Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:56

Onsdagen den 26 januari

Kl. 9.00 - 13.27

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 januari.
2 § Anmälan om kompletteringsval till justi-
tieutskottet

Andre vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp under Morgan Johanssons
ledighet anmält hans ersättare Bengt-Göran Hansson
som suppleant i justitieutskottet.

Andre vice talmannen förklarade vald till

suppleant i justitieutskottet
Bengt-Göran Hansson (s)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1999/2000:40 till lagutskottet
1999/2000:42 och 43 till socialförsäkringsutskottet
1999/2000:44 till socialutskottet
1999/2000:46 till finansutskottet
1999/2000:47 och 48 till lagutskottet
1999/2000:49 till konstitutionsutskottet
1999/2000:51 till trafikutskottet
1999/2000:52 och 53 till miljö- och jordbruksutskot-
tet
1999/2000:54 till utrikesutskottet
1999/2000:56 till socialutskottet

Motioner
1999/2000:A6-A10 till arbetsmarknadsutskottet
1999/2000:L11-L13 till lagutskottet
1999/2000:K17-K21 till konstitutionsutskottet
1999/2000:Sk17-Sk19 till skatteutskottet

4 § Naturresursfrågor och vattenrätt

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 1999/2000:BoU2
Naturresursfrågor och vattenrätt.

Anf. 1 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Trots att det i dag på annan plats i
Stockholm inleds någonting som förvisso är större än
det som vi nu ska syssla med är detta ändå en unik
situation. I dag behandlar vi och avgör det första
betänkandet på det nya millenniet. Att sedan jag råkar
vara första talare kan jag skriva om i mina memoarer
en gång, om de nu blir publicerade.
Vi ska här behandla naturresursfrågor och vatten-
rätt. Till betänkandet finns två moderata reservatio-
ner, nr 2 och 3. Vi står givetvis bakom bägge två,
men jag kommer bara att yrka bifall till och votering
om reservation nr 2.
När det gäller älvskyddet och dess omfattning har
vi moderater länge ansett att vattenkraften är en bra
och miljövänlig energikälla, när den finns på plats. Vi
vet att framför allt byggandet av stora vattenkraftverk
ofta har påverkat miljön på ett mycket negativt sätt.
Därför anser vi att nuvarande lagstiftning är tillräck-
lig. De fyra outbyggda älvarna ska förbli outbyggda.
Men vi vill sätta frågetecken inför de nya förslag
som väckts om att man ska bygga nya men mindre
vattenkraftverk. Vi anser att man måste vara mycket
försiktigt. Även sådana innebär lokalt svåra påfrest-
ningar på miljön.
Vattendragsutredningen vill - och det är vi oroliga
för - luckra upp det skydd som i dag finns för våra
älvar. Vi är kritiska mot detta och anser att man vid
en eventuell framtida utbyggnad, som vi generellt är
emot, måste vara mycket försiktig så att man inte
åstadkommer skador på miljön, skador som vi nu i
efterhand har sett inte har kunnat repareras.
Fru talman! Jag vill ändå nämna en sak. Trots vår
hållning till en utbyggnad av vattenkraften kan man
inte reservationslöst säga att detta gäller för alla tider.
Allt beror nämligen på effekterna av den energipolitik
som regeringen i dag tillsammans med sina två stöd-
partier har beslutat om.
Jag läste i morse i en tidning om den svenska
energiimporten under den senaste månaden. Främst
beroende på nedläggningen av ett aggregat i Barse-
bäck har vi varit tvingade att acceptera en stor import
av energi.
De förslag som hitintills har presenterats av rege-
ringen och dess stödpartier avseende den framtida
energiförsörjningen har ännu inte konkretiserats. Vi
får hoppas för Sveriges bästa att det som man har sagt
ska utgöra grunden för den framtida energin kommer
att fungera. Men jag vill betona att om det inte funge-
rar kan vi hamna i en situation där de älvar och miljö-
er som vi i dag vill skydda kanske i praktiken tyvärr
inte går att bevara.
Reservation nr 3 handlar om vindkraften. Vi anser
att den är ett bra komplement, men den innebär inte
något fundament för en framgångsrik energiproduk-
tion. Alla vet att för att vindkraftverk ska fungera är
det ett elementärt krav att det faktiskt blåser. Blåser
det inte, snurrar inte heller propellrarna på vindkraft-
verken. När det är svinkallt i Sverige blåser det i regel
inte. I sådana situationer, som inträffar rätt så ofta, är
vindkraften inte mycket att lita till.
Vindkraften är också förenad med vissa andra
problem. Människor som i dag bor i närheten av be-
fintliga vindkraftverk klagar inte sällan på buller. Det
finns även andra störningar, på radio och TV, som
man måste beakta när man projekterar och bygger
nya vindkraftverk.
Vi moderater menar att när man ska bygga vind-
kraftverk måste man se till att hänsyn tas till alla
intressenter. Vi menar att den som äger mark som
man tänker sig att bygga vindkraftverk på måste ge
sitt godkännande till att marken används på detta sätt.
Det får inte generellt vara så att en markägare mot sin
vilja tvingas att acceptera att man baserat på politiska
beslut bygger en anläggning som han eller hon inte
vill ha.
Den nya skärpningen som föreslås, att tillstånd för
vindkraftverk över 125 kilowattimmar måste prövas
enligt miljöbalken, välkomnar vi.
Till sist, fru talman, finns det i detta betänkande
en motion, Bo505, av Elizabeth Nyström och Jeppe
Johnsson som tar upp frågor kring hamnar och
muddring. Motionen är avslagen av utskottet. Men
jag förutsätter att berörd myndighet läser motionen
mycket noga, därför att det är faktiskt av stort värde
att Sverige inte försämrar sina möjligheter att ta emot
fartyg i svenska hamnar. Vi har än i dag en konkur-
renssituation som jämfört med många andra länders
är dålig. Jag hoppas att den inte ska bli ännu sämre
därför att vi kanske visar, som vissa hävdar, en oanad
inaktivitet. Men närmare i sak om denna motion
kommer senare under debatten Elizabeth Nyström att
berätta.
Än en gång: Vi moderater står bakom våra bägge
reservationer, men jag kommer att yrka bifall och
rösträkning bara vad gäller reservation nr 2.

Anf. 2 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Under 1990-talet har vi här i kamma-
ren vid ett flertal tillfällen behandlat de viktiga frå-
gorna om älvskydd. Jag minns särskilt när vi i mars
månad 1993 behandlade frågan om ett utökat älv-
skydd. Då innebar besluten att ytterligare 13 älv-
sträckor och älvar skyddades enligt naturresurslagens
3 kap. § 6. Utöver detta utökade skydd fanns ett antal
älvsträckor som ansågs krävs ytterligare övervägan-
den. Bland dessa fanns bl.a. älvsträckan vid Brunns-
berg i Österdalälven, Gideälven uppströms Björna
och Sölvbacka strömmar i Härjedalen.
Genomgående för alla dessa objekt är att det är en
överväldigande majoritet av den lokala befolkningen
som står bakom kraven på skydd. Kampen för dessa
strömsträckor har också varit framgångsrik. Så sent
som för drygt ett år sedan sade regeringen nej till en
utbyggnad av strömsträckan vid Brunnsberg i Öster-
dalälven i Älvdalens kommun.
Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att
lyssna på den lokala opinionen. Den lokala kraften är
en demokratisk kraft som måste tas på allvar. Det
känns också bra att vi senare har skyddat också de
fyra stor älvar som vi kallar för nationalälvar.
Skälet till att regeringen har varit ganska senfärdig
med beslut om skydd har motiverats med att den s.k.
vattendragsutredningen på regeringens uppdrag har
arbetat och också lagt fram två betänkanden, ett 1994
och ett 1996.
För närvarande övervägs Vattendragsutredningens
betänkande av regeringen. Utredningens förslag är
omstridda och utgör ingen bra grund för fortsatt han-
tering av älvskyddet. Det kommer i verkligheten att
innebära en försvagning av nuvarande skydd, om man
följer de förslag och idéer som där presenterades.
Regeringen har överlämnat de två betänkandena till
Naturvårdsverket, som i sin tur har använt materialet i
det fortsatta arbetet om målen inom miljöpolitiken.
Proposition från regeringen kan möjligen väntas i
slutet av året. Av långbänken kan vi ana att materialet
är kontroversiellt och förhoppningsvis förvisas till
papperskorgen.
Vi vill för vår del i stället betona att vattenkraftse-
poken i vårt land i princip är ett avslutat kapitel.
Mycket, mycket stor försiktighet måste gälla vid
eventuell utbyggnad av minikraftverk.
Fru talman! För vattenverksamhet krävs i dag,
enligt huvudregeln, tillstånd enligt miljöbalken. Frå-
gor om tillstånd prövas av Miljödomstolen som första
instans. Prövningen omfattar en bedömning av huru-
vida fördelarna med en utbyggnad från allmän och
enskild synpunkt överväger olägenheterna. Miljö-
domstolen har då också att beakta de förbud mot
utbyggnad som gäller för nationalälvarna och för
övriga skyddade älvsträckor.
Från detta förbud görs undantag för vattenverk-
samhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåver-
kan. Märkligt nog utgör förbudet inget hinder, då man
hänvisar till utvecklingen av befintliga tätorter, det
lokala näringslivet eller anläggningar som behövs för
totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av
vissa ämnen och material kan, om det föreligger sär-
skilda skäl, vara undantagna trots skydd.
I en folkpartimotion tar man upp detta och före-
slår utökat skydd i följande tre avseenden:
För det första ska det vara det för ett vattendrag
redovisade verkliga skyddsbehovet som sådant som
ska bedömas, detta oberoende av vilket syfte ett pla-
nerat ingrepp skulle tjäna.
För det andra ska åtgärder för utvecklingen av be-
fintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller
anläggningar som behövs för totalförsvaret inte gene-
rellt undantas från skyddet.
För det tredje önskar man att kraven på de åtgär-
der som ofta kallas mindre ombyggnader ska skärpas
så att de med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad.
Utskottet gör precis som tidigare år och föreslår
återigen avslag på motionen just med hänvisning till
just Vattendragsutredningen, som man menar övervä-
ger dessa frågor inom Regeringskansliet.
Vi kristdemokrater har tidigare år varit med på en
reservation tillsammans med Folkpartiet i just denna
fråga, och jag vill tala om att så är läget även i dag.
Vi tycker att det är en bra motion. Även om vi själva i
år inte varit med och motionerat i frågan, vill vi också
nu stödja motionen. Jag kan tänka mig att Harald
Nordlund senare kommer att yrka bifall till motionen
från Folkpartiets sida.
I övriga frågor är vi överens med utskottsmajori-
teten. Vi menar att vi kan invänta de utredningar som
pågår när det gäller vindkraftverk, där NUTEK och
Energimyndigheten arbetar med frågan.
Därmed vill jag avslutningsvis yrka bifall till
Folkpartiets motion, vilket också innebär bifall till
reservation nr 1.

Anf. 3 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Vi håller på att såga av den gren vi
sitter på, sade centerpartiledaren Lennart Daléus
häromdagen i den här talarstolen. Han påminde oss
om den sårbara miljö som vi har i världen och i Sve-
rige. Jag vill stryka under dessa ord: Vi håller på att
såga av den gren vi själva sitter på.
Vi måste göra något åt vår miljö. En väg är att
Sveriges energisystem nu ska ställas om. Målet är ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt samhälle. Statens
energimyndighet ska som central förvaltningsmyn-
dighet verka för en säker, effektiv och miljövänlig
tillförsel och användning av energi. Vi i Sveriges
riksdag - du och jag - ska ge ett klart besked om
vilka framtida energikällor som ska vara rådande.
Centerpartiet anser att det är ett måste att minska
de klimatpåverkande utsläppen från fossila bränslen.
Förnybara energikällor minskar utsläppen. Det är vi
överens om, eller hur? Vi i Centerpartiet vill inte vara
med om att såga av den pinne vi alla sitter på. Vi i
Centerpartiet vill vara med om att förbättra vår miljö
så att vi alla kan sitta säkert och må bra den tid som
vi har till vårt förfogande här på jorden.
I dag behandlar vi bara en liten del av den förny-
bara energin i det här betänkandet, nämligen vind-
kraften och dess möjligheter - eller rättare sagt dess
problem. Tyvärr, kära riksdagskolleger och inte minst
moderaterna, har vindkraftsutbyggnaden i Sverige det
kämpigt. Det går långsamt att bygga ut den. Det finns
en rad hinder i Sverige.
Hindret är inte att det blåser mindre på vintern.
Läs vad Energimyndigheten och forskarna kommer
fram till! Det blåser väldigt bra även på vintern i
Sverige. Men ett av hindren är byråkratin. Vi i Cen-
terpartiet vill ha bort otydligheterna i reglerna kring
tillståndsprövningen. Framför allt gäller det rollför-
delningen mellan kommun och länsstyrelse. Varför
ska vi ha detta krångel?
Ett annat hinder är faktiskt den låga prioriteringen
av vindkraftsintresset. Det måste tas fram mål, och
det måste upprättas en nationell vindkraftsplan där
vissa områden utpekas som riksintresse för vindkraft.
På den karta som jag här håller upp kan man se att det
är svart kring våra kuster. Där blåser det extra myck-
et. Och det är naturligtvis där som riksintressena för
vindkraften ska pekas ut.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 4
under moment 4, där vi har påtalat det här. Jag har
svårt att förstå varför majoriteten i utskottet är så
kallsinnig och varför man inte från utskottets majori-
tet skickar de här signalerna till regeringen. Det
brådskar.
Jag vill läsa upp något från Dan Persson från
Westwind Mollösund aktiebolag: Det kan konstateras
att Sverige med sina drygt 300 vindkraftverk ligger
långt ned på listan av vindkraftsnationer. T.ex. har
Tyskland redan ersatt en kärnkraftsreaktor med vind-
kraftsel trots att Tyskland har mycket sämre förut-
sättningar än Sverige på grund av lägre vindtillgång.
I Danmark har många kommuner med mycket
vindkraft, företrädesvis på västra Jylland, folkomrös-
tat om huruvida man ska fortsätta med utbyggnaden
av vindkraft eller inte. I samtliga dessa kommuner
röstade 70-80 % av befolkningen för en fortsatt vind-
kraftsutbyggnad. Skälet till detta var att vindkraften
hade fört ekonomiskt välstånd till kommunerna och
att befolkningen naturligtvis ville ha en fortsatt eko-
nomisk uppgång i sina hemkommuner, menar Dan
Persson. Man ville naturligtvis också ha en bra miljö.
Fru talman! Jag vill också yrka bifall till en annan
reservation i det här betänkandet, nämligen reserva-
tion 6 under moment 5. Den handlar om en annan
miljöfråga, nämligen behovet av att skydda stadens
grönområden. Träden och grönskan är ju stadens
lunga. Det är inte för inte som vi vill ha det här kvar.
Det är ju det som är viktigt. Det minskar koldioxiden,
och det är ett måste för att luften även i staden ska
vara bra.
Miljömedvetandet växer hos dagens unga genera-
tion - förhoppningsvis är det så. Egentligen skulle vi
inte behöva lagstifta om att få fram en sådan här na-
turlig satsning och en grön miljö i städerna. Men
tyvärr är det nog nödvändigt. Man bygger fortfarande
på parker. Man tar bort träd i många städer, och man
ersätter dem inte med nya. Undantag finns i och för
sig.
Införande av nationalstadsparker är en väg att se
till att grönområdena bevaras. Men då vill jag påtala,
och jag tror att också Harald Nordlund skulle kunna
stryka under detta, att man måste ha med underifrån-
perspektivet. Annars blir det som i Uppsala, att man
säger nej. Man fick inte vara med från början och
utforma det. Det är oerhört viktigt med lokal förank-
ring. Det bör utredare tänka på extra noga.
Till sist, fru talman, vill jag bara beröra det kom-
munala vetot rörande anläggningar där man ska ta
hand om kärnkraftsavfallet. Det är ju högaktuellt nu.
Det har aldrig varit så aktuellt som just nu. I dag
pågår det också en rad utredningar om i vilka kom-
muner och var någonstans - i berg eller under havet -
man ska ta hand om kärnkraftsavfallet. Någonstans
måste ju soporna vara.
I dag pågår utredning t.ex. i mitt hemlän, i Tierps
kommun och Östhammars kommun. Kommunpoliti-
ker går ut och lovar folkomröstning i frågan. Kom-
muninvånarna ska få säga sitt. Jag tycker att man
lurar kommuninvånarna när man säger så. För det är
regeringen som i det här fallet har det yttersta ansva-
ret. Det kommunala vetot fungerar inte här. Jag und-
rar om det ska vara så. Jag tycker att vi måste få klar-
het i den frågan. Vi måste riktigt trampa av i den
frågan.

Anf. 4 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Det här ska förvisso inte vara någon
generell energidebatt, men det skulle ändå vara in-
tressant att få ett klart och konkret besked av Rigmor
Stenmark när det gäller vad de här framtida energi-
källorna i praktiken ska bestå av. Vi har bara hört en
massa ord om system som faktiskt inte är prövade
fullskaligt någon annanstans. Men vi ska tydligen
lyckas med det andra länder hittills inte har lyckats
med.
Sedan skulle jag vilja fråga: Anser Rigmor Sten-
mark att markägare generellt ska tvingas acceptera att
man bygger vindkraftverk på deras mark?
Till sist vill jag ta upp Danmark som exempel när
det gäller vindkraftverk, ett framgångsrikt sådant
enligt Rigmor Stenmark. Det finns många vindkraft-
verk i Danmark. Men det finns också ett, ursäkta
ordet, förbaskat stort antal kolkraftverk. Det kanske
är därför som de ibland måste lita på vindkraften.

Anf. 5 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! När Sten Andersson hade chansen att
inleda dagens debatt, och sade sig vara förste talare
efter millennieskiftet, hade jag hoppats att det skulle
blåsa nya vindar hos Moderaterna. Jag hade hoppats
att man skulle säga det. Jag hade hoppats att Mode-
raterna skulle inse att kärnkraften är en förlegad ener-
gikälla. Men det blåser inga nya vindar. Så länge man
inte liksom erkänner problemet ser man inte heller
möjligheterna.
Jag tror att Sten Andersson skulle kunna tillföra
sitt parti mycket om han först tog bort hindren för sig
själv. Han borde se sig om i världen. Det pågår fak-
tiskt mycket.
Kom bara med till Uppsala och titta på ett annat
alternativ som faktiskt skulle kunna ersätta kärnkraft-
verk. Jag vet att det är en utopi i dag. Jag säger det.
Men där har man Ångströmlaboratoriet. Vi som har
förmånen att kunna gå dit ibland och ta del av fors-
karrapporterna vet vad det skulle betyda att ha smarta
hus och ny energiteknik. Om bara t.ex. alla hus i
Sverige skulle ha solfångare på taket så skulle vi inte
behöva kärnkraften. Smart, eller hur?

Anf. 6 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Om Moderaterna inte har fattat det
här med regeringens nya energipolitik så må vi väl
vara förlåtna. Det mer besvärliga för Rigmor Sten-
mark måste väl ändå vara det faktum att alla mät-
ningar sedan tio år tillbaka vittnar om att en majoritet
av svenska folket inte har fattat den politik som Rig-
mor Stenmark här står och talar för. Så jag vill säga
att vi är i hyggligt gott sällskap även antalsmässigt.
Sedan sade Rigmor Stenmark något om Uppsala.
Men hon kallade det själv för en utopi, så det behöver
vi kanske inte beröra här.
Sedan är det faktiskt så om vi ska vara ärliga,
Rigmor Stenmark, att i dag har världens sammantag-
na energiproduktion sin bas i olja, kol och kärnkraft.
Det andra är faktiskt bara - i dag i alla fall - små
bieffekter.

Anf. 7 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag inser att det är en utopi att man
ska lägga solfångare på alla Sveriges hustak. Men att
man kommer att göra det på en del och att det kom-
mer att vara en del i vår kärnkraftsomställning och för
att få bort den är jag övertygad om. Det är ingen uto-
pi.
Problemet är bara alla de stoppklossar som finns och
som inte vill vara med och föra fram alternativen.
Jag inser, Sten Andersson, och jag tycker t.o.m.
att det är sorgligt, att Sveriges folk inte lyssnar på
Centerpartiet tillräckligt eller att vi från Centerpartiet
är otydliga eller oklara när vi påtalar vissa saker. Men
jag tänker vara en av dem som kommer att kämpa
alldeles otroligt för just denna bit. Och i den fråga
som vi nu diskuterar tror jag inte att någon i Sveriges
befolkning, inte ens moderaterna, vill ha en utbygg-
nad av kärnkraften. Vi kommer att segra, och jag tror
att Sten Andersson kommer att hjälpa mig, eftersom
verkligheten kommer att hinna i fatt även Sten An-
dersson och moderaterna, fru talman.

Anf. 8 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Uslare motivering till att avstyrka för-
slag har jag sällan sett. Utskottet säger bl.a. att motio-
nen motsvarar ett förslag som avstyrktes av utskottet
under förra riksmötet med hänvisning bl.a. till att
Vattendragsutredningens betänkanden övervägdes
inom Regeringskansliet varför det inte fanns skäl att
då tillstyrka någon förändring av älvskyddet.
Men vad sade då utskottet vid det tillfället, som
man hänvisar till? Jo, ordagrant vad man sade nu.
Då Vattendragsutredningens betänkande som be-
handlar bl.a. älvskyddets konstruktion och frågor om
vilka vattendrag som ska åtnjuta ett starkare skydd för
närvarande övervägs inom Regeringskansliet finner
utskottet inte skäl att nu tillstyrka förändringar av
älvskyddet.
Man skulle ha kunnat kopiera detta. Det är orda-
grant detsamma. Man har inte tagit några steg framåt.
Fru talman! Man borde väl säga vad man menar,
nämligen att man inte vill ha ett starkare skydd.
Vi från Folkpartiets sida har under flera decennier
drivit kravet på ett starkt lagstadgat skydd för Sveri-
ges orörda älvar och vattendrag. Trots framgångar är
det legala skyddet enligt vår mening fortfarande för
svagt.
Regeringen har för avsikt att snabbavveckla kärn-
kraftsreaktorer, trots att miljövänliga alternativ för
närvarande inte finns utbyggda. Detta äventyrar el-
tillgången i framtiden och medför att hotet mot värde-
fulla vattenområden ökar dramatiskt. Hotet mot
skyddsvärda vattendrag skärps ytterligare av att före-
trädare för vattenkraftsindustrin allt oftare hävdar att
miljöanpassad vattenkraftsutbyggnad inte ger lika
stora skador på miljön som tidigare. Begreppet miljö-
anpassad vattenkraftsutbyggnad är oriktigt och inne-
hållslöst. Teknikutveckling och effektivisering av
kraftutvinning är självfallet välkomna. Men all vat-
tenkraftsutbyggnad som förutsätter reglering av vat-
tendrag skadar naturvärden. Utbyggnaden skadar
naturvärden.
Folkpartiet föreslår mer resurser till investeringar
i elproduktion från förnybara energikällor. Men vi
anser att bidrag till s.k. småskalig vattenkraftsutbygg-
nad inte bör utgå.
Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att
genomföra en inventering av uppdämda vattendrag
som kan restaureras i syfte att återskapa strömmande
vatten. Och mot bakgrund av de ökade hoten finns det
mycket starka skäl att skärpa älvskyddet för att göra
långsiktigt trovärdigt att vattenkraftsutbyggnaden i
vårt land är ett avslutat kapitel. Vattenkraftsutbygg-
naden i Sverige måste vara ett avslutat kapitel.
Enligt Folkpartiets uppfattning ska miljöbalkens
älvskydd skärpas på tre punkter. Kristdemokraternas
företrädare i debatten har redovisat de tre punkterna.
Den första är att det ska vara det för ett vattendrag
redovisade skyddsbehovet som ska bedömas och
detta oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp
skulle tjäna.
Den andra är att inget generellt undantag ska gö-
ras från skyddet för några exploateringsskäl. Åtgärder
för att utveckla befintliga tätorter, för att utveckla det
lokala näringslivet eller för att utföra anläggningar
som behövs för totalförsvaret bör generellt inte un-
dantas från skyddet.
Den tredje är att kraven på åtgärder som ofta kal-
las mindre ombyggnader av sådana vattenområden
och älvsträckor som omfattas av älvskyddet ska skär-
pas, så att de med säkerhet utesluter en faktisk ut-
byggnad.
Fru talman! Det som man kan konstatera är att
med Folkpartiets politik skulle frågan om utbyggnad
av kraftverk i forsar vara solklar - utbyggnad ska inte
kunna ske.
Jag lyssnade mycket noga på Sten Andersson och
konstaterade att vad han sade om Moderaternas poli-
tik var i kort sammanfattning följande. Bevara möj-
ligheten att bygga ut älvar. Säg nej till vindkraft.
Det är en inställning som skapar stor oro hos mig,
om det nu inte är så att det bara är Sten Anderssons
uppfattning, men det lär vi få klarhet i så småningom.
Fru talman! Får jag slutligen kommentera frågan
om nationalstadsparker. Centerns Rigmor Stenmark
var nyligen inne på frågan och hänvisade till Uppsala.
Ja visst handlar det om underifrånperspektivet. Men i
Uppsala var det mycket avslöjande hur en majoritet
inte vill medverka till att man får en national-
stadspark. Och vilka var argumenten? Jo, det vanli-
gaste argumentet var att man på detta sätt kommer att
lägga en död hand över det aktuella området. Den
synen har man på skydd av värdefull natur. Man
lägger en död hand. För oss från Folkpartiets sida
handlar det om motsatsen, nämligen att ett sätt att
skapa skydd för värdefull natur är att inte lägga en
död hand.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 9 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vet vad jag sade, jag vet vad som
står i moderaternas reservation, och jag känner väl till
partiets energipolitik. Antingen måste Harald Nord-
lund höra dåligt eller läsa dåligt eller också feltolkar
han medvetet i form av någon desperat jakt för att
plocka några kortsiktiga politiska poänger. Men den
som vill har ju frihet att läsa i protokollet vad jag har
sagt. Jag förstod faktiskt inte riktigt poängen med det
angrepp som Harald Nordlund riktade mot mig.
Vi har ju sagt och det står tydligt att vi är emot ut-
byggnad även när det gäller mindre vattenkraftverk.
Men sedan sade jag att vi kan hamna i en verklighet
som Harald Nordlund kanske inte vill tänka sig, att vi
kan komma i ett läge när vi har brist på energi, när vi
tyvärr kanske har lagt ned samtliga kärnkraftverk och
vi står där och det inte händer något när vi sätter in
kontakten i väggen.
Det är det läget som jag vill varna för. Det kan ty-
värr inträffa. Där trodde jag, ärligt talat, att jag skulle
ha åtminstone viss hjälp av Harald Nordlund och hans
parti.

Anf. 10 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Sten Andersson inledde sitt anförande
med att säga: Skyddet i dag är tillräckligt - detta är
inte ordagrant men det var innebörden.
Vidare sade Sten Andersson: Vi kan inte säga att
så här kommer att gälla i alla tider.
Jag menar, fru talman, att det inte kan vara fel att
dra slutsatsen att Moderaterna vill bevara möjligheten
- det var det jag sade - att bygga ut.
Beträffande vindkraften radades en mängd pro-
blem upp. Vad vi från Sveriges riksdag borde göra är
att jobba mer intensivt för att skapa möjligheter till
fortsatt utbyggnad av vindkraften och riva byråkratis-
ka hinder, som jag tror att Rigmor Stenmark var inne
på. Men det finns också andra frågor som man måste
ta tag i med större kraft. Jag tänker då på investe-
ringsfrågorna som är ett mycket stort bekymmer vid
utbyggnad av vindkraften.
Fru talman! Mina slutsatser var inte överdrivna,
utan jag utgår från vad jag hört Sten Andersson säga.

Anf. 11 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att Harald Nordlund är ute
på isen, knappt timsgammal, när han nu ska försvara
vad han sade i sitt inlägg angående mig. Vad jag
beskrev var ett scenario - det poängterade jag och det
går att läsa i protokollet om någon timme - och jag
sade att jag hoppades att aldrig den situationen skulle
inträffa att vi måste börja bygga ut vattenkraften. Jag
är så pass verklighetsförankrad att jag tror, men jag
hoppas att jag har fel, att vi, med tanke på den ener-
gipolitik som den här riksdagsmajoriteten beslutat
om, tyvärr inte kan bortse från att vi måste bygga ut
vattenkraften även i framtiden. Jag är lika stor mot-
ståndare till detta som Harald Nordlund men jag
måste, tyvärr, vara lite realist med tanke på vad en
majoritet i Sveriges riksdag har beslutat vad gäller
den framtida energiförsörjningen.

Anf. 12 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Senaste repliken från Sten Andersson
tycker jag understryker vad jag sagt. Att bevara möj-
ligheten att bygga ut är Moderaternas linje. Vi talar
om att skapa ett fullständigt hinder för en fortsatt
utbyggnad.

Anf. 13 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Vi behandlar alltså bostadsutskottets
betänkande nr 2, Naturresursfrågor och vattenrätt.
I dag är det några miljöpartistiska hjärtefrågor
som ska behandlas, bl.a. om kommunalt veto och om
vindkraft. Vi är envisa i de här frågorna. Uppenbarli-
gen behöver man peka på dem om och om igen. Frå-
gan om vindkraften var uppe förra året. Sedan dess
har Vindkraftsutredningen kommit med sitt slutbe-
tänkande - i juni 1999. Detta har föranlett oss att ta
upp frågan igen. Vi ser att det i hög grad finns en
samsyn med Centerpartiet i frågan. Dock är vi något
mer optimistiska vad gäller kapaciteten på utbyggna-
den. Vi tror att det går att komma upp i 12 terawat-
timmar per år.
Fortfarande anser vi att den kommunala vetorätten
är en av hörnstenarna i den kommunala bestämman-
derätten och en förutsättning för reell demokrati.
Frågan om förvaring av kärnavfall är fortfarande
inte löst. Allt vi begär i det avseendet är en utredning.
Per Lager kommer i sitt anförande att utveckla vår
syn på de här frågorna.
Vi har mycket fint i det här landet som vi alla vill
värna om. Det finns t.ex. en enda nationalstadspark.
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
är den hittills enda nationalstadsparken. Inom en
nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anlägg-
ningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas
endast om det kan ske utan intrång i parklandskap
eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt skadas; detta enligt 4
kap. 7 §, miljöbalken.
Det här området är nu hotat av byggnation, och
det är utsatt för buller. Bullerfrågan kommer att tas
upp i Miljömålskommittén. Man kan konstatera,
vilket utskottet också säger i betänkandet, att tystnad i
dagens moderna samhälle närmast får betraktas som
en bristvara.
Det är väldigt viktiga påpekanden. Jag kan inte
förstå varför man inte i större utsträckning vill skydda
nationalstadsparken utifrån de här synpunkterna.
Vägverket vill tydligen återuppta idéerna om en
tunnel under området. Det hörde jag i går på lokal-
TV.
Området kring Rudolf Steiner-seminariet i Ytter-
järna tycks också behöva ett utökat skydd. Vi har ett
särskilt yttrande om detta i betänkandet.
I Miljöpartiets miljömotion tar vi bland mycket
annat upp hotet mot den vilda laxen. Detta berör vårt
utskott i så måtto att gällande vattendomar kan behö-
va ändras. Gudrun Lindvall kommer senare i sitt
anförande att utveckla detta.
För tids vinnande tänker jag här yrka bifall till re-
servationerna 5 och 9; detta utan att för den skull på
något sätt förringa betydelsen av någon av våra övri-
ga motioner. Tack, fru talman!

Anf. 14 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Vi behandlar, som sagt, bostadsut-
skottets betänkande nr 2 som handlar om naturresurs-
frågor och vattenrätt. I betänkandet föreslås avslag på
20 motioner som är lagda under den allmänna mo-
tionstiden.
Sten Andersson påpekade att det är årtusendets
första debatt. Det är inte riktigt trevligt att uppleva att
det är en debatt som egentligen inte innehåller några
som helst nyheter eller någon som helst utveckling.
Jag hoppas att detta inte blir signifikant för det kom-
mande årtusendet.
Den första reservationen i betänkandet är fram-
lagd av Kristdemokraterna och Folkpartiet. Den inne-
håller förslag om utökat älvskydd i tre avseenden.
För det första önskar reservanterna att det ska vara
det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet som
ska bedömas, oberoende av vilket syfte ett planerat
ingrepp skulle tjäna.
För det andra förespråkar reservanterna att åtgär-
der för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utförandet av anläggning-
ar som behövs för totalförsvaret inte generellt ska
kunna undantas från skyddet.
För det tredje framförs önskemål om att kraven på
de åtgärder som ofta kallas mindre ombyggnader ska
skärpas så att de med säkerhet utesluter en faktisk
utbyggnad.
Motionen motsvarar ett förslag som avstyrktes av
utskottet under förra riksmötet med hänvisning bl.a.
till att Vattendragsutredningens betänkande överväg-
des inom Regeringskansliet, varför det inte fanns skäl
att då tillstyrka någon förändring av älvskyddet.
Eftersom vi förväntar oss en proposition i decem-
ber i år avstyrks reservationerna.
Den motiveringen har Harald Nordlund reagerat
väldigt starkt på. Så småningom framgick det också
vad det var för motion som han avsåg i sin argumen-
tering. Att argumenteringen är densamma som förra
året gör inte att den är svagare. Vi står nu nära en
proposition i ärendet. Det gör att motiveringen har
stärkts. Sakligt sett är det en förändring.
I reservation 2, som är en moderatmotion, handlar
det om älvskyddets omfattning. Här kan man faktiskt
ana att Moderaterna från början är ett konservativt
parti, även om de inte ger så mycket uttryck för det
annars nuförtiden. Man betonar i reservationen att allt
är bra som det är, och samma krav behandlades våren
1999 och samma avslag föreslås i år.
Det är mycket sällan man hör Sten Andersson så
oengagerad i talarstolen som han var i dag.
Reservation 3 är också en moderatreservation.
Den här gången handlar det om vindkraft. Det gör
också reservation 4 av Rigmor Stenmark och reser-
vation 5 av Helena Hillar Rosenqvist.
Bakom Sten Anderssons anförande anar man mo-
deraternas starka aversion emot vindkraft, även om
den är klädd i vackra ord om natur och miljö och
respekt för den enskilda äganderätten. I center- och
miljöpartireservationerna mer än anar man kärleken
till vindkraften. Det visar lite grann på spännvidden i
det borgerliga blocket när det gäller energipolitik.
I betänkandet gör utskottet en grundlig genom-
gång av gällande bestämmelser om vindkraften och
Vindkraftsutredningens förslag. Utredningen har
remissbehandlats och bereds nu. Anammar regering-
en utredningens förslag är reservationerna faktiskt
mycket väl tillgodosedda trots den spännvidd som
finns i synen på vindkraft. Det är naturligt att vi visar
lite tålamod och avvaktar propositionen.
I reservationerna 6, 7 och 8 ställs olika krav som
berör nationalstadsparker. Centerreservationen andas
lite större ödmjukhet än tidigare år, men man pläderar
för inrättande av fler nationalstadsparker. Jag kan
upplysa Rigmor Stenmark om att departementet ar-
betar faktiskt med entusiasm med de här frågorna - så
hys lite hopp!
Jag skulle personligen vilja höja ett varnande
finger. Kommunernas planmonopol gör att de har
mycket goda förutsättningar att säkerställa de värden
som Rigmor Stenmark ivrar för utan att inrätta natio-
nalstadsparker. Reservatinstrumentet ska man använ-
da i mycket speciella fall, eftersom det innebär att de
folkvalda i kommunfullmäktige mister sin rådighet
över nationalstadsparken. Den överlåts då till jurister.
Och det är en delegation som är mycket svår att ta
tillbaka.
Beträffande Miljöpartiets krav på en fond för na-
tionalstadsparken vill jag återge vad som sägs i be-
tänkandet. Länsstyrelsen har regeringens uppdrag att i
samråd med berörda fastighetsförvaltare, myndighe-
ter och kommuner hålla ihop förvaltningen och sköt-
seln av nationalstadsparken. Det har i anledning härav
inrättats en samverkansgrupp. I fråga om den i reser-
vationen särskilt nämnda byggrätten har länsstyrel-
sen, enligt vad som erfarits under hand, valt att inte
vidta ytterligare åtgärder. Beträffande de av reser-
vanten nämnda kraftledningarna har utskottet erfarit
att Stockholm Energi den 16 december 1998 hos
Statens energimyndighet ansökte om förlängning av
nätkoncessionen för en högspänningsledning som
löper genom nationalstadsparken. Nätkoncessionen
för denna ledning är tidsbegränsad och löper ut vid
årsskiftet 2000/01. Regeringen har den 10 juni 1999
beslutat enligt 17 kap. 3 § miljöbalken att frågan om
tillåtligheten av den fortsatta verksamheten avseende
högspänningsledningen inom nationalstadsparken ska
prövas av regeringen.
Jag tycker att detta är en rimlig ordning och ett
rimligt hanteringssätt.
När det gäller bullerproblemen, som tas upp i re-
servation 8, delar jag reservantens uppfattning om att
bullernivån är oacceptabel i nationalstadsparken, men
jag anser att problemet ska lösas på myndighetsnivå,
där det nu ligger.
I reservation 9 argumenterar Centern och Miljö-
partiet för att avskaffa undantaget i det kommunala
vetot. Jag har inga nya argument att komma med i
den här debatten men tycker att de gamla står sig
mycket väl.
Rigmor Stenmark sade i sitt anförande att det
skulle skapas klarhet i de här frågorna. Det är full
klarhet i dessa frågor. Det finns ett undantag i den
kommunala vetorätten, och det är mycket exakt for-
mulerat och preciserat.
I reservation 10 tas den angelägna frågan om lax-
ens förutsättningar upp. Utskottet har inte underlag
för att avgöra om det i de nu aktuella frågorna före-
ligger brister. Utskottet förutsätter att Fiskeriverket
och övriga berörda statliga och kommunala myndig-
heter följer utvecklingen inom området och tar de
initiativ som kan anses erforderliga. När vi har till-
räckliga kunskaper för att byta strategi i laxfrågan
finns det också omprövningsmöjligheter. Men vi ska
ha god kunskap innan vi gör det.
Jag vill understryka det faktum att den största
spännvidden, de stora motsättningarna i dessa frågor
faktiskt inte finns mellan riksdagsmajoriteten och
oppositionen utan inom det borgerliga blocket. Jag
tycker att ni ska försöka att reda ut era misshällighe-
ter så att väljarna vid nästa val vet det är som kommer
att gälla.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 15 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar sade bl.a. att den
här debatten inte innehåller någonting som skulle leda
till utveckling. Jag hoppas att jag förstod honom rätt.
Då kan jag konstatera att vi torde ha olika upp-
fattning om vad utveckling är. För oss folkpartister är
det utveckling att se till att skyddet för outbyggda
älvar blir starkare. Det är utveckling. För oss är det
utveckling när man i valet mellan att skydda forsar i
Medelpad och Småland och utbyggnad för att nå ett i
och för sig positivt syfte att få mer el är det självklart
att det är skyddet av forsarna som vi kommer att
ställa upp för.
När det pågår en dragkamp mellan Miljödeparte-
ment och Näringsdepartement i den frågan och också
i andra frågor, Tönningfloarna och liknande frågor, är
det helt klart att vi ställer upp för att bevara orörda
mycket värdefulla naturområden.
Det är det vi kallar utveckling, att skydda värde-
full natur och de outbyggda älvarna. Därför tycker jag
att debatten innehåller en hel del av utveckling.

Anf. 16 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Vad jag kommenterade var att det
inte fanns någonting nytt i debatten. Det är gamla
kända ståndpunkter som redovisas; det finns möjligen
vissa nyanseringar.
När det gäller Folkpartiets vattenpolitik är folk-
partisterna fundamentalister. De förespråkar normpo-
litik på det här området såsom de gör på många andra
politikområden. Och det är väl så att i opposition kan
det vara bekvämt att ta till normpolitiska beslut, där-
för att då maximerar man sitt inflytande. Men om
man räknar med att komma i regeringsansvarig ställ-
ning är det faktiskt ganska bra att kunna laga efter
läge.

Anf. 17 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! I sitt anförande sade Bengt-Ola Ryttar
att debatten inte innehåller någonting som tyder på
utveckling. Nu ändrar sig Ryttar till att tala om nytt.
Nej, jag medger: Folkpartiet tvingas år efter år att
driva dessa frågor, därför att vi inte får gehör för dem
här i kammaren. På det sättet är det inget nytt. Vi
kommer att fortsätta att driva frågorna om ett starkare
skydd för de outbyggda älvarna så länge som vi inte
har fått en majoritet i riksdagen med oss på det kra-
vet.

Anf. 18 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Harald Nordlund envisas med att läg-
ga ord som jag inte har använt i min mun. Men fak-
tum kvarstår: Den här debatten innehåller inga nya
grepp. Det är precis samma debatt som vi har fört här
i kammaren under ganska många år, och jag tycker att
det hade varit rimligt att vi hade haft lite mera stuns i
den första debatten under det nya årtusendet.

Anf. 19 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är en mycket uppgiven Bengt-Ola
Ryttar som står i talarstolen. Han efterlyser nyheter
och undrar varför de inte kommer. Men är det inte så
att det är Socialdemokraterna som har majoritet i
bostadsutskottet? Är det inte så att Bengt-Ola Ryttar
har en oerhörd möjlighet att komma med nyheter? Ta
bara en sådan enkel sak som att denna första debatt
vara generös och komma med något helt revolutione-
rande i stället för att titta på alla reservationer och
uppgivet säga: Det får myndigheterna sköta och det
får regeringen sköta, och det är några som är entusi-
astiska över frågorna, men jag, Bengt-Ola Ryttar från
Socialdemokraterna, tänker inte driva på!
Varför tar inte Bengt-Ola Ryttar chansen och yr-
kar bifall till de förslag som finns? Om han inte gör
det kommer de ju tillbaka igen.

Anf. 20 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Nu är det faktiskt så att Socialdemo-
kraterna inte ensamma har någon majoritet i utskottet,
och det trodde jag att Rigmor Stenmark visste om.
När det gäller initiativkraften får vi en proposition
i höst, och det är faktiskt inte så illa i denna fråga.

Anf. 21 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Nej, tack och lov, höll jag på att säga,
så har socialdemokraterna inte ensamma makten.
Men ni socialdemokrater skulle kunna, tillsammans
med oss andra, få makt i nästan alla de här frågorna,
t.ex. om ni ville se en förändring av vindkraften, om
ni ville ta bort byråkratin eller om ni ville ge tydliga
regler mellan kommunerna och länsstyrelserna. Var-
för vill ni inte det? Varför går ni inte tillsammans
med oss i de frågorna? Och varför låter man Miljö-
partiet sväva ute på någon kant? Varför hamnar inte
alla i samma led? Det borde ju blåsa nya vindar nu
år 2000 så att vi tog de här frågorna på allvar. Inte vill
väl Bengt-Ola Ryttar vara med och såga av den här
grenen så att vi alla ramlar?

Anf. 22 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Vi samarbetar gärna med Centerparti-
et när Centerpartiet har de bra idéerna och i den rätta
situationen.
Vi får en proposition i höst, och då får vi se hur
majoriteten ser ut.
Jag noterar att Rigmor Stenmark har tonat ned sin
kritik av inskränkningarna i det kommunala vetot på
ett sätt som ändå kanske nu i slutändan av debatten
innebär en viss förnyelse av debatten i naturresursfrå-
gan.

Anf. 23 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman och Bengt-Ola Ryttar! Det är klart att
det inte blir någon hög temperatur i en debatt när man
bara ständigt år efter år hänvisar till utredningar som
jobbar och jobbar.
Älvskyddet är faktiskt en viktig fråga. Utskottet
har mig veterligen årligen från 1991/92 hanterat de
här frågorna och fört en diskussion. Så tillsattes Vat-
tendragsutredningen - möjligen 1992/93 någon gång.
Man har lagt fram några betänkanden, 1994 och
1996. Man har alltså nu jobbat i sju år.
Under tiden har vi fått begreppet "miljövänlig
vattenkraftutbyggnad". Utskottet har varit och besökt
Klippen uppe i Västerbotten och tittat på hur det kan
se ut, och mig veterligen - jag har själv provat - får
man inte annat än inplanterad fisk, i alla fall ingen
riktig, naturlig, på platsen född fisk, när man fiskar.
Man hänvisar ständigt till den här Vattendragsut-
redningen, och jag vill fråga: Är det så här det ska gå
till? I sju års tid har man arbetat. Hur ska det bli nå-
gon utveckling och hur ska vi kunna ta nya, djärva
steg, när vi inte vet om och när regeringen och soci-
aldemokraterna är beredda att vara med och stödja
kreativa förslag som faktiskt finns i utskottet och i
den här kammaren? Är det så här det ska gå till? Är
det sju år vi ska vänta, eller blir det möjligen tio?

Anf. 24 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Det förvånar mig lite hur Ulf Björk-
lund lägger upp argumenteringen, eftersom han är
mycket väl medveten om att det kommer en proposi-
tion i höst om vattenkraftsfrågorna. Det har lagts fram
en utredning om vindkraften som har mycket stora
förutsättningar att få ett mycket brett stöd här i kam-
maren.

Anf. 25 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Har möjligen Bengt-Ola Ryttar en
aning om vad det kan bero på att Vattendragsutred-
ningens idéer och förslag inte har kommit längre efter
sju års arbete? Och vad är det som gör att man fortfa-
rande överväger i regeringen om det ska komma
någon proposition eller inte? Har man fräscha, nya
idéer här som man verkligen arbetar med? Det är
frågor som naturskyddsfolket väntar på besked om.
Vad tror egentligen Bengt-Ola Ryttar? Är det svåra
frågor som gör att regeringen inte här orkar, vågar
eller vill ta några djärva initiativ nu när vi har börjat
ett nytt millennium?

Anf. 26 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis så att vattenkrafts-
frågorna är svåra och komplicerade. Är man i ansva-
rig ställning ska man tänka sig för noga och väga för
och emot innan man bestämmer sig. Är man i oppo-
sition är det bra mycket enklare att ta till brösttoner.
Det kommer en proposition. Då ska vi ta beslut
om hur framtidens politik på det här området ska se
ut, och vi får hoppas att det kan bli ganska stor enig-
het om detta.

Anf. 27 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag var oengagerad enligt Bengt-Ola
Ryttar. Jag tycker väl att jag har hört honom själv
agera i kammaren med i alla fall något större glöd än
vad han har presterat hitintills.
När jag kommenterade debatten här och sade att
den inte kan vara så viktig jämförde jag den med en
aktivitet som just nu håller på att inledas på en annan
plats i Stockholm, och det tycker jag faktiskt var en
bra jämförelse.
Jag skulle vilja fråga Bengt-Ola Ryttar: Anser
Bengt-Ola Ryttar att de fyra i dag outbyggda älvarna
aldrig under några förhållanden ska byggas ut eller
användas för elproduktion?
Bengt-Ola Ryttar efterlyste nyheter. Det var väl
ingen ström av nyheter som han presenterade i dag.
Sedan talade Bengt-Ola Ryttar om splittringen. Det
var större splittring mellan oppositionen än vad det
fanns inom de tre samarbetspartierna. Är det verkli-
gen sant? Är det sant vad gäller den energipolitik som
regeringen i dag står för? Det är möjligt att det är sant
mellan partierna politiskt. Men mellan partiernas
väljare är det definitivt inte sant när vi talar om ener-
gipolitik.
Jag tycker t.ex. att vi skulle tillämpa en politisk
möjlighet som Bengt-Ola Ryttar i andra sammanhang
förespråkar rätt så kraftigt, nämligen folkomröstning.
Jag skulle också vilja ha en folkomröstning, men
framför allt i en annan fråga, nämligen om den fram-
tida energipolitiken. Jag tror nog på goda grunder att
jag inte skulle tillhöra den förlorande sidan i en sådan
omröstning.

Anf. 28 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Det vi diskuterar i dag är naturre-
surslagen och vattenrätten. Vi diskuterar inte energi-
politiken i sin helhet. Hur ska frågorna utformas i
Sten Anderssons tilltänkta folkomröstning? Jag ser
inte att det i några avseenden är möjligt att ha en
folkomröstning om energipolitiken i dagsläget.
De fyra orörda älvarna ska förbli orörda. Det är
inget att huttla med. Så är det, och så kommer det att
förbli.

Anf. 29 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förutsätter att Bengt-Ola Ryttar
ändå på något sätt måste koppla samman vattenkraft
och energi. Det är den koppling jag har gjort, och det
är därför vi har tagit upp den frågan här i dag.
Angående kraven på folkomröstning om energi-
politiken säger Bengt-Ola Ryttar att han i varje fall
inte i dagsläget - det är en viss öppning - ser något
skäl för att ha en ny folkomröstning. Jag kan tala om
för honom något som han säkert redan vet, nämligen
att en hygglig majoritet bland hans egna väljare nog
inte tycker att det skulle illa vara om vi i dag skulle få
en folkomröstning om den framtida energipolitiken. I
det fallet är jag mer socialdemokrat än Bengt-Ola
Ryttar.

Anf. 30 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Det var ju trevligt att konstatera att vi
är överens, Sten Andersson. Det ska bli intressant att
läsa Sten Anderssons memoarer. Jag har en känsla av
att det kommer att bli roligt men att vi har en viss
anledning att bäva inför det.
När det gäller folkopinionen om folkomröstning
om energipolitiken tycker jag inte alls att den står i
strid med socialdemokraternas inställning i de här
frågorna just nu. Jag tror heller inte att en majoritet i
befolkningen vill ha något slags oprecis folkomröst-
ning, utan då ska det finnas klara utmejslade alterna-
tiv att ta ställning till. Det är vi långt ifrån.

Anf. 31 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har inga reservationer i
detta betänkande, men jag vill ändå redogöra för en
del av våra ståndpunkter.
När det gäller älvskyddet vill jag betona vår
mycket restriktiva inställning till någon som helst
nybyggnad. Däremot finns det en energiöverens-
kommelse mellan s, v och c som innebär ett visst
utrymme för småskalig ombyggnad och effektivise-
ring av gamla anläggningar i mindre vattendrag. Hur
detta hanteras är naturligtvis en grannlaga uppgift,
eftersom nya skador eller störningar i den biologiska
mångfalden inte är acceptabelt.
Under detta år betalas inga bidrag ut. Men ansök-
ningarna fortsätter att komma in till den nya ener-
gimyndigheten. Naturvårdsverket har i samarbete
med Energimyndigheten tagit fram kriterierna för
bidragsansökningarna. Vi kommer noga att bevaka
vilka projekt som får tillstånd och hur kommande
anläggningar påverkar den omgivande miljön och den
biologiska mångfalden. Grundinställningen är dock
klar och tydlig: Vattenkraftsutbyggnadsepoken måste
vara slut. Därför säger vi också nej till Vattendragsut-
redningens förslag till ny klassificering av älvskyd-
det.
Förslagen i kd- och fp-motionerna är tänkvärda.
Men man bör avvakta till dess att frågan behandlats i
samband med Miljömålsutredningen. S-motionen om
förenklingar vid tillkomsten av småskalig vattenkraft
bör avvisas med kraft. Utskottet avstyrker också den
motionen.
Vindkraftsutbyggnaden är viktig, inte minst som
en del i den mycket kraftfulla energiomställning som
krävs för att styra om Sverige i ekologiskt hållbar
riktning. Det är också viktigt att utbyggnaden sker
under ordnade former och att regelsystemet skärps
när det gäller tillåtlighetsprövningen.
I c- och mp-motionerna finns krav som är befoga-
de inte minst för att snabba på processen med kom-
mande vindkraftsutbyggnad. En avställning av t.ex.
Barsebäck 2 kräver sannolikt ett tillskott av vindener-
gi. Vindkraftsutredningens förslag går dock i samma
riktning som motionsförslagen gör, vilket gör att de i
nuläget kan avstyrkas. Däremot är det viktigt att
Energimyndigheten snabbar på sin kartering av om-
råden för riksintresse och att regeringen så fort som
möjligt återkommer med en proposition till riksdagen
så att utbyggnaden kommer i gång på bred front.
Förslaget i moderatmotionen om snävare syn på
gränser för byggandet av vindkraft och ytterligare
kommunala hinder är framtidsfientligt och motverkar
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Det kommunala monopolet i markplaneringsfrå-
gor är en principiellt mycket viktig fråga, där avsteg
från vetot endast ska ske i undantagsfall. Vänsterpar-
tiet har tidigare hävdat att det kommunala vetot ska
gälla fullt ut. Men vi har också insett problematiken i
vissa frågor.
Den nya miljöbalken bygger på en överenskom-
melse mellan s, v och mp. Där görs vissa inskränk-
ningar av det kommunala planmonopolet när det t.ex.
gäller större järnvägsprojekt. De gamla reglerna för
kärntekniska anläggningar är fortfarande desamma.
Förhoppningsvis ska miljöbalkens allmänna hänsyns-
regler och stärkta krav på miljökonsekvensbeskriv-
ningar ändå göra att största möjliga hänsyn tas och att
inga kommuner behöver upplåta mark och vatten för
ändamål som går emot deras intressen.
Centerpartiet är inte med i miljöbalksöverens-
kommelsen. Men det vore ändå intressant att veta hur
det ser på t.ex. stormarknadsproblematiken, där det
kommunala planmonopolet fungerar som ett omvänt
veto. Det gäller också nya möjligheter att sätta upp
miljökvalitetsmål för t.ex. utsläpp i vatten. Vattenav-
rinningsområden kan inte indelas efter kommungrän-
ser, utan de följer de vattendrag och sjösystem som
naturligt hänger ihop.
När det gäller omprövningen av gamla vattendo-
mar är det inte i första hand omprövningsreglerna
som är problemet utan ersättningsfrågorna. Kraven på
ersättning för minskat kraftuttag i samband med för-
ändringar för att underlätta naturliga miljöer för bio-
logisk mångfald eller för fiske och fiskens vandring
är så stora att allmänintressena inte reser krav på
sådana förändringar i tillräcklig omfattning.
Det som behöver förändras är kraftföretagens
skyldigheter att genomföra förändringar för biologisk
mångfald eller för fiskens möjligheter till ett naturligt
liv utan krav på ersättning, eller åtminstone mycket
lägre krav på ersättning.
Omprövningsmöjligheten har också ökat i och
med införandet av den nya miljöbalken där överträ-
delser av miljökvalitetsnormer kan föranleda en om-
prövning även om tillstånden kom till före miljöbal-
kens regler.
Om det här är tillämpligt på frågan om den vilda
laxens fortlevnad i våra älvar eller om det behövs
andra åtgärder är inte jag man att avgöra. Utskottet
tycker också att det råder brist på underlag i frågan.
Detta behöver kanske belysas bättre för utskottets
ledamöter, t.ex. på ett utskottssammanträde. För öv-
rigt är det nog så att det största hotet mot den vilda
laxens överlevnad är de industriliknande fångstmeto-
der för fisk som används i Östersjön. Kvoter på hur
mycket lax som tas upp kan ifrågasättas samt hur de
efterlevs, inte minst i våra grannländer runt Östersjön.
I stället bör det kustnära laxfisket och laxfisket i älv-
mynningarna prioriteras.

Anf. 32 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Owe Hellberg sade att när man ska
stänga av även det andra aggregatet i Barsebäck -
vilket jag hoppas aldrig kommer att inträffa - krävs
det mer vindkraft. Jag anser att det krävs mer annan
energi redan i dag på grund av att man har stängt av
det första aggregatet om vi ska kunna upprätthålla en
trygg energiförsörjning i Sverige.
Låt oss säga att vi ersätter hela Barsebäck med
vindkraft. Har Owe Hellberg en susning om hur
många vindkraftverk vi då behöver? Den viktigaste
frågan är kanske: Vad ska han ersätta den bortfallna
produktionen från Barsebäck med när det inte blåser
eller i de fall - det händer faktiskt ofta - det blåser för
mycket för att man ska kunna producera el med vind-
kraftverk?

Anf. 33 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! För det första håller nog inte den
svenska kraftnätsmyndigheten med Sten Andersson
när det gäller behovet av elström. I den senaste köld-
knäppen, inte minst nere i våra södra trakter, hade
man ett överskott på åtminstone 10 %. Framförhåll-
ningen när det gäller el var faktiskt god.
Det står klart och tydligt att för att man ska kunna
ställa av Barsebäck 2 ska det ersättas med ny energi i
alternativa former. Exakt hur det ser ut kan väl ingen
förklara riktigt i dag, men vindkraften är en del i det
hela. Om man bara skulle ersätta det med vindkraft -
det är naturligtvis inte möjligt eftersom det är en
teknik som inte går att använda i alla sammanhang -
rör det sig om ca 3 000 vindkraftverk i en något större
skala. Vi behöver en omfattande utbyggnad av vind-
kraften. Vi har ju sett att det går att genomföra på
andra håll, inte minst i vårt närmaste grannland där
det också är en mycket framgångsrik exportprodukt.
Man tar fram ny teknik på det här området hela tiden.

Anf. 34 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Owe Hellberg säger att han inte exakt
kan förklara vad den nya energin ska bestå av. Det är
faktiskt ett ganska chockerande uttalande med tanke
på att majoriteten i riksdagen har sagt att vi framöver
ska lita på ny energi. En representant för stödpartier-
na vet inte vad den nya energin ska komma ifrån. Det
är ganska intressant.
När det sedan gäller tillgängligheten till elkraft
kan jag bara konstatera att vi har importerat enormt
mycket den senaste månaden, mycket mer än vad vi
gjort tidigare. Det står i en av Stockholms morgontid-
ningar i dag. Priserna på elström var unikt höga i
förra veckan. Det berodde inte på att det fanns en för
stor produktion.

Anf. 35 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att framförhåll-
ningen när det gäller elkraft faktiskt är god, trots
avställandet av Barsebäck 1. För att man ska kunna
ställa av Barsebäck 2 ska det finnas ersättning i form
av alternativ energi där vindkraft är en del av det
hela. Det är en förutsättning för att man ska kunna
ställa av Barsebäck 2.
Men det kanske viktigaste vi måste göra när det
gäller energin är att effektivisera och se till att vi
använder energin på ett mer kvalificerat och förädlat
sätt. Man pratar om faktor 4 och faktor 10 när det
gäller energianvändningen. Den största frågan är
kanske att se till att vi utnyttjar energin på ett bättre
sätt och att vi använder mindre elenergi i fortsättning-
en.

Anf. 36 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Om några fler än vi som finns här i
kammaren mot förmodan skulle få veta vad vi säger i
den här debatten tror jag att man skulle undra. För en
stund sedan hörde vi i en replik Bengt-Ola Ryttar
säga bl.a. att de fyra outbyggda älvarna ska förbli
outbyggda. Owe Hellberg sade nyss bl.a. att vatten-
kraftsutbyggnadsepoken är slut, men jag tycker att
han höll öppet för en småskalig utbyggnad. Men om
nu Bengt-Ola Ryttar säger att de ska förbli outbyggda
och Owe Hellberg säger att den här epoken är slut,
varför i all sin dar kan ni inte ställa upp på Folkparti-
ets krav att stärka skyddet? Ni säger ju att epoken är
slut.

Anf. 37 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! I princip är vattenkraftsutbyggnadse-
poken slut, men det finns en energiöverenskommelse
mellan Socialdemokraterna, Västerpartiet och Cen-
terpartiet som innebär en viss möjlighet för ombygg-
nad och effektivisering av småskaliga anläggningar i
mindre vattendrag. Som jag sade i mitt inlägg kom-
mer vi att väldigt noga bevaka regelsystemet för detta
och vilka tillstånd som eventuellt kommer att omfat-
tas av detta. Det handlar alltså inte om en utbyggnad
av vattenkraften utan om ombyggnad och effektivise-
ring. Och det kan bara ske efter de tillståndspröv-
ningar enligt miljöbalken som måste göras. Vi har
sett att detta innebär stora restriktioner. Det gäller
t.ex. avslag för Sölvbacka strömmar, Brunnsberg och
alla andra projekt som regeringen har prövat under
tiden.
Jag tycker att Folkpartiet ska arbeta i Miljömålsut-
redningen för sina idéer och ståndpunkter. Sedan får
vi se vad den propositionen kan leda fram till. Jag
tycker att det finns tänkvärda inslag i era motioner.

Anf. 38 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag känner fortsatt oro. Det är jag
som representerar Folkpartiet i Miljömålsutredning-
en. Jag och andra folkpartister kommer naturligtvis
att fortsätta att slåss för de här frågorna.
Jag kan konstatera att när vi står inför valet att
skydda forsar i Medelpad och Småland mot utbygg-
nad eller att godta nya vattenkraftverk för att få lite
mer el finns risken - den är stor - att Vänsterpartiet
tillsammans med Socialdemokraterna väljer utbygg-
nadsalternativet.

Anf. 39 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det handlar inte om utbyggnad. Det
handlar möjligen om ombyggnad och effektivisering
av redan befintliga anläggningar. Som jag sade är
detta en mycket grannlaga uppgift. Vi kommer att
noggrant följa regelsystemet. Vi kommer att förhöra
oss väldigt noga med Naturvårdsverket och Ener-
gimyndigheten så att man är helt överens om de tolk-
ningar man ska göra när det gäller regelsystemen. Vi
kommer naturligtvis att följa de eventuella till-
ståndsprövningar som görs av detta väldigt noga.
Detta är en tillfällig åtgärd som finns inom ramen
för energiöverenskommelsen. Det kommer naturligt-
vis att diskuteras om den över huvud taget ska få en
fortsättning. Det beror också på hur det kommer att
gå med den fortsatta effektiviseringen av energin och
omställningen till ett hållbart samhälle.

Anf. 40 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Owe Hellberg nämnde i sitt anförande
Vindkraftutredningen och gav oss Vänsterpartiets syn
på det energislaget. Owe Hellberg påpekar att Vind-
kraftutredningen i så hög grad går i Miljöpartiets
riktning att man från Vänsterpartiets håll därför väljer
att avstyrka Miljöpartiets motion i frågan.
Jag kanske har varit med lite för kort tid i det här
parlamentet för att inse vitsen med det. Jag tycker att
man kanske eventuellt skulle kunna tillstyrka sådana
här motioner för att få lite tryck i de frågor där Väns-
terpartiet och Miljöpartiet faktiskt har en ganska stor
samsyn.

Anf. 41 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Miljöpartiets motion sammanfaller till
stor del med Vindkraftutredningens förslag, men de
är naturligtvis inte identiska. Jag tycker därför inte att
det är meningsfullt att tillstyrka motionen eftersom
den ganska snabbt kommer i en kommande proposi-
tion.
Förhoppningsvis kommer både Vänsterpartiet och
Miljöpartiet att kunna vara med och ta fram innehållet
i den propositionen, så vi har naturligtvis chans och
möjlighet att återkomma i den frågan.

Anf. 42 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Tack, det låter alldeles utomordent-
ligt. Då kanske vi också kommer att se en tillstyrkan
av våra förslag.

Anf. 43 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag hoppas att talmannen har överse-
ende med att jag inte utnyttjar all den tid som finns
angiven här. Låt mig bara göra någon liten kommen-
tar.
Det är ju så att energiintressen och miljöintressen
ofta står emot varandra. Det gör att planbestämmel-
serna är viktiga. Avvägningen mellan energi- och
miljöintressen måste göras på ett rimligt sätt. Efter-
som det har ifrågasatts vill jag gärna säga att jag helt
står bakom vad Sten Andersson tidigare har sagt i de
här frågorna.
Rigmor Stenmark klagar över allmänhetens ställ-
ningstagande till de förslag som Centerpartiet har lagt
fram. Men det är ju så att avvägningen måste göras på
ett sätt som är bra för alla. För att uttrycka det lite
mer folkligt: Även blåshål har sina miljövärden.
Även när det gäller vattengenererad energi är de
här motsättningarna påtagliga. Det är orimligt att vi
avhänder oss alla möjligheter att använda ytterligare
vattenkraft och på samma gång accepterar och bortser
från alla negativa miljöeffekter av vinande och
stundtals fula vindkraftverk.
Beträffande vattenkraften har vi sedan länge prö-
vat system med vattenrätt, vattendomstolar och lik-
nande. I det systemet, vill jag gärna säga, är det fak-
tiskt så att vi från moderat sida har velat motsätta oss
en försvagning av skyddet för vissa älvar. Även ett
sådant här normerande rättsligt system, där planfrå-
gorna är starkt styrda, behöver ses över och förbätt-
ras.
Båda energiformerna kan behövas. Men även
vindkraften kan behöva regleras på ett närmare sätt,
så att vi verkligen garanterar att vi undviker de nega-
tiva miljöeffekterna och kan behålla en lämplig av-
vägning mellan miljö- och energiintressen.

Anf. 44 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Nu kom det som jag faktiskt har vän-
tat på: tyckandet att vindkraftverken är "fula". Jag har
lite svårt att se det. Jag delar inte den uppfattningen.
När det gäller negativa miljöproblem är det märk-
ligt att man får höra ytterligare en moderat inte säga
ett ord om de negativa miljöproblem som kärnkraften
orsakar.

Anf. 45 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vidhåller att det med alla energi-
former finns både positiva och negativa effekter, och
vi ska inte bortse från någondera. Vi ska göra de
avvägningarna på ett rimligt sätt. Ingen energiform
går fri från negativa kommentarer när det gäller ut-
formning och framställningssätt. Men vi måste avvä-
ga det på ett sätt som gör att alla kan acceptera av-
vägningarna, icke bara 3 eller 4 % av befolkningen.

Anf. 46 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! I det här fallet är det inte bara 3-4 %
av befolkningen som tycker att vi ska ha en annan
eneriinriktning i Sverige. Det tror jag att Skårman
mycket väl vet.

Anf. 47 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Möjligen var det lite slarvigt av mig
att säga 3-4 %. Men det är ju uppenbart att Center-
partiet har haft svårigheter att få sin energipolitik och
sin övriga politik accepterad av ett stort flertal av
befolkningen.

Anf. 48 PER LAGER (mp):
Fru talman! Det är ju så att en del frågor rör sig
ganska snabbt i tiden, andra frågor rör sig inte alls
eller väldigt lite framåt. Med anledning av detta åter-
kommer vi ofta till olika problem. Det innebär också
att vi återkommer med samma motioner i stort sett år
från år, som blir bemötta på ett liknande sätt år från
år.
När det gäller det här betänkandet finns det för
min del två sådana exempel, nämligen i fråga om
vindkraftens ställning i Sverige och i fråga om det
kommunala vetot.
Jag tänkte först säga några ord om vindkraften.
Där har vi sett en radikal kursändring, kan man säga,
med tanke på den vindkraftsutredning som blev fär-
dig i somras och framför allt med tanke på det linjetal
som statsministern höll i Västerås i september. Han
sade där att vi nu ska ersätta två Barsebäcksverk med
vindkraft till år 2010. Det innebär inte riktigt 10 tera-
wattimmar, men något ditåt. 10 terawattimmar var
nämligen utredningens förslag.
Vi återkommer med en stor vindkraftsmotion som
nu finns med i det här betänkandet, där vi precis som
Vindkraftutredningen påtalar behovet av planerings-
mål. Vi säger 12 terawattimmar, för vi tror att det är
möjligt. Vi säger att det måste finnas en nationell
vindkraftsplan, detta bl.a. för att få den tyngd i den
fysiska planeringen som nu måste till i den nödvändi-
ga energiomställning som ingen av oss kommer un-
dan.
Vi måste se till att vindkraften också får områden
av riksintresse. Det behöver ju inte alls betyda att de
står mot andra riksintressen. På grund av den mini-
mala miljöpåverkan som vindkraftverken innebär kan
de ofta stå tillsammans med intressen för natur- och
kulturvärden och även med rekreationsbehov och
fritidsintressen. Därför är det viktigt att höja upp
vindkraftverken till ett riksintresse.
Det finns nämligen en hel del problem med den
lagstiftning som vi i dag har. Det gäller bl.a. beträf-
fande havslokaliseringarna, där lagstiftningen till
skillnad från vad avser landlokaliseringarna medför
problem. Så är bl.a. fallet med kravet att det ska fin-
nas en samhällsekonomisk nytta med havslokalise-
ringen.
Detta innebär särskilt problem i ett fall som i dag
är aktuellt, nämligen havslokaliseringen i Ölands
farvatten. Öland är ett av de områden som inte ska få
ha vindkraftsparker med större effekt än 10 mega-
watt. Samtidigt är sådana under 10 megawatt knap-
past samhällsekonomiskt nyttiga. Det måste här ske
en samordning av lagstiftningen så att den blir mer
överensstämmande.
När det gäller vindkraftverken måste väl alla i dag
efter de undersökningar som har gjorts inse att vind-
kraften måste ingå som en kraftig del av den ener-
giomställning som vi snabbt måste göra. Det är inte
tal om annat än att försiktighetsprincipen alltid måste
användas. Det finns värden som vi alltid måste värna
på ett särskilt sätt. Det har att göra med fauna och
flora och givetvis också med de människor som bor i
närheten av vindkraftverken.
Det finns i dag ett investeringsstöd, och elmark-
naden håller på att avregleras. Vi har pengar för peri-
oden från november förra året till slutet av detta år för
att klara omställningen av leveranskonstruktionerna.
Jag förväntar mig att regeringen nu kommer att lägga
fram en proposition om vindkraften i framtiden, där
man tar ett helhetsgrepp om stödet till vindkraften -
för visst behövs det ett visst stöd. Det handlar kanske
framför allt om ett produktionsstöd.
Vi har i dag en miljöbonus som motsvarar ener-
giskatten. Vad det ska bli framöver får vi diskutera
eller får regeringen lägga fram förslag om, men det är
nödvändigt att vindkraften som en förnybar energi-
källa har möjlighet att konkurrera med de icke mil-
jövänliga energikällorna, som så att säga inte är rik-
tigt prissatta. Deras energi borde egentligen vara
mycket dyrare.
Fru talman! Jag ska också nämna några ord om
den kommunala vetorätten. Den kommunala vetorät-
ten är en hörnsten i den kommunala självbestämman-
derätten. En del statsvetenskapliga forskare säger att
vi inte har något kommunalt självstyre och aldrig har
haft det i vårt land, att kommunerna är lokala förvalt-
ningsorgan under staten. Jag håller inte riktigt med
om det där. Jag tror att det i dag trots allt finns grader
av självbestämmande i kommunerna.
En inskränkning i den kommunala självbestäm-
manderätten gjordes 1989-1990, när man tog bort
kommunernas rätt att lägga in ett veto mot anlägg-
ningar för utbränt kärnbränsle. I dag har vi i min
hemtrakt ett ställe som Kynnefjäll, som ligger mellan
Dalsland och norra Bohuslän. Det är ett berg som
SKB har varit intresserat av i över 20 år. Man har där
i snart 20 år suttit i en liten stuga och vaktat dygnet
runt därför att man är rädd för att det ska göras prov-
borrningar. Man har hittills bara fått muntliga löften,
inga försäkringar. Regeringen hänvisar till SKB, och
SKB har sagt att man ska starta en dialog med be-
folkningen. Det har man hittills inte gjort.
Jag sade tidigare att vissa frågor står stilla. Detta
är en fråga där det står ganska stilla, men det finns
trots allt, fru talman, en liten förhoppning. Jag vet att
SKB nu är på väg mot Kynnefjäll. Jag hoppas att man
snart ska starta den här dialogen med befolkningen.
Det är inte värdigt ett demokratiskt samhälle som vårt
att folk ska sitta och vakta ett berg, ungefär som de
indianer i Big Mountain i Arizona som nu kommer att
tvångsförflyttas gör. Kynnefjäll ska i fortsättningen
inte behöva vaktas. Vi måste få en klar friskrivning
av detta berg.

Anf. 49 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! För att ta det sista som Per Lager sade
först: Det är väl ingen som är tvingad att sitta och
vakta vid Kynnefjäll. Det är ett frivilligt åtagande.
Jag får vidare säga att Per Lager i alla fall är ärlig
när han talar för sitt parti. Han sade nämligen att han
tror att vindkraften kan uppnå en viss nivå. Han sä-
ger, för att vara säker, inte att han vet det.
Han måste däremot veta att Göran Persson har
sagt att stängningen av Barsebäck ska kompenseras
med vindkraftsutbyggnad. Han har dock, trots att han
har blivit tillfrågad flera gånger, inte sagt - men det
kan kanske Per Lager göra i dag - vad man ska er-
sätta den uteblivna produktionen med vid de tillfällen
när produktionen blir för liten. Ska vi då inte få någon
ström? Och vad gör vi när produktionen blir för stor?
Per Lager nämner i dag något mycket viktigt,
nämligen att vindkraften faktiskt kräver ett stöd från
skattebetalarna. Först ska man betala räkningen på
den ström som man konsumerar, och sedan ska man
betala en summa på skattsedeln. Jag tror inte att alla
känner till det här, men vi kan väl båda vara överens
om att föra fram det lite tydligare i debatten. Då blir
stödet för vindkraften lite mindre.
Till sist, fru talman: Tycker Per Lager att mark-
ägare generellt ska tvingas att upplåta mark till vind-
kraftsutbyggnad?

Anf. 50 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det var många frågor. Jag ska se om
jag kan besvara dem snabbt.
Nej, ingen tvingar folk att sitta och vakta på ett
berg, men trots allt sker det, och man gör det av en
särskild anledning, nämligen att man är rädd om sin
natur. Framför allt vill man få ett besked. Det otrevli-
ga är att man aldrig fått något besked. Jag tycker att
denna osäkerhet är ovärdig.
Vad gäller de 12 terawattimmarna tror jag att des-
sa kan bli fler, Sten Andersson. Utvecklingen när det
gäller vindkraftverken är explosionsartad. Framför
allt blir de större, tystare och effektivare. Vi kommer
i framtiden förmodligen att få ut betydligt större ef-
fekt av dem.
Vad gäller situationer med för lite och för mycket
el är det så - det vill jag säga även om vi inte ska ha
en energidebatt här - att vi gör av med ca 140 tera-
wattimmar per år. Det är alldeles för mycket. Vi bor-
de kunna spara in kanske 30-40 av dessa terawat-
timmar. Åtminstone har flera energiexperter påstått
att det går, och jag tror helt på det.
Vi ska givetvis ersätta denna energibesparing inte
bara med vindkraft utan också med energi från
biobränslen. Det är förmodligen den stora ersättning
som kommer. Därvidlag är mycket att hämta. Satsar
vi bara nu på dessa saker tillsammans kommer inte de
möjliga elunderskotten att inträffa. Vi har hittills i
stort sett bara haft elöverskott. Vid avställningen för
några år sedan hade vi ett enormt överskott.
Fru talman! Den förnybara energin är kostsam i
förhållande till den subventionerade andra energin. Vi
måste få balans.

Anf. 51 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Det är bra att Per Lager även i det här
fallet är ärlig och säger att vi måste spara. I grunden
säger han att vi ska betala mer för den framtida energi
som ska lösa alla våra problem. Det är väl faktiskt
bättre, Per Lager, med överskott än med underskott?
Jag hade förstått engagemanget om det hade funnits
för lite elkraft i Sverige, men det har dessbättre sällan
varit så men vi riskerar att få det så framöver.
Sedan var det frågan om den totala energiproduk-
tionen under ett år. Det är fel sätt att räkna. Jag skulle
kunna säga att bussarna i Stockholm har si och så
många sittplatser, och därmed går det att bestämma
antalet bussar. Problemet är att bussarna används på
morgnarna mellan kl. 7 och 9 och mellan kl. 17 och
19 på kvällarna. Det är de tiderna som behovet måste
räknas efter, inte att det finns si och så många sittplat-
ser i bussarna. Det är ungefär så som Per Lager och
många andra räknar. Det gör att debatten får en fel-
aktig slagsida.

Anf. 52 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Nej, det handlar om hur mycket ener-
gi vi tar ut sammanlagt. Jag menar att den moraliska
och önskvärda minskningen är ganska stor i förhål-
lande till vad vi utnyttjar i dag. Vi ska inte bygga
energiproduktionen efter det uttag vi har i dag. Vi ska
se över uttaget vi har i dag. Det är mångdubbelt mer
än i andra länder. Vi har ett energislöseri i vårt land
av stora mått som vi borde göra någonting åt.
Jag hann inte svara på frågan om markägarna i
min förra replik. Självklart måste vi ta hänsyn till
markägarna.

Anf. 53 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är många bäckar små som bildar
en å. När det gäller energidebatten, som vi osökt
kommer in på i dag, finns det många alternativ som
måste samverka för att det ska bli bra.
Vad jag förstår är vi överens om flera saker. Men
det är en sak jag undrar över när det gäller Miljöparti-
et. Är Miljöpartiet berett att medverka till en utveck-
ling av små vattenkraftverk, dvs. där det redan finns
godkända vattendomar och där vattendraget redan är
utbyggt? Vad jag förstod av ordväxlingen mellan
Owe Hellberg och Helena Hillar Rosenqvist skulle
man samverka mellan Vänstern och Miljöpartiet. Då
är frågan hyperintressant för mig som centerpartist.

Anf. 54 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! I just den frågan är vi klara i vårt
ställningstagande. Vi vill inte ha någon utbyggnad av
småskalig vattenkraft. Vi anser att man har byggt ut
vad som kan accepteras i dag. Däremot är vi givetvis
intresserade av förnyelsen av redan befintlig kapacitet
i vattenkraften så att den blir mer effektiv. Någon mer
utbyggnad är vi absolut inte intresserade av.

Anf. 55 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Innebär det att Miljöpartiet är berett
att förbjuda utvecklingen där det redan finns vatten-
domar och det finns en rad småföretagare som vän-
tar?

Anf. 56 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Eftersom vi inte vill ha någon mer ut-
byggnad av småskalig vattenkraft kanske det blir
resultatet. Det är intressant att framtiden möjligen
innehåller nya former för vattenkraft som det går att
titta närmare på. Men vi är emot utbyggnaden av den
småskaliga vattenkraften såsom den ser ut i dag.

Anf. 57 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Diskussionen om det kommunala
vetot är principiellt intressant. Ibland gör man taktis-
ka överväganden i politiken. Jag tror att taktiken har
misslett Miljöpartiet när det gäller det kommunala
vetot. Det tycks finnas en underström av att man över
huvud taget inte kommer att klara av att placera ut
kärnavfall.
Den nationella nivån är den absolut viktigaste och
avgörande nivån för demokratin och för makten. All
makt som inte utövas på det nationella planet ska
delegeras från det nationella planet. Det innebär att
det kommunala vetot försätter oss i den situationen att
kärnavfallet inte kan placeras. Vem ska väljarna i
landet som anser att det måste finnas en lösning på
förvaringen ställa till ansvar? Det måste finnas en
nivå som det går att utkräva ansvar från. Om frågan
splittras till det kommunala vetot tas ansvaret bort.
Det är omodernt att utkräva ansvar i dag. Vi ser en
utveckling i samhället, Europa och världen där man
alltmer lägger över makt på experter och för bort
frågorna från den demokratiska sektorn. Det är all-
varligt. För varje politiskt relevant beslut ska det
också gå att utkräva ansvar.

Anf. 58 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar och jag har haft en
liknande debatt för ett år sedan. Det finns poänger i
det Bengt-Ola Ryttar säger, t.ex. ansvarsutkrävandet.
Nu får vi inte glömma bort att det finns ett natio-
nellt beslut om utbyggnaden av kärnkraften. Vi var
många som var emot den. Tyvärr fattades detta beslut
trots att man inte hade löst avfallsfrågan, och fortfa-
rande är avfallsfrågan inte löst. Det ligger en olöst
fråga i hela beslutsprocessen som har gömts undan
fram till nu när det är dags att hitta dessa ställen där
avfallet ska gömmas undan. Avfallet har en delnings-
tid på 24 000 år och bör vaktas av tusen generationer
till. Vi vet att det har varit ca 80 generationer sedan
Kristi födelse. Det är fråga om hemskt lång tid.
När det gäller det kommunala vetot har Bengt-Ola
Ryttar en centralistisk syn där all makt utgår från
nationen och delegeras nedåt. Det är inte riktigt min
syn. Jag anser att kommunen som sådan ska ha det
avgörande inflytandet, precis som i alla andra fall.
Det ska också gälla kärnavfall. Nu finns det i den nya
miljöbalken en skrivning som talar om att det ska
vara synnerliga skäl för att bryta kommunens mening
i frågan. Men trots allt har möjligheten till veto tagits
bort.

Anf. 59 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Jag ser inget orimligt i att en hel del
makt är delegerad till kommunerna. Jag ser det orim-
liga i att delegera makt över beslut som blockerar att
det över huvud taget kommer en lösning till stånd.
Man får tycka vad man vill om att kärnkraften över
huvud taget etablerades. Det finns kärnkraft, det blir
avfall, det måste förvaras, och det är högst oansvarigt
att agera så att det finns en risk att det inte blir en
lösning.
Lokal demokrati är viktig. Men det är den natio-
nella nivån som ansvarar för vilken delegation av
makt som ska ske till de lokala nivåerna.

Anf. 60 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Även om vi uppgraderar det kommu-
nala vetot att också gälla kärnavfallsanläggningar
kommer vi att tvingas till gemensamma beslut när det
gäller kärnavfallet. Vi var överens om för ett år sedan
att vi till slut kommer dithän att alla måste ta ansvar,
även om vi inte gillade beslutet från början.
Jag tror - så som det har visat sig hittills - att det
finns kommuner och platser där detta skulle vara
bättre än på andra platser och där även kommunen
ställer sig relativt positiv. Jag kan säga, som jag sade
för ett år sedan, att man kan utgå från de kommuner
som har kärnkraftverken. Finns det inte något annat
sätt, är väl kärnkraftverksbyggnaden det mest naturli-
ga stället att förvara avfallet på, för att kunna kon-
trollera det i framtiden. Ingen tror väl att vi kan skjuta
upp det i rymden, i alla fall inte ännu.

Anf. 61 ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Bostadsutskottet har belyst motion
Bo505 om muddringsfrågan alldeles för grunt - detta
är en fråga som man bör gå till botten med.
Brist på logik är det snällaste jag kan säga om ut-
skottets behandling av Jeppe Johnssons och min mo-
tion om översyn av regelverket för muddring och
muddermassor.
Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket för när-
varande inte har några konkreta planer på att förnya
nu aktuella allmänna råd från 1985 och negligerar
därmed totalt att Sveriges hamnar tillskrivit Natur-
vårdsverket vid ett par tillfällen under 1999 och be-
gärt en översyn - ingenting händer. Utskottet fram-
håller samtidigt betydelsen av att sjöfarten har till-
gång till ändamålsenliga hamnar, och man avvisar
motionen.
Motionen avvisas trots att utskottet lätt borde
kunna konstatera att situationen är sådan att det i flera
hamnar är så att fartygsdjup har måst skrivas ned på
grund av uppgrundning medan tillståndsprocesser hos
Naturvårdsverket pågått och utländska hamnar byg-
ger ut och fördjupar för att kunna ta över tonnage från
svenska hamnar. Miljömyndigheterna i Danmark
tillåter de danska handelshamnarna att muddra och ha
en mudderdeponi på den danska sidan, medan det på
den svenska sidan av Öresund är helt stopp.
Vår motion är tillkommen därför att vi har förstått
att de allmänna råden från 1985 är föråldrade och att
ny kunskap finns om muddring och muddermassor
som borde avspeglas i förändringar av de allmänna
råden. Naturvårdsverket tycks inte ha insett det all-
varliga i att de allmänna råden är en bromskloss och
att tillgången till svenska hamnar för sjöfartsnäringen
därmed är hotad.
Att Naturvårdsverket ska ha en helhetssyn som
innebär att man förstår att en minskad tillgång på
svenska hamnar innebär överföring av gods från båt
till bil kan förefalla självklart. När så inte är fallet är
det för mig lika självklart att riksdagen ser sitt ansvar
och ger Naturvårdsverket en liten pekpinne. Så har
dock inte bostadsutskottet sett på saken, utan ger
Naturvårdsverket fullt förtroende att långsamt ta död
på svensk hamnverksamhet, trots uttalandena om
betydelsen av ändamålsenliga hamnar.
Avslutningsvis, fru talman, är frågan kanske för
liten för att bostadsutskottet skulle engagera sig. Ty-
värr befarar jag att den växer. Jag anser att man från
bostadsutskottets sida borde ha gått grundligare till
väga och gjort en genomlysning av behovet av djupa-
re hamnar.
För tids vinning yrkar jag inte bifall till motionen,
men till bostadsutskottets samtliga ledamöter vill jag
rikta en allvarlig uppmaning: Ta frågan på allvar och
följ utvecklingen! Jag kommer givetvis att följa ut-
vecklingen och frågan, och min förhoppning är att det
blir en snar lösning så att jag slipper återkomma med
en motion till hösten.

Anf. 62 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att motionärerna ska känna
sig ganska nöjda med den behandling motionen har
fått i utskottet. Det är faktiskt en riktigt positiv skriv-
ning. Ni hade väl knappast förväntat er ett bifall till
motionen?
Jag vill också understryka att inte ens ert eget parti
har besvärat sig med att reservera sig till förmån för
motionen.

Anf. 63 ELIZABETH NYSTRÖM (m) re-
plik:
Fru talman! Jag är mycket medveten om detta,
och därför yrkade jag inte bifall till motionen.
Det är ganska intressant att följa Naturvårdsver-
kets svar, som nu har kommit, där det står ungefär så
här:
När det gäller översynen av övriga allmänna råd
kommer detta arbete att föregås av en samlad kart-
läggning för att se vilka skrifter som är i behov av
revidering. När resultatet av denna kartläggning före-
ligger kommer prioriteringsfrågan att diskuteras.
Det viktiga är att det här inte drar ut på tiden. Jag
hoppas att man tänker på detta i bostadsutskottet.

Anf. 64 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag har också ett antal motioner som
hanteras i detta betänkande, och därför står jag här i
talarstolen. Jag tänkte börja med att yrka bifall till
reservation 10. Jag ska också börja tala om den, som
handlar om den viktiga frågan om vildlaxen.
Miljöpartiet har agerat mycket när det gäller vild-
laxen i Östersjön, då vi kan se att den är en hotad art.
Hoten är många, bl.a. utbyggnaden av älvar. När
älvarna byggdes ut under den stora älvexploateringen
formade man vattendomar som sade att exploatörerna
skulle sätta ut laxyngel varje år. Det här var i bästa
välmening; man menade att det skulle vara ett sätt att
rädda laxen. Det har också varit viktigt.
I dag kan man se att dessa domar inte längre pas-
sar i tiden. Det som har skett är nämligen att vildlax-
stammen har gått tillbaka mycket medan de odlade
laxarna har blivit alltfler. Just nu är det faktiskt så att
den odlade laxen hotar vildlaxbeståndet.
Trots det fortsätter man att sätta ut ungefär 2 ½
miljon laxyngel i Östersjön varje år. Man tar alltså
upp laxar, kramar dem på rom och mjölke och föder
upp ynglen ett antal år innan man sätter ut dem.
De odlade laxarna börjar nu bli så många att de
försöker ta sig in i de laxälvar som finns kvar och där
vildlaxen tidigare gått in och förökat sig. Det innebär
att vi håller på att få en blandning av vildlax och
odlad lax. Biologiskt vill man inte ha detta, utan man
skulle vilja hålla vildlaxstammen ren.
Just i dag skulle det vara betydligt bättre om äl-
vexploatörerna gjorde annat än att sätta ut 2 ½ miljon
laxyngel, t.ex. försöka öppna många av de älvar som
är stängda så att laxen kan gå upp i dem och kanske
börja leka i nya älvar. Det skulle också vara en stor
fördel för Norrland, då man skulle kunna få ett laxfis-
ke i andra älvar än dem man har i dag. Vi vet att just
fisketurismen efter lax ökar rejält från år till år.
Det är alltså angeläget att dessa vattendomar bör-
jar ses över, för att de ska bli så ändamålsenliga som
möjligt för laxen, vilket var tanken. Det utvecklar vi i
reservation 10, där vi menar att det är dags att börja
se över vattendomarna och inte fortsätta som tidigare
med att sätta ut laxyngel när det inte visar sig vara det
biologiskt bästa för tillfället.
Vi har också två reservationer som jag inte yrkar
bifall till men som vi från Miljöpartiet naturligtvis
ställer oss bakom. De handlar om nationalstadsparken
i Stockholm.
Vi har en unik nationalstadspark runt Hagaparken
och Brunnsviken som instiftades för ungefär fem år
sedan, på initiativ från Miljöpartiet. Det var Anna
Horn som under vår första period i riksdagen mycket
hårt drev frågan att vi skulle få en nationalstadspark.
Tyvärr kan vi se att skötseln av nationalstadspar-
ken inte har varit den bästa. Det har t.ex. än så länge
inte ens kommit upp informationstavlor. I normala
fall när vi instiftar nationalparker i Sverige är vi
snabba med att få upp information, för vi menar att de
ska vara öppna för allmänheten och ska vara klenoder
för människor att ta sig till och ta sig fram i. Men just
när det gäller nationalstadsparken har detta inte skett.
Detta måste åtgärdas. Vi måste verkligen ta nästa steg
för att vårda nationalstadsparken och utveckla den till
den klenod den faktiskt är.
På samma sätt kan vi se att det börjar finnas hot
om byggnation i nationalstadsparken. Jag vet att He-
lena Hillar har berört detta lite grann. Detta måste
också åtgärdas. Vi måste värna nationalstadsparken
om den ska kunna få bli kvar för framtiden. Ett sätt
som jag har tagit upp i en motion är att försöka skapa
en fond för att se till att vi säkrar den mark som finns
i och kring nationalstadsparken från byggnation.
En annan sak som är mycket viktig är att vi ser till
att vi så gott det går, med tanke på att national-
stadsparken trots allt ligger mitt i Stockholm, försöker
minska bullerstörningarna i Brunnsviken och Haga-
parken. Det är många människor som rör sig i dessa
grönområden, och vi vet alltmer att just grönområden
i en storstad är viktiga för människors hälsa och väl-
befinnande. Då är buller en faktor som vi måste för-
söka minska i ett område som ska finnas till för re-
kreation.
Det är alltså viktigt att nationalstadsparken ut-
vecklas och att det som är nödvändigt för att bevara
den och öka tillgängligheten verkligen kommer till
stånd.
Jag har också en motion som handlar om Ytterjär-
na. Ytterjärna är ett mycket unikt område i Sverige -
ett område som faktiskt har ett skydd enligt Södertälje
kommuns översiktsplan. Trots det planeras en flyg-
plats vid Hall som helt skulle omintetgöra detta unika
område. Jag tänker inte närmare gå in på detta efter-
som jag har en interpellationsdebatt nästa vecka, den
1 februari, om denna fråga. Jag hoppas att det är flera
partier som då vill vara med och diskutera de planer
man har på en ny storflygplats på Södertörn, någon-
ting som skulle innebära att många grönområden av
vikt, som behövs för storstadsmänniskan, skulle ho-
tas. Områdena runt Södertörn och Hall är områden
som har stora värden när det gäller rekreation. Inflyg-
ningsplatsen skulle bli precis över Ytterjärna, med
dess mångfald av aktiviteter. Det är områden som
faktiskt nästan är mer internationellt uppmärksamma-
de än nationellt uppmärksammade. Det är områden
som jag skulle önska att alla ni som inte har besökt
faktisk besöker.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 10.

Anf. 65 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag kan, om än med andra motive-
ringar, dela Gudrun Lindvalls tveksamhet kring flyg-
plats på Hall, men det var inte därför jag begärde
replik. Gudrun Lindvall talade om att det inte hade
kommit upp några informationstavlor i national-
stadsparken i Haga. Det må så vara. Vad som är
mycket värre är att lagstiftningen är så otydlig att
man aldrig vet vad som är tillåtet respektive förbjudet
när det gäller åtgärder i nationalstadsparken. Stads-
byggnadsdirektören har t.o.m. vid ett tillfälle ställt
frågan om det är möjligt att reparera en trasig vatten-
ledning om den går genom grönområde i national-
stadsparken.
Vi behöver fler erfarenheter och mer utpräglad
praxis när det gäller hanteringen av nationalstadspar-
ker om vi med gott samvete ska kunna säga att vi vet
vad vi gör när vi inrättar nya nationalstadsparker.

Anf. 66 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan dela en del av de uppfattning-
arna. Det var så att nationalstadsparken kom till som
den första, och den första får ofta vara den som är
spjutspetsen. Jag håller med om att det är otydligt vad
man får göra och inte får göra i nationalstadsparken.
Vi vet att det har funnits många krav på byggna-
tion, t.ex., och man har diskuterat vad som är möjligt
och inte möjligt att göra i nationalstadsparken. Från
Miljöpartiets sida anser vi att det inte bör vara möjligt
att bygga. Det är möjligt att vi inte delar den uppfatt-
ningen, men jag är överens med herr Skårman så till
vida att jag tycker att vi bör få fram klarare och enty-
digare regler för vad som gäller för nationalstadspar-
ken. För mitt vidkommande handlar det alltså om att
få ett starkare skydd.

Anf. 67 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Hur kan man föreslå att vi ska inrätta
nya nationalstadsparker med samma olägenheter
kring sig om det är så att lagstiftningen som nu gäller
är så väldigt oklar? Är det inte bättre att först utarbeta
klara lagbestämmelser innan man sprider osäkerheten
ytterligare i landet?

Anf. 68 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det som jag uppfattar som problem är
egentligen inte att lagstiftningen är så otydlig utan att
man inte riktigt vet vilken tolkning som ska göras. Vi
har en sådan lagstiftning att det ofta är praxis och
tolkningar som avgör. Här har också synpunkt stått
mot synpunkt. Vi har sett att man ibland har provat
från fall till fall.
Jag hoppas att vi kan få ett bättre skydd - inte ba-
ra för denna första nationalstadspark, utan även för
kommande. Jag önskar att det skydd vi får för natio-
nalstadsparken är lika entydigt som skyddet för na-
tionalparkerna. Även där tycker jag att det behövs ett
stärkt skydd, för även där får man göra saker och ting
som faktiskt hotar nationalparker. Vi vet att det finns
sådana exempel när det gäller energiåtgärder, t.ex.

Anf. 69 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag är lite förvånad över diskussionen
kring nationalstadsparker och lagstiftningen. Det som
vållat tveksamhet hos de kommuner som härefter kan
komma ifråga för bildande av nationalstadspark - dit
hör Uppsala och Trollhättan - är oron för att lagstift-
ningen är så tvingande. Det finns inte möjligheter för
kommuner att vidta några som helst åtgärder, åt-
minstone inte utan att man har fått medgivande till
det. Därför är jag väldigt förvånad över denna diskus-
sion om att man ska vänta. Det är lite typiskt.
Jag har kanske inte replikrätt på moderaterna, men
jag kan inte låta bli att konstatera att man vill att vi
ska dröja med att inrätta fler nationalstadsparker så
länge vi inte har klarlagt lagstiftningen och tillämp-
ningen av den. Det är inte Folkpartiets uppfattning.
Vi menar att vi bör gå vidare. Det här är ett väldigt
viktigt skydd för värdefulla områden inne i tätorter.
Fru talman! Min fråga till Gudrun Lindvall är
följande: Är det Gudrun Lindvalls och Miljöpartiets
uppfattning att man inte bör gå vidare innan man har
gjort någonting åt nuvarande lagstiftning?

Anf. 70 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Nej, det är inte vår uppfattning att
man ska vänta. Det är vår uppfattning att man ska
komma till rätta med de problem som man har när det
gäller nationalstadsparken i Stockholm. Där har det
t.ex. funnits vissa byggrätter som det har blivit myck-
et diskussion om därför att byggen på ett mycket
påtagligt sätt stör nationalstadsparken. Det förslag
som vi har om att inrätta en statlig fond handlar bl.a.
om att försöka lösa ut de byggrätterna för att komma
till rätta med de problem som vi har haft i detta om-
råde och som tyvärr inte riktigt är lösta.
Vår uppfattning är att det är mycket viktigt att ha
nationalstadsparker just därför att grönområden i
storstäder har visat sig mycket viktigt för människor.
Vi kan se att det faktiskt är en hälsofråga. Människor
mår mycket bra av att ha ett ställe där de känner sig
närmare naturen, där det är lugn och ro och där de
kan få ta del av någonting annat än den vanliga stor-
staden. Vi anser att vi ska gå vidare med att bilda
nationalstadsparker, så jag är helt överens med Harald
Nordlund i den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)

5 § Hyresrätt och bostadsrätt, m.m.

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 1999/2000:BoU3
Hyresrätt och bostadsrätt m.m.

Anf. 71 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr
1, men står självfallet tillsammans med mina mode-
rata kamrater bakom övriga reservationer. På ett nu-
mera rentav traditionsenligt sätt yrkar jag bifall bara
till den första reservationen.
Naturligtvis, fru talman, är det inte orimligt att i
vissa lägen införa hyresreglering. Att t.o.m. införa
hyresstopp kan exempelvis vara motiverat i ett krigs-
läge, när man förväntar sig att efterfrågan snabbt ska
överstiga utbudet av lägenheter. Det var väl så som
den svenska hyresregleringen en gång kom till. Jag
var inte med, så jag har inte den exakta kunskapen.
Men det var säkert många som besjälades av en god
vilja och en stor omsorg om befolkningen och inte
ville att första världskrigets brutala ekonomi skulle
upprepas i vårt land.
Men hur korta hyresstopp och hyresregleringar
man från början än har tänkt sig är det alltid svårt att
ta sig ur regleringar och ransoneringar. Ofta kan trös-
keleffekter uppstå vid avvecklingen som det tar emot
att övervinna. När det gäller hyrorna har det varit
särskilt svårt. Det är egentligen den enda kristidsreg-
lering som ännu finns kvar 55 år efter krigsslutet. Det
har gjorts många försök att avreglera hyrorna. Men
det har alltid funnits någon grupp som har tyckt att
det är orimligt. Någon grupp här eller där känner
kortsiktigt av trösklarna mer än andra. Någon mister
jobbet när regleringarna inte längre behöver administ-
reras.
Nu står vi där med vårt arv från de fem åren av
världskrig för 55-60 år sedan. Men det är inte hela
sanningen. Landsbygdens avfolkning under framför
allt 50-talet skapade långsiktiga obalanser på bo-
stadsmarknaden i många tätorter. Det gjorde det
mycket lättare för dem som ville försvara bostadsran-
soneringen och hyresregleringen. Det gjorde det även
lättare för dem som ville att staten skulle utnyttja
läget och styra boendet i riktning mot hyresboende
utan rätt att äga det egna hemmet. Det är ett boende
på politiskt fastställda villkor i kommunalt ägda lä-
genheter. Det är bakgrunden till att det byggdes en
miljon lägenheter i huvudsakligen i kommunala bo-
stadsföretags regi under tio år med tyngdpunkten
strax före 1970. Det skulle dessutom byggas rationellt
och billigt för att den offentliga ekonomin skulle
kunna klara av åtagandena.
Än i dag kan man se spår av byggkranarna, som
har gett trista omgivningar i de miljöer som de kom-
munala planerarna skapade på detta sätt. Det beror
inte särskilt ofta på ond vilja att det blev så. Däremot
är det resultat av ett systemfel. Brist på mångfald och
valfrihet får sådana effekter. Till råga på allt visade
det sig att man, när man för cirka tio år sedan under-
sökte hyresgästernas uppfattning om relationerna
mellan bostadsvärde och hyra, fann att de boende i
miljonprogramområdena till skillnad från i stort sett
alla andra boende ansåg att hyran översteg bostadens
värde.
Nu är det bättre i de här områdena, men man har
också fått skjuta till ytterligare miljoner, upprusta och
göra om för att det blev fel från början. Bristen på
mångfald och valfrihet i boendet gjorde att det blev
dyrt, trots att avsikten från början var att bostäderna
skulle vara billiga. Det är ju det industriella likformi-
ga byggandets idé att det ska bli billigt. Dessutom var
dessa lägenheter normstyrda efter de striktaste teore-
tiska tankar om vad överheten ansåg att folket hade
behov av.
Om bruksvärdessystemet hade tillämpats på det
sätt som det från början var tänkt skulle de nyss
nämnda problemen ha fångats upp och hyran skulle
ha differentierats efter hyresgästernas uppfattning om
värdet på sin bostad. Men så har inte bruksvärdes-
systemet tillämpats. Ofta har man visat på att hyrorna
har varierat mer med den fasta låneräntan under re-
spektive fastighets byggår.
Sedan de kommunala bostadsföretagens hyror har
blivit normgivande och hyresledande har också andra
effekter kunnat iakttas. I vissa orter med låg bostad-
sefterfrågan har hyresnivåerna hållits uppe på grund
av att de kommunala bostadsföretagens hyresnivå inte
har följt med nedåt i en vikande efterfrågan. I andra
orter, företrädesvis de stora tätorterna, har de kom-
munala bostadsföretagens hyror använts för att man
med bruksvärdessystemets hjälp ska kunna sänka
hyresnivån under vad som är rimligt för att byggare
ska kunna få ett nybygge att gå runt ekonomiskt. I de
fallen har byggandet stannat av. Mycket illustrativa
exempel på detta finns i Stockholm som en följd av
ett olyckligt beslut av den dåvarande socialdemokra-
tiskt ledda majoriteten i Svenska Bostäders styrelse
angående hyressättningen i S:t Eriksområdet på
Kungsholmen. Det har resulterat i att det bara har
byggts en handfull hyreslägenheter i Stockholm under
åren därefter.
De enda som i det här läget har varit villiga att
bygga har varit de kommunala bolagen, vilka med
40 000-50 000 lägenheter var i sin ägo naturligtvis
kan ta förluster i tusentals lägenheter, eftersom de kan
täcka förlusterna genom att höja hyrorna för övriga
hyresgäster.
Det är inte rimligt, fru talman, att bruksvärdes-
systemet får de här effekterna. Det är inte rimligt att
bruksvärdessystemet ska ge upphov till högre hyror
än vad som annars skulle gälla i den enskilda orten
eller att systemet blir ett hinder för nybebyggelse när
det finns efterfrågan på bostäder till de hyror som är
erforderliga för att man ska kunna producera nya hus
utan förlustkalkyler. Alla vet vad resultatet blir: brist
på lägenheter, särskilt hyreslägenheter som vi också
behöver som en del i mångfalden. Omvandling från
hyresrätt till bostadsrätt initieras av konstlade mark-
nadsförutsättningar. Och vi får naturligtvis det skad-
liga etablerandet av svarta marknader när det gäller
hyresrätter. Det är svarta marknader som förmodligen
inga utom de som olagligt och omoraliskt skor sig på
situationen har något intresse av.
Konsekvenserna av det här borde rimligen vara att
man som ett första steg i den sedan länge avsedda
avregleringen av hyresregleringen tillämpar
bruksvärdessystemet som det från början var tänkt.
Dvs. att det ska vara en hyressättning som tar hänsyn
till hur hyresgästerna uppskattar sina respektive lä-
genheter med nackdelar och förtjänster. Läget i huset
och i omgivande samhälle ska spela den roll som är
berättigad med det här perspektivet. Det gäller även
andra värden i lägenheten, teknisk utrustning osv. Så
ska det vara oavsett vilken hyressättning som gäller
just för de av kommunala företag ägda fastigheterna.
Rimligen borde man jämföra med alla fastigheter.
Fru talman! Det är ett rimligt rättvisekrav att man
får betala hyra efter den nytta man har av lägenheten.
Det är också rimligt att det är en sådan hyressättning
att det blir ekonomiskt möjligt med nybyggnad. I sin
förlängning ger nämligen nybyggnad flyttningskedjor
som totalt sett ger en rörligare bostadsmarknad och
därmed förmodligen också ett effektivare utnyttjande
av det bostadsbestånd som finns på respektive ort.
Det kan aldrig vara rimligt att vi har en hyressätt-
ning som gör det attraktivt för ensamstående äldre att
bo kvar i stora äldre lägenheter. Det är inte särskilt
smart att vi har en sådan hyressättning som det finns
exempel på i vissa delar av våra storstäders innerstä-
der.
Jag har några ytterligare uppfattningar och syn-
punkter. Det kan inte kan vara rimligt att försvåra
tillkomsten av nya bostadsrätter. Det finns ingen
anledning att försvåra hyresgästernas möjlighet att
överta sina lägenheter i bostadsrättsform. Det lönar
sig dock föga att återupprepa alla de argument som vi
har haft i de situationerna. Jag vill bara notera att
riksdagens majoritet tycks vilja frångå den normala
demokratiska majoritetsprincipen med en enkel majo-
ritet och vill försvåra bostadsrättsomvandling med en
kvalificerad majoritet.
Jag har redan framställt mina yrkanden.

Anf. 72 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag konstaterar att Carl-Erik Skårman
med en viss envishet återupprepar sina gamla argu-
ment för ökad segregation och minskad möjlighet för
vanliga människor att efterfråga bostäder i attraktiva-
re lägen. Det är bara att beklaga.
När vi andra brottas med problemet med att få ned
nybyggnadskostnaderna på olika sätt löser Skårman
det här enkelt genom att säga: Släpp marknaden fri,
och låt hyrorna sticka vart de vill; det finns alltid folk
som är beredda att efterfråga!
Men, fru talman, jag väljer i mitt anförande i
första hand att förhålla mig till våra egna reservatio-
ner. Alla våra reservationer rör olika sätt att stärka
hyresgästernas position på bostadsmarknaden. Skälet
till att vi gör på det viset är naturligtvis de rapporter
om bostadslöshet, hemlöshet och vräkningar som
kommit i en strid ström de senaste tio åren.
Fru talman! Jag ska försöka att med ett par exem-
pel visa på de brister i lagstiftningen som vi med våra
reservationer försöker komma till rätta med.
Det första exemplet handlar om Jorma. Jorma ha-
de i sin ungdom ett missbruk som han lyckades
komma ur, mycket med hjälp av en kvinna som han
senare flyttade samman med. Han skaffade sig ut-
bildning och fick också ett jobb. Under flera år skötte
Jorma jobb och hyra klanderfritt, och allt syntes lösa
sig på bästa sätt. Så bröts förhållandet med kvinnan
av olika skäl, vilket inte är särskilt ovanligt i dagens
samhälle, och Jorma tog tillfället i akt att återfalla i
sitt missbruk.
Under denna period missade Jorma några hyre-
sinbetalningar och förlorade också sitt jobb. Resulta-
tet blev som vid många andra tillfällen: Jorma blev
vräkt. Nu startade en period, om än kortvarig, med ett
ökat missbruk och en tillvaro som uteliggare och
härbärgeboende för Jorma.
Efter bara några månader beslutar sig Jorma för
att det liv han levde som nykter trots allt var klart
bättre. Jorma sköter sig och lyckas faktiskt också
komma in på ett s.k. särskilt boende, där kraven för
boendet innebär ständiga urinprovskontroller och
oanmälda visitationer i bostaden. Jorma lyckas också
få ett nytt arbete.
Nu startar nästa problem. Kommunen, som betalar
entreprenören för driften av boendet, har som ut-
gångspunkt att mellan tre månader och ett halvt år i
detta boende ska räcka för att sedan komma ut i eget
boende. Kommunen saknar tyvärr möjlighet att skaffa
lägenhet till Jorma. Man saknar helt enkelt tillgång.
Det kommunala bostadsbolaget är inte heller berett
att ta detta ansvar ensamt.
Jorma har tur - han får stanna kvar i rummet i det
särskilda boendet. Efter elva månader har han fortfa-
rande inte lyckats få bostad utan utsätts fortfarande
för urinprovtagningar och oanmälda inspektioner.
Entreprenören får fortfarande betalt av kommunen,
och platsen - som säkert skulle behövas bättre av
någon annan - är upptagen. Kommunen försöker på
olika sätt få tillgång till bostäder, men avsaknaden av
bostadsanvisningslagen gör att kommunen står inför
en närmast omöjlig uppgift.
Fru talman! Jag är övertygad om att detta exempel
klart visar på behovet av ett återskapande av en bo-
stadsanvisningslag.
Utskottsmajoriteten avslår vår motion med hän-
visning till den utredning som nu pågår och som är en
fortsättning på den boendesociala beredningen. Situ-
ationen runtom i landet är svår, vilket jag har fått
bevis för i mitt arbete i Hemlösekommittén. Många
kommuner försöker nu skapa bostadsanvisningsavtal
på frivillig väg, oftast med mycket nedslående resul-
tat. Jag menar att det inte finns någon anledning att
vänta längre. Jag yrkar därför bifall till reservation 19
under mom. 21.
Det andra exemplet jag vill ta upp liknar i vissa
delar det tidigare. Det här handlar om Tommy. Tom-
my arbetade i ett kommunalt bolag under flera år.
Periodvis missbrukade Tommy amfetamin, men trots
detta lyckades han sköta sitt arbete och sin bostad. En
dag beslutade sig kommunen för att konkurrensutsätta
bolaget, och bolaget gick över till en privat entrepre-
nör. För att klara det låga anbudet var entreprenören
tvungen att låta en del av de anställda gå, och Tommy
tillhörde dem som fick gå.
I den här situationen gick det snett för Tommy,
som började använda lite mer amfetamin än han gjort
tidigare. Även han missade två hyresinbetalningar.
Eftersom Tommy har a-kassa får han ingen hjälp av
socialtjänsten, och han vräks. Tommy klarar inte av
att bo i härbärget utan väljer att bosätta sig i ett tält på
en sopstation. I ett år bor Tommy utomhus. Han lyck-
as trots att han bor i tält få ett nytt arbete och söker nu
bostad. Tommy har dessutom tur - han har en chef på
sin nya arbetsplats som ger honom en månad på sig
att hitta en bostad som en förutsättning för att kunna
sköta sitt jobb. Kommunen kan inte heller i detta fall
hjälpa till, eftersom man inte har tillgång till bostäder.
Även det här löser sig genom att Tommy nu får
rum på ett särskilt boende av ungefär samma typ som
Jorma fick. Därmed får han också underkasta sig
samma krav i sitt liv. Om Tommy vid ett tillfälle
skulle visa prov på missbruk, om han t.ex. skulle ta
ett par snapsar till sillen, skulle det innebära att han
återigen ställdes på gatan och skulle förlora sitt arbe-
te.
I en del andra kommuner skulle Tommy kunna få
ett socialkontrakt utan något besittningsskydd och
leva i och för sig under samma förutsättningar men
dock något bättre.
Vänsterpartiet har motionerat om ett stärkt besitt-
ningsskydd i den här sortens boende. Även här hänvi-
sar utskottsmajoriteten till fortsättningen av den bo-
endesociala beredningen. Eftersom vi i vår motion
hänvisar till samma utredning väljer jag att nu inte
yrka bifall till vår reservation. Om förslag om stärkt
besittningsskydd däremot inte blir ett av resultaten av
utredningen lovar vi att återkomma till kammaren
med en ny motion.
Fru talman! För att vi ska förstå hur illa andra-
handskontrakten fungerar skulle jag vilja referera till
ett samtal jag hade vid ett av Hemlösekommitténs
seminarier, där en man beskrev ett av sina boenden på
ett andrahandskontrakt: Efter två timmar upphörde
kontraktet. Då kan vi börja prata om rättstrygghet för
människor! Det finns gott om exempel på andra-
handskontrakt som bara har varat en eller två dagar.
Två timmar är det kortaste.
Det sista exemplet, fru talman, är däremot av ett
helt annat slag. Det handlar om Anna, som efter stu-
denten bestämmer sig för att vara modern och flexibel
och börjar arbeta på vikariemarknaden. Efter fem
månader bestämmer sig Anna för att söka sig ut på
bostadsmarknaden. Anna, som inte bor i Stockholm
och inte har en kommunledning som förbjuder all-
männyttan att bygga nytt, lyckas hitta en bostad, och
allt borde vara frid och fröjd.
Men, fru talman, nu visar det sig plötsligt att hy-
resvärden kräver borgenär trots att Anna kan visa upp
egen inkomst. Skälet är att hon saknar fast anställ-
ning. Annas mamma är ensamstående med ytterligare
två barn som bor hemma, har tyvärr ett par betal-
ningsanmärkningar och är dessutom lågavlönad. Hon
godkänns därför inte som borgenär. Anna får inte
lägenheten av de skälen. Anna blir utan lägenhet. Hon
flyttar hem till en kompis, något som många ungdo-
mar gör och som tyvärr ganska många tror är någon
sorts frivilligt val.
Anna upplever sig själv som hemlös, liksom
många av de andra ungdomar som tvingas bo kvar
hemma eller som tvingas bo ihop med kompisar. Men
Anna räknas inte när Socialstyrelsen gör sina beräk-
ningar.
Vänsterpartiet har motionerat om rätten att över-
klaga när man upplever sig nekad en lägenhet på
osakliga grunder. Utskottsmajoriteten har valt att
avslå vår motion utifrån att vårt förslag, trots att man
säger det vara vällovligt, inte kommer att hjälpa den
bostadssökande eftersom lägenheten inte kommer att
vara ledig om det skulle visa sig att den klagande har
rätt. Jag måste konstatera att fantasi och kreativitet i
det här fallet inte kan sägas prägla utskottsmajorite-
ten. Naturligtvis skulle vitesföreläggande ha en pre-
ventiv verkan och fungera avskräckande gentemot de
hyresvärdar som väljer att diskriminera bostadssö-
kande. Utifrån detta yrkar jag bifall till reservation 20
under mom. 22.
Slutligen, fru talman, vill jag dessutom yrka bifall
till reservation 3 under mom. 3, som tar upp behovet
av förbättring för hyresgäster avseende förverkande-
reglerna. I både Tommys och Jormas fall skulle en
individuell prövning av avhysningsbeslutet kunnat
leda till att situationen för dem båda inte hade blivit
lika allvarlig som den blev.
De flesta vräkningar i dag, närmare bestämt 90 %,
sker på grund av hyresskulder som oftast är betydligt
lägre än kostnaderna för vräkningarna. Resultatet av
en avhysning är också allvarligt och innebär inte
sällan en svår social situation för den som drabbas.
Kostnaderna för samhället och den enskilde överskri-
der vida skuldernas storlek i de allra flesta fall. Om
man dessutom tar i beräkning att 80 % av de vräkta
enligt en undersökning av Konsumentverket ett år
efter vräkningen inte lyckats få boende med eget
kontrakt borde det vara självklart att reglerna för
förverkandet sågs över och att man på allvar tittade
över den totala sociala situationen, förutsättningar
och förbättringar, för den som hotas av vräkning
innan man bestämmer sig för att vräka.
Tack för ordet!

Anf. 73 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag noterar Sten Lundströms beskriv-
ning av Jormas situation. Jag noterar också att det han
kommer med som medicin är tvång och straff, byrå-
krati och krångligheter i form av en bostadsanvis-
ningslag.
Jag menar nog att det finns bättre kreativitet i
kommunerna än så. Med hjälp av kommunala bostä-
der av olika slag, som i Stockholm exempelvis, med
hjälp av överenskommelser med de privata fastig-
hetsägarna om att ställa lägenheter till förfogande för
medicinska och sociala förturer måste det finnas
möjligheter att lösa detta på ett annat sätt, på samma
gång som de kommunala bolagen naturligtvis bör ta
kontakt med hyresgäster som tenderar att ligga efter
med sin hyra.
Det finns många kreativa möjligheter inom kom-
munerna som man borde utnyttja och lyckas med
innan man kommer med ytterligare straff, tvång,
lagar och byråkrati.

Anf. 74 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Carl-Erik Skårman
och jag uppenbarligen inte lever i samma verklighet. I
de flesta kommuner försöker man åstadkomma just
de frivilliga avtal som det talas om med både privata
och kommunala bostadsbolag. Man gör det utan nå-
gon som helst framgång. De möjligheter som Carl-
Erik Skårman önskar skapas inte.
Dessutom kan jag konstatera att Carl-Erik Skår-
man vid två tillfällen i sin replik till mig hänvisade till
att de kommunala bostadsbolagen borde ta det stora
ansvaret. Det är analogt med det som händer i Nacka
att de kommunala bostadsbolagen ska hållas tillbaka.
Kvar ska stå någonting som vi har bekämpat i Sverige
under mycket lång tid, nämligen det som brukar kal-
las social housing eller socialbostäder. Där står kom-
munen kvar med Svarte Petter på bostadsmarknaden,
medan de privata bostadsbolagen i de centrala delarna
av städerna enligt Skårmans eget sätt att se det ska ha
rätten att skruva upp hyrorna till vilka nivåer som
helst, så att man inte riskerar att få in s.k. felaktiga
hyresgäster i sitt boende.
Carl-Erik Skårman saknar tyvärr, fru talman, alla
förutsättningar att vara delaktig i en lösning av detta.
Det tvång som Carl-Erik Skårman hänvisar till att
kommunerna eller bostadsbolagen skulle utsättas för
med en bostadsanvisningslag är mycket litet i förhål-
lande till det tvång som de människor känner som bor
i härbärgen, på andrahandskontrakt och i ständig
osäkerhet. Det tvånget är mångdubbelt större för
individen än den möjlighet som vi vill skapa för
kommunerna att ge alla rätten till eget boende.

Anf. 75 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är väl skam till kommunledning
om den äger ett bostadsföretag men inte kan förmå
det bostadsföretaget att ta emot hyresgäster som har
sådana stora problem som Sten Lundström pratar om.
Det måtte vara en oerhört handlingsoförmögen kom-
mun vi då talar om.
Då förstår jag att den inte heller lyckas åstad-
komma några avtal med privata fastighetsägare. Då
förstår jag också att den inte förmår införa ett system
där det kommunala bostadsbolaget på ett tidigt stadi-
um tar kontakt med hyresgäster som ligger efter med
hyran, vilket ofta kan vara en indikation på att det
finns ett socialt problem att lösa.
Jag förstår också att om det är kommuner med så-
dan brist på handlingskraft lyckas de inte heller upp-
föra tillfälliga bostäder för människor som är i ome-
delbar nöd. Det kan jag ha lite större förståelse för.
Det är inte alltid så lätt att komma förbi bygglagstift-
ning, bygglov, lagfrågor och sådana saker. Men nog
borde man kräva handlingskraftigare kommuner än
de som finns i Sten Lundströms modellvärld.

Anf. 76 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag delar naturligtvis Carl-Erik Skår-
mans uppfattning att vi behöver se mer handlings-
kraftiga kommuner när det gäller de här frågorna. Det
är vi överens om.
Däremot är vi inte överens om att, som Carl-Erik
Skårman föreslår, man ska avlöva de allmännyttiga
bolagen. Allmännyttans styrka har varit och är fortfa-
rande i viss mån att man har förutsättningar att erbju-
da boende åt alla grupper.
Det Carl-Erik Skårman efterlyser är sociala bostä-
der. De kommunala bostadsbolagen ska ta ansvar.
Visst, de kommunala bostadsbolagen har kanske ett
större ansvar än de privata bostadsbolagen. Men en
förutsättning för att segregation och negativ utveck-
ling inte ska bli en självklarhet är att detta inbegriper
samtliga aktörer på bostadsmarknaden. Bostadsrätts-
föreningar, privata hyresvärdar och kommunala bo-
stadsbolag måste vara beredda att ta sin del av ansva-
ret.
Kommunerna lyckas inte få fram överenskommel-
ser med de privata bostadsbolagen, inte heller där de
kommunala bostadsbolagen ställer upp. Det förutsät-
ter såvitt jag förstår att bostadsanvisningslagen med
det snaraste återskapas.

Anf. 77 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Detta är den första debatten om hy-
resrätt och bostadsrätt under det här millenniet. Min
förhoppning är att 2000-talet ska bli familjens mil-
lennium. Det är ingen tillfällighet att Kristdemokra-
terna toppar bostadsligan år 2000 med 230 miljoner
mer än regeringen. Syftet är att göra bostadspolitiken
familjevänlig.
Att tala om familjen utan att beröra boendet är för
mig en omöjlig uppgift. En bostadspolitik byggd på
frihet, rättvisa, nytta och behov är grundläggande för
subsidiariteten - stödet för familjen. Det handlar om
frihet att kunna välja mellan olika former som hyres-
rätt, kooperativ hyresrätt, ägarlägenhet, bostadsrätt,
radhus, kedjehus, villaboende, osv.
En rättvis bostadspolitik handlar inte om milli-
meterrättvisa, att alla ska ha lika stor yta, lika stor
hyra, lika hög standard. Det måste få variera beroende
av hur den enskilde vill prioritera och kan prioritera
att använda sina resurser.
Av våra fyra miljoner bostäder är hälften byggda
efter 1960. Hälften finns i hyreshus och hälften finns i
småhus. Bostadspolitiken har ändrat inriktning. Från
att ha byggt på ett bidragssystem har styrningen bör-
jat gå över till de enskilda människorna, med undan-
tag av alla hinder som finns i Stockholmsregionen.
Hyrorna är fortfarande alltför höga. I genomsnitt
går 30 % av den enskildes utrymme av lönen efter
skatt till hyra.
Fru talman! På de boendes villkor - allmännyttan
på 2000-talet, ett betänkande om allmännyttan och
bruksvärdet, har fem utgångspunkter:
· dispositiva regler
· ökat hyresgästinflytande
· möjlighet att bo till självkostnad
· allmännyttan till för alla
· konkurrens på lika ekonomiska villkor
Kristdemokraternas första reservation i dag hand-
lar om bruksvärdet. Bruksvärdessystemet har spelat
en viktig roll för att skapa ett hållbart besittnings-
skydd för hyresgästerna och för att motverka hyres-
höjningar på bostadsmarknader med brist på lägen-
heter. Systemet var marknadsbaserat och hyresrela-
tionerna skulle återspegla marknaden.
Vi kristdemokrater anser att systemet tyvärr inte
har fungerat. I flera fall avviker hyran mycket från
systemets tanke. Eriksmålet i Stockholm är ett tecken
på detta. Attraktiva lägenheter i centrala lägen är
underprissatta, medan hyresgäster i mindre attraktiva
områden betalar för hög hyra. Detta stimulerar en
svart hyresmarknad.
Vi behöver i dag en mer flexibel hyressättning.
Utbud och efterfrågan måste avspeglas bättre. Det har
varit och är katastrofsituation vad gäller byggandet av
lägenheter.
Ett problem i dag är också att bruksvärdessystem-
et ofta kringgås genom att man bygger om och höjer
hyran. Det måste finnas en balans mellan hyresvär-
dens anspråk på att få genomföra sådana åtgärder som
i ett fastighetsekonomiskt perspektiv är erforderliga
och hyresgästens befogade krav på inflytande.
I allt boende måste personlig kreativitet tas till va-
ra. Jag vill därför, fru talman, här yrka bifall till re-
servation 10 under mom. 10 om självförvaltning.
Också betänkandet SOU 1999:148 pekar på nöd-
vändigheten av större valfrihet. Det handlar om med-
verkan och samarbete. När man besöker t.ex. Ring-
dansen och Varestadsprojektet i Norrköping ser man
verkligen behovet av ett nytänkande under 2000-talet.
Inflytande och ansvar är viktigt.
Under mina 30 år som lärare har jag frågat många
elever som klottrat om de klottrar hemma i sitt eget
kök. De ser då helt förvånade på mig. Här har vi
brustit i Sverige. Mitt och det allmänna har varit stora
motpoler.
I utredningen vädrar vi kristdemokrater en seger,
att den mest utvecklade formen för hyresgästinflytan-
de - den kooperativa hyresrätten - bör permanentas i
lagstiftningen. Utformningen av lagstiftningen utreds
nu av regeringen. Självförvaltning ska kunna variera
från 10 till 90 %, eller hur man vill uttrycka det, tyck-
er vi kristdemokrater.
Självförvaltning ger också möjlighet till hyres-
sänkning. Detta kan vara av avgörande betydelse för
flera familjer. Vi hör allt oftare att den sista hundra-
lappen för många kan leda till att bubblan brister, till
att hela familjen kapsejsar.
Självförvaltning ger också möjligheter till grann-
kontakter, gemenskap och ökad trivsel. Man kan inte
bortse från vilket dilemma ensamhet är i dag. Det
undergräver hela våra folkhälsa. När det gäller trygg-
het befrämjar anonymiteten brottslighet. Därför är
den gemenskap som kan ges på boendesidan mycket
viktig.
Vi kristdemokrater har flera reservationer till detta
betänkande. Vi är ensamma om att kräva att ett cent-
ralt bostadsrättsregister ska införas. Det är viktigt att
regeringen skyndsamt kommer till riksdagen med
förslaget.
Det behövs också en utredning om bostadsrättens
pantvärde. De nya regler som trädde i kraft om att
man skulle stärka bostadsrättens värde som pant den
1 januari 1996 har inte uppfyllts. Effektiviteten måste
utvärderas. Det gäller också frågan om den legala
panträtten och köparens förpliktelser vid överlåtelse.
Vi är också missnöjda med kronofogdemyndigheter-
nas handläggningstider.
Fru talman! För att förbättra valfriheten bör en
förändring göras så att de enskilda bostadsrättsinne-
havarna ska kunna ansvara för lånen i stället för bo-
stadsrättsföreningen. Att kunna göra ränteavdrag i
likhet med en villaägare förbättrar för den enskilde.
Den enskilde kan också påverka storleken av det
kapital som han vill använda. Ett personligt sparande
är samhällsekonomiskt positivt. Värdet som pant
kommer därmed att förstärkas.
Regeringen har vid flera tillfällen fått kalla fötter
och undergrävt boendedemokratin. Ett sådant exem-
pel var just majoritetskravet vid ombildning till bo-
stadsrätt. Kravet på kvalificerad majoritet bör snarast
upphävas. Med ett sådant beslut kan fastigheter i
stället för att överlåtas på en bostadsrättsförening
överlåtas till spekulanter. Det var inte meningen, och
det gynnar inte de boende.
Fru talman! Sedan år 1990 har nästan 600 bo-
stadsrättsföreningar drabbats av konkurs. Bristen på
känslighetsanalyser i ekonomiska prognoser är an-
märkningsvärd. Stat och kommuner har kostnader på
ca 12 miljarder kronor som en följd av den ekono-
miska krisen för bostadsrättsföreningar. Denna eko-
nomiska risk skulle påtagligt minska om bostadsrätts-
föreningar fick full avdragsrätt för sina räntekostna-
der. Den första skatten handlar om 1,4 % av taxe-
ringsvärdet för berörd fastighet. Den andra är en
inkomstskatt om 28 % av en schablonintäkt på 3 % av
taxeringsvärdet.
Fru talman! Under 2000-talet måste den nuvaran-
de snigelfarten i bostadspolitiken öka.

Anf. 78 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Ulla-Britt Hagströms upp-
fattning om valfrihet i boendet. Jag nödgas också
konstatera att regeringen har svårt att efterkomma
riksdagens beslut från förra året om att utreda och
komma med förslag om ytterligare en upplåtelseform.
Ju fler upplåtelseformer vi har, desto större möjlig-
heter har man att tillgodose de boendes önskemål.
Därvidlag är även tredimensionell fastighetsbildning
av värde.
Jag delar också uppfattningen att pantvärdena på
bostadsrätter ska stärkas och att förfogandet över
förfallna panter bättre ska klargöras för att det stora
flertalet bostadsrättsinnehavare ska få tillgång till en
sundare finansiering så att vi slipper fallissemang på
den punkten.

Anf. 79 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag uppfattade inte någon kritik mot
det som jag hade sagt, utan detta var mera som en
bekräftelse. Då vill jag ytterligare framhålla att just
ägarlägenheter är en viktig upplåtelseform.
Vid förra debatten hörde jag att Lars-Erik Lövdén
lovade vår kristdemokrat Ulf Björklund att en utred-
ning snabbt skulle komma till stånd, och det har ju
riksdagen beslutat om. Så jag tackar för stödet.

Anf. 80 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När man lyssnar på kristdemokrater -
i det här fallet Ulla-Britt Hagström - kan man kon-
statera att de spretar åt många olika håll. Man säger
att bostaden är viktig, att den är en social trygghet för
familjen, att det är viktigt med gemenskap för en-
samma människor osv. I nästa ögonblick tvekar man
inte en sekund när man säger att det är helt okej att
hyrorna höjs så mycket att människor inte kan bo
kvar. Den fria marknaden ska kunna lösa problemen.
Sedan vill man då avskaffa stora delar av bruksvär-
desprincipen.
Jag måste fråga Ulla-Britt Hagström om hon lyss-
nade på mitt anförande. Kristdemokraterna föresprå-
kar en rå marknadsekonomi på bostadssektorn som
gör att segregationen kommer att öka och möjlighe-
terna att välja kommer att begränsas mycket kraftigt
för dem som har låga inkomster, vilket för övrigt
Ulla-Britt Hagström själv konstaterar i sitt anförande.
Hon säger att det är inkomsterna som avgör hur man
kommer att bo och att kristdemokraterna inte vill ha
någon millimeterrättvisa.
Men jag vill ändå fråga Ulla-Britt Hagström hur
hon ställer sig till ett återskapande av en bostadsan-
visningslag, till rätten att överklaga om man inte får
en bostad på osakliga grunder och till möjligheten att
förändra reglerna när det gäller förverkande.

Anf. 81 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi har aldrig sagt att vi förespråkar en
total marknadspolitik, utan som Sten Lundström
mycket väl hörde talade jag om valfrihet för alla och
olika möjligheter för alla. Det innebär att vi måste ha
tentaklerna ute åt många håll. Men det betyder inte att
vi är splittrade eller har motstridiga uppfattningar. Vi
vill ha boende för alla efter val och efter vad den
boende själv vill prioritera. Den boende kanske vill
lägga mer pengar på sin bil i stället för på boendet.
Jag kan hålla med Sten Lundström om vissa delar.
Jag tycker att exemplet om Anna stämmer helt. Ung-
domar som inte kan påvisa någon fast inkomst har
väldigt svårt att få lägenhet i dag. Därmed diskrimi-
neras yngre människor och deras självförtroende
minskar. Det handlar inte bara om bostad, utan det
handlar också om att man inte kan teckna ett mobil-
telefonabonnemang om man inte haft en viss inkomst.
Detta gäller oavsett om man är 20, 25 eller 30 år. Det
tar alltså lång tid att bli vuxen och självständig i dag.
De åtgärder som Sten Lundström väljer är alltså
disciplinära åtgärder och att gå in för auktoritära
metoder. Jag litar mer på våra kommunpolitiker och
på att vi tillsammans ska kunna lösa detta. Kommu-
nerna har det yttersta ansvaret för den enskildes bo-
ende på orten.

Anf. 82 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Ulla-Britt
Hagström om det finns något mer auktoritärt än att
förvägra människor rätten att bo, om det finns någon-
ting som är mer auktoritärt i samhället än att en fas-
tighetsägare säger till en bostadssökande: Även om
du har jobbat i fem månader får du inte bo här efter-
som du inte har fast anställning. Finns det något mera
auktoritärt?
Vi föreslår att man ska ha rätt att överklaga ett så-
dant beslut. Det måste finnas någon rättvisa i det
sociala boendet. Eller är marknadskrafterna så heliga
i det kristdemokratiska tänkandet att man över huvud
taget inte är beredd att begränsa marknadskrafternas
rättigheter när det gäller bl.a. rätten att förvägra män-
niskor ett boende.
De andra två fallen är alldeles riktiga. Det rör sig
om människor som jag har träffat och pratat med, så
det är inga påhittade fall. Tror inte Ulla-Britt
Hagström att det hade varit en klar fördel för både
Jorma och Tommy om det hade funnits en bostadsan-
visningslag som gav kommunerna möjligheter att
under en viss press teckna frivilliga avtal med bo-
stadsbolagen - med både kommunala och privata
bostadsbolag samt med bostadsrättsföreningar - för
att skapa ett boende åt alla kommunmedborgare?
Dessutom kan jag konstatera att det naturligtvis är
inkomsterna och inte det personliga intresset som
avgör var man kan bosätta sig när marknadshyrorna
får råda.
Situationen i min egen hemkommun Malmö är
sådan att lägesfaktorn numera slår igenom i 15-
20 %. Det innebär att alltfler människor inte har råd
att bosätta sig där de vill, hur mycket de än
prioriterar, för när hyran överstiger det som de får ut i
lön kan de inte prioritera längre.

Anf. 83 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi har ju alla i bostadsutskottet fått
skriften om S:t Eriksmålet i Stockholm, som visar på
att människor kan bo kvar till lägre hyresutgifter i
innerstaden medan de i ytterområdena pressas allt-
mer. Jag tycker inte att det är bra att ha det så.
Sedan håller jag med Sten Lundström beträffande
hans exempel, och jag tog själv ett exempel. Jag tror
inte alls att det är påhittade fall. Vi kristdemokrater
engagerar oss också för hemlösa. Det är en oerhört
viktig fråga, för det är fundamentalt att alla männi-
skor ska ha rätt till en bostad. Men jag tror inte att det
hjälper att vi står här i kammaren och bestämmer att
Kalle eller Lisa ska överklaga på det ena eller det
andra sättet. Vi måste se till att det är varje kommuns
självaktning att visa på goda och på dåliga exempel
och säga till på skarpen till de kommuner som inte
sköter detta på ett bättre sätt.
Visst upplevs det som auktoritärt för en person att
inte få en bostad. Då blir hela samhället auktoritärt.
Men jag tror inte att det går att styra på det sätt som
Sten Lundström menar, utan jag tror att vi tillsam-
mans måste bli mycket bättre på att visa på dessa
frågor hemma i kommunerna.
Vi har bostadslösa i Skövde, där jag bor, och det
skäms jag över. Därför måste vi alltid ta upp och visa
på problemen och hjälpas åt att lösa dem, för social-
lagstiftningen innebär trots allt en garanti för den
enskilda människan.

Anf. 84 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! När man lyssnar på debatten här kan
man gott konstatera att vi är väldigt olika.
Jag tycker faktiskt att det var intressant att höra de
konkreta exempel som Sten Lundström gav på män-
niskor som har det jobbigt. Jag tar faktiskt till mig
dem.
Det är helt tydligt och klart så att det är en växan-
de klyfta mellan de människor som har det bra i Sve-
rige och de som inte har det. Det är då lätt att slå sig
för bröstet och tycka att det är okej, att vi inte ska
vara lagstiftande osv. Men när det gäller den svaga
sidan, som känner sig helt hjälplös, undrar jag om vi
inte också bör ta till lagstiftning för att rätta till pro-
blemen. Vi får inte öka klyftorna i samhället.
Detta betänkande tycker jag egentligen handlar
om avsaknaden av tilltro till och respekt för de en-
skilda människorna att själva kunna välja bostads-
form och avgöra var de vill bo. Det handlar dessutom
om bristande möjlighet att själv utforma sin lägenhet
och välja standard. Det handlar även om bristande
möjlighet till självförvaltning.
Detta låter ju förskräckligt dystert. Men jag ser det
inte så dystert, eftersom det redan sitter en utredning
som ser över detta och som också ska ha de "sociala
ögonen" med sig. Därför hoppas jag att vi får kon-
kreta lagförslag - vi får inte glömma att vi är en lag-
stiftande församling - och har möjligheter att se till
att Jorma och de andra som har belysts här får det så
bra som det över huvud taget är möjligt. Vi måste ta
hänsyn till olikheterna.
Från Centerpartiets sida anser vi att det är viktigt
att ha tilltro till enskilda människor, att skapa förut-
sättningar för människor och ge valfrihet, neutralitet
och inflytande i boendet. Det måste helt enkelt prägla
framtidens bostadspolitik.
Jag är medvetet kort i mitt anförande när det gäl-
ler denna fråga med anledning av att jag tror att det är
möjligt att återkomma till den. Jag har också förmå-
nen att sitta i den utredning som ska se över allmän-
nyttan. Vi har sett problemen och jag tror att vi dis-
kuterar dem på ett riktigt sätt.
Jag vill yrka bifall till reservation 2 under mom. 1
som handlar om bruksvärdessystemet, som helt klart
inte fungerar som det var tänkt från början. Vi måste
få fram en flexiblare hyressättning.
Reservation 10 mom. 10 handlar om självförvalt-
ning. Vi måste ge möjligheter för människor att vara
med vid utformningen av deras boende.
Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer
där Centerpartiet finns med, men avstår från att yrka
bifall.
Som sagt: Jag har en stor förhoppning om att vi
kommer till rätta med de problem som finns.

Anf. 85 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill först tacka Rigmor Stenmark
för det stöd jag fick för mitt anförande om behovet av
en skärpt lagstiftning när det gäller rätten till boende.
Jag hoppas att Rigmor Stenmark har rätt i sin upp-
fattning att den utredning som nu jobbar vidare från
den boendesociala beredningen på allvar kommer att
ta tag i frågorna.
Jag vill bara ställa en liten fråga till Rigmor Sten-
mark, fru talman, som handlar om bruksvärdesprinci-
pen. Rigmor Stenmark säger att det finns ett behov av
en flexiblare hyressättning och ett flexiblare
bruksvärde. Då infinner sig frågan i vad denna flexi-
bilitet ligger.
Som jag sade har flexibiliteten i t.ex. Malmö
kommun ökat ganska kraftigt avseende lägesfaktorn,
så att den ligger någonstans mellan 15 % och 20 %.
Nu börjar vi alltså få bakslag på detta. Det innebär att
vissa människor tvingas att flytta därför att hyres-
kostnaderna blir alldeles för höga i de bostadsområ-
den som av vissa andra hyresgäster anses väldigt
attraktiva.
Jag är lite nyfiken på hur Rigmor Stenmark tänker
sig en flexibel bruksvärdesprincip och hur mycket
hon tycker att lägesfaktorn ska få slå igenom. Var ska
gränsen gå enligt Centerpartiets syn?

Anf. 86 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt för oss att se
över detta. Jag tänker inte låsa upp mig eftersom jag
själv sitter med i utredningen som ska se över all-
männyttan. Det vore fel, för jag tycker att här måste
man ge och ta.
Jag tror att vi alla är överens om att bruksvärdes-
systemet från början var tänkt att fungera återhållande
så att hyrorna inte skulle skena i väg. Man skulle inte
behöva betala alldeles för mycket för en standard som
man egentligen inte hade. Jag tänker inte gå vidare i
denna fråga med Sten Lundström just nu.
Jag tror att Sten Lundström också ingår i utred-
ningen. Är det inte så?

Anf. 87 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Den sista frågan är lätt att svara på:
Nej, jag ingår inte i utredningen. Vi har från Vänster-
partiet valt Jan-Åke Rydberg att ingå i utredningen,
eftersom han tidigare satt i den boendesociala bered-
ningen. Jag har fullt förtroende för Jan-Åke Rydbergs
sätt att arbeta och behöver inte själv vara med i utred-
ningen.
Jag hoppas att Rigmor Stenmark menar allvar när
hon talar om behovet av en bruksvärdesprincip, som i
och för sig förändras men som trots allt finns kvar.
Det innebär att vi har en ganska betryggande majori-
tet i denna kammare för ett bevarande av bruksvärden
och bruksvärdesprinciperna, med vissa justeringar.
Jag tror också att det kan vara väsentligt att Rig-
mor Stenmark tar med sig till utredningen att läges-
faktorn som enskild faktor inte får slå igenom på ett
sådant sätt att det faktiskt ökar segregationen i boen-
det, att det tvingar människor med lägre inkomster att
bosätta sig i vissa områden medan de med betydligt
bättre inkomster får förutsättningar att bosätta sig i
andra områden. Vi skärper bara den konflikt och den
motsättning som finns i samhället om vi minskar
stora grupper av människors möjligheter att förverk-
liga sina livsprojekt därför att andra människor får
större möjligheter att förverkliga sina livsprojekt.
Jag hoppas att Rigmor Stenmark tar detta med sig
till utredningen och att man verkligen överväger hur
mycket lägesfaktorn får lov att slå igenom, för om
Carl-Erik Skårman och hans kamrater får bestämma
får lägesfaktorn slå igenom fullständigt. Det innebär
att segregationen ökar ytterligare och än kraftigare.

Anf. 88 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! För oss i Centerpartiet är det ju väl-
digt viktigt att vi har en neutralitet mellan olika bo-
stadsformer, att det finns olika bostadsformer och att
det inte ska vara så att kostnaderna avskräcker t.ex.
barnfamiljer eller ensamstående att bosätta sig var
man vill och i vilken typ av lägenhet eller bostads-
form som man önskar. Dessutom är det väldigt viktigt
för oss att det ska vara möjligt att bo i hela vårt land.

Anf. 89 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Allt det här hänger ju ihop. Naturligt-
vis blir det besvärligare för den som är svag på bo-
stadsmarknaden om vi har en hyressättning som gör
att det inte byggs några nya lägenheter. Byggs det
inga nya lägenheter så kommer det att bli ännu mera
strid om de som finns. Det blir svartmarknader, kri-
minalitet och andra sociala problem som gör att den
resurssvage får ännu svårare att få ett vettigt boende.
Vi måste ha en hyressättning som åstadkommer
nybyggnation. Och vi kan inte blunda för människors
uppskattning av olika för- och nackdelar med bosta-
den om vi ska ha en bruksvärdeslagstiftning som är
värd namnet. Hittills har man blundat för vissa fakto-
rer. Men då har vi fått den sneda bostadsmarknaden,
den sneda hyresmarknaden. Vi måste vara öppna, på
det sätt som från början menades med bruksvärdes-
systemet, för alla de fördelar som den boende tycker
sig finna i en viss lägenhet.

Anf. 90 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Ett problem som vi inte tar upp i
samband med det här är att det faktiskt också finns
tomma lägenheter i Sverige, t.o.m. i Stockholms- och
Uppsalaregionen. Bara i mitt hemlän står det ca 800
tomma lägenheter. Det är en timmes bilfärd från
Stockholm. Varför tar man inte vara på den biten
också?
Det är inte bara så att man ska bygga nya lägen-
heter. Vi ska inte bara centralisera boendet. Vi måste
ta vara på att Sverige är ett avlångt land. Vi har möj-
ligheter, och vi måste också ge förutsättningar för att
man ska kunna bo överallt.

Anf. 91 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att med det bostadsfi-
nansieringssystem och det hyressättningssystem som
vi har haft har vi i stora delar av Sverige bostäder
som inte används. Det är ett av de stora problemen
för bostadsakuten. Särskilt illa lider Norrlands inland.
Men detta beror också på att vi inte har tagit hänsyn
till vad människor vill ha för typ av bostäder, var det
är möjligt att bo och var det är möjligt att försörja sig.
Det är oerhört tragiskt alltihop, men när det gäller
storstadsområdena, där det finns möjligheter att för-
sörja sig, måste vi också ta hänsyn till människors
önskemål. I annat fall blir bostadsmarknaden sned
med de problem som vi diskuterar här i dag som
följd; svartmarknad och kriminalitet. Då måste vi ha
en hyressättning som stimulerar en nybyggnation med
flyttningskedjor. Det gör trots allt att vi får ett bättre
bostadsutnyttjande totalt sett.

Anf. 92 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är också oerhört viktigt att vi inte
gör om samma misstag som man gjorde på 80-talet,
med den byggbomb som man hade då. Man byggde
massor av olika lägenheter av olika anledningar. Man
hade Danellgropar. Man hade bidragssystem som
ledde till att det blev så här. Vi får se upp nu så att vi
inte kommer in på den biten igen.

Anf. 93 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Bostadsfrågorna är viktiga för alla
människor. Men förhållandena är, precis som vi nyss
har hört, väldigt olika i olika delar av landet. Därför
är det svårt att formulera en heltäckande bostadspoli-
tik som kan tillämpas både i storstäderna, där det
råder skriande brist på bostäder, och i de delar av
landet där hundratals, eller t.o.m. ännu fler, lägenhe-
ter står tomma. Vi i Folkpartiet är väl medvetna om
att de här problemen egentligen inte löses enbart med
åtgärder på bostadspolitikens område utan att de är
beroende av att vi på alla områden har en politik som
syftar till att åstadkomma regional balans. Men i dag
är det alltså ett betänkande från bostadsutskottet som
vi behandlar.
Folkpartiet står bakom ett flertal reservationer i
betänkandet. Jag ska dock inte uppehålla mig vid alla,
eftersom flera talare redan har tagit upp dem. Jag ska
koncentrera mig bara på ett par punkter. I reserva-
tion 2 tar vi som tidigare sagts upp frågan om
bruksvärdessystemet. Syftet med det systemet när det
kom till var, som flera redan har nämnt, att skapa ett
hållbart besittningsskydd och motverka hyreshöjning-
ar på bostadsmarknader med brist på lägenheter.
Hyrorna skulle återspegla marknaden.
Men så är det inte riktigt i dag. Vi vet alla att
många hyresgäster i äldre lägenheter t.ex. i centrala
Stockholm har mycket lägre hyror än de som bor i
perifert belägna områden långt utanför centrum med
dyrbara och tröttande resor. Därför anser vi att den
s.k. lägesfaktorn ska få större betydelse än den har i
dag. Det skulle få betydelse inte bara för Stockholm
utan också för andra områden i vårt land.
En mer flexibel hyressättning skulle kunna åstad-
komma ökad rörlighet - och också ett ökat incitament
för byggföretagen att satsa på nybyggnation. Vi vet
att det i dag saknas lägenheter t.ex. i Stockholm, och
så länge hyreshusägarna och byggarna inte får ta ut
ersättning för sina kostnader vill de inte bygga nytt.
Folkpartiet anser inte att vi ska införa ett system
som tvingar människor att flytta på grund av hyres-
höjningar. De som bor i en lägenhet ska ha sitt besitt-
ningsskydd kvar med bibehållen hyra. Men vid om-
flyttningar och nybyggnation måste lägesfaktorn
kunna ha en påverkan. Därför yrkar jag bifall till
reservation 2 av kd, Centern och Folkpartiet.
Jag vill också ta upp frågan om självförvaltning.
Där har vi en reservation tillsammans med kd och
Centerpartiet. När man ser sig om i en del områden
med flerfamiljshus kan man ofta konstatera att hus
där de boende själva har inflytande är mer välskötta
och har mindre klotter etc. än de hus där de boende
inte alls får påverka.
Det finns i dag möjlighet via hyresförhandlingsla-
gen att träffa kollektiva avtal om självförvaltning. Det
är gott och väl. Men vi i Folkpartiet vill gå längre. Vi
anser inte att det räcker med de kollektiva avtal som i
dag finns. Vi vill att även mindre grupper av boende
ska få möjlighet att träffa avtal om självförvaltning.
Det finns många goda exempel på att boendeinflytan-
de har positiv inverkan både när det gäller boende-
miljö och hyreskostnader. Jag står alltså bakom reser-
vation 10, men för tids vinnande yrkar jag inte nu
bifall till den.
Till sist vill jag något kommentera Sten Lund-
ströms exempel. Jag håller naturligtvis med om att
sådana här fall egentligen inte borde får förekomma.
Som Sten Lundström vet är jag ganska ny i bostads-
politiken, och jag vill inte i dag ta definitiv ställning
till förslaget om bostadsanvisningslag. Men eftersom
vi just nu i mitt parti har en ingående diskussion om
hela bostadspolitiken ska jag ta den här frågan med
mig till ett senare tillfälle.
Fru talman! Jag nöjer mig med de här punkterna.

Anf. 94 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Som det sista betänkandet under det
förra seklet lämnade Bengt Owe Birgersson På de
boendes villkor (SOU 1999:148) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén, som numera har det övergripande an-
svaret för bostadsfrågorna. Utan att göra anspråk på
att ha läst detta digra material kan jag ändå konstatera
att här kommer nu äntligen mycket av det som vi i
Miljöpartiet länge har pläderat för.
Utredningen sätter hyresgästerna i fokus och har
fem utgångspunkter för sina förslag. Ulla-Britt
Hagström redovisade dem tidigare. Det var dispositi-
va regler, ökat hyresgästinflytande - en mycket viktig
punkt - möjlighet att bo till självkostnad, allmännytta
till för alla - det som vi diskuterar så mycket - och
konkurrens på lika villkor.
Nu vidtar en parlamentarisk beredning av frågan
om allmännyttiga bostadsföretag och bostadssocial
utveckling. Beredningen "ärver" också de boendeso-
ciala frågorna från Boendesociala beredningen. Detta
är anledningen till att vi nu i detta läge avstår från att
driva våra frågor om hyresgästinflytande, bostadsan-
visning o.d.
Det finns mycket att arbeta med, och dessa frågor
har medvind. Jag jämför då med hur det var för några
år sedan när Birger Schlaug förde fram möjligheten
för hyresgästerna att påverka sina hyror genom egna
arbetsinsatser. Nu finns det många fina exempel på
självförvaltning runtom i landet, bl.a. i Linköping.
Dessa måste uppmuntras och få en vidare spridning.
Däremot måste vi tyvärr upprepa kravet från tidi-
gare år, eftersom det tydligen inte skett någon föränd-
ring, att porrklubbsverksamhet måste vara en grund
för uppsägning. Vi har en reservation om detta. För
att inte fördröja behandlingen av utskottsbetänkande-
na avstår jag från att yrka bifall till denna reservation.

Anf. 95 CARINA MOBERG (s):
Fru talman! Vi står inför en intressant bostadspo-
litisk vår och ett mycket intressant år. Många är de
utredningar och kommittéer som under kortare eller
längre tid har verkat och som nu vartefter kommer att
slutföra sitt arbete genom att presentera konkreta
förslag. Vi har redan hört en del exempel nämnas här
i debatten, och jag tänkte fylla på med några.
Vi har t.ex. översynen av hyreslagstiftningen och
systemet för prövning av hyres- och arrendemål.
Slutbetänkande ska lämnas senast i augusti i år.
Vi har Allmännytteutredningen som tittar på ut-
vecklingen av allmännyttiga bostadsföretag samt
utvärderar bruksvärdessystemet. En del av detta ar-
bete har gått vidare till en parlamentarisk kommitté
där jag själv ingår och där den särskilde utredaren nu
jobbar vidare med den delen som behandlar
bruksvärdet. Han ska vara färdig redan i mars i år.
Bostadsrättsutredningens särskilda utredare över-
lämnade för någon vecka sedan sitt slutbetänkande
Olika bostadsrättsfrågor. Denna remissbehandlas för
närvarande men verkar inte ha kommit med några
mer revolutionerande förändringsförslag.
Fastighetsbeskattningskommittén är vi många
som väntar på med spänt intresse. Det är en parla-
mentarisk kommitté, och den beräknas komma med
sitt slutbetänkande i maj.
Och slutligen i november beräknas utredningen
om nya permanenta regler om boendeformen koope-
rativ hyresrätt vara färdig.
Fru talman! Denna debatt kommer lite för tidigt
för att vi ska kunna ha den där riktigt intressanta
debatten i dag. Det är som så ofta inom politiken.
Åter till de under allmänna motionstiden väckta
motionerna. På bostadsrättsområdet finner man en rad
yrkanden som vi känner igen sedan tidigare, däri-
bland krav på upphävande av förbudet mot dub-
belupplåtelse, personligt låneansvar för bostadsrätts-
havaren och bostadsrättens pantvärde.
Sammanfattande för dessa av borgerliga partier
ställda krav är en önskan att stärka fåtalets valfrihet
vad gäller upplåtelseform på bekostnad av flertalets
valfrihet vad gäller bostad.
Vi socialdemokrater slår vakt om den sociala bo-
stadspolitiken. Alla människor ska ha rätt att bo bra
till en rimlig kostnad. Genom att se till helheten tror
vi att vi bäst uppnår mesta och bästa möjliga resultat
för flertalet. Vi har tidigare avvisat de nämnda kra-
ven, och vi gör samma sak nu med ungefär samma
argumentation.
Fru talman! Vi ser allt tydligare bevis på vad det
är som de som förespråkar mer marknadsstyrning på
bostadsmarknaden eftersträvar. I Stockholmsregionen
pågår ett nyliberalt experiment som kommer att leda
till den första regionala krisen på 2000-talet - en
bostadspolitisk infarkt.
De allmännyttiga företagen, dvs. invånarnas före-
tag, utarmas och pumpas på pengar. Hyrorna stiger
till följd av detta, och människor utan ekonomiska
resurser kan glömma att någonsin få tag på en lägen-
het i centrala lägen. Allmännyttan i Stockholm skulle
kunna bygga nya bostäder till rimliga kostnader, men
det ligger inte i linje med vad moderaterna i Stock-
holms kommun vill. Dessa förvisso folkvalda repre-
sentanter vägrar lyssna på en stor del av kommunens
invånare, och hyresgästerna är på krigsstigen. Vi är
många som har lagt märke till det s.k. hyresgästupp-
roret.
I kontrast till detta, fru talman, vill jag med anled-
ning av ett tidigare påpekande riktat mot mig här i
dag säga att jag naturligtvis inte omotiverat skulle stå
och läsa tidningen i kammaren under pågående debatt
om det inte hade varit en del av förberedelserna inför
denna debatt. Jag läste nyheten från Oskarshamn där
den s-styrda kommunen kommer att använda delar av
pengarna från försäljningen av Sydkraftsaktier till att
investera i sitt kommunala bostadsbolag för att göra
detta mer attraktivt för hyresgästerna i syfte att vända
den negativa befolkningstrenden.
Fru talman! Detta är helt enkelt lysande och, tyck-
er jag, knyter på ett bra sätt ihop de båda betänkanden
som vi har diskuterat här i dag - avveckla kärnkraf-
ten, värna regionen, satsa på boendet.
Vi socialdemokrater anser inte att hyresgästerna
har för stort inflytande på bostadsmarknaden. Vi vill
inte se en bostadsmarknad som helt ligger i fastig-
hetsägarnas händer. Vi tror att jämstarka parter också
på bostadsmarknaden är viktigt för att den ska funge-
ra.
Hyreslagen är till för att skydda den svagaste hy-
resgästen mot den skurkaktigaste fastighetsägaren.
Hyreslagen ska inte reglera områden som den inte
är avsedd att reglera. Vi måste skilja på vad social-
tjänstlagens gränser går, var plan- och bygglagens
gränser går och vad som är hyresrättsliga frågor. De
olika lagarna ska komplettera varandra, och jag är
medveten om att vissa punkter behöver ses över, inte
minst med tanke på alla de nya trender som vi kan se
på bostadsmarknaden i dag.
Jag hade för någon vecka sedan tillfälle att i verk-
ligheten prata med hyresgäster och på plats studera
problem som uppstår i svallvågorna av de luckor som
finns i dagens lagstiftning. Hyresgäster har i dag en
bristande möjlighet till inflytande hur kloka syn-
punkter de än har. Ofta handlar det om en avsaknad
av vilja till att utnyttja inflytanderegelns kanske vik-
tigaste funktion, nämligen samrådsförfarandet. Ibland
undrar man nästan om det finns fastighetsägare som
med vilja skapar motsättningar mellan sig själva och
sina hyresgäster.
Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att
reglerna om hyresgästinflytande präglas av en balans
mellan hyresvärdens anspråk att få vidta sådana åt-
gärder som i ett fastighetsekonomiskt perspektiv är
nödvändiga och hyresgästens befogade krav på in-
flytande. Det är ett långsiktigt åtagande att vara hy-
resvärd, och många gånger hyr man också under lång
tid ut till samma personer. Det är viktigt att relatio-
nerna fungerar, och det kan vi naturligtvis inte lag-
stifta fram, men vi kan se till att det finns bra instru-
ment tillgängliga. Sedan tidigare har vi också i denna
kammare gett regeringen detta till känna.
Vi kan i dag se ett tydligt generationsskifte bland
fastighetsägare. De ofta äldre genuint intresserade
och förvaltande hyresvärdarna är på väg ut och nya
mer marknadsmässiga affärsmän på väg in.
I dag kan vi ta del av information som säger att
det händer saker på förvaltningssidan. Den nya typen
av fastighetsägare ser till andra värden, och det tror
jag kan komma att ställa nya krav på den nationella
lagstiftningen.
Ett exempel som vi häromveckan kunde läsa om i
en av morgontidningarna var att ett nytt grepp för att
locka till investeringar i fastighetsbranschen är fastig-
hetsförvaltning i nya former. Detta ska i sin tur öka
det utländska intresset för den svenska fastighets-
marknaden. Och jag säger inte att detta behöver vara
något som är av ondo, men jag menar att det kan vara
ett skäl till att vi behöver se över lagstiftningen fram-
över.
Ett annat dagsaktuellt ämne behandlar framför allt
de små lokalhyresgästernas situation. Och det tror jag
också är något som vi vidare bör uppmärksamma i
framtida diskussioner.
Fru talman! Jag vill härmed yrka avslag på samt-
liga reservationer och bifall till utskottsmajoritetens
hemställan beträffande bostadsutskottets betänkande
3.

Anf. 96 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill tacka Carina Moberg för det
här och för alla utredningar som kommer; det blir ju
lätt för oss att diskutera om vi får underlag.
Vissa saker var vi helt överens om. Det handlar då
om samrådsförfarande, om balans mellan fastighets-
ägare och hyresgäster vad gäller ekonomi osv. Men
en sak undrar jag fortfarande över. Carina Moberg
nämner ingenting om ägarlägenheter och en sådan
utredning men där har vi ju fått ett löfte.
Sedan har jag några frågor. Ni fick vid minst två
tillfällen kalla fötter. Ni tog tillbaka för att få en håll-
hake på kommunerna så att man inte kan sälja sina
kommunala bolag. Ni bestämde också om kvalificerat
majoritetsbeslut vid ombildning till bostadsrätt. Finns
det nu en öppen, generösare syn hos Socialdemokra-
terna när det gäller att lätta på de här bördorna? Cari-
na Moberg lyfter ju fram att det kommer nya typer av
fastighetsägare. Jag vill dock inte hålla med vad gäl-
ler motsättningen där och talet om skurkaktiga fastig-
hetsägare - jag vet inte riktigt vilka de är. Men kom-
mer ni nu att lätta något på de restriktioner som ni
införde?

Anf. 97 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Den s.k. stopplagstiftningen är tillfäl-
lig, vilket jag antar att också Ulla-Britt Hagström
känner till. Hon sitter liksom jag med i den utredning
som nu ska försöka lösa de knutar som har med den
frågan att göra. Det får vi alltså göra med gemen-
samma krafter.
Vad gäller majoritetskravet vid ombildning är vi
socialdemokrater lika övertygade som vi tidigare varit
om att den förändring som vi senast genomförde var,
och är, riktig såväl för majoritetens som för minori-
tetens skull. Det blir starkare bostadsrättsföreningar
och det ger ett bättre minoritetsskydd.
Vad gäller ägarlägenheterna tillhörde jag den
förlorande sidan här i riksdagen. Jag har argumenterat
för det som inte gick igenom som beslut. Bollen lig-
ger nu hos den socialdemokratiska regeringen. Jag
känner inte att jag kan svara mer än så på den frågan.

Anf. 98 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för det. Förvisso vet jag att
det är en tillfällig stopplagstiftning. Vi har ju erfaren-
het av att tillfälligt kan vara en kortare eller en längre
tid men jag hoppas att det blir snabbt.
Vad gäller detta med kvalificerad majoritet och
ombildning till bostadsrätt delar jag inte er åsikt. Jag
vill faktiskt att ni nu följer upp vad detta leder till -
om det blir mycket spekulanter i framtiden på fastig-
hetssidan på grund av det här beslutet.
Vad gäller ägarlägenheterna är Carina Moberg
förlorare men det handlar om riksdagens beslut och
då har också Carina Moberg, eftersom hon sitter med
i bostadsutskottet, ett ansvar för att påverka regering-
en lite grann här, tycker jag.
Sedan vill jag fråga om bostadsrättsregistret. Jag
har sett en öppning för att ett sådant är på väg. Kom-
mer det?

Anf. 99 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tar den sista delen först. Bostads-
rättsutredningen föreslog att ett register skulle inrät-
tas. Personligen har jag ingenting emot det. Jag kan
upplysa om att det pågår en beredning inom Rege-
ringskansliet i frågan.
Vad gäller Ulla-Britt Hagströms uppfattning om
att jag nu skulle ändra uppfattning och ståndpunkt i
fråga om införandet av ägarlägenheter får jag nog
göra henne besviken. Jag är nämligen väldigt överty-
gad om att de argument som jag fortfarande står för
håller.

Anf. 100 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det gläder mig att Carina Moberg
inte försvarar regeringens dröjsmål med att sätta i
gång en utredning om tredimensionell fastighetsbild-
ning och ägarlägenheter. I stället utgår jag från att
Carina Moberg menar att det är regeringens skyldig-
het att följa riksdagens beslut.
Vidare uttalar sig Carina Moberg på ett sådant sätt
att man kan tro att alla stockholmare utom möjligtvis
jag vill bo i Stockholms innerstad. Även om så skulle
vara är det inte möjligt, inte ens med ett ohämmat
höghusbyggande innanför tullarna, för alla att bo i
Stockholms innerstad.
Är det då inte rimligt att de som inte kan få sina
önskemål tillgodosedda på det här sättet får en lägre
hyra när de måste bosätta sig utanför tullarna, där de
inte vill bo? Är det inte rimligt att den som bor nära
ett förortscentrum i guldläge låter dem som bor längre
bort från ICA och tunnelbanan få betala en lägre
hyra? Är det inte rimligt att den som inte kan få bästa
lägenheten i huset slipper betala samma höga hyra
som den som har bästa läget?
Det här är rimliga rättvisefrågor som jag tycker att
man måste ställa sig kring en av de faktorer som
borde påverka bruksvärdet. Bruksvärdet är ju värdet
för den boende när han brukar sin lägenhet. Vore inte
detta rimligt, Carina Moberg?

Anf. 101 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Carl-Erik Skårman pratar om rättvisa.
När han tidigare höll sitt anförande tänkte jag att det
är makalöst hur man kan förvränga verkligheten. Jag
skulle vilja kontra med några motfrågor.
Förnekar Carl-Erik Skårman att Svenska Bostä-
der, ett av de stora starka allmännyttiga bostadsbola-
gen i Stockholm, kräver 3,9 % hyreshöjning för år
2000 som en direkt konsekvens av att stadshuset i
våras förde över nästan 4 miljarder av bostadsföreta-
gens pengar? Är det inte så att Stockholms stad krä-
ver totalt 240 miljoner kronor i ränta av bostadsföre-
tagen? Är det inte så att det här innebär att kostnader-
na ökar med minst 100 miljoner? Och Carl-Erik
Skårman, är det inte så att hyresnivån som en följd
därav kommer att stiga i höjden i alla lägen?
Det är inte konstigt, tycker jag, att hyresgästerna
är på krigsstigen. Jag måste säga att jag står upp med
dem i fråga om de allra flesta av deras krav.
Det här är kanske inte svar på de frågor som Carl-
Erik Skårman ställde till mig men det är sådant som
jag upplever som väsentligt att framföra till Carl-Erik
Skårman för att, om möjligt, få svar här i dag.

Anf. 102 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att jag förstår att Carina
Moberg inte vill svara på mina frågor. Hon har inget
svar som överensstämmer med den egna uppfattning-
en om hur hyran borde sättas. Hon kan inte förklara
varför hon vill sätta hyran på ett annat sätt.
Jag tycker att det är rimligt att man får betala efter
det bruksvärde som man tycker att lägenheten har.
Det tycker uppenbarligen Carina Moberg. I stället
mörkar hon. Hon stoppar huvudet i sanden och vill
inte svara på mina frågor. Den här församlingen lik-
som alla andra vet varför vi inte får svar.
Jag ska visst ge ett svar beträffande Svenska Bo-
städer. Svenska Bostäder har fått löfte av stadshus-
ledningen om att andra kostnader ska minska så att
det här inte påverkar resultatet för Svenska Bostäder
- för att det inte ska slå igenom på hyrorna och för att
hyresgästerna inte ska lida av den här nödvändiga
affären för att rädda det kommunala självbestämman-
det från den socialdemokratiska regeringens vilja att
styra och begränsa kommunalmännens möjligheter att
göra det bästa för sina medborgare.

Anf. 103 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Hur kommer det sig då, Carl-Erik
Skårman, att den borgerliga moderatledda regimen i
Stockholms kommun faktiskt har budgeterat så att en
hyreshöjning i beståndet ligger till grund för det re-
sultat som man kommer fram till? Det blir en naturlig
följdfråga från min sida.
Bruksvärdessystemet är inte ett system för hyres-
sättning, utan det syftar till att trygga hyresgästens
besittningsskydd genom en hyresspärr. Det innebär
egentligen bara att möjlighet ges att pröva hyran mot
likvärdiga lägenheter. Jag kan hålla med om att det
behövs en modernisering av bruksvärdessystemet,
och det håller man på med för närvarande. Väldigt
snabbt kommer vi att se resultatet av detta, för redan i
mars i år kommer den särskilde utredaren att presen-
tera sina förslag.
Vi får återkomma senare och ta en diskussion
kring detta. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Anf. 104 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom Carina Moberg represente-
rar majoriteten i utskottet avseende alla reservationer
skulle jag bara helt kort vilja ställa ett par frågor till
Carina Moberg. Det gäller de reservationer som
Vänsterpartiet har lagt fram och som jag försökte
redovisa tidigare i mitt anförande.
Framför allt gäller det rätten att överklaga en
osaklig grund för att inte få bostad när man hänvisar
till att det inte är särskilt praktiskt. Jag skulle behöva
en lite bättre förklaring än den som vi fått av ut-
skottsmajoriteten. Nu borde det, med vitesföreläg-
gande gentemot de hyresvärdar som bryter mot dis-
krimineringsprincipen, bli större möjligheter för ung-
domar med en lös men dock en anknytning till ar-
betsmarknaden att få en bostad. Det gäller även en del
andra grupper, etniska grupper och andra, som inte
riktigt heller passar in i alla hyresvärdars bostadsför-
sörjningstanke.
Det andra som jag skulle vilja höra lite mera om
gäller bostadsanvisningslagen. Inser inte också Carina
Moberg att avskaffandet av bostadsanvisningslagen
var ett misslyckande och att det nu är hög tid att den
återinförs igen? Resultatet ser vi runtom i landet, om
vi tittar på mer än Stockholms bostadspolitik. Jag tror
att det är samma problem i Stockholm. Runtom i
landet försöker kommunerna teckna frivilliga avtal
utan någon som helst framgång. Jag stannar där så
länge.

Anf. 105 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Vad gäller bostadsanvisningslag och
även bostadsförsörjningslag, som jag tror åtminstone
på frivillig basis kanske skulle kunna återinföras, är
jag inte alls främmande för att ställa mig bakom ett
sådant förslag. Men jag har tidigare suttit med i den
boendesociala utredningen, där vi faktiskt kommit
väldigt långt i de här diskussionerna. Det finns t.o.m.
skisser till förslag. Jag anser att den frågan får tas upp
för vidareberedning där. Som sagt är jag inte alls
principiellt motståndare till att återinföra bostadsan-
visningslagen.
Vad gäller diskrimineringsfrågor och problem på
hyresmarknaden och på bostadsmarknaden över hu-
vud taget håller jag helt med Sten Lundström om att
det finns diskriminering på bostadsmarknaden, som
vi som lagstiftande församling måste göra någonting
åt. Jag tror att även dessa frågor kommer att tas upp i
de pågående utredningarna. Jag vill avvakta det ar-
betet något ytterligare.

Anf. 106 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom vi ändå inte lär få majoritet
för våra reservationer i den omröstning som snart
kommer, hoppas jag att Carina Moberg tolkar utred-
ningarna rätt. Vi kommer naturligtvis att bevaka ut-
redningarna, bl.a. utifrån de här aspekterna.
En reservation som vi inte yrkar bifall till gäller
rätten till ett förstärkt besittningsskydd i andrahands-
kontrakt. Jag skulle gärna höra lite grann hur Carina
Moberg som sitter i utredningen bedömer förutsätt-
ningarna för att skapa ett sådant förstärkt besittnings-
skydd. Som det är i dag lever människorna med soci-
ala och kommunala kontrakt under omständigheter
som alla vi andra är mycket glada för att vi slipper.
Den personliga friheten och de personliga möjlighe-
terna att verkställa sina egna livsprojekt är väldigt
begränsade i andrahandskontrakten och socialkon-
trakten. Jag undrar hur Carina Moberg tänker driva
den här frågan i utredningen.

Anf. 107 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! De här frågorna har vi redan upp-
märksammat i utredningsarbetet. Jag inser även på
den här punkten att det finns problem. Det känns
också viktigt, precis som jag sade i mitt anförande, att
inte blanda ihop socialtjänstlagens ansvarsområde
med hyreslagens ansvarsområde. Men de två lagstift-
ningarna ska naturligtvis på punkter där det i dag
finns ett glapp ses över så att de täcker upp varandra.
Jag är inte säker på att det är en förändring i hy-
reslagstiftningen som måste till för att få en bra lös-
ning på problemen. Men jag får säga som i det tidiga-
re replikskiftet att jag fortsätter att intressera mig för
frågan och tänker hjälpa Sten Lundström med att
bevaka att någonting görs åt problemet.

Anf. 108 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Först kort till Carina Moberg. Hon
närmast jublade över att en kommun som hade sålt
sina aktier i Sydkraft satsade pengarna på att upprusta
det kommunala bostadsföretaget. Jag är inte säker på
att alla i den kommunen jublar lika mycket för de
pengarna som, menar jag, rimligtvis borde gå till
kommunens samtliga invånare som en gång kanske
har betalat de pengar som man har kunnat köpa akti-
erna för. Men det kan vara så att den kommun som
Carina Moberg namngav har en perfekt skola, perfekt
sjukvård osv., och då kan jag förstå att man kan slösa
på lite överskott. Men det hade varit bättre i så fall att
sänka skatten. Det hade kommit alla till godo.
Sten Lundström tog upp i sitt anförande framför
allt två, som jag bedömer det, viktiga saker. Han sade
att hans parti krävde bättre, fler och billigare bostä-
der, och man ville motverka segregationen. De kra-
ven kan nog alla ställa sig bakom. Frågan är vad Sten
Lundström och hans parti har för praktiska förslag
som kan tillämpas i verkligheten. Det är inte bara att
stå och säga: Vi kräver, vi kräver. Har Sten Lund-
ström och hans parti t.ex. mer pengar så att de med
trovärdighet kan argumentera för billigare bostäder?
Jag vet ett sätt. Man får ibland intrycket, av både den
här och andra debatter, att det är producenterna som
är orsaken till det höga kostnadsläget. Men faktum är
att den största delen i dag av boendekostnaden är de
skatter och avgifter som regering och kommuner
plockar ut av de boende. Där finns saker och ting att
ta på som påtagligt kan påverka boendekostnader
nedåt. Man talar om att effektivisera byggandet så
mycket det går. Jag tror faktiskt att vi i Sverige byg-
ger ganska så effektivt i dag. Jag tror inte att vi är
sämre byggare än man är i andra länder. Däremot tror
jag mig veta att det inte finns något land där man har
så höga skatter på sitt boende som vi har i Sverige.
Det andra gäller det mänskliga problemet med
vräkningar. Det är ett problem. Jag vet att Sten Lund-
ström känner till frågan; han är t.o.m. lite av en expert
på det. Problemet är bara hur man ska lösa det. Jag
tycker visst att det är skrämmande och omänskligt att
en människa som på grund av tillfälligt dålig ekonomi
inte kan betala sin hyra i tid av det skälet blir vräkt,
om man inte som försvar kan tillämpa den lagstift-
ning som i dag finns på vissa områden i det här fallet.
Där tycker jag kanske att man kunde vara lite mer
tolerant. Det är min personliga uppfattning.
Sedan kommer jag till den andra frågan, som är
lite svårare. Jag vet inte hur stor procent den ena eller
den andra sorten representerar när det gäller de vräkta
- om det beror på brist på pengar eller på egen
misskötsel. Misskötsel, det som andra hyresgäster
betraktar som misskötsel, är lite svårare att hantera.
Man kan strunta i det från hyresvärdens sida. Och då
brukar det få som effekt att de andra som bor i huset
eller i närheten flyttar därifrån. Det är en lösning som
jag inte tror att Sten Lundström är tilltalad av. Jag vet
inte hur man ska lösa detta, men jag inser problemet i
just det fallet när en hyresgäst efter att ha fått, hoppas
jag, många påminnelser om att han eller hon misskött
sitt boende och stört sina grannar blir vräkt. Hur man
ska kunna lösa detta vet inte jag, för det är svårt, men
jag inser att problemet finns.
Sedan, fru talman, ska jag säga några ord om om-
bildningen från hyresrätt till bostadsrätt. Det förvånar
mig, och det har alltid förvånat mig, att vi i riksdagen
kan ta beslut om t.ex. den framtida energipolitiken
och i stort sett allting med en rösts övervikt. Det kan-
ske beror på att vi anser oss själva så mycket klokare
än de kanske 10-20 Svensson, Andersson och Lund-
ström som råkar bo i ett hyreshus i Stockholm eller
Malmö. Där måste man ha en betydligt mer kvalifice-
rad majoritet. Det skulle vara bra att få ett svar på
frågan varför de som bor där ute måste vara så många
för att inse det kloka i att kanske vilja omvandla sin
hyresrätt till bostadsrätt.
Däremot är det uppenbarligen så att om vi nu sä-
ger att Sten Lundström bor i det här huset bland 30
andra hyresgäster och han vill köpa huset och bli
ägare, då behövs det ingen demokrati. Då får han det,
trots att kanske 99 % av de andra hyresgästerna är
emot att ha Sten Lundström som fastighetsvärd. Detta
är alltså helt hypotetiskt.
Fru talman! Med tanke på den kostnadsutveckling
som är i dag och det värde människor sätter på sin
bostad tror jag att hyresrättens tid alltmer är förbi. Det
kostar nämligen snart för mycket pengar att bo i hy-
resrätt. Då menar människor att det är bättre att spara
själv till en större del av insatsen och därigenom på
sikt - och även från början - få ned hyran och även
spara kapital och säkra det mot värdesänkning till sig
själv.
Man behöver inte vara någon Einstein för att räk-
na ut att majoriteten av ledamöterna i den här kam-
maren säkert bor i villor och bostadsrätter. Jag talar
om majoriteten, vill jag påpeka, därför att någon här
skakade på huvudet. Jag tror att det är så. Det gör de
därför att de har funnit att det är den bästa boende-
formen för dem. Ser man hur det ser ut runtom i Sve-
rige så är också bostadsrätt och egnahem de mest
eftertraktade boendeformerna.
Jag tror inte att det blir så mycket nybyggnader,
därför att det finns, som jag sade tidigare, kostnader
och service som man måste betala. Jag bor själv i en
hyresrätt, kommunal dessutom, i Malmö och har bott
där i 35 år. Jag tycker att hyran är hög, precis som
alla andra, men jag inser också att den service jag får
utförs av människor som ska ha betalt. Och det kan
bara jag som hyresgäst betala, för jag kan inte begära
att andra som inte bor i den boendeform som jag bor i
ska betala den service som jag får. Det tycker jag är
ett relativt rimligt resonemang.
Vi har byggmomsen på hyresrätten samt att det
krävs människor till att ge service. Då hamnar notan
på hyran. Det går inte att komma ifrån.
Fru talman! Till sist vill jag bara tala om att jag
anser att när Carl-Erik Skårman höll sitt anförande
om hyresrätten - det var alltså partiets huvudanföran-
de - så skötte han det på ett briljant sätt.

Anf. 109 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Egentligen skulle jag ha avstått från den
här repliken, men eftersom jag fick en direkt fråga får
jag väl svara på den, då.
Sten Andersson frågade om Vänsterpartiet hade
mera pengar i plånboken och vad vi vänsterpartister
ville göra för att sänka byggkostnaderna. Jag trodde
att Sten Andersson i alla fall hade tagit sig kraften att
läsa igenom våra motionsförslag. Där visar vi på en
rad åtgärder som vi anser nödvändiga.
Vi har länge, ända sedan Byggkostnadsdelegatio-
nen infördes, velat omvandla den till en boendekost-
nadsdelegation och faktiskt skriva ett samhällskon-
trakt där byggare, kommuner, markägare och andra
grupper tillsammans tar ett ansvar och sätter sig ned
och tittar. Men det kräver också att staten när det
gäller skattepolitik och annat försöker uppnå neutra-
litet så att de som är de stora förlorarna på 90-talet,
hyresgästerna, får en rättvis bedömning av sina skat-
tekostnader.
Den trippelbeskattning som i dag sker på hyres-
rätter måste naturligtvis ses över. Därför har också
Vänsterpartiet vid två tillfällen nu under den period
jag har suttit i riksdagen varit med och sänkt fastig-
hetsskatten för flerfamiljsbostäder som ett sätt att
sänka kostnaderna.
Jag tror att exemplet Svedala, som är en grann-
kommun till Malmö, som Sten Andersson och jag
kommer från, visar vad som händer om man tillsam-
mans sätter sig ned och tecknar det här kontraktet. Då
går det att bygga billigare.
Sedan fick jag ytterligare en fråga från Sten An-
dersson, som gäller dem som blir vräkta på grund av
störningar. Visst, det här är ett stort problem, men det
stora problemet är att 90 % av dem som vräks i dag
vräks på grund av att de har hyresskulder som vida
underskrider den kostnad som finns för vräkningen.
Ungefär 5 % av vräkningarna i dag sker på grund av
störningar i boendet. Det här har jag inte berört i mitt
anförande, men det kräver naturligtvis ytterligare
tänkande. Men som sagt var: Den stora mängden
vräkningar sker på grund av hyresskulder.

Anf. 110 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag tror ju inte att det har någon avgö-
rande betydelse för våra boendekostnader om man
ändrar namnet på en delegation från det ena till det
andra.
Jag vet att det finns ett bra exempel som man bru-
kar framhäva just från Svedala utanför Malmö. Men
det är ju fritt fram då för var och en. Om det här är så
bra så att det är bra för både hyresgäster och byggare,
ja, för alla; varför kan man då inte bygga på samma
sätt i övriga Sverige? Har vi så dåliga entreprenörer i
byggbranschen att de inte vill? De som bygger åt
Svedala gör inte det för att förlora pengar, utan de får
säkert in sina pengar och betalar löner som är av-
talsenliga. Det här är kanske något som beror på att
man speciellt i Svedala kunde sätta en så låg hyra.
Sedan vet vi ju inte hur det går; vi har sett låga in-
gångshyror förut. Vi vet ju inte alltid hur det ser ut
efter fem-tio år.

Anf. 111 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Det är uppenbarligen så att Sten An-
dersson fullständigt missar poängen i det jag sade.
Jag använde Svedala som ett exempel på vad som
skulle hända om man införde en nationell boende-
kostnadsdelegation. Det är inte byggkostnaderna i sig
som har drivit upp priserna enskilt. Det finns en hel
rad andra faktorer: kommunal markpolitik, anslut-
ningsavgifter osv. Genom att sätta sig ned i en boen-
dekostnadsdelegation skulle man lyfta blicken från
bara byggkostnaderna och se över samtliga kostnader,
och på det viset kunna pressa priserna. Exemplet
Svedala visar att när man gör på det här viset i en
enskild kommun så når man resultat. Vi menar att om
man från statens sida inrättade en motsvarande orga-
nisation skulle man kunna visa exempel på hur man
kan arbeta för att få ned byggkostnaderna och därmed
också boendekostnaderna.
Tyvärr begränsar man sig. Moderaterna har aldrig
stött det här förslaget. Moderaternas lösning har alltid
varit att bygga så länge det finns efterfrågan, och
sedan får de som har råd efterfråga.

Anf. 112 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Om man ser på hyresnivån i Sverige
och jämför den med andra länders så är man faktiskt
som moderat lite glad för att man inte har varit med i
alla de tidigare bokstavskombinationer - och de
kommande - som Sten Lundström här står och pratar
om som är så saliggörande.
Jag tror faktiskt att det är den fria marknaden som
på sikt är det enda som kan pressa boendekostnader-
na, plus, som jag hoppas, att stat och kommun inte tar
ut så mycket skatter och avgifter.

Anf. 113 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag skulle egentligen inte vilja för-
länga den här debatten så mycket eftersom det verkar
som om folk kommer och vill votera snart här. Men
jag kan inte låta bli att uppröras av de senaste anfö-
randena.
Sten Andersson hänvisade till huvudanförandet
om Moderaternas bostadspolitik där vi hörde att
gamla inte ska kunna bo kvar i sina stora, billiga
lägenheter enligt moderat politik.
Sten Andersson säger också att hyresrättens tid är
förbi. Jag trodde att vi hade gått ihop tidigare och
förespråkat mångfald i boendet. En av de viktigaste
boendeformerna är Sten Andersson nu beredd att
sudda ut från Sveriges karta.
Jag undrar om Moderaternas väljare känner till
Moderaternas bostadspolitik. Känner Moderaternas
borgerliga samarbetspartner till denna bostadspolitik?
Vet kristdemokrater, centerpartister och folkpartister
vad de har gett sig in på i olika kommuner när de
samarbetar med er moderater?

Anf. 114 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Huruvida andra partier känner till vår
politik bör man fråga dem och inte mig om. Det var
en personlig syn jag gav. Baserat på kostnadsutveck-
lingen kommer inte politikerna utan de boende att i
högre grad efterfråga lägenheter eller villor där de
själva är ägare. Vi har haft en sådan utveckling under
många år i Sverige.
Att vi har haft hyresrätter i så stor omfattning jäm-
fört med andra länder beror på att vi har haft en rätt så
stark statlig subvention som har kunnat pressa ned
hyrorna. Den tiden är förbi. I dag ser vi kraftiga hy-
reshöjningar. Som jag sade tidigare har stat och
kommun varit duktiga på att belägga med avgifter
och öka skatter på ett sätt som bara kan tas ut av de
boende.
Den service som jag personligen har som hyres-
gäst kostar pengar. Jag menar att det hade varit orätt-
vist om andra skulle betala den service som jag har på
Censorsgatan i Malmö. Den får jag själv stå för.

Anf. 115 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Nu inser väl både Sten Andersson och
jag att vi kanske inte bara företräder oss själva när vi
talar om bostadspolitik å våra partiers vägnar. Det
måste väl ändå vara så att Sten Andersson har något
gehör för sin politik även i sitt stora parti.

Anf. 116 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag sade tidigare att det var min per-
sonliga reflexion, men jag tror att många moderater
instämmer. Om man ser på hur folk bor i dag i Sveri-
ge har människor frivilligt valt att bo i de boendefor-
mer som i dag dominerar i Sverige. Det har de gjort
trots att det ibland inte har varit riktigt fint att äga sin
bostad. De har valt själva, familjen har valt själv, och
kommit fram till att antingen bo i bostadsrätt eller i
egethem. Det intresset ökar varje år. Det ser man bara
på priserna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)
Beslut

BoU2 Naturresursfrågor och vattenrätt
Mom. 1 (utökat älvskydd)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, fp)
Votering:
242 för utskottet
42 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 34 v, 15 c, 10 mp
För res. 1: 31 kd, 11 fp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 6 mp

Mom. 2 (älvskyddets omfattning)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
213 för utskottet
72 för res. 2
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 34 v, 31 kd, 15 c, 11 fp, 11 mp
För res. 2: 72 m
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 4 (lagstiftning angående vindkraft)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
3. res. 5 (mp)
Förberedande votering:
15 för res. 4
12 för res. 5
258 avstod
64 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
182 för utskottet
26 för res. 4
77 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 34 v, 30 kd, 11 fp
För res. 4: 15 c, 11 mp
Avstod: 4 s, 72 m, 1 kd
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp
Bengt-Ola Ryttar (s) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 5 (inrättande av flera nationalstadsparker)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
268 för utskottet
16 för res. 6
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 34 v, 31 kd, 10 fp, 11 mp
För res. 6: 1 m, 15 c
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 8 (undantagen från det kommunala vetot)
1. utskottet
2. res. 9 (c, mp)
Votering:
259 för utskottet
26 för res. 9
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 34 v, 31 kd, 11 fp
För res. 9: 15 c, 11 mp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 13 (vattendomar med villkor om utsättning av
laxyngel)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
216 för utskottet
68 för res. 10
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 8 v, 1 kd, 14 c, 10 fp
För res. 10: 26 v, 30 kd, 1 fp, 11 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp
Peter Pedersen (v) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU3 Hyresrätt och bostadsrätt m.m.
Mom. 1 (bruksvärdessystemet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd, c, fp)
Förberedande votering:
72 för res. 1
57 för res. 2
155 avstod
65 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
156 för utskottet
72 för res. 1
57 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 34 v, 11 mp
För res. 1: 72 m
Avstod: 31 kd, 15 c, 11 fp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 3 (dröjsmål med hyresbetalningen)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
251 för utskottet
34 för res. 3
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 31 kd, 15 c, 11 fp, 11 mp
För res. 3: 34 v
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 10 (självförvaltning)
1. utskottet
2. res. 10 (kd, c, fp)
Votering:
228 för utskottet
57 för res. 10
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 34 v, 11 mp
För res. 10: 31 kd, 15 c, 11 fp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Mom. 21 (bostadsanvisning)
1. utskottet
2. res. 19 (v)
Votering:
250 för utskottet
34 för res. 19
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 31 kd, 15 c, 10 fp, 11 mp
För res. 19: 34 v
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 7 fp, 5 mp

Mom. 22 (rätten att hyra en lägenhet)
1. utskottet
2. res. 20 (v)
Votering:
250 för utskottet
35 för res. 20
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 30 kd, 15 c, 11 fp, 11 mp
För res. 20: 34 v, 1 kd
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 v, 11 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 26 januari

1999/2000:198 av Yvonne Andersson (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Värdegrunden och vuxenutbildningen
1999/2000:199 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Lärarutbildning i teckenspråk
1999/2000:200 av Rosita Runegrund (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Gymnasieskolan

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 1 februari.

7 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 26 januari

1999/2000:426 av Anders Sjölund (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Beskattningen av livförsäkringsbolag
1999/2000:442 av Ingrid Näslund (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Asyl för ryska judar
1999/2000:449 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Höjd pension
1999/2000:450 av Harald Nordlund (fp) till närings-
minister Björn Rosengren
Europaväg 4 förbi Uppsala
1999/2000:451 av Karin Pilsäter (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Flygplats på Södertörn
1999/2000:453 av Rolf Gunnarsson (m) till försvars-
minister Björn von Sydow
Överlåtelse av bandvagnar
1999/2000:456 av Ola Karlsson (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Ökad konkurrens
1999/2000:457 av Owe Hellberg (v) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
AMS-medel 2001
1999/2000:459 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Burundi
1999/2000:460 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Burmesiska flyktingar
1999/2000:461 av Per-Olof Svensson (s) till justitie-
minister Laila Freivalds
Polisresurser i gles- och landsbygden
1999/2000:462 av Per-Olof Svensson (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Norrlands vägar

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 1 februari.

8 § Kammaren åtskildes kl. 13.27.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 60 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.