
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1999/2000:67</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 16 februari</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 10.46</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>13.00 - 13.31</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>---------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 10 februari.
2 §  Anmälan om inkommen uppteckning från
EU-nämndens sammanträde</pre><pre>Talmannen anmälde att uppteckning från EU-
nämndens sammanträde fredagen den 21 januari 2000
inkommit.</pre><pre>3 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:50 till finansutskottet</pre><pre>Föredrogs
Motion
1999/2000:Ub16 av Bo Lundgren m.fl. (m)
Situationen i grundskolan - väckt enligt 3 kap. 15 §
RO med anledning av händelse av större vikt</pre><pre>Anf.  1  BEATRICE ASK (m):
Fru talman! För drygt en vecka sedan presentera-
de Skolverket sin senaste rapport om skolan i siffror.
Än en gång får vi veta att en stor andel av eleverna
lämnar grundskolan utan att ha nått de grundläggande
nationella kunskapsmålen. Andelen elever som inte
blivit godkända i ett eller flera ämnen har t.o.m. ökat
från 20,4 % våren 1998 till 22,7 % våren 1999. En
utveckling åt helt fel håll, säger man i officiella utta-
landen från myndigheten.
Också andelen elever som inte är behöriga till
gymnasiets nationella program har ökat. Nära 10 %
av eleverna har inte de förkunskaper som studierna
kräver.
På torsdag anordnas en särskild debatt här i riks-
dagen om denna rapport. Också i höstas hade vi på
initiativ av oss moderater en debatt. Vi moderater
anser att det är bra att den här frågan diskuteras.
Grundskolan är vårt ansvar och vårt intresse. Men det
räcker inte att prata. Riksdagen, som stiftat skollag
och som lagt grunden till de nationella kunskapsmå-
len, måste också agera med anledning av de anmärk-
ningsvärt dåliga resultaten och den utveckling som nu
sägs gå åt helt fel håll i grundskolan.
På sakliga grunder står det klart att klyftan mellan
de nationella mål som vi slagit fast och arbetat med
och resultaten är alltför stor. Den ambitionshöjning
som skolreformen i början av 90-talet syftade till var
allvarligt menad från riksdagen och får inte tappas
bort.
Skolverket visar också att klyftorna mellan kom-
munerna och mellan olika skolor har ökat. Det hand-
lar inte om skillnader mellan kommunala och fristå-
ende skolor. Även i friskolorna är resultaten helt
otillräckliga.
Om alla barn ska få en likvärdig utbildning, vilket
vi har slagit fast i den här kammaren, krävs det insat-
ser för att minska de kunskapsklyftor som nu ökar. Vi
kan inte vänta på en socialdemokratisk regering som
sitter fast i det gamla och inte vill se problemen.
Det finns många exempel i de här rapporterna,
och de är dramatiska och nya i sina besked. Men det
är ju en mycket allvarlig sak att 40 % av pojkarna
med utländsk bakgrund - nästan varannan kille - inte
når målen. Vart leder det för individerna, för samhäl-
let och för vår demokrati? Vart leder det när pojkarna
gör ordentligt sämre resultat än vad flickor gör?
Fru talman! I den framlagda motion som nu ska
beredas - jag hoppas i varje fall det - i laga ordning
förordar vi moderater en nationell handlingsplan för
grundskolan. Vi anser att regeringen måste komma
till oss i riksdagen med konkreta förslag till åtgärder
för att vända utvecklingen snabbt.
Vårt yrkande innebär att vi vill ha en snabb insats
för att rädda de tusentals och åter tusentals barn och
ungdomar som just nu riskerar att slås ut. Det går inte
att bara prata. Elever och föräldrar måste få konkreta
besked om varje individs studieresultat utifrån den
här larmrapporten, och det snabbt. Många är oroliga
och vill veta vad som gäller deras barn. Krafttag för
att lyfta resultaten fort kräver nog också föräldrarnas
hjälp.
Regeringen måste också snabbt tydliggöra vilka
regler som ska gälla för åtgärdsprogram för dem som
riskerar att lämna skolan utan betyg. Vi måste ställa
krav på skolans professionella att ge de här eleverna
allt stöd som behövs.
Fru talman! Jag ser fram emot beredningen av den
här motionen. Tillsammans med arbetet utifrån Riks-
dagsrevisorernas rapport om Skolverket och skolans
utveckling, som just nu finns i utbildningsutskottet
och som berör delvis andra frågor än de som vi tar
upp i motionen, är detta en möjlighet för riksdagen att
ta nödvändiga initiativ för kvalitet i grundskolan. Jag
anser att det är vårt ansvar som folkvalda.</pre><pre>Motionen hänvisades till utbildningsutskottet.</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
1999/2000:T6-T10 till trafikutskottet</pre><pre>4 §  Statens ägande i Celsius AB</pre><pre>Föredrogs
näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU9
Statens ägande i Celsius AB (prop. 1999/2000:29).</pre><pre>Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 9 §.)</pre><pre>5 §  Regler om företagskoncentration</pre><pre>Föredrogs
näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU8
Regler om företagskoncentration (prop.
1998/99:144).</pre><pre>Anf.  2  STEFAN HAGFELDT (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen, som
jag också så småningom kommer att begära votering
om.
De flesta av de förslag till förändringar i konkur-
renslagens regler om företagsförvärv som framläggs i
propositionen är bra. Regelverket har stor betydelse
för att motverka att det uppkommer företagskoncent-
rationer som hämmar konkurrensen på ett sätt som är
skadligt i ett långsiktigt samhällsperspektiv. En effekt
av ändringarna är att det blir likartade prövningsreg-
ler för företagskoncentrationer med EG-dimension
och sådana som enbart berör den svenska marknaden.
Detta är givetvis bra.
Fru talman! På en punkt är inte förslaget till fyl-
lest. Jag saknar förslag om att prövningen av före-
tagskoncentrationer måste bli snabbare och effektiva-
re. Det tar i dag alldeles för lång tid om en prövning
av koncentrationen ska äga rum.
Ett skrämmande exempel på utdragen rättslig
prövning är Optirocs förvärv av Stråbruken från
NCC. Konkurrensverket bedömde efter en särskild
prövning att förvärvet av aktierna i Stråbruken borde
förbjudas. Såväl tingsrätten som Marknadsdomstolen
meddelade dock efter prövning att de inte hade några
invändningar mot förvärvet. Tidsåtgången efter det
att Optiroc hade träffat avtal med säljaren om det
aktuella förvärvet blev genom detta förfarande nästan
15 månader. Denna försening av genomförandet av
förvärvet kostade Optiroc 75 miljoner kronor. Detta
är givetvis helt orimligt.
Vid förvärv är behovet av snabba besked av allra
största vikt. De inblandade företagen får dyrt betala
för uteblivna synergieffekter och tappad konkurrens-
kraft. Nödvändiga investeringar måste skjutas på
framtiden samtidigt som samordningsvinster fördröjs,
vilket medför att konkurrenskraft tappas. Osäkerheten
vid en utdragen koncentrationsprövning kan också
medföra att kompetent arbetskraft söker sig ifrån
företagen samtidigt som kunder kan komma att söka
andra säkrare leverantörer. En utdragen prövning kan
också medföra att samhällsnyttiga och nödvändiga
koncentrationer inte blir av därför att företagen vill
undvika en utdragen process.
Allt detta har jag tagit upp i en motion som ligger
till grund för reservationen i utskottets betänkande.
För att få till stånd en snabbare och effektivare pröv-
ning föreslår vi att Stockholms tingsrätt slopas som
instans för frågor om företagskoncentration och att
dessa frågor därigenom får prövas endast av Mark-
nadsdomstolen. Ur rättssäkerhetssynpunkt finns det
inga hinder för att det i fortsättningen bara blir två
instanser som prövar ärendena. När Konkurrensverket
tar ställning till om verket hos Marknadsdomstolen
ska yrka att en koncentration förbjuds eller en part
åläggs en konkurrensfrämjande åtgärd ska verket
utföra en samlad bedömning av samtliga omständig-
heter som talar till förmån respektive nackdel för ett
åläggande. Som framhålls i motionen blir Marknads-
domstolens prövning i realiteten en överprövning av
Konkurrensverkets beslut att väcka talan med anled-
ning av en anmälan om en företagskoncentration.
Fru talman! Regeringen bör sålunda utarbeta ett
kompletterande förslag till ändring av konkurrensla-
gen i enlighet med vad som står i reservationen. Jag
yrkar som sagt bifall till reservationen.</pre><pre>Anf.  3  INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Förslaget till nya regler om företags-
koncentration är en anpassning av lagstiftningen till
EG-rätten och innebär en utvidgning från begreppet
företagsförvärv till begreppet företagskoncentration.
Reglerna blir lika för inhemska företagskoncentratio-
ner och företagskoncentrationer inom gemenskapen.
Det är bra, menar vi kristdemokrater.
Men på en punkt brister regeringens förslag. Den
gäller instansordningen för prövning av företagskon-
centrationer. Vi är förvånade över att regeringen och
dess stödpartier inte visar en större förståelse för
verkligheten och för företagens situation. Det är vik-
tigt att prövningsrätten sker någorlunda snabbt efter-
som en utdragen process skadligt påverkar verksam-
heten i företagen, deras konkurrenskraft och deras
ekonomi. Det är inte rimligt att man ska behöva vänta
ett år, eller kanske t.o.m. 1 ½ år, på att ärendet ska få
sin slutliga prövning i Marknadsdomstolen, med den
förlamning av verksamheten som väntan innebär. Tid
är nämligen pengar. I affärssammanhang kan tid vara
väldigt mycket pengar.
Vi står därför bakom reservationen tillsammans
med Moderaterna och Folkpartiet. Konkurrenslagen
bör ändras så att Stockholms tingsrätt slopas som
instans för frågor om företagskoncentration och så att
dessa frågor därigenom endast prövas av Marknads-
domstolen.
Mot detta kan anföras att det minskar rättssäker-
heten. Men i vårt förslag får Konkurrensverket ett
ännu större ansvar för att göra en genomgående be-
dömning innan man beslutar sig för att väcka talan. I
dag har verket två möjligheter, men med vårt förslag
får verket en möjlighet att pröva ärendet rättsligt, och
på så sätt måste man ju helt enkelt göra en ordentlig
bedömning redan från början.
Många instanser och utdraget tidsförlopp är inte
garanterat mera rättssäkert än en snabbare prövning
där man har minskat med en instans.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.</pre><pre>Anf.  4  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Jag är den tredje talaren på samma
tema. Vi ska diskutera regler för prövning av före-
tagskoncentration. Även jag och Folkpartiet står bak-
om den reservation som finns i betänkandet.
Flera fall har visat att den nuvarande instansord-
ningen inte längre är ändamålsenlig. Att ha väntetider
på upp till 1 ½ år är inte godtagbart ur allmän synvin-
kel, och inte sätter det rättssäkerheten för företagen i
något bättre ljus. Nödvändiga investeringar kan skju-
tas på framtiden, och eventuella samordningsvinster
fördröjs. Det sista kan faktiskt vara det helt avgöran-
de för om en affär ska anses vara värd att göra eller
ej.
I den nyligen havererade Telia-Telenor-affären
var faktiskt synergi- och samordningsvinster t.ex. en
av hörnpelarna för varför man över huvud taget före-
slog denna affär. Nu kapsejsade den affären av andra
skäl, vilket var tur i sig.
Osäkerheten kan också få till följd att kompetent
arbetskraft och även kunder söker sig till andra leve-
rantörer. Det är därför bra, tycker vi, att tingsrätten
slopas som instans för prövning. Det blir bra för själ-
va sakfrågan och för företagen, men det är också bra
för att lätta på tingsrätternas arbetsbörda, som är
enorm. Det kommer att minska väntetiderna och öka
kvaliteten också i de här delarna av rättsapparaten,
vilket är en positiv sidoeffekt.
Vad gäller frågan om företagskoncentration är det
ju Konkurrensverket som har till uppgift att göra en
samlad bedömning av allt som talar för eller emot en
anmälan till Marknadsdomstolen, och det blir därför i
realiteten även i fortsättningen en prövning i två steg,
men med tidsvinster och ökad rättssäkerhet som följd.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tionen.</pre><pre>Anf.  5  ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! Riksdagen behandlar i dag näringsut-
skottets betänkande NU8, Regler om företagskon-
centration. I betänkandet behandlas regeringens pro-
position om ändringar i bl.a. konkurrenslagens regler
om företagsförvärv. Ändringarna innebär att kontrol-
len ska avse företagskoncentration i stället, vilket är
ett vidare begrepp än företagsförvärv, och regelför-
ändringen är, som vi har hört tidigare också, en an-
passning till EG-rätten.
Det finns flera saker i den här propositionen. Det
föreslås en förenkling i anmälningsreglerna genom att
man tar bort anmälningsskyldighet för företagskon-
centrationer i utlandet som inte har betydelse för
svenska konkurrensförhållanden. Vidare föreslås
förbättringar i kontrollsystemet för att uppnå ökad
effektivisering, rättssäkerhet och också genomström-
ning av anmälda ärenden. För att göra detta möjligt
behövs förändringar i sekretesslagen. Förslagen inne-
bär alltså att det blir tydligare och enklare regler på
det här området, vilket är mycket positivt.
Fru talman! När det gäller reservationen och mo-
tionen från Moderaterna m.fl. om ändringar i instan-
sordningen för prövningar av företagskoncentrationer
har vi socialdemokrater i utskottet en annan uppfatt-
ning. Moderaternas förslag innebär som vi har hört att
Stockholms tingsrätt ska slopas som instansordning
och att Marknadsdomstolen ska vara första och enda
instans som prövar Konkurrensverkets talan. Vi soci-
aldemokrater anser att det är viktigt att den nuvarande
instansordningen bibehålls. Frågor om företagskon-
centrationer gäller bedömningar av en annan karaktär
än som rör just förbuden mot konkurrensbegränsande
samarbete och missbruk av dominerande ställning.
Prövningar av företagskoncentrationer kan ha särskild
principiell och praktisk betydelse när det gäller
strukturomvandlingar av näringslivet. Därför finns
det tunga skäl som talar för att dessa mål ska prövas i
två instanser, som då enligt socialdemokraternas
uppfattning bör vara två domstolar.
Fru talman! Vi socialdemokrater är väl medvetna
om vikten av en snabb handläggning av företagskon-
centrationsärenden. Som vi skriver i betänkandet
förutsätter vi att regeringen följer utvecklingen av
handläggningstiderna och vid behov återkommer till
riksdagen i frågan.
Väsentligt i de här delarna är också att man nu ska
försöka med förhandskontakter med Konkurrensver-
ket inför planerade förvärv. Detta kan förhoppnings-
vis göra att det inte blir så många mål som hamnar i
Marknadsdomstolen. Därför behöver vi också göra
denna förändring i sekretesslagen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan
i betänkandet och avslag på reservationen.
Avslutningsvis, fru talman, har jag en fråga till
Stefan Hagfeldt. Hur tänker han angående Marknads-
domstolens framtid? I justitieutskottets betänkande
JuU4 som vi behandlade här i riksdagen för några
veckor sedan säger Moderaterna:
"Särskilt angeläget är det att avskaffa Marknads-
domstolen som till höga kostnader avgör ett begränsat
antal mål och ärenden."
Jag förmodar - ja, jag vet - att Stefan står bakom
reservationen i det ärendet. Hur stämmer det med
Moderaternas motion i dagens ärende om att Mark-
nadsdomstolen ska vara första och sista instans som
prövar Konkurrensverkets beslut?</pre><pre>Anf.  6  STEFAN HAGFELDT (m) replik:
Fru talman! Anne Ludvigsson säger att hon är väl
medveten om att det behövs en snabbare hantering.
Det är naturligtvis vackra ord, men det förslag som nu
föreligger innebär ju ingen snabbare hantering.
Om det hela ska prövas av tre instanser kommer
det att ta nästan 1 ½ år, och det är helt orimligt. Vad
vi moderater har sagt och säger i dag är att det räcker
med att två instanser synar ett sådant här ärende. Om
Marknadsdomstolen skulle tas bort i framtiden får
man naturligtvis se till att det fortfarande finns två
instanser som kan handlägga ett sådant här ärende.
Vad vi reagerar mot är att det finns tre olika in-
stanser - först Konkurrensverket, sedan Stockholms
tingsrätt och sedan Marknadsdomstolen. Detta gör att
det inte fungerar i verkligheten. Då måste man göra
någonting, fru talman!</pre><pre>Anf.  7  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade förut är vi väl medvetna
om detta. Men samtidigt ser vi riskerna med att ta
bort något, så att ärendena inte prövas i två domsto-
lar. Min och Socialdemokraternas förhoppning är att i
och med de andra förändringar som vi också gör så
behöver inte handläggningstiderna bli så långa. Långa
handläggningstider är naturligtvis något väldigt
olyckligt, som vi inte ska ha.</pre><pre>Anf.  8  STEFAN HAGFELDT (m) replik:
Fru talman! Jag måste konstatera att så länge det
finns tre olika instanser blir det, om alla prövar ären-
dena, en handläggning som tar betydligt längre tid än
ett år. Det gör att det hela blir orimligt. Vi lever ju i
en verklighet, och de företag som är berörda kommer
att dra sig för nödvändiga koncentrationer om de vet
att det hela kan ta så här lång tid.
Vi borde vara överens i näringsutskottet om att vi
ska underlätta för företagen att driva sin verksamhet
på ett rationellt sätt i stället för att göra det nästan
omöjligt, som i det här fallet.</pre><pre>Anf.  9  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Fru talman! Vi vill företagens bästa i näringsut-
skottet - det vill också Socialdemokraterna där.
Men det finns även andra saker som man måste ta
hänsyn till. Precis som vi säger kan just den här delen
av företagskoncentrationer ha en särskild praktiskt
betydelse när det gäller strukturomvandlingar i nä-
ringslivet. Därför har vi sagt att vi vill att detta prövas
i två instanser.</pre><pre>Anf.  10  LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Oenigheten i betänkandet gäller an-
talet instanser vid behandling av frågor om företags-
koncentration.
Det gäller naturligtvis, som i så många andra
sammanhang, att hitta den rimliga balansen mellan
företags intresse av snabbhet i processen och sam-
hällets intresse av att kunna stoppa eller minimera
risk för företagskoncentration.
I reservationen som finns anser man att det räcker
med en instans utöver Konkurrensverket. Man vill
framför allt ha en snabbare hantering. Från vår sida
anser vi att försiktighetsprincipen bör gälla. När de
sällsynta fallen av misstänkt företagskoncentration
uppträder är det nog bra att det finns två instanser.
Det som Anne Ludvigsson har uppmärksammat
om att den borgerliga oppositionen lägger fram olika
förslag vid olika tillfällen är intressant. Dels skriver
man en reservation där man vill slopa Stockholms
tingsrätt i det här fallet, dels en reservation vid ett
annat tillfälle där man vill ta bort Marknadsdomsto-
len. Det är något slarvigt.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi naturligtvis att
processen i arbetet med företagskoncentration inte får
bli alltför utdragen i tid. Man bör dock tills vidare
pröva en oförändrad instansordning. Vi yrkar därför
bifall till utskottets hemställan i betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)</pre><pre>6 §  Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder
för en ekologiskt hållbar utveckling</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1999/2000:MJU6
Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en
ekologiskt hållbar utveckling (skr. 1999/2000:13).</pre><pre>Anf.  11  GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servation 2 som är fogad till betänkandet.
Egentligen hade det väl funnits anledning att föra
en ganska omfattande debatt om just de här frågorna.
I skrivelsen behandlas nämligen väldigt mycket av
miljöpolitik utifrån begreppet "det hållbara Sverige".
Jag tänker inte gå in på alla dessa områden, utan
egentligen bara hänvisa till skrivningen i reservation
nr 2. Det gör jag helt enkelt därför att väldigt många
av de frågor som beskrivs både i skrivelsen och i
betänkandet kommer upp framför allt i samband med
det miljöarbete som pågår inte minst i Miljömål-
skommittén, men även i andra sammanhang. Detta
står också i betänkandet. Det gäller sådant som vi
kommer att få debattera här i kammaren inom en inte
alltför avlägsen framtid.
När det gäller reservation 2 är det ju känt att vi
bl.a. från moderat håll har varit kritiska till skrivning-
arna och rättsläget angående rätten att bedriva kom-
mersiell verksamhet på annans mark. Denna fråga
aktualiserades i samband med att kammaren antog
den nuvarande miljöbalken.
Vi menar att den nuvarande principen strider mot
två viktiga huvudregler. Den första huvudregeln den
strider mot gäller äganderätten. Det faktum att man
enligt nuvarande gällande lag kan bedriva kommersi-
ell verksamhet på annans mark utan markägarens
tillstånd - ja, t.o.m. om markägaren är klart negativ
till att verksamheten bedrivs - strider enligt vår upp-
fattning klart mot värnandet av äganderätten.
Det konfiskerar faktiskt också äganderätten. Det
innebär nämligen att någon annan kan komma på
vederbörandes mark och bedriva verksamhet som
ägaren själv egentligen skulle kunna och skulle vilja
bedriva. Då är frågan: Vem har rätten? Enligt nuva-
rande ordning är det bara länsstyrelsen som ska pröva
huruvida verksamheten är möjlig endast utifrån mil-
jöhänsyn, och inte utifrån miljöhänsyn och hänsyn till
äganderättens okränkbarhet.
Denna regel främjar ju inte heller en hållbar ut-
veckling - utan kanske tvärtom. Det kan ju mycket
väl vara så att ägaren känner till miljövärden på sin
egen mark som han eller hon skattar väldigt högt ur
hållbarhetssynpunkt, men som länsstyrelsen och den
som bedriver verksamheten inte känner till. Därför
kommer också värden att fördärvas i och med det
faktum att man inskränker äganderätten.
Det är detta som är syftet bakom reservation nr 2.
Nu ska ju miljöbalken utvärderas. Jag förutsätter att
de här frågorna också kommer att tas upp i det arbe-
tet. Men vi menar att det redan nu finns skäl för riks-
dagen att fatta ett annat principbeslut i den här frågan.
Vi tycker att det är lite besynnerligt att vi inte kan få
en riksdagsmajoritet bakom detta mycket rimliga krav
att man ska kombinera ett värnande av äganderätten
med ett värnande av en hållbar utveckling och viktiga
miljövärden.
Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till reser-
vation nr 2.</pre><pre>Anf.  12  ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Kan klimatuppvärmningen redan spå-
ras tydligt i naturen? Kommer floran och faunan att
förändras omvälvande? Det är klart att vi kan tycka
att vi debatterar detta ofta, och det kommer ju upp i
flera omgångar framöver. TT tog i går upp de frågor
som jag ställde nu.
Medeltemperaturen i Europa har stigit med 0,8
grader de senaste 100 åren. Det kan tyckas att det inte
är så mycket. Ändå verkar många fåglar och fjärilar
ha dragit stora fördelar av detta. Ökad nederbörd
vintertid i vissa områden har gett större snödjup som
ger hovdjuren problem, vilket inneburit att de mins-
kar i antal. Men utvecklingen är inte entydig. Detta
kan bero på annat än en långsiktig förändring av kli-
matet. Forskarna är inte eniga. Många forskare fram-
håller att klimatet aldrig varit konstant. Man anser att
det är omöjligt att över huvud taget säga om den
nuvarande utvecklingen är början på en radikal om-
stöpning av naturen eller om det bara rör sig om an-
passningar. Numera har vi metoder att mäta klimat-
förändringar, men det behövs ju oerhört långa jämfö-
relseperioder, och det har vi inte alls tillgång till.
Chefen för Worldwatch Institute, Lester Brown,
presenterade i går här i Stockholm den årliga rappor-
ten Tillståndet i världen som nu har översatts till
svenska. Rapporten tar upp flera globala hot. Ett hot
är att koldioxidutsläppen från eldning med fossila
bränslen som kol och olja ständigt ökar. Det har höjt
koldioxidhalten i atmosfären med nära 4 %. De se-
naste 30 åren har jordens medeltemperatur ökat med
0,44 grader. Det är återigen små förändringar, men
små förändringar som faktiskt kan ge ganska stora
effekter i naturen och för klimatet.
Problemet är verkligen problematiskt. Vi vet ännu
inte om problemet existerar. Och när vi en dag kon-
staterar att problemet verkligen fanns och befarade
hot blev verklighet, går det kanske inte längre att
åtgärda.
Det här utmanar till fullo vår pedagogiska förmå-
ga att få folk i gemen att ställa upp på åtgärder som
kan ingripa hårt i vardagen både praktiskt och eko-
nomiskt för att lösa ett problem som man egentligen
inte kan se och som är svårt att fånga med förnuftet. I
storstäderna blir problemet ofta påtagligt. Man får
svårt att andas och man ser smogen och dimblocket
över staden.
För att långsiktigt klara vår miljö måste vi genomfö-
ra åtgärder som på ett kraftfullt sätt kan minska mil-
jöhoten. På kort sikt måste ändå vardagen fungera,
t.ex. bilen, förskolan, flyget, företaget och annat.
I morse talade man i radionyheterna om det nuva-
rande höga bensinpriset som nu nått rekordnivån på
omkring 10 kr litern. Man befarar att arbetspendling-
en kan bli så dyr att människor avstår från arbete. I
storstäderna kan kollektivtrafik ordnas på ett bra sätt
eftersom underlaget är stort. På landsbygden kan det
vara svårare. Kollektivtrafik blir där ofta relativt dyr.
Vårt miljöutrymme krymper oavsett vilka värde-
ringar vi har samtidigt som jordens befolkning växer.
Snart har vi situationer där det förnybara är en knapp
resurs och begränsar tillväxten. På kort sikt är det
nödvändigt med ekonomiska styrmedel för att värna
om dessa resurser. Använder vi oss av miljöanpassa-
de lösningar måste vi som konsumenter eller produ-
center belönas, inte bestraffas. Folk ställer upp om
man märker att ens insats tas till vara. Det är därför
viktigt att exempelvis sopsorteringskedjan fungerar.
Detta är en balansgång. Höga koldioxidavgifter
ensidigt för svensk industri kan påtagligt försämra
den svenska industrins möjligheter att hävda sig. Det
kan försämra vår ekonomi och därmed våra möjlig-
heter till miljöåtgärder för egen del och även åtagan-
den gentemot u-länderna. Oavsett om Sverige är med
i EMU eller inte är marknaden numera gemensam.
Det är därför vi kristdemokrater så hårt driver att
Sverige måste kämpa hårt för en gemensam koldioxi-
davgift inom EU. Även övriga miljöavgifter bör har-
moniseras.
Det finns ett tydligt spänningsfält mellan hållbar
utveckling och fri handel. Ökad handel kan medföra
stora skador på miljön, och miljökonventioner kan
komma att ställas mot internationella handelsregler. I
det här sammanhanget kan tillämpningen av försik-
tighetsprincipen komma att medföra problem i han-
delsutbytet länder emellan. Världshandelsorganisa-
tionen WTO bör verka för en strängare tillämpning av
försiktighetsprincipen och för att transporternas mil-
jökostnader tas med i beräkningen.
Klimatkommittén är snart klar med sitt arbete. Vi
vill att det arbetet forceras så att vi det här året kan
behandla förslaget i riksdagen, att regeringen inför
vårt ordförandeskap kan ha en klar miljöstrategi samt
att vi även föreslår EU att ha en sådan.
Kristdemokraterna har den här gången motionerat
med anledning av regeringens skrivelse Hållbara
Sverige. Skrivelsen tar upp både smått och stort, som
ni märker. Därför finns det en reservation om alle-
mansrätten och en om den samlade miljöstrategin. Jag
yrkar bifall till reservation 3 och står förstås bakom
våra övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  13  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet har den här gången av-
stått från att väcka motioner med anledning av före-
liggande skrivelse. Där har regeringen lämnat en
redovisning av hur arbetet med strategier och åtgärder
för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i Sve-
rige, inom EU och internationellt.
Anledningen härtill är tvåfaldig. Dels har vi ut-
förligt redovisat vår syn på miljöpolitiken och fram-
lagt förslag om åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling i vår miljömotion Miljöpolitik för nya
generationer, dels anser vi att det i skrivelsens redo-
visning, som för övrigt är årligen återkommande, inte
förekommer något som ger oss anledning att väcka
motion i frågan. I och med detta avstår jag också i
dag från att debattera skrivelsen i sak och miljöpoliti-
ken i allmänhet.
Däremot har det i samband med den här skrivel-
sens avlämnande och dess behandling avlämnats ett
motionsyrkande från Kristdemokraterna som väl
sammanfaller med ett motionsyrkande som vi i Cen-
terpartiet har i vår motion Äganderätt. Det gäller
kommersiellt missbruk av allemansrätten.
Man kan konstatera att i den nya miljöbalken
ställs det inte något krav på att organiserat friluftsliv
av betydelse ska meddelas markägaren. Däremot ska
det anmälas till naturvårdsmyndigheten för samråd. I
realiteten innebär detta att samrådsmyndigheten och
organisatören av friluftsverksamhet, som oftast är en
annan person än markägaren, över markägarens hu-
vud kan bestämma om dennes mark ska användas för
det tilltänkta friluftsändamålet.
I det fall den organiserade friluftsverksamheten
sker i kommersiellt syfte är det stötande att det blir
möjligt att organisera verksamhet på annans mark
utan att fastighetsägaren behöver informeras eller ge
sin tillåtelse till verksamheten. Än mindre kan fastig-
hetsägaren ställa några krav på ersättning eller del i
vinsten av den kommersiella verksamheten. Detta är
fallet även om verksamheten skulle bli av permanent
art.
Möjligheten att vistas fritt i vår natur är en stor
tillgång. I och med EU-medlemskapet och en för-
hoppningsvis ökad turistverksamhet kommer fler
människor än i dag att i framtiden utnyttja allemans-
rättens möjligheter.
Regeringens beslut, som sedermera har blivit
riksdagens beslut, innebär att markägaren inte ges
några möjligheter att påverka organiserad kommersi-
ell friluftsverksamhet på sin mark. Det riskerar att
leda till att allemansrätten hamnar i vanrykte, och det
vore tråkigt, tycker jag. En sådan utveckling måste
undvikas eftersom det skulle vara mycket illa om den
enskilde skulle gå miste om de privilegier som alle-
mansrätten innebär. Utgångspunkten ska vara att även
markägarens intresse ska ges utrymme och tas till
vara när man lämnar tillåtelse till organiserat frilufts-
liv. Centerpartiet anser därför att en förutsättning för
organiserat friluftsliv i kommersiellt syfte ska vara att
avtal slutits med markägaren.
Jag vill med anledning av det anförda yrka bifall
till reservation 2, under mom. 6.
Samtidigt vill jag fråga socialdemokraternas och
majoritetens företrädare Alf Eriksson om det nu inte
vore rimligt, när miljöbalken ska utvärderas, att även
inkludera den fråga jag har berört i det sammanhang-
et.</pre><pre>Anf.  14  ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Vi människor har funnits på den här
planeten under många årtusenden. Under denna tid
har mycket förändrats. Den naturliga omdaningen av
jordklotet har förstås varit omfattande. Men under de
senaste århundradena, främst det sista, har vi männi-
skor stuvat om ordentligt.
Vi har avskogat stora delar av jordklotet. Vi har
odlat upp mark och vi gör allt för att rensa den från
växter och djur som vi inte själva har planterat dit. Vi
har lärt oss att utnyttja rikedomarna som finns i jor-
dens inre och förbrukar dessa ändliga resurser i en
rasande takt.
Vi har vant oss vid bekväma beteenden som ut-
nyttjar dessa ändliga resurser och som begränsar
artrikedomen på jordklotet. Vi har också med tekni-
kens hjälp lärt oss att förbättra jordens produktions-
förmåga så att den totalt sett kan försörja en starkt
växande befolkning. Men resurserna är ojämnt för-
delade. Ca 800 miljoner av jordens befolkning får
inte tillräckligt med mat.
Nu när vi bestämt oss för att utveckla ett ekolo-
giskt hållbart samhälle är det nödvändigt att använda
den kunskap vi har och skaffa oss ny. Men vi tvingas
också att ompröva många av våra beteenden.
Vi i Sverige är naturligtvis bara en liten del i den-
na omställning. Eftersom de största miljöproblemen
är globala är det nödvändigt med ett omfattande in-
ternationellt arbete. Vi kan ha vilka radikala lösningar
som helst här hemma, men de kommer inte att åstad-
komma några förbättringar om vi inte kan få dem
genomförda i ett större sammanhang.
EU är för detta ett mycket viktigt organ, det för-
modligen bästa instrument vi har för att åstadkomma
en hållbar utveckling. Jag konstaterar tyvärr att inte
alla i denna kammare har upptäckt detta.
Regeringens skrivelse till riksdagen, som är en
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling, är en omfattande katalog över de åtgärder
som är på gång. Jag ska inte nu gå igenom skrivelsen
eller de åtgärder som framgår av den. Det gjorde
miljöministern här i kammaren den 28 oktober i fjol,
då skrivelsen överlämnades till riksdagen.
Jag ska i stället uppehålla mig vid de reservationer
som lämnats till utskottets betänkande.
I den första reservationen anser kristdemokraterna
att kostnaden för företag som vill registrera sig enligt
miljöcertifieringen, ISO eller EMAS, är så hög att
den är ett hinder. Man föreslår en ny variant med en
mljöcertifierad revisor.
Avgiften för registrering är differentierad efter fö-
retagens storlek. Att införa några andra nya system
skulle dessutom kunna vara konkurrenssnedvridande.
Det är inte så att det är själva registreringen som
är den stora kostnaden, utan det är allt det egna arbe-
tet som ska genomföras i företaget som tar de största
resurserna. Det handlar om systemuppbyggnad, kun-
skapsinhämtning, m.m. Det pågår en översyn på
Miljödepartementet som har till syfte att stimulera
framför allt mindre företag att registrera sig, så frågan
lever men på ett bättre sätt än vad reservanterna före-
slår. Därför yrkar jag avslag på reservation 1.
Reservation 2, som har varit uppe i debatten tidi-
gare, handlar om allemansrätten. Det är en fråga som
har varit aktuell här i kammaren ganska många gång-
er under senare tid. Allemansrätten är djupt rotad i
den svenska folksjälen. Jag är övertygad om att det
finns en mycket stark vilja att slå vakt om den. I en
alltmer stressad tid är naturupplevelser välgörande.
Ja, man kan säga att allemansrätten är en av våra
effektivaste friskvårdsinsatser.
Den är också en tillgång i kunskapsuppbyggnaden
för naturvårdsarbetet. En ökad kunskap ger också ett
ökat ansvarstagande, och alltfler känner ett ansvar att
vårda vår natur och biologiska mångfald.
Jag kan inte läsa reservationen på annat sätt än att
reservanterna vill göra inskränkningar i allemansrät-
ten. De vill att det ska skrivas avtal med markägare
om att utnyttja allemansrätten. Det skulle, enligt min
mening, vara ett kraftigt ingrepp i vår möjlighet att
röra oss fritt i skog och mark.
Allemansrätten är en sedvanerätt som inte är lag-
reglerad. Det skulle vara nästan omöjligt att göra en
lagstiftning som skulle ta över allemansrätten. Den
skulle bli mycket komplicerad och detaljrik, och
förhållandena ser inte likadana ut i vårt avlånga land.
Kunskapen om allemansrätten får man betrakta som
ganska god, och det skulle ställa till med mycket
krångel för allmänheten att tränga in i en ny kompli-
cerad lagstiftning.
I miljöbalken införde riksdagen en förstärkning
för att skydda naturkänsliga områden. Det handlar i
praktiken om att länsstyrelsen kan föreskriva om
anmälningsplikt i områden som bedöms vara särskilt
känsliga för störningar. Det är i själva verket ett stöd
för markägarna så att inte naturvärden utsätts för ett
för stort slitage. Allemansrätten är unik och värd att
slå vakt om. Den är en mycket stor tillgång för oss
alla. Jag yrkar därför avslag på reservation 2.
I reservation 3 tar kristdemokraterna upp frågan
om Sveriges ordförandeskap i EU nästa första halvår.
Regeringen har prioriterat miljöfrågorna högt under
Sveriges ordförandeskap och detta har uttalats från
denna talarstol många gånger. En första redovisning
är redan gjord till EU-nämnden i förra veckan. Det
finns inga delade meningar om vikten av att prioritera
miljöfrågorna under Sveriges ordförandeperiod, och
därför finns det ingen anledning att ge regeringen
detta till känna. Jag yrkar därför avslag även på reser-
vation 3.
I reservation 4 tas frågan om Sveriges agerande
inom WTO upp. Reservationen handlar om att rege-
ringen ska hävda försiktighetsprincipen. Även denna
reservation tar upp en fråga som redan behandlas på
det sätt som reservanten anför. Regeringen hävdar
försiktighetsprincipen, och det gör även EU i de för-
handlingar som äger rum om frihandeln.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.</pre><pre>Anf.  15  ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Beträffande reservation 1 menar Alf
Eriksson att det är ett alternativ vi framför. Det är det
inte. Vi vill ha ett bättre nyckeltal som bättre åter-
speglar miljöverksamheten i företagen. ISO och
EMAS kommer att ha de större företagen, men vi vill
ha något som återspeglar att detta är ett brett arbete i
många företag. Därför vill vi att dessa ska kunna
räknas med i nyckeltalet. Det är det vi vill med vårt
förslag.
När det gäller reservation 2 måste Alf Eriksson
ändå känna till de fall som har förekommit där mark-
ägaren inte har kunnat hindra att man kommit med
t.ex. kanotuthyrning och förstört naturen i och med att
det har kommit en massa folk som inte varit aktsam-
ma. Det är det vi vill åt, inte att begränsa allemans-
rätten i övrigt. Vi tycker att detta är ett missutnyttjan-
de av allemansrätten. Det tillhör inte den vanliga
allemansrätten. Vi tycker att vanligt förstånd säger
det.
Beträffande reservation 3 säger Alf Eriksson att
regeringen har prioriterat frågorna och anmält detta
till EU. Anledningen till att kristdemokraterna är
angelägna om att vi före vårt ordförandeskap har en
klar miljöstrategi som vi kan redovisa är att vi från
Finlands period som ordförandeland har sett att man
inte kan sätta någon agenda medan man sitter med
den, så att säga. Man har dålig förmåga att påverka
frågorna medan man sitter med dem. Det är så myck-
et praktiskt att anordna, och därför är det bra om man
har gjort upp allt det här innan.</pre><pre>Anf.  16  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! EMAS- och ISO-registreringen är ju
etablerade system. Vad jag syftar till är att om vi ska
införa ytterligare system som är enklare får vi en
gradering i dessa miljösystem, vilket inte kan vara
speciellt klokt. Nu har vi dessa system. Avgifterna är
differentierade. Omfattningen av miljötänkandet i
företagen ska inte vara olika beroende på hur företa-
gen ser ut. Jag ser inte att det finns någon anledning
att göra några förändringar här. Tvärtom ska vi, som
jag sade i mitt anförande, stimulera fler företag att
ansluta sig. Det finns flera metoder för detta.
När det gäller allemansrätten är ju frågan: Om vi
skulle gå in och införa någon lagstiftning över alle-
mansrätten i dag, vad kommer det då för krav i mor-
gon? Dessutom tycker jag att reservanterna skjuter
ordentligt över målet. Enligt miljöbalken finns det
aktsamhetsregler, och de ska följas. Det är ingen som
får lov att bruka våld på naturen. Vi har t.o.m. fall där
man har utnyttjat allemansrätten på ett felaktigt sätt
och också blivit fälld.</pre><pre>Anf.  17  ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Jag har en kommentar angående re-
servation 2. Det är alltså inte fråga om någon lagstift-
ning som tar över. Om det kommer en kommersiell
verksamhet och hänvisar till allemansrätten ska det
väl ändå kunna skrivas ett skriftligt avtal. Jag kan inte
se att det stör den övriga allemansrätten.</pre><pre>Anf.  18  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Om vi ska lagstifta om att det ska
skrivas avtal är vi ju där. Då är vi inne och börjar
lagstifta i någonting som är en sedvanerätt och som är
mycket värdefullt. Som jag sade tidigare finns det
heller inga sakskäl för att göra så här. I miljöbalken är
det dessutom ingenting som förändras gentemot tidi-
gare när det gäller förhållandet mellan den som ut-
nyttjar allemansrätten och markägaren.</pre><pre>Anf.  19  GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! I och för sig kan man missuppfatta
saker och ting, men jag tycker att Alf Eriksson gör
väldigt grova missuppfattningar när han påstår att vi
skulle inskränka allemansrätten. Det är ju inte detta
det handlar om, och det vet Alf Eriksson.
Det är också ett mycket märkligt argument när Alf
Eriksson säger: Nu vill ni börja lagstifta om allemans-
rätten. Det är ju precis tvärtom! Det är ni som har
lagstiftat om allemansrätten. Vi hade tidigare ingen
sådan lagstiftning. Nu har ni helt plötsligt genom
lagstiftning sagt att man inom allemansrättens ram
kan bedriva kommersiell verksamhet på annans mark,
vilket man inte kunde tidigare när vi inte hade någon
lagstiftning. Det får finnas någon rim och reson i
misstolkningen.
Min fråga till Alf Eriksson är: Kan Alf Eriksson
ge exempel på hur allemansrätten för den enskilde
stärks genom att ni helt plötsligt har givit ett danskt
eller ett tyskt företag möjlighet att på kommersiella
grunder bedriva kommersiell verksamhet på en bon-
des mark i Västergötland? På vilket sätt har den en-
skildes allemansrätt stärkts genom ett sådant lagstift-
ningstilltag?</pre><pre>Anf.  20  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Den förändring som skedde i miljö-
balken berörde inte allemansrätten över huvud taget.
Den berör att man måste anmäla till länsstyrelsen om
man bedriver verksamhet ute i naturen, i naturkänsli-
ga områden.
Självklart är det som reservanterna och Göte Jons-
son föreslår en inskränkning: att man ska teckna avtal
med en markägare innan man får utnyttja allemans-
rätten - eller använda allemansrätten, för jag ser det
inte som ett utnyttjande. Problemet uppstår, Göte
Jonsson, när man ska dra gränserna. Är det mulle-
skolan med sina promenader som ska teckna avtal?
Är det bärplockaren som står på torget och säljer de
bär han har plockat i skogen som ska teckna avtal
med alla som äger den mark där han går och plockar
bär? Eller är det idrottsklubben som anordnar tip-
spromenad och säljer kort som ska teckna avtal med
markägarna?
Alla de här frågeställningarna gör att vi kommer
in i ett system som börjar bli glidande. Därför tycker
jag fortfarande att det är klokt att hålla lagstiftningen
borta från det här området.</pre><pre>Anf.  21  GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Återigen är det märkliga missuppfatt-
ningar. Om de är medvetna beklagar jag det. Det är
väl ingen som har sagt att mulleskolan ska teckna
avtal. Det är ingen som har sagt att bärplockaren ska
teckna avtal. Var får Alf Eriksson sådana dumheter
ifrån?
Vad vi har sagt är att den traditionella allemans-
rätten är viktig och ska vara kvar. Det är ju ni som
genom lagstiftning i samband med miljöbalken -
lagstiftning, Alf Eriksson - nu har godkänt kommer-
siell verksamhet på annans mark inom ramen för
allemansrätten, någonting som aldrig var meningen
med allemansrätten. Genom detta sätt att agera är det
stor risk att ni skjuter ett allvarligt grundskott mot
allemansrättens gamla princip. Det är vad det handlar
om.
Ni utvidgar allemansrätten på ett sätt som riskerar
att på sikt urholka traditionell allemansrätt, samtidigt
som ni tar ifrån den enskilde markägaren rätten att
själv bedriva den kommersiella verksamhet som han
kunde göra. Ni tillåter i stället eventuellt ett utländskt
eller svenskt företag att driva motsvarande verksam-
het inom ramen för en lagstiftning om allemansrätten.
Detta är mycket märkliga krusiduller.
Svara på min fråga: På vilket sätt gynnas den en-
skilde svensken utifrån traditionell allemansrätt ge-
nom denna lagstiftning? Inte ett skvatt. Det blir tvärt-
om så att vi riskerar att få en negativ debatt om alle-
mansrätten, beroende på ert tilltag i anslutning till att
vi antog miljöbalken.</pre><pre>Anf.  22  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Den förändring som skedde i miljö-
balken, det vill jag återigen säga, var till för att skyd-
da naturen. Det är väl en tillgång för alla om vi har
naturen i behåll och inte får ett slitage som naturen
inte tål.
Det Göte Jonsson är ute efter tycker jag framgår
ganska tydligt. Det är avtal för kommersiell verksam-
het. Jag vet inte vad som är kommersiell verksamhet.
Nu säger Göte Jonsson att det inte är bärplockning,
inte tipspromenad och inte skola. Vad är det?
I slutändan har det i många sammanhang andats
att markägaren vill ha ersättning för den verksamhet
som inte är definierad. Man talar inte om vad det är
för någonting. På så lösa grunder kan vi inte ge oss in
och börja förändra i allemansrätten.</pre><pre>Anf.  23  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tror att vi ska fortsätta lite grann
med frågan om det kommersiella utnyttjandet av
allemansrätten. Låt mig innan jag kommer in på min
frågeställning till Alf Eriksson konstatera att det ändå,
Alf Eriksson, måste vara en regerings skyldighet att
lägga fram förslag till lösningar även vad gäller svåra
problem. Man kan inte säga att en fråga är för svår för
att lösas. En regering måste som sagt ha förslag även
när det gäller svår problematik.
Till min fråga. När det nu är så att någon som
kommersiellt utnyttjar en allemansrätt är skyldig att
underrätta naturvårdande myndighet, i de flesta fall
länsstyrelsen, anser då inte Alf Eriksson att det vore
lika självklart att denne i lag blev skyldig att även ge
ägaren till ifrågavarande egendom en underrättelse?
Anser inte Alf Eriksson att detta är en självklarhet?
Om inte annat skulle man kunna undvika alla de
missförstånd som i dag uppkommer med den ökade
turism som vi har fått på gott och ont, för det mesta
på gott, i t.ex. vår del av landet, Alf Eriksson.</pre><pre>Anf.  24  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Nej, Eskil Erlandsson, man ryggar
inte för att lagstifta om allemansrätt därför att pro-
blemet skulle vara stort. Men jag tycker att det är helt
fel att med lagstiftning göra någonting som skapar
mer problem än det är i dag. Därför finns det ingen
anledning att lägga fram förslag om en lagstiftning på
allemansrättens område.
Det nya som infördes, Eskil Erlandsson, var att
länsstyrelserna, i de flesta fall, fordrar anmälan från
den som ska vistas i ett naturkänsligt område. Jag är
övertygad om att den som gör det i de allra flesta fall
också tar kontakt med markägaren om det är någon
verksamhet som kan ligga någonstans i gränslandet
när det gäller störningar av något slag. Här finns inga
förändringar gentemot tidigare. I praktiken vet jag att
det är så. Det finns under senare tid inga kända över-
tramp som föranleder oss att allvarligt diskutera lag-
stiftning.
Jag vidhåller mitt yrkande om att avvisa reserva-
tionen.</pre><pre>Anf.  25  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Alf Eriksson och jag kan säkert vara
överens om att det i de allra flesta fall fungerar i
praktiken. Men det är ju så med lagstiftning att den
har vi för de fall där det inte fungerar. Så är det med
de flesta lagar och förordningar i vårt land. De är till
för människor, organisationer och företag som inte
sköter sig. Det är alltså det jag vill komma fram till.
Det finns sådana som inte sköter sig och därför be-
hövs det en reglering även på det här området. Då
tycker jag att det är rimligt att en markägare åtmins-
tone får reda på att en verksamhet pågår på dennes
egendom, likaväl som det allmänna ska få reda på
samma sak.
Men min fråga kvarstår obesvarad: Är Alf Eriks-
son beredd att ta med den här frågan i den utvärdering
av miljöbalken som komma ska? Eller kan han om
den inte ska behandlas där åtminstone hänvisa den till
något annat forum där den kan införlivas, så att vi får
en lösning på de här frågorna, som jag tror kommer
att bli ett stort problem framgent, i vart fall för oss i
södra Sverige?</pre><pre>Anf.  26  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller översynen av miljöbal-
ken förutsätter jag, även om jag inte har läst direkti-
ven, att den är så pass bred att det finns möjlighet att
ta upp de här frågorna om man så skulle önska.
Det som gör mig något förvånad är att det inte
brukar ropas efter lagstiftning särskilt intensivt i den
här kammaren. Men i det här fallet, utan att kunna
peka på att det förekommer något missbruk, ropas det
efter lagstiftning. Det är något märkligt.
Som jag sade tidigare tror jag att frågan om alle-
mansrätten är djupt rotad i den svenska folksjälen,
och kunskapen om allemansrätten ökar. Därför har
jag också förhoppningar om att man ska vårda den på
ett positivt sätt.</pre><pre>Anf.  27  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Skrivelsen Hållbara Sverige - upp-
följning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveck-
ling och det betänkande där den behandlas är faktiskt
som ett uppslagsverk. Det är ett uppslagsverk i vilket
Miljödepartementet lämnar en redovisning av hur
arbetet med strategier och åtgärder för en ekologiskt
hållbar utveckling i Sverige och andra länder fort-
skrider. Det beskriver ganska bra vad som är på gång
i de olika departementen samt en del av vad som är
genomfört.
Vi kan konstatera att det än finns mycket kvar att
göra för att nå en ekologiskt hållbar utveckling, även
om vi samtidigt kan konstatera att mycket är på gång,
vilket man ser när man tar del av skrivelsen.
Vår svenska materiella standard är mycket hög i
förhållande till de fattigaste tre  fjärdedelarna av värl-
dens befolkning. Det är tänkvärt. Tänkvärt är även att
vårt nuvarande konsumtionsmönster inte bara tillför
goda ting. Vårt konsumtionsmönster är inte hållbart i
längden. Om hela jordens befolkning skulle ges
samma materiella standard och konsumtionsmönster
som vi har i Sverige eller i västvärlden, vore ett ome-
delbart och fullständigt ekologiskt sammanbrott
oundvikligt.
Begreppet hållbar utveckling innebär att man ser
till hela jorden och till framtiden. Ett hållbart sam-
hälle är alltså ett samhälle där människornas behov
tillgodoses och förbrukningen av naturresurser håller
sig inom det rättvisa miljöutrymmet.
Vår gemensamma uppgift måste vara att skapa en
ekologiskt hållbar utveckling. Då måste man t.ex.
kunna ställa sig frågan hur många flyg- och bilresor
per person är möjliga utan att klimatet försämras eller
förändras. Vilken mängd kemiska ämnen kan vi spri-
da i näringskedjorna utan att vålla framtida hälsoris-
ker hos människor och andra arter? Vi måste alltså
hitta ett konsumtionsmönster som är moraliskt för-
svarbart för att dela jordens resurser på ett mer rätt-
vist sätt.
Jag är medveten om att vi inte ordnar detta med
hjälp av det här betänkandet eller den här skrivelsen,
men det är vi som väljer vägen och inriktningen. Det
hänger samman med Sveriges steg och vilja, eller
ovilja, att gå i riktning mot en ekologiskt hållbar
utveckling. Jag tror att vi allesammans vill gå i en
riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling.
Begreppet hållbar utveckling är vidsträckt, inte
bara geografiskt utan även i tiden. Det har tagit natu-
ren miljoner år att bygga upp de fyndigheter av fos-
sila bränslen som kol, olja och naturgas, som några få
generationer nu förbrukar i en svindlande fart. Nu är
vi ett hot mot ekosystemen. Vår huvuduppgift måste
vara att tillsammans ändra den utvecklingen.
Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötill-
ståndet i unionen lyfter fram transporternas miljöpå-
verkan som ett av de mest svårlösta problemen. Det
beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss
ökar snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i
Europa beräknas öka med ca 50 % mellan 1995 och
2010. Givetvis får detta konsekvenser på klimatet.
Hur transporterna ska ske, och vilka som måste ske,
behöver givetvis lyftas fram i samhällsplaneringspro-
cessen än intensivare än hittills.
Jag ska sluta med att säga att de redovisade åtgär-
derna för en ekologiskt hållbar utveckling, som redo-
visas i skrivelsen från olika departements verksam-
hetsområden, inte är tillräckliga för att klara proble-
men. Men de kan tillsammans med det pågående
arbetet i miljömåls-, klimat- och kemikaliekommitté-
erna ge en bättre möjlighet för ett fortsatt arbete i rätt
riktning.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkande
MJU6.</pre><pre>Anf.  28  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Slit-och-släng-epoken är inte över.
Kretsloppstanken har ännu inte fått fullständigt ge-
nomslag. Det märker vi när vi läser insändarsidorna.
Men vad värre är, vi kan notera det då och då i kam-
maren när en del partiföreträdare ifrågasätter utveck-
lingen. Jag tänker i första hand på avfallshanteringen.
Vi folkpartister tycker att regeringen har försum-
mat miljöarbetet i EU. Vi tycker att Sverige, som nu
har anmälts i EG-domstolen, har för låga ambitioner
inom Natura 2000. Det bekräftar den kritik vi länge
har framfört. Vi menar att regeringen Persson kon-
sekvent har nedprioriterat naturvården, bl.a. till för-
mån för tveksam miljardrullning till de lokala inves-
teringsprogram jag tidigare har nämnt.
Fru talman! Jag vill beröra ett par frågeställningar
till. Folkpartiet har i det sammanhanget inte motione-
rat eftersom vi har gjort det i tidigare sammanhang.
Det skulle bara innebära en upprepning.
Jag vill ta upp frågan som handlar om miljömi-
nisterns förvåning över EU-kommissionens kritik av
att regeringen föreslagit för få skyddsvärda områden
till EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Miljömi-
nistern sade sig vara förvånad. Jag är inte förvånad.
Han borde inte vara det. Kritiken mot regeringens
låga ambitioner i EU:s arbete med Natura 2000 har
framförts av oss i Folkpartiet men också av flera
miljöorganisationer. Men man har inte bara anmält
för få områden till Natura 2000, den grövsta försum-
melsen är att regeringen har varit passiv då det gäller
att påverka vilka naturtyper som ska ingå i Natu-
ra 2000.
En annan oerhört viktig miljöfråga på Europanivå
är den om de gränsöverskridande luftföroreningarna.
Föroreningar i luft och utsläpp i vatten bryr sig inte
om nationsgränser. För att minska miljöförstöringen
krävs det att vi arbetar fram gemensamma miljöregler
för EU:s inre marknad. För att vi ska kunna minska
växthuseffekten är det viktigt att varje land tar ansvar
för att minska sina koldioxidutsläpp. Ett skäl till att
länderna inte vill skärpa koldioxidskatterna på enbart
nationell nivå är ju att det försämrar konkurrenskraf-
ten för den inhemska industrin.
Vi folkpartister vill verka för att mer av ekono-
miska styrmedel används för att främja en miljöan-
passad konsumtion och produktion och hindra mil-
jöskadliga utsläpp. Därför är det viktigt att EU be-
slutar om en lägsta nivå för en koldioxidavgift i EU-
länderna.
Kopplingen mellan ekonomiskt tänkande och
miljötänkande anser vi är en nödvändig utgångspunkt
för miljöarbetet. En liberal miljöpolitik bejakar eko-
nomisk tillväxt som en förutsättning för att skapa
resurser till miljöförbättrande åtgärder. Marknadse-
konomin står inte i motsats till förbättrad miljö. Den
är tvärtemot ett medel som om det används på rätt sätt
effektivt kan lösa många av dagens stora mil-
jöproblem. Folkpartiet är också det parti som under
längst tid och hårdast har drivit frågan om använd-
ning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Den
positiva inställningen innebär inte att vi aningslöst
anser att det går att tänja naturens spelregler hur långt
som helst. Men tydligt är att när miljöns intresse står i
konflikt med miljöfarlig verksamhet måste naturla-
garna på ett tidigt stadium ges företräde. En viktig
slutsats av det är att en försiktighetsprincip måste
prägla all mänsklig relation till naturen.
Låt mig avslutningsvis, fru talman, återgå till frå-
gan om kretsloppstanken och avfallshanteringen. Jag
har i tidigare anföranden i kammaren uttryckt besvi-
kelse över att reaktionen från oss politiker varit så
svag och ifrågasättande av den utveckling som vi
ändå har sagt är riktig och nödvändig, nämligen att
återanvända och återbruka. Den tanken ifrågasätts allt
oftare. Reaktionen från partiföreträdare har varit svag.
Jag efterlyser den fortfarande.</pre><pre>Anf.  29  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna.
Den här våren kommer att bli mycket intressant i
fråga om det nationella miljöarbetet. Det kommer
nämligen att tvinga partierna att sätta ned fötterna och
visa var man egentligen står och vad man går för. Vi
har nämligen två stora utredningar som kommer att
påverka det svenska miljöarbetet mer än några andra
utredningar vi har haft på mycket länge. Det gäller
dels Klimatkommittén, dels utredningen om miljö-
målen.
Vi står just nu i en situation där vi har utsatt jor-
den för det största experimentet på mycket länge, i
alla fall det största experiment som har orsakats av
människan, nämligen klimatförändringen. Den är en
realitet i dag. Det går inte att prata om att det här är
någonting som kanske kommer; det är realitet i dag.
Det här ställer naturligtvis mycket stora frågor på
sin spets, frågor som vi måste kunna besvara. Hur ska
vi klara att skapa en framtid där även framtida gene-
rationer kan finnas kvar på ett bra sätt? Ska vi accep-
tera klimatförändringen, eller ska vi försöka göra
någonting åt den? Vi människor formar framtiden. Vi
formar framtiden genom det vi gör nu och genom de
beslut vi tar i dag.
Jag menar då att de två stora utredningar som
kommer nu kommer att på ett avgörande sätt visa om
man menar allvar med att försöka forma framtiden i
det här avseendet eller inte. Jag tror att vi kommer att
få mycket intressanta diskussioner i kammaren just
med anledning av dessa två utredningar, där man
också kommer att titta på ekonomiska styrmedel.
Vågar man från olika partier försöka forma fram-
tiden, eller anser man att klimatförändringen är nå-
gonting som bara sker? I så fall kan man abdikera
som miljöpolitiker, för då har man visat att man inte
har kraft. Vi får se vad som sker. Jag håller mig väl
informerad om de här utredningarna, och det är
mycket intressant.
Det som har skett under de år som har gått har
bl.a. varit att vi har fått en ny miljöbalk. I dag börjar
vi se vad det innebär: Vi har äntligen fått en miljölag-
stiftning med tänder. Betydligt fler miljöbrott påtalas
än tidigare. Vi har fått ett bra åklagarväsende som tar
hand om det. Vi kan tyvärr se att polisen än så länge
inte har insett att det här också är allvarliga brott och
därför inte prioriterar dem. Jag förutsätter att majori-
teten kommer att ta tag i det rejält. Även dessa brott
ska naturligtvis påtalas.
Det är viktigt att vi har fått miljömål som handlar
om att vi inom en generation ska försöka komma till
rätta med de problem vi har här. Det är en stor utma-
ning, och det kräver rejäla resurser och rejäl styrning.
Jag tror att ekonomiska styrmedel måste vara någon-
ting som vi verkligen använder oss av för att komma
till rätta med detta.
Tyvärr tvingas vi dock i dag prata om det som vi
har talat om tidigare, nämligen vad som står i balken.
Jag skulle verkligen vilja vädja till er som diskuterar
allemansrätten: Sätt er och diskutera det här med
jurister, så att vi kan öka kunskapen! Det är nämligen
så tråkigt att hela tiden behöva säga samma sak. Det
finns här borta vid väggen två personer från utskottet,
och jag tycker att ni ska prata med dem.
Det är inte alls så som Göte Jonsson - fräckt, op-
portunistiskt eller okunnigt - säger, att vi har föränd-
rat någonting i balken.
I balkens 7 kap. 1 § står det: "Var och en som ut-
nyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen
skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med
den."
Vi reglerar inte allemansrätten. Den är precis lika
mycket sedvänja som tidigare. Vad vi säger är att det
vi reglerar i balken, nämligen hur man ska förhålla
sig i naturen, även gäller dem som utnyttjar allemans-
rätten.
Vi pratar alltså om naturen. Varför gör vi det? Jag
måste säga att efter alla dessa diskussioner ångrar jag
att vi brydde oss om att ta in det här i balken. Men vi
brydde oss om det därför att det hade visat sig tidiga-
re att den kommersiella allemansrätten innebar pro-
blem. Det hade kommit ett par domar, och det fanns
en utredning, Naturvårdsverkets rapport Allemans-
rätten och kommersen. Det här var alltså ett problem
före balken, och därför tittade vi på det.
Vi funderade då på vad vi skulle kunna göra i bal-
ken. Jo, eftersom balken reglerar hur människor beter
sig i naturen, dvs. reglerar naturen, skulle vi kunna
titta om vi kunde hitta ett sätt att se till att allemans-
rättens utnyttjande inte förstörde naturen. Men vi kan
inte i miljöbalken reglera förhållandet mellan dem
som utnyttjar det här och markägare. Det är alla ju-
rister som vi har talat med helt överens om. Det här
ska regleras i annan lagstiftning. Problemet är att
ingen jurist i dag kan säga var, om det kanske är i
jordabalken eller i brottsbalken. Eftersom allemans-
rätten inte är reglerad någonstans finns det ingenting
att hänga upp den på om man ska reglera i brottsbal-
ken. Då måste vi i så fall reglera allemansrätten för
att kunna säga att om man bryter mot allemansrätten
på det och det och det sättet blir det en straffpåföljd.
Det är alltså ett stort juridiskt problem. Men det
alla är överens om är att vi inte kan reglera det här i
miljöbalken. Förhållandet mellan en markägare och
en kommersiell utnyttjare kan inte regleras i miljö-
balken. Det är alla jurister som vi har talat med över-
ens om.
Detta står också mycket tydligt i betänkandet:
Förslaget i miljöbalken reglerar däremot inte förhål-
landet mellan allemansrätten och egendomsskyddet.
Detta är av civilrättslig natur och har inte förändrats
av förslaget till miljöbalk.
Vi har alltså inte gjort den förändring som Göte
Jonsson hävdar.
Vad vi däremot har gjort är att säga att vi skulle
kunna titta på om allemansrätten och utnyttjande av
allemansrätten påverkar naturen. Det skulle vi kunna
reglera i balken. Vi har egentligen tagit ett steg på
den väg som Göte Jonsson uppenbarligen vill att vi
skulle ha tagit ett steg till på men inte kunnat. Vi
säger att om någon utnyttjar allemansrätten på ett
sådant sätt att det påverkar naturen ska vi kunna kon-
trollera det, och då ska de anmäla sin verksamhet
precis på samma sätt som någon som startar en indu-
stri. Vi likställer den typen av verksamhet i detta
avseende med annan verksamhet.
Då kan vi alltså se till att det finns en anmälnings-
plikt. Det är så det går till i de här sammanhangen.
Men det står också tydligt i balken: Anmälningsären-
den av det slag som avses här handläggs enligt för-
valtningslagen (1986:223). I den lagen finns bl.a.
regler om partsinsyn och myndigheters kommunika-
tionsskyldighet. Det bör därför föreligga en tillfreds-
ställande garanti för att fastighetsägare, nyttjanderätt-
sinnehavare och eventuellt andra som berörs av ären-
det får kännedom om den aktuella verksamheten och
innehållet i anmälan. Vidare tillförsäkras denna krets
möjligheter att lämna synpunkter i ärendet.
Skulle vi ha ändrat förvaltningslagen i samband
med balken? Det är min fråga. Det är alltså inte i
balken detta regleras, utan det är i annan lagstiftning.
Jag skulle verkligen vilja att vi sovrade i diskus-
sionen. Naturligtvis kan uppföljningsutredningen till
miljöbalken inte titta på någonting som ska regleras i
jordabalken eller brottsbalken; det säger sig självt.
Det här är så långt vi kan komma i de här samman-
hangen. Vi får driva den här frågan i de andra sam-
manhangen, i de lagstiftningar där den antagligen ska
in, dvs. förvaltningslagen, jordabalken eller brottsbal-
ken, eller hur det nu ska skrivas - därom tvista väl de
lärde.
Till Folkpartiet vill jag säga att jag delar uppfatt-
ningen att vi skulle ha försökt få fler områden till
Natura 2000. Jag tycker dock att art- och habitatdi-
rektivet är något fyrkantigt skrivet. Många av de
naturtyper som vi ser att vi inte har lämnat områden
till är väl skyddade.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Folkpartiet. Det
gäller ett intressant förslag nära min hemkommun.
Man planerar en flygplats på Södertörn. Såvitt jag har
förstått har Folkpartiet inte tagit avstånd från det,
trots att där finns ett av de starkaste bestånden av
trädlärka - en art som finns med i bilagan till art- och
habitatdirektivet. Här finns många hotade arter som
finns med i bilagan till art- och habitatdirektivet. Här
kommer överflygning att ske över Mörkö, som är ett
område som innehåller många sankängar - precis de
biotoper som man vill ska skyddas enligt art- och
habitatdirektivet. Det finns ädellövskogar - precis
den typ av biotop som vi ska skydda enligt art- och
habitatdirektivet. Här finns dessutom ett av Mellan-
sveriges mest intensiva fågelskyddsområden - precis
den typ av biotop som ska skyddas av art- och habi-
tatdirektivet.
Hur kan ni i Folkpartiet säga ja till en flygplats på
Södertörn? Menar ni inte allvar när ni här i talarstolen
säger att vi ska skydda det som står i art- och habitat-
direktivet? Naturskyddsföreningen har föreslagit att
hela området ska vara ett av de områden som ska in i
Natura 2000. Det vore omöjligt med en flygplats.</pre><pre>Anf.  30  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Gudrun Lindvalls uppfatt-
ning om vikten av det arbete som nu bedrivs i Kli-
matkommittén och i kommittén för utarbetande av
miljömål.
Gudrun Lindvall sade att det är när vi ska be-
handla de här frågorna som partierna kommer att
bekänna färg. Kanske är det så, men jag är rädd för
att det inte är så. Jag är rädd för att diskussionen kring
miljömålen kommer att handla om formfrågor. Det
finns redan tecken som tyder på det.
Det gäller frågor som handlar om detta: Ligger
målen nu på en för hög detaljnivå? Lämnar man för
lite till regioner och lokala organ när det gäller att
besluta om miljömål? Allting är bestämt. Så får vi en
sådan debatt. Avslöjanden om var vi står i miljöfrå-
gorna kommer när vi följer upp och i andra debatter
här i kammaren. Tyvärr tror jag alltså inte att vi får
partierna att bekänna färg tillräckligt tydligt.
Så går jag till frågan om flygplats på Södertörn.
Jag har inte satt mig in i den frågan. Om det förhåller
sig på det sätt som Gudrun Lindvall här säger - jag
har ingen anledning att tvivla på det - kan det jämfö-
ras med de frågor som jag just nu har ägnat mig
ganska mycket åt att slåss för. Det gäller nämligen att
se till att vi förhindrar att en ny E 4 byggs utanför
Uppsala över områden med arter som behöver skyd-
das. Jag har stridit mot att man bygger i och för sig
väldigt viktigt äldreboende. Man har för avsikt att
bygga det i ett skogsområde i Uppsala, där vi har
kunnat konstatera att vi har rödlistade arter. Den ty-
pen av bebyggelse måste man då klara på annat sätt.
På liknande sätt skulle jag, om det förhåller sig på
det sätt som Gudrun Lindvall säger, säkert ha kämpat
när det gäller Södertörn. Men jag kan inte frågan, så
jag vill inte kommentera den mera.</pre><pre>Anf.  31  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Såvitt jag förstår av både Klimat-
kommittén och Miljömålskommittén kommer man att
komma in på mycket precisa frågor om t.ex. koldi-
oxidskatten, om andra ekonomiska styrmedel och om
hur man vill forma politiken. Då måste man nog fun-
dera på hur mycket man vågar. Om vi är många som
tycker att vi ska ha en koldioxidskatt måste vi natur-
ligtvis sätta koldioxidskatt på t.ex. fossila bränslen,
för vi vet att fossila bränslen är ett av problemen. De
fossila bränslena är en del av det som orsakar klimat-
förändringarna.
Därför menar jag att vi nu får se. Vågar man sätta
en hög koldioxidskatt, och vågar man sedan ta kon-
sekvenserna av det, eller börjar man direkt prata om
att man eventuellt förlorar en liten väljargrupp och att
det måste kompenseras? Börjar vi prata om att kom-
pensera väldigt många för de nödvändiga miljöåta-
gandena blir åtgärderna inte trovärdiga. Framför allt
kommer det inte att leda till det vi vill, nämligen en
möjlighet till en ekologiskt långsiktig utveckling.
Därför menar jag att dessa kommittéer kommer att
vara viktiga. Jag vet i alla fall att vi från mitt parti
kommer att se till att denna fråga kommer upp på
agendan. Om man i kommittén inte kommer att bli
överens kan jag garantera att det kommer att finnas
mycket tuffa reservationer som visar vilken väg vi
måste välja om vi menar allvar med att försöka kom-
ma till rätta med klimatförändringen. Jag kan från
Miljöpartiets sida garantera att dessa frågor kommer
att komma upp i båda kommittéerna.</pre><pre>Anf.  32  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Gudrun Lindvall och jag är helt över-
ens om vikten av detta arbete. Det är ett oerhört vik-
tigt arbete som bedrivs i dessa kommittéer. Vi är
också överens om att det är viktigt att vi vågar stå
upp. För vår del kommer vi att fortsätta att stå upp för
miljön och för naturen.
Vad jag uttrycker oro för är att vi ändå inte får
denna viktiga politiska debatt. Där får vi hjälpas åt, så
att vi verkligen får det. Det finns också en risk för att
man når överenskommelser kring mål, men det är när
det gäller genomförandet som skillnaderna finns. Vi
har exempel på det. Här måste vi hjälpas åt, så att vi
verkligen får en politisk debatt och så att vi också får
politiska initiativ som gör att vi någorlunda snabbt
lever upp till dessa mål.</pre><pre>Anf.  33  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är bra. Jag skulle ha kommenterat
det svar jag fick förut. Att Folkpartiet, om man kan
visa att det finns områden som bör sparas enligt Natu-
ra 2000, kommer att gå emot en flygplats vid Hall
och Södertörn ser jag som ett löfte. Jag kommer att se
till att Folkpartiet får all den information som finns,
för här finns det mycket framtaget. Det kan jag ga-
rantera.
Dessutom finns det mycket annat som vi kanske
bör titta på: hur man gör beräkningar av bullernivåer,
osv. Man tittar på toppen, och så slår man ut det på
antalet timmar på dygnet. Det finns många underlig-
heter i detta förslag. Det kan jag garantera. Jag blir
ganska förskräckt, faktiskt. Det går dessutom att visa
att man räknar ut vilken mängd kväveoxider som ska
avges från plan på ett sätt som innebär att inte ens ett
sportplan skulle kunna lyfta. Det finns mycket kons-
tigt.
En sak av det som Folkpartiet framförde tidigare
vill jag dock protestera mot, nämligen att det inte
satsas på detta område. Det har aldrig någonsin i
svensk historia satsats så mycket pengar på att avsätta
naturreservat, t.ex. på skogen, som nu. 500 miljoner
kommer vi upp i om några år. Så mycket har det
aldrig funnits tidigare. Det är faktiskt mer än vad
Naturskyddsföreningen vågade begära. Att påstå att
denna majoritet inte satsar på naturvård är fel. Jag
måste säga att jag i så fall har svårt att förstå varför
det har sett ut som det har gjort tidigare, när Folkpar-
tiet har varit med i regering. Det har aldrig sett ut så
här. Så här mycket pengar har det aldrig kommit till
förut.</pre><pre>Anf.  34  GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Gudrun
Lindvall för att hon utifrån sitt breda kunnande in-
formerar oss andra i kammaren om hur saker och ting
förhåller sig. Jag vill också tacka henne för tipset att
tala med våra duktiga tjänstemän på vårt ut-
skottskansli. Det är möjligt att jag har gjort det allde-
les för lite. Jag ska ta Gudrun Lindvalls varning ad
notam på denna punkt. Med tanke på den intellektu-
ella briljans som nu kommer från talarstolen, från en
representant för Miljöpartiet, är det kanske förmätet
att yttra sig ytterligare i dessa frågor. Men jag tar
ändå risken i detta sammanhang.
Gudrun Lindvall påstår att det inte har skett någon
förändring när det gäller tillämpningen av allemans-
rätten utifrån arbetet med miljöbalken. Vi reservanter
får väl be om ursäkt för att vi så totalt har missupp-
fattat majoritetens skrivningar och det som kommer
från departementet. Jag kan bara konstatera att vi står
på samma grund som väldigt många miljöorganisa-
tioner står på.
Det är riktigt som Gudrun Lindvall säger att den-
na fråga, om kommersiell verksamhet på annans
mark, inte kom upp i samband med miljöbalken, men
den har föregåtts av en intensiv diskussion. Jag hade
deltagit i väldigt många seminarier och samman-
komster om just detta problem och stod då på samma
sida som miljöorganisationerna, som varnade för att
utvidga allemansrätten på det sätt som nu majoriteten
har gjort genom att man i miljöbalken indirekt har
sanktionerat kommersiell verksamhet på annans
mark, såtillvida att det nu är länsstyrelserna som ska
pröva detta. Att lagstiftningen nu ger den möjligheten
är ett faktum, Gudrun Lindvall.</pre><pre>Anf.  35  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag får tacka för komplimangerna.
Det är roligt att höra att moderaterna uppskattar att vi
försöker läsa på.
Det som var problemet tidigare, före miljöbalken
och allemansrätten, var att det över huvud taget inte
fanns någon prövning. Hur man kan hävda att det blir
sämre om man får en prövning än när ingenting alls
prövas förstår jag inte. Tidigare var det fritt fram. Det
var ingen prövning och ingen tittade och ingen bryd-
de sig.
De problem vi fick, som är problem som berörs i
balken, är att vi fick ett slitande på naturen som inte
var acceptabelt med tanke på de synpunkter vi har på
naturen och det som regleras i balken.
Då tittade vi på vad vi skulle kunna göra i balken.
Där säger vi att man i naturen ska tillämpa försiktig-
hetsprincipen. Det övriga finns i kapitel 2. Eftersom
kommersiellt utnyttjande av naturen icke var reglerad
verksamhet undrade vi om det fanns en möjlighet att
försöka införa någon sorts prövning enligt balken,
dvs. gå ett steg åt det håll som Göte Jonsson vill. Har
vi möjlighet att börja göra någonting?
Jag kan säga att jag beklagar att vi gjorde det. Det
finns ingenting som har missförståtts så mycket. Vi
har gått från en situation där det var totalt fritt fram.
Det kan vi se utifrån de domar vi hade då. Vi kan se
det utifrån den utredning som Naturvårdsverket hade
gjort och den rapport som har kommit. Alla ansåg att
vi måste försöka hitta ett sätt att enligt balken se till
att naturen inte slits.
Den möjligheten vi hade då var inte att gå och
fråga markägarna om lov, som Göte Jonsson vill, utan
den var att se till att den myndighet som har tillsyn
över naturen skulle kunna komma in och ha syn-
punkter, dvs. länsstyrelsen. Det är på det sättet vi kan
reglera det här i balken. Det är så vi reglerar miljötill-
synen i landet. Vi har alltså sett till att den här verk-
samheten regleras som all annan miljöpåverkande
verksamhet. Det är det enda vi kan göra i balken.
Jag har också diskuterat mycket med miljöorgani-
sationer. Jag anser nog att de har förstått det här.</pre><pre>Anf.  36  GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Gudrun Lindvall har informerat mig
en hel del. Då kanske jag också får informera Gudrun
Lindvall.
Vi reservanter har inte sagt nej till de paragrafer
som reglerar miljö- och naturskyddet i balken. På den
punkten har vi precis samma uppfattning, Gudrun
Lindvall. Det här behöver därför Gudrun Lindvall
inte upprepa. Jag kan det här precis lika bra som Gud-
run Lindvall. Vi har kritiserat det faktum att ni i ma-
joriteten har sagt att länsstyrelserna inom ramen för
balken ska pröva om kommersiell verksamhet kan
bedrivas ur miljösynpunkt. Det har ni slagit fast. Vi
har sagt att det är en halvmesyr i lagstiftningen. Om
man ska ha rätt att bedriva kommersiell verksamhet
på någon annans mark ska man också fråga markäga-
ren. Det är det som vi har gett regeringen till känna.
Sedan ankommer det på regeringen att tala om i vil-
ken lag detta ska regleras. Det ankommer inte på mig
eller Gudrun Lindvall. Ingen av oss är jurister. Det
handlar om att riksdagen ger regeringen till känna.
Om kommersiell verksamhet ska bedrivas på någon
annans mark ska det regleras äganderättsmässigt
precis på samma sätt som det ska regleras när det
gäller miljöskydden.
Vi står på samma sida när det gäller miljöskyd-
den. Men Gudrun Lindvall sviker äganderätten. Det
är skillnaden. Jag vet var Miljöpartiet står på denna
punkt. Det är det viktiga, Gudrun Lindvall.</pre><pre>Anf.  37  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det är bra att höra att moderaterna
tycker att det vi har gjort i balken är bra. Det tackar
jag mycket för. Äntligen har vi fått ett erkännande för
vad vi gör i balken. Vi ser till att skydda naturen mot
ett överdrivet utnyttjande. Det är jättebra. Äntligen
har vi kommit dithän.
Då kan vi ta nästa steg i diskussionen. Det här
steget har jag faktiskt väntat på. Jag är hemskt glad
över att Göte Jonsson på det sättet har erkänt att det
som vi har gjort i balken har varit bra.
Göte Jonsson! Vi kan se att det ni begärde i er re-
servation när det gällde balken var att man skulle se
över hur det övriga skulle regleras. Om vi är överens
om att detta inte ska regleras i balken - eftersom vi
inte kan göra det - kan man ta nästa steg. Då måste ni
själva fundera över hur ni vill reglera det här. Då
måste ni sätta er ned och fundera. Vill ni reglera det i
jordabalken? Vill ni reglera det i brottsbalken? Vill ni
reglera det i förvaltningslagen? Var någonstans vill ni
ha den typen av reglering? Vill ni ha in allemansrät-
ten i en lag, så att det blir möjligt att fälla folk för
brott mot allemansrätten?
Det här är det stora problemet. Men då kan vi
lämna diskussionen om att det här ska göras i miljö-
balken. Då tycker jag att vi har kommit en bra bit på
vägen i den här diskussionen. Jag är mycket tacksam
över det. Jag tycker att vi har kommit långt om vi är
överens om att vi har gått så långt som vi skulle kun-
na gå i miljöbalken och att det här är bra åtgärder för
att se till att naturen inte förstörs på grund av en så-
dan här verksamhet; vi tillåter ju inte att naturen för-
störs av någon annan typ av organiserad verksamhet.
Då kan vi också vara överens om att vi inte kan titta
på det här i uppföljningen av miljöbalken.</pre><pre>Anf.  38  GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Trots att Gudrun Lindvall kan väldigt
mycket måste jag säga att hon är dåligt påläst när det
gäller våra reservationer.
Vi har inte krävt att detta ska regleras i miljöbal-
ken. Var får Gudrun Lindvall det ifrån? Det är heller
inte meningen att jag som riksdagsledamot ska sitta
och bestämma om detta ska regleras i jordabalken, i
någon annan balk eller i någon annan lagstiftning. Vi
kunde i och för sig ha begärt att våra duktiga tjänste-
män på utskottskansliet skulle ha berättat för oss var
någonstans detta ska regleras och att riksdagen skulle
ha skrivit en lag om detta. Men det har vi inte gjort,
eftersom detta är ganska komplicerad materia. Därför
har vi föreslagit att regeringen ska återkomma till
riksdagen, fru talman, med förslag om en äganderätts-
reglering som inte strider mot de naturbevarandevär-
den som finns i miljöbalken. Det är inte första gång-
en, Gudrun Lindvall, som jag ställer mig bakom det
positiva i miljöbalken. Det gjorde jag givetvis när vi
antog miljöbalken. Men det handlar om att regeringen
också ska reglera när det gäller problemet med ägan-
derätten. Det är vårt budskap, helt och hållet enligt
gängse regler för hur riksdagen och regeringen kom-
municerar med varandra.
Fru talman! Jag har inget ytterligare att tillägga.</pre><pre>Anf.  39  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag tycker att det här blev en bra dis-
kussion. Nu har vi kommit en bit på vägen.
I och med att Göte Jonsson klart och entydigt sä-
ger att det som är i balken inte är problemet kan vi
också sluta med att säga att man ska titta på det här i
uppföljningsutredningen av balken. Det är alltså inte
där vi ska titta på det. Då kan vi äntligen, efter många
år, vara överens om att detta inte ska regleras i bal-
ken. Då tycker jag att vi faktiskt har kommit en bit på
väg.
Göte Jonsson! Moderaterna hade naturligtvis
många synpunkter på miljöbalken. Ni hade väl ett
trettiotal reservationer. Vi kan väl säga att det är där
den stora skiljelinjen har gått i svensk miljöpolitik
mellan just moderaterna och övriga. Jag vet att det ni
skrev om allemansrätten i er reservation när det gäll-
de balken var att det skulle vara någon sorts utred-
ning. Men jag är hemskt glad, fru talman, över att vi
nu har kommit så långt att vi kan vara överens om att
det inte handlar om miljöbalken och alltså inte om
uppföljningsutredningen av balken.
Jag tror faktiskt, Göte Jonsson, att frågan på det
sättet kan föras framåt på ett positivt sätt och att vi
slipper denna hopplösa diskussion om miljöbalken
och allemansrätten. Tack, Göte Jonsson! Vi har
kommit en bit på väg.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)</pre><pre>7 §  Särskild utlänningskontroll</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU12
Särskild utlänningskontroll (skr. 1999/2000:37).
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 9 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 10.46 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 13.00 då
dagens votering skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00.</pre><pre>8 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 9 februari</pre><pre>JuU6 Polisfrågor
Mom. 1 (de civilanställda inom polisen)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
288 för utskottet
14 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 74 m, 35 v, 36 kd, 12 fp, 14 mp
För res. 1:     13 c, 1 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 2 (polisens arbetsuppgifter)
1. utskottet
2. res. 2 (s, v)
Votering:
152 för utskottet
151 för res. 2
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  1 s, 74 m, 36 kd, 13 c, 14 fp, 14 mp
För res. 2:     116 s, 35 v
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 2 mp
Berndt Ekholm (s) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 3 (polisens evenemangskostnader)
1. utskottet
2. res. 3 (mp, c, fp)
Votering:
262 för utskottet
42 för res. 3
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 74 m, 35 v, 36 kd
För res. 3:     13 c, 14 fp, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 5 (polisens arbetsmetoder i övrigt)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, m, fp)
Votering:
179 för utskottet
124 för res. 5
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 34 v, 13 c, 15 mp
För res. 5:     74 m, 36 kd, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 9 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 6 (polisutbildningen m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
3. res. 8 (c)
Förberedande votering:
35 för res. 7
13 för res. 8
254 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
168 för utskottet
35 för res. 7
100 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  115 s, 2 m, 36 kd, 1 fp, 14 mp
För res. 7:     35 v
Avstod: 1 s, 72 m, 13 c, 13 fp, 1 mp
Frånvarande:    15 s, 8 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Kenth Högström (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.
Berit Adolfsson (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 7 (polisens arbetstider)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
136 för res. 9
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 35 v, 15 mp
För res. 9:     73 m, 36 kd, 13 c, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 11 (polisens interna utredningar)
1. utskottet
2. res. 12 (v, mp)
Votering:
253 för utskottet
49 för res. 12
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 72 m, 1 v, 36 kd, 13 c, 14 fp
För res. 12:    1 m, 34 v, 14 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 2 mp
Berit Adolfsson (m) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 13 (brott mot homosexuella)
1. utskottet
2. res. 14 (v, fp, mp)
Votering:
238 för utskottet
62 för res. 14
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  115 s, 74 m, 35 kd, 13 c, 1 fp
För res. 14:    35 v, 12 fp, 15 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 7 kd, 5 c, 4 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 14 (ordningsvakter)
1. utskottet
2. res. 16 (mp)
Votering:
169 för utskottet
17 för res. 16
117 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  116 s, 3 m, 34 v, 3 kd, 13 c
För res. 16:    2 m, 15 mp
Avstod: 1 s, 69 m, 33 kd, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 9 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Karin Falkmer (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU7 Straffrättsliga frågor
Mom. 2 (asylsökande och invandrade kvinnors situa-
tion)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
266 för utskottet
36 för res. 2
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  116 s, 73 m, 37 kd, 13 c, 14 fp, 13 mp
För res. 2:     1 m, 35 v
Avstod: 1 s
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 3 mp
Cecilia Magnusson (m) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 3 (pornografi ur könspolitisk synvinkel)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
251 för utskottet
49 för res. 3
5 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  116 s, 74 m, 36 kd, 13 c, 12 fp
För res. 3:     34 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 v, 1 kd, 2 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 6 (försäljning av sexuella tjänster)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
262 för utskottet
37 för res. 6
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 74 m, 31 v, 13 c, 13 fp, 14 mp
För res. 6:     37 kd
Avstod: 1 v, 1 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 11 v, 5 kd, 5 c, 4 fp, 1 mp
Berit Jóhannesson och Rolf Olsson (båda v) anmälde
att de avsett att rösta ja men markerats som frånva-
rande.
Sven-Erik Sjöstrand (v) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Mom. 10 (olaga hot)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Votering:
291 för utskottet
14 för res. 10
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 74 m, 35 v, 37 kd, 13 c, 15 mp
För res. 10:    14 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 14 (elektroniska anslagstavlor)
1. utskottet
2. res. 14 (m, c)
Votering:
218 för utskottet
87 för res. 14
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 35 v, 37 kd, 14 fp, 15 mp
För res. 14:    74 m, 13 c
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 15 (övergrepp i rättssak)
1. utskottet
2. res. 15 (s, v)
Votering:
153 för utskottet
152 för res. 15
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  74 m, 37 kd, 13 c, 14 fp, 15 mp
För res. 15:    117 s, 35 v
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 21 (livstidsstraffet)
1. utskottet
2. res. 19 (v, fp, mp)
3. res. 21 (c)
Förberedande votering:
62 för res. 19
13 för res. 21
230 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 19.
Huvudvotering:
190 för utskottet
64 för res. 19
51 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  115 s, 74 m, 1 kd
För res. 19:    35 v, 14 fp, 15 mp
Avstod: 2 s, 36 kd, 13 c
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Inger Davidson (kd) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>9 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats vid dagens sammanträde</pre><pre>NU9 Statens ägande i Celsius AB
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>NU8 Regler om företagskoncentration
1. utskottet
2. res. (m, kd, fp)
Votering:
181 för utskottet
124 för res.
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 1 m, 35 v, 13 c, 15 mp
För res.:       73 m, 37 kd, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>MJU6 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder
för en ekologiskt hållbar utveckling
Mom. 6 (kommersiellt utnyttjande av allemansrätten)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c)
Votering:
167 för utskottet
137 för res. 2
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 35 v, 15 mp
För res. 2:     73 m, 37 kd, 13 c, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Mom. 16 (en samlad miljöstrategi inför Sveriges
ordförandeskap i EU m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
253 för utskottet
37 för res. 3
15 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 74 m, 35 v, 13 c, 14 fp
För res. 3:     37 kd
Avstod: 15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU12 Särskild utlänningskontroll
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>10 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:62 Ändring i dubbelbeskattningsavtalet
mellan Sverige och Folkrepubliken Kina</pre><pre>11 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 16 februari</pre><pre>1999/2000:236 av Karin Svensson Smith (v) till
statsminister Göran Persson
Interneringsläger under andra världskriget
1999/2000:237 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till finansminister Bosse Ringholm
Skatteavdrag för hushållstjänster</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 22 februari.</pre><pre>12 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 16 februari</pre><pre>1999/2000:538 av Elizabeth Nyström (m) till utri-
kesminister Anna Lindh
EU-ordförandelandet Sverige och gatubarnen
1999/2000:555 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Handläggningstiderna inom a-kassan
1999/2000:556 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
AMS pågående omorganisation
1999/2000:557 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikes-
minister Anna Lindh
Privat sponsring av det svenska ordförandeskapet
1999/2000:558 av Roy Hansson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Utveckling av Gotlands Livsmedelsinstitut
1999/2000:559 av Gun Hellsvik (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Programverksamheten på fängelserna
1999/2000:560 av Martin Nilsson (s) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Exportkrediter vid vapenexportaffärer till IDA-länder</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 22 februari.</pre><pre>13 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 15 februari</pre><pre>1999/2000:515 av Lars Hjertén (m) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Samarbete med Österrike
1999/2000:520 av Jan Backman (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Vuxenutbildningskampanjer</pre><pre>den 16 februari</pre><pre>1999/2000:509 av Chatrine Pålsson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Förebyggande insatser mot prostatacancer
1999/2000:511 av Ulla-Britt Hagström (kd) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Huvudkontoret för Sjunde AP-fonden
1999/2000:512 av Mats Odell (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Räntehöjningar
1999/2000:514 av Margareta Viklund (kd) till stats-
minister Göran Persson
Nationellt handlingsprogram
1999/2000:518 av Bertil Persson (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Gränsgångaravtalet med Malmö
1999/2000:521 av Lennart Klockare (s) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Preskriptionstid
1999/2000:522 av Lars Leijonborg (fp) till justitie-
minister Laila Freivalds
STASI-spioner
1999/2000:523 av Ola Karlsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Telia
1999/2000:525 av Agne Hansson (c) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Folkrörelsemedverkan i alkoholpolitiken
1999/2000:526 av Agne Hansson (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Beslutsordningen för EU:s strukturfonder
1999/2000:528 av Lena Ek (c) till justitieminister
Laila Freivalds
Skydd för hemlig adress
1999/2000:529 av Kenneth Johansson (c) till statsrå-
det Ingela Thalén
Garantinivån i föräldrapenningen
1999/2000:531 av Jan Backman (m) till kulturminis-
ter Marita Ulvskog
Bibliotek på entreprenad
1999/2000:532 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Underhållsstöd
1999/2000:535 av Birger Schlaug (mp) till statsrådet
Britta Lejon
Redovisning av partibidrag
1999/2000:536 av Yvonne Ångström (fp) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Nyföretagande
1999/2000:537 av Ola Sundell (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Sveaskog
1999/2000:539 av Carina Hägg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Valobservatörer till Uganda
1999/2000:540 av Carina Hägg (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Tvångsäktenskap med myndigheters hjälp
1999/2000:541 av Ulla-Britt Hagström (kd) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Trafiksäkerheten på väg 48
1999/2000:543 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran (kd) till statsrådet Ulrica Messing
Etnisk och kulturell mångfald
1999/2000:544 av Kjell Eldensjö (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Ökad tobakskonsumtion
1999/2000:545 av Lennart Fridén (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Efterforskning kring brottsförberedelse
1999/2000:547 av Lennart Fridén (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Elöverkänslighet
1999/2000:549 av Sonja Fransson (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Körkort för människor med funktionshinder
1999/2000:550 av Eva Arvidsson (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Upphandlingen av kollektivtrafiken</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 22 februari.</pre><pre>14 §  Kammaren åtskildes kl. 13.31.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 10.46 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>