om utskottets för-
slag om det nya försvaret vinner bifall. Förslaget att
utöver nedläggning av Skånska flygflottiljen också
lägga ned skånska dragonbrigaden, MekB 8, samt
Wendes artilleriregemente, A 3, i Hässleholm innebär
en rad negativa konsekvenser. De goda erfarenheter-
na av den tidigare samlokaliseringen mellan P 2 och
T 4 och nu senast mellan P 2 och A 3 förloras.
I Skåne finns landets enda utbildningsplattform
för artilleriförband med kompetens vad avser indirekt
eld för understöd av mekaniserade förband i form av
Wendes artilleriregemente. Strävan i den nya för-
bandsstrukturen är ju att gå från dagens blandning av
infanteriförband och mekaniserade förband till enbart
mekaniserade förband. En nedläggning av A 3, vilket
föreslås i betänkandet, innebär med stor sannolikhet
att en stor del av den på området mycket kompetenta
militära personalen lämnar den militära banan. Den
nya artilleriplattform i Kristinehamn som regeringen
föreslår är en solitär, vilket innebär att man måste
börja med att bygga upp nämnda kompetens från
grunden. Detta förefaller inte vara särskilt kostnadsef-
fektivt.
Fru talman! Det är ett märkligt försvarsbeslut som
riksdagen står i begrepp att fatta i morgon den
30 mars. Bristfälliga underlag, inte minst ekonomiskt,
och förbandsnedläggningar som är inledda redan
innan riksdagens formella beslut fattats är bara några
av de många detaljer som sammantaget gör att förtro-
endet för regeringens, Försvarsdepartementets och
försvarsledningens förmåga att hantera den demokra-
tiska processen är lågt.
Därför är det bästa som nu kunde hända att riks-
dagen går emot förslaget och att en ny parlamentarisk
försvarskommitté med uppgift att snarast ta fram ett
nytt underlag till ett hållbart försvarsbeslut kommer
till stånd.
Det utskottsbetänkande som riksdagen nu har att
ta ställning till leder till nya kostbara investeringar,
samtidigt som redan gjorda investeringar och sats-
ningar förslösas och förkastas. Ett uppskjutet för-
svarsbeslut skulle i slutändan inte bli dyrare än det
blir med de många extrautgifter som kommer att
uppstå genom det nu framlagda förslaget.
Ett mer solitt tilläggsunderlag med tydliga pri-
slappar både på de förband som regeringen vill lägga
ned och på de förband som regeringen vill behålla,
där det tydligt framgår vilka verkliga kostnader som
är förknippade med varje enskild enhet såväl vad
gäller drift och underhåll som vad gäller investe-
ringsbehov under den kommande femårsperioden,
borde snabbt kunna tas fram.
I ljuset av ett sådant ställningstagande skulle såväl
Skånska flygflottiljen, landets andra JAS Gripen-
flottilj, med Krigsflygskolan på F 10 i Ängelholm
med stor sannolikhet leva vidare. Detsamma gäller
Hässleholms garnison med MekB 8 och A 3, vilkas
samlokalisering visar sig såväl militärt som ekono-
miskt mycket fördelaktig. Vi skulle kunna utbilda alla
Skånes värnpliktiga i Skåne till låga kostnader. Med
en stor garnison bestående av det bästa i nuvarande
garnisoner i Hässleholm och Revinge kan vi uppnå
detta.
Ett nej till regeringens och Centerns förslag, och
därmed till ospecificerade utgifter på skattebetalarnas
bekostnad samt en från demokratisynpunkt minst sagt
tveksam process, framstår som det enda ansvarsfulla
ställningstagandet i morgon den 30 mars.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Om den inte skulle bifallas yrkar jag bifall till reser-
vation nr 16 under samtliga moment.

Anf. 190 ROY HANSSON (m):
Fru talman! Jag kommer i detta anförande att i
huvudsak beröra försvaret av Gotland med omgivan-
de farvatten och säkerhetspolitiken i Östersjöregio-
nen. Jag kommer i allt väsentligt att uppehålla mig
vid de motioner jag lämnat med anledning av rege-
ringens proposition 30 men även kring de motioner
som jag lämnade under allmänna motionstiden.
Inledningsvis vill jag instämma i de yrkanden som
är framställda av Henrik Landerholm med avslag på
föreliggande proposition i dess helhet och bifall till
reservationerna 16 och 25 av Olle Lindström.
Fru talman! Jag konstaterar att försvarsministern
inte är kvar i kammaren, och då får väl utskottsmajo-
riteten svara för försvarsministerns roll och sin egen
roll i propositionen.
På s. 66 i regeringens proposition 30 står: "På
Gotland erfordras lokalisering av markstridsförband
och möjligheter att basera luftstridsförband."
Nu är det så att Gotland är en ö i Östersjön. När
jag läste propositionen slog det mig att den som skrev
denna text inte visste att det finns vatten i Östersjön!
Onekligen undrar jag vad försvarsministern tänkte då
denna text föredrogs för honom och ställdes inför det
orimliga att inte ha möjligheter att basera marina
förband på Gotland.
Det är ju så att Sverige har skyldighet att kunna
agera på vårt territorialhav. Därtill kommer våra
skyldigheter att öka med anledning av att Scheng-
enöverenskommelsen i närtid träder i kraft.
Att avhända sig möjligheten att inte basera marina
förband på Gotland mitt i Östersjön ter sig märkligt,
inte minst i historiskt perspektiv. Under århundraden
har det alltid haft stor betydelse hur denna strategiska
plats har disponerats.
På s. 40 i utskottsbetänkandet beskrivs nödvän-
digheten av att ha förmåga att agera med marina
förband. På s. 42 i betänkandet står: "Härvid skall
förmågan, särskilt i Östersjöområdet, snabbt kunna
ökas i anslutning till akuta kriser - - -."
Hur ska detta vara möjligt när man i samma be-
tänkande föreslår nedläggning av KA 3 i Fårösund?
Kanske kan företrädare för utskottsmajoriteten här
förklara hur det ska vara möjligt.
I en särskild motion tar jag upp Gotska Sandön.
Det är en underbar plats som är en del av Sverige.
Året-runt-bemanningen av två man möjliggörs genom
samverkan mellan olika myndigheter, där försvaret
har ansvarat för bl.a. underhållstransporter.
Betydelsen av bemanningen på Gotska Sandön,
utöver det rent folkrättsliga, visade sig för några år
sedan då det finska fartyget Karelia förliste. Genom
ingripande från Gotska Sandön kunde en räddnings-
aktion genomföras.
Eftersom det i propositionen föreslogs avveckling
av KA 3 i Fårösund och därmed att marinens fartyg
inte längre skulle finnas på Gotland var det naturligt-
vis inte möjligt att genomföra nödvändiga transporter
till Gotska Sandön. Då menar kanske någon att då får
väl marinen genomföra underhållstransporter från
Vaxholm. Det går säkert bra men inte vintertid då det
finns is i skärgården. Då säger väl samma förståsig-
påare att då får väl marinen ta större fartyg under
vintertid. Nej, detta är inte heller möjligt eftersom det
inte finns någon hamn på Gotska Sandön.
Det är ett exempel på att propositionen inte är sär-
skilt väl genomtänkt. Jag kan inte utläsa hur ut-
skottsmajoriteten har säkerställt transporter till och
från Gotska Sandön, men det kanske kommer någon-
ting från utskottsmajoriteten i kväll.
Jag nämnde tidigare att i regeringens proposition
föreslås nedläggning av KA 3 i Fårösund. Utöver att
detta innebär ett hårt slag mot hela norra Gotland har
förslaget även skapat oro för vår säkerhet och vår
försvarsförmåga. Jag har under vintern blivit upp-
ringd av och fört samtal med många människor på
Gotland om detta.
Det är många äldre som varit med om andra tider
och som uttryckt djup oro för den nu förda politiken.
Jag har uppmanats att göra vad jag kan för att föränd-
ra den nuvarande säkerhets- och försvarspolitiken.
Det är viktigt att försvarsministern och utskotts-
majoriteten får reda på att denna oro finns, och jag
kan inte annat än beklaga att regeringspartiet i denna
för landet viktiga fråga har kommit att styras av sam-
arbetspartierna till vänster.
Är majoriteten nöjd med denna ordning?
Tidigare försvarsbeslut har alltid grundats på sä-
kerhetspolitiska bedömningar som utformats för att
svara upp mot hur det säkerhetspolitiska läget varit.
Efter vad jag förstår gäller detta inte nu. I tidigare
försvarsöverenskommelser har Gotlands betydelse
alltid framhållits. Av någon anledning, som inte är
motiverad i propositionen, görs nu andra övervägan-
den och, som jag ser det, helt utan grund.
I propositionens avsnitt 4 förs ett resonemang om
internationella förutsättningar. Inget av detta åter-
speglas i propositionens förslag. T.ex. framhålls inte
betydelsen av möjlighet till marin närvaro på Got-
land.
Fru talman! På Wisborgsslätt i Visby har det or-
ganiserats en rationell och väl sammanhållen armé-
garnison, ett arbete som pågått länge, under ca 25 år.
Det har blivit en lyckad organisation, som innehåller
ledning och utbildning som medger nödvändiga
samövningar av förband på ett rationellt sätt.
Den militära verksamheten på Wisborgsslätt är så
välorganiserad att många har studerat verksamheten
för att få erfarenheter för egen del.
Tre utbildningsförband, A 7, Mek B 18 och Lv 2,
finns inom samma område och utnyttjar samma ut-
bildningsanordningar. Utbildningen är tidsförskjuten
på så sätt att ett förband som gjort grundläggande
övningar, t.ex. på skjutbanan, lämnar plats för nästa
förbands grundläggande eldhandvapenutbildning.
Utbildningen är däremot förlagd så att samöv-
ningar med förband möjliggörs. Jag tror att alla för-
står att för att det ska bli bra övningar med mekanise-
rade förband måste artilleriförband delta med eldleda-
re och understöd.
I utskottsbetänkandet på s. 37 talas det om bety-
delsen av allsidigt sammansatta förband. Så är det på
Gotland nu. Det är då märkvärdigt att man i samma
betänkande på ett dramatiskt sätt ändrar på detta. Det
skulle vara intressant att höra från utskottsmajoriteten
varför det som majoriteten skriver på s. 37 i betän-
kandet inte ska gälla Gotland.
Detta omöjliggörs genom propositionen där det
föreslås att det bildas en s.k. solitär på Wisborgsslätt
på Gotland, något som man försökt undvika under
lång tid, och där artilleri lokaliseras till Värmland och
luftvärn till Halland. Det inses lätt att några samöv-
ningar framöver lär inte bli möjliga på Gotland.
Däremot blir det kvar lokaler och utbildningsan-
ordningar som är byggda för tre förband. Självfallet
blir det svårt att fullt ut utnyttja dessa investeringar. I
propositionens avsnitt 5.6 finns anvisningar för hur
avveckling av mark, anläggningar och lokaler ska
ske. Jag tror att det blir svårt att avveckla en halv
matsal eller ett skjutbaneområde under halva året.
Fru talman! En annan märklighet i propositionen
finns på s. 75: "Av främst kostnads- och under-
hållsskäl bör det dock inte genomföras någon strids-
vagnsutbildning på Gotland."
I min motion om säkerhets- och försvarspolitik i
Östersjöområdet har jag hemställt om redovisning av
vari dessa kostnader ska bestå.
Påståendet är märkligt eftersom det på Wis-
borgsslätt finns en nybyggd verkstad för stridsfor-
donsunderhåll. Vad jag vet är det den enda verksta-
den i landet som är anpassad för underhåll av Leo-
pardstridsvagnar. Vidare finns en nybyggd tvätthall
för stridsfordon inom kasernområdet. Därutöver är
bärigheten på vägar, uppställningsplatser m.m. anpas-
sad för stridsvagnar.
Vad gäller kostnader tror jag att alla vet att ett av
de bästa, kanske det bästa, övningsfältet för stridsfor-
don, Tofta skjutfält, finns i Wisborgsslätts närområde.
Övningar med mekaniserade förband kan således
genomföras utan kostnadskrävande transporter. Jag
ser fram emot en redovisning av detta påstående i
propositionen.
Fru talman! Jag ska återgå till påståendet på s. 66
om lokalisering av markstridsförband och möjligheter
att basera luftstridsförband på Gotland. Det är nog
bra, men de senaste konflikterna har tydligt visat på
luftkrigsföringens betydelse. Det gäller insatserna
mot Irak och senast mot Serbien. Möjligheten att
basera flygförband utan luftvärnsskydd ter sig inte
sannolik. Efter vad jag förstår avser propositionen
med basering av luftstridsförband basering av flyg-
förband på Visby flygplats. Hur ska detta ske med
skydd av luftvärn?
I utskottsbetänkandet på s. 38 står: "Jaktflyg och
luftvärn i samverkan behövs i luftförsvaret." Hur ska
detta ske när det föreslås att luftvärnet flyttas från
Gotland till Halmstad?
Hade det varit så att krigsförband ur luftvärnet
hade förrådsställts på Gotland, så hade det enbart
varit nödvändigt att transportera personal. Det hade
varit möjligt inom rimlig tid att organisera luftvärns-
skydd vid Visby flygbas. Efter vad jag förstår kom-
mer det inte att bli någon förrådsställning av luft-
värnsmateriel eller materiel för underhåll på Gotland.
Med viss kunskap är jag övertygad om att det inte
kommer att vara möjligt att på ett tillfredsställande
sätt organisera skydd på Visby flygplats, i vart fall
inte i rimlig tid eller tillräckligt bra.
Erfarenheter från förstärkningsoperationer av
detta slag är svåra att genomföra. Detta förstod ansva-
riga 1936 och organiserade därför luftvärn på Got-
land. På vilken indikation tänker sig försvarsminis-
tern och utskottsmajoriteten att utnyttja baserings-
möjligheten av luftstridsförband på Gotland, och hur
är det tänkt att man ska säkerställa luftvärnsskydd
med denna ordning?
Fru talman! Jag ska avslutningsvis ta upp frågan
om samordning mellan Kustbevakningen och mari-
nen. Jag tycker det är bra att försöksverksamhet nu
kommer till stånd inom detta område. Jag har motio-
nerat om detta under allmänna motionstiden såväl
1998 som 1999. Självfallet tycker jag det är bra att
flera motionerat om samma sak 1999 och att detta nu
kommer till stånd. Jag tycker att det borde ha varit
gjort för länge sedan, i likhet med vad man gjort i
andra länder.
Det hade naturligtvis varit bra om det hade varit
några av marinens stridskrafter kvar på Gotland. Då
hade man haft någonting att samverka med. Sjöfarts-
verket har avvecklat vid årsskiftet sjöräddningscent-
ralen, kustradion är på väg avvecklas och huvuddelen
av marinens enheter försvinner.
När det gäller att sammanföra organisationer hop-
pas jag att man nogsamt studerar detta och tittar vad
som finns, så att man inte ger sig på att göra investe-
ringar någon annanstans.
Som sagt yrkar jag bifall till tidigare nämnda mo-
derata yrkanden.

Anf. 191 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Det är många saker som är märkliga
och uppseendeväckande med det beslut som en riks-
dagsmajoritet ska fatta om det s.k. nya försvaret. Det
har den här långa debatten givit besked om.
Ett avslag, och därmed en återremiss av ärendet
för nya överväganden, vore det naturliga. Bakom det
förslaget står också en så betydande del av riksdagen
att regeringen borde ha insett att det önskemålet
skulle ha tillgodosetts.
Jag har begärt ordet för att belysa det allra sista
inslaget i den kohandel som ägde rum i försvarsut-
skottet och som leder till att flygverksamheten på
F 16 i Uppsala kan komma att avvecklas om det an-
givna inriktningsbeslutet verkligen verkställs.
Därmed skulle rikets huvudstad och hela Mälar-
dalen stå utan flygförband i sin närhet. Samtidigt
läggs Lv 3 i Norrtälje ned, ett förband med särskilda
uppgifter för luftförsvaret i huvudstadsregionen i en
beredskaps- och krigssituation. Det verkar inte vara
särskilt välavvägt.
Ett beslut om F 16 på det angivna sättet torde ock-
så komma att försämra möjligheterna att exportera
JAS. Det kommer att göra ett märkligt intryck att
F 16 i Uppsala, som ligger intill huvudstaden, inte
utrustas med JAS.
Fru talman! Det finns förmodligen starka skäl att
med den anslagsram som står till förfogande för för-
svaret begränsa antalet flygflottiljer till fyra. Det är
också vad ÖB har föreslagit och utgått ifrån, och det
är också ett resonemang som får stöd i den moderata
partimotionen.
Men det är ett ytterst anmärkningsvärt ställnings-
tagande som regeringen och försvarsutskottets majo-
ritet har gjort när man föreslår att lägga ned just de
två flygflottiljer som förmodligen är de två bästa vi
har och där rationella och geografiska skäl talar för
att de borde finnas kvar.
Det är typiskt att man inte vill ha en objektiv ut-
redning presenterad för sig kring vilka flottiljer som
bör bibehållas, utan att man låter andra och dolda
beslutskriterier och ren partipolitisk kohandel prägla
sitt agerande och beslut.
Jag tycker att det är särskilt tråkigt att en majori-
tetsföreträdare i försvarsutskottet, utskottets vice
ordförande Tone Tingsgård från Uppsala, inte vet
bättre. Nu medverkar hon till ett dystert beslut för
Uppsala och för F 16, landets förnämsta flygflottilj.
Fru talman! Jag hoppas naturligtvis att det fortfa-
rande finns tid för en omprövning av det här beslutet
innan det verkställs. Kanske blir det så att utredning-
en om skolverksamheten kan leda till att man till sist
inser att F 16 ska vara kvar och vara en fullvärdig
flottilj som landets flygvapen behöver, om det ska
fungera på önskat sätt.

Anf. 192 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! Efter en lång dags debatt tycker man
kanske att det mesta är sagt. Men eftersom jag blev
nästan tilltalad vore det direkt oförskämt att inte säga
någonting.
Med de sex senaste moderata inläggen borde väl
t.o.m. den moderata försvarsbudgeten ha spräckts.
Men i den här speciella frågan vill jag säga till Len-
nart Hedquist att också jag tycker att det förslag som
till sist blev majoritetens var sämre än regeringens
ursprungliga förslag. Men det var oerhört mycket
bättre än det förslag som Lennart Hedquists kamrater
i utskottet var på väg att driva igenom.

Anf. 193 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Om jag får tolka Tone Tingsgård på
ett positivt sätt verkar det vara så att även hon inser
att det är orimligt att lägga ned F 16 eller att avveckla
flygverksamheten där.
Om man ska ha fyra flygflottiljer, vilket ingår
även i regeringens långsiktiga planläggning, borde
man se till att det blir de fyra flygflottiljer som från
försvarspolitisk synpunkt är de bästa som bibehålls
och att de inte är föremål för en ren och skär partipo-
litisk kohandel. Det är kanske naturligt att det är så,
om man ser till hur agerandet i övrigt har varit kring
det här försvarsbeslutet. Men bra är det ju inte och
särskilt stor respekt väcker det inte.

Anf. 194 TONE TINGSGÅRD (s) replik:
Fru talman! Det har ställts många frågor under
den här dagens långa debatt om vad moderaterna
skulle vilja se i stället, och det har varit väldigt svårt
att få fram någon typ av alternativ. Nu börjar bilden
klarna något, eftersom man i de senaste inläggen har
talat för F 10, F 17 och F 16. Det är en flottilj kvar,
vem kommer med den?

Anf. 195 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag behöver inte stå här och göra en
kvalificerad gissning om exakt vilka fyra som bör
vara kvar. Men jag tror att Tone Tingsgård och jag
verkar kunna vara överens om att skulle rationella
och rent geografiska skäl styra detta, skulle både F 10
och F 16 - två mycket goda flottiljer - vara kvar.
Sedan tror jag att ÖB och Försvarsmakten skulle
komma fram till ett välavvägt beslut om vilka två
flottiljer som skulle läggas ned.

Anf. 196 GÖRAN NORLANDER (s):
Fru talman! Jag kommer från Västernorrlands län,
ett av de län som drabbas mycket hårt av morgonda-
gens beslut. I stort sett all militär verksamhet kommer
att utraderas.
Jag kan försäkra Per-Richard Molén om att soci-
aldemokraterna från Västernorrlands län inte på något
sätt har varit inaktiva under resans gång. Vi har på
olika sätt försökt att påverka dem som så att säga har
gjort förarbetena till den här propositionen. Men i och
med att propositionen var framlagd insåg vi att vi inte
hade nått ända fram. Därmed får vi acceptera det
förslag som ligger.
Som jag sade tidigare kan vi konstatera att Väs-
ternorrlands län drabbas väldigt hårt av morgonda-
gens beslut. Västernorrland är ett län som tidigare har
drabbats hårt av olika nedläggningar. Det är natur-
ligtvis en uppgift för oss att göra det allra bästa av
den uppkomna situationen.
Fru talman! Mina tankar går i första hand till de
anställda med familjer som nu kommer att hamna i en
situation där man eventuellt blir arbetslös.
Det jag vill betona - och det som jag återkommer
till i morgon när näringsutskottets betänkande be-
handlas - är att det vilar ett tungt ansvar på riksdag
och regering att verkligen uppfylla de löften som har
ställts för att skaffa fram ersättningsjobb till dessa
orter, och det måste göras så snart som möjligt.
Det är viktigt att den kompetens som finns både
hos den militära och hos den civila personalen tillva-
ratas på ett bra sätt. Det är också viktigt att de fina
lokaler som finns så snart som möjligt fylls med
verksamheter.
Jag tror att det i slutändan kan bli någonting bra
för den hårt drabbade regionen. Och jag återkommer,
som sagt var, i morgon när näringsutskottets betän-
kande ska behandlas.

Anf. 197 ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik:
Fru talman! Flera talare har konstaterat att det är
väldigt många onödiga investeringar som blir kon-
sekvensen av majoritetens förslag till försvarsbeslut.
Försvarsmakten tar inte hänsyn till dessa kostnader,
eftersom man bara betalar hyra. Det är en uppgift för
politiker i regering och riksdag att ta ställning till de
investeringskostnader som uppkommer i samband
med dessa flyttningar.
Det är inte de gamla lokalerna och matsalarna
som är det dyra. De går säkert att använda på annat
sätt. Det dyra är ju att det ska byggas upp nya lokaler
och anläggningar på andra håll, och det kommer att
kosta många miljarder. Då vill jag ställa frågan:
Tycker Göran Norlander att det är en bra idé att man
nu kommer att lägga ned många, många miljarder på
investeringar för att flytta förband och verksamhet?
Har ni diskuterat det i majoritetsgruppen?

Anf. 198 GÖRAN NORLANDER (s) re-
plik:
Fru talman! Ja, det har vi diskuterat mer än en
gång. Ett konstaterande som vi kan göra är att försva-
ret, oavsett var man har sina anläggningar här i lan-
det, har väldigt fina lokaler.

Anf. 199 ULLA WESTER (s):
Fru talman! En stad med ett regemente eller en
flottilj får en alldeles speciell kultur. Byggnader och
utsmyckningar vittnar om det militära inslaget. Inte
minst har ju många människor direkt eller indirekt sin
försörjning kopplad till just försvaret.
I min hemort Kristianstad finns det erfarenheter
av allt detta. Under den borgerliga regeringsperioden
lades våra två regementen ned. När den värsta sorge-
perioden sedan var över kunde vi göra något bra av
situationen.
Nu ska ytterligare två skånska militära enheter
läggas ned, Hässleholm och Ängelholm. Båda är i
allra hösta grad välfungerande. Men ett problem med
denna argumentation är att samtliga militära enheter i
vårt land är mycket välskötta. Ur kvalitetssynpunkt är
det omöjligt att ställa den ena orten framför den and-
ra.
Som skåning tycker jag så klart att Hässleholm
och Ängelholm har alldeles särskilda kvaliteter. En
kollega från ett annat drabbat län skulle emellertid
direkt hävda att min ståndpunkt inte är objektiv och
att den saknar försvarspolitisk insikt.
Beredningen av det försvarsbeslut som vi nu ska
fatta har varit lång och intensiv. Jag kan konstatera att
vi skåningar inte nådde framgångar med vår argu-
mentation. Nu måste fred och stabilitet råda, och vi
måste arbeta för de drabbade orternas framtid.
I omröstningen i morgon kommer jag att stödja
försvarsutskottets förslag med tanke på helheten och
på fortsättningen. Vi skåningar har förlorat så här
långt. Nu måste krafterna läggas på eftervården.
Men med mitt ja till utskottets förslag ställer jag
kravet att åtgärder omedelbart ska sättas in för att
lyfta situationen för Hässleholm och Ängelholm.
T.ex. skulle etablering av en polishögskola i Hässle-
holm vara en mycket bra start för framtiden.

Anf. 200 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Hade försvarsbeslutet blivit annor-
lunda om det hade varit fler kvinnor med? hörde jag
en moderat kvinna säga här i dag. Jag vet inte hur
moderaterna arbetar. Men jag kan konstatera att av de
moderater som har varit uppe i debatten här har 14
varit män och 3 kvinnor, så det är möjligt att det hade
blivit annorlunda om kvinnorna i moderaterna hade
varit med. I Centerpartiet har vi kvinnor verkligen
varit med, och försvarsutskottets uppgörelse har inte
blivit något annorlunda än den som faktiskt är i dag.
Centerpartiet tar ett långsiktigt ansvar för försvaret.
Moderaterna har tillsammans med Miljöpartiet
gått emot förslaget och lyckades också att ställa till
med en viss oro för F 16:s framtid när det gällde
placeringen av den framtida flygförarutbildningen,
Lennart Hedquist.
Det är anmärkningsvärt, tycker jag, att inte mode-
raterna nöjde sig med en reservation utan in i det sista
försökte spoliera en bra försvarsuppgörelse. Även i
ursprungsförslaget slogs fast att flygutbildningen
skulle placeras på F 16 i Uppsala. Nu blev det följan-
de skrivning: "Utskottet anser vidare att regeringen
bör återkomma till riksdagen rörande exportstöd och
utbildning av flygförare." Med den skrivningen måste
väl ändå möjligheten att utbildningen förläggs till
Uppsala vara god.
Jag hyser en stor förhoppning att Tone Tingsgård,
socialdemokraternas vice ordförande i utskottet samt
representant för Uppsala, gör vad hon kan för att detta
ska bli verklighet samt att moderaterna från Uppsala,
när ärendet kommer tillbaka, påverkar sina ledamöter
i en för F 16 önskad riktning.
Jag vet också att man i Uppsala är på gång att age-
ra med förslag från Centerpartiet där. Nu gäller det att
ta fram sakliga, trovärdiga argument som gör att det
ursprungliga förslaget står fast, även efter en utred-
ning. Står det inte fast på sakliga grunder, ja, då kan-
ske det är bäst att flygutbildningen inte förläggs där.
Men jag tror att vi har möjligheter att få flygutbild-
ningen till Uppsala.
Att datumet för nedläggningen av Viggendivisio-
nerna vid F 16 nu preciseras till den 31 december
2003 innebär ju ingen i sak ändrad inställning. Det
var ju ett känt faktum att Uppsala inte skulle behålla
en skarp flygflottilj. Jag måste säga, efter att ha suttit
i byggnadsnämnden i Uppsala, att jag inte sörjer över
det, för det har ju lagt en dov hand över utbyggnaden
av Uppsala just att man skulle ha JAS och de skarpa
flygflottiljerna där. Det gör att man nu kanske kan ha
en rimligare chans att bygga ut Uppsala, som så väl
behövs.

Anf. 201 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Det är bra om Rigmor Stenmark nu
vill arbeta för att minimera verkningarna av det beslut
som hon och hennes parti har varit med om att ta
fram.
Det bör understrykas, och det framgick egentligen
av Rigmor Stenmarks anförande, att redan regering-
ens och Centerpartiets första förslag var väldigt
olyckligt för F 16. Det innebar att F 16 blev en stym-
pad flottilj och i praktiken utpekad som nästa flottilj
som skulle komma att avvecklas inom ramen för
ÖB:s förslag om fyra flygflottiljer. Det är ju ganska
självklart, Rigmor Stenmark, att F 16 i Uppsala ska
vara en fullvärdig flygflottilj och därmed också vara
utrustad med en JAS-division.
Rigmor Stenmarks och Centerns agerande i det
här fallet, om nu kvinnorna inom Centern har så stort
inflytande, medverkade i det första steget till att göra
F 16 till en stympad flygflottilj. I det andra steget var
Centerpartiet tydligen berett att sälja ut även den
övriga delen av verksamheten vid F 16. Rigmor
Stenmark säger sig nu beredd att genom olika initiativ
försöka verka för att det inte blir så.
Min förhoppning är att eftertanken så småningom
kommer till Försvarsmakten och till regeringen, så att
F 16 innan man hinner verkställa det här beslutet görs
till en fullvärdig flygflottilj. F 16 är ju nämligen lan-
dets förnämsta flygflottilj. Det borde Rigmor Sten-
mark veta.

Anf. 202 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag sade att om moderaterna inte hade
agerat på det konstiga sätt som de gjorde i slutför-
handlingarna i utskottet, hade det inte blivit något
tjafs om att få flygutbildningen till Uppsala.
Jag sade också att jag inte precis sörjer om vi
slipper JAS i Uppsala. Det är en åsikt som jag tror att
uppsalaborna delar med mig. Men vi ska se till att vi
har kvar verksamhet, för om Sverige nu skulle råka i
krig ska det finnas åtminstone en flygbana så att vi
kan få in flyg även i den här regionen. Det håller jag
med Lennart Hedquist om. I nuläget är det faktiskt
viktigt att vi får dit flygutbildningen, men det ska ske
på verkligt sakliga grunder.

Anf. 203 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag är orolig för att de sakliga grun-
derna när man har lagt ned flygverksamheten i Upp-
sala inte kommer att föreligga. Det har Rigmor Sten-
mark bäddat för framför allt genom att Centern med-
verkade till beslutet att avlöva F 16 epitetet att vara
en fullvärdig flygflottilj.
Kammaren hör ju nu att Rigmor Stenmark argu-
menterar för att F 16 inte ska vara en fullvärdig flyg-
flottilj. Med den typen av uttalanden blir det natur-
ligtvis på det sättet att blickarna läggs på F 16 när
man ska lägga ned en flygflottilj trots att alla ratio-
nella beslutskriterier talar för att F 16 ska vara kvar.

Anf. 204 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det kan inte hjälpas Lennart Hed-
quist, men jag undrar: Varför skrev inte moderaterna
in i sin motion att F 16 skulle vara kvar? Varför med-
verkade inte moderaterna i försvarsuppgörelsen från
första början och drev den frågan? Varför gör man
det när det är nästan hart när omöjligt?
Det går inte heller att bortse från att en skarp flyg-
flottilj i Uppsala inte är till gagn. Men det kan finnas
annan verksamhet, annan utbildning som skulle kun-
na förläggas till F 16. Vi har redan tolkutbildningen
där. Vi har en god möjlighet att få dit kanske även
annan utbildning om vi från Uppsalabänken kunde
komma sams och driva de frågorna hårt så att vi får
en bra arbetsplats även i fortsättningen. F 16 har
mycket goda kvaliteter, det tycker jag.
Jag hyser inga sådana betänkligheter som Lennart
Hedquist. Lennart Hedquist tror visst inte på F 16
som en god plats för en flygutbildning.

Anf. 205 BJÖRN LEIVIK (m) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Rigmor Stenmark vill
delta i replikskiftet. Jo, kanske.
Jag förstår att Rigmor Stenmark känner sig besvä-
rad av den här uppgörelsen. Det skulle jag också göra
om jag var i hennes kläder. Men det får vara någon
måtta på historiebeskrivningen. Att anklaga modera-
terna för konsekvenserna av samarbetet med Vänstern
och Socialdemokraterna är att ta i.
Rigmor Stenmark har en möjlighet att på ett kon-
struktivt sätt rätta till en del genom att rösta med
moderaterna i morgon.

Anf. 206 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår att moderata män känner
sig väldigt irriterade på att jag angriper moderaterna
för att in i det sista försöka spoliera detta att få flyg-
utbildningen till Uppsala.
Jag förstår att ni känner er irriterade. Och jag lo-
var att jag inte kommer att rösta med er.

Anf. 207 BJÖRN LEIVIK (m) replik:
Fru talman! Jag förstår inte tankegångarna och lo-
giken bakom det sätt som Rigmor Stenmark nu argu-
menterar. Det finns nämligen ingen.
Vi yrkar avslag på hela förslaget. Att sedan Cen-
tern och Socialdemokraterna var tvungna att ta hjälp
av Vänstern och att det fick det här resultatet kan man
ju inte skylla Moderaterna eller andra partier för. Det
måste Socialdemokraterna och Centern ta det fulla
ansvaret för.
Det finns fortfarande en möjlighet att rätta till de
fel som har begåtts. Rösta med oss!

Anf. 208 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår inte varför inte moderater-
na lägger fram ett bra förslag så att man ser precis
vad ni vill. Det finns t.ex. ingenting i er motion som
säger att F 16 i Uppsala ska vara kvar. Det finns inte.
Det här har kommit som en efterhandskonstruk-
tion. Jag beklagar det å era vägnar.

Anf. 209 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Förändringar väntar inom försvaret
med de beslut som nu ska fattas. Det är förändringar
som påverkar och berör många anställda i försvarsor-
ganisationen. Jag förstår den oro som finns på grund
av de nödvändiga förändringar som måste göras. Det
känns smärtsamt att behöva fatta beslut som förändrar
förutsättningarna för så många, men det är nödvän-
digt för att omvärlden förändras. Hotbilden blir an-
norlunda.
När man har lyssnat på den här debatten i dag,
särskilt mot slutet, kan man tro att det är hela försva-
ret som ska läggas ned. Försvaret kommer att halve-
ras, har det hetat.
Jag har svårt att förstå den matematik som kan få
en neddragning med 10 % att bli 50 %. Jag trodde att
jag kunde något om matematik, men det här är en
matematik som jag inte begriper mig på.
I övrigt tycker jag mig se en anda i den här de-
batten där alla inser att förändringarna är riktiga och
nödvändiga och måste göras. Men man vill göra vissa
markeringar för att svära sig fri från ansvaret för
besluten. Centerpartiet tar sitt ansvar.
För oss har det varit viktigt att vara med om nöd-
vändiga förändringar som drabbar orter och som
paras med kraftiga regionalpolitiska insatser som
kompenserar förändringarna. Det är det ena.
Det andra är att besparingarna från förändringarna
behövs för att förstärka vården.
Vi får dessutom en anpassning till nya hot och en
profilering mot internationella insatser. Det är viktigt.
En ytterligare förändring som genomförs med detta
beslut är en ökad samverkan för militär och civil
krishantering. Det var närmast därför jag begärde
ordet.
I detta ämne har jag tillsammans med Lilian Vir-
gin motionerat och föreslagit att en sådan försöks-
verksamhet med samordning startas på Gotland. För-
svarsutskottet har tillstyrkt motionen och jag vill
tacka utskottet för en välvillig behandling av motio-
nen.
Gotland är ett lämpligt försöksområde. Lokala
förutsättningar finns. Motiveringen för samordningen
är stark lokalt, och den har förutsättningar att bli
framgångsrik. Det sparar resurser och det innebär en
effektivare verksamhet.
Erfarenheterna av ett fullskaleförsök på Gotland
kan sedan användas för att gå vidare med samverkan i
övriga delar av landet. Med krympande resurser inom
både försvaret och andra myndigheter är det nödvän-
digt att hitta nya former för samarbete. Att utveckla
ett gemensamt maritimt lednings- och informa-
tionscentrum är bara ett exempel på tänkbar militär
och civil integration på Gotland. Därför är det här
också en viktig del i dagens beslut.
Den här debatten går nu mot sitt slut. Jag tror att
det är ett viktigt beslut som fattas. Det är viktigt att de
framåtsyftande satsningarna för kompensationer och
för viktiga ersättningsjobb kommer till stånd. De har
en framtid för sig. Det är framsynt och det är klokt.
Och det gäller inte minst också för Gotland att de nya
jobb som utlovas kommer till och i samverkan med
försöksverksamheten blir en kraftfull och bra sats-
ning.
Fru talman! Tack för en välvillig behandling av
motionen. Jag yrkar bifall till hemställan i betänkan-
det i dess helhet.

Anf. 210 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Trots att det kanske är sista talaren
måste jag begära replik. Det är en sak jag ändå måste
få framföra.
När Agne Hansson från början talar om att han
förstår den oro som finns ute i landet är ju det bra.
Men minst lika viktigt är det dåliga förtroende de
anställda inom försvaret har på grund av det under-
måliga material som Centern tillsammans med Soci-
aldemokraterna har bidragit till när det gäller det här
beslutet.
Sedan ska jag även hjälpa Agne Hansson lite
grann med matematiken. Jag kan förstå att Agne
Hansson som kanske inte jobbar med försvarsfrågor
har lite problem med procentsiffrorna.
Om man drar ned 10 % av den ekonomiska ramen
nu, och om man drog ned 10 % 1996 och dessutom
tog bort 7-8 miljarder under mellantiden, blir det till
slut en ganska stor neddragning som nu sker. Det är
faktiskt 50 % som det här innebär. Det är lätt att räk-
na. Av de ungefär 50 försvarsetablissemang vi har i
landet dras ungefär hälften ned. När det gäller krigs-
organisationen är det mer än 50 %. Jag tycker att det
är viktigt att Agne Hansson har detta klart för sig när
han pekar på just dessa procentsiffror.
Jag vill i övrigt säga till Agne Hansson att det här
inte är något bra beslut. Många talare har under da-
gen visat att det är ett dåligt och bristfälligt material
som har lett till ett förslag som innebär en slakt på
svenskt försvar.

Anf. 211 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det här beslutet innebär en 10-
procentig neddragning av försvarsanslagen. Det är
klart att den procentsatsen blir större om man till
dagens tal adderar historiska beslut bakåt i tiden.
Faktum är att det här beslutet innebär 10 % neddrag-
ning av försvarsanslagen.
Det har här gjorts försök bl.a. av lokala m-
politiker att anklaga Centerpartiets lokala politiker för
att inte ta lokala hänsyn. Våra lokala politiker kan
inte bortse från helheten, även om andra gör det. Låt
mig säga att detta är billiga och grumliga sätt att för-
söka knipa egna poäng. Varken moderaternas förslag
om 3 ½ miljard mer eller kd:s förslag om 1 miljard
mer räddar alla förband i vårt land. Man pekar inte ut
vilka förband som ska läggas ned, och då har de här
ledamöterna möjlighet att säga att just de egna för-
banden skulle bevaras.
Verkligheten kommer ju att radera ut även en del
av de förbanden. Jag tycker att det finns anledning att
erinra Olle Lindström om detta i den här debatten, när
han försöker göra det här till någonting betydligt
större än vad det i verkligheten är. Det här är säkert
tillräckligt kännbart där det drabbar. Det är betydligt
mer framsynt att försöka skapa framtidsbranscher
som växer på de här områdena, när man vet att för-
svaret måste omstruktureras.

Anf. 212 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Det är inget fel på framtidsbranscher.
Vi ska ha sådana också. Anledningen till att jag be-
gärde repliken var att Agne Hansson gjorde sig skyl-
dig till påståendet att det inte är fråga om en halvering
av svenskt försvar utan angav neddragningen till
10 %. Det är faktiskt så här, Agne Hansson, och jag
tror att de flesta som sitter här i kammaren denna sena
kväll kan vidimera det. Det är faktiskt en neddragning
av försvarsförband och etablissemang i den omfatt-
ningen.
Än en gång: När det gäller krigsorganisationen är
det mycket mer än 50 %. Det måste Agne Hansson
ändå erkänna. Jag tyckte att det var helt fel att fram-
ställa det på det sätt som Agne Hansson gjorde.

Anf. 213 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag kan förstå att det känns besväran-
de för Olle Lindström att jag begriper hur mycket
10 % av en försvarsbudget är. Faktum är att försvar-
sanslagen i propositionen dras ned med 10 %. Det får
naturligtvis numerärt olika effekter både i fredsorga-
nisationen och i krigsorganisationen. Det är fråga om
att anslagen skärs ned med 10 %.

Anf. 214 ROY HANSSON (m):
Fru talman! Också jag ska hjälpa Agne Hansson
med matematiken. På Gotland lägger man ned tre
förband av fyra. Det är väsentligt mer än 50 %.
Agne Hansson säger att man tar ansvar för för-
bandsavvecklingen, och det är bra. Tala om det för
gotlänningarna också!
Agne Hansson talar vidare om att man ska anpas-
sa sig till nya hot. Jag frågar mig då vilka nya hot
som riktas mot Gotland, där man tydligen inte behö-
ver någon marin närvaro. Jag kan upplysa Agne
Hansson om att det finns vatten i Östersjön.
Vad gäller försöksverksamheten tycker jag natur-
ligtvis att det är bra att mina tidigare motioner följs
upp av andra och att det nu kommer till stånd en
försöksverksamhet. Agne Hansson talade om att man
ska göra fullskaleförsök. Jag förstår inte hur det ska
gå till. Vad ska man göra försök med, om man av-
skaffar den marina närvaron? Det lär vara så att mari-
nen kommer att placera ut några bevakningsbåtar,
men det vore bättre om det gjordes ett försök vid en
marin närvaro på Gotland och med KA 3 kvar, så att
man kunde göra något verkligt försök och få till stånd
en utvärdering.
Man har nu lagt ned sjöräddningscentralen, och
Tingstäde radio är på väg att läggas ned. Det blir, som
sagt, inte mycket till fullskaleförsök när så mycket är
borta.
Avslutningsvis, fru talman, talar Agne Hansson
om nya jobb. Litar Centerpartiet på regeringen i detta
avseende? Jag kan upplysa om att det har funnits
möjligheter för regeringen att agera för nya jobb till
Gotland i närtid. Jag tänker då på etanolfabriken i
Roma och på kasinoetableringen. Det fanns ansök-
ningar, men det blev ingenting av detta. Hur kommer
Centern att agera i detta hänseende?

Anf. 215 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Tre lokala regementen av fyra är i
min matematik 75 %. Jag pratar om försvaret över
hela Sveriges yta.
Det är väl ingen hemlighet vilka de nya hoten är.
Ett gäller IT, för att nämna ett exempel. Med det
förslag som moderaterna nu lägger fram blir det ett
mischmasch, ett mellanting mellan att inte inrikta sig
mot nya hot och att bevara en del av en helhet som
riktar sig mot de gamla hoten. Vad blir det för säker-
het av sådant?
Jag tycker att det är onödigt att Roy Hansson
framställer sig som orolig för att jag inte skulle veta
att det finns vatten runt Gotland. Det intressanta är
väl inte hur många gånger och när man väcker motio-
ner, utan det är väl, Roy Hansson, att det blir resultat
av en motion. Det är intressant att notera att när Roy
Hansson motionerar går motionerna inte igenom men
att när jag tillsammans med socialdemokraten Lilian
Virgin motionerar når vi resultat. Då får vi i gång en
verksamhet som tillsammans med ersättningsjobben
inom framtidsbranscher som kommer till ska ge till-
växt också på Gotland. Det tror jag är betydligt vikti-
gare.
Skillnaden mellan Roy Hanssons agerande och
mitt är att när vi är med blir det resultat och åtgärder
genomförs.

Anf. 216 ROY HANSSON (m):
Fru talman! Låt mig ta upp det senaste först. Det
blev inget av de nya jobb som Centern agerade för.
Centern litar tydligen fortfarande på regeringen i
detta avseende. Jag tror att det är ganska riskfyllt. Det
hade jag inte gjort.
Vad gäller matematiken vill jag säga att Centerns
agerande tydligen har drabbat Gotland mer än andra
landsdelar, eftersom tre av fyra förband på Gotland
försvinner. Det är betydligt mer än vad Agne Hans-
son talade om för hela landet.
Jag har svårt att se vad IT-hoten har att göra med
militär verksamhet. Självfallet måste vi skapa en
beredskap mot IT-hoten, men det har väl ingenting att
göra med vilka militära förband som ska finnas för att
hindra de militära angrepp som kan komma i en
framtid.
Vad avslutningsvis beträffar försöksverksamheten
förstår jag inte vad den verksamheten ska syfta till
när man har avskaffat de marina enheterna på Got-
land, bl.a. KA 3. Om det möjligen är två bevaknings-
båtar kvar blir det inte mycket till fullskaleförsök.
Det vore bättre om det funnes någonting kvar att
göra försök med. Annars blir det ganska lite av full-
skaleförsök.

Anf. 217 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det är inte bara så att vi litar på vad
andra gör, utan vi medverkar till att något blir gjort.
Genom uppgörelser medverkar vi till att komplette-
ringar kommer till för att ersätta det som går förlorat.
Det är skillnaden i förhållande till samverkan mellan
Socialdemokraterna och något annat parti. Det är en
stor skillnad. Vi har drivit på för att det ska komma
till nya jobb, och vi är med i den processen. Vi sätter
oss inte med armarna i kors, utan vi jobbar för att det
ska komma till en sådan lokal process.
Det är naturligtvis svårt för mig att diskutera med
Roy Hansson om en förändring av försvaret, om han
inte har fattat att omvärlden har förändrats, så att
invasionshotet har ersatts av helt andra hot. En lam-
slagning av informationstekniken skulle kunna vara
ett allvarligt hot. Det är ett exempel, men jag kan ge
många andra.
Jag vill slutligen be att Roy Hansson läser vår
motion. Där finns angivna ungefär 10-15 exempel på
myndigheter och organisationer där den militära-
civila samordningen i försöksverksamheten ska ingå.
Det är en viktig start för en effektivisering, som sedan
kan utnyttjas på landets hela yta. Man kan naturligtvis
också ytterligare bredda de organisationer som finns.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)

8 § Marktjänster på flygplatser

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 1999/2000:TU6
Marktjänster på flygplatser (prop. 1999/2000:41).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1999/2000:84 Börsintroduktion av Telia AB
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla
1999/2000:82 Mervärdesskatt vid överlåtelse och
nyttjande av fastigheter
1999/2000:94 Moderniserade kapitaltäckningsregler
m.m.
1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för
delaktighet och tillväxt

10 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 29 mars

1999/2000:319 av Marianne Andersson (c) till utri-
kesminister Anna Lindh
Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazzaville

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 29 mars

1999/2000:762 av Patrik Norinder (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Skatt på inkomst av arbete
1999/2000:763 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Dödsstraffet i Saudiarabien
1999/2000:764 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Bananimporten
1999/2000:765 av Bertil Persson (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Barnäktenskap
1999/2000:766 av Charlotta L Bjälkebring (v) till
justitieminister Laila Freivalds
Kasinoverksamhet och brottsstatistik
1999/2000:767 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Kosovoflyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 29 mars

1999/2000:698 av Gun Hellsvik (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Införsel av narkotiska läkemedel till Sverige för pri-
vat bruk
1999/2000:709 av Agne Hansson (c) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Import av äldre dieselbilar
1999/2000:714 av Bo Könberg (fp) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Statligt stöd för ökad läkartillgång
1999/2000:716 av Sten Tolgfors (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Brister i gränskontrollerna
1999/2000:717 av Lars Wegendal (s) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Idrottsforskningens framtida roll och ställning
1999/2000:718 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Maj-Inger Klingvall
Utvisningshotade läkare
1999/2000:719 av Johnny Gylling (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Projekt Baseport
1999/2000:720 av Johnny Gylling (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Svenska särkrav om halon
1999/2000:722 av Mona Berglund Nilsson (s) till
utbildningsminister Thomas Östros
Brist på farmaceuter
1999/2000:723 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrå-
det Lars-Erik Lövdén
Skatternas inverkan på hyran
1999/2000:724 av Lena Ek (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Förkorta väntetiderna på PRV
1999/2000:725 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Kvinnors asylskäl
1999/2000:731 av Yvonne Ruwaida (mp) till social-
minister Lars Engqvist
Diskriminering av asylsökande barn
1999/2000:732 av Yvonne Ruwaida (mp) till justitie-
minister Laila Freivalds
Brott med rasistiska inslag
1999/2000:733 av Rolf Gunnarsson (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Avgifter inom äldreboendet
1999/2000:734 av Lilian Virgin (s) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Lönebidrag till redan anställda
1999/2000:735 av Barbro Andersson Öhrn (s) till
statsrådet Mona Sahlin
Kvinnor och innovationer
1999/2000:736 av Marie Granlund (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Indragna socialarbetare i Köpenhamn
1999/2000:737 av Yvonne Ångström (fp) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Väg E 12 som TEN-väg
1999/2000:738 av Tasso Stafilidis (v) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Barn- och ungdomspsykiatrins resurser
1999/2000:739 av Lars Gustafsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Lördagsöppna systembutiker
1999/2000:740 av Sten Tolgfors (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Hinder för den sociala rörligheten
1999/2000:745 av Tanja Linderborg (v) till statsrådet
Ulrica Messing
Diskriminering av invandrare
1999/2000:748 av Carina Adolfsson (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Ersättarfrågan i socialförsäkringsnämnderna
1999/2000:749 av Cinnika Beiming (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Besöksvisum

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

13 § Kammaren åtskildes kl. 20.50.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 7 § anf. 14 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 66 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 106 (del-
vis)d,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 149 (del-
vis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.