Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1999/2000:47

Onsdagen den 15 december

Kl. 9.00 - 18.00

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 9 december.
2 § Meddelande om arbetsplenum torsdagen
den 16 december

Förste vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om arbetsplenum torsdagen den 16 december
delats ut till kammarens ledamöter.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motion 1999/2000:N20 till näringsutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Näringsutskottets betänkanden 1999/2000:NU1-NU3
och NU7

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 14 december.

SfU5 Vilande förtidspension
Mom. 1 (rätten till vilande förtidspension, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
281 för utskottet
38 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 73 m, 36 v, 16 c, 16 fp, 15 mp
För res. 1: 38 kd
Frånvarande: 6 s, 9 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 2 och 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet (ut-
giftsområdena 10, 11 och 12)
Mom. 1 (principer för socialförsäkringarna)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 3 (c)
4. res. 4 (fp)
5. res. 5 (mp)
Förberedande votering 1:
18 för res. 4
15 för res. 5
289 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
17 för res. 3
16 för res. 4
288 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
75 för res. 1
17 för res. 3
230 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
162 för utskottet
74 för res. 1
86 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 37 v
För res. 1: 74 m
Avstod: 39 kd, 16 c, 16 fp, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 7 (sjukförsäkringens utformning)
1. utskottet
2. res. 14 (c)
Votering:
164 för utskottet
16 för res. 14
142 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 8 v, 1 kd, 15 fp, 15 mp
För res. 14: 16 c
Avstod: 74 m, 29 v, 38 kd, 1 fp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 10 (samverkan och finansiell samordning)
1. utskottet
2. res. 17 (kd, m, c, fp)
Votering:
177 för utskottet
145 för res. 17
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 37 v, 15 mp
För res. 17: 74 m, 39 kd, 16 c, 16 fp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 11 (utvärdering av FRISAM m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (v)
Votering:
285 för utskottet
37 för res. 18
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 39 kd, 16 c, 16 fp, 15 mp
För res. 18: 37 v
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 12 (rehabilitering)
1. utskottet
2. res. 19 (kd, m, c)
Votering:
179 för utskottet
142 för res. 19
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 37 v, 1 c, 1 fp, 15 mp
För res. 19: 73 m, 39 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande: 6 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Birgitta Sellén (c) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 14 (utredningsdirektiv m.m.)
1. utskottet
2. res. 21 (v)
Votering:
268 för utskottet
54 för res. 21
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 37 kd, 16 c, 16 fp
För res. 21: 37 v, 2 kd, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 16 (närståendepenning)
1. utskottet
2. res. 24 (c, fp)
Votering:
289 för utskottet
32 för res. 24
1 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 37 v, 38 kd, 15 mp
För res. 24: 16 c, 16 fp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Ester Lindstedt-Staaf (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 17 (förtidspensionssystemet)
1. utskottet
2. res. 26 (c)
Votering:
272 för utskottet
17 för res. 26
32 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 3 v, 39 kd, 16 fp, 15 mp
För res. 26: 1 v, 16 c
Avstod: 32 v
Frånvarande: 6 s, 8 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 23 (pension till gift eller ogift pensionär)
1. utskottet
2. res. 32 (c)
Votering:
304 för utskottet
16 för res. 32
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 37 v, 39 kd, 15 fp, 14 mp
För res. 32: 16 c
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp

Mom. 26 (efterlevandepensioner)
1. utskottet
2. res. 33 (kd, m, fp)
Votering:
178 för utskottet
128 för res. 33
15 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 37 v, 1 c, 15 mp
För res. 33: 73 m, 39 kd, 16 fp
Avstod: 15 c
Frånvarande: 6 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 28 (yrkesskadelivränta och samordningsregler)
1. utskottet
2. res. 36 (v)
Votering:
284 för utskottet
37 för res. 36
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 39 kd, 16 c, 16 fp, 14 mp
För res. 36: 37 v
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 2 mp

Mom. 29 (familjepolitikens inriktning)
1. utskottet
2. res. 37 (kd)
3. res. 38 (c)
4. res. 39 (fp)
Förberedande votering 1:
16 för res. 38
17 för res. 39
289 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 39.
Förberedande votering 2:
39 för res. 37
16 för res. 39
267 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 37.
Huvudvotering:
180 för utskottet
39 för res. 37
103 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 3 m, 37 v, 1 c, 14 mp
För res. 37: 39 kd
Avstod: 71 m, 15 c, 16 fp, 1 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 33 (mamma- och pappamånaderna)
1. utskottet
2. res. 42 (mp)
Votering:
306 för utskottet
15 för res. 42
1 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 74 m, 37 v, 39 kd, 16 c, 16 fp
För res. 42: 15 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 34 (överlåtelse av pappans tio dagar med till-
fällig föräldrapenning)
1. utskottet
2. res. 43 (m, v, fp, mp)
Votering:
141 för utskottet
131 för res. 43
50 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 2 kd, 14 c
För res. 43: 74 m, 2 v, 37 kd, 2 c, 16 fp
Avstod: 35 v, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 43 (underhållsstöd i övrigt)
1. utskottet
2. res. 50 (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 44 (höjning av adoptionsbidraget)
1. utskottet
2. res. 51 (kd, m, c, fp)
Votering:
178 för utskottet
143 för res. 51
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 1 kd, 1 fp, 15 mp
För res. 51: 74 m, 38 kd, 16 c, 15 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Stefan Attefall (kd) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 46 (vårdbidrag m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Sf275 (mp).
Votering:
268 för utskottet
15 för mot.
38 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 37 v, 16 c, 16 fp
För mot.: 15 mp
Avstod: 38 kd
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU6 Statlig förvaltning av premiepensionsmedel
Mom. 1 (femprocentsregeln)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
282 för utskottet
37 för res. 1
1 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 74 m, 38 kd, 16 c, 16 fp, 15 mp
För res. 1: 37 v
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 8 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Chatrine Pålsson (kd) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2 (ideella fonder)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
250 för utskottet
53 för res. 2
18 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 73 m, 29 kd, 11 c, 13 fp
För res. 2: 37 v, 1 c, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 10 kd, 3 c, 3 fp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 3 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Mom. 2 (Invandrarverkets medelstilldelning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
266 för utskottet
39 för res. 1
16 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 57 m, 37 v, 16 c, 16 fp, 15 mp
För res. 1: 39 kd
Avstod: 16 m
Frånvarande: 6 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 3 (insatser i vissa förortsområden)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
182 för utskottet
16 för res. 3
124 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 3 m, 37 v, 1 kd, 15 fp, 1 mp
För res. 3: 16 c
Avstod: 71 m, 38 kd, 1 fp, 14 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (Diskrimineringsombudsmannen)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
307 för utskottet
15 för res. 5
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 37 v, 39 kd, 16 c, 16 fp
För res. 5: 15 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 5 (asylsökandes boende)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
231 för utskottet
52 för res. 6
39 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 16 c, 16 fp
För res. 6: 37 v, 15 mp
Avstod: 39 kd
Frånvarande: 6 s, 8 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Mom. 6 (hälso- och sjukvård för asylsökande)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
306 för utskottet
15 för res. 8
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 74 m, 36 v, 39 kd, 16 c, 16 fp
För res. 8: 15 mp
Frånvarande: 6 s, 8 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Förstärkt skydd för avvecklingen av för-
pliktelser på finansmarknaden

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU12
Förstärkt skydd för avvecklingen av förpliktelser på
finansmarknaden (prop. 1999/2000:18).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)

7 § Samhällsekonomi och finansförvaltning

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU2
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvalt-
ning (prop. 1999/2000:1 delvis).

Anf. 1 ANNA ÅKERHIELM (m):
Herr talman! Det är vid sådana här tillfällen man
märker att ett år går väldigt snabbt, och än en gång
står vi vid slutet av en långt utdragen budgetprocess,
som inleds tidigt på våren och vandrar i flera steg
ända fram till julen. Det mesta känner vi igen. Det är
därför lätt att konstatera att det som sades förra hös-
ten i samma ärende är lika aktuellt ett år senare. Där-
för ska jag hålla mig mycket kort.
Budgetramarna ligger fast sedan den 18 novem-
ber. Eftersom vårt förslag till ramar ej vunnit majori-
tet har vi i form av ett särskilt yttrande övergripande
och kortfattat redovisat våra alternativ. Mot bakgrund
av detta deltar vi därför inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning.
Vi har i våra motioner Fi209 och Fi507 redogjort
för en besparing och fördelning på utgiftsområdet
som vi anser rimliga mot bakgrund av behovet att
allmänt minska statens utgifter.
Jag vill bara nämna två områden speciellt. Det ena
är förslaget att sammanföra Riksrevisionsverkets och
Riksdagens revisorers granskningsresurser till ett nytt
oberoende revisionsorgan som underställs riksdagen.
Det ska bli intressant att till våren få ta del av vad den
nu sittande Riksdagskommittén har att komma med i
den riktningen. Sverige avviker på olika sätt jämfört
med t.ex. andra EU-länder, bl.a. genom att Riksrevi-
sionsverkets oberoende eller verksamhet inte är regle-
rad i lag eller grundlag. Riksrevisionsverket är den
enda statsrevision i Europa som styrs av en regerings
årliga anvisningar för verksamhetens inriktning och
rapportering.
Det andra området är besparingen på SCB. Detta
är kopplat till kostnaden för den registerbaserade
Folk- och bostadsräkningen och inrättandet av ett
yrkesregister, som vi avvisade så sent som för ett par
veckor sedan.
Över huvud taget borde vi det kommande året in-
leda en mer principiell diskussion om den offentliga
statistikens omfattning och nytta. Majoriteten anslår
för nästa år närmare 385 miljoner kronor till SCB,
vilket är en mycket stor summa. Det finns anledning
att återkomma till detta.
Till slut, herr talman, har vi moderater även en re-
servation under mom. 5 som handlar om analys av
pensionärernas ekonomiska och sociala situation.
Utskottet för ett långt resonemang som borde ha lan-
dat i något annat än ett rent avslagsyrkande.
Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 2 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Ekonomi är hushållning. Viktiga
redskap för en effektiv hushållning av de offentliga
resurserna utgör de myndigheter som finns under
detta utgiftsområde. Det gäller allt från SCB och
Konjunkturinstitutet till Riksrevisionsverket och
Statskontoret.
Ekonomisk politik handlar också i stor utsträck-
ning om prioriteringar mellan statsbudgetens alla
utgiftsområden. Genom en avvägning mellan alla
utgiftsområden vill vi kristdemokrater ytterligare öka
resurserna för kommuner och landsting och därmed
förstärka sjukvård, äldreomsorg och skola. Detta
föranleder oss kristdemokrater att föreslå riksdagen
en generell besparing på 5 %, som gör 79 miljoner
kronor. Denna besparing föreslås dock mot bakgrund
av de budgetförutsättningar som en passiv socialde-
mokratisk näringspolitik skapat.
Samtidigt som myndigheterna inom detta utgifts-
område bidrar till en god förvaltning finns det fog för
en viss oro för överlappningar och dubbelarbete mel-
lan myndigheter men också för brister vad gäller
uppföljning och utvärdering. Det måste helt enkelt till
krafttag från riksdagens sida för att få en konkret
återrapportering om vad som görs med eller av in-
vesterade resurser.
En särskild utvärderingsgrupp inom finansutskot-
tet har med all säkerhet, herr talman, lyckats påskyn-
da en sådan översyn av regeringen där effektmålen
konkretiseras, för att riksdagen lättare ska kunna
bedöma vad som blir resultatet av våra prioriteringar.
Riksdagen måste vara mycket försiktig med ytterliga-
re anslag så länge resultats- och kvalitetsuppföljning-
en är bristfällig.
Det är ett faktum att t.ex. etik och regeldisciplin
behöver stärkas på finansmarknaden, men här behövs
ett paket av åtgärder, inte minst från finansmarkna-
dens egna aktörer. Det duger inte att bara skjuta till
pengar utan att veta vad som rent kvalitativt kommer
ut av det.
Nu skriver utskottsmajoriteten i år igen i betän-
kandet att man inte kan tillstyrka "sådana oprecisera-
de och svepande besparingar", vilket även i år enligt
min bedömning är enkel retorik. Besparingar kan vara
av osthyvels- eller tårtspadekaraktär, som jag också
sade förra året. Vi föreslår osthyveln, och så får myn-
digheterna själva peka ut vad som ska sparas i den
egna verksamheten. Det som majoriteten nu lite ned-
låtande betecknar som oprecist och svepande är ju en
teknik som de själva tillämpat här i riksdagen och i
andra sammanhang, t.ex. det kraftiga sparbetinget i
konsolideringsprogrammet för några år sedan på bl.a.
just de här myndigheterna.
Vi har tidigare i höst och andra år i parti- och
kommittémotioner lagt fram våra förslag till inrikt-
ning av den ekonomiska politiken och av budgetpoli-
tiken. Riksdagen har även i år valt en annan inrikt-
ning, och därmed är vi fortsatt bundna av en stundom
passiv och ibland kontraproduktiv näringspolitiks
effekter, som permanentar dåliga eller i alla fall långt
sämre förutsättningar för Sverige än vad Sverige
förtjänar. Vi deltar således inte i detaljbesluten och
avstår från reservationer och yrkanden i det här ären-
det.

Anf. 3 LENA EK (c):
Herr talman! Ledamöter, åhörare! Liksom myntet
har två sidor kan man se på verkligheten från olika
håll. Vi har i den här talarstolen talat om att den
svenska ekonomin är god, men det finns också en
baksida, som ser annorlunda ut. Det är en verklighet
där mer än 100 000 människor har varit arbetslösa
mer än ett år och har hamnat i en ovärdig karusell av
åtgärder och kamp för att inte bli utstämplade, där
200 000 människor under 90-talet uppburit social-
hjälp under mer än fyra år sammanlagt och där
svenska pensionärer får sitta bredvid och se på medan
köpfesten pågår. 210 av 289 kommuner i landet tap-
par folk.
Vi närmar oss en lågkonjunktur - när och hur djup
vet ingen i dag, men vi vet att den kommer. Nu, i
högkonjunktur, finns möjligheten att göra de struktur-
förändringar som behövs. Centerpartiet har lämnat
förslag på flera sådana, och regeringen väljer att inte
göra några.
Herr talman! Riksdagen har den 18 november
1999 i ett första steg av budgetprocessen ställt sig
bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiets
budgetförslag för år 2000. Det innebär att riksdagen
nu har låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 ut-
giftsområdena samt fattat beslut om de skatte- och
avgiftsförändringar som ska ske nästa år.
Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstäm-
mer med regeringens, men vår fördelning på utgifts-
områdena skiljer sig däremot rejält. För budgetåret
har Centerpartiet i motion Fi509 på utgiftsområde 2
lagt förslag som innebär att den samlade anslagsnivån
understiger den ram riksdagen lagt fast med
84,9 miljoner. Det är i detta läge inte meningsfullt att
driva våra krav vidare, men vi vidhåller vår uppfatt-
ning.
Centerpartiet har i sin ekonomisk-politiska motion
visat att det är nödvändigt att i framtiden minska
statens utgifter. Det får inte vara så, mot den bak-
grund jag nyss inledde med, att den offentliga admi-
nistrationen växer organiskt och automatiskt samti-
digt som ensamma mammor inte klarar sin grundläg-
gande ekonomi och pensionärerna får sitta där med
tomma plånböcker.
Centerpartiet har därför föreslagit ett moratorium
som är avsett att ge tid att värdera och prioritera.
Avsikten är alltså att stoppa den automatiska utgift-
sökningen på myndighetssidan. Vi har därför föresla-
git att ett antal myndigheter inte ska få sina anslag
automatiskt uppräknade inför år 2000. Det innebär en
real besparing under året.
Det innebär inte ett stopp för all utgiftsökning på
området. Vissa särskilt motiverade ökade anslag kan
medges mot bakgrund av t.ex. ökade arbetsuppgifter
eller nya arbetsområden. Men generellt sett finns det
möjlighet att man t.ex. genom gjorda datorinveste-
ringar effektiviserar arbetet. Vidare bör varje myn-
dighet se över sin verksamhet för att rensa ut eller
förenkla arbetsrutiner. Enklare regler är av värde för
hela samhället och innebär också en besparing.
Majoriteten har valt att avslå vårt förslag med
motiveringen att det inte innebär några realt ökade
anslag för myndigheterna. Men vår avsikt var ju att så
inte skulle vara fallet. Det är synd att vi inte har fått
majoritet för det här förslaget.
Med detta vill jag påpeka att vi fortfarande står
bakom det som vi har motionerat om, men vi har inga
yrkanden. Tack!

Anf. 4 BIJAN FAHIMI (fp):
Herr talman! Jag kan också konstatera att riks-
dagsmajoriteten har valt en annan riktning för den
ekonomiska politiken. I och med att budgetramarna
nu är fastställda finner vi ingen anledning att reserve-
ra oss. Utan vi redovisar våra synpunkter i form av ett
särskilt yttrande.
Folkpartiet anser inte att en registrerad folk- och
bostadsräkning ska genomföras. Vi vill därför inte att
SCB ska tilldelas medel till yrkesregistret. Vi vill dra
in anslag för genomförande av folk- och bostadsräk-
ningen och de nya anslag som föreslås i budgeten för
området A7. Vi vill också minska SCB:s budgetan-
slag A6 med 6 miljoner som ska gå till det ändamålet.
Herr talman! Det är viktigt att den ekonomiska
politiken inte blir för kortsiktig. För att man ska mot-
verka detta krävs att debatten när det gäller dessa
frågor blir långsiktig och att det finns källor och kun-
skap. Konjunkturinstitutet bidrar med en stor del av
de viktiga underlagen för en ekonomisk-politisk de-
batt. Det är därför angeläget att Konjunkturinstitutets
arbete med att utveckla medelfristiga prognoser prio-
riteras. Det medelfristiga underlaget kan användas för
mer operativt politiskt arbete.
Herr talman! Under den senaste tiden har
chefstillsättningar uppmärksammats i debatten.
Chefstillsättningar får inte vara eller kunna misstän-
kas vara partipolitiskt motiverade. Det måste betonas
att det är kompetensen som är avgörande. Vi tycker
inte att det har gjorts tillräckligt i det här samman-
hanget. Det är viktigt att Regeringskansliet och rege-
ringen ändrar sitt sätt att arbeta med chefstillsättning-
en.
Sverige har en i ett internationellt perspektiv svag
granskningsmakt. Konstitutionsutskottets granskning
av regeringen är starkt partipolitiserad. Riksdagens
revisorer har förhållandevis små resurser. Det organ
som har det personellt och ekonomiskt starkaste
granskningsmaterialet är Riksrevisionsverket. Men vi
vet att Riksrevisionsverkets oberoende inte är grund-
lagsreglerat. Regeringens detaljstyrning är förhållan-
devis omfattande. Riksrevisionsverkets generaldi-
rektör tillsätts och avsätts av regeringen. Hon eller
han kommer därför i en stark beroendeställning till
regeringen.
Herr talman! Folkpartiets slutsats när det gäller
detta är att ett nytt starkt revisionsorgan, riksrevisio-
nen, ska inrättas. Det bör ligga under riksdagen och
tillföras resurser från Riksrevisionsverket men också
från Riksdagens revisorer. Det bör ges en ställning
liknande den som Riksbanken nyligen har fått. Det är
viktigt att riksdagens och Riksdagskommitténs arbete
leder fram till en sådan förändring. I avvaktan på en
nödvändig omstrukturering av riksrevisionsorganisa-
tionen accepterar vi, herr talman, de framlagda bud-
getarna för såväl RRV som ESV.
Riksgäldskontorets huvudsakliga uppgift när det
gäller in- och utlåningsverksamhet avser andra statli-
ga myndigheter och aktörer på penningmarknaden.
Riksgäldskontoret bör ej bedriva verksamhet riktad
direkt mot privatpersoner. Denna verksamhet är dyr-
bar per kund och ligger inte inom ramen för riksgäl-
dens primära uppgifter utan innebär en olämplig
konkurrenssnedvridning.

Anf. 5 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Samhällsekonomi och finansförvalt-
ning låter inte särskilt spännande, men jag vill påstå
att det är ett viktigt utgiftsområde som rymmer 23
olika anslag till verksamheter som är inriktade på att
planera, underlätta och kontrollera att statliga åtagan-
den sköts på ett så korrekt och effektivt sätt som möj-
ligt, som kd så fint uttrycker det i sin motion. Jag
skulle bara vilja tillägga: och till medborgarnas
fromma.
Några exempel är Finansinspektionen, som någon
redan här nämnt, Europeiska utvecklingsbanken,
Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret. Målet för
utgiftsområde 2 är att statsförvaltningen ska bedrivas
effektivt och i det allmännas intresse.
Finansinspektionen har till uppgift att bidra till
stabiliteten i det finansiella systemet genom tillsyn av
enskilda finansiella institut och verka för ett gott
konsumentskydd. Det är viktiga uppgifter som också
är bra, och det är av intresse för medborgarna att
inspektionen får resurser för att göra ett bra jobb. Det
tycker inte Centern, som Lena Ek redan har talat om
för oss. Centern föreslår i sin motion att man ska
minska anslaget till Finansinspektionen med hela 17
miljoner. Vill verkligen inte Centern och Kristdemo-
kraterna, som vill ge 7 miljoner mindre nästa år, ha en
bra och effektiv kontroll av den finansiella sektorn?
Centern föreslår att hela utgiftsområdet ska minskas
med nästan 85 miljoner i jämförelse med regeringens
förslag utan att, som Lena Ek själv sade, redogöra för
konsekvenserna i form av mindre verksamhet och
förmodligen personalnedskärningar.
Centern säger i sin partimotion att man inte vill ha
en svällande statlig förvaltning. Nu hävdar utskottet
att det inte är realt höjda anslag utan fastmer ersätt-
ning för, som i Konjunkturinstitutets fall, ökade ut-
gifter för premier till avtalsförsäkringar för nästa
budgetår. Och detta gäller merparten av de resurstill-
skott som utgår till övriga myndigheter. Det är bara
Statistiska centralbyrån, Kammarkollegiet och Finan-
sinspektionen som av olika skäl får resurstillskott.
Moderaterna föreslår 75 miljoner mindre än rege-
ringens förslag. Det beror mycket på att man vill ha
en ändring av revisionsverksamheten, som vi har hört
av Anna Åkerhielm. Riksdagskommittén har, som
också har sagts tidigare, tillsatt en arbetsgrupp som
ska titta på hur budgetprocessen fungerar och en
arbetsgrupp som ska arbeta med revision och upp-
följning. I den grupp som behandlar budgetprocessen,
där jag själv deltar, har vi talat mycket om att det
utförs väldigt mycket dubbelarbete i detta hus. Det
skulle förvåna mig mycket om man inte också i revi-
sionsgruppen skulle ha upptäckt detta. Ändå, herr
talman, skriver moderaterna motioner om att man ska
ändra revisionsverksamheten just i dag. Det kan ju
bara bli ett svar på dylika motionsyrkanden: avslag.
Det är inte realistiskt att tro att riksdagen mitt under
pågående utredning, dessutom ledd av en moderat,
skulle fatta ett beslut i denna fråga innan arbetsgrup-
pen har gjort sin redovisning.
Herr talman! Jag började med att påstå att det här
är ett viktigt utgiftsområde. Vid en genomläsning av
propositionen, motionerna och de överväganden som
finansutskottet har gjort i sitt betänkande med anled-
ning av dessa blir det en klar bild av att det är viktigt
för medborgarna på olika sätt att de här utgiftsområ-
dena fungerar.
Det är bra att vi har ett riksgäldskontor som ges
förutsättningar att på ett för Sveriges del bra sätt
handha statsskulden. Det är bra att vi t.ex. har Riksre-
visionsverket, Konjunkturinstitutet och Statistiska
centralbyrån som ges resurser för att skapa bra un-
derlag för de beslut som ska fattas av riksdagen och
regeringen. Det är beslut som berör hela svenska
folket.
Någon kanske undrar varför jag inte har nämnt
Folkpartiet. Det beror på att det, precis som Bijan
Fahimi sade, är samma motionsyrkande som vi har
behandlat i åtskilliga år, nämligen att Statistiska cent-
ralbyrån inte ska göra någon folk- och bostadsräk-
ning. Riksdagen har emellertid gång på gång uttalat
sig för att SCB ska göra folk- och bostadsräkningen.
Så är förslaget även denna gång.
Herr talman! Med denna enkla rapsodi om vad
som rör sig inom samhällsekonomi och finansförvalt-
ning yrkar jag bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande nr 2 och avslag på reservationen, där
moderaterna i ensamt majestät anser att regeringen,
när det gäller statistik och konsekvensanalyser i ett
genusperspektiv, redan vidtar en mängd åtgärder på
området. Med den motiveringen avslår man motio-
nerna.
Utskottets majoritet tycker däremot att det är bra
att jämställdhet och genusperspektiv är ett prioriterat
område i regeringens politik.
Nämnden för offentlig upphandling ingår också i
detta utgiftsområde. I går lämnade den parlamentaris-
ka upphandlingskommittén ett delbetänkande som
heter Effektivare offentlig upphandling för fortsatt
välfärd, trygghet och tillväxt - en rubrik som ger en
bild av den målsättning som man i fortsättningen bör
ha för offentlig upphandling. Vet ni att den offentliga
sektorn gör drygt 200 000 upphandlingar till ett värde
av ca 400 miljarder kronor?
Sådana siffror inger respekt, och man förstår att
det här verkligen finns möjligheter att påverka sam-
hällsutvecklingen. Det har också Åke, Per, Göran,
Owe - ja, nio herrar förstått som i går på DN Debatt
tog avstånd från förslagen i Upphandlingskommitténs
betänkande. Man säger att miljökrav är okej - sådana
kan man ställa på företaget - men att tillämpa en viss
jämställdhetspolitik eller att uppfylla vissa arbets-
marknadskrav, nej, se det går inte för sig, det leder in
på fel väg, enligt de nio herrarna, företagsledare och
vd:ar i SAF och olika branschförbund.
Herr talman! Det skulle vara intressant att veta
vad kvinnliga företagare och mina meddebattörer här
har att säga i denna fråga. Så nog behövs det att vi är
många i både riksdag och regering som arbetar med
och tycker att det är viktigt med jämställdhet.

Anf. 6 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Talaren kritiserar Centerns bespa-
ringsförslag på utgiftsområde 2, som innebär en be-
sparing på 85 miljoner kronor för de myndigheter
som ingår i detta utgiftsområde.
Samtidigt är anslaget totalt sett enligt förslaget
1 578 345 000 kr, och detta i en budget där man t.ex.
har valt att inte höja pensionstillskottet till pensionä-
rerna.
Det är viktigt att myndigheter har ett besparings-
krav på sig och att det inte sker en automatisk upp-
räkning av myndigheters olika anslag. Därför tycker
jag att det är ett väldigt vettigt förslag som Center-
partiet har lagt fram när det gäller utgiftsområde 2.

Anf. 7 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Det hoppas jag innerligt, att Lena Ek
tycker att hennes egna förslag är vettiga. Det vore ju
förfärligt konstigt annars.
Nu har vi socialdemokrater tillsammans med
Vänstern och Miljöpartiet gjort en annan bedömning.
Att de myndigheter och institutioner som Centern vill
dra ned på kan sköta sin verksamheter är väl så vik-
tigt för medborgarna. Det är viktigt för att hela det
finansiella systemet och framtagandet av underlag för
beslut ska fungera. Så vi har kommit till olika upp-
fattning där, och det får vi väl leva med, Lena Ek.

Anf. 8 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Självklart är det väldigt viktigt att
det sker en effektivisering och en utveckling av sta-
tens förvaltning och att det finansiella systemet fun-
gerar. Men det är ju inte samma sak som att man med
automatik ska ha uppräknade anslag år efter år. Ef-
fektivisering kommer inte alltid till stånd på grund av
att det finns mera pengar, utan effektivisering handlar
om hur man leder verksamheten.

Anf. 9 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Självklart motsätter vi oss inte ef-
fektivisering och att arbetet kan göras bättre. Det
finns många bevis på detta i budgeten. Det är många
olika grupper och enskilda människor som arbetar
med det. Som tidigare har nämnts här har vi Riks-
dagskommittén som tittar på budgetprocessen och
möjligheterna att göra uppföljning och revision just
för att rätta till sådana saker som kan betraktas som
felaktiga, så det har vi ingalunda glömt bort.
Men jag vänder mig emot att Lena Ek upprepar
detta med automatiska resurstillskott. Det är inte på
det viset, utan det finns skäl för att vi tillstyrker de
reala resurstillskotten.

Anf. 10 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! Lisbet Calner frågar om inte Krist-
demokraterna vill ha en bra finansinspektion. Själv-
klart vill vi det. Jag tror inte att någon i denna kam-
mare, inklusive Lisbet Calner, menar att några miljo-
ner mer i ökade resurser för Finansinspektion skulle
betyda att just socialdemokraternas siffra skulle vara
den optimala.
Finansutskottet har en utvärderingsgrupp, och den
har ju visat att effektmålen och resultatstyrningen
behöver förstärkas. Då ska man inte falla i farstun
med en gång så fort det behövs en uppstramning. Vi
kan gott invänta det utvärderingsarbetet. Det tycker
jag verkar klokt.
Det faktum att det behövs etik och disciplin på fi-
nansmarknaden betyder ju inte nödvändigtvis att
Finansinspektionen omedelbart ska ha mer resurser,
även om det säkert är angeläget. Det behövs ju en
uppryckning på finansmarknaden över huvud taget.
Men det har jag inte hört Lisbet Calner säga någon-
ting om.

Anf. 11 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Jag har suttit i Finansinspektions sty-
relse i många år, och jag vet att det behövs resurstill-
skott just för att klara av det sista som Per Landgren
nämnde. Det behövs många kunniga och kompetenta
människor som kan alla turerna inom det finansiella
systemet för att vi ska kunna utöva den kontroll som
behövs och för att man ska klara av konsumentskyd-
det som är viktigt för de enskilda medborgarna.
Jag glömde bort att i mitt anförande kommentera
det som Per Landgren sade om att den socialdemo-
kratiska regeringen för en passiv och kontraproduktiv
näringspolitik. Mitt svar är resultatet talar för sig
själv. Arbetsmarknadsverket räknar med att det blir
nästan 200 000 nya jobb under 1998-2000.

Anf. 12 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! När det gäller den sista saken tror
jag att i morgondagens debatt - och även i dagens -
kommer säkert affären med Telia-Telenor att tas upp.
Vi har också bl.a. kärnkraftsfrågan som visar att ni
har svårigheter med näringspolitiken.
Men om vi håller oss till Finansinspektionen vill
jag bara fråga: Om nu Lisbet Calner har suttit i dess
styrelse så länge, hur kommer det sig då att resultat-
och kvalitetsuppföljningen behöver förstärkas i så
stor utsträckning? Varför finns inte en sådan redan
nu? Hur kommer det det sig att just när vår utvärde-
ringsgrupp inom finansutskottet driver på regeringen
verkar det hända saker och ting? Varför har inte nå-
gonting hänt tidigare?

Anf. 13 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Det var väl ändå överdrivet. Jag tror
inte heller att Per Landgren menade att det inte har
hänt någonting tidigare. Per Landgren är naturligtvis
också väldigt medveten om att de finansiella system-
en, inte minst sedan vi kom med i EU, har internatio-
naliserats enormt mycket. I dag talar man även myck-
et om en globalisering och att vi måste delta i det
internationella arbetet. Där har resurserna inte varit
tillräckliga.
Dessutom är det inte så alldeles enkelt att sätta
siffror på vad det kostar per timme att kontrollera
bokslut och sådant från banker eller ett finansiella
institut. Men jag är övertygad om att med ett resur-
stillskott, med goda mål och förutsättningar att upp-
fylla dem kommer Finansinspektionen att göra än
bättre ifrån sig.

Anf. 14 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Herr talman! Det är mycket bra att Riksgälds-
kontoret har hand om statens in- och utlåningsverk-
samhet, det är inte det som är frågan. Frågan är om
det är riktigt att Riksgäldskontoret orienterar sig mot
privatpersoner. Vi anser att den verksamheten mycket
bättre kan skötas av privata aktörer.
Här har vi olika synsätt. De statliga och kommu-
nala organen - och den frågan återkommer vi till i
andra sammanhang - ska syssla med sin kärnverk-
samhet och överlåta det som marknaden kan sköta till
marknaden. Det är detta som är frågan.

Anf. 15 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Vi tycker inte att det är fel att Riks-
gäldskontoret sysslar med detta, och resultatet av
avvecklingen av allemanssparandet blev ju att man
fortsatte med hushållsinlåningen. Här får de privata
aktörerna ännu en konkurrent, och det tror jag är bra
för medborgarna.

Anf. 16 BIJAN FAHMI (fp) replik:
Herr talman! Som bekant är konkurrensen ganska
hård, så jag tror inte att man kan använda konkur-
rensskäl för att Riksgälden ska ägna sina krafter åt
den typ av verksamhet. Jag vidhåller att den bästa
lösningen är att Riksgälden koncentrerar sig på sin
huvuduppgift och att man låter den del av verksam-
heten som riktar sig mot privat sektor skötas av pri-
vata aktörer.

Anf. 17 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Jag är övertygad om att Riksgälds-
kontoret har kompetensensen och resurserna för att
klara av att sköta statsskulden på ett bra sätt likväl
som att klara av hushållsupplåningen på ett mycket
bra sätt.

Anf. 18 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Herr talman! Lisbet Calner ondgör sig över att vi
moderater redan lagt fram ett förslag om ett nytt revi-
sionsorgan; detta trots att riksdagskommittén arbetar.
Men nog är det så, Lisbet Calner, att politik är att
vilja. Och vårt förslag är inte nytt. Om Lisbet Calner
går tillbaka till riksdagsprotokollet ser hon att det är
ett förslag som har framförts av oss många gånger.
Kanske har vi t.o.m. varit pådrivande i den process
som pågår nu. Riksdagskommitténs pågående arbete
och det faktum att just en moderat leder detta arbete
kanske är ett resultat av att vi har haft en annan upp-
fattning.
Debatten under hösten i medierna har också varit
ganska livlig när det gäller granskningen av regering-
en. Det tyder på att frågan är viktig, inte bara för oss
här i kammaren utan, för att citera Lisbet Calner
själv, därför att det berör hela folket.

Anf. 19 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Det är just det, Anna Åkerhielm, att
det här förslaget har ni har lagt fram i flera år. Jag tror
säkert att det har varit en pådrivande faktor för att vi
har den här utredningen att moderaterna har drivit
denna fråga. Men varför i all sin dar skriva motioner
om det förslag som ändå håller på att utredas nu? Det
var bara det jag vände mig mot, när vi talar om hur vi
använder vår tid här i riksdagen och vår stund på
jorden. Varför använda tiden till att skriva motioner
när man redan har fått till resultat att detta håller på
att utredas? Jag ondgjorde mig inte. Det var bara en
kommentar därför att jag tycker att det var ett lite
onödigt jobb både för moderaterna och för hela riks-
dagen med alla dessa papper och annat som ska till.

Anf. 20 ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Herr talman! Lisbet Calner vet mycket väl att vi
använder vår tid på jorden och i den här kammaren
till att bl.a. följa upp våra gamla motioner, och det
ingår i arbetet.

Anf. 21 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Jo, men jag anser nog fortfarande att
det fanns anledning att påpeka, när vi ändå talar om
dubbelarbete osv., att det helt enkelt var ett onödigt
arbete. Men det är bra att vi tydligen är överens. Vi
har nu arbetsgrupper som ska se över detta så att det
ska bli en ännu bättre, får man hoppas, budgetpro-
cess, revision och uppföljning.

Anf. 22 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Jag vill tillstyrka utskottets förslag.
Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet lagt en god ekonomisk
grund för inträdet i det nya årtusendet. Men, precis
som Lena Ek säger, allt är naturligtvis inte frid och
fröjd. Arbetslösheten är för hög, men vi rör oss åt-
minstone åt rätt håll, så det finns goda utsikter att
komma ned till målsättningen 4 %.
Utflyttningen är också ett problem, precis som
Lena Ek framhåller, och där måste mer göras. Det
instämmer jag i. Det är en fråga som Miljöpartiet
kommer att prioritera högt framöver. När det gäller
jämställdheten och miljösituationen finns också
mycket mer konkret arbete att göra. Men för att syn-
liggöra problemen på dessa områden behöver vi till-
förlitlig offentlig statistik.
Fjolårets betänkande mynnade ut i ett tillkännagi-
vande angående könsuppdelad statistik med anled-
ning av motioner från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna. Det har nu börjat hända saker.
Genusperspektivet är på väg att införlivas i alla delar
av budgeten, och det pågår ett arbete med att utveckla
ett jämställdhetsbokslut. Den statistiska redovisning-
en har alltså förbättrats, och den kunskap som denna
statistik ger ökar möjligheterna för ett framgångsrikt
jämställdhetsarbete.
Likadant har statistiken på miljöområdet förbätt-
rats. Vi har infört gröna nyckeltal som finns med i
budgeten. De ger ökade kunskaper om miljötillstån-
det, som kan ligga till grund för den nödvändiga
skärpningen av miljöarbetet.
Från Miljöpartiets sida vill vi i och för sig ytterli-
gare förbättra statistiken på miljöområdet och har i
annat sammanhang föreslagit en komplettering av
BNP-redovisningen med ISEW, Index of Sustainable
Economic Welfare. Det är en fråga som vi också
kommer att återkomma till.
Det är viktigt att inte BNP ensam får den centrala
roll som den har fått, utan att den kompletteras med
ett annat index som har ett hållbarhetsperspektiv och
som redovisar bl.a. kostnader för bilolyckor, pend-
ling, föroreningar och förluster i miljökapital.
Nu nöjer jag mig, som sagt var, med att yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

8 § Utvecklingen av den ekonomiska styrning-
en

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU13
Utvecklingen av den ekonomiska styrningen (prop.
1999/2000:1 delvis)

Anf. 23 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Inför den föga publikknipande ru-
briken Utvecklingen av den ekonomiska styrningen
och ett ganska tunt betänkandehäfte med endast en
reservation har samtliga riksdagens sju partier anmält
sig, dessutom för ganska långa inlägg. Det kan tyckas
något märkligt att vi så så här före jul tar oss denna
tid att diskutera ett till synes obetydligt ärende under
så lång tid, men jag tror att det är ganska riktigt prio-
riterat. Jag tror nämligen att det lilla ärende som vi
har framför oss är någonting som vi kommer att åter-
komma till flera gånger de kommande åren. Det är
nämligen riksdagens första beslut där vi ställer oss
bakom en inriktning med en mycket stor förändring
av budgeten. Vi går från en budgetering med
kassamässiga principer till en budgetering på mer
redovisningsmässig grund, alltså med riktig resurs-
förbrukningsföring i form av kostnader och intäkter.
Vi moderater ser detta som nästa naturliga steg i de
förändringar som har skett i statsbudgeten och riks-
dagens sätt att arbeta med budget under 90-talet.
Bakgrunden är att det sedan 1996 pågår ett projekt
som kallas för VESTA, Verktyg för ekonomisk styr-
ning i staten, som leds och drivs av Finansdeparte-
mentet och till vilket det på initiativ av finansutskottet
också har knutits en parlamentarisk referensgrupp.
Detta VESTA-projekt ägnar sig åt flera saker. Men
det viktigaste och det som också detta betänkande
innehåller handlar just om detta att gå över till en mer
riktig budgetering på redovisningsmässig grund.
Jag nämnde att detta är ett viktigt nästa led i de
förändringar som har skett. Vi har genomfört en stor
budgetomläggning. Vi har gått från vår- till höstbe-
handling och kalenderårsbudget. Vi har ett system
med 27 utgiftsområden och utgiftstak. Det är någon-
ting som har varit väldigt bra och som moderaterna
har ställt sig bakom genomförandet av.
Vi har idéer om att vi ska ägna vår höst åt denna
budgetbehandling och att riksdagen mer och mer
kommer att ägna våren åt att utvärdera och följa upp
de beslut som tidigare år har fattats. Till detta har
också kommit en årsredovisning, som kommer till
riksdagen lite för sent, oftast i juni, men som bör
komma under våren. Man bör notera att denna årsre-
dovisning bygger just på de redovisningsmässiga
principerna när det gäller kostnader och intäkter,
vilket bl.a. gör att det är svårt att jämföra med en
budget som budgeteras enligt kassamässiga principer.
Nästa riktiga steg för att få jämförbarhet och för
att få det här året att fungera, men också för att få den
ökade styrning som ju hela detta projekt syftar till, är
att vi nu kan ställa oss bakom inriktningen i arbetet.
Vi har en märklig blandning av kassamässighet
när vi budgeterar. Detta finns det anledning att på-
minna om när vi just har lyssnat till en diskussion om
ett utgiftsområde som inte handlar om så mycket
pengar totalt. Vi har nu märkt hur socialdemokraterna
på känt manér, får jag lov att säga, i sådana här tider
gör sig själva till opposition och kriarättar borgerliga
besparingsförslag på ibland ända ned till några hund-
ra tusen eller några få miljoner. Bäst i klassen har väl
utskottets ordförande varit, ofta i nära samarbete med
Aktuelltredaktionen inom Sveriges Television. Där
har vi lite till mans blivit utskällda för att det inte går
att genomföra förslag exakt på miljonen såsom vi har
tänkt oss. Samtidigt förde vi under gårdagen i fi-
nansutskottet en diskussion om majoritetens största
intäktspost, en privatiseringspost på 95 miljarder, helt
opreciserad och utan möjligheter att i dag bedöma
huruvida det verkligen kommer att bli sanning eller
inte. Det grundläggande felet är att denna privatise-
ring är en aktivering, som man skulle säga i den fö-
retagsekonomiska världen, av en balanspost, dvs. att
man privatiserar statlig egendom.
Det borde egentligen inte blandas ihop med den
typen av löpande intäkter som vi får i form av skatter
och andra avgifter. Men det gör vi glatt i vårt sätt att
budgetera. Märk väl att detta spelar oerhört stor roll.
Socialdemokratin och majoriteten har ju byggt hela
sin argumentering på att vi nu har överskott och att
det nu går väldigt bra när det gäller statens finanser.
Men om man tar bort denna 95-
miljardersprivatisering så blir överskott underskott,
och då är det inte så mycket bevänt med den fantas-
tiska svenska utvecklingen. Vi är alltså väldigt bero-
ende av hur vi tillåter budgetering att gå till. Och det
faktum att man kan blanda ihop vanliga skatteintäkter
med överföringar av AP-fondsmedel och med privati-
seringsposter som är opreciserade ger ett system som
till synes kan skapa överskott men som egentligen
inte är särskilt genomlysbart. Det är svårt för med-
borgarna att bedöma om det verkligen föreligger ett
överskott eller inte. Vi får en diskussion i denna
kammare där vi ständigt återkommer till om detta är
rätt och riktigt fört på det vis som det nu är.
Tanken med att gå över till en mer kostnads- och
intäktsbaserad budgetering är ju ett sätt att komma
ifrån detta. Då kan inte den här typen av saker blan-
das ihop. Då förs det som är aktivering av balanspos-
ter till en egen budget på känt sätt från den företags-
ekonomiska världen, och vi får mer riktiga kostnader
och intäkter i den vanliga budgeten.
Låt mig ta två exempel som vi under dessa veckor
har stött på för hur dagens felaktiga system faktiskt
får dåliga effekter.
Bl.a. i våras hade vi det läget där regeringen note-
rade att vi hade kraftiga ökningar av kostnaderna i
socialförsäkringarna. Och som känt är kom det inte
fram någon besparing inom det utgiftsområde där vi
trodde att utgiftsöverdraget skulle komma, utan det
drogs i denna numera berömda nödbromsen i form av
att man drog in anslagssparande från en lång rad olika
utgiftsområden, även utgiftsområden som såg ut att
hålla sig under det tak för det specifika utgiftsområdet
som vi hade fastställt. Det fick till konsekvens att
väldigt många myndigheter en bit in på påbörjat bud-
getår fick göra om delar av sin verksamhet, ta fram
nya förslag och stoppa påbörjade projekt. Dessutom
lärde de sig för framtiden att det inte är någon idé att
följa den princip som de nu trodde gällde, dvs. att
man kunde lägga undan lite i anslagssparande, efter-
som man fick behålla det till nästa år.
Nu hör vi också hur statliga myndigheter lägger
fram förslag där de så att säga slimmar ned sig och
inte alls lägger fram den här typen av anslagssparande
igen, och det är återigen tongångar på temat att det nu
gäller att göra slut på de pengar man har därför att
man inte är säker på att få behålla dem. Vi är alltså
tillbaka där vi började. Det är precis detta som är
problemet, därför att kassamässigheten gör att peng-
arna förs upp under utgiftstaket det år som de förbru-
kas, alltså när inköpet sker oaktat när man sedan
förbrukar så att säga resurserna, dvs. när det egentli-
gen borde kostnadsföras. Det leder till kortsiktighet
hos en lång rad myndigheter som vi trodde att vi hade
arbetat bort med det nya budgetsystemet men som jag
nu hör flera tecken på att det är på väg tillbaka. Det
följer bl.a. av den här nödbromsen som regeringen
drog i i våras. Och det har redan signalerats att det
kan återkomma, att detta blir ett stående sätt att rädda
utgiftstak som vi ju vet också är pressat för år 2000,
dvs. att man drar in anslagssparande.
Den andra delen, och det är i fråga om denna som
det finns en reservation i betänkandet, gäller detta
eviga problem med hur vi ska föra upp långsiktiga
infrastrukturella investeringar. Och där har vi återigen
problemet med kassamässigheten. Det kan komma
väldigt mycket det år man betalar för olika vägtrafi-
kinvesteringar, trots att ju alla vet att det är en mycket
långsiktig investering som också handlar om en lång-
siktig förbrukning. Och detta med PPP, dvs. Public
Private Partnership, är ju ett sätt som tyvärr lite
grann kommer på kollisionskurs med vårt sätt att
budgetera än så länge, att faktiskt både föra in externa
medel men också få en mer riktig kostnadsföring av
en investering som man på många håll i landet, inte
minst i Stockholmsregionen, är i stort behov av kan
komma till skott. Här har vi alltså ett budgetsystem i
riksdagen som håller tillbaka ett nytänkande och ett
bättre sätt att få in privata pengar och få till stånd
investeringar som är nödvändiga. Det är därför som
vi har ställt oss bakom reservationen.
Jag menar också att inriktningen på detta betän-
kande, som glädjande nog egentligen alla riksdagens
partier står bakom, kommer att leda till att vi i framti-
den på ett bättre sätt kan hantera dessa infrastruktur-
investeringar och inte som de i dag blir förda när vi
jobbar i kassamässighet.
Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Anf. 24 MATS ODELL (kd):
Herr talman! Utvecklingen av den ekonomiska
styrningen, det låter ju inte särskilt upphetsande. Men
som Fredrik Reinfeldt har antytt här så döljer det sig
bakom denna rubrik potentiellt mycket stora föränd-
ringar för vårt sätt att styra staten, myndigheterna och
de olika verksamheterna som vi har ansvar för.
Det arbete som nu pågår i Regeringskansliet
handlar väldigt mycket om att få de olika delarna i
den ekonomiska styrningen att mer stödja varandra,
bl.a. genom en tydligare koppling mellan finansiell
styrning å ena sidan och resultatstyrning å andra si-
dan. Och vi kristdemokrater stöder denna utveckling
som innebär att vi i framtiden kommer att få en bud-
get som presenteras mer i termer av intäkter och
kostnader, inbetalningar och utbetalningar och till-
gångar och skulder. På så sätt kommer ju uppställda
mål och resultat att bättre kunna ställas i relation till
de resurser som förbrukas.
Tanken och förslaget i budgetpropositionen är ju
att staten ska gå mot en redovisningsmodell som mer
än dagens kassamässiga princip knyter an till redo-
visningsmässiga principer som i dag tillämpas i alla
företag och i kommunerna. Målet är att principerna i
statsbudgeten ska ändras så att vi får en resultatbud-
get som visar resursförbrukningen och resurstillskott,
en finansieringsbudget som visar betalningsflöden
mellan staten och övriga samhällssektorer, en drifts-
budget som visar kostnader för olika verksamheter
och slutligen en investeringsbudget som ett komple-
ment till finansieringsbudgeten.
Även om det nu har skett stora positiva föränd-
ringar under senare tid, bl.a. den nya budgetlagen,
måste den ekonomiska styrningen bli ett ännu bättre
verktyg för att förverkliga den politik som riksdagen
beslutar om. Vi kristdemokrater, och för övrigt hela
finansutskottet, välkomnar ju i betänkandet regering-
ens förslag i denna del. Målet är som sagt att ge förut-
sättningar för en bra kontroll av statens finanser för
att resurserna verkligen ska fördelas i enlighet med de
politiska prioriteringarna och för en hög produktivitet
och effektivitet i användandet av statens resurser.
Fredrik Reinfeldt har ju vältaligt gått igenom de
brister som vidlåder dagens system i denna del. Och
vi är som sagt en grupp ledamöter i finansutskottet,
för övrigt från alla partier, som utgör en parlamenta-
risk referensgrupp till det s.k. VESTA-projektet, där
vi följer arbetet ganska nära, måste jag säga, med
utvecklingen av detta projekt om den ekonomiska
styrningen.
Utskottstexten i betänkandet är ju ett väldigt pro-
blematiserande av den här utvecklingen. Man pekar
på en mängd faror med att gå mot en ny redovisning-
sprincip. Jag tycker att det är bra att man problemati-
serar och verkligen belyser den här utvecklingen från
olika håll. Men av utskottsmajoritetens text kan man
lätt få intrycket av att dagens system är den bästa av
världar. Så är det alltså inte. Vi har därför fogat ett
särskilt yttrande till betänkandet som Kristdemokra-
terna, Moderaterna och Folkpartiet står bakom och
där vi pekar på bristerna med dagens system.
Om man ska belysa detta från en annan utgångs-
punkt kan man titta på investeringarna som görs i
staten. Trots att vi i Sverige har världens högsta skat-
ter minskar nu, trendmässigt, de statliga investering-
arna i en förfärande takt, alltså de investeringar som
ska göra Sverige mera tillväxtinriktat och som ska
göra att vi klarar välfärden också vid ökade påfrest-
ningar och vid den ökade globaliseringen. Detta är
alltså i mycket stor utsträckning ett resultat av det
nuvarande redovisningssystemet.
Herr talman! T.ex. infrastrukturinvesteringarna
har numera nästan helt avstannat. Det är ett antal
projekt som nu pågår och som fasas ut. Men i prakti-
ken startas icke ett enda nytt projekt vare sig under år
2000 eller år 2001. Underhållet har också skurits ned
till en fullständigt ohållbar nivå. Väg- och järn-
vägskapitalet förfaller nu i rask takt i Sverige.
Trots att enbart vägtrafiken i skatter och avgifter
betalar in till staten i runda slängar 60 miljarder om
året blir det mindre och mindre här som går till att se
till att verksamheten fungerar.
Herr talman! Jag blir lite bekymrad när jag läser
utskottstexten om - i väntan på ett nytt redovisnings-
system, en investeringsbudget och en driftsbudget -
tanken på det här med Public Private Partnership.
Där har utskottsmajoriteten i princip sagt att det här
inte löser några nya problem men att det möjligtvis
finns en effektivitetsvinst i upphandlingsskedet och i
driftsskedet när det gäller de nya modellerna för att
involvera andra parter än enbart staten i infrastruk-
turinvesteringar.
Inte på något sätt erkänner man att det här skulle
utgöra någon sorts effektivitetsförbättring också i
hanteringen av de statliga medlen. Mot den bakgrun-
den har vi en reservation i betänkandet.
Investeringarna har blivit som ett dragspel när det
gäller att fånga upp exempelvis den ökning av sjuk-
försäkringarna som nu sker i rask takt. Det gäller
alltså statens kostnader på detta område. I det läget
blir det investeringarna som man skär ned på. Det är
en något märklig princip. Detta pekar mot att här
måste det till nya principer för redovisning och styr-
ning av staten.
Fredrik Reinfeldt var inne på dimensionen att väl-
digt mycket av intäkterna är av engångskaraktär; det
blandas friskt. Det handlar om 95 miljarder i försälj-
ning av statlig egendom - en i dagens läge synnerli-
gen osäker summa. Vi har också 45 miljarder i över-
föring från AP-fonderna, rakt in i driftsbudgeten. Det
är naturligtvis en orimlig princip. Jag skulle tro att det
är därför som vi nu ser det motstånd som faktiskt
finns i utskottet mot att övergå till den här principen.
Det paradoxala är att oppositionen stöder regeringen i
försöken att genomföra det här, medan utskottsmajo-
riteten bestående av socialdemokrater, vänsterpartis-
ter och miljöpartister bromsar utvecklingen. Detta är
det, herr talman, värt att notera i sammanhanget.
Får man det här nya systemet blir det självklart
inte möjligt att ta stora utförsäljningar t.ex. och pytsa
rakt in i driftsbudgeten eller att överföra resurser från
en annan del av den offentliga sektorn, ålderspen-
sionssystemet, till driftsbudgeten.
Ett annat bekymmer med dagens budgetprocess,
som vi nu är mitt uppe i, har att göra med de över-
skottsmål som finns och som vi kristdemokrater står
bakom - alltså att vi ska ha ett 2-procentigt över-
skottsmål för den offentliga sektorn. Bekymret är att
detta överskott inte på något sätt kan användas som
en sorts buffert för oförutsedda händelser på statens
område, utan hela överskottet hamnar i det nya ålder-
spensionssystemet och, delvis, hos kommunerna.
Staten har alltså egentligen ingen buffert när det gäl-
ler detta överskott, vilket är ett annat bekymmer.
Jag kan inte i dagens läge överblicka om det här
på något sätt skulle kunna få en lösning i och med det
förslag som vi om en stund av allt att döma kommer
att rösta ja till.
Herr talman! Med de principer som regeringen fö-
reslår för ekonomisk styrning öppnas nu nya möjlig-
heter att få mer ordning och reda och förhoppningsvis
också bättre förutsättningar för långsiktiga och för
landet viktiga investeringar.
Men medan gräset gror dör kon. Det är beklagligt
att regeringen och även utskottet i väntan på detta
goda nu säger nej till att man ens får pröva projekt
med Public Private Partnership.
Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 25 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Budgeten och redovisningen av vad
som hänt ska förstås vara så tydliga och så informati-
va som möjligt. De ska underlätta rationella beslut
och de ska bidra till en god uppföljning, bl.a. från oss
här i riksdagen - gärna också från allmänheten, medi-
erna och andra som kan tänkas vara intresserade.
I en motion som har Karin Pilsäter som första
namn och som innehåller flera yrkanden talar vi i ett
par att-satser vänligt om att vi ska ha en övergång till
resultatbudget och resultatredovisning och om att
detta kan vara bra för att försöka förhindra att inves-
teringar antingen tränger undan eller undanträngs av
löpande driftskostnader, beroende på det redovis-
ningssystem som vi har. Vi har också velat sända
signalen att det är bra att modeller utvecklas för s.k.
Public Private Partnership. Det senare har Vägverket
varit inne på, och regeringen verkar tycka att det kan
vara bra med åtminstone något försök. Trafikutskottet
har nyligen diskuterat det hela.
De två att-satserna har avstyrkts av majoriteten i
finansutskottet. Det är väl bara att konstatera att ut-
skottsmajoriteten har visat en imponerande uppfin-
ningsrikedom i att hitta invändningar mot de utveck-
lingstrender som regeringen och oppositionen i fi-
nansutskottet är intresserade av. Möjligen är förmå-
gan något mindre när det gäller att se brister i dagens
system och dagens modell.
Herr talman! I avsikt att försöka underlätta ett ra-
tionellt beslutsfattande har mänskligheten hittills
uppfunnit ett och annat medel för att hjälpa oss i en
svår värld. Två av dem gäller det ekonomiska områ-
det - periodisering respektive nuvärde.
Detta med periodisering låter tråkigt men det är
bara att se på sig själv eller på sina grannar, släktingar
och vänner. Ibland måste man vara beredd att perio-
disera för att kunna fatta ett rationellt beslut. Annars
skulle förstås valet mellan att tillbringa semestern på
hotell eller att köpa sommarstuga något snedvridas av
det faktum att hotellhyran blir 20 000 kr och kostna-
den i samband med köpet av sommarstugan blir
500 000 kr. Ingen familj jämför ju rakt av för att
sedan konstatera att man självklart ska välja det billi-
gaste. I stället försöker man förstås jämföra de olika
alternativen. I första hand utgår man kanske från vad
man allra helst vill göra. Men sedan när det kommer
till kostnaderna försöker man skilja mellan det som
går åt omedelbart eller, som i det här fallet, under
några trevliga semesterveckor och det som man kan
använda många somrar framåt.
Det här är så banalt att jag nästan skäms för att
säga det från riksdagens talarstol. Men det är nödvän-
digt i en situation där vi från riksdagens sida ännu
inte har kunnat åstadkomma ett system där vi fullt ut
använder oss av det relativt enkla medlet periodise-
ring.
Sedan har vi nuvärdet, som det väl närmast talas
illa om - såvitt jag kan se i finansutskottets betänkan-
de. Det är möjligt att vi skulle ha protesterat på den
punkten vid justeringen - vad vet jag?
De flesta har på det personliga planet lätt att ta till
sig tankegången kring situationen att man får välja
mellan att få 1 000 kr samma eftermiddag eller att få
pengarna om tio år. Då är det många som vill ha
1 000 kr med en gång i stället för om tio år. För att
klara av den typen av jämförelser - mellan pengar nu
och pengar sedan, mellan uppoffringar som kanske
ligger tidigare än inkomsterna och vice versa - har vi
hittills uppfunnit idén med nuvärdet; detta för att
kunna åstadkomma ett bättre underlag för att fatta
rationella beslut.
Herr talman! Ett par exempel nämns i betänkan-
det. Jag har egentligen flera invändningar men jag ska
uppehålla mig vid två av dem.
Ett exempel är att ett JAS-plan skulle störta - vil-
ket högre makter förstås förbjude. Detta skulle i
sammanhanget omedelbart få effekt. Men nu är det
väl så att staten, mest beroende på sin storlek, har
kommit fram till att detta med att betala försäkring-
spremier till andra inte är någon höjdare, utan man
kan tjäna pengar på att vara så stor själv att man slip-
per betala försäkringspremier. Att detta i sig säkert
helt rationella ställningstagande - här gäller det också
större landsting och kommuner i vårt land - skulle få
direkta effekter på hur vi fattar beslut, beroende på
hur det bokförs, förefaller mig vara något som man
borde använda som en invändning mot systemet sna-
rare än som ett argument mot att göra förändringar.
Ett annat exempel som nämns är att en ny rege-
ring skulle kunna tycka illa om beslut som har fattats
tidigare. Det har förstås förekommit i världshistorien
och kommer att förekomma även i fortsättningen. Om
jag förstår utskottstexten rätt skulle en regering när
det gäller ett gammalt beslut som fattades för kanske
tre fyra år sedan och som rör något som har en livs-
längd på kanske 20-25 år eller ännu värre 50 år, där-
för vilja fatta beslutet att skriva av allt det eländet på
en gång. Och så kan det förstås vara.
Det man frågar sig är vilken relevans det har för
ställningstagandet att skaffa oss ett bättre sätt att
redovisa vår budget på och att se till att vi kan jämfö-
ra kostnader och intäkter och inte bara inbetalningar
och utbetalningar. Jag har trots försök att läsa texten
inte kunnat begripa slutsatsen på den punkten.
Herr talman! Med vår motion ville vi sända några
uppmuntrande hälsningar till regeringen att vi tyckte
att man på den här punkten var på rätt väg när det
gällde planerna att övergå till mer av resultatredovis-
ning och att skapa bättre möjligheter att jämföra in-
vesteringar och driftsutgifter. Det är ju inte varje dag
vi känner att det finns anledning att sända uppmunt-
rande hälsningar till regeringen. Det är nog inte ens
varje månad vi känner att det finns anledning till
detta. Men vi försökte göra det.
Vi försökte också stänka lite vigvatten på arbetet
med att pröva och utveckla den s.k. Public Private
Partnership-modellen som enligt vissa erfarenheter,
om man får tro Vägverkets rapport, i andra länder
som England och Finland kanske har sparat 15 %.
Men vi hade, herr talman, inte så mycket för det ef-
tersom det visade sig att man i det parti som är sam-
ma parti som det som sitter i regeringen, var mindre
entusiastisk över detta än vad vi var. Det var tråkigt
tycker vi.
Därför vill jag, herr talman, yrka bifall till reser-
vationen och rekommendera läsning av det särskilda
yttrandet om ekonomisk styrning.

Anf. 26 HANS HOFF (s):
Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 13
behandlas den fortsatta utvecklingen av den ekono-
miska styrningen.
Den ekonomiska styrningens främsta uppgift är
att vara ett verktyg för politikens förverkligande. Det
innebär att den måste skapa förutsättningar för en god
kontroll av statens finanser, för en resursfördelning i
enlighet med de politiska prioriteringarna samt för en
hög produktivitet och effektivitet i användandet av
våra gemensamma resurser.
Utskottet redovisar i betänkandet utgångspunkter-
na för det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller den
ekonomiska styrningen i staten. Detta utvecklingsar-
bete bör ses som en fortsättning av det arbete som
pågått under den senaste tioårsperioden.
Den reformerade budgetprocessen och utveck-
lingen av den statliga redovisningen har skapat förut-
sättningar för större överskådlighet, mer rationella
beslut och bättre uppföljningsinstrument. Dessa erfa-
renheter bör vara utgångspunkter för det fortsatta
utvecklingsarbetet.
Mot den bakgrunden är målen för det fortsatta ut-
vecklingsarbetet bl.a. att förbättra möjligheterna att
utifrån statsbudgeten få en god bild av den statliga
ekonomin, att relatera den budgeterade resursför-
brukningen till fastställda mål så att prioriteringsdis-
kussioner underlättas samt att ställa resultatet av en
verksamhet mot de resurser som förbrukats inom
verksamheten.
Utgångspunkterna för det fortsatta utvecklingsar-
betet är att statens budget ska kunna presenteras i
termer av intäkter och kostnader, inbetalningar och
utbetalningar samt tillgångar och skulder.
Syftet är att uppställda mål och resultat bättre ska
kunna ställas i relation till förbrukade resurser. I
statsbudgeten ska utöver mål även kostnadsramar för
statlig verksamhet föreslås samt att styrningen av
enskilda myndigheter och deras sakverksamheter ska
verksamhetsanpassas.
Utskottet välkomnar ett fortsatt utvecklingsarbete
av de ekonomiska styrsystemen. Informationen till
riksdagen blir på detta sätt mer omfattande och mer
heltäckande.
Samtidigt framför utskottet ett antal synpunkter
som bör beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet, inte
minst vad gäller risken för en ökad komplexitet och
därmed risker för försämringar i överskådlighet för
riksdagen men även för allmänheten i dess förutsätt-
ningar att ta del av informationen.
Det är också enligt vår mening av stor vikt att om-
sorg ägnas åt att överväga hur riksdagens arbete på-
verkas av förändringarna samt hur riksdagens infly-
tande kan utvecklas och stärkas.
Därför anser utskottet att det även fortsättningsvis
är angeläget att den parlamentariska referensgrupp
som knutits till VESTA-projektet ges goda möjlighe-
ter att löpande följa arbetet med utvecklingen av de
ekonomiska styrsystemen.
Herr talman! Till betänkandet är fogat en reserva-
tion från Moderaterna, Kristdemokraterna och Folk-
partiet vad gäller alternativ finansiering av in-
frastrukturprojekt. Utskottsmajoriteten konstaterar att
regeringen har i uppdrag att utreda och överväga
vilka möjligheter till alternativ finansiering som finns
vad gäller infrastrukturprojekt.
Utskottsmajoriteten konstaterar vidare att denna
typ av finansiering inte i sig ökar det samhällsekono-
miska utrymmet för infrastrukturinvesteringar samt
att finansieringen kan vara inoptimal för staten.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i finansutskottets betänkande nr 13 och avslag
på reservationen.

Anf. 27 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Herr talman! Hans Hoff valde att mycket försik-
tigt gå över utskottsbetänkandet på ett sätt som jag
tror att de flesta skulle kunna tänkas instämma i.
Hans Hoff nämner som skäl för att göra denna
förändring att det för allmänheten ska vara mer trans-
parent. Då vore det bra om han också skulle kunna
konstatera att det faktiskt är ett problem vi har i dag
med den kassamässiga arbetsmetoden. Det blir svårt
bl.a. för människor som inte dagligdags sitter i fi-
nansutskottet och jobbar med ekonomisk politik att
faktiskt skilja agnarna från vetet och att se vad som är
riktiga intäkter och kostnader och vad som är belopp
av engångskaraktär.
Sedan nämner Hans Hoff detta med PPP-
finansieringen och säger att det inte nödvändigtvis
ökar det samhällsekonomiska utrymmet. Men se det
är just en av idéerna att det ska göra det. Man ska
kunna öppna för andra att vara med och delfinansiera
och kanske t.o.m. ta ett mycket stort löpande ansvar
för bl.a. vägbyggnationer, tunnelbyggnader och annat
som kan behövas i en framtid. Vi står ju i dag still
inför det faktum att dessa pengar, vilket Mats Odell
också var inne på, ibland används för att korrigera
andra siffror och att det är svårt för regeringen att få
fram medel. Det har t.o.m. dragits in på dessa områ-
den. Det gör att när det gäller storstäder och andra
angelägna projekt går mycket av infrastrukturinveste-
ringarna i stå.
Det är väldigt allvarligt om man inte ser att det är
poängen. På det här viset kan vi få ett system som för
till mer medel, men som också i en framtid på ett mer
riktigt sätt kostnadsför denna investering över alla de
år som en sådan infrastrukturinvestering ska använ-
das.

Anf. 28 HANS HOFF (s) replik:
Herr talman! När det gäller den första delen är det
klart att även dagens system har brister. Självfallet är
det på det viset och det har också från denna talarstol
tagits fram. Jag konstaterar att i det arbete som nu
pågår i både riksdagskommittén och den parlamenta-
riska referensgruppen förs de diskussionerna. Det
finns också en enighet i utskottet om det fortsatta
arbetet kring detta.
När det gäller den alternativa finansieringen vill
jag konstatera att oavsett vilken finansieringsmodell
man använder är det totalt sett någon som på något
sätt i alla fall ska betala infrastrukturinvesteringarna.
Antingen betalas det över statsbudgeten, eller också
betalas det genom avgifter eller på annat sätt av trafi-
kanterna. På ett eller annat sätt ska det finansieras
eller betalas, oavsett om det är i statlig regi eller i
privat regi. Jag får utgå från att även privata byg-
gentreprenörer vill ha avkastning på sitt kapital. Det
är alltså en del när det gäller just finansieringen att
totalt sett måste det ändå betalas på ett eller annat
sätt.
Det man också kan säga när det gäller detta är att
det kan finnas en del som är inoptimal för staten, är
att vi låser fast utgiftsmassan. Denna blir mer fixerad
över en längre tid.
Jag vill passa på att ställa en fråga till moderaten
Fredrik Reinfeldt. Ni framhåller i er reservation:
"Sådana finansieringsmodeller bör därför prövas av
staten vid exempelvis vägbyggande men bör också
kunna prövas i andra sammanhang."
I vilka andra sammanhang vill moderaterna pröva
PPP?

Anf. 29 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Herr talman! Det är bara ett konstaterande av att
principen inte är låst till att tillämpas enbart för väg-
utbyggnad. Man ska inte låsa tanken vid detta. Vi ska
inte här i riksdagen peka ut exakt vad denna princip
ska kunna användas för, utan det viktiga är att vi
släpper fram denna typ av tänkande, som krockar
med mycket i vårt gamla sätt att se på den här typen
av investeringar. Det har där i princip handlat om att
låsa ett belopp inom statsbudgeten för investeringar,
och därutöver blir det intet.
I en tid när detta används som budgetregulator
och när man drar ned på investeringarna blir resultatet
precis det som medborgarna känner, nämligen att det
byggs oerhört lite. Detta är väl allra mest kännbart i
våra storstadsregioner.
Hans Hoff nämner återigen totalbeloppet. En av
idéerna är att man ska kunna upphandla i konkurrens
och därmed få ett effektivare utnyttjande av befintliga
resurser, vilket bl.a. PPP öppnar för. Det kan komma
in andra aktörer vad gäller inte bara byggande utan
också drift av vägar, av tunnlar och av andra objekt
som man kan tänka sig att bygga.
Jag tycker att det viktiga är att vi inte ställer oss i
vägen. Vi har noterat att också näringsminister Björn
Rosengren i något sammanhang har sagt att han kan
tänka sig att titta på detta som något intressant för
framtiden. Jag tror att det är viktigt att utskottsmajo-
riteten i fortsättningen ställer sig något mer positiv till
den här möjligheten att få i gång de vägbyggen och
andra infrastrukturinvesteringar som vi i dag är i så
stort behov av.

Anf. 30 HANS HOFF (s) replik:
Herr talman! Frågan är om en effektivisering
åstadkoms genom finansieringen eller genom organi-
sationen av genomförandet av infrastrukturprojekt,
som det gäller i detta fall. Konkurrensutsättning och
stringens i budgethållning och i utgifter på in-
frastrukturområdet ingår i det som krävs för att totalt
sett kunna genomföra infrastrukturprojekt på ett för
staten optimalt sätt, till en så låg kostnad som möjligt
för staten. Nyckeln till detta är om det direkt är
kopplat till ett genomförande med PPP eller kan ske i
annan regi. Jag utgår från att man mycket väl kan
genomföra det också i annan regi och kan få samma
effekter genom konkurrensutsättning och stringens i
genomförandet av projektet.
Samtidigt är det nu så att regeringen har fått i
uppdrag att analysera och utreda frågan om alternativ
finansiering, och den ska återkomma till riksdagen
sedan detta blivit lite bättre belyst.

Anf. 31 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Låt mig först konstatera att Hans
Hoff och den borgerliga oppositionen i princip är
överens om vart vi är på väg. Det står ett enigt utskott
bakom att det behövs en ny redovisningsprincip av
den karaktär som skisseras i budgetpropositionen och
att det finns fördelar med Public Private Partnership.
Det märkliga är att hela utskottstexten och även
Hans Hoffs inlägg går ut på att det egentligen inte
finns några fördelar med detta och att det inte är nå-
gon lösning på resursproblemen. Ni måste bestämma
er för om det är bra eller inte är bra. Vi måste, herr
talman, konstatera att en PPP-lösning innebär en
mycket noggrannare prövning - jag skulle vilja säga
ytterst å skattebetalarnas vägnar - av om projektet är
samhällsekonomiskt långsiktigt lönsamt. Det är trots
allt en oerhört viktig vinst i det här sammanhanget.
Jag tycker nog också att regeringen, om den nu
ska pröva detta, skulle ha begärt ett bemyndigande
från riksdagen att nu genomföra ett eller ett par såda-
na här projekt på prov. I det korta perspektivet är det
alldeles upppenbart att resursproblemet vad gäller
investeringar är akut. Detta hade man kunnat lösa om
man hade vänt sig till riksdagen, men man har här
väntat och och väntat och fortsätter att vänta. På vad?
Det är oerhört allvarligt att all investeringsverksamhet
avstannar trots att vi har en högkonjunktur. Här finns
alltså ett uppenbart resursproblem.
Det skulle vara intressant att höra Hans Hoff för-
klara på vilket sätt PPP inte skulle vara en dellösning
på det akuta resursproblem som vi i dag upplever.

Anf. 32 HANS HOFF (s) replik:
Herr talman! Jag vill först säga att regeringen i
förra veckan fick i uppdrag av riksdagen att genomfö-
ra en analys och utredning av alternativ finansiering
enligt PPP-modellen. Det har i propositionen och
även i den borgerliga reservationen anförts uppgifter
om att det skulle kunna göras cirka femtonprocentiga
effektivitetsvinster, och det finns internationella ex-
empel att peka på i det sammanhanget.
Den här utredningen kommer väl att visa om det
finns möjligheter att göra 15-procentiga effektivitets-
vinster på de belopp som det handlar om eller inte.
Det är fråga om gigantiska summor, och det kan fin-
nas olika aspekter på om detta har uppnåtts.
Stora delar av detta har sannolikt organisatorisk
karaktär och gäller i sig inte hur man finansierar pro-
jekten. Det är inte finansieringsfrågan utan en organi-
satorisk fråga hur man genomför de här olika projek-
ten. Den utredning som regeringen gör ska återkom-
ma till detta, och även vi får säkert anledning att
återkomma till det.
Jag vill konstatera att oavsett hur infrastruktur-
projekt genomförs ska de betalas. Asfalten, betongen
och de markägare vars mark vi löser in ska betalas.
Stora delar av de infrastrukturprojekt som genomförs
har fasta kostnader, och möjligheterna till minskning-
ar är där oerhört begränsade.
Jag vill ställa en fråga till Mats Odell. I er motion
T210 skriver ni att minst tio infrastrukturprojekt bör
startas inom två år med alternativ finansiering enligt
PPP-modellen. Vart och ett av dessa projekt är i sig
omfattande, och i kombination med redan beslutade
projekt kommer detta att ta oerhört stora samhällsre-
surser i anspråk.
Mats Odell! Anser kristdemokraterna att det sam-
hällsekonomiska utrymmet kan öka kraftigt beroende
på vilken finansiering som kommer till användning?

Anf. 33 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Låt mig först om de projekt som
finns i vår motion på trafikområdet säga att samtliga
dessa ligger inom det ansvariga verkets investerings-
planer. Problemet är att vi har en akut resursbrist.
Hans Hoff räknar upp allt som ska betalas - asfalt,
betong och markägare - men kassan är ju tom. Trots
de starka statsfinanserna och trots att ni skryter över
hur bra det går för Sverige finns det i dag icke en
krona till detta. Det är patetiskt att höra Hans Hoff
säga: Alla resurser finns - vad är det för problem som
ni i oppositionen målar upp?
Hans Hoff! Icke ett projekt kommer i gång under
2000 och under 2001. Detta är problemet. Den tve-
hågsenhet som kommer till uttryck i betänkandet och
den tvekan som regeringen har visat på detta område
är uttryck för oansvarighet, inte minst mot bakgrund
av den nollvision som regeringen har gjort till ett
jättestort nummer. Jag tycker att majoriteten lite bätt-
re behöver förklara hur man löst resursproblemet. I så
fall: Vad skönt att ni har löst alla problem! Under-
bart!

Anf. 34 HANS HOFF (s) replik:
Herr talman! Ja, visst ligger dessa projekt i Väg-
verkets planering, men de planeras inte bli startade
inom två år. Det handlar om att få fram pengar för
detta. Om det är så som det står i reservationen, att
det ska finansieras på ett sådant sätt att det belastar
statsbudgeten, utgår jag från att det blir en form av
skuggtullar som kommer att belasta statsbudgeten.
Dessa pengar måste då tas fram. De måste fram under
kanske 15-20 år, varje år, för att finansiera de här
vägprojekten.
Det är väl det här man kan fundera på. Jag känner
när det gäller kristdemokraterna, den här motionen
och det som framförts här att det handlar om något
som påminner om kejsarens nya kläder. Det låter
väldigt bra, och det ser väldigt bra ut vid första an-
blicken, men när man sedan börjar titta på det lite
närmare är det kanske inte så där väldigt mycket
bevänt med det.

Anf. 35 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag ska yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande.
Det är lite av en paradox att Vänsterpartiet står
bakom ett betänkande som handlar om budgetproces-
sen, och att reservanterna är borgarna. Det är väl
kanske vi som har varit de som mest har kritiserat
delar av den nya budgetprocessen. Framför allt är det
kanske då principen om utgiftstak som vi tycker har
varit alltför doktrinärt tolkad i den nya budgetproces-
sen.
Vi kommer att fortsätta att kritisera utgiftstaken.
Vi anser att det är nödvändigt att nu i vår höja utgift-
staken på vissa av de allra mest känsliga områdena.
Men vi var faktiskt med på att genomföra huvud-
principerna i det nya budgetsystemet som trädde i
kraft 1996. Det var nödvändigt att skapa en förbättrad
disciplin. Det som framför allt tvingade fram den
ökade disciplinen var erfarenheterna från åren 1991-
1994. Moderaterna krävde mera pengar till militären
och mera pengar till vägar - precis som nu: Nu ska de
ha 30 miljarder mer under nästa mandatperiod till
vägbyggen. Folkpartiet ska ha mera pengar till sko-
lan, och det ville man redan då. Kristdemokraterna
ska ha ett antal fler miljarder till vården. Sedan hade
vi också Ny demokrati som var rörande överens om
att man skulle sänka alla skatter med gigantiska be-
lopp. Det som hände var naturligtvis att alla fick ge
sina goda gåvor, och resultatet blev statsfinansiellt
kaos.
Sedan var det då nödvändigt att skapa reda i det
här. Och nu har vi - tack och lov - en rödgrön reda.
Vi har en mycket hård budgetdisciplin, som vi kanske
tycker har gått lite väl långt på vissa punkter, men
den var som sagt var ett resultat av den eländiga röra
som skapades de här åren. På samma sätt hävdar den
amerikanske ekonomen Krugman att Maastrichtavta-
lets extrema krav på konvergens och disciplin hade
sin grund i att ett antal italienska byråkrater hade
hittat på dem, därför att det där var ett så korrupt och
lösligt statsfinansiellt system att man helt enkelt var
tvungen att hitta på den typen av ganska konstifika
regler.
Jag vill säga till Mats Odell att jag inte förstår det
här riktigt. Han påstår att vi skulle finansiera driften
genom att sälja. Men det är ju faktiskt vi som står för
principen att man ska direktavskriva investeringarna.
Det är ju snarare så att vi använder en del av försälj-
ningsinkomsterna till just investeringar. Men Mats
Odell m.fl. vill, precis som Hans Hoff har talat om
här, ösa in ytterligare ett antal miljarder, som ska
upplånas dessutom och sedan belasta statsbudgeten
framöver. Sedan vill de sälja ännu mer. Det är ju
snarare de som står för principen att använda försälj-
ningsinkomster till driften.
Då går jag över till den s.k. alternativa finansie-
ringen. Först vill jag kommentera de 15-20 % som
man skulle kunna spara. Det är ju riktigt som Hans
Hoff säger: Det handlar om organisatoriska bespa-
ringar i huvudsak. Det är helt enkelt så att man har
infört mera av anbudskonkurrens och entreprenader,
ett system som vi faktiskt har haft här i Sverige. Både
Banverket och Vägverket har länge använt principen
med anbudskonkurrens. Talet om de här 15-20 %
handlade alltså just om att man i England och Finland
införde det system som vi redan hade infört, så det är
en fullständig illusion att tro att vi skulle kunna spara
en massa pengar på den s.k. alternativa finansiering-
en, som inte är någon alternativ finansiering till att
börja med.
Det finns en finansminister i Finland som företrä-
der Moderaternas broderparti, som heter Niinistö.
Han har uttalat sig om Lahtisvägen, som har finansie-
rats med den här metoden. Han har bl.a. sagt i någon
intervju att han frågar sig hur det här kan vara så
fördelaktigt, med tanke på att det ju bara handlar om
att kostnaden ändå flyttas över till staten. Det säger
Niinistö. Jag rekommenderar Fredrik Reinfeldt att
göra en liten resa till Finland och prata med sin kolle-
ga där om erfarenheterna.
Det är också ganska paradoxalt att den här s.k.
nya metoden ju ska bygga på att man ska betala s.k.
skuggvägtullar. Det gäller alltså inte riktiga vägtullar,
utan skuggvägtullar. Den här principen med skugg-
priser är faktiskt någonting som tillämpades ganska
omfattande i det sovjetiska planhushållningssystemet.
Där tog man alltså inte riktiga marknadsavgifter, vare
sig på kapitalet eller på naturresurserna. Det var en av
anledningarna till det gigantiska slöseriet med råva-
ror, naturresurser och maskinutrustning. Man hade
alltså inga riktiga marknadsprinciper utan tillämpade
skuggpriser som den centrala planapparaten i Moskva
räknade ut med oerhört avancerade matematiska
metoder. Det är alltså det som ni borgare nu vill infö-
ra i Sverige! Men man kan läsa t.ex. Cederschiöld i
Dagens Nyheter där han pläderar mot vägavgifter.
Han talar då med darr på stämman om att lågavlönade
tvingas ställa bilen osv. Ja visst! Det är samma sak
med priserna på järnvägen. Varför föreslår inte Mo-
deraterna skuggavgifter på järnvägarna eller teletax-
orna? Jag förstår inte principen. Varför ska det vara
just vägarna som inte ska tillämpa den sunda mark-
nadsmässiga princip som innebär att det faktiskt är
brukarna som ska betala?
Jag läste i någon tidning i dag att man nu diskute-
rar att införa vägavgifter kring Arlanda flygplats,
därför att man klarar helt enkelt inte miljökraven om
koldioxidutsläppen om man inte inför detta. Det hop-
pas jag verkligen att man klarar av att genomföra,
därför att det är ju inte särskilt poppis. Vi vet ju vad
som händer. Det har vi upplevt nere i Göteborg. Vi
har tillsammans med Miljöpartiet och en ganska
vacklande socialdemokrati pläderat för nödvändig-
heten av att införa någon sorts vägavgifter.
Det är alltså så att våra storstäder hotas - det visar
alla undersökningar - av att de kommer att totalt
korka igen. Det kan alltså bli en miljökatastrof, för
dessutom är det frågan om städer som inte kommer
att vara trevliga att över huvud taget vistas i. Och en
del av er borgare tror uppenbarligen att man kan lösa
det här genom att fortsätta att bygga gigantiska trafi-
kapparater, som dessutom ska betalas av skattebetala-
re i hela landet. Även norrlänningarna, som har sett
vägunderhållet mer eller mindre försvinna, ska vara
med och via skattsedeln betala detta. Detta ska alltså
inte bilisterna i storstäderna betala, utan det ska skat-
tebetalarna ställa upp på. Det är en ohämmad popu-
lism som gör att ni inte mäktar med och klarar av att
införa den sunda marknadsprissättningsprincipen på
den knappa tillgången på mark och natur i storstäder-
na. Men som sagt var: Tack och lov finns bara den
här blå smeten här i Stockholmsområdet. I denna
riksdag råder som sagt var den rödgröna redans och
ordningens majoritet, och så ska vi ha det!

Anf. 36 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth säger att det för när-
varande råder en rödgrön reda. Sedan börjar han
beskriva denna rödgröna reda i Vänsterpartiets ställ-
ningstaganden i det aktuella betänkandet.
Vänsterpartiet står bakom den föreslagna budget-
processen, men å andra sidan vill man riva upp utgift-
staken. Man stod bakom utgiftstaken år 1996. Det
som då Kristdemokraterna, Folkpartiet och Modera-
terna ville var fel. Deras utgifter var fel, och därför
behövdes ett utgiftstak. Men vad Vänstern och Johan
Lönnroth nu vill är rätt, och då ska utgiftstaken lyftas
av i vördnad för kraven på nya utgifter från Vänster-
partiet. Det är en kort beskrivning av denna rödgröna
reda.
Johan Lönnroth säger att det är en illusion att tro
att besparingarna kan bli 15 %. Sedan står han bakom
majoritetstexten som lovsjunger just denna del av
PPP-projekten. Det är just dessa effektivitetsvinster
som är den stora fördelen, medan det inte löser några
resursproblem. Johan Lönnroths krav på vad som är
reda är med förlov sagt väldigt lågt ställda. Står Johan
Lönnroth bakom majoritetstexten, eller gör han det
inte? Han hattar fram och tillbaka i varje tänkbar
dimension.
Varför skuggtullar på just vägarna?, frågar Johan
Lönnroth. Jo, därför att vägtrafiken redan betalar ca
60 miljarder kronor i skatter och avgifter för att kun-
na få en rimlig infrastruktur. Sedan tar Johan Lönn-
roth upp en helt annan fråga. Behöver vi någon sorts
miljöavgifter i olika avseenden? Det är vi kristdemo-
krater inte alls främmande för. Men det är inget ar-
gument i det här sammanhanget.
Johan Lönnroth talar om koldioxidutsläppen från
flyget. Det är 1,6 miljoner ton för samtligt inrikesflyg
och utrikesflyg. Stängningen av Barsebäck 1, Johan
Lönnroth, innebär ökade koldioxidutsläpp på 4 miljo-
ner ton, men det bryr sig inte Johan Lönnroth om.

Anf. 37 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag har inte talat om att riva upp hela
systemet med utgiftstak. Jag talar om att jag gör be-
dömningen att det nu framöver - år 2001, år 2002 och
år 2003 - är nödvändigt att lyfta utgiftstaket med ett
antal miljarder. Jag har ganska gott hopp om att vi
ska få med oss regeringen på detta. De erfarenheter vi
hade med de ökade sjukskrivningarna och högskost-
nadsskyddet, och debatterna om dem, gör att vi gör
bedömningen att vi nu har en sådan stark budgetsitu-
ation att det finns utrymme för ett höjt budgettak.
Vi står helt och fullt bakom majoritetstexten. Läs
på, Mats Odell! Det konstateras bara att Vägverket
och andra har talat om 15-20 % i besparingar. Det
står inte att regeringen eller utskottsmajoriteten tror
att man kan åstadkomma dessa besparingar här i
Sverige genom att införa er nya bluffmetod att alter-
nativfinansiera vägar.
Det finns ett antal beräkningar av bilismens kost-
nader. Det är inte alldeles enkelt att göra sådana be-
räkningar. I grova drag är det fortfarande så att bilis-
men inte bär sina totala samhällsekonomiska kostna-
der, inräknat miljökostnaderna.
Det är fullständigt obegripligt varför ni inte kan
acceptera att man också på detta område ska införa
den sunda principen att de som använder de knappa
resurserna, nämligen bilisterna, ska vara med och
bära sina fulla kostnader. Det gäller speciellt i stor-
städerna, eftersom det är där miljökostnaderna och
stadsbyggnadskostnaderna är som allra störst.

Anf. 38 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Johan Lönnroth är en mästare i förfi-
ning av Vänsterpartiets affärsidé i svensk politik, att
rida på två hästar samtidigt i olika riktningar, att både
vara i regeringsställning och bedriva opposition mot
denna regerings politik.
Visst står vi bakom betänkandets majoritetstext,
säger Johan Lönnroth. Men sedan är han emot och
säger: Det finns inga vinster på det här området. Hela
hans inlägg går ut på att det som står är nonsens. Det
är bara Vägverket som talar om detta. Med sådana
stödpartier tycker jag synd om den sittande regering-
en.
Johan Lönnroth säger att det bara är år 2001, år
2002 och år 2003 som vi tillfälligt behöver lätta lite
grann på taken, och sedan ska de på igen. Tro t den
som vill!

Anf. 39 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Mats Odell får tro precis vad han
själv vill. Det är inget som helst problem för mig om
han vill tolka det som att vi sitter på två hästar.
Vänsterpartiet är inte något regeringsparti. Om
Mats Odell läser innantill i budgethandlingarna ser
han att vi har ställt oss bakom de allmänna riktlinjer-
na och de övergripande siffrorna. Men det är inte så
att vi har förhandlat om varje bokstav och varje for-
mulering i budgetpropositionen. Vi förbehåller oss
rätten att ha en åsikt, och vi har diskuterat även detta
med regeringen.
Vi tänker föra en öppen debatt. Vänsterpartiet är
ett parti som inte sitter i regeringen. Vi kommer att
ifrågasätta och kritisera delar av regeringspolitiken.
Vi har förhandlingar som kan vara väl så tuffa. Nu
senaste gången var de väldigt hårda. Sedan står vi
bakom och tar ansvar för helheten. Det gör vi också
nu. Men det är inte så att vi kommer att lägga mun-
kavle på oss och bli tysta. Vi kommer att lägga fram
våra förslag och driva dem så hårt vi någonsin kan.

Anf. 40 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om Johan Lönnroth var
kampsångare i sin ungdom. Det enda som saknades i
slutet av öppningsanförandet var musik. Det var en
riktig schvung mot de borgerliga och hur eländigt
allting var.
Historieskrivning är inte Vänsterpartiets starkaste
sida. När jag kom in i riksdagen som ny ledamot år
1991 fanns det ett problem som var återkommande,
och som möjligtvis var en erfarenhet som låg till
grund för att sedan ändra budgetordningen. Det var
det eviga flirtandet mellan Vänsterpartiet, Ny demo-
krati och Socialdemokraterna för att skapa s.k. nej-
allianser i riksdagen, där man inte tog ansvar för
totaliteten, men där man via att skapa nej-allianser
kunde skapa tillfälliga majoriteter.
Det var det som vid några tillfällen - mycket
uppmärksammat, vill jag minnas - ledde till att vi
fick en diskussion om ifall vi inte borde ha en budget
där man alltid när man formerade en majoritet skulle
ta ansvar för helheten. Ni ingick i det pajasspel som
ledde fram till den nya budgetdisciplinen. Det hade
inte att göra med det som Johan Lönnroth här har
försökt hävda.
Det är också anmärkningsvärt att Johan Lönnroth
står och pratar om ett starkt budgetläge. Detta är ett
betänkande som bl.a. ska ta oss bort från den situation
som jag berörde i mitt öppningsanförande. Faktum är
att detta starka budgetläge helt och hållet är beroende
av de 95 miljarder som huvudsakligen är tänkta att
komma från en privatisering av Telia och Telenor. Ta
bort de pengarna och staten har ett underskott. Så var
det med det starka budgetläget och möjligheterna att
höja utgiftstaken.
Det är precis det som betänkandet illustrerar. Vi
blandar äpplen och päron. En tillfällig intäkt är lika
mycket värd som en långsiktig skatteintäkt uttagen på
en möjligtvis stabil skattebas. Om man inte förstår det
med betänkandet blir det också väldigt konstigt vad vi
ska med förändringen till. Det är just vägen bort från
den här typen av kortsiktighet som jag trodde är skä-
let till att vi är en majoritet som samlat oss bakom
detta betänkande.

Anf. 41 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag satt som extra suppleant en period
i finansutskottet 1992-1994. Jag hade inte yttrande-
rätt. Fredrik Reinfeldt gör nu i sin beskrivning Väns-
terpartiet och Socialdemokraterna tillsammans med
Ny demokrati huvudansvariga. Det är alldeles nytt för
mig. Har inte Moderaterna med statsministern ändå
huvudansvaret för det kaos som bröt ut 1991-1994?
Det ansvaret kan väl ändå inte Fredrik Reinfeldt helt
frånsvära sig?
Det är ett problem med försäljningsinkomsterna
från Telia-Telenor-affären. Det ska jag inte på något
sätt förneka. Inte bara den siffran i de budgetprogno-
ser som görs är osäker. Men jag vill påminna om vad
Lars Tobisson stod och sade i denna talarstol - jag
tror det var den 18 december förra året - när han var
uppe i slutskedet av debatten och domderade om våra
svaga prognoser.
Vi hade räknat med en ekonomisk tillväxt på
2,8 %, eller någonting sådant. Det var fullständigt,
hejdlöst, åt skogen att vi var så optimistiska. Nu säger
Konjunkturinstitutet i senaste prognosen att det blir
3,8 % i tillväxt. Era jeremiader tänker jag nog inte
heller den här gången ta så fruktansvärt allvarligt på.

Anf. 42 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller ämnet att vittna om vil-
ken suppleantplats vi hade i olika utskott kan jag säga
att jag satt i ett annat utskott - också som suppleant,
tyst vid väggen. Det var ju huvudsakligen inte i fi-
nansutskottet som denna inte alltför vackra statskonst
utövades, utan det var i många av de andra utgiftsut-
skotten, och ibland t.o.m. direkt här i kammaren.
Men det var just detta fenomen - att tillfälliga
majoriteter kunde rösta nej utan att ta ansvar för nå-
gonting annat eller för totaliteten som ledde till dis-
kussionen att det är ohållbart att vi har en budget där
man kan rycka ut enskildheter och skapa nej-
majoriteter. Det var just erfarenheten av detta som
ledde tanken på att vi borde ha ett mer samlat grepp
vidare. Johan Lönnroth har ju för övrigt medgivit att
Vänsterpartiet och Miljöpartiet var de enda här i
kammaren som var emot detta.
Jag ska kort ta upp frågan om Stockholmsregio-
nen. Jag har hört Johan Lönnroth i andra samman-
hang säga att vi ska bli bättre marknadsekonomer
osv. Ja, det är mycket som inte bär sina egna kostna-
der om vi nu ska tala om vad som tar plats. Vi för ju
en diskussion om kollektivtrafikens kostnader och
vilka avgifter vi ska ha. Där är inte Vänsterpartiet
särskilt marknadsekonomiska i Stockholms läns
landsting. Det väsentliga är det som Mats Odell var
inne på, nämligen att här sker redan en överbeskatt-
ning av både bilister och av stockholmare i gemen.
Här slussas miljard efter miljard ut i Stockholms-
regionen, och så säger Johan Lönnroth: Ska vi använ-
da skattemedel till att bygga någonting i Stockholms-
regionen? Det är ju oerhört! Det måste stockholmarna
få betala en gång till!
Detta är en absurditet - det som i andra delar av
landet kan täckas med skattemedel måste stockhol-
marna alltid betala två gånger för. Jag har aldrig för-
stått den logiken. Det har inte heller Stockholms
väljare, och det är därför Moderaterna är det största
partiet i Stockholmsregionen. Ni borde ta lärdom av
det, och lyssna! Det är inte en blå smet - det är blå
klokskap.

Anf. 43 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! När det gäller historieskrivningen får
vi kanske överlåta det mesta till framtidens historiker.
Min bild av det hela är just den hur lätt det var att
bilda koalition kring att sänka skatter och att öka
utgifter.
Ni klarade inte att spara på någonting därför att ni
alla hade era egna hjärtefrågor. Ni skulle ha mer
pengar till militären och mer pengar till polisen.
Kristdemokraterna skulle ha flera miljarder till vår-
den. Folkpartisterna skulle ha flera miljarder till sko-
lan. Det gick bara inte ihop, och det blev kris och
kaos. Det var det som var huvudorsaken.
Fredrik Reinfeldt talar om Stockholm och vem
som egentligen har betalat infrastrukturen, vägarna
och tunnelbanan i Stockholm. Om Fredrik Reinfeldt
går tillbaka i historien så ska han se att en oproportio-
nerligt stor andel av dessa investeringar har burits av
skattebetalarna i hela landet. Det gäller också min
hemstad Göteborg, men inte på långa vägar lika
mycket. Nu är läget så att av fördelningspolitiska och
miljöpolitiska skäl är det enda rimliga att de som åker
bil i storstädernas centrala områden måste ta på sig en
större andel av kostnaden. Man kan inte begära av
dem som nu lever i Norrbottens inland och som ser
sina vägar förfalla på grund av bristande underhåll att
de ska vara med och över skatten betala till det redan
överdimensionerade vägtrafiksystemet, motorvägar-
na, i Storstockholmsområdet.

Anf. 44 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag har lyssnat med intresse på Johan
Lönnroth - både på hans anförande och på det som
har kommit fram i replikerna.
Beskrivningen av vad som hände 1991-1994 an-
står möjligen en vänsterpartistisk riksdagsman, men
knappast en person som lär ha en mycket bra ekono-
misk utbildning - om jag har lärt mig rätt.
Åren 1991-1994 genomgick vårt land den värsta
lågkonjunkturen på två generationer. Det är möjligt
att Johan Lönnroth som ekonom gör analysen att det
inträffade berodde på valresultatet på söndagskvällen
den tredje söndagen i september 1991. Men jag tror
att han får svårt att försvara den ståndpunkten i en
mer seriös debatt.
Han hävdar att det inte skedde några besparingar.
Inte minst för mig personligen är detta intressant att
höra med tanke på de diskussioner vi förde om ka-
rensdagar och ersättningar i sjukförsäkringssystemet,
om stopp för det galopperande underskottet i arbets-
skadeförsäkringen och om den stora pensionsrefor-
men. Detta var tre stora saker som Johan Lönnroths
parti var emot allihop.
Fru talman! Det var egentligen inte detta som jag
ville diskutera i dag. I stället var jag nyfiken på varför
Johan Lönnroth som ekonom är så angelägen om att
avsvära sig den metod som har uppfunnits och som
jag hyllar i mitt inledningsanförande, dvs. det som
kallas för periodisering. Det innebär att det finns
skillnader mellan å ena sidan de saker som förbrukas
under någon månad eller något år, å andra sidan de
som håller i kanske 30-60 år. Jag är alltså nyfiken på
Johan Lönnroths principiella argument för det som
han uttalade, nämligen att han är för principen att
direktavskriva investeringar.
Jag är också nyfiken på på vilket sätt vi redan har
infört och fått de där besparingarna på vägtrafik m.m.
som andra länder tror sig ha infört.

Anf. 45 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Först ska jag säga att jag inte tillhör
dem som gör den enkla historieskrivningen att alla
problem började då regeringen Bildt tillträdde 1991
och att alla försvann hösten 1994. Så var det inte alls.
Det fanns problem även på 80-talet med budgetdis-
ciplin och annat. Jag har även tidigare i denna kam-
mare sagt att också mitt parti var med och delade på
ansvaret för att ekonomin raserades under 80-talet.
Men värst var det faktiskt under den borgerliga rege-
ringsperioden - och så har det alltid varit. Borgarna är
sämre än s-v-majoriteten på att sköta ekonomin. Så
har det varit historiskt sett.
Jag är inte emot principen att periodisera investe-
ringar. Vi har faktiskt använt sådana metoder när det
gäller Botniabanan t.ex., om jag har fattat saken rätt.
Däremot är jag motståndare till att man på något sätt
låtsas som om detta handlar om andra pengar. Det
hela ska vara klart och tydligt. Alla kostnader ska
framgå i budgeten - också framtida belastningar på
statsbudgeten. Men jag är inte alls främmande för att
diskutera. Vi ska ju nu få det här, dvs. att på något
sätt införa mer periodiseringar av investeringar, utrett.
Begreppet PPP betyder faktiskt från början något
annat, nämligen polluter pays principle, dvs. att för-
orenaren ska betala. Det var en mycket riktig och
sund princip. Nu har ni genom någon slags trollkonst
- eller om det är genom väglobbyn, Svenska vägföre-
ningen osv. - lyckats översätta de här vackra orden
till det här med privat partnerskap. Det är ju egentli-
gen inte något privat partnerskap, utan det handlar
helt enkelt om att privata intressen ska tvinga skatte-
betalarna att i framtiden betala för samma sak som vi
nu betalar genom att direktavskriva. Det är på det
stora hela taget en bluff!

Anf. 46 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det gläder mig att Johan Lönnroth
något nyanserade sin historieskrivning. Det var tydli-
gen inte så att allt elände och lågkonjunktur inträdde
på kvällen den tredje söndagen i september 1991.
Sedan hävdar han att det alltid är värst under bor-
gerliga regeringar. Jag instämmer förstås inte i det.
Däremot kan man konstatera att det förstås inte är så
rasande lätt att i regeringsställning ha emot sig en så
oansvarig opposition som den som Johan Lönnroth
deltog i. Så är det. Det gäller i hög grad också det
socialdemokratiska partiet, bortsett från de två stora
uppgörelser som vi gjorde med socialdemokraterna.
Det gällde krisuppgörelsen hösten 1992 och den stora
pensionsreformen. I övrigt har som vanligt varken
Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet något att
skryta om när det gäller sin oppositionsställning.
Men åt sidan med det. Min fråga gällde periodise-
ringen. Jag tyckte att jag uppfattade att Johan Lönn-
roth förklarade sig vara anhängare av principen om
direktavskrivna investeringar. Det gläder mig att det
tydligen var fel. Vi tycker alltså bägge två att det
finns ett värde i att försöka få en bättre budgetredo-
visning som gör att man lättare kan jämföra saker
som förekommer under lång tid med saker som före-
kommer under kort tid. Om Johan Lönnroth vill be-
kräfta denna min senaste tolkning är jag bara glad, för
det innebär väl att vi kan föra frågan framåt.
Däremot är jag lite förvånad över att han så lätt
blandar ihop den frågan - hur vi ska göra med stats-
budgeten så att den ska bli så tydlig som möjligt -
med den fråga som behandlas i samma betänkande
och som gäller huruvida vi ska samverka, och upp-
handla väginvesteringar exempelvis tillsammans med
finansieringen av det hela. Detta är ju två olika saker!
Vi är för båda, och jag trodde att Johan Lönnroth
egentligen var emot båda. Man kan ju faktiskt vara
för den ena och emot den andra och vice versa. Så
blanda inte ihop de här frågorna! Det kommer inte att
underlätta utredning och resonemang.

Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag är öppen för att se över hela bud-
getprocessen, inklusive de idéer som har diskuterats i
VESTA-projektet. Det finns inga delade meningar
där. Det vore bra om vi kunde införa mer reella kost-
nads- och intäktsprinciper. Jag skulle själv väldigt
gärna vilja ha mer av ett samhällsekonomiskt tänkan-
de och mindre av ett mer strikt statsfinansiellt tän-
kande i statsbudgetprocessen.
När det gäller detta med PPP, den s.k. alternativa
metoden, är min huvudpoäng att det måste klarläggas
när resurserna förbrukas. Det är detta som ska beskri-
vas på ett mycket tydligt sätt i budgeten så att vi är
medvetna om vad vi verkligen beslutar om och vilka
resurser vi tecknar in. Nu har detta med PPP lanserats
i Svenska vägföreningen. Jag läste deras utredning
med förfäran. Där talar de om alla dessa miljarder
som ska trollas fram på det här sättet. Det handlar helt
enkelt om projekt som riksdagen i demokratisk ord-
ning har prioriterat bort därför att vi har knappt om
pengar. Vi har inte råd att bygga dessa jättelika mo-
torleder. Jag kan inse behovet av att förbättra E 6:an i
norra Bohuslän t.ex., men vi har inte de budgetpeng-
arna. Det finns ännu angelägnare projekt. Nu vill man
använda den här metoden för att bakvägen smyga in
saker och därmed också tränga ut andra saker ur
statsbudgeten. Sedan låtsas man att det är nya pengar
som kommer in. Nya pengar på det här området kan
man bara få in genom att se till att de som använder
vägarna, dvs. bilåkarna, är med och betalar en större
andel och skattebetalarna en mindre andel.

Anf. 48 LENA EK (c):
Fru talman! Ledamöter! Åhörare! Allra först vill
jag deklarera att Centerpartiet står bakom majoriteten
i utskottet när det gäller synen på infrastrukturprojekt
och finansieringen av dem. Det är värdefullt att få en
utredning, som ska bedrivas skyndsamt, för att se
effekterna av ett privat-offentligt partnerskap för
finansiering av stora vägprojekt. Man kan också kon-
statera att vi faktiskt har lagt ganska stora pengar i
budgeten på vägförbättringar. Man kan delvis gå den
vägen också.
Den engelska förkortningen för privat-offentligt
partnerskap är PPP, och jag tycker inte heller att den
är bra. Jag tycker att vi ska använda ursprungsbety-
delsen polluter pays principle. Vi ska inte ha två
likalydande förkortningar i våra diskussioner.
Om man bara använder den principen är det all-
deles självklart att det blir en utträngningseffekt. Man
binder upp budgeten genom de delfinansieringar som
staten ändå ska stå för, och lägger man dem på hög är
det alldeles självklart att de äter ut andra projekt.
Däremot är det alltid bra med konkurrens, varia-
tion och en möjlighet att jämföra. Det är anledningen
till att vi tycker att det är viktigt att snabbt ta fram
förslag till hur man kan prova privat-offentligt part-
nerskap för infrastrukturella finansieringar.
Fru talman! Centerpartiet ställer sig, liksom de
övriga partierna, i det här läget i stort också bakom de
principiella förändringar som anges i propositionen
när det gäller budgetprocessen. Vi har aktivt deltagit i
det förändringsarbete som redan har skett, t.ex. den
reformerade budgetprocessen och utvecklingen av
den statliga redovisningen. Detta innebär att vi även i
framtiden kommer att värna systemet med utgiftstak
liksom ettåriga ramar för utgiftsområden som princip,
även om smärre justeringar kan behövas.
Den långsiktiga restriktionen på omfånget av den
statliga verksamheten som detta innebär behöver
föras över i det nya systemet. Däremot kan kritik
riktas mot hur regeringen arbetat vid risk för över-
skridande under det sista året, precis som Fredrik
Reinfeldt berörde i sitt inlägg tidigare i debatten.
Däremot är jag väldigt säker på att utgiftstakens be-
gränsande funktion har varit till stor nytta som åter-
hållande faktor i en tid när budgeten har behövt sane-
ras för att stabilisera den svenska ekonomin.
Det nuvarande systemets koppling till statsskul-
dens förändring är också mycket värdefull enligt
Centerpartiets åsikt. Det är viktigt att marknad, en-
skilda personer och folkvalda klart inser vilka bety-
dande belopp Sverige fortfarande har i statsskuld.
Ramanslaget för räntor på statsskulden är för nästa år
hela 81 700 miljoner av de totalt knappt 700 miljarder
som utgiftssidan i statsbudgeten hamnar på. Vi kan
jämföra det med utgiftsområde 4 Rättsväsendet som
drar drygt 22 miljarder, utgiftsområde 6 Totalförsva-
ret som drar 46 miljarder eller utgiftsområde 11 Eko-
nomisk trygghet vid ålderdom som får drygt 33 mil-
jarder. Det kostar ofantliga summor att ha en så stor
statsskuld, och det måste vara tydligt.
Vi ser också faran med det nuvarande budgetför-
slaget där det under inkomsttiteln 3 300 ligger in-
komst av försåld statlig egendom på 95 miljarder
samtidigt som vi har den nuvarande debatten om
Telia-Telenor-affären. Eftersom den här händelseut-
vecklingen har så stor budgetpåverkande effekt be-
gärde jag i går kväll av finansutskottets ordförande att
utskottet ska få en direktinformation av ansvarig
minister om vilka effekter som den nuvarande hän-
delseutvecklingen ger på statsbudgetens resultat nästa
år.
Fru talman! Det är viktigt att arbetet med större
överskådlighet, mer rationella beslut och bättre upp-
följningsinstrument fullföljs. De folkvalda måste ha
tillgång till en överskådlig och tydlig information för
att rätt kunna fullgöra sitt uppdrag. Det är lika viktigt
att resultatet av fattade beslut blir belysta. De upp-
följningsinstrument som finns i dag är inte tillräckli-
ga. Ett exempel som redan har nämnts av många
talare är de skenande kostnaderna för sjukförsäkring-
en och de tilläggsanslag som vi har behövt besluta om
här i kammaren. Varför ökar kostnaderna? Hur har
andra samhällsbeslut påverkat utvecklingen? Vilka
effekter har de här förändringarna i systemet fått? Det
är frågor som inte har besvarats.
Ett annat exempel på att det behövs större över-
skådlighet är hur EU:s budget påverkar vår egen
budget och den fragmentisering av information som
finns i det budgetförslag som regeringen har lagt
fram. Jag har tidigare påpekat i utskottet att den in-
formationen behöver samlas och bli mer överskådlig.
Vi i Centerpartiet tror, i likhet med övriga partier,
att det är viktigt med en förbättrad koppling mellan
finansiell styrning och resultatstyrning. Det föreslag-
na systemet kommer att innebära att det blir lättare att
jämföra förbrukade resurser på ett område med en
analys av hur uppsatta mål har nåtts. Detta är kanske
något som förvånar dem som inte sitter i finansut-
skottet och som lyssnar på den här debatten.
Kombinationen av förslagets resultatbudget, fi-
nansieringsbudget, balansbudget, driftsbudget och
investeringsbudget gör det möjligt att presentera
utvecklingen av den statliga ekonomin på ett bättre
sätt. Hur och på vilket sätt detta rent praktiskt ska
organiseras är ännu inte klart. Här återstår ett viktigt
utvecklingsarbete. I det framtida systemet måste dock
ledamöterna kunna ställa krav på överskådlighet och
klarhet.
Det är också viktigt att partierna ges tid och möj-
lighet att utveckla sina alternativa förslag. Det är
möjligt att dagens motionsperiod på två veckor blir
alltför kort för att detta ska vara möjligt i det framtida
systemet. Det arbetsätt som vi har i dag innebär också
att det under hela hösten kan komma rättelseblad från
Regeringskansliet, medan oppositionen inte har möj-
lighet att rätta ens enkla fel efter det att respektive
ekonomisk-politisk motion lämnats in. Den här skev-
heten i hanteringen behöver rättas till i det nya försla-
get.
Fru talman! Vi ser fram emot en grundlig debatt
om analys, kontroll och uppföljning när den av rege-
ringen aviserade rapporten kommer i vår. Vi tror, i
likhet med övriga partier, att det är rätt väg som vi
tillsammans har beträtt.

Anf. 49 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Tidigare talare har på ett mycket bra
sätt redovisat riktlinjerna för och innebörden i det
utvecklingsarbete som pågår angående den ekono-
miska styrningen, så det ska jag inte upprepa.
En övergång till resultatbudgetering och resultat-
redovisning behövs om den nya budgetprocessen och
systemet med utgiftstak ska fungera på ett bra sätt.
Den ökade tydlighet som eftersträvas är också en god
sak. Samtidigt tycker jag att det är bra att utskottet i
sin skrivning lyfter fram riksdagsperspektivet och
framhåller vikten av en analys av hur de föreslagna
förändringarna kommer att påverka riksdagens be-
slutsfattande i budgetfrågor.
När det gäller frågan om public private partners-
hip som modell för väginvesteringar är jag liksom
Johan Lönnroth mycket skeptisk. Precis som utskottet
framhåller tar investeringarna i anspråk resurser oav-
sett om de finansieras över anslag när de genomförs
eller genom avgifter, alternativt amorteringar och
räntekostnader, över en längre period när de utnyttjas.
När det gäller möjlighet till effektivitetsvinster
avvaktar jag resultatet av den utredning som aviseras
i betänkandet.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

9 § Allmänna bidrag till kommuner

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU3
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
(prop. 1999/2000:1 delvis).

Anf. 50 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Sverige byggs underifrån och uppåt i
olika nivåer av gemenskaper. Individer ingår i famil-
jer, dvs. naturliga gemenskaper med relationer som
människan föds in i. Därefter kommer det civila sam-
hällets övriga gemenskaper och fortsätter med lokala
och regionala politiska gemenskaper till den statliga
nivån. På den internationella politiska sidan kommer
organisationer och sammanhang mellan länder, t.ex.
EU och FN.
I en kristdemokratisk vision av Sverige följer
samhällets olika delar ett subsidiärt mönster. Varje
nivå är till för att lösa uppgifter som inte på ett till-
fredsställande sätt kan lösas på en lägre nivå. Varje
gemenskapsnivå är i första hand kompletterande till
de lägre och inte avsedd att ersätta eller beröva vare
sig deras uppgifter eller frihet.
De naturliga gemenskaperna, fru talman, motive-
rar en maktfördelning sinsemellan. En familj har sina
uppgifter och mål som inte kommunen ska ta över.
Familjen har också rättigheter som kommunen ska
respektera. På samma sätt har kommunsektorn upp-
gifter och mål som staten inte ska ta över. Kommu-
nala rättigheter ska respekteras av staten såsom de har
erkänts av staten genom den kommunala självstyrel-
sen.
Kommunens roll är att vara subsidiär, stödjande, i
förhållande till de gemenskaper som bygger upp
kommunen; landsting och regioner ska vara subsidiä-
ra i förhållande till de gemenskaper som bygger upp
dem och staten i sin tur till det som bygger upp staten.
Bestämmanderätten över sådant de såväl naturligt
som effektivast kan sköta själva ska också respekte-
ras.
Den logiska konsekvensen av detta resonemang är
en makt- och uppgiftsfördelning enligt det som på
kontinenten kallas just subsidiaritetsprincipen. Bevis-
bördan ligger t.ex. på staten i förhållande till kommu-
nerna för att motivera om staten ska bestämma om
uppgifter som ligger eller borde ligga på kommuner-
na. Det ingår även i den subsidiära rollen att vid be-
hov värna medborgares rättigheter gentemot mellan-
liggande nivåer.
Ytterligare en logisk konsekvens är att regering
och riksdag skapar en ekonomiskt stabil grund för
den kommunala respektive regionala självstyrelsen
med legitima och stabila skattebaser så att den kom-
munala sektorn, med viktiga uppgifter som undervis-
ning, äldreomsorg, sjukvård etc., blir mindre sårbar i
konjunktursvängningar.
Lagar, för att nu bli lite rättsfilosofisk, går enligt
kristdemokratisk uppfattning tillbaka på och bör har-
moniera med naturliga rättigheter, såsom jag har
skisserat ovan. En motsatt uppfattning som präglat
mycken politik, även i denna kammare, är att lag i
grund och botten inte är något annat än en befallning
som får stöd av hot eller sanktion. Hoten står den som
äger makten för.
Låt mig nu ge några exempel inom detta utgifts-
område där staten stiftar lag gentemot kommunsek-
torn utifrån maktperspektiv och inte utifrån rättighet-
sperspektiv, där staten alltså bortser från dessa ovan
refererade rättigheter och enbart använder maktspråk.
Jag vill inte sticka under stol med, fru talman, att jag
är mycket intresserad av att senare höra statsrådets
synpunkter på den kommunala självstyrelsen, mitt
tidigare resonemang och det som nu följer.
Vi konstaterar inledningsvis att kommunsektorn
under de senaste mandatperioderna använts som ett
instrument, nu i den socialdemokratiska regeringens
saneringspolitik. Till följd av successivt ökade all-
männa egenavgifter sedan 1995 har kommunsektorns
skatteintäkter minskat med drygt 18 miljarder kronor,
eftersom egenavgifterna är avdragsgilla. Till detta
kommer statliga reformer om ett ökat kommunalt
ansvarstagande som inte finansierats av staten enligt
den tidigare knäsatta finansieringsprincipen, t.ex.
assistansersättningen inom LSS.
Det kraftigt ökande antalet äldre medborgare och
de höga födelsetalen i början av decenniet har dess-
utom krävt en kraftig utbyggnad av skola, vård och
omsorg samt annan kommunal service. Det kraftiga
skattebortfallet på grund av egenavgifterna och endast
etappvisa men nu äntligen inledda återföringar i form
av ökade statliga bidrag har krävt ett stort föränd-
rings- och omstruktureringsarbete inom kommun-
sektorn för att uppnå ekonomisk balans. Det har varit
både negativt och positivt. Verksamheten har ofta en
hög effektivitet och god kvalitet, men samtidigt ut-
nyttjas personal ofta alltför hårt. Arbetsmotivation
och arbetsglädje måste återställas.
Detta första exempel visar något jag skulle vilja
kalla en instrumentalisering av kommunsektorn av
statsfinansiella skäl. Utifrån ett rättighetsperspektiv är
kommunerna däremot mål i sig.
Mitt andra exempel gäller balanskravet. Många
kommuner och landsting tycks trots hårda besparing-
ar inte kunna klara balanskravet i ekonomin år 2000. I
regeringens förslag till budget för år 2000 och utgift-
stak för de närmaste två åren har därför medel avsatts
för att stödja kommuner med avsevärda ekonomiska
svårigheter. Vi har stöttat detta. Beslutet om denna
kommunakut förstärker dock intrycket av att tillväxt-
främjande åtgärder uteblivit, att utjämningssystemet
inte fungerar och att kommunernas skattebas måste
utökas för att klara de kommande årens stora åtagan-
den, främst inom äldreomsorgen.
För att långsiktigt trygga god vård och omsorg
måste kommunernas ekonomi utvecklas från en för-
valtande nivå som med liten marginal klarar balan-
skravet till en utvecklande ekonomi som tål tillfälliga
påfrestningar.
Äldreberedningen och HSU 2000 är två utred-
ningar som presenterats det senaste året och som
gemensamt visar att kommuner och landsting behöver
rejält förstärkta resurser. Detta försöker vi också
tillgodose genom att till kommunsektorn lägga på 1,1
miljard utöver det regeringen föreslagit för år 2000.
Mitt tredje exempel, för att nu bli mer detaljerad,
är den som det synes underfinansierade maxtaxan
inom förskolan. Maxtaxan är inte bara ytterligare ett
sätt att med ekonomiska medel söka styra barnfamil-
jernas val av barnomsorg. Den tvingar också med all
sannolikhet kommunerna att prioritera bort annan
angelägen verksamhet för att finansiera det socialde-
mokratiska vallöftet. Regeringen har hittills avsatt 1,7
miljarder år 2001 och 3,4 miljarder år 2002 till allmän
förskola, rätt till förskola för barn till arbetslösa samt
maxtaxa inom förskola och skolbarnsomsorg.
Förutom att reformen såvitt jag kan begripa - och
jag vill gärna, fru talman, höra ministerns kommentar
till detta - är ett brott mot den kommunala självsty-
relsen som jag har skisserat ovan och förmodligen
mot den av staten knäsatta finansieringsprincipen
kostar den åtminstone, men därom kan man tvista,
enligt beräkningar som gjorts av Kommunförbundet
omkring 8,7 miljarder kronor.
Det finns alltså risk för att förslag som maxtaxan,
med en otillräcklig finansiering, tvingar kommunerna
att minska resurser till angelägna saker, som vård och
annat, och att det sker undanträngningseffekter även
på andra områden. Denna övervältring från statens
sida kan jag inte riktigt se stämmer överens med det
rättighetsperspektiv som jag tidigare skissat.
Mitt fjärde exempel rör kommunernas eget bo-
stadsbestånd. På detta område finns det också anled-
ning att verka för en strukturförändring som gör att
kommunerna påtagligt minskar sina, och därmed
skattebetalarnas, risker, vilka följer av stora åtagan-
den på bostadsområdet.
Kommunala utförsäljningar av bostadsbolag ska
inte, enligt min mening, motverkas från statligt håll,
som sker med den nuvarande socialdemokratiska
politiken. Verksamheten i kommuner och landsting
ska vara gemensamt finansierad, men vem som utför
den på det här området är inte det betydelsefulla.
Mitt femte exempel gäller det kommunala utjäm-
ningssystemet. Alla kommuner och lands-
ting/regioner ska ha likvärdiga förutsättningar för sin
verksamhet och service, oberoende av skattekraft och
opåverkbara strukturella kostnader. Därom är vi helt
överens.
Enligt vår mening går dock den nuvarande ord-
ningen med inomkommunal utjämning emot grundla-
gens intentioner med den kommunala självstyrelsen.
Den går även emot lokaliseringsprincipen och den
kommunala beskattningsrätten.
Systemet med inomkommunal utjämning leder
med jämna mellanrum till allvarliga motsättningar
mellan kommuner och mellan landsting. När vissa
kommuner och landsting betalar stora summor i av-
gift och andra får del av bidrag i motsvarande ut-
sträckning skapas också möjligheten till och före-
ställningen om att medel från en kommun används till
olika icke lagstadgade verksamheter eller investe-
ringar i en annan.
Vi kristdemokrater anser att det enligt subsidiari-
tetsprincipen är staten som ska stödja kommunsektorn
och utjämna de opåverkbara förutsättningar som
föreligger mellan kommuner och landsting. Vi anser
också att hela behandlingen från statens sida ska ske
utifrån ett rättighetsperspektiv, där man ser kommu-
ner och landsting som naturliga gemenskaper med
rättigheter som uttrycks i kommunal självstyrelse.
Tack, fru talman!

Anf. 51 LENA EK (c):
Fru talman! Situationen för många kommuner i
landet är ansträngd. 210 av landets 289 kommuner
minskar i folkmängd. När befolkningsunderlaget
minskar försämras förutsättningarna att upprätthålla
grundläggande service till dem som bor i berörda
kommuner, vilket i sin tur medför att arbetstillfällen
försvinner och att skattekraften minskar. Det blir en
ond spiral som är svår att ta sig ur.
Regeringen står här handfallen och ser på när Sve-
rige kantrar. Inga försök görs för att åtgärda de un-
derliggande strukturella problemen. I stället öppnar
regeringen akutmottagning på Finansdepartementet.
Det är som att åtgärda en trasig minisk med ett plåster
på knät. Det kan ge tillfällig lindring, men det ger
tyvärr ingen varaktig förbättring.
Under året är det också så att två tredjedelar av
landets kommuner går back, visar röda siffror. Det
ger också mycket svåra problem för dem som bor i de
här kommunerna, eftersom kommunerna har huvud-
ansvar för delar av vården, för skolan och för omsor-
gen.
När det gäller landstingen blir resultatet för 1999
årtiondets sämsta, enligt en enkät bland landstingens
ekonomichefer. Enligt de prognoser och enkätsvar
som finns blir det samlade underskottet för 1999 hela
6,1 miljarder kronor. Det är 1,3 miljarder mer än vad
som budgeterats. Av landets 21 landsting är det bara
2, Östergötlands och Jönköpings, som visar överskott
enligt prognosen för året. Och det är mycket små
överskott. Det är 8 respektive 10 miljoner kronor.
Fru talman! Centerpartiet anser att all konkurrens
mellan offentliga och privata aktörer ska ske på lika
villkor. En fungerande konkurrens bidrar å ena sidan
till ökad kvalitet och å andra sidan till minskade kost-
nader i den offentliga verksamheten.
Andra fördelar som kan uppnås är en valfrihet, en
ökad frihet för individen, t.ex. när det gäller val av
skola eller val av vårdgivare. För en familj där ett av
barnen kanske har kommit på kant med läraren i en
skola är det en befrielse att kunna välja en annan
skola och kanske en annan pedagogik. Där fyller
friskolorna en mycket stor och viktig funktion.
Utöver den fria konkurrensens betydelse för den
kommunala ekonomin behöver Sveriges kommuner
och landsting grundläggande förutsättningar för ut-
veckling. De behöver bättre vägar. De behöver en
digital allemansrätt, både för demokratiutveckling
och för företagens utveckling. De behöver utbildning
som sprids till dem som bor kvar och de behöver
kultur och framtidssatsningar.
Sist men inte minst behöver de ett skatteutjäm-
ningssystem där större vikt läggs på befolknings-
strukturen och kommuner som har befolknings-
minskning. Förändrad sysselsättning och hög arbets-
löshet slår i dag igenom direkt i utjämningssystemet.
Det bör därför byggas in en bromsmekanism, så att
effekten neutraliseras under en övergångstid. Under
övergångsperioden kan sedan kommunerna och
landstingen anpassa kostnaderna efter intäkterna i en
takt som är möjlig att genomföra.
Förutom, som jag har påpekat innan, konkurrens,
regional satsning och en fördelning mellan kommuner
och landsting för att det ska vara möjligt med en
likvärdig service oavsett var i landet man bor behövs
också tillskott i form av statsbidrag. Centerpartiet har
varit med och beslutat om och finansierat 16 miljar-
der i ökade statsbidrag till kommuner och landsting
under de senaste åren.
Under förra riksdagsåret förutsåg vi också de fort-
satta problemen med att finansiera vård och omsorg i
kommuner och landsting. Vi träffade därför en över-
enskommelse med Socialdemokraterna om inrikt-
ningen och finansieringen av försvaret. Här frigörs
pengar. Den uppgörelsen innebär att sammanlagt 8
miljarder kronor frigörs under perioden 2002-2004.
Socialdemokraterna och Centerpartiet är överens
om att de här medlen genom en konkret och uppfölj-
ningsbar satsning ska tillföras vård- och omsorgs-
sektorn. Överföringen av medel från försvaret till
vård och omsorg är en nödvändig omstrukturering av
resurser från en verksamhet där samhällets behov
minskat till en verksamhet där samhällets behov ökat.
Det räcker dock inte. Långsiktigt är de strukturella
besluten ofantligt viktiga för att hela Sverige ska
överleva. Det finns europeiska regioner som visat att
det går. Wales var för 20 år sedan så fattigt att det
inte fanns centralvärme i husen. Arbetslösheten var
hög och den sociala situationen mycket svår. I dagens
läge är det en blomstrande region. Det är resultatet av
strukturerade regionala satsningar. För detta krävs
handlingskraft och det krävs vilja. Det borde vara
möjligt med motsvarande satsningar i Sverige.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets re-
servation nr 6.
Tack!

Anf. 52 BIJAN FAHIMI (fp):
Fru talman! En mycket viktig del av välfärden or-
ganiseras och finansieras av kommuner och landsting.
Hur kommunerna sköter denna verksamhet är av
avgörande betydelse för medborgarnas välstånd.
Riksdagens vänstermajoritet har redan fastställt ra-
marna för olika utgiftsområden och beräkningar av
statens inkomster år 2000 och lagt fram förslag för
preliminära utgiftstak för år 2001 och år 2002.
Vi har lagt fram våra förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken i vår parti- och kommittémo-
tion. När riksdagens majoritet har valt en annan rikt-
ning redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde
25 genom ett särskilt yttrande.
Folkpartiet har under de senaste åren inte haft nå-
gon avvikande bedömning från regeringen vad gäller
de totala behoven av statsbidragen till kommunerna.
Hade vårt förslag beträffande samverkan mellan för-
säkringskassor och landstingen genomförts hade
ytterligare resurser skjutits till denna sektor.
Till skillnad från regeringen och dess stödpartier
ser vi inte kommunernas ekonomiska utveckling som
en fråga om enbart bidrag och utjämning. Kommu-
nernas ekonomiska ställning beror också på skattein-
täkternas utveckling men också effektiviteten av den
kommunala verksamheten.
Mellan 1991 och 1994, trots de besvärliga makro-
ekonomiska förhållanden som rådde, steg kommun-
sektorns produktivitet med 15 %. Vi har kunnat kon-
statera att denna utveckling avstannat sedan 1994.
Politiken har i alltför stor utsträckning varit fokuserad
till bidrag från staten och till utjämningsfrågor.
Kommunernas ekonomi handlar enligt Folkparti-
ets mening inte enbart om hur stora summor som kan
disponeras. Kommunerna måste göra rätt saker och
på rätt sätt. Det handlar om effektiv upphandling,
koncentration till kärnverksamhet och mångfald och
konsumentorientering inom den kommunala verk-
samheten.
Regeringen har på olika sätt försvårat för kommu-
nerna och landstingen att bedriva sin verksamhet i
nya former. Ett stopp för försäljning av kommunala
bostadsbolag, försvårande av start av friskolor och
planer på förbud mot privata entreprenörer inom
sjukvården är några flagranta exempel på ideologiskt
betingade ingrepp i kommunernas förnyelsearbete.
Folkpartiet har vid olika tillfällen sagt nej till bo-
stadsbolagsakut och till en allmän kommunakut. I
budgeten öronmärks återigen pengar för sådan verk-
samhet. En modell med en permanent inrättad akut-
mottagning ger helt fel signaler. Tonvikten på riksda-
gens arbete måste ligga i att skapa rimliga generella
förutsättningar genom ett fungerande utjämningssys-
tem. De kommunala förlustbostadsbolagen får inte
rekonstrueras för fortsatt underskottsdrift. Vi säger
därför nej till de anslag som finns för dessa ändamål.
Det är orimligt att kommuner som har långsiktiga
strukturella problem utan generella regler får pengar
från staten.
Regeringen anför att vissa av kommunernas
strukturella problem inte kan fångas av utjämnings-
systemet. Därför ska de få särskilda anslag. Detta, fru
talman, anser vi vara fel. De strukturella faktorerna
fångas i systemet, och övriga faktorer ska kommu-
nerna ta ansvar för gentemot sina väljare.
Vi har alla talat om marknadsekonomi och plane-
konomi. Men, fru talman, det växer fram ett nytt
ekonomiskt system tack vare den socialdemokratiska
regeringen. Det är projektekonomi. Den socialdemo-
kratiska regeringen har genom åren alltmer fokuserat
på olika typer av projektbidrag till de kommunala
verksamheterna. Vidare har man använt olika typer
av förhandlingslösningar för att ge stöd till vissa
specifika verksamheter och aktiviteter. Låt oss utöver
bostadsakut och kommunakut nämna de lokala in-
vesteringsprogrammen och den s.k. storstadspengen.
Denna framväxt av projektekonomi säger vi i Folk-
partiet liberalerna nej till.
Folkpartiet har sedan länge varit anhängare av en-
hetliga dagisavgifter. Det minskar enligt vår mening
marginaleffekterna för barnfamiljerna och inte minst
låginkomsttagarna. Det är dock en fråga som måste
avgöras på det lokala planet. Dagistaxornas storlek är
ingen fråga för riksdagen.
En viktig förutsättning för att kommunerna ska
kunna erbjuda sina invånare en god service och att
människor ska få samma möjligheter att erhålla
grundläggande kommunfinansierad service är ett
vettigt utjämningssystem. Ett långtgående och felak-
tigt utformat utjämningssystem undergräver det
kommunala självstyret och tar bort viktiga ekonomis-
ka incitament från kommunerna. Vissa kommuner har
med nuvarande system marginaleffekter som är större
än 100 %. Detta missförhållande måste rättas till med
hjälp av en sänkning av utjämningsgraden.
Systemet för kostnads- och inkomstutjämningen
är oöverskådligt, och för den enskilda kommunen kan
slutresultatet bli starkt beroende av hur en viss en-
skild faktor faller ut. Folkpartiet efterlyser ett nytt
system där utjämningen grundas på strukturella fakto-
rer. Både kostnader och inkomster ska beaktas. Detta
är viktigt inte minst för storstadsregionerna som har
både en stark skattebas men också stora kostnader.
Folkpartiet utvecklar sitt resonemang om ett ut-
jämningssystem som balanserar det kommunala
självstyret med medborgarnas rätt till likvärdiga vill-
kor till kommunal service i motion Fi610. Jag yrkar
bifall till yrkande nr 5 i motionen samt till reservation
4.
Kommunerna bär en orimlig börda för socialbi-
dragskostnaderna. Den viktigaste faktorn som påver-
kar socialbidragskostnaderna är arbetsmarknadsläget
som påverkas av regeringens, inte kommunernas,
politik. Olika beräkningar visar att ungefär hälften av
socialbidragskostnaden orsakas av arbetslösheten.
Samtidigt ingår socialbidragen i kommunernas
grundläggande åtaganden enligt socialtjänstlagen.
Därför är det rimligt att staten och kommunerna delar
på kostnadsansvaret för socialbidragen.
Fru talman! Det finns över 1 500 kommunala bo-
lag i Sverige. I bolagen satsas skattebetalarnas pengar
på alla möjliga verksamheter, skidliftar, tvätterier,
restauranger, solarier, gym och andra typer av verk-
samheter. Vi är motståndare till kommunala bolag
och vill minska dem kraftigt och på sikt avveckla
dem. Avvecklingen bör ske genom att bolagen säljs
till privata aktörer, läggs ned eller att verksamheten
återgår till förvaltningsform. En del av det kommu-
nala bostadsbeståndet kan behöva finnas kvar för att
säkerställa att en god social bostadspolitik upprätt-
hålls.
För några år sedan kom den senaste modeflugan
in i den kommunala bostadssfären, nämligen hol-
dingbolag och koncernbildning. Kommunerna för helt
enkelt samman alla sina bolag i en koncern. Det inne-
bär att vinster i ett bolag kan överföras till ett förlust-
bolag och därmed kan statsskatt undvikas. Av den
anledningen efterlyser Folkpartiet i motion K352,
yrkande 2, ytterligare en lagstiftning beträffande
kommunerna och de kommunala företag som berörs
av detta. Utskottsmajoriteten avstyrker, trots sin djupa
kärlek för skatten, motionen. Tydligen är skatteplane-
ring okej om det sker inom den offentliga sektorn.
Med anledning av detta vill jag yrka bifall till re-
servation 9.

Anf. 53 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Sveriges ekonomi har fått ny kraft
och styrka. Det kommer nu att synas mer i kommu-
ner och landsting i och med de ökade skatteintäkterna
på ca 25 000 miljoner kronor under nästa år. Genom
att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt sätt
finns goda allmänna förutsättningar för kommuner
och landsting att tillgodose angelägna behov inom
skola, vård och omsorg. Lägg därtill nya friska stats-
bidragspengar. Tar vi beslutade och föreslagna till-
skott av de generella statsbidragen blir det, i förhål-
lande till 1996 års nivå, en höjning av statsbidragen
med 20 000 miljoner kronor enbart nästa år.
I sin bedömning av den kommunala ekonomins
utveckling de närmaste åren anger regeringen att
ökningen av skatteinkomsterna som följer av den
förbättrade ekonomiska utvecklingen samt de ökade
statsbidragen ger utrymme för en ökning av de kom-
munala konsumtionsutgifterna med i genomsnitt
drygt 1 % per år. Det är alltså en ökning med ca 4,8
miljarder kronor per år. Denna utveckling är mycket
välkommen och illustrerar enligt utskottet väl till-
växtens betydelse för den kommunala ekonomin.
Denna starkare ekonomi, med en god tillväxt, gör
att vi allt bättre kan värna välfärden och allt bättre
kan klara en bra utbildning, en god vård och en trygg
omsorg om barn och gamla. Det bästa sättet att ut-
veckla välfärden och att minska klyftorna i samhället
är att se till att fler människor har arbete. Vi har en
längre tid haft en sjunkande arbetslöshet och en sti-
gande sysselsättning. Detta börjar nu bli mer märk-
bart. Fler och fler människor känner själv någon eller
några som tidigare varit arbetslösa men som nu har
fått arbete. Vi vill också att vården och omsorgen ska
hålla hög en kvalitet. De brister som vi ser vill vi göra
något åt. Vi ska ha en värdig vård och omsorg för alla
som behöver den. Vi ska ha en skola med allra högsta
kvalitet för alla barn.
De uppföljningar som på regeringens uppdrag
gjordes under åren 1997 och 1998 om användningen
av de ökade statsbidragen visar att den allra största
delen använts till dessa prioriterade verksamheter.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vården,
omsorgen och skolan även fortsättningsvis måste
komma i första rummet.
Om vi nu går till anslagen under budgetens ut-
giftsområde 25 så ser vi att de omfattar merparten av
statens utgifter för kommuner och landsting. Bidra-
gen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt
stöd till kommuner och landsting, men också i form
av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan de olika kommunerna och de
olika landstingen. Riksdagen har fastställt ramen till
97 667 miljoner kronor. Det är den största budget-
posten i statsbudgeten, numera betydligt större än
statsskuldsräntorna. Att den största budgetposten nu
går till för människor så angelägna områden som
skola, vård och omsorg i stället för att försvinna ned i
ett svart hål som räntebetalning på statsskulden visar
på den positiva ekonomiska utveckling som har skett.
Utskottet föreslår bifall till propositionens förslag
och avslag på motionerna från Moderata samlings-
partiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Center-
partiet.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
löntagarna ska ges en skattereduktion under år 2000
som motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgif-
ten för beskattningsåret. Samtidigt föreslås att avdra-
get för egenavgiften vid den statliga och kommunala
beskattningen ska begränsas med 25 %. Genom den
begränsade avdragsrätten kommer kommunsektorns
skatteintäkter under år 2000 att öka med 4,8 miljarder
kronor. För att neutralisera denna effekt har regering-
en i sitt budgetalternativ föreslagit att det generella
statsbidraget - anslaget A1 - ska minskas med ett lika
stort belopp.
Samtliga borgerliga partier motsätter sig i sina
budgetalternativ regeringens skattesänkning. Utskot-
tet noterar alldeles särskilt att inget av partierna har
återtagit den av regeringen förordade bidragsminsk-
ningen eller på annat sätt kompenserat kommuner och
landsting för denna indragning. På grund därav har
samtliga fyra borgerliga partier 4,8 miljarder kronor
mindre till kommuner och landsting än vad man kan
utläsa av deras budgetalternativ.
Per Landgren, exempelvis, stod här och sade att
man nästa år har 1,1 miljarder mer till kommuner och
landsting än vad regeringen har. Per Landgren talar
inte sant. I stället har Per Landgren 3,7 miljarder
kronor mindre till vård, skola och omsorg. Då har jag
inte ens räknat med de andra hål som finns i kristde-
mokraternas budgetalternativ.
Moderaternas budgetalternativ innebär dramatiska
minskningar av skatteinkomsterna. Trots att man på
utgiftsområde 25 försöker kompensera kommunerna
för detta bortfall blir den sammantagna effekten av de
moderata förslagen att resurserna krymper för kom-
muner och landsting. Dessutom är de skattesänkning-
arna så stora att utskottet anser att de är fullständigt
oacceptabla ur fördelningspolitisk synpunkt.
I kristdemokraternas budgetalternativ föreslås
skattesänkningar som påverkar de kommunala skat-
teintäkterna med betydande belopp. De kommunala
inkomsterna beräknas minska med ca 17 miljarder
kronor år 2000. För detta bortfall ska kommuner och
landsting kompenseras fullt ut enligt kd. Men även
med en kristdemokratisk politik kommer kommuner
och landsting sammantaget att få betydligt sämre
möjligheter att tillgodose de ökande behoven av inte
minst vård och omsorg.
Även om en betydlig förbättring av kommunsek-
torns ekonomi i stort kan förutses för de närmaste
åren är utskottet väl medvetet om att vissa kommuner
och landsting under en övergångsperiod kommer att
ha en svår ekonomisk situation. Utskottet delar därför
regeringens bedömning att det behövs särskilda me-
del för att bl.a. stödja kommuner med övermäktiga
åtaganden för boendet. När Moderaterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet föreslår att anslaget A2 ska av-
skaffas - där försvinner i en hast 1 000 miljoner kro-
nor från kommunerna - så föreslår de också sämre
villkor för medborgarna i många kommuner.
Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera
att det finns ett antal kommuner och landsting som till
följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en
särskilt svår ekonomisk situation och därför har svå-
righeter att klara balanskravet. Dessa problem kan
inte lösas på kort sikt inom ramen för det kommunala
utjämningssystemet. Det är därför det behövs medel
för särskilt stöd.
För att bedöma behovet av stöd och vilka villkor
som ska ställas måste en individuell prövning göras i
varje enskilt fall. Beredningen av ansökningarna
kommer att göras av den av regeringen inrättade
Kommundelegationen. Jag måste säga till Bijan Fa-
himi, som talar om något som är permanent, att
Kommundelegationen ska upphöra i juli 2000. Mer
permanent är den inte.
Utskottet tillbakavisar det som påstås i motioner-
na från Moderaterna och Folkpartiet om en slumpar-
tad och godtycklig bidragsgivning. Grunderna för
bidragsgivningen finns klart fastlagda i delegationens
direktiv.
Att Moderaterna och Folkpartiet vill ta bort ansla-
get förvånar mig egentligen inte så mycket, men Lena
Eks och Centerns uppfattning förvånar mig desto
mer. Det behövs ingen akutmottagning, enligt Lena
Ek. Då har hon döpt om Kommundelegationen. Men
varför vill Lena Ek slänga ut barnet med badvattnet? I
stället ska vi tydligen vänta på den digitala allemans-
rätten, och annat. Det är bra. Men under tiden skadas
den sociala välfärden, Lena Ek. Varför inte ge hjälp
när det behövs, så att de som är sämst ställda klarar
sig och kan få nytta av det som på längre sikt ger
bättre förutsättningar för de berörda kommunerna?
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen skall
bemyndiga regeringen att försälja aktier i Haninge
Holding AB. Blir det överskott från avvecklingen av
fastigheter i Haninge Bostäder AB ska det redovisas
mot anslaget A2 Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.
Riksdagen beslöt våren 1995 om ett särskilt bi-
drag på ca 905 miljoner kronor till Haninge kommun
för att dels lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftel-
sen Haningehem, dels ändra villkoren i ett befintligt
statligt lån till kommunen. Insatserna finansierades
med medel som år 1995 annars skulle ställts till
kommunsektorns förfogande.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
vill inte att ett eventuellt överskott ska föras över mot
A2-anslaget. De påstår att det skulle vara ett brott mot
bestämmelserna i budgetlagen. I stället tycker de att
den försäljningslikvid som kan uppkomma bör redo-
visas mot en inkomsttitel på statsbudgeten.
Jag skulle bara vilja påminna om att både Folk-
partiet och Kristdemokraterna själva använder denna
teknik i sina budgetmotioner, så de kanske skulle
fundera lite. Kritiken faller lika mycket på dem.
Utskottet tycker att det är bra att den ekonomiska
konstruktion av Haninge kommun som staten med-
verkat till har varit framgångsrik. Utskottet konstate-
rar att regeringen med de i propositionen föreslagna
åtgärderna fullföljer de utfästelser som gjordes år
1995 i samband med att beslutet togs om särskilda
insatser för Haninge kommun. Riksdagen har enligt
lagen om statsbudgeten möjlighet att göra avsteg från
principen att försäljningsinkomster ska redovisas mot
en inkomsttitel. Enligt förarbetena till lagen är det i så
fall lämpligt att detta ges till känna i samband med att
beslutet om försäljning fattas. Med hänsyn till att
bidraget till Haninge kommun ursprungligen finansie-
rades av kommunsektorn är det enligt utskottet natur-
ligt att det återförs dit. Något brott mot budgetlagen
är det alltså inte frågan om.
Marietta de Pourbaix-Lundin var kommunalråd i
Haninge då vi i finansutskottet diskuterade hur vi
skulle lösa Haninges problem. Jag undrar om Lennart
Hedquist inte kan fråga sin partivän om hon inte var
nöjd med att regering och riksdag hjälpte till för att ge
Haninge möjlighet att på ett bra sätt klara ut svårig-
heterna - detta med anledning av att Lennart Hed-
quist och moderaterna inte anser att kommuner som i
dag har en särskilt svår ekonomisk situation ska kun-
na få hjälp.
Fru talman! Detta betänkande tar också upp ett
antal andra kommunalekonomiska frågor som förts
fram i motioner under den allmänna motionstiden.
Det är framför allt frågor som berör bidrags- och
utjämningssystemet samt utformningen av inkomst-
och kostnadsutjämningen.
Utskottet vill erinra om att riksdagen så sent som
den 14 juni i år beslutade om vissa förändringar i
utjämningssystemet för kommuner och landsting. De
beslutade förändringarna gäller från nästa år. Riksda-
gen ställde sig då ånyo bakom de grundläggande
principerna för 1995 års beslut om ett nytt utjäm-
ningssystem fr.o.m. år 1996. Det innebär bl.a. att det
grundläggande syftet med systemet även fortsätt-
ningsvis ska vara att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive landsting.
Såväl regeringen som utskottet har betonat att detta
förutsätter en långtgående utjämning av såväl skatte-
kraft som strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Utskottet vill slå fast att det inte är aktuellt att göra
någon omprövning av de grundläggande principer
som det nuvarande utjämningssystemet vilar på och
som har ett brett stöd både i den kommunala världen
och i riksdagen.
Regeringen har tillkallat en särskild delegation för
att följa upp och utvärdera delar av utjämningssys-
temet. Enligt direktiven är en viktig fråga den eventu-
ella målkonflikt som kan finnas mellan å ena sidan en
långtgående utjämning av de kommunala skattein-
komsterna och å andra sidan incitament för kommu-
ner och landsting att befrämja sysselsättning och
tillväxt. Med förtur ska man dessutom behandla be-
folkningsförändringarnas konsekvenser för den
kommunala verksamheten och ekonomin samt frågan
om huruvida merkostnaderna för hälso- och sjukvård
i storstadsregioner och glesbygd beaktas på rimligt
sätt.
Regeringen har även tillsatt en expertgrupp med
uppgift att undersöka möjligheterna att förenkla sys-
temet och göra det mer stabilt.
Med hänvisning till att frågor som tas upp i mo-
tionerna behandlas i den särskilda delegationen samt i
expertgruppen föreslår utskottet att motionerna av-
styrks.
I de moderata motionerna fortsätter moderaterna
med sitt mantra om att skatteutjämningssystemet
skulle strida mot grundlagen. Om moderaterna verk-
ligen menar allvar med att det strider mot grundlagen
borde de kräva att det ska rivas upp och avskaffas så
snart som möjligt. Vi hade en lång debatt om detta
den 14 juni i år. Moderaterna är inte trovärdiga i
denna fråga.
Jag skulle vilja säga till moderaterna: Sluta att
misstolka och missbruka grundlagen! Tillstå i stället
att ni ogillar själva tanken på en långtgående utjäm-
ning och solidaritet kommunerna emellan och argu-
mentera utifrån det i stället!
Jag vill säga något kort till Per Landgren och Bi-
jan Fahimi, som var så emot maxtaxa. Per Landgren
talade om maxtaxan som enbart teknisk och glömde
bort att maxtaxan är till för barnen och för föräldrar-
na, så att man ska ha en bra barnomsorg när man
arbetar.
Det har precis kommit en rapport från OECD där
man har granskat svensk förskoleverksamhet. Man
talar i mycket positiva ordalag, och man säger att den
kännetecknas av stor mångfald och variationsrike-
dom, att det finns en mängd former och inriktningar
som är anpassade till barnens och familjernas behov.
Det finns en balans mellan individen och kollektivet i
barnomsorgen, tycker OECD-gruppen. Men efter allt
detta positiva säger man också att det finns vissa
svagheter i det svenska systemet, och det är t.ex. att
avgifterna skiljer sig för mycket åt mellan kommu-
nerna. Det är inte rättvist med så stora skillnader,
anser OECD, som också ifrågasätter om alla familjer
har råd att betala avgift i vissa kommuner. Just i den
här delen är Socialdemokraterna och OECD överens.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till hemstäl-
lan i finansutskottets betänkande i alla dess delar samt
avslag på reservationerna.

Anf. 54 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Låt mig börja med maxtaxan. Jag tror
att vi är överens om grundprincipen, att det är bra att
dagisavgifterna inte är progressiva och därmed inte
skapar marginaleffekter. Vad vi vänder oss mot är att
staten ska bestämma vilken nivå det ska vara och att
man använder en del av det finansiella utrymme som
borde ägnas åt skattesänkningar, t.ex. för arbete, åt
maxtaxan.
Skillnader blir det alltid när man accepterar att
kommunerna ska vara självständiga. Folk väljer olika
politiker som gör olika val. Det är positivt och nå-
gonting som vi har bejakat i Sverige.
När det gäller utjämningen hänvisar majoriteten
till att det finns två olika utredningar. Jag vill bara
påminna om att om man sänker utjämningsgraden
löser man i alla fall problemen på kort sikt. Varför
avstår majoriteten från att göra det? Varför sänker ni
inte utjämningsgraden i systemen?

Anf. 55 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! För att börja med maxtaxan, inser
man även i kommunerna att det här är bra för barnen.
Det enda man ifrågasätter är om vi finansierar max-
taxan. Det har vi också sagt att vi ska göra.
Vi kommer att sänka skatten. Egenavgifterna
sänks med 25 % nästa år. Det kommer också att ha
betydelse för bl.a. barnfamiljerna.
Bijan Fahimi hade flera andra synpunkter i sitt ti-
digare inlägg, bl.a. att han var emot kommunala bo-
lag. Det är intressant. I många fall säger Folkpartiet
att det är så viktigt med den kommunala självstyrel-
sen, men när det gäller kommunala bolag är det inte
så. Kan Bijan Fahimi förklara varför?

Anf. 56 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Det gör jag gärna. Vi tycker att kom-
munerna ska ha självständighet inom ramen för den
verksamhet som de är till för. Att driva olika typer av
verksamhet i kommunala bolag hör inte till kommu-
nernas kärnverksamhet. Om det är någonting som
kommunerna ska driva ska det vara antingen i form
av förvaltning, så att det finns insyn, eller privata
aktörer som gör det.
Jag fick inte svar på frågan varför majoriteten inte
tar ställning till utjämningsgraden. Är det rimligt att
vissa kommuner har marginaleffekter på över 100 %?
När det gäller maxtaxan fick jag inte heller något
svar. Det utrymme som regeringen använder för
maxtaxan borde ägnas åt de skatter som är skadliga
för tillväxten.

Anf. 57 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! För att gå tillbaka till frågan om
kommunala bolag påstår Folkpartiet att kommunerna
har så många bolag som de inte borde ha. Men 80 %
av de kommunala bolagen gäller branscher som el,
gas, värme, vatten, transport och fastighetsuthyrning.
Det är alltså inte till största delen solarier och sådant,
som Bijan Fahimi sade. Det är fortfarande upp till
kommunen själv att välja på vilket sätt man vill ha sin
verksamhet. Där ligger den kommunala självstyrel-
sen, som Folkpartiet i just det här fallet inte vill till-
styrka.
När det återigen gäller maxtaxan har OECD nu
noterat att det är höga avgifter i olika kommuner,
vilket gör att det inte är lönsamt att arbeta därför att
avgiften tar en så stor kostnad. Det här kan man se
allra mest i moderatstyrda kommuner, som i och för
sig många gånger har låg skatt men däremot höga
avgifter, särskilt barnomsorgsavgifter.

Anf. 58 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Sonia Karlsson kritiserar att vi inte
vill ha någon kommunakut. Anledningen till detta är
ju att vi i budgeten har förslag som ger en bättre kost-
nadssituation för de allra värst utsatta kommunerna.
Jag ska ta några exempel.
Det handlar t.ex. om vårt förslag till barnkonto,
som ger barnfamiljerna mer tid, mer valfrihet och mer
pengar. Vi har också några andra förslag som gör att
människor inte behöver gå till socialen för att få en
inkomstförstärkning. Det är en av de kostnadsposter
som har ökat förskräckligt mycket för kommunerna
under 90-talet.
Kostnaden för socialbidrag har fördubblats under
1990-talet. Långvarigt socialbidrag - det rör sig om
130 000 personer - är vanligast bland unga föräldrar,
särskilt unga ensamstående kvinnor med barn; nu
läser jag ur Socialstyrelsens rapport den 14 december
1999 och ur pressmeddelande nr 69. Detta beror,
enligt Socialstyrelsen, på att många inte har kvalifice-
rat sig till socialförsäkringssystemen. De får endast
grundbeloppet om 60 kr per dag i föräldrapenning.
Det handlar alltså om unga föräldrar. Vi föreslår
en höjning av grundbeloppet till 150 kr per dag för
unga föräldrar. Det gör att de kommer ur en förned-
rande situation, och det gör också att kommunernas
kostnad minskar väsentligt mer än när det gäller de
pengar som finns i den s.k. kommunakuten. Vi tycker
att det här är ett riktigare och mer konstruktivt sätt att
lösa dessa problem.
Vidare behöver kommunerna infrastrukturella
förbättringar när det gäller vägar, digital allemansrätt,
utbildning och kultur. Det är viktigt, och det är en
långvarig och stabil förbättring för kommunerna.

Anf. 59 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill ändå påminna Lena Ek om att
ni har 4,8 miljarder mindre till kommunerna i de
generella bidragen. Sedan tar ni också bort en miljard
när det gäller de särskilda insatserna. Det lär alltså
inte bli mer pengar till kommunerna.
Jag delar uppfattning när det gäller problemet med
socialbidragen. Men det positiva är att vi nu ser att
socialbidragen, tack vare att arbetslösheten går ned
och att sysselsättningen ökar, under det senaste året
har minskat med 9 %. Det är närmare 700 miljoner i
minskade kostnader. Det är väldigt positivt. Jag tror
att det mest konstruktiva när det gäller att få ned
kostnaderna för socialbidrag är att vi får ännu fler i
arbete.
Lena Ek har ett särskilt yttrande där hon tar upp
kommuners och landstings rätt att bedriva närings-
verksamhet. Jag är oklar över vad Centerpartiet me-
nar i detta särskilda yttrande. Jag tycker att ni helt
frångår tidigare centerståndpunkter. Jag skulle gärna
vilja ha ett klargörande när det gäller detta.

Anf. 60 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Det var tre frågor. Jag ska försöka ta
upp dem snabbt.
För det första har vår inställning till kommunala
bolag bl.a. formats av Motalaaffären, som både Sonia
Karlsson och jag känner till mycket väl, eftersom det
handlar om vårt eget hemlän. Det är inte några nya
Centerståndpunkter. Det är gammal traditionell Cen-
terpartipolitik. Vår ståndpunkt är att det ska vara
ordning och reda i kommunens affärer.
För det andra har de kortvariga socialbidragen
minskat, men de långvariga socialbidragen, som gäl-
ler 130 000 personer, har enligt Socialstyrelsen inte
minskat alls. Det är ett jätteproblem. Det är ett
mänskligt dilemma, och det är en fruktansvärd situa-
tion för de människor som sitter i denna klämma. Och
det är ett mycket besvärligt kommunalt ekonomiskt
problem. Bl.a. fokuserar detta sig på de unga föräld-
rarna. De skulle ha stor nytta av dels ett barnkonto
som ger dem mer pengar, dels en höjd grundnivå i
föräldrapenningen som också ger dem mer pengar.
De skulle ha mycket mer nytta av det här än av en
maxtaxa för dagis.
Den tredje frågan gällde en budgetteknisk diskus-
sion som vi har haft i finansutskottet. Vi har en annan
skatteteknisk lösning. Den diskussion som vi har haft
om en förändring av de budgettekniska systemen och
utgiftstakens konstruktion är sådan att detta är en av
de justeringar som vi vill ha. Man ska nämligen kun-
na lyfta upp båda sidor och få tydlighet i det här sys-
temet.
Det skulle vara intressant att höra vad Sonia
Karlsson tänker göra för att hjälpa de unga föräldrar-
na - främst de unga ensamma mammorna - och för-
bättra deras situation.

Anf. 61 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Först och främst vill jag säga att vi
har haft en utredning om socialbidragen som vi också
hänvisar till i utskottets betänkande. Det här är nu ute
på remiss, och det kommer sedan att komma ett för-
slag när det gäller den delen.
Fortfarande är det allra bästa för de unga föräld-
rarna att de får ett arbete och sedan dessutom max-
taxa, så att de har råd att ha barnen på dagis.
Smit inte, Lena Ek! Det är ingen budgetteknisk
förändring. Att ni saknar de här 4,8 miljarderna beror
på att ni sade nej till regeringens skattesänkningar. Ni
har glömt att ni var tvungna. Vi bytte ju skattesänk-
ningar mot en neddragning av det generella statsbi-
draget. I det avseendet har ni inte fyllt upp. Det är det
som skiljer.

Anf. 62 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag försökte i mitt inlägg göra en
översikt över en möjlig grund för att slå fast den
kommunala självstyrelsen och också att motivera den
mer rättsfilosofiskt. Jag tog upp ett antal exempel där
jag försökte visa hur den sittande regeringen inte
respekterar den kommunala självstyrelsen; jag angrep
inte för angripandets skull.
Jag vill gärna från majoritetens sida - säkert från
ministern - höra vad ni grundar den kommunala
självstyrelsen på.
Jag tog upp exempel just på hur kommunsektorn
instrumentaliseras. När det går dåligt är det som ett
dragspel som man trycker ihop. När det går något
bättre, även om det inte är fullt så ljust som Sonia
Karlsson tecknar, släpper man efter. Det kan också
gälla balanskravet i relation till de ekonomiska möj-
ligheter som man skapar eller undanhåller från kom-
munsektorn när det gäller att tåla tillfälliga påfrest-
ningar. Det gällde också maxtaxan. Det är just ett
exempel på hur staten ger sig in och bestämmer på
den kommunala nivån och, enligt min mening, bryter
mot den kommunala självstyrelsen. Jag nämnde ock-
så ett antal andra exempel.
Visst kan vi diskutera vad som är bäst för barnen
när det gäller maxtaxan. Jag tror att valfrihet är bäst
för familjen. Jag skulle aldrig drömma om att sitta i
denna församling och lagstifta om hur familjer över
hela vårt land ska organisera sin barnomsorg eller att,
som kommunerna gör, styra subventioner kommunalt
för en viss barnomsorgsform. Man kan inte säga
generellt att det är bäst för barnen. Sedan är det na-
turligtvis bra för människor om de får betala så lite
som möjligt för barnomsorgen. Men jag tycker nog
att barnomsorgen ska få kosta vad den kostar. Fast det
är en inställning som man kan diskutera.

Anf. 63 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Per Landgren påstår att vi använder
kommunerna som ett dragspel. Det är självklart att
kommuner och landsting också påverkades när vi
hade lågkonjunktur, en stor arbetslöshet och minska-
de skatteintäkter. Men vi socialdemokrater har inte
dragit in några direkta pengar. Jag måste påminna Per
Landgren - det har jag nog gjort en gång tidigare -
om att de enda som direkt har dragit in pengar från
kommunerna är kristdemokraterna och den borgerliga
regeringen. De 7,5 miljarder som ni direkt drog in
kanske vi kan lämna därhän.
Sedan måste jag dra på munnen lite. Per Landgren
var ju inte i riksdagen förra perioden. Han sade att
han aldrig skulle tänka på att lagstifta för att styra
någon barnomsorg. Men hur var det med vårdnadsbi-
draget? Beslutade inte den borgerliga regeringen om
det? Den hann t.o.m. införa det. Nog var det en styr-
ning som heter duga.

Anf. 64 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Vårdnadsbidraget handlade ju om att
man skulle skapa förutsättningar för ett jämlikt re-
sursutnyttjande på barnomsorgssidan. Tidigare hade
ju familjer som hade valt att ha sina barn hemma eller
låta någon närstående vårda eller fostra dem tillfälligt
när de var på arbetet inga möjligheter alls. Den här
kommunala subventionen till daghemmen är egentli-
gen en monumental orättvisa. Vårdnadsbidraget var
till för att justera det här. Sonia Karlsson kan skaka
på huvudet, men så är det.

Anf. 65 SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror för Per Landgrens skull att vi
ska lämna vårdnadsbidraget åt sidan.
Per Landgren pratar så väl, och han sade att han
hade 1,1 miljard mer till kommunerna. Då vill jag
påminna om att det är 3,7 miljarder mindre. För det
blir det faktiskt mindre vård och omsorg. Sedan tog
Per Landgren upp egenavgifterna. Såvitt jag vet var
kristdemokraterna för egenavgifterna. De talade
t.o.m. väl om sådana.

Anf. 66 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Sveriges ekonomi är just nu inne i en
väldigt positiv utveckling. Vi har lämnat åren av
ekonomiskt moras och budgetsanering bakom oss.
Den starka ekonomin ger även återverkningar på
kommunsektorn. Det märks inte minst på de ökade
skatteintäkter som är en följd av framför allt den
sjunkande arbetslösheten.
Nästa år kommer kommunernas skatteintäkter att
öka med 25 miljarder kronor jämfört med i år. Kom-
munsektorn som helhet går från underskott till ett
kraftigt positivt finansiellt sparande.
Trots denna styrkeposition finns det fortfarande
stora skillnader i förutsättningarna i vårt land. Det
handlar om skillnader mellan tillväxtområden och
utflyttningsregioner. Det handlar om innerstad och
ytterstad. Det handlar om människor med hela sin
historia i Sverige och människor med utländsk bak-
grund. Det handlar om kvinnor och män. Och det
handlar om skillnader i ekonomiska och sociala re-
surser.
Socialdemokraterna ser som sin största uppgift att
verka för att alla människor får möjlighet till ett rikt
och meningsfullt liv. Det förutsätter ett solidariskt
synsätt där de som har goda förutsättningar delar med
sig till dem som är sämre lottade.
Orättvisor är inte statiska. De går att bryta och
motverka genom politisk vilja och genom politiskt
arbete. Marginalisering av människor får aldrig bli ett
alternativ om man har ambitionen att fördjupa demo-
kratin och medborgarinflytandet.
Fru talman! I vårt land har vi valt en modell där
kommunerna har ansvaret för att tillförsäkra medbor-
garna grundläggande välfärdsverksamhet, välfärd
som är själva verktyget för att garantera människor
goda möjligheter oavsett de ekonomiska, sociala och
geografiska förutsättningarna.
Ska alla kommuner ha möjligheter att erbjuda in-
vånarna en bra välfärd krävs det ett system för eko-
nomisk utjämning mellan regionerna. Jag vill säga till
Per Landgren, som kritiserade delar av utjämnings-
systemet, att i själva verket är ett långtgående utjäm-
ningssystem en förutsättning för en reell kommunal
självstyrelse. Så är det.
Om vi inte ska ha kommuner som har svårigheter
att klara sina grundläggande åtaganden för vård och
skola måste vi ha ett långtgående utjämningssystem
som tar hänsyn både till skillnader i inkomst mellan
olika regioner och till olika strukturella kostnadsskill-
nader mellan olika delar av landet.
Jag har läst utskottets betänkande och följt debat-
ten om utjämningssystemet, och jag kan konstatera
det glädjande faktum att det finns en väldigt bred
uppslutning bakom de grundläggande principerna för
det kommunala utjämningssystemet. Detta är också
riktat till Per Landgren m.fl. talare som har kritiserat
utjämningssystemet.
I Kommunsverige och i Landstingssverige finns
det en bred uppslutning över partigränserna bakom
utjämningssystemet. För att inte upprepa debatten
från i våras när utjämningssystemet reformerades vill
jag bara hänvisa till de yttranden som kom från både
Kommunförbundet och Landstingsförbundet och som
är ett tydligt uttryck för den breda politiska uppslut-
ning bakom de grundläggande principerna i utjäm-
ningssystemet.
Nu är dock inte utjämningssystemet perfekt och
absolut rättvist - jag tror inte att man kan nå dithän.
Det finns alltid skäl att göra modifieringar, och det
riktar jag till Lena Ek. Den delegation som vi nu har
tillsatt för att se över vissa faktorer i utjämningssys-
temet syftar just till att göra en analys av om vi har
uppnått en tillräckligt långtgående rättvisa.
En av de saker som delegationen ser över och som
jag tycker att det finns skäl att närmare analysera är
om utjämningssystemet i tillräcklig utsträckning tar
hänsyn till starka befolkningsförändringar. Det gäller
såväl starka befolkningsminskningar under kort tid
som starka befolkningsökningar under kort tid. Det
finns skäl att göra ett sådan grundläggande analysar-
bete, och jag hoppas att vi i slutet av nästa år ska få
ett färdigt material som belyser detta och som, om det
finns skevheter i systemet, kan lägga fram förslag om
modifieringar.
Fru talman! Den uppbyggnad av den kommunala
verksamheten som det nu finns utrymme för måste
göras med eftertanke. De kostnader som vi tar på oss
nu måste vi klara att bära även när inkomsterna inte
är lika stora som i dag. Gör vi inte det riskerar vi att
hamna i en ny situation med ekonomiska besvärlig-
heter inom kommunsektorn och med svårigheter att
hantera de stora åtaganden som kommunsektorn och
landstingssektorn står inför framöver.
Under de senaste åren har riksdagen beslutat om
höjningar av de generella statsbidragen till kommuner
och landsting. Det rör sig om en nivåhöjning på 25
miljarder kronor 2002 jämfört med 1996. Statsbi-
dragsökningarna har varit ett nödvändigt tillskott för
att upprätthålla kvaliteten inom skola, vård och om-
sorg.
Men vad som framför allt är glädjande är att
kommunsektorn till följd av ökade skatteintäkter nu
går mot betydligt ljusare tider. Skatteintäkterna ökar,
som jag nämnde, med 25 miljarder kronor nästa år
jämfört med innevarande år. Och detta ska ses i ljuset
av att de generella statsbidragen ökar med 4 miljarder
kronor. I tider av god ekonomisk utveckling är det
inte längre nivåhöjningarna av de generella statsbi-
dragen som är det enskilt viktigaste tillskottet till
kommun- och landstingssektorn.
Genom en framgångsrik ekonomisk sanering har
vi skapat förutsättningar för en utveckling av väl-
färdssektorn, förutsättningar att klara de utmaningar
som kommun- och landstingssektorn står inför fram-
över. Det har varit en uppgift som en socialdemokra-
tisk regering fick väljarnas förtroende att genomföra i
valet 1994 efter ett antal år av ekonomisk politik som
ledde Sverige in i ett moras, på randen till konkurs.
Det är viktigt att påpeka, Per Landgren, att det är
tack vare en framgångsrik ekonomi som förutsätt-
ningar nu skapas för att klara av att hantera de viktiga
välfärdsutmaningar som vi står inför. En sådan väl-
färdsutmaning är att klara av uppgifterna inom vård-
och omsorgssektorn.
Genom försvarsuppgörelsen kommer sammanlagt
8 miljarder kronor att satsas på utveckling av svensk
sjukvård med start från 2001. Redan i dagsläget råder
dock ett ökat behov inom t.ex. primärvård, äldreom-
sorg och psykiatri. Därför föreslår regeringen att
ytterligare 1 miljard tillförs vård- och omsorgsområ-
det 2001. Totalt satsas alltså 9 miljarder på utveckling
av svensk sjukvård under åren 2001-2004.
För att uppehålla mig vid Per Landgren tycker jag
att han borde ta sig en funderare på vad kristdemo-
kratisk politik i praktiken betyder. Om jag inte har
förstått saken alldeles fel bär Kristdemokraterna det
politiska ansvaret för situationen i Stockholms läns
landsting och för det totala kaoset i Västra Götalands
läns landsting.
I Stockholms läns landsting går skattesänkningar
före satsningar på utveckling av sjukvården. Där
återinförs sjukvårdsavgifter för barn, och där är pri-
vatiseringen den fråga som står högst på den politiska
dagordningen.
Trots den allmänt goda ekonomiska utvecklingen
som vi kan se framför oss finns det fortfarande kom-
muner och landsting som brottas med en svag eko-
nomi, ofta till följd av yttre strukturella faktorer, som
t.ex. en svag tillväxt i regionen, negativ befolknings-
utveckling eller obalans i åldersstrukturen.
Jag kan dela Lena Eks uppfattning om att regio-
nalpolitiken står inför stora utmaningar framöver när
det gäller den obalans som växer fram i Sverige.
Men i avvaktan på framgång och resultat när det
gäller regionalpolitiken - det kommer ju inte över en
dag, inte ens om Lena Ek skulle få bestämma - krävs
det ekonomiskt stöd till kommuner och landsting som
har kvarstående ekonomiska problem.
Jag måste säga att jag är utomordentligt förvånad
över Centerpartiet. De sitter i ledningen eller delar
ansvaret i många av de kommuner som har ekono-
miska problem till följd av en stark befolkningsut-
flyttning. Ändå går de emot regeringens förslag om
att inrätta kommundelegationen och sätta av resurser
för att hjälpa till att klara en överbryggning, en
strukturförändring i kommunerna, på ett bra och ba-
lanserat sätt. Jag tycker att det är utomordentligt för-
vånande att Centerpartiet lierar sig med Moderaterna
och Folkpartiet när det gäller frågan om att ge ett stöd
för att klara av strukturförändringen och verksamhe-
ten i de kommuner som har kvarstående ekonomiska
problem.
Kommundelegationen och bostadsdelegationen -
bägge delegationerna är centrala och viktiga för att
hjälpa kommuner i en utsatt position - har för 2000
och 2001 sammanlagt nästan 4 miljarder till sitt för-
fogande för att kunna hjälpa till att klara den nödvän-
diga strukturförändringen och uppnå ekonomisk ba-
lans i ordnade former. Det är något märkligt att Lena
Ek avvisar dessa insatser.
Fru talman! Några år in på det nya seklet kommer
kommun- och landstingssektorn att ställas inför några
markanta utmaningar. Det handlar bl.a. om demogra-
fiska förändringar som en åldrande befolkning och
låga födelsetal för med sig. Det handlar om stora
pensionsavgångar och påföljande stort rekryterings-
behov till den kommunala och landstingskommunala
sektorn.
För några år sedan såg den kommunala verksam-
hetens framtid mörk ut. Nu tycks de mest pessimis-
tiska spådomarna om den framtida krisen komma på
skam. Kommunerna och landstingen har betydligt
bättre ekonomiska förutsättningar. Det är kanske inte
så, som vi har trott och som vi har läst i olika rappor-
ter, att utmaningen med den åldrande befolkningen
kommer att bli så omfattande och kostsam som vi
tidigare har befarat.
Långtidsutredningen presenterade för några dagar
sedan en rapport som visar att kostnadsutvecklingen
för den åldrande befolkningen inte kommer att bli så
omfattande som vi tidigare har trott. Vi lever allt
längre men utnyttjar sjukvården främst under de sista
levnadsåren. Enligt långtidsutredningen kommer den
förändrade befolkningssammansättningen att medföra
en ökad volym i äldreomsorgen med 22 % fram till
2030. Det ska jämföras med en volymökning på
57 %, som vi tidigare har räknat med, för samma
period.
Vi kan i dag också konstatera, och det är den and-
ra glädjande faktorn, att intresset för att arbeta inom
vård och omsorg har ökat bland ungdomar under det
senaste året. Detta visas bl.a. i 1998 års ungdomsba-
rometer.
En av de stora och viktiga utmaningar som kom-
mun- och landstingssektorn står inför är att klara av
personalrekryteringen. Det handlar då om att öka
statusen för vård- och omsorgsyrkena och om att
utveckla personalens delaktighet i och medinflytande
över arbetet. Men det handlar också om - vilket jag
brukar påpeka när jag är ute och talar om kommunal
ekonomi - att fånga upp och ta till vara all den kom-
petens och erfarenhet som i dag är så gott som ute-
stängd från den reguljära arbetsmarknaden.
Jag talar här om den stora grupp personer med
utländsk bakgrund. Här har vi alla ett mycket stort
ansvar. Vi har inte råd att utestänga denna grupp från
arbetsmarknaden. För mig är det uppenbart att före-
tag, kommuner och organisationer med en genom-
tänkt och långsiktig strategi för ökad mångfald kom-
mer att ha en klar fördel när det gäller att locka till sig
de bästa personalresurserna i framtiden. Att utnyttja
och använda sig av den stora kompetens och erfaren-
het som finns bland den invandrade befolkningen
kommer att bli en av de stora utmaningarna för kom-
mun- och landstingssektorn framöver.
Genom att alla människor blir delaktiga i vårt
samhälle säkrar och fördjupar vi demokratin. På så
sätt befäster vi också alla människors rätt till ett bra
liv oavsett kön eller ålder, oavsett social och etnisk
bakgrund och oavsett var i landet man bor.

Anf. 67 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Statsrådet Lövdén är förvånad över
att Centerpartiet inte har ställt upp på den dryga mil-
jarden som ska lämnas till kommunakuten. Jag kan
förstå det, eftersom Socialdemokraterna och Center-
partiet har en historia av starka kommunsatsningar
som vi gemensamt har genomfört också under de
senaste åren.
Det som vi har försökt att hitta är dels en möjlig-
het att förbättra kommunernas ekonomi, dels en me-
tod som går direkt till de svårast drabbade. Det är
därför som vi har valt att satsa på de unga föräldrarna
i vårt budgetförslag.
Kostnaderna för socialbidragen, som tas ur kom-
munernas kassa, har fördubblats under 90-talet. De
130 000 personer som har fått bidrag i minst fyra år
under den här tiden har kostat 40 miljarder, enligt
Socialstyrelsens rapport från i går.
Att i ett slag se till att de yngre familjerna, och
särskilt de unga ensamstående mammorna, får en
bättre ekonomi ger ett mångdubbelt bättre resultat i
de kommunala kassorna, i den kommunala ekonomin.
Dessutom ger det mänskligt sett ett mycket bättre
resultat. Det låter kanske patetiskt att säga det i en
riksdagsdebatt där vi talar om siffror och budget, men
mitt hjärta blöder för de unga föräldrar som har en så
förnedrande ekonomisk situation att de tvingas att gå
till socialen för att klara det dagliga uppehället för sig
och sina barn. Det är därför som vi har valt att i stället
specialrikta pengar åt det hållet. Det är anledningen.
Det finns också en annan anledning. Det är att vi i
ökande grad har blivit skeptiska mot tillfälliga dele-
gationer och resultatet av deras arbete. Det är också
en bidragande anledning till att vi har valt den här
tekniken.
Att skatteintäkterna ökar är förstås viktigt för
kommunerna. Men långsiktiga strukturella satsningar
för att överleva är sådana satsningar som vi efterlyser,
t.ex. digital allemansrätt.

Anf. 68 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Det sistnämnda har vi inga delade
meningar om. Jag markerade i mitt anförande att
kraven på regionalpolitiken skärps under kommande
år till följd av den framväxande regionala obalansen.
Men åtgärder, en effektiv regionalpolitik, en fort-
satt satsning på regionala högskolor, IT som har
ålagts alla kommuner och ett framgångsrikt tillväx-
tavtalsarbete räcker inte i den akuta situation som
flera kommuner befinner sig i med en kraftig ekono-
misk obalans till följd av en stark befolkningsutflytt-
ning.
Lena Eks besked till dessa kommuner är: Ni ska
inte få en hjälpande hand av staten. Ni ska inte få
hjälp med att i ordnade former underlätta en anpass-
ning av verksamheten till det vikande befolkningsun-
derlaget. Ni får klara er på egen hand.
Kommunerna Gällivare, Hällefors och Olofström
ska tydligen klara av sina bostadsbekymmer på egen
hand. Andra kommuner som har ekonomiska problem
av andra skäl ska också på egen hand få hantera sin
situation med kraftiga neddragningar och svårigheter
att upprätthålla den grundläggande vården, omsorgen
och utbildningen som följd.
Det är Centerpartiets besked till de kommunalpo-
litiker som nu har sett en möjlighet att få hjälp med
strukturomvandlingen i ordnade former. Det är ett
klargörande besked från Centerpartiet.

Anf. 69 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Jag tror att statsrådet blandar ihop
Centerpartiets besked när det gäller bostadsdelegatio-
nen och kommunakuten. Vi stöttade faktiskt bostads-
delegationen men motsatte oss kommunakuten.
Det är som jag sade alldeles nyss, att i ett slag
skulle man ge kommunerna mer pengar över och
samtidigt lösa svåra mänskliga problem genom att i
stället stötta de långtidsarbetslösa eller de unga för-
äldrar som under lång tid har varit tvungna att vara
ekonomiskt beroende av socialbidrag.
Under den här perioden 1996 är det närmare
120 000 barn i familjer som långvarigt haft socialbi-
drag enligt Socialstyrelsen. Jag tycker att det är ett
elegantare, mänskligare och ekonomiskt långsiktigt
vettigare sätt att minska kommunernas utgifter för
socialbidrag i samma slag som man hjälper dessa
unga familjer. Jag tycker att den tekniken är bättre
ekonomiskt och mänskligt.

Anf. 70 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Lena Ek har kanske noterat att social-
bidragen under de senaste två åren har minskat. I år
räknar vi med en minskning av socialbidragen på
9 %. Det är ju en följd av en bättre arbetsmarknads-
situation. Det är också en följd av de insatser som
regeringen har gjort mot långtidsarbetslösheten. Och
den budget som riksdagen fastställer för nästa år
innehåller också ytterligare insatser för att pressa
tillbaka långtidsarbetslösheten och därmed en del av
socialbidragskostnaderna.
Lena Ek andades i sitt anförande en kritik mot
Bostadsdelegationen. Hon sade att våra erfarenheter
av tillfälliga delegationer inte är särskilt positiva. Jag
kan försäkra Lena Ek att de kommuner som har fått
hjälp via Bostadsdelegationen är nöjda med den han-
tering som har skett och tycker att det har varit väl-
digt positivt med en genomlysning av den kommu-
nalekonomiska situationen, av bostadsbolagens eko-
nomiska situation och med ett åtgärdspaket för att
sanera de kommunala bostadsbolagen på orterna.
Kommundelegationen ska arbeta på ett liknande
sätt, hjälpa kommunerna i en besvärlig situation att
klara strukturomvandlingen i ordnade former. Och
det är än en gång, fru talman, förvånande att Center-
partiet lierar sig med Moderaterna och Folkpartiet i
ett motstånd mot Kommundelegationens arbete och
de medel som vi har satt av för den verksamheten.

Anf. 71 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 1, vilket jag glömde att göra i mitt anfö-
rande.
Ibland känns det ganska förhoppningsfullt att de-
battera, i alla fall när man kan stämma in i en hel del
men också när man kan rätta till en del missförstånd
som kanske ligger bakom just oenighet.
Fru talman! När det gäller just utjämningssystem-
et sade statsrådet att ett långtgående utjämningssys-
tem är en förutsättning för kommunal självstyrelse.
Förutom att man där kan lägga till att det naturligtvis
är viktigt med skattebasernas utveckling i sig, kan jag
hålla med om att utjämningssystemet är en viktig
förutsättning.
Men problemet enligt oss är att det är en inom-
kommunal utjämning. Alltså utifrån mitt resonemang
om kommunal självstyrelse och naturliga gemenska-
per ska det ju vara den överordnade, i detta fall ge-
menskapen staten, som går in och gör utjämningen.
Man ska inte ta pengar från den ena kommunen, låt
vara att det sker tekniskt korrekt nu, och föra över till
den andra. Det är ju det som går emot såväl grundla-
gens intention om den kommunala självstyrelsen som
lokaliseringsprincipen och den kommunala beskatt-
ningsrätten, att man lyfter skatt för verksamhet i den
egna kommunen eller i det egna landstinget eller
något liknande.
Att en framgångsrik ekonomisk politik är en för-
utsättning för vård och omsorg är vi ju ense om, och
då kan jag, fru talman, bara beklaga att minister Löv-
dén samarbetar med partier som inte fullt ut erkänner
detta och är tillväxtvänliga utan som faktiskt gång
efter gång bromsar just den tillväxt som kommuner
och regioner behöver.
När det gäller det politiska ansvaret för Stockholm
och Västra Götaland, kan jag i alla fall tala för Västra
Götaland i den meningen att situationen där ju är
parlamentariskt komplicerad. Det vittnar ju bl.a. det
faktum om att en socialdemokratiskt ledd majoritet
föll efter bara någon dag. Sedan ärvde den nu sittande
majoriteten 1 miljard i underskott. Det kanske inte är
dags att käbbla om det, men visst är det komplicerat.

Anf. 72 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag noterade bara ganska stillsamt att
Per Landgren kristdemokraterna ju måste fundera lite
grann kring sitt eget fögderi där man har möjlighet att
styra i dag. Då har jag noterat att det råder fullt poli-
tiskt kaos i Västra Götaland. Utvecklingen för sjuk-
vårdens verksamhet och för landstingets ekonomi är
utomordentligt oroande och allvarlig.
Jag noterade också att kristdemokraterna sitter i
majoritet i Stockholms läns landsting tillsammans
med några andra borgerliga partier och sänker lands-
tingsskatten med 40 öre motsvarande nästan 1 miljard
kronor som man undandrar från sjukvårdssektorn. Jag
hör kristdemokrater stå och tala sig varma för vår-
dområdet, för sjukvården. Men i praktisk handling,
där man har möjlighet att styra och bestämma, tar
kristdemokraterna inte ansvar för en bra utveckling
inom vården.
Jag noterar att en bred majoritet i riksdagen har
ansett att utjämningssystemet är förenligt med
grundlagsreglerna. Det har också Lagrådet gjort. Det
finns ju inte någon kritik att rikta på den punkten när
det gäller utjämningssystemet.
Än en gång tycker jag att det är glädjande, trots
övertoner som vi ibland hör i debatten från framför
allt Stockholmsmoderater, att det finns en väldigt
bred uppslutning bakom utjämningssystemet inom
kommun- och landstingssektorn. Det kan finnas en-
skildheter i det som behöver rättas till och modifieras.
Det måste man alltid göra med ett sådant omfattande
system. Men en bred uppslutning bakom principerna
för utjämningssystemet finns det.

Anf. 73 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag avvaktar fortfarande någon typ av
motivering till kommunal självstyrelse. Är kommunal
självstyrelse något som denna kammare beslutar ena
dagen och kan ta bort andra dagen, eller finns det
någonting i verkligheten som faktiskt ger dessa ge-
menskaper en faktisk rätt till kommunal självstyrelse?
Är det så vi behandlar låt oss säga mänskliga fri- och
rättigheter, att politiska församlingar kan tillåta den
ena dagen och ta bort den andra dagen? Det är den
typen av resonemang.
Det stämmer inte att det är fullt politiskt kaos i
Västra Götaland, även om det är politiskt kaos som
dock inleddes med en majoritet där socialdemokra-
terna fanns med. Det är inte så att det uppstod i och
med den nya majoriteten som tyvärr är väldigt bräck-
lig, eftersom vi har ett sjukvårdsparti med en utslags-
röst. Men det har ju även socialdemokraterna fått
känna av. Så varför tar man upp den typen av ganska
trivialt käbbel - får man väl kalla det - i denna debatt
när jag i alla fall försöker föra in den på något djupare
vatten?

Anf. 74 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Det är väl inte obekant för Per Land-
gren att regeringen är anhängare av kommunal själv-
styrelse. Det är ett viktigt fundament när det gäller
svensk demokrati. Sedan är naturligtvis den kommu-
nala självstyrelsen så utformad att vi ibland kan ha
olika uppfattningar om en åtgärd eller ett beslut i
Sveriges riksdag innebär ett så allvarligt ingrepp i den
kommunala självstyrelsen att det urgröper den kom-
munala självstyrelsen. Den diskussionen kommer vi
alltid att ha. Men principen om kommunal självstyrel-
se, att de grundläggande välfärdsåtagandena ska skö-
tas av kommuner och landsting, råder det inga delade
meningar om.
Jag hörde att Per Landgren i sitt inledningsanfö-
rande tog upp några exempel på ingrepp i den kom-
munala självstyrelsen. Maxtaxan var ett sådant exem-
pel. Det förslag som nu är ute på remiss innebär ett
frivilligt åtagande för kommuner och landsting. Det
är ett statsbidragssystem som innebär ett erbjudande
till kommunerna att införa maxtaxa och få statsbi-
drag. Det är upp till kommunerna att själva välja om
de vill införa maxtaxa eller inte.
Det var ett exempel. Utjämningssystemet var ett
annat exempel som Per Landgren tog upp.
Vi kanske inte ska diskutera Västra Götaland
mycket mer. Eftersom Per Landgren sträcker ut han-
den kan jag hålla med om att det råder kaos i Västra
Götaland, men inte fullt politiskt kaos. Om vi kan
vara överens om att det råder politiskt kaos kan jag
väl ta tillbaka ordet fullt.

Anf. 75 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Fru talmannen har inte lyssnat på hela
debatten men om hon hade förväntat att få höra något
om effektivitet, om konkurrensutsättning av kommu-
nernas verksamhet och om en bättre upphandling kan
jag försäkra att fru talmannen inte har missat så
mycket. Varken statsrådet eller Sonia Karlsson sade
mycket om det, utan det var samma vanliga fokuse-
ring på pengar. Bilden är fortfarande att den som ger
80 miljarder är bättre och snällare än den som ger 78
miljarder. Den bilden delar naturligtvis inte vi.
Satsningen på storstäderna är ett exempel. Stats-
rådet sade att han vill motverka marginaliseringen.
Men jag vill påminna om att en del av marginalise-
ringen faktiskt är en följd av den gigantiska omhän-
dertagandeindustri som Socialdemokraterna har varit
med om att bygga upp, inte minst i invandrartäta
områden.
Statsrådet pratade om en uppslutning bakom ut-
jämningssystemet. Också jag tycker att det är bra.
Men jag vill påminna om att de felaktigheter som
finns i systemet skadar uppslutningen.
Jag har frågat två gånger men jag har inte fått nå-
got svar på frågan: Varför vill Socialdemokraterna
och regeringen inte minska utjämningsgraden och
därmed minska en del av de felaktigheter som finns i
utjämningssystemet?
Jag har också frågat om kommunernas skattepla-
nering men jag har inte fått något svar. I och för sig
gällde det föregående talare. Men är det rimligt att
kommunerna sysslar med skatteplanering? Är det
bättre när kommunerna gör det än när den privata
sektorn gör det?

Anf. 76 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag ska börja med att beröra frågan
om effektivitet inom den kommunala verksamheten.
Under 90-talet har det skett en avsevärd effektivise-
ring inom den kommunala verksamheten. Produkti-
vitetsförbättringen har varit väldigt stark. Tyvärr har
det också varit så under 90-talet och den ekonomiska
krisen att väldigt viktiga åtaganden har fått stå tillba-
ka. Kommuner och landsting har fått bära en stor
börda när det gäller saneringen av svensk ekonomi.
Det har också inneburit att kvaliteten inom flera om-
råden har fått stå tillbaka under 90-talet.
Nu har vi ett bättre ekonomiskt läge och förutsätt-
ningar att göra kvalitetsförbättringar inom viktiga
områden som vården, omsorgen och skolan. Detta är
resultatet av en framgångsrik ekonomisk politik under
de senaste åren som står i bjärt kontrast till den politik
som Folkpartiet var medansvarigt för under perioden
1991-1994.
Jag förstår att Bijan Fahimi siktar in sig på inkom-
stutjämningsdelen i utjämningssystemet. Ett rakt
besked är - och det har jag gett vid flera tillfällen,
t.ex. redan i våras när vi debatterade utjämningssys-
temet och skulle ta beslut om propositionen om ut-
jämningssystemet - att vi ska rätta till den negativa
marginaleffekt som finns i utjämningssystemet. Den
innebär att vissa kommuner med låg skatt och en
väldigt kraftig skatteunderlagstillväxt kan få någon
tiondels mindre utfall i utjämningssystemet än ge-
nomsnittskommunen i landet. Den negativa margina-
leffekten ska vi alltså rätta till och det beskedet har
regeringen vid upprepade tillfällen gett. Ett sådant
förslag kommer att presenteras till våren.

Anf. 77 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Jag håller med om att produktiviteten
förbättrades under 90-talet men vill påminna om att
det skedde under första delen av 90-talet, under den
period då de borgerliga partierna hade majoritet både
i riksdagen och i många kommuner och drev igenom
mycket av effektiviseringen.
Jag vill påminna om att regeringen gör vad den
kan för att stoppa många kommuner och landsting när
det gäller förnyelsearbetet. Man vill stoppa konkur-
rensutsättningen. Man vill stoppa möjligheterna för
privata aktörer att komma in. Man är emot att bo-
stadsbolag privatiseras men detta är ju en del av för-
nyelsearbetet för att öka effektiviteten i kommunerna.

Anf. 78 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vi ska kanske inte ha en stor bostads-
politisk debatt här i dag. Jag skulle gärna ha tagit den
i dag men det har jag gjort vid andra tillfällen i denna
kammare.
De allmännyttiga bostadsföretagen har väldigt stor
betydelse för ett reellt innehåll i den sociala bostads-
politiken. Det har Folkpartiet och Moderaterna natur-
ligtvis svårt att inse men så är det. I Sverige har vi
valt vägen att bygga upp ett stort allmännyttigt be-
stånd som är attraktivt för breda grupper; detta till
skillnad från många andra länder som har byggt rena
socialbostäder.
Jag tycker att det är viktigt att bevara ett stort icke
vinstdrivande bostadsbestånd för att ge ett reellt inne-
håll åt den sociala bostadspolitiken. Jag har läst ut-
skottsbetänkandet och måste konstatera att Folkparti-
et inte vill vara med i Bostadsdelegationens arbete.
Jag hörde Bijan Fahimi i sitt anförande säga att
kommunerna själva bör ta ansvaret för den ekono-
miska situation som är en följd av ett för stort bo-
stadsbestånd.
Jag kan försäkra Bijan Fahimi att det skulle inne-
bära ekonomisk katastrof för väldigt många kommu-
ner som har ett stort överskott på lägenheter - ett
överskott som man egentligen inte själv bär ansvaret
för, utan ett överskott som är en följd av utbyggnaden
av bostäder. Bruket/industrin krävde ju att kommunen
skulle bygga bostäder för att kunna öka antalet an-
ställda vid bruket/industrin. När bruket/industrin
sedan packar ihop står kommunen där med tomma
lägenheter.
Om kommunerna själva fick ta hela den bördan
skulle det innebära svåra ingrepp i välfärdens
kärnområden - skolan, vården och omsorgen. Det är
alltså detta som är Folkpartiets besked till de kommu-
ner som har bekymmer med sina bostadsbolag.

Anf. 79 SIV HOLMA (v):
Fru talman! I allt väsentligt instämmer jag i det
som statsrådet Lövdén tagit upp i sitt anförande och i
många av sina repliker.
Jag skulle ändå vilja börja med att förklara vissa
grundläggande skillnader mellan de borgerliga parti-
ernas sätt att se på kommunsektorn och hur vi i
Vänsterpartiet ser på denna gemensamma sektor.
Vår grundidé är devisen: Av var och en efter för-
måga åt var och en efter behov. Sektorn är solidariskt
finansierad och vi använder den för att rättvist fördela
resurser för de behov som människor har framför allt
av vård, skola och omsorg.
Enligt det borgerliga synsättet är människan kund
på en marknad i stället för medborgare i ett samhälle.
Kunden är isolerad från sina medmänniskor. Hon
fattar sitt beslut - köpa eller inte köpa - utifrån sina
egna kortsiktiga önskemål. Kunden behöver inte
argumentera och resonera, inte tänka på långsiktiga
konsekvenser eller på hur det egna beslutet påverkar
andra. Kundens "rösträtt" är graderad efter ekono-
miska tillgångar, s.k. köpkraft.
Om var och en strävar efter att maximera sin egen
nytta blir resultatet genom marknadens osynliga hand
det bästa tänkbara. På medborgare ställs det högre
krav. Medborgare ingår i ett demokratiskt kollektiv.
En ensam medborgare är en självmotsägelse. Som
medborgare måste vi resonera, diskutera, ta ställning
för och emot och komma fram till ett beslut. Hur
använder vi bäst våra gemensamma resurser? Vi
måste tänka långsiktigt.
I ett samhälle där vi aldrig är medborgare utan där
vi reduceras till kunder på en vårdmarknad, en skol-
marknad, en kulturmarknad, en pensionsmarknad, en
arbetslöshetsförsäkringsmarknad osv. förtvinar de-
mokratin.
En grundläggande skillnad mellan privat närings-
liv och gemensam sektor är att privata företag produ-
cerar för vinst, medan kommuner och landsting pro-
ducerar nyttigheter, bruksvärden, för att tillfredsställa
bestämda behov.
Därför anser vi att modeller hämtade från nä-
ringslivet inte är en lösning på den gemensamma
sektorns problem. I stället vill vi utveckla de demo-
kratiska former för beslut, inflytande och förvaltning
som skapats inom den gemensamma sektorn.
De förtroendevalda politikernas ansvar är att se
till helheten och förvalta de gemensamma resurserna
på ett sådant sätt att invånarnas intressen och önske-
mål tillgodoses både på kort och på lång sikt. Den
gemensamma sektorn är det främsta demokratiska
redskapet för att skapa förutsättningar för uthållig
tillväxt och för att påverka fördelningen av inkomster
och kapital. Vi menar att en stark och effektiv gemen-
sam sektor är en förutsättning för en väl fungerande
ekonomi - en ekonomi som inte bidrar till ökade
klyftor utan som befrämjar jämlikhet, jämställdhet,
ekologisk och regional balans och människors kreati-
vitet.
Fru talman! Med detta som utgångspunkt arbetar
Vänsterpartiet för att ge kommuner och landsting
ekonomiska förutsättningar för att ge likvärdig kom-
munal service till alla oavsett var de bor i landet.
Vi behandlar i dagens kammardebatt förslag i
budgetpropositionen till anslag för budgetåret 2000
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommu-
ner, och motioner som väckts i samband med den. Vi
behandlar också ett antal kommunalekonomiska mo-
tioner som lagts under den allmänna motionstiden.
Vänsterpartiet yrkar bifall till hemställan i betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Ekonomin har förbättrats. Arbetslös-
heten minskar och sysselsättningen ökar, kanske inte
så starkt som vi vill, men ändå går det i rätt riktning.
Skatteintäkterna förbättras både för stat och kommu-
ner som ett resultat av sysselsättnings- och reallöne-
ökningar.
Reduceringen av egenavgifterna på 4,8 miljarder
påverkar skatteunderlaget positivt i kommunerna.
Genom det kommunala inkomstutjämningssystemet
kan de ökade skatteintäkterna komma alla kommuner
till gagn. Mer resurser tillförs alltså kommuner och
landsting. De 200 kronor som alla löntagare betalar i
statsskatt innebär att 1,3 miljarder förs till kommu-
nerna. För att hjälpa kommuner i kris kan Kommun-
delegationen och Bostadsdelegationen disponera
nästan 2 miljarder per år 2000 och 2001. För 2001
reserveras också en miljard för vård och omsorg.
Men allt är inte bra. Det är ett nationellt problem
att tillväxten ser olika ut i landets regioner. En tydlig
konsekvens är den alltmer accelererande utflyttning-
en. Lena Ek har varit inne på detta tidigare. 210 av
landets 289 kommuner redovisar en minskad folk-
mängd. Landstingen som helhet har fortfarande en
ansträngd ekonomi. Det är fortsatt strama tider för
landets kommuner och landsting. Trots ökad ekono-
misk tillväxt och ökat skatteunderlag anser t.ex.
Kommunförbundet utrymmet för kommunernas verk-
samhet vara högst begränsat. Tillskotten av resurser
går till att i första hand klara balanskravet och bara
delvis till att parera de kontinuerligt ökade behoven
på äldresidan. Det är viktiga synpunkter att tänka på i
det fortsatta arbetet med budgeten inför kommande
år.
Fru talman! Varken Moderaterna eller för den
delen Kristdemokraterna verkar se den regionala
obalansen som ett problem. Den regionala obalansen
existerar inte i den moderata verkligheten. Modera-
ternas recept för att förbättra kommunernas ekonomi
är ökad tillväxt genom fler sysselsatta som i sin tur
skapar ökade skatteintäkter. Så långt kan jag hålla
med, men jag kan inte se logiken i att det ska ske
genom avreglering av arbetsmarknaden, en mer flexi-
bel lönebildning eller en lägre skatt på investeringar
och arbete. Det handlar alldeles för mycket om dy-
namiska effekter av ideologisk karaktär. Det är en
logisk kullerbytta att påstå att sänkta skatter innebär
mer resurser till kommuner och landsting. Att sänka
skatten för att få mer resurser till kommunsektorn
måste i det här sammanhanget vara i allra högsta grad
kontraproduktivt.
En annan ideologisk trolleriformel är att privatise-
ring skulle ge skattebetalarna både billigare och bättre
vård, skola och omsorg. Verkligheten har visat på
motsatsen. Det har varit svårt att hålla totalkostnads-
kontrollen. Man skapar en konstgjord marknad där
det görs ständiga förändringar i spelregler och pris-
sättning beroende på den ekonomiska situation som
kommunen eller landstinget har. Kvalitetsförbättring-
ar går inte att utläsa. Medborgarnas insyn försämras.
Fru talman! Moderaterna, Centerpartiet och Folk-
partiet vill avskaffa anslaget till Kommundelegatio-
nen och till viss del Bostadsdelegationen. Att mode-
rater och folkpartister vill avskaffa det riktade stödet
kanske inte förvånar mig, men jag är lika förvånad
som Sonia Karlsson och statsrådet Lövdén över att
också centerpartisterna sällar sig till denna skara. Det
överraskar nog många med mig, speciellt med tanke
på att Centerpartiet säger sig vilja måna om de kom-
muner och landsting som har det svårt på grund av
strukturella problem, t.ex. att befolkningen minskar.
Jag blir inte mindre undrande med tanke på att det
också finns en koppling mellan Kommundelegationen
och de orter som kommer att drabbas av försvarsned-
skärningar, där Centerpartiet spelar en central roll. En
av dem som sitter med i Kommundelegationen är
centerpartist och finns också med i försvarsuppgörel-
serna. Kan man lita på att centerpartisterna kommer
att arbeta med de här frågorna på ett seriöst sätt när
moderpartiet inte tror på Kommundelegationen?
Idealet vore naturligtvis att man inte skulle behöva en
kommun- eller en bostadsdelegation. Men man måste
utgå ifrån de faktiska ekonomiska förhållandena.
Stödet behövs under en övergångsperiod. Kommunal
verksamhet är en viktig del i infrastrukturen.
Vänsterpartiet har aktivt bidragit till att anslaget
förstärktes. Det är samtidigt viktigt att poängtera att
det handlar om en individuell prövning av varje an-
sökning, och en aktiv och ömsesidig dialog ska ske
mellan den som ansöker och Kommundelegationen.
Det får inte bli några tendenser som liknar tvångsför-
valtning. För övrigt kommer Vänsterpartiet att aktivt
medverka för att resultatet av Kommundelegationens
arbete får avsedd effekt.
Fru talman! Avslutningsvis ska jag nämna något
om de motioner som berör kostnads- och inkomstut-
jämningssystemet. Till Per Landgren vill jag säga:
Den kommunala sjävlstyrelsen är starkare i Sverige
än i de flesta andra länder. Det anges i regeringsfor-
men som en av folkstyrelsens grunder. Den kommu-
nala beskattningsrätten har emellertid kringskurits
genom olika beslut under 90-talet. Vänsterpartiet
tycker att det har varit bra att ansvaret för den offent-
liga välfärden - skola, vård och omsorg - tagits över
av kommuner och landsting. Det gagnar demokratin,
men för att den kommunala självstyrelsen ska fungera
krävs att kommunerna garanteras likvärdiga ekono-
miska förutsättningar.
Vi hade nyligen, så sent som i juni i år, en grund-
lig debatt om inkomst- och kostnadsutjämningssys-
temet. Det finns en grundläggande skillnad mellan
framför allt moderaterna och oss. Moderaterna vill
avskaffa systemet. Kritiken riktas hårdast mot inkom-
stutjämningssystemets långtgående inkomstutjäm-
ning. Man talar om pomperipossaeffekter, vilka i
praktiken aldrig har visat sig vara reella.
Vänsterpartiet kommer att medverka till att be-
folkningsförändringarnas konsekvenser för kommu-
nernas verksamhet och ekonomi beaktas i kostnads-
utjämningssystemet och att merkostnaderna för hälso-
och sjukvård i storstadsregioner och glesbygd får en
rättvis behandling. Med förtur behandlas kompensa-
tion för befolkningsminskning i landsting. Vi ser även
över inkomstutjämningssystemets eventuella pompe-
ripossaeffekter. Dessutom har arbetet med analys av
jämställdhetsaspekterna i utjämningssystemet påbör-
jats, och vi ser fram emot att det blir klart.

Anf. 80 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är spännande med
det ideologiska anslag som Siv Holma hade i början
av sitt anförande. En sak som jag har fått lära mig är
att om kritik ska träffa ska beskrivningen av det man
kritiserar vara riktig och fullständig. När den inte är
det faller kritiken.
Siv Holma talade inledningsvis om en borgerlig
människosyn. För mig är det ett väldigt konstigt be-
grepp. Där får Siv Holma gärna definiera vad det är
fråga om.
Vi kristdemokrater har ju talat om en kristen
människosyn under många år. Vi har också talat om
personalism och en personlistisk människosyn. Där
kan man ingalunda säga att människan på något sätt
likställs med en kund. Att reducera människan på ett
sådant sätt är för oss fullständigt främmande. Jag går
inte in mer på det. Det gör ju också att människan
som medborgare aldrig kan vara ensam. Vi är därför
överens om att individualismen kan hamna i problem
i ett samhällsbygge där man lyfter fram den enskilde
på flertalets bekostnad.
Fru talman! Siw Holma sade också att modeller
från näringslivet inte är en lösning. Jag skulle vilja
säga att för vår del handlar det inte alls om att nä-
ringslivet skulle vara modellen för offentlig verksam-
het. Men ibland sysslar kommunerna och det offentli-
ga med alldeles för mycket och då är det lämpligt att
knoppa av verksamheter och bolagisera som en trä-
ning inför en privatisering, försäljning eller något
liknande.
En stark offentlig sektor är en förutsättning för en
stark ekonomi - något sådant, fru talman, tror jag att
Siw Holma sade. Jag skulle vilja säga att det där med
förutsättning uppfattar jag som helt fel. Snarare skulle
en stark offentlig sektor - jag skulle vilja säga en väl
fungerande offentlig sektor - vara en följd av en stark
ekonomi. Jag tror att ni har fått fel tågordning på
saker och ting.
Det finns fler saker att säga.

Anf. 81 SIW HOLMA (v) replik:
Fru talman! Det här med borgerlig syn och det jag
utvecklade om att vara medborgare eller kund i
kommunal eller landstingskommunal verksamhet
handlar faktiskt om hur marknadslösningarna har
utvecklats i många kommuner och landsting. Konkur-
rensutsättningen har lett till privatisering och i extre-
ma fall utförsäljning. Valfriheten har också tenderat
att leda till att man ser på människor som har olika
behov av skola, vård och omsorg som kunder. Det
handlar om köp-och-sälj-system. Det är de faktiska
förhållanden som många kommuner och landsting
lever med.
Sedan är det glädjande att kristdemokraterna inte
vill ha den utvecklingen. Tyvärr har verkligheten
dock visat att många kristdemokrater deltar i att ut-
veckla den gemensamma sektorn på det sätt som jag
beskrev.
Så till modeller från näringslivet. Alldeles för ofta
har man sett på hur näringslivet fungerar och velat
applicera det på den kommunala och landstingskom-
munala verksamheten. Det har också inneburit att
totalkontrollen av ekonomin har försämrats avsevärt.
Demokratin har minskat väldigt mycket för de förtro-
endevalda men också för den personal som finns i de
här verksamheterna.

Anf. 82 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Problemet var att Siw Holma tillvita-
de oss kollektivt en reduktionistisk människosyn som
är oss kristdemokrater - alla vågar jag nästa säga -
fullständigt främmande. Det är inte något som vi
driver på något sätt.
Detta att använda sig av marknadslösningar i
kommuner och landsting behöver inte alls ha med en
sådan reduktionistisk människosyn att göra. Det kan
vara rena effektivitets- och förvaltarskapsskäl som
ligger bakom sådana saker.
Sedan, fru talman, informerade Siw Holma mig
om att kommunal självstyrelse fanns i regeringsfor-
men. Det är klart att det inte har undgått mig. Frågan
är om Siw Holmas parti, regeringspartiet och andra
lever efter detta. Vad jag var ute efter tidigare i de-
batten var om det fanns någon typ av intellektuell
eller ideologisk motivering till kommunal självstyrel-
se. Att hävda att det står i regeringsformen borgar
egentligen för ganska lite. Vi har ju sett hur beslut
som har fattats härifrån inkräktar på denna kommu-
nala självstyrelse.
Min fråga tidigare var om detta var en spegling av
verkligheten - av hur samhället ser ut, av hur det
byggs upp. Jag talade om naturliga gemenskaper och
om inneboende naturliga rättigheter. Det var ett reso-
nemang där jag öppnade för en ideologisk diskussion.

Anf. 83 SIW HOLMA (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet har gjort sig känt för
att försvara den kommunala självstyrelsen. Jag tror att
t.o.m. kristdemokraterna var för kommunalt skatte-
stopp. Jag tyckte att det inkräktade på självstyrelsen.
Balanskravet har vi också haft invändningar mot.
Men eftersom vi lever i en demokrati måste vi själv-
klart också acceptera demokratiskt fattade beslut.
Jag sade också i mitt anförande att man har in-
kräktat på den kommunala självstyrelsen. Men jag
kan förstå t.ex. statsrådet Lövdén när han säger att det
finns en diskussion om vad självstyrelsen egentligen
innebär. Men vår linje har, tycker jag, varit väldigt
klar på den här punkten.

Anf. 84 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att Siw Holma inte bara har
missuppfattat den kristdemokratiska människosynen
och synen på den offentliga sektorn. Hon har miss-
uppfattat även den liberala synen på den offentliga
sektorn.
I vår vision är den offentliga sektorn finansierad
gemensamt, så där tycker vi samma sak. Däremot
finns det ingenting som säger att verksamheten också
ska organiseras under offentliga monopol. Det är där
skillnaden ligger.
Siw Holma säger att människor inte uppfattas som
medborgare utan som kunder. Enligt vår syn är män-
niskor både kunder och medborgare. De är medborga-
re, de går och röstar, de deltar i den offentliga debat-
ten, de deltar i statsdelsnämnder och de är politiskt
aktiva. Och det är vi absolut för och vill främja.
Men de är också kunder. Vad är det för fel med att
folk kan välja bort ett dagis som inte fungerar? Vad är
det för fel med att folk kan välja den skola som passar
just deras barn? Jag förstår inte på vilket sätt det här
är en hemsk människosyn. På vilket sätt kan verk-
samheten bli sämre av att folk kan välja?
Siw säger, fru talman, att demokratin tynar bort av
en marknadsekonomisk utveckling. Jag vill påstå att
demokrati och marknadsekonomi går hand i hand.
Det är snarare inom de kollektivbaserade ekonomiska
system som Siw Holma förespråkar som vi har sett att
fruktansvärda diktaturer vuxit upp, så jag delar inte
den uppfattningen.
Det nämndes att vi förespråkar de verksamhets-
former som finns inom näringslivet. När det gäller
användning av prismekanismer och konkurrens - ja.
Det stämmer. Vi tycker faktiskt att marknadsekonomi
är effektivt och fungerar bättre. Avarter i form av
kommunala bolag, som är ett felaktigt sätt att ta till
sig verksamhetsformer, vill vi däremot begränsa och
avveckla. Är ni beredda att stödja oss i en avveckling
av kommunala bolag?

Anf. 85 SIW HOLMA (v) replik:
Fru talman! Först och främst till detta med att
kommun och landsting ska vara finansierade gemen-
samt. Där har vi en samsyn.
Det har vi däremot inte när det handlar om hur
verksamheten ska vara organiserad. Vi tycker att det
är viktigt att den organiseras ur ett demokratiskt per-
spektiv. Förtroendevalda får inte bli enbart någon
form av beställare. Förtroendevalda ska ha ett hel-
hetsansvar för verksamheten. De ska också prioritera
och se till att man får en verksamhet som alla kan få
tillgång till.
Valfriheten, som har varit på tapeten under senare
tid och som Folkpartiet förespråkar, har ju faktiskt
visat sig få negativa effekter i form av segregation. Vi
vill ha en kommunal och en landstingskommunal
verksamhet där alla ryms och där ingen marginalise-
ras. Vi vill inte att man ökar klyftorna mellan fattiga
och rika. Det tog jag också upp i mitt anförande. Det
är ett demokratiskt verktyg för att uppnå t.ex. jämlik-
het, jämställdhet, ekologisk hållbarhet, regional ba-
lans osv. Där har vi alltså en skiljaktighet i synen på
hur kommuner och landsting ska formas.
Jag vill också ta upp det som folkpartisten Bijan
Fahimi sade om förnyelse och utveckling. Inte heller
vi är i alla lägen nöjda med hur kommuner och lands-
ting fungerar. Också vi vill förnya, men vi vill ha
personalen och brukarna med oss.

Anf. 86 BIJAN FAHIMI (fp) replik:
Fru talman! Siv Holma är mer angelägen om att
de förtroendevalda ska ha makt. Jag tycker att det är
viktigare att medborgarna ska kunna bestämma mera.
Har man mer av marknadsmekanismer, konkurrens
och privata alternativ får medborgarna mer att säga
till om, och det är bra.
Fru talman! Siv Holma nämner också att ökade
valmöjligheter leder till mer av segregation. Jag för-
står inte hur det kan bli segregation om folk kan få
bestämma mer. Om jag vill skicka mina barn till en
skola som motsvarar mina önskemål, på vilket sätt
kan det då bli sämre? Älskar politikerna mina barn
mer än jag själv gör? Det tror inte jag. Jag tror att
valmöjligheterna och mer av alternativ minskar seg-
regationen.
Man kan inte efter två tre år säga: Vi har provat
allting som ni har försökt att göra och vill stoppa det,
eftersom det har varit fel. Ge människor mer av val-
frihet, så blir det mindre av segregation!

Anf. 87 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Man har funnit segregation när man
har tittat på skolor framför allt i vissa områden i stor-
städer. Visst finns den. När man ser på andra delar av
landet, t.ex. den del som jag kommer ifrån, finner
man inte segregation, men där finns inte heller de
avarter av privata lösningar som man möter framför
allt i Stockholm. Alternativa pedagogiska lösningar
ska kunna rymmas inom den gemensamt finansierade
kommunala verksamheten.
Vi har olika synpunkter på hur man ska tillgodose
de behov som människorna har. På vår sida tror vi på
en demokratisk väg att tillgodose människors behov.
Vad ni förespråkar är det som jag tog upp i mitt anfö-
rande, att människor blir kunder med ett begränsat
ansvar i sitt beslutsfattande. Vi har en helhetssyn på
detta.

Anf. 88 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Moderaterna påpekar i sin reservation
att skatteintäkterna är basen för den kommunala eko-
nomin och att kommunens skatteintäkter ökar när det
går bättre för svensk ekonomi, vilket successivt ska-
par ett utrymme för skattesänkningar. Det är alldeles
sant, och det är precis det som händer i svensk eko-
nomi just nu, med en rödgrön majoritet i Sveriges
riksdag. Ekonomin går bra. Utrymme har skapats för
skattesänkningar men också för höjningar av bidrag
till kommunsektorn, för att man där ska kunna bedri-
va en högkvalitativ verksamhet inom vård, skola och
omsorg.
För nästa år föreslås bidragen till kommunsektorn
inom utgiftsområde 25 uppgå till drygt 97 miljarder.
Av dem är 78 miljarder s.k. generella statsbidrag. Det
innebär en välkommen höjning om 4 miljarder jäm-
fört med förra året.
Den totala höjningen på utgiftsområdet sedan
1996 är nu 20 miljarder. Detta är pengar som kom-
muner och landsting verkligen behöver, eftersom de
förlorat åtskilliga miljarder - nästan lika mycket - på
grund av de avdragsgilla egenavgifter som infördes i
samband med pensionsöverenskommelsen. Nu håller
man på att rätta till detta.
Förutom den här bidragshöjningen kommer den
höga tillväxten kommunsektorn till del i form av
lägre socialbidragskostnader och högre skattein-
komster.
Den näst största posten på utgiftsområdet är det
statliga utjämningsbidraget till kommuner och lands-
ting. Syftet med det här bidraget är, som andra talare
har framhållit, att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner och landsting att bedri-
va sin verksamhet oavsett strukturella förhållanden.
Miljöpartiet anser att det här utjämningssystemet
är mycket viktigt, och jag avvisar liksom tidigare
Sonia Karlsson moderaternas påstående att utjäm-
ningssystemet skulle vara grundlagsvidrigt.
Likaså anser vi inom Miljöpartiet att den tillfälliga
kommundelegationen har en mycket viktig uppgift i
att hjälpa kommuner och landsting som t.ex. på grund
av omfattande utflyttning har svårigheter att få sin
ekonomi att gå ihop. Jag yrkar därför avslag på Mo-
deraternas, Centerns och Folkpartiets förslag att av-
skaffa anslaget A2 och yrkar bifall till utskottets för-
slag i dess helhet.

Anf. 89 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag blev en halv minut försenad till
den här debatten, och det gör att de moderata syn-
punkterna kan föras fram först nu. Låt mig börja med
att yrka bifall till reservation 2 under mom. 2. Vi
moderater står naturligtvis också bakom samtliga
övriga av våra reservationer.
Låt mig dessutom omedelbart vända mig till Matz
Hammarström, som säger att det har skapats ett ut-
rymme för skattesänkningar genom ökningen av
skatteinkomster. Man skulle kunna tro att det finns ett
sådant utrymme, och det gör det också på många håll,
men situationen är ju i stället den att socialdemokra-
tiskt styrda kommuner och landsting trots de gynn-
samma förutsättningarna har passat på tillfället att
höja skatten.
Statsrådet Lövdén sade här i våras när spärren mot
kommunala skattehöjningar släpptes att det kanske
skulle bli något enstaka landsting och ett fåtal kom-
muner som skulle komma att höja skatten. Vi kan nu
se i facit att mängder av kommuner och även ett för-
hållandevis stort antal landsting har höjt skatten. De
har då tagit tillbaka det utrymme som staten skapade
genom den skattesänkning som har skett genom be-
slut här i kammaren.
Jag skulle vilja fråga Sonia Karlsson - statsrådet
Lövdén är inte kvar - hur regeringspartiet ser på
dessa kommunala skattehöjningar i det land som har
världens högsta skattetryck.
Det ämne som vi diskuterar i dag handlar i väldigt
hög grad också om det groteskt tillväxtfientliga och
grundlagsvidriga utjämningssystem som vi har för
kommuner och landsting. Det är bisarrt att vi ska
fortsätta att leva med det systemet. Alltfler, nu inte
minst ekonomijournalister, börjar få upp ögonen för
dess mycket konstiga verkningar.
Man kan i dag fråga sig om det är någon som för-
svarar marginalskatter för privatpersoner, om de
skulle uppgå till mellan 96 % och 103 %. Det gör väl
numera inte ens Vänsterpartiet. Dagens inomkommu-
nala utjämningssystem är ju så uppbyggt att kommu-
ner och landsting har precis de förutsättningarna.
Även en kommun med mycket låg skattekraft som
vidtar egna åtgärder som leder till en höjning av
skattekraften får se i stort sett hela den extra ökningen
konfiskerad.
Det här problemet gäller inte bara pomperipos-
saeffekten, som innebär att man tar över 100 % av
inkomstökningen, utan det skapas också lika orimliga
marginaleffekter om ca 95 %. Med ett sådant system
ger man inga incitament för kommunerna att själva ta
sig ur en besvärlig situation. Det är klart att det i nästa
skede leder till att det behövs en kommunakut. Den
orimliga kommunakut som man nu har inrättat leder
ju typiskt nog också till att de kommuner som har
tagit tag i sin situation får avslag på sin bidragsansö-
kan, medan de kommuner som fortfarande har en
besvärlig situation på grund av att de inte har tagit tag
i den får anslag.
Jag tycker att det var ett typiskt yttrande från ett
socialdemokratiskt kommunalråd i en kommun som
drabbats mycket hårt av det kommunala utjämnings-
systemet. Han sade ungefär så här: Jag är så oerhört
trött på att hela tiden som kommunalman bidra till
dem som det påstås vara synd om. Jag tycker att vi
har skapat ett kommunalt system i det här landet som
har tagit bort framtidstron och som är så oerhört till-
växtfientligt att jag är rädd för att vi kommer att få en
kris i rekryteringen av kommunala förtroendevalda
om det ska fortgå på det här sättet.

Anf. 90 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Det är inte riktigt trovärdigt, det Len-
nart Hedquist säger om hur förskräckligt eländigt
kommunerna, och då särskilt Stockholm, skulle få
det. Nu är det ju så att en del av de här kommunerna
har en mycket hög skattekraft och en mycket låg
skatt, exempelvis Täby och Danderyd som är ganska
speciella om man jämför med de flesta andra kom-
muner i landet.
Sedan kan man väl inte säga att det är mängder av
kommuner som höjer skatten. Det är 21 stycken av
289. I och för sig har både regeringen och utskottet
tyckt, i och med att det kommer extra statsbidrag och
goda skatteintäkter, att man ska vara återhållsam med
att höja skatten, men jag förutsätter att de kommuner
som har höjt skatten har behövt det för att klara sin
verksamhet och få ordning på sin ekonomi. Sedan
finns det också ett antal kommuner som sänker skat-
ten. Det är fem stycken, och bland dem finns Stock-
holm, som dessutom sänkte skatten förra året och
som bitterligen klagar över att pengarna inte räcker
till på grund av inkomst- och kostnadsutjämnings-
systemet. Men de räcker tydligen till väldigt bra för
att sänka skatterna. Man kanske ska fundera lite på
hur man lägger pengarna.

Anf. 91 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Det är bra att det finns kommuner
som ställer medborgaren och skattebetalaren i cent-
rum, och det är klart att en av de mest angelägna
åtgärderna i vårt land, med världens högsta skatte-
tryck, faktiskt är att sänka skatterna och inte minst att
sänka de skatter som drabbar låg- och medelin-
komsttagarna mest.
Men Sonia Karlsson borde kanske förklara varför
utsikterna har försämrats samtidigt som skattein-
komsterna har ökat. Statsrådet Lövdén stod här i
våras och sade att skattehöjningar skulle det nog inte
bli i kommunsektorn, och nu har vi sett hur väldigt
många skattehöjningar det har skett i både kommuner
och landsting.
Låt mig också säga att det här med Pomperipossa
som Sonia Karlsson ville ta upp är ett allvarligt pro-
blem när man tar över hundra procent av den extra
tillväxten. Här är det ju fråga om kommuner som
Boxholm, Bjurholm, Norberg och andra över hela
landet som har ganska låg skattekraft. Men när de får
en höjning av skattekraften konfiskeras hela den extra
tillväxten omedelbart av det inomkommunala utjäm-
ningssystemet. Detta är bisarrt och orimligt om man
vill ha incitament för kommunerna att bidra till eko-
nomisk tillväxt, som ju är bra för hela landet.

Anf. 92 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Det är fortfarande så att frågan är vad
man använder. I juni lyckades vi konstatera att den
Pomperipossaeffekt som Lennart Hedquist talar om
inte finns i verkligheten utan bara i teorin. Nu hävdar
då Lennart Hedquist att det finns andra exempel på
detta. Nu har vi en utredning som ska titta på om det
är så att det är vissa delar som man behöver rätta till -
ganska marginellt, skulle jag tro.
När man pratar om tillväxt är det så att vi går efter
att medelskattekraften ligger på hundra procent. Dan-
deryd har så där 174 %, och Täby har 146 %. Då kan
man väl inte säga annat än att det finns en ganska god
skattekraft som de kommunerna också givetvis har
nytta av. Sedan är det också så att skillnaden är att
man inte har några problem. De kommuner som har
problem har ju dessutom stor befolkningsutflyttning.
Jag tror faktiskt att det är så att det är 208 kommuner
som har befolkningsminskning. Däremot till Stock-
holm flyttar man in i stället. Det är klart att man då
påverkas på olika sätt. På samma sätt är de som har
behov av Kommundelegationen ju inte de som har det
på grund av inkomst- och kostnadsutjämningssystem-
et, utan det är de kommuner som ligger i de delar av
landet som inte har nåtts av den tillväxt som finns i
storstadsområdena.

Anf. 93 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jo, men det allvarliga är att kommu-
ner som ligger i sådana områden som Sonia Karlsson
talar om och som vidtar åtgärder som leder till att de
får en högre skattekraft - detta har vi sett exempel på
på senare år; kommuner i t.ex. Norrland, Västman-
land, Småland och Värmland som har haft en egen
skattekraftstillväxt som ligger över snittet - får be-
hålla låt oss säga 2 % av den extra tillväxten i bästa
fall. Täby och Danderyd får betala för den extra till-
växten. Så är det, och det är det som kallas för Pom-
peripossa.
Sedan kan en och annan LO-ekonom försöka om-
definiera vad Pomperipossa är och sedan inbilla stats-
rådet Lövdén att den definitionen håller, men de två
personerna är väl ensamma i landet om detta.
Jag tycker att Sonia Karlsson i stället borde läsa
vad statsrådet Lövdén sade i en intervju i Finanstid-
ningen, där det stod: "Enligt Lövdén ska kommuner
med stark tillväxt i skatteunderlaget inte längre få det
statsbidragsgrundande skatteunderlaget nedräknat på
samma sätt som i dag. Därmed ska en större ökning
av skatteunderlaget än i övriga landet i huvudsak
stanna i kommunens egna fickor."
Det där börjar nästan likna det vi skriver i vår
motion och i vår reservation till utskottsbetänkandet,
och vad jag hoppades få ett besked om av statsrådet
Lövdén var om man nu inser att man måste ändra
systemet, inte bara i det hänseendet att man tar bort
Pomperipossaeffekten utan också att man har möjlig-
heter att behålla tillväxten var den än kommer i hela
landet. Det incitamentet behöver man ute i kommuner
och landsting.

Anf. 94 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Lennart Hedquist upprepar sitt påstå-
ende att utjämningssystemet skulle vara grundlags-
vidrigt. Det ska bli intressant att höra, för jag minns
inte nu från i juni vilken paragraf det var som Hed-
quist hänvisade till.
Sedan undrar Hedquist hur vi ser på de kommu-
nala skattehöjningarna och underförstår, antar jag, att
kommunerna inte borde få höja skatten. Är det nå-
gonting som skulle vara ett hot mot det kommunala
självstyret så är det väl om man likt Hedquist vill
förmena kommunerna rätten att själva fastställa sin
skattesats.

Anf. 95 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Till Matz Hammarström vill jag bara
påtala att den svenska regeringsformen anger att en
kommun bara får ta upp skatt för skötseln av sina
egna uppgifter. Man får alltså inte ta upp lokal skatt
för skötseln av andra kommuners uppgifter. Det här
är den enda rimliga tolkning av grundlagen som kan
göras, och vi har grundlagsexperter bakom oss när vi
säger så. Sedan har det utbildats en form av konstitu-
tionell praxis att man bryter mot den svenska grund-
lagen i det här hänseendet.
Lagrådet accepterade ju att man kunde bryta till-
fälligt mot detta mot bakgrund av att regeringen sam-
tidigt tillsatte en utredning som skulle se över grund-
lagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten.
Den utredningen har framlagt sitt förslag, men den
ligger i en byrålåda på Regeringskansliet, och den
erforderliga grundlagsändringen är ju inte gjord.
Därmed är det här systemet grundlagsvidrigt.
Men jag tycker att det är kanske ännu allvarligare
att det är så oerhört groteskt tillväxtfientligt!

Anf. 96 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Lennart Hedquist lägger till två ord i
grundlagstexten. I grundlagen står det att kommuner-
na får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Då
lägger Hedquist till att de bara får ta ut skatt för sina
egna uppgifter. Här finns en nyansskillnad. Hedquist
lägger in sin tolkning. Han ska inte påstå att det står
så i grundlagen, för det är en tolkning som han lägger
i in lagtexten.
Lennart Hedquist svarar inte på min fråga om
hans kritik av de kommunala skattehöjningarna. Är
inte det en utmaning mot det kommunala självstyret,
Lennart Hedquist?

Anf. 97 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jo, det är klart. Kritiken mot de
kommunala skattehöjningarna är en kritik mot de
olika partiernas politiker ute i kommunerna, i regel
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister,
som höjer skatten.
Det har de t.ex. gjort i mitt eget hemlandsting, där
det inte skulle behövas någon skattehöjning. Rätten
att höja skatten har de förvisso, men det politiska
ansvaret kommer naturligtvis att utkrävas.
Sedan tycker jag att Matz Hammarström ska läsa
lite närmare om grundlagsparagrafen och lokalise-
ringsprincipen. Det är fullständigt klart att en kom-
mun bara får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
En kommun får t.ex. inte ta skatt för skötseln av and-
ra uppgifter än de kommunala i den egna kommunen.
Vi måste få ett slut på den konstitutionella praxis
som utvecklats så att vi får en överensstämmelse
mellan grundlagen och hur staten uppträder.

Anf. 98 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja rikta en fråga om sy-
nen på kommunalt självstyre. Moderaterna föreslår en
omfördelning av pengar mellan stat och kommun och
att skapa något som heter nationell skolpeng. De
pengar som eventuellt blir över i den modellen säger
moderaterna ska användas till skattesänkningar. Hur
rimmar detta med synen på kommunalt självstyre i
det här sammanhanget?
Moderaterna vill växla skatter mot mindre bidrag
och subventioner och göra skattesänkningar. Men har
de gjort någon form av analys av hur det slår fördel-
ningspolitiskt? Vilka fördelningseffekter får det? Jag
vill också knyta an lite grann till det jag sade i mitt
anförande. Var finns medvetenheten från moderater-
nas sida när det gäller de enormt stora regionala oba-
lanserna? Vad har ni för verkningsfullt recept mot
det?

Anf. 99 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag börjar med de regionala obalan-
serna. För att få till stånd en bättre balans mellan
olika landsdelar tror jag att det är väldigt viktigt att
man känner att man kan ta tag i sin situation och inte
motverkas av staten. Det sker i dag genom t.ex. ut-
jämningssystemets konstruktion. Det har redan sagts
av många här att det är när man får en ekonomisk
tillväxt som man får större möjligheter att skapa bra
välfärd i hela landet.
Det är bra att Siv Holma tog upp frågan om natio-
nell skolpeng. Vi menar att skolan bör kunna ges en
nationell finansiering. Då blir det staten som finansie-
rar den, och man lyfter av de kostnaderna från kom-
munen. Fördelen är då att pengarna kan gå direkt till
föräldrarna och eleverna som då också har en möjlig-
het att välja skola - en kommunal skola, en fristående
skola eller motsvarande.
Det är väl självklart, Siv Holma, att när staten
lyfter av det finansieringsansvaret, skapas verkligen
ett utrymme för kommunala skattesänkningar för låg-
och medelinkomsttagarna. Menar Siv Holma att hen-
nes partivänner ute i kommunerna ska vara framme
och se till att det inte blir några kommunala skatte-
sänkningar? Är det budskapet som Siv Holma vill ge
här?

Anf. 100 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Mitt budskap är att det är behoven
som ska styra vilken skattenivå vi har. Vi förespråkar
inte ideologiska skattesänkningar till vilket pris som
helst. Vi har ett ansvar för att man i första hand till-
godoser de behov som människor har av skola, vård
och omsorg. Det var intressant att inte moderaterna
nämnde den kommunala självstyrelsen i detta sam-
manhang.
En viktig faktor för att kommunal självstyrelse
kan bli verklighet är att man ger kommunerna likvär-
diga förutsättningar. Inte kan väl moderaterna på
allvar mena att det i dag råder likvärdiga förutsätt-
ningar mellan t.ex. Pajala och Täby? Måste det inte
finnas någon form av nationellt ansvar för att ge des-
sa kommuner likvärdiga förutsättningar så att man
ska kunna få en likvärdig kommunal service oavsett
var man bor?

Anf. 101 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Om man nu tar Täby och Pajala som
exempel är det två väldigt olika orter. Det går inte att
åstadkomma de likheterna de orterna emellan. Oav-
sett om det gäller Täby kommun eller Pajala kommun
är det väldigt viktigt att de ska ha möjligheter att
åstadkomma bättre förhållanden i den egna kommu-
nen. De ska inte straffas av staten i det hänseendet.
Det är naturligtvis samtidigt viktigt att staten i
grunden tillser att de ekonomiska förutsättningarna är
sådana i en kommun med låg skattekraft att den kan
sköta sina åtaganden gentemot medborgarna på ett
bra sätt. Det kan man lösa på många olika sätt. Jag
vill påstå att det absolut sämsta är dagens inomkom-
munala utjämningssystem.
Ett bra sätt är att staten lyfter över finansierings-
ansvaret för stora kostsamma saker som t.ex. skolan.
Man kan egentligen också åstadkomma detsamma för
sjukvården. Då kommer den kommunala beskattning-
en att rikta sig mer mot de genuint lokala uppgifterna
där medborgarna kan besluta vilken servicegrad de
vill lägga sig på.
Jag tror att det är väldigt viktigt för den kommu-
nala självstyrelsen att man kan ha det synsättet. Det
kommer inte att hålla i längden att vi sitter här i riks-
dagen och bestämmer in i minsta detalj att allt ska
vara lika i alla kommuner, oavsett om det är Täby
eller Pajala.

Anf. 102 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Det är inte möjligt att låta Lennart
Hedquist gå från talarstolen oemotsagd när han påstår
att systemet strider mot grundlagen. Det är tydligen
bara Lennart Hedquist och moderaterna som kan
tolka den. Alla andra - Lagrådet, konstitutionsut-
skottet, finansutskottet och riksdagen - säger att det
följer grundlagen. Inkomstutjämningssystemet inne-
bär att vissa kommuner får ett bidrag och att andra
betalar en avgift. Det är fullt förenligt med grundla-
gen.
Jag sade tidigare i mitt anförande något som jag
vill ta upp en gång till. Det mantra som Lennart Hed-
quist och moderaterna gång på gång för fram att detta
skulle strida mot grundlagen är fullständigt felaktigt.
Det är inte trovärdigt. Vi har diskuterat det många
gånger. Lämna den frågan - där Lennart Hedquist vet
att han är helt fel ute - och tillstå i stället att det är
utjämningssystemet ni ogillar.
Ni kan inte tänka er tanken på en långtgående ut-
jämning och solidaritet kommuner emellan. Det är
där skon klämmer. Om man tittar på hur det ser ut
finns det i Stockholmområdet kommuner där man har
en mycket hög tillväxt och låg skatt. Där kan man ha
en god service även om man har en låg skatt tack vare
den höga tillväxten.
Men exempelvis Täby kommun ser inte ut så att
den har alla de delar som andra kommuner har. Vi
visade i betänkandet från finansutskottet om kost-
nads- och inkomstutjämningen på hur kommunindel-
ningen blev i storstäderna. Det var inte så att kommu-
nerna gjordes så att allt som behövde ingå fanns. För
att de inte skulle bli för stora gjorde man vissa av-
gränsningar. Det gör att Täby kommun är mycket
speciell och inte alls har de problem som många and-
ra kommuner har.

Anf. 103 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Jag tycker också att grundlagsdiskus-
sionen börja bli lite tröttsam. Men det beror på att
socialdemokraterna inte tycks vilja söka någon lös-
ning. Det enklaste är att se till att vi får ett grundlags-
enligt system. Den andra möjligheten är att man änd-
rar grundlagen. Jag satt själv i den kommitté som
skulle utreda detta. Den kommittén, som leddes av
socialdemokraterna, lade fram ett förslag till grund-
lagsändring för att göra systemet grundlagsenligt.
Sonia Karlsson kan naturligtvis hänvisa till Lag-
rådets yttrande och den socialdemokratiska majorite-
ten i konstitutionsutskottet. Men den konstruktion vi
har i dag är ett tekniskt kringgående av grundlagen
som även kommittén ansåg vara otillfredsställande.
Vi kommer att fortsätta visa på att detta system är
grundlagsvidrigt till dess att det ändras.
Vi har också sagt att det kanske just nu är ännu
mer angeläget att man gör temporära förändringar i
systemet så att de groteskt tillväxtfientliga inslagen
försvinner. Dit hör att man lägger beslag på den extra
intäktsökning som en kommun kan åstadkomma
under ett år - oavsett om det är en fattig eller rik
kommun.
Sedan kan man diskutera om det är 98 % eller
103 %. Vid 103 % blir det Pomperipossaeffekt för
vissa kommuner i Stockholmsområdet. Men det är
lika illa att man har en marginaleffekt på bortemot
95-98 %! Det borde faktiskt Sonia Karlsson förstå,
för jag tror inte att hon skulle tycka att det vore så
roligt om det var en 98-procentig marginalskatt på
hennes riksdagsarvode.

Anf. 104 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! T.o.m. Lennart Hedquist vet att det
inte går att jämföra på det viset.
Vi talar om medelskattetillväxten i riket. Även de
som får hjälp är ju med här. Annars blir det ju ingen
utjämning, Lennart Hedquist! Annars skulle vi inte
kunna fördela pengar till de kommuner som har pro-
blem, som har stor befolkningsutflyttning och som
har regionala obalanser. Om vi inte hade något att
fördela skulle de inte få hjälp. Det är därför som det
heter utjämningssystem - det utjämnar skillnader. Det
finns en väldigt stor majoritet i kommunerna, t.o.m. i
moderata kommuner, i landet som tycker att detta är
bra.
Förhoppningsvis kan vi klara ut det här med
grundlagsfrågan. Detta har vi sagt ett flertal gånger:
Eftersom jag satt i samma kommitté vet jag att kom-
mittén inte sade att detta strider mot grundlagen, men
den konstaterade att det skulle kunna behövas ett
förtydligande - bl.a. för att Lennart Hedquist inte
skulle behöva ta upp frågan varje gång. Kontentan är
i alla fall att detta följer grundlagen.
För att återgå igen till Stockholms län och kom-
muner måste jag till sist säga: Med det nya systemet
kommer det att från nästa år bli 750 miljoner mer i
statsbidrag än i år. Tillväxten i Stockholms läns
landsting motsvarar 1,46 miljarder, tack vare de öka-
de skatteintäkterna. Och detta är sedan avgifterna i
systemet är betalda - så nog blir det pengar över även
i Stockholm!

Anf. 105 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Sonia Karlsson talar om ett förtydli-
gande, men det var ju nya paragrafer i grundlagen
som skulle göra utjämningssystemet grundlagsenligt.
Vi har inte sett röken av detta i riksdagen, så jag för-
modar att regeringen tycker att det är en väldigt be-
svärlig fråga, och i stället fortsätter att låta det
grundlagsvidriga systemet vara kvar som det är trots
grundlagens lydelse.
Sonia Karlsson! Man kan ha en kommunal skatte-
utjämning som ger bra förutsättningar för kommuner-
na samtidigt som man inte har några marginaleffekter
på en skattekraftstillväxt.
Vi kan ta Borgholm som exempel, som är den
kommun i landet som har lägst skattekraft. Om Borg-
holm höjer sin skattekraft blir den ökningen omedel-
bart konfiskerad. Man skulle mycket väl kunna frysa
nivån för Borgholm och säga: När ni ökar er skatte-
kraft så får ni behålla ökningen! Då skulle man åstad-
komma bra förutsättningar för Borgholm. Man skulle
ha en utjämning, men också ett incitament till Borg-
holm att medverka till ekonomisk tillväxt.
I dag är det så att alla kommuner som har låg
skattekraft inte vinner någonting om de åstadkommer
bättre förutsättningar med högre skattekraft i den
egna kommunen, eftersom systemet omedelbart kon-
fiskerar ökningen. Så kan man inte ha det i ett land
som vill åstadkomma en ekonomisk tillväxt!

Anf. 106 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Lennart Hedquist menade inte att man
skulle frysa nivån bara för Borgholm. I er motion står
det att man skulle frysa den för alla, så att de skulle få
behålla 100 %. Detta skulle man finansiera genom att
sänka det generella statsbidraget, vilket skulle göra att
alla de kommuner som har problem i olika delar av
landet skulle få vara med och betala för att kommu-
nerna med god tillväxt skulle få lite mer. Det är ju
varken särskilt fördelningspolitiskt rättvist eller ut-
jämnande.
Det finns en utredning, och det har även utskottet
kommenterat, som sitter och ska titta just på detta. Vi
vill ha en långtgående utjämning för att ge lika möj-
ligheter för kommunerna - eller för invånarna i
kommunerna - i Sverige att få en bra skola, vård och
omsorg var de än bor i landet. Det är ju det som ut-
jämningssystemet är till för. Utredningen tittar på
huruvida det går att klara detta och samtidigt ta bort
den negativa effekten - om det nu finns någon sådan.
Man kommer säkert att hitta något, men det är inga
stora förändringar som behövs, Lennart Hedquist. Det
är jag ganska säker på.

Anf. 107 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Möjligtvis eller sannolikt ligger lös-
ningen på den här konflikten i att Sonia Karlsson
tittar på lagtexten ur rent formell synvinkel, och Len-
nart Hedquist ser till intentionen. Själv brukar jag tala
om att grundlagen när det gäller det inomkommunala
inkomstutjämningssystemet går emot intentionen med
den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen
och den kommunala beskattningsrätten.
Ur en formalistisk och låt oss säga rättspositivis-
tisk synvinkel uppfattar jag att Sonia Karlsson har
rätt, men utifrån en mer intentionell tolkning, där man
faktiskt har en avsikt med grundlagens paragrafer, har
Lennart Hedquist rätt.
Jag är ingen självutnämnd arbiter, utan detta var
enbart ett inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

10 § Statsskuldsräntor m.m.

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU4
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. (prop.
1999/2000:1 delvis).

Anf. 108 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Betänkandet om statsskuldsräntorna
för år 2000 är ett i hög grad inaktuellt, för att inte
säga gulnat, dokument. På grund av Telia-Telenor-
sjabblet kan riksdagen nästa år stå inför mycket stora
problem med att få ihop den nu nästan antagna stats-
budgeten. Den näst största inkomstposten är försälj-
ning av statlig egendom. Statssekreteraren i Finans-
departementet Peter Lagerblad har inför finansut-
skottet förklarat och konstaterat att huvudparten av de
budgeterade 95 miljarder kronorna för försäljning av
statlig egendom just kommer från Telia-Telenor-
försäljningen.
Det krävs antingen att man är både döv och blind
för vad som händer runtomkring oss dagligen och
stundligen eller att man är någon sorts genetisk opti-
mist om man tror att siffrorna i betänkandet kommer
att infrias under nästa år.
Regeringens beräkning av försäljningsinkomster-
na är naturligtvis väldigt osäker - för att inte säga
skakig. Det visar inte minst utvecklingen under förra
året, 1999, trots att vi då förskonades från den typ av
bråk som vi har just nu i det stora objekt som ska
säljas ut. I statsbudgeten för 1999 upptogs motsva-
rande post till 45 miljarder kronor, dvs. knappt hälf-
ten av det nu aktuella beloppet. Regeringen räknar nu
med att utfallet i stället blir ca 0,8 miljarder. Det är
knappt tavelträff om man jämför beräknat och fak-
tiskt utfall! Det är alltså en miss på ca 44 miljarder
kronor. Jämför detta med de marginella avvikelserna i
oppositionens budgetalternativ, som finansutskottet
har ägnat en stor del av denna höst åt att med lupp
nagelfara nästan ned till minsta krona och öre! Det
handlar alltså om en felbudgetering på 44 miljarder
för förra året. Det bidde alltså en ganska liten tumme
av de planerade statliga utförsäljningarna under 1999.
De beräknade försäljningar som inte kunde ge-
nomföras under 1999 beräknar regeringen nu ska
genomföras år 2000 i stället. Till de aktuella me-
ningsskiljaktigheterna som vi har kunnat observera i
Telia-Telenor-bråket kommer nu också att Miljöpar-
tiet, ett av partierna bakom fusionen och bakom ma-
joritetstexten i detta betänkande, kräver att hela fu-
sionen ska rivas upp. Ett av partierna bakom denna
text kräver att fusionen ska rivas upp. Det är inte
någon särskilt djärv ståndpunkt att inta i dagsläget.
Det tycker de allra flesta i opinionsundersökningar,
bland politiker av olika schatteringar och bland an-
ställda i de här bolagen.
Jag vill därför fråga Carin Lundberg som repre-
sentant för regeringspartiet och Matz Hammarström
som representant för Miljöpartiet hur denna dramatis-
ka förändring av förutsättningarna för den ekonomis-
ka politiken kan få passera så totalt spårlöst förbi i det
övriga riksdagsarbetet, bl.a. med detta betänkande om
statsskuldsräntorna.
Matz Hammarström har för övrigt inte ens begärt
ordet i den här debatten där man ska försöka kratsa
kastanjerna ur elden när det gäller det förslag som
hans eget språkrör har lagt fram, nämligen att man
ska riva upp ett avtal som står för merparten av dessa
95 miljarder kronor. Det vore intressant att höra hur
man har tänkt sig att detta ska gå ihop. Får det inte
några som helst effekter på budgeten om det här be-
slutet rivs upp? Eller vill Miljöpartiet att Telia i stäl-
let, om ert förslag går igenom, ska privatiseras som
det går och står enligt den tidtabell som var tänkt för
det sammanslagna Telia-Telenor? I så fall är det en
intressant ståndpunkt. Hur ska ni annars fylla upp
hålet på 80-90 miljarder samt tillkommande räntor på
den ökade statsskulden jämfört med det budgeterade
förslaget som kommer att börja gälla om 15 dagar,
Matz Hammarström? Budgeten börjar gälla om 15
dagar.
Och var står Vänsterpartiet i denna fråga? Jag
noterar att Johan Lönnroth, som annars är talför, har
lämnat lokalen när vi nu ska diskutera effekterna av
denna fråga. Vänsterpartiet har varit oerhört i elden,
för att uttrycka sig försiktigt, när det har gällt att
granska oppositionens budgetalternativ. Här finns det
enorma avvikelser som man inte är intresserad av att
diskutera.
Den här turbulensen och det skådespel som vi har
sett under de senaste dagarna runt Telia-Telenors
styrelse och de ansvariga statsråden gör naturligtvis
att det finns goda skäl att ifrågasätta möjligheterna att
privatisera det här företaget under år 2000 till de
beräknade beloppen. Därför finns det all anledning,
fru talman, att uppmärksamma majoriteten på att
beräkningarna av inkomsterna också den här gången
kommer att bygga på mycket osäkert underlag och att
de sannolikt är mycket kraftigt överskattade. Följden
av detta kan mycket väl bli starkt växande
statsskuldsräntor.
Det är ingen djärv hypotes att utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor riskerar att belastas med tillkom-
mande räntekostnader på 4-5 miljarder nästa år om
affären går i stöpet och den ideologiska blockeringen
mot en utförsäljning av enbart Telia dröjer sig kvar.
Just den blockering som finns inom regeringspartiet
och Vänsterpartiet - jag vet inte hur det är i Miljö-
partiet - mot att sälja Telia separat och få en värde-
ring av dessa aktier är själva motivet till den fusion
med det norska Telenor som vi nu betraktar sönder-
fallet av. Det var ju därför att man inte ideologiskt
klarade av en privatisering av Telia, som annars hade
varit det riktiga och som hade gett det största värdet,
som man har gett sig på detta gigantiska projekt. Mot
den bakgrunden skulle det vara intressant att veta om
ni nu måste hitta någon annat statligt företag någon
annanstans för att slå ihop er med innan man kan göra
en försäljning. I så fall är detta hål i statsbudgeten ett
oerhört stort problem. Då kommer det att ta mycket
lång tid innan man har fått ihop debet och kredit både
när det gäller statsskuldsräntor och när det gäller
intäkterna på försäljningsavgifter.
Fru talman! För en stund sedan konstaterade vi
här i kammaren att just den kassamässiga princip som
vi har för statsbudgeten inte på något sätt skiljer
mellan räntekostnader och ränteinkomster å ena sidan
och intäkter från kapitalförsäljning å den andra sidan.
Det här får precis samma effekter. Det drabbar rakt in
i statsbudgetens kärna. Det drabbar möjligheterna att
bedriva den verksamhet man har tänkt sig. Det drab-
bar möjligheterna att sänka skatter och möjligheterna
att amortera på statsskulden.
När det nu av allt att döma riskerar att falla sam-
man kommer detta att få mycket långtgående effekter
för räntorna på statsskulden. Med ränta kan det ham-
na uppemot 100 miljarder kronor, fru talman. Det
handlar om en budget som börjar fungera om ca 15
dagar. Min fråga är: Vad tänker socialdemokraterna,
vänsterpartisterna och miljöpartisterna göra åt detta?
Ni har budgeterat 10 miljoner kronor för oförutsedda
utgifter. Det lär inte ens räcka för att hälsa på de kon-
sulter som ni behöver om detta går i stöpet.

Anf. 109 CARIN LUNDBERG (s):
Fru talman! Det har gått ganska lång tid på dagen.
Därför tänker jag uttrycka mig rätt kort.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riks-
dagen ska bemyndiga regeringen att besluta om att
ramanslaget Räntor på statsskulden får överskridas
om det är nödvändigt för att fullgöra statens betal-
ningsansvar.
Regeringen föreslår att riksdagen ska bemyndiga
regeringen att också besluta samma sak när det gäller
Riksgäldskontorets provisionskostnader.
Man föreslår också att riksdagen ska besluta om
att anvisa anslagen under utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor.
Ett enigt utskott har ställt sig bakom regeringens
förslag. Kristdemokraterna har i ett särskilt yttrande
påpekat att man räknar med mer inkomster från utför-
säljningar, och därför har man en annan beräkning av
räntans storlek.
Men faktum är att riksdagen har ställt sig bakom
regeringens förslag till utgiftsramar för år 2000.
Riksdagen har därmed också beslutat att utgifterna
för utgiftsområde 26 Räntor på statsskulden inte får
överstiga 81 810 miljoner kronor.
I dagens förslag från finansutskottet finns ingen
erinran mot regeringens förslag till medelsberäkning
på utgiftsområdet, inte heller mot de villkor som
enligt regeringen bör förknippas med utnyttjandet av
anslaget för oförutsedda utgifter. Utskottet tillstyrker
alltså den föreslagna anslagsfördelningen inom ut-
giftsområdet. Diskussionen här i dag handlar om
räntan på statsskulden där ett enigt utskott har ställt
sig bakom regeringens förslag.
Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande.

Anf. 110 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det är inte svårt att läsa upp be-
slutsmeningarna i majoritetstexten i det här betänkan-
det som Carin Lundberg just nu har gjort. Det är
kanske något svårare att svara på de frågor som jag
har ställt. Vad tänker man göra om dessa beräkningar
faktiskt inte infrias?
Det är ju så, Carin Lundberg, att det finns ett
ganska starkt samband mellan om man får inte de här
pengarna och räntan på den resterande statsskulden.
Låt oss säga att det blir en fördröjning med upp till ett
år, vilket inte är osannolikt om det hela skulle gå i
stöpet.
Då handlar det, Carin Lundberg, om ökade utgif-
ter i storleksordningen 4-5 miljarder kronor!
Det är alldeles rätt som Carin Lundberg säger:
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag i
denna del. Men nu har vi en debatt, och det pågår just
nu ett mycket dramatiskt skeende som kommer att
påverka just denna utgiftspost. Då är min fråga: Har
Carin Lundberg någon handlingsberedskap? Finns det
några tankar om vad man ska göra med statsskulds-
räntorna, som är en del av det mycket stora bortfall av
inkomster som uppstår om det vi nu dagligen ser på
TV, hör om i radio och läser om i tidningarna skulle
falla samman?
Det vore intressant om Carin Lundberg kunde ge
oss någon vägledning i det avseendet.

Anf. 111 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag måste erkänna att jag blev lite
förvånad under utskottssammanträdet i går. När lis-
torna där vi anmäler oss till debatten skickades runt
upptäckte jag att man hade anmält sig till det här
ärendet, utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor. Det
brukar ju vara ett s.k. klubbärende. Så har det varit
under alla år som jag har suttit i riksdagen. Så var det
när vi beslutade om budgeten för 1992, 1993 och
1994, och då hade vi stor anledning att diskutera just
statsskulden och statsskuldsräntorna.
Nu har det här blivit en stor diskussionspunkt - nu
när budgeten är spikad, när det är en bra budget, när
saneringen är avslutad, när svensk ekonomi är inne i
en stark expansionsfas, när tillväxten är hög och in-
flationen låg och arbetslösheten minskar, t.o.m.
hemma hos mig i Västerbotten, och budgetöver-
skottsmålen kommer att uppnås.
Men då är det som Mats Odell påpekar: Budgeten
är inte sanningen, hela sanningen och ingenting annat
än sanningen. Det kan ju komma förändringar. Skulle
det bli sådana ska naturligtvis riksdagen diskutera
detta. Det sätt på vilket riksdagen ska göra det har vi
diskuterat tidigare i dag när vi talade om budgetpro-
cessen. Vi har haft andra exempel - information från
regeringen, särskilda debatter och allt möjligt.
Vi har ett exempel på dagens föredragningslista,
där det finns en motion av Lars Leijonborg m.fl. Den
är väckt enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen med
anledning av händelse av större vikt. Eftersom vi har
ett beredningstvång vill inte jag föregripa den här
frågan. Den kommer att diskuteras i riksdagen.

Anf. 112 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Carin Lundberg vet inte hur rätt hon
kan ha. Det kan vara så att saneringen är avslutad och
det inte blir mer pengar att amortera på statsskulden
om det här går i stöpet. De här pengarna var till stor
del tänkta att gå just till denna sanering.
Men det är också så att de ränteminskningar som
uppstår genom den här amorteringen redan är inteck-
nade för andra saker i statsbudgeten. Här uppstår ett
stort hål.
Nu säger Carin Lundberg att det här brukar vara
ett klubbärende, vad nu detta innebär. Okej, låt oss
säga att det brukar vara ett klubbärende. Det är bara
det att förra året saknades det 44 miljarder, och det
fick sina konsekvenser. Nu kommer det eventuellt att
saknas ytterligare 80-90 miljarder. Kalla inte detta ett
klubbärende, Carin Lundberg! Det här är en mycket
allvarlig situation för statens budget som har inträtt.
Jag hoppas få höra något om detta från regering-
en, Matz Hammarström och någon vänsterpartist. Jag
ser nu att Siv Holma har kommit in i lokalen. Hon
kanske kan meddela Vänsterns aktuella ståndpunkt i
den här frågan. Jag tycker att det vore oerhört angelä-
get.

Anf. 113 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att vi pratar om två saker -
minst. Det jag påstår är ett klubbärende, som vi van-
ligtvis inte debatterar utan bara beslutar om, är just en
sådan här redovisning och ett sådant här bemyndi-
gande som det handlar om i dag. Där, i det bemyndi-
gandet, saknades det inte 44 miljarder i fjol, lika lite
som det saknas pengar i dag.
Beslutet gäller att regeringen ska ha ett bemyndi-
gande om att använda ramanslaget Räntor på
statsskulden. Man ska också få använda Riksgälds-
kontorets provisionskostnad på samma sätt. Det är det
vi diskuterar i dag.

Anf. 114 GUNNAR HÖKMARK (m):
Fru talman! Vad vi just nu ser är en avancerad
form av strutspolitik. Alla i den här kammaren -
förvisso inte så många just nu - och även runtom-
kring i det svenska samhället vet att det som just nu
sker påverkar statsbudgeten och statens olika utgifter.
Jag tror inte att någon företrädare för regeringsmajo-
riteten i denna kammare vill hävda att det som sker i
dessa dagar - när vi ska fatta beslut om en av de stör-
re utgiftsposterna, nämligen statsskuldsräntorna - inte
spelar någon roll. Ändå avslog finansutskottets majo-
ritet vid sammanträdet i går ett yrkande från mig om
att man i den slutliga sammanställningen över statens
budget skulle ta ställning till den osäkerhet som nu
finns på grund av att regeringen i sin budget räknar
med inkomster på 95 miljarder genom privatiseringar.
Fru talman! I grunden handlar detta om mer än en
tiondel av den svenska statens budget. Det handlar
om mer än en tiondel, både när det gäller de inkoms-
ter som staten räknar med för att kunna amortera och
också när det gäller frågan om hur statsskuldsräntorna
ska utvecklas. Det är mer än en tiondel som avgör
skillnaden mellan om statsbudgeten ska visa över-
skott eller underskott. Alla vet ju att det underliggan-
de underskottet är drygt 40 miljarder minus. Så det är
klart att det spelar roll.
Det är också självklart, precis som Mats Odell sa-
de, att en sådan här fråga inte kan avfärdas som bara
ett klubbärende. Om vi vill att medborgarna runtom-
kring i vårt samhälle ska ha förtroende för den bud-
getprocess som vi har måste man självklart diskutera
inte bara de små, små beloppen utan också, som i det
här fallet, de stora, stora beloppen.
Staten, dvs. regeringen, har i sin budget räknat
med att få in nästan 100 miljarder kronor genom
privatiseringar. Huvuddelen skulle komma från en
försäljning av ägandet i Telia-Telenor. Det är få som
kan tro att detta kommer att fortgå såsom tänkt, och
därför måste vi självfallet diskutera konsekvenserna i
dessa olika delar.
Som påpekats tidigare är också de här siffrorna i
högsta grad osäkra även för det budgetår som vi nu är
inne i. Då föreslog regeringen först att man skulle
räkna med privatiseringar som skulle ge 15 miljarder.
Därefter höjde man siffran till 45 miljarder. Sedan
landade man på 0,8.
Därför måste jag ställa frågan till majoritetens fö-
reträdare: Tror ni att det som nu sker inte påverkar
statens budget i en väsentlig omfattning?
Jag tycker att det hade varit rimligt om en företrä-
dare för regeringen hade varit här, då detta är en så
pass stor och utomordentligt avgörande fråga.
Om samma sak händer år 2000 som hände 1999,
dvs. att försäljningen av statligt ägande över huvud
taget inte blir av den omfattning som man tänkt sig
utan kanske som den blev 1999, får vi en kraftig
utveckling av statsskuldsräntorna. Då är hela den
beräkning som här finns direkt oseriös och ett slags
bluffpolitik. Då är också det ärende som vi i morgon
ska ta ställning till, nämligen sammanställning av
statens budget, ett medvetet försök att dupera svenska
folket.
Därför skulle jag med viss skärpa vilja ställa frå-
gan: Anser majoritetens företrädare i den här kamma-
ren att det som nu sker inte påverkar statsskuldsrän-
tornas utveckling? Anser ni att det är ett faktum att
det finns en betydande risk att det underliggande
budgetunderskottet, på grund av att en engångsför-
säljning inte genomförs, faktiskt blir rätt betydande
stort?
Vi hörde tidigare, fru talman, att socialdemokra-
ternas företrädare sade att saneringen är avslutad. Är
saneringen avslutad om man har ett minus i budgeten,
när man inte längre kan täcka minuset med försälj-
ning av statlig egendom, när statsskuldsräntorna väx-
er?
Fru talman! Det här ärendet är inte ett klubbären-
de. Det handlar om mer än en tiondel av statens bud-
get. Det har ett direkt avgörande inflytande på hur
statsskuldsräntorna utvecklas.
Jag vill understryka att de tre olika partier som
bildar regeringens majoritetsstöd i riksdagen faktiskt
bör ge besked. Ska vi i kammaren låtsas som om
ingenting har hänt, eller är ni beredda att redovisa vad
som ska göras för att budgetens innehåll ska uppfyl-
las? Medger ni att det som nu sker påverkar budge-
ten? De tre olika alternativen måste man ha svar på.
Jag tycker att det är rätt rimligt att det svaret läm-
nas dagen innan riksdagen slutgiltigt ska ta ställning
till sammanställningen av statens budget. Det vi ska
hålla på med här får inte vara bluffpolitik. Ger ni inte
svar låter ni budgeten bli en bluff gentemot svenska
folket.

Anf. 115 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag måste få ställa en motfråga till
Gunnar Hökmark. Vad är egentligen avsikten med
dagens debatt? Är det att vi ska börja om med diskus-
sionen om budgeten och riva upp riksdagens beslut
från den 18 november?
Enligt min uppfattning har vi beslutat om budge-
ten. Vi har t.o.m. beslutat på ett sätt som är unikt. Vi
har inte ändrat på något anslag.
Om vi tittar på statsskuldsräntan ser vi att den ti-
digare under hela 90-talet varit den största utgift-
sposten i statens budget. Genom de överskott vi nu
har kan vi amortera på den offentliga skulden i snabb
takt. Nettoskulden kan vara så gott som borta år 2002.
Redan år 2000 kommer den offentliga sektorns brut-
toskuld att understiga 60 % av bruttonationalproduk-
ten. År 1994 var den 76,5 %.
Men nu menar Gunnar Hökmark att situationen är
så förändrad att vi måste vidta särskilda åtgärder. Då
undrar jag: Menar Gunnar Hökmark att osäkerheten
är större i dag än under åren 1991-1994? Det var ju
då, som Gunnar Hökmark väl kommer ihåg, som
statsskulden skenade och budgetunderskotten slog
alla rekord. Vi använder fortfarande var sjunde krona
för att betala räntorna på de borgerliga budgetarna.
Jag undrar helt enkelt: Har Gunnar Hökmark erfa-
renheter från den tiden som han gärna vill dela med
sig och som han menar skulle vara till gagn för da-
gens riksdag?

Anf. 116 GUNNAR HÖKMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Det är helt rätt. När den borgerliga
regeringen tog över makten skenade budgetunder-
skottet. Som socialdemokrater ibland brukar säga:
Det var som störst då. Samtidigt säger de att det var
då man vände den utvecklingen.
Vi övertog ett växande budgetunderskott. Ni
övertog ett minskande budgetunderskott. Jag tror nog
att de företrädare för majoriteten som sitter här kan
komma ihåg hur man röstade emot olika förslag till
utgiftsminskningar som likväl genomfördes och som
lade grunden till att vi vände utvecklingen. Men kom
ihåg att utvecklingen vände under borgerlig tid, inte
under socialdemokratisk tid. Då startades den ut-
veckling som Sverige fått lida av under 90-talet.
Ett skäl till att man släppte igenom växande kost-
nader från 1989, 1990, 1991 och in i 1992 var att man
tyckte att det fanns för många klubbärenden, att man
inte tog seriöst på och resonerade ärligt och öppet om
budgetens olika utgifter.
Det är klart att man kan låtsas som ingenting, Ca-
rin Lundberg. Man kan låtsas som ingenting och säga
att ingenting händer här utanför, så det kommer att bli
precis som det är skrivet i papperen. Men Carin
Lundberg tror väl inte att det som nu sker i Telia-
Telenor inte skapar risk för att siffrorna är direkt fel.
Jag skulle vilja säga att syftet med den här debat-
ten och diskussionen är att lyfta fram en medvetenhet
om detta. Är det så att 95 miljarder eller en stor del av
95 miljarder faller bort är det klart att det påverkar
statsbudgeten och ställer krav på en politik av annat
slag än den vi nu ser.

Anf. 117 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Det här är ju sista dagarna före julup-
pehållet, och julen är ju en traditionsfylld helg. Förra
året inledde moderaternas företrädare en ny tradition
före julen. Nu verkar det som om moderaterna ut-
vecklar den med att diskutera statsskuldsräntor på det
här sättet.
Jag undrar: Är det här ett exempel på det Lars To-
bisson förra året kallade en förlorad höst för opposi-
tionen? Är det så här, för att travestera det han då
sade: Strax ska riksdagen åtskiljas före juluppehållet.
Men oppositionens problem finns kvar. Vi lägger en
förlorad höst bakom oss. Det mesta tyder på att vi går
mot en förlorad vår.
Jag undrar, Gunnar Hökmark, är den här debatten
exempel på en förlorad höst och risk för en förlorad
vår för oppositionen? Vad är avsikten med denna
debatt? Är det att vi ska riva upp beslutet om budge-
ten och börja om?

Anf. 118 GUNNAR HÖKMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Förlorarna kan vara svenska folket
om vi inte i tid tar vara på det som sker runt omkring
i vår verklighet, om vi här i kammaren inte resonerar
om verkligheten som den är, utan som den utformas i
utskottsbetänkandet som man har skrivit i föreställ-
ningen att man inte ska låta sig påverkas. Då blir det
förlorat, därför att då leds man in i samma utveckling
som Sverige kom in i 1989, 1990 och 1991. Kjell-
Olof Feldt har i sina memoarer skrivit om hur man
låtsades att allting var bra, att man inte genomförde
de reformer som behövdes.
Jag skulle i all enkelhet vilja säga, som svar på
frågan om traditioner, att jag tycker att vi i den här
kammaren ska ha den bästa av traditioner, nämligen
att låta det som sker i verkligheten påverka våra dis-
kussioner. Jag tror att vi ska lämna en annan tradition,
som tyvärr är alltför stark, inte minst inom regerings-
partierna, åt historien. Det är traditionen att låtsas
som ingenting. Det är den sämsta traditionen. Den är
ovärdig denna kammare.

Anf. 119 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag säger då det, frågan är vad som är
ovärdigt denna kammare. Nu griper den borgerliga
oppositionen efter halmstrån. Förra året hade vi ett
litet spektakel här sista dagen, nu har vi ett näst sista
dagen. Det kanske upprepas i morgon också.
Under gårdagens debatt om finansutskottets ären-
den ägnade man ungefär en timme i ett glyttigt försök
att få majoriteten att skriva in i betänkandet att vi
skulle betrakta inkomsterna för såld egendom som
osäkra. Nu försöker man alltså göra en jättestor affär
av turbulensen i Telia-Telenor-fusionen.
Mats Odell påstår att det som nu händer, som han
säger - vad det nu är som händer - gör att vi får öka-
de utgifter i storleksordningen 4-5 miljarder. Det
kunde vara intressant att veta hur Mats Odell kommer
fram till den siffran.
Om de här aktierna inte säljs, Mats Odell, har vi
kvar aktierna. Då får vi en avkastning på aktierna.
Det är inte så att vi gör en förlust i den storleksord-
ning som ni påstår. På Gunnar Hökmark låter det som
om det är 95 miljarder som står på spel.
Det framgår av det betänkande vi kommer att
justera i morgon att vi har ett finansiellt överskott på
82 ½ miljard. Vi kommer säkerligen att ha ett finan-
siellt överskott oberoende av hur det går med Telia-
Telenor. Men det innebär inte att den affären är ovä-
sentlig eller ointressant.
Det jag tycker är tråkigt är att Mats Odell tycks
nöja sig med att läsa löpsedlar och rubriker. Det är
bra om man läser hela texten. Jag antar att Mats Odell
syftade på Finanstidningen i går när han sade att
Miljöpartiet kräver att fusionen rivs upp. Jag tror att
det var så Mats Odell sade. Så stod det visst på Fi-
nanstidningens löpsedel. Men om man tittar i texten
ser man att det står: Den senaste veckans turer har
blivit för mycket för Lotta Nilsson Hedström - vårt
kvinnliga språkrör - även om partiets ledamot i nä-
ringsutskottet, Ingegerd Saarinen, vill ge affären en
vecka till.
Där har vi läget i vårt parti. Vi vill ge den här af-
fären en vecka till. Det är för tidigt att dra så stora
växlar på den kris i affären som vi nu bevittnar i me-
dierna.

Anf. 120 GUNNAR HÖKMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Det blev inte så mycket att replikera
på. Jag begärde ursprungligen replik när Matz Ham-
marström sade att vi grep efter halmstrån. Det går inte
att avfärda en diskussion som i grunden handlar om
privatisering av statlig egendom omfattande 95 mil-
jarder, och som kan påverka statsskuldsränteutveck-
lingen i tidigare redovisad storleksordning om 4-5
miljarder, som en diskussion om halmstrån. Det är en
högst seriös och allvarlig diskussion.
Jag vill ställa en fråga till Matz Hammarström. Är
det inte värt att ta på allvar det som sker i verklighe-
ten eller ska vi låtsas som ingenting? Matz Hammar-
ström sade att statens siffror i budgeten visar ett över-
skott på 82 miljarder. Ja, det är efter engångsintäkter
som bygger på 95 miljarder i privatiseringar. Om det
detta år blir 0 blir det underskott redan där. Det byg-
ger på att 45 miljarder förs över från AP-fonden. Om
inte det skulle ske skulle underskottet bli ännu större.
Det underliggande budgetunderskottet är drygt 40
miljarder. Det kan bli ännu värre om man låtsas som
ingenting, accepterar att det inte sker andra föränd-
ringar i budgeten utan låtsas som ingenting och byg-
ger budgeten på föreställningen att man ska få en stor
engångsintäkt på 95 miljarder, mer än en tiondel av
budgeten, och dessutom minskande räntor till följd av
att man med hjälp av denna försäljningsintäkt kan
minska på statsskulden. Det är farligt om man inte
bryr sig om verkligheten.

Anf. 121 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi bryr oss också om verkligheten. Ni
gör en karikatyr av verkligheten.
Det skulle vara intressant att höra hur ni kommer
fram till de 4-5 miljarderna. Det skulle också vara
intressant att höra om ni beaktar den uteblivna in-
komstminskning som detta innebär om vi behåller
aktierna.
Det är uppenbart att det finns andra sätt att få in
inkomsterna till staten än just den tilltänkta fusionen.
Mats Odell har ju förslag på att vi ska få in 105 mil-
jarder på försäljning av statliga företag. Det går säkert
att hitta andra modeller.

Anf. 122 GUNNAR HÖKMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Verkligheten är att vi moderater till-
sammans med företrädare för de andra borgerliga
partierna har föreslagit en rätt lång lista av privatise-
ringar som ska kunna ske över en längre period av år
och som ger grunden för våra preciserade förslag till
intäkter i statsbudgeten. Majoriteten har inte ens pre-
ciserat vad det är man ska privatisera så att man ska
få 95 miljarder. Man har under hand låtit meddela att
det avser Telia-Telenor.
En väl så intressant fråga är vilka företag ni till-
sammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
ska privatisera, som ger 95 miljarder, om det inte blir
någonting av Telia-Telenor.
Mycket kan sägas om regeringskoalitionen, men
det är inte den mest privatiseringshungriga struktur vi
har sett i det här landet. Tvärtom, värnar man och
försvarar statligt ägande. Konsekvenserna förskräck-
er, men när det gäller budgeten just nu vore det in-
tressant att veta från en företrädare för majoriteten
vad ni ska göra om det inte blir några intäkter från
Telia-Telenor. Vad ska ni då privatisera? Det vore
rimligt att i elfte timmen få det redovisat för kamma-
ren.

Anf. 123 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är egendomligt att föra den typen
av hypotetiska resonemang utifrån vad som har rap-
porterats kring turbulensen med Telia-Telenor i
massmedierna.
Vi har fortfarande intentionen att tillsammans
med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet försöka
ro affären i hamn. Det handlar inte, som Gunnar
Hökmark påstår, om ett underskott på 95 miljarder.
Som jag sade förut är det ett finansiellt överskott i
statens budget. Hökmark vet att denna affär inte mot-
svarar hela summan på 95 miljarder.
Sedan får väl Mats Odell prata med mig angående
vad vi ska ha sagt om att riva upp fusionen.

Anf. 124 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det här påminner mycket om debat-
ten jag hade med Johan Lönnroth.
Å ena sidan, säger Matz Hammarström, är ambi-
tionen att försöka ro affären i hamn. Å andra sidan
kräver man att den ska rivas upp. Nu kommer Matz
Hammarström som vanligt med en brasklapp när det
gäller Miljöpartiets ständigt återkommande hot mot
regeringssamarbetet, nämligen att han har apterat en
fördröjningsmekanism ytterligare en vecka. Det är
den vanliga modellen. Sedan kommer kravet om ett
upprivande.
Detta förändrar inte min fråga till Matz Hammar-
ström. Hur har han tänkt sig att fylla den lucka som
uppstår om det blir upprivet? Ni kan inte kasta ur er
ett sådant krav utan att ha tänkt igenom hur det ska
bli en fungerande statsbudget.
Jag tycker att Matz Hammarström ska försöka be-
svara mina frågor. Är ni i Miljöpartiet ideologiskt
blockerade av att sälja Telia separat, att få en del ut
på Stockholmsbörsen för att få en värdering av akti-
erna, som enligt de allra flesta bedömare skulle vara
den bästa metoden för de svenska skattebetalarna att
få så mycket som möjligt för bolaget? Är detta en
möjlighet för Miljöpartiet, eller kräver ni att Telia
först måste buntas ihop med ett annat statligt företag
för att det över huvud taget ska vara ideologiskt möj-
ligt för Miljöpartiet att ställa sig bakom en sådan
försäljning? Ni är trots allt inne på en försäljning.
Krävs det att två statliga företag ska buntas ihop i ett
paket innan ni säljer? Det är den frågan jag vill ha
svar på, Matz Hammarström.

Anf. 125 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är olyckligt att vi lever i en verk-
lighet där de borgerliga partierna, liksom de flesta
tidningarna, karikerar verkligheten. Det är svårt för
mig, Mats Odell, att svara för rubriksättningen hos
Finanstidningen. Det är den han har läst. Den stäm-
mer inte. Vi har inte utfärdat något krav på att riva
upp fusionen. Ett av våra två språkrör har sagt att hon
tycker att de senaste turerna under de senaste veckor-
na har varit för mycket. Hon tror inte på affären. Så
mycket har hon sagt. Men vår representant i närings-
utskottet har sagt att vi får ge detta en vecka till.
Om Mats Odell hade läst hela texten, inte bara
löpsedeln och rubriken, hade han sett att det inte finns
någon mental eller ideologisk blockering från vår sida
mot att privatisera Telia på egen hand.

Anf. 126 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det var ett mycket positivt besked.
Det kanske kan bana väg för att frågan kan få en mer
konstruktiv hantering än den vi har sett hittills.

Anf. 127 LENA EK (c):
Fru talman och ledamöter! Den diskussion som
har varit under de senaste veckorna om Telia-Tele-
nor-affären har budgetpåverkande effekter. Vi måste
inse att också det politiska agerandet påverkar effek-
terna. Det är inte bra om ledamöter i riksdagen hante-
rar frågan på ett sådant sätt att bolagets värde påver-
kas och hanteringen av en fusionssituation påverkas.
Vi från Centerpartiets sida har uttryckt åsikten att
det är värdefullt i ursprungsläget med den fusion
mellan Telia och Telenor som pågår. Den situation
som råder nu, att detta arbete håller på att eventuellt
gå över styr, är allvarligt.
Centerpartiets hållning är att det är ledningen i det
fusionerade bolaget som behöver bytas ut för att man
sedan konstruktivt ska kunna fortsätta med fusionen.
De budgetpåverkande effekterna ser vi som så allvar-
liga att jag i dag har begärt hos finansutskottets ordfö-
rande att utskottet ska få information direkt från be-
hörig minister så snart ske kan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

FiU12 Förstärkt skydd för avvecklingen av för-
pliktelser på finansmarknaden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning
Mom. 5 (fördelningsanalys och könsuppdelad statis-
tik)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
224 för utskottet
65 för res.
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 35 v, 36 kd, 16 c, 11 fp, 12
mp
För res.: 65 m
Avstod: 1 m
Frånvarande: 18 s, 15 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 6 fp, 4 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU13 Utvecklingen av den ekonomiska styrning-
en
Mom. 1
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 2 (alternativ finansiering av infrastrukturpro-
jekt)
1. utskottet
2. res. (kd, m, fp)
Votering:
190 för utskottet
127 för res.
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 36 v, 16 c, 15 mp
För res.: 74 m, 38 kd, 15 fp
Frånvarande: 8 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp, 1 mp

FiU3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
Mom. 1 (anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret
2000)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
189 för utskottet
127 för res. 1
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 36 v, 16 c, 15 mp
För res. 1: 74 m, 38 kd, 15 fp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp, 1 mp

Mom. 2 (principerna för utjämningssystemet)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 4 (fp)
Förberedande votering:
80 för res. 2
15 för res. 4
221 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
190 för utskottet
75 för res. 2
52 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 36 v, 16 c, 15 mp
För res. 2: 74 m, 1 kd
Avstod: 37 kd, 15 fp
Frånvarande: 8 s, 8 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp, 1 mp

Mom. 3 (utformningen av inkomst- och kostnadsut-
jämningen)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Mom. 7 (kommunal skatteplanering och kommunala
koncerner)
1. utskottet
2. res. 9 (m, fp)
Votering:
228 för utskottet
89 för res. 9
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 36 v, 38 kd, 16 c, 15 mp
För res. 9: 74 m, 1 kd, 14 fp
Frånvarande: 8 s, 8 m, 7 v, 3 kd, 2 c, 3 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU4 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.10 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 15.15 då
statsminister Göran Persson skulle lämna information
om toppmötet i Helsingfors den 10 och 11 december.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 15.15.

12 § Information från regeringen om toppmö-
tet i Helsingfors den 10 och 11 december

Anf. 128 TALMANNEN:
Statsminister Göran Persson lämnar nu informa-
tion om toppmötet i Helsingfors den 10 och 11 de-
cember. Efter informationen har ledamöterna tillfälle
att i inlägg om högst två minuter ställa frågor eller
göra kommentarer. Det är också möjligt att få ytterli-
gare inlägg om högst en minut.

Anf. 129 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! I Köpenhamn 1993 öppnade dåvaran-
de EG för de forna länderna i Central- och Östeuropa
möjligheten att bli medlemmar i gemenskapen.
Luxemburg 1997 var det tillfälle när utvidgnings-
processen inleddes. Då var det sex stater som fick
beslut om att få börja medlemskapsförhandlingarna,
och de övriga fem fick ägna sig åt långsammare för-
beredelser.
Helsingforsmötet kommer vi nog att säga var det
tillfälle då EU:s utvidgningsbeslut blev fullständigt.
Nu drivs förhandlingarna med alla ansökarländerna i
Öst- och Centraleuropa.
Inga fler grupperingar ska gälla. Det är varje land
för sig självt, och resultaten är beroende av de föränd-
ringar och den kraft i förberedelserna som landet
självt kan åstadkomma.
Unionens åtagande å sin sida är att se om sitt eget
hus, så att gemenskapen är redo att ta emot nya med-
lemmar efter en genomförd regeringskonferens och
den därpå följande ratificeringen. Den förändringen
inom unionen ska vara avgjord innan år 2002 har gått
till ända.
Det säger sig självt att en utvidgningsprocess med
13 länder är ett gigantiskt åtagande - det är både för
unionen och för ansökarländerna en vattendelare. Det
sätter sin prägel på politikens alla områden. Det
kommer att innebära påfrestningar, men det kommer
också att ge stora vinster, naturligtvis, för alla de
människor som nu bor i länder som får en samhälls-
förändring som möjliggör ett EU-medlemskap - en
ekonomisk utveckling, säkerhetsmässiga fördelar och
miljömässiga fördelar.
Detta är något av Europatankens kärna; att tvinna
samman länder, att få till stånd ett växande samarbete
och en ökad integration som möjliggör ömsesidig
förståelse och omöjliggör krig mellan länderna i
unionen på vår kontinent.
Med den här bakgrunden blir Helsingforsmötet ett
stort steg i byggandet av 2000-talets Europa, ett pro-
jekt som vi kunde ana men inte vara säkra på den dag
Berlinmuren föll.
Vägen hit har inte varit alldeles rak. Det har varit
både framgångar och motgångar. Men den svenska
regeringen har bedrivit en konsekvent politik. Vi har
hela tiden verkat för utvidgning för alla ansökarlän-
der. Vi har ofta gjort det i motvind.
När vi nu ser resultaten kan vi säga att vi har
kommit dit vi ville. Jag ser det som ett exempel på att
vi kan påverka inom unionen. Sverige har på ett posi-
tivt sätt bidragit till detta utvidgningsresultat och
därmed också en god utveckling i Europa. Om det
råder ingen tvekan.
I utvidgningsdiskussionen har också sagts att vad
gäller Cypern är det klarlagt att inget kandidatland
har veto mot Cyperns medlemskap i unionen. Det är
också klarlagt att en lösning av Cypernfrågan skulle
underlätta anslutningen väsentligt, men det kan inte
ställas som ett villkor.
Vad gäller Turkiet finns följande att säga. Vi be-
slutade att Turkiet skulle bli ett kandidatland på basis
av samma kriterier som gäller för övriga kandidatlän-
der.
Det är ett gott resultat i det att unionen visar både
öppenhet mot Turkiet och trohet mot de principer
som har gällt för övriga ansökarländer. Turkiet ska
uppfylla samma krav som de övriga och kommer att
få samma slags hjälp under processen.
Vi känner de portalkrav som unionen ställer på
blivande medlemsländer. Demokrati, mänskliga rät-
tigheter och respekt för minoriteter är mycket fram-
trädande krav. I samband med att premiärminister
Ecevit besökte Helsingforsmötet framhöll han att
framsteg nu kommer att ske snabbt på MR-området.
Turkiet har en lång väg att gå också på andra områ-
den, inte minst det ekonomiska. Förhoppningen nu är
att perspektivet av medlemskap ska ha samma goda
effekt i Turkiet som det har haft i övriga ansökarlän-
der. Om det inte skulle bli framsteg kommer detta
fram i de regelbundna översynerna av Turkiets kan-
didatlandsstatus som unionen genomför. Det finns en
klar och tydlig mekanism: utan framsteg inga med-
lemskapsförhandlingar. Med framsteg blir det för-
handlingar. Processen är enkel att förstå, klar och
rättvis.
Låt mig också säga, fru talman, att det har varit
utomordentligt värdefullt att beslutet har kunnat fattas
i enighet inom den europeiska unionen och att Grek-
land har beretts möjlighet att ingående ta del av för-
beredelserna av det beslut som unionen kom att träf-
fa. Det är viktigt att de små länderna i den europeiska
unionen behandlas på ett sätt som gör att de har lika
rätt och lika möjlighet att påverka som de stora med-
lemsstaterna. Beslutet om Turkiet har visat unionens
intresse av att också lyssna på och ta hänsyn till ett
litet medlemslands intressen och behov.
När det gäller europeisk försvars- och säkerhets-
politik finns följande att säga:
Vi hade en bra diskussion om europeisk försvars-
och säkerhetspolitik i Helsingfors. Behovet av att
unionen får en bättre krishantering blev alldeles up-
penbart under Kosovokriget. Europas länder har ge-
nom åren bidragit med civil och militär personal i
kriser på många ställen, under de senaste åren huvud-
sakligen i Balkan. Men Kosovokriget visade tydligt
behovet av en snabbare reaktion, kortare beslutsgång-
ar och en effektivare basorganisation för arbetet. EU-
ländernas enheter var alldeles för sent på plats i Ko-
sovo. Detta är en kritik som vi får ta på oss. Detta är
därför sådant som vi måste hantera.
EU kan inte stå maktlöst vid kriser vid våra egna
gränser, kriser som dessutom kan spilla in i grannlän-
der och vars fruktansvärda mänskliga effekter blir
påtagliga för oss alla med nya flyktingströmmar.
Både av moraliska skäl och av rent egenintresse är
det nödvändigt att effektivisera detta arbete. Vi ska
samordna, inte dubbelarbeta. Vi ska vara väl förbe-
redda, inte starta varje gång helt från början. Vi ska
vara snabba när det behövs och inte låta ens enkla
hjälpbehov stå ohulpna på grund av bristande organi-
sation. Europa ska dessutom kunna göra detta självt,
inte behöva vänta på att en supermakt ska ta sig tid.
Det handlar faktiskt om något så prosaiskt som ef-
fektivisering. Det är inte effektivt att starta om på nytt
varje gång eller att låta folk lida när mycket små men
snabba insatser skulle lätta på olidliga förhållanden.
Det handlar om att göra allt detta utan att slösa med
dubbelarbete.
Detta område, EU:s krishantering, har varit före-
mål för en omfattande debatt i Sverige. Mycket av
denna debatt har byggt på rena misstolkningar och på
en ren rädsla för orden försvars- och säkerhetspolitik.
I slutsatserna från Helsingfors står det nu, för den
som vill läsa, att EU:s krishantering består av både en
militär och en civil del. Bl.a. har vi från svensk sida
fått gehör för att det ska vara en speciell civil kris-
hanteringskommitté vid sidan av den militära. Så har
det varit med vår krishantering, bl.a. i FN, även före
detta beslut. Den har bestått av militära styrkor när så
har behövts och av civil polis, hjälparbetare och min-
röjare när detta har varit påkallat.
Det står också uttryckligen i slutsatserna att den
styrka som nu ska vara snabbare gripbar än som har
varit fallet tidigare är en krishanteringsstyrka, inte en
Europaarmé. Den är inte avsedd för försvar av territo-
riet. Den är avsedd för krishantering när en krishärd
håller på att explodera i folkmord, utdrivning, etnisk
rensning och flyktingkatastrofer. Det är sådant som
har visats i outhärdliga bilder dag efter dag på TV-
skärmarna i våra egna hem från vår egen kontinent.
Den som i tid och otid med laddade värdeord
misstänkliggör en sådan krishantering och söker
skrämma bort det svenska folket från aktivt svenskt
deltagande menar jag tar på sig ett stort ansvar.
Sverige har deltagit i krishanteringen sedan 1950-
talet. Vi har gjort stora insatser i Kongo, i Korea, på
Cypern och i Mellanöstern. Under senare år har vi
deltagit i Bosnien, i Makedonien, i Kosovo och på
flera ställen. Vi ska fortsätta att göra detta. Peters-
bergsuppgifterna är ett uttryck för krishanteringens
samlade uppgifter - militära och civila - som Sverige
och Finland har drivit. Vi har inte stått vid sidan i
denna debatt.
En sammanfattning:
· Insatser av EU:s krishantering ska ske i enlighet
med principerna i FN-stadgan.
· EU:s länder har bundit sig för att snabbare än i
dag kunna ställa till förfogande för Petersbergs-
uppgifter mellan 50 000 och 60 000 man inom en
tidsperiod av 60 dagar som ska kunna vara ute i
minst ett år.
· Konfliktförebyggande och civil krishantering har
en självklar roll parallellt med den militära delen.
Detta är vad beslutet handlar om. Det här är be-
slutets innebörd. Det är fattat i samförstånd mellan
fyra stater som står utanför militära allianser - Sveri-
ge, Finland, Österrike och Irland - och resten av EU-
länderna som är inne i en militärallians, Nato. Det har
varit en ömsesidig respekt och en ömsesidig vilja att
hävda en effektivare krishantering på vår kontinent.
Jag ska nu gå över till regeringskonferensen, IGC.
Beslutet i Helsingfors blev att regeringskonferen-
sen ska inledas tidigt under nästa år - i februari - och
avslutas i december år 2000. Regeringskonferensen är
inkallad för att lösa frågor som måste vara klara för
att unionen ska kunna utvidgas. Dagordningen an-
sluter till detta. Den kommer att omfatta de frågor
som blev kvar efter Amsterdam, dvs: kommissionens
sammansättning, röstviktning och användande av
kvalificerad majoritetsomröstning som beslutsmetod.
Därtill kommer ett antal andra därmed sammanhäng-
ande frågor. Kölnslutsatserna om en begränsad dag-
ordning är vägledande. Det kommande portugisiska
ordförandeskapet har möjlighet att under nästa halvår
till Europeiska rådet föreslå att ytterligare frågor tas
in i konferensen.
Låt mig i det sammanhanget säga att vi är mycket
intresserade av en begränsad dagordning av det enkla
skälet att denna begränsade dagordning rymmer frå-
gor som med sin substans är så stora att de mycket
väl kan komma att ta lång tid att lösa. Och om vi ska
vara förberedda för att ta emot nya medlemmar efter
en ratificering i slutet av år 2002 får inte regerings-
konferensen dra ut för långt på tiden. Det är där vi har
motivet till en begränsad dagordning. Sedan skulle
man kanske också kunna lägga till att ju större dag-
ordningen blir desto mer riskerar regeringskonferen-
sen att fördröjas och därmed gå in i det ordförande-
skap som startar det första halvåret år 2001.
Miljö och hållbar utveckling: På miljöområdet ser
vi nu de första exemplen på hur det kommande
svenska toppmötet i Göteborg i juni 2001 får kon-
kreta uppgifter. Sverige har sedan 1997 aktivt arbetat
för att miljöhänsyn och hållbar utveckling ska integ-
reras i unionens alla politikområden. På mötet i Hel-
singfors uppmanades nu alla de nio berörda rådskon-
stellationerna att redovisa färdiga integrationsstrate-
gier till mötet i Göteborg. Kommissionen uppmanas
vidare att presentera en övergripande strategi för
hållbar utveckling till Göteborg, och därutöver ska
kommissionen redan före utgången av år 2000 utar-
beta förslag till ett sjätte miljöhandlingsprogram.
Även detta stöder integrationsarbetet. Vi betraktar
Helsingforsbesluten som goda resultat på miljöområ-
det som placerar vårt eget toppmöte i centrum.
Folkhälsa och livsmedelssäkerhet: Diskussionerna
om folkhälsa och livsmedelssäkerhet är viktiga för
unionen. Det är naturligt att det för närvarande mest
handlar om just livsmedelssäkerhet. Kommissionens
kommande vitbok i detta ämne ska behandlas skynd-
samt av ministerrådet, och det kommer troligen att
leda till att ett oberoende livsmedelsorgan inrättas.
Under nästa halvår kommer Europeiska rådet på nytt
att behandla dessa frågor.
Det är att märka att Europeiska rådet dessutom
speciellt erinrar om behovet av att säkerställa en hög
hälsoskyddsnivå för människor i utformandet av alla
gemenskapsstrategier. Det angreppssättet har stor
likhet med hur Sverige har drivit arbetet för hållbar
utveckling.
Hälsoarbetet kommer att vidgas till att beröra mer
än enbart livsmedelssäkerhet. Sverige kommer att
vara pådrivande i det arbetet.
När det gäller sysselsättningen fattade vi en del
förberedande beslut i Helsingfors, men i huvudsak
skjuts den diskussionen till Portugals ordförandeskap
nästa halvår.
Som riksdagen känner till blev det ingen fram-
gång med skattefrågorna i Helsingfors. Där blev det
en blockering. Storbritannien medverkade inte till ett
skattepaket som vi hade hoppats på. Det bestämdes i
stället att processen fortsätter. Vi slog fast principen
att alla ska vara med och betala skatt i unionen, och
att vi före en viss utgång - halvåret 2000 - ska kom-
ma tillbaka med ett konkret beslut. Jag har all anled-
ning att understryka vikten av att detta arbete blir
framgångsrikt.
I fråga om Tjetjenien protesterade vi kraftfullt mot
Rysslands användning av oproportionerligt våld i
Tjetjenienkonflikten. Vi antog ett uttalande som inte
enbart innehöll skarpa fördömanden i ord, utan vi
sade också att EU:s insatser inom Tacis kommer att
påverkas av denna konflikt. Vi gjorde dock klart att vi
inte ville beröra insatser på t.ex. kärnsäkerhetsområ-
det.
Vi drev också uppfattningen att det, trots kritiken
mot Ryssland, är angeläget att den nordliga dimen-
sionen, som varit ett av inslagen under det finska
ordförandeskapet, också i fortsättningen hävdas,
nämligen en konstruktiv dialog med ett demokratiskt
Ryssland inriktat på marknadsekonomi.
Fru talman! Europeiska rådets möte i Helsingfors
fattade viktiga beslut. Jag har här berört några av
dem. Arbetet pekar framåt när det gäller utvidgning-
en, regeringskonferensen, miljöarbetet, försvars- och
säkerhetspolitiken. Vi anar redan en hel del frågor
som kommer att vara på dagordningen under vårt
ordförandeskap. Det finns alltså en del som vi redan i
dag kan förutse. Unionen har tagit på sig stora upp-
gifter.
Jag anser att Helsingforsmötet var ett viktigt steg i
utvecklingen och ett toppmöte som också kom att
präglas av en yttre ram som var befriande i den me-
ningen att det saknade en del av den pompa och ståt
som vi förut har vant oss vid att se omkring EU-
toppmöten.

Anf. 130 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Toppmötet i Helsingfors fattade
onekligen stora och viktiga beslut. Jag vill först ut-
trycka min uppskattning över att regeringen inte höll
fast de villkor som i somras ställdes upp för att man
skulle godta Turkiet som kandidatland. Det här ställ-
ningstagandet minskar ju risken för att Cypernfrågan
blockerar utvidgningen, och det gäller även t.ex. våra
grannländer i Baltikum och Polen.
Som jag förutsagt flera gånger i EU-nämnden blev
det ingen uppgörelse om ett skattepaket. Statsminis-
tern berörde det. Frågan föll på oenighet om förslaget
till sparandedirektiv. Det är inte så konstigt, för det
finns naturligtvis medlemsländer i EU som vårdar
sina finansiella marknadsplatser. De inser att även en
låg källskatt skulle driva sparandet utanför EU-
området. Ändå omfattar detta direktiv bara bankspa-
rande och vissa obligationer, alltså inte aktieutdel-
ningar och reavinster på aktier.
Nu ska arbetet på ett sparpaket drivas vidare i en
arbetsgrupp, sade statsministern. Men det behövs i så
fall en världsomfattande överenskommelse i dessa
frågor. Tror statsministern att en sådan kan uppnås?
Medför inte fortsatta förhandlingar inom bara EU att
unionens lågskatteländer under tiden föredrar att dra
till sig sparande, medan högskatteländer som Sverige
får finna sig i att sparandet försvinner utomlands,
alltmedan man avvaktar resultatet av förhandlingar-
na?
För min del anser jag att det måste vara mycket
bättre att Sverige på egen hand på hemmaplan har-
moniserar sina kapitalskatter genom att anpassa dem
till den nivå som är vanlig i EU i övrigt.

Anf. 131 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Först om Turkiet: Jag vill nog påstå,
Lars Tobisson, att det beslut som vi nu fattade som ju
innehåller ordentliga krav på mänskliga rättigheter,
demokrati och hur man hanterar nationella minorite-
ter blev bra. Det beror nog i stor utsträckning på att
många länder faktiskt har hävdat att detta ska påverka
beslutet.
Vi har precis samma uppfattning som i somras
och tidigare. En av våra absolut starkaste invändning-
ar förut var att man här var på väg att fatta ett beslut
som inte tog hänsyn till Greklands intressen. Lars
Tobisson må tycka vad han vill om detta, men för oss
som representerar ett litet medlemsland i unionen är
det ohyggligt viktigt att när man fattar den här typen
av beslut, som rör unionens relationer till länder utan-
för unionen, har alla medlemsländer samma principi-
ella rätt och möjlighet att påverka besluten.
Som beslutet nu växte fram, bl.a. efter vår inter-
vention, blev Grekland en av arkitekterna bakom
beslutet. Jag är övertygad om att den reaktion som vi
har sett, inte minst i Turkiet, bland dem som kämpar
för demokrati och mänskliga rättigheter är ett uttryck
för att detta blev en bra process som var väl avvägd.
Jag har all anledning att vara glad över den svenska
linjen.
När det sedan gäller kapitalskatterna tror jag inte
alls att vi ska börja att skicka ut signalen att vi ska
ändra våra kapitalskatter av det här skälet. Det är klart
att det finns ett tryck bort från länder som tar ut skatt,
men om detta ska resultera i att dessa länder tar bort
sin beskattning eller radikalt sänker den får vi snart
en situation då mycket av välfärdssamhällets bas
kommer att erodera. Och jag har inget intresse av,
Lars Tobisson, att t.ex. fördyra villaboendet genom
att sänka kapitalskatterna, som ni moderater vill göra.

Anf. 132 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Den svenska regeringen angav i som-
ras ett antal villkor som först skulle uppfyllas innan
Turkiet kunde bli kandidatland. Det var sådant som
att Turkiet skulle avskaffa dödsstraffet. I och för sig
var det goda krav, men risken var ju att man drev bort
Turkiet och att man då inte skulle få någon ändring
till stånd.
Andra länder har ju insett att man genom att ta in
Turkiet som kandidatland har mycket större möjlig-
heter att påverka. Jag har sagt att detta är bra, och jag
förstår inte varför statsministern verkar så förnärmad
över att jag berömmer regeringen för att den har inta-
git denna ståndpunkt.
Sparandedirektivet har ju stora brister. Det rör i
första hand banksparande, och det begränsar sig till
EU:s område. Det innebär att länder som Schweiz
och Lichtenstein och för övrigt Kanalöarna, som
tillhör EU i någon mening, fortsätter att ta emot
flyktkapital. Det kan ju inte vara någon mening från
svensk synpunkt med att fortsätta att låta detta pågå.
Det måste vara bättre att vi själva inser att vi inte
klarar det här - för den händelse att det inte går att
träffa en världsomfattande uppgörelse - och att vi
därför harmoniserar i den riktning som ska ske inom
EU.

Anf. 133 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Nu tror trots allt 14 av 15 medlems-
stater att det är den här vägen som vi ska gå. Då får
väl svenska moderater bita i det sura äpplet. Det finns
regeringar i Europa som vill hålla uppe skatteuttaget
också på kapital. Jag tycker att det är en oerhört de-
fensiv och uppgiven linje att säga att bara för att det
finns tax havens ska vi plötsligt radikalt minska våra
kapitalskatter med de fördelningspolitiska effekter
detta skulle få. Vi är nästan framme vid en uppgörelse
nu. Vi kommer att fortsätta att kämpa för den.
Turkiet återigen: Följ debatten och se vad vi hela
tiden har sagt om mänskliga rättigheter och inte minst
om små staters möjlighet att hävda sina intressen i
sådana här sammanhang. Jag är glad att vi drev den
linjen. Det påverkade Helsingforsmötet till att fatta ett
beslut som var acceptabelt, inte bara för Turkiet utan
också för Grekland och för dem som kämpar för
demokratiska fri- och rättigheter.

Anf. 134 LARS OHLY (v):
Fru talman! Statsministern berömmer sig av en
konsekvens i den svenska EU-politiken. Jag ska inte
gå så långt tillbaka som till folkomröstningskampan-
jen 1994 för att beskriva den förändrade inställning
till en militarisering av EU som har skett. Det räcker
med att citera statsministern från den 2 juni i år, då
han i en artikel i Svenska Dagbladet skrev: "EU bör
ges en förmåga att också kunna besluta och genomfö-
ra begränsade fredsbevarande eller krisförebyggande
insatser, som t.ex. minröjning och gränsbevakning.
Sådana insatser bör kunna baseras på beslut i FN eller
OSSE."
Nu byggs en militär komponent upp som är nöd-
vändig för att bygga en federal stat i Europa. Krisin-
satserna ska inte längre ske efter beslut i FN eller
OSSE utan i enlighet med principerna i FN-stadgan.
Vad är det som har föranlett regeringens ändrade
inställning till militariseringen av EU?
Den andra frågan berör Turkiet. Turkiet är ett land
som ockuperar en tredjedel av Cypern, förtrycker sin
kurdiska befolkning, invaderar norra Irak med jämna
mellanrum och har otaliga kränkningar av fackliga
och mänskliga rättigheter på sitt samvete.
Sverige har, precis som Lars Tobisson sade, tidi-
gare ställt krav på en förändring av den turkiska poli-
tiken för att Turkiet skulle kunna accepteras som
kandidatland. Jag vill fråga statsministern: Vad har
Turkiet gjort som har ändrat den svenska inställning-
en? På vilket område har Turkiet visat att man bättre
respekterar mänskliga rättigheter, att man inte avser
att vara en offensiv stat i regionen och att man i fort-
sättningen kommer att respektera demokratin?

Anf. 135 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Först om krishanteringen: Det är all-
deles rätt citerat ur artikeln i Svenska Dagbladet, och
det gäller fortfarande. Men att fatta ett beslut i FN om
exempelvis en civil krishantering är en onödig gong-
gong i många avseenden. Det kan mycket väl räcka
med att det vilar på de principer som finns i FN-
stadgan.
När det sedan gäller att använda militärt våld i en
krishantering vill vi ha ett FN-mandat. Det avspeglas
ju också i diskussionerna i EU-kretsen. Där finns
inget nytt. Att sedan försöka att beskriva denna kris-
hantering som en början till en Europaarmé och mili-
tarisering är ingenting annat än att säga att det som vi
nu gör i Kosovo är en Europaarmé eller en militarise-
ring av EU.
Jag tror att vi är ganska eniga i denna kammare
om att det är en viktig krishanteringsinsats som Sve-
rige medverkar i i Kosovo just nu. Men det tog för
lång tid att komma på plats, för många människor
blev mördade och många kom till skada innan vi var
där och gjorde de insatser för att hantera krisen som
var nödvändiga. Det borde vi lära oss av. Det finns
alltså ingenting, tycker jag, som på något sätt strider
mot vad vi tidigare har sagt. Det är en konsekvent och
klar linje.
Sedan kan vi ha tveksamheter omkring Turkiet.
Vi har tillhört dem som har ställt och ställer väldigt
tydliga krav på demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag gjorde också klart i mitt anförande här alldeles
nyss att om inte dessa krav motsvaras också av hand-
ling, blir det heller inga medlemskapsförhandlingar,
för här kommer det att ske regelbundna översyner och
regelbunden konsultation. Men det kan också vara så
att det som vi nu gör ger ett stöd åt en process inom
Turkiet för att just hävda en utveckling i denna rikt-
ning.
Sedan finns konflikterna med grannländerna, och
det är klart att i det sammanhanget var det av avgö-
rande betydelse för oss att ha grekerna med på beslu-
tet. Jag tror att det är en garant så god som någon för
att det här beslutet är väl avvägt just utifrån den ut-
gångspunkten.

Anf. 136 LARS OHLY (v):
Fru talman! Man skulle mycket väl kunna tänka
sig att den civila krishanteringen sker utan beslut i
FN:s säkerhetsråd. Men när Anna Lindh, vår utrikes-
minister, efter Kölnmötet skrev ett brev till sin finska
kollega poängterade hon att den svenska tolkningen
var att militära insatser från EU:s sida enbart ska
kunna ske efter beslut i FN:s säkerhetsråd. Det borde
väl inte ha varit omöjligt att skilja på dessa krishante-
ringsinsatser och skriva in dem även i beslutet från
Helsingfors om det var den svenska positionen.
När det gäller Turkiet hoppades vi efter tullunio-
nen kunna se en positiv utveckling eftersom Turkiet
utlovade det. Jag konstaterar att statsministern inte på
någon punkt kan visa att Turkiet har förändrat sin
politik, vilket skulle ha gjort det motiverat att ändra
Sveriges inställning till Turkiet som kandidatland.

Anf. 137 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag är inte beredd att gå in och säga
att det har Turkiet gjort, och det har Turkiet gjort.
Med den här uppläggningen får de nu en möjlighet att
visa att de driver en samhällsförändring som gör det
möjligt för dem att förhandla om medlemskap, men
det ska först visas. Det kan finnas tecken i den turkis-
ka politiken som går åt rätt håll, exempelvis deras
öppning för att gå med konflikter till Internationella
domstolen i Haag.
Sedan diskussionen om FN-mandat: Ta bara den
enkla situationen i Makedonien, som ju visar hur
absurd den linje är som Ohly driver. Där var situatio-
nen att vi fick avbryta en framgångsrik mission för att
säkra freden. Det lades nämligen ett veto i FN:s sä-
kerhetsråd från Kina, därför att Makedonien diplo-
matiskt hade erkänt Taiwan. Alla förstod att detta
skulle drabba människor som fanns på plats. Men här
visade också FN-systemet sin ofullkomlighet.
Egentligen borde vi diskutera hur FN ska reforme-
ras för att förhindra den typen av situationer i stället
för att här strida om vad som är skillnaden mellan
FN-stadgans anda och FN-mandat.

Anf. 138 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Först vill jag tacka statsministern för
en bra och intressant redogörelse för konferensen i
Helsingfors. Det var nästan lite finsk sisuslutspurt
över de sex månaderna, och det var glädjande rap-
porter som kom från Helsingfors.
I motsats till föregående talare vill jag understryka
att jag och Folkpartiet välkomnar att man nu har
kommit till skott med en krishanteringsstyrka och att
den nu börjar ta konkret form. Det är glädjande. Det
ligger på vårt ansvar att agera i de situationer som
statsministern här har berört.
Statsministern sade att vi kan påverka utveckling-
en i Europa. Det som är så spännande är att vi nu är
med. Vi vill inte gå ur det här samarbetet, utan vi vill
sätta axeln till och arbeta konstruktivt. Det är också
glädjande att det nu blir ytterligare sex länder som
klappar på porten.
När det gäller Turkiet sade jag tidigare i en lik-
nande diskussion att detta är en historisk chans att sy
in Turkiet i arbetet. Vi är på väg att göra det, och vi
kan ställa krav på Turkiet.
Det blir naturligtvis påfrestningar på EU när 25
eller fler länder ska samarbeta. Det kommer att krä-
vas institutionella reformer. Regeringskonferensen
som startar i februari kommer att ta tag i detta. Det
kommer också att leda fram till det svenska ordföran-
deskapet om ett år. Därför vill jag ställa en konkret
fråga till statsministern: Vilken är regeringens strategi
och hur långt är regeringen beredd att gå beträffande
den kommande regeringskonferensen och de institu-
tionella frågorna och reformerna som behöver göras
för att utvidgningen ska bli lyckad? Har regeringen
något eget konkret förslag på reformer?

Anf. 139 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Låt mig först säga att jag delar Bi-
örsmarks beskrivning av toppmötet. Finländarna
gjorde ett utmärkt arbete. De var visserligen hårt
kritiserade under själva halvårsperioden, men det
resultat som kom ut av ordförandeskapet var, tycker
jag, utmärkt. Det är glädjande när man kan redovisa
framgång när man kommer till slutet av perioden.
Det är klart att Biörsmark sätter fingret på en cen-
tral punkt när han talar om den kommande regerings-
konferensen. Det är rimligen så att jag skulle vilja ha
en ganska förtroendefull diskussion i EU-nämnden
omkring positioner vad gäller majoritetsomröstning,
positioner vad gäller vilka som ska ha rätt till en
kommissionär och vilka som inte ska ha rätt till en
kommissionär, positioner vad gäller hur röster ska
fördelas och olika typer av uppslag däromkring. Det
blir nu en hård förhandling, och jag vill inte stå i
riksdagens talarstol och precisera svenska positioner
eller ens diskutera tentativt kring möjliga utgångar ur
regeringskonferensen utan att först ha fått en ordent-
lig förankring i EU-nämnden. Det är lyckligtvis så att
det som vi säger här i riksdagen också noteras i de 14
andra huvudstäderna som är inne i exakt samma för-
handlingssituation som vi.

Anf. 140 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja följa upp med en fråga
på temat om oppositionens roll och indragning i ar-
betet. EU-nämnden finns naturligtvis. Där kommer
detta att diskuteras och positioner kommer att läggas
fram från de olika partierna.
Men frågan är om inte statsministern skulle ta ett
initiativ och bjuda in partiledarna eller att göra det i
någon annan form för att diskutera dessa saker i tid,
så att klara signaler kan komma på den nivån. Jag
skulle vilja höra hur statsministern ser på detta.

Anf. 141 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag har samma uppfattning som Bi-
örsmark, och jag kan avslöja att vi i dag på förmidda-
gen bestämde en dag för att kalla till en första partile-
daröverläggning. Jag kommer att börja med att sam-
tala individuellt med varje partiledare om det kom-
mande ordförandeskapet, om hur vi bör samarbeta
och samverka för att få ut maximalt av ansvarstagan-
de för unionen under en väldigt svår tid och dessutom
om hur vi på bästa sätt ska förbereda oss. Jag tror att
det är tradition i andra EU-länder att man gör på det
sättet inför ett ordförandeskap, och vi tänker från
regeringens sida arbeta med maximal öppenhet och
beredskap att lyssna på andras synpunkter i nationens
och i EU:s intresse.

Anf. 142 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern
som berör Turkiet. Jag vill fokusera framför allt på
kurderna, där vi var ganska tydliga inför Helsing-
forsmötet. Men jag hittar ingenting om kurderna
skrivet i dokumenten från Helsingfors. Jag hoppas att
jag har fel och att statsministern kan tala om för mig
vad som står skrivet om den frågan. EU har ju i åratal
sagt sig försöka locka in Turkiet på den demokratiska
vägen med hjälp av moroten, ett utvidgat samarbete.
Och jag vet att inför tullunionsavtalet mellan EU och
Turkiet för några år sedan framförde vi precis samma
argumentation om samarbete som vi gör i dag. Men
under denna mellantid har vi mycket lite att uppvisa
när det gäller förbättringar av de mänskliga fri- och
rättigheterna och kurdernas utsatta situation i Turkiet.
Regeringen i Turkiet har i dag faktiskt möjlighet
att i det turkiska parlamentet genomföra t.o.m.
grundlagsförändringar utan att behöva ha folkomröst-
ning. Man har den politiska möjligheten att demokra-
tisera landet och förbättra kurdernas situation om man
skulle vilja. Men den viljan har inte infunnit sig än.
Jag vill därför fråga statsministern: Vad är det
som gör att man tror att samma taktik och samma
förhållningssätt den här gången ska leda till en för-
bättrad situation när det inte har fungerat i historien?
Jag skulle välkomna att vi såg en förändring när det
gäller de mänskliga rättigheterna för kurderna. Men
jag kan inte riktigt se vad man i sak grundar detta på.

Anf. 143 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag noterade faktiskt att den kurdiske
politikern och ledaren Öcalan uttryckte sig positivt
häromdagen om det beslut som fattades i Helsingfors
med tanke på den kurdiska befolkningens situation
och ställning i Turkiet.
Det är rätt som Carina Hägg säger, att vi på EU-
toppmötet inte talade specifikt om kurderna utan om
de principer som gäller för ett lands inträde i den
europeiska unionen. Vid noterade i 12 § i våra slut-
satser att vi välkomnar den positiva utvecklingen i
Turkiet på senare tid såsom noterats i kommissionens
lägesrapport liksom landets avsikt att fortsätta sina
reformer i riktning mot uppfyllande av Köpen-
hamnskriterierna. Däri ligger kraven på demokrati
och mänskliga rättigheter. Samtidigt sägs det att om
man inte ser att utvecklingen går åt det hållet, då blir
det inte heller några förhandlingar. Det blir utvärde-
ringar.
Jag tror att detta är en väl avvägd text. Man kunde
naturligtvis ha gått längre. Samtidigt är det en text
som gör att vi får chans att följa upp och utvärdera,
och vi kommer på inget sätt att släppa vårt engage-
mang som vi har gett uttryck för genom åren i den
kurdiska frågan - definitivt inte.

Anf. 144 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag är tacksam för att statsminister
Göran Persson är tydlig när det gäller vad som är den
svenska linjen. Men jag vill upprepa att det ändå är så
att vi har haft samma förhållningssätt och samma
förhoppningar om att ett närmande skulle innebära
också resultat i fråga om mänskliga rättigheter. Men
hittills har vi inte kunnat se något konkret exempel på
det. Därför hoppas jag att jag också kan få svar på om
man har talat om någon tidsaspekt i detta samman-
hang, eftersom man redan i dag i det turkiska parla-
mentet har möjlighet att i morgon dag gå från ord till
handling i detta sammanhang.
Statsministern hänvisade till Ecevits uttalande.
Men såvitt jag förstår har det gjorts olika uttalanden i
Helsingfors och i Turkiet, där man inte alls har vid-
gått det som vi har kunnat läsa i svenska medier och
det som vi har kunnat höra härifrån talarstolen. Jag
tror att det är oerhört viktigt att man är tydlig i fråga
om en snabb process i detta sammanhang, så att man
visar på resultat innan vi kommer vidare.

Anf. 145 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är klart att uppläggningen av Hel-
singforsbeslutet är sådant att om det inte sker en ut-
veckling i Turkiet i riktning mot demokrati och
mänskliga rättigheter så blir det inte heller några
förhandlingar. Detta är ju så att säga kärnpunkten i
uppgörelsen i beslutet. Sedan är det ju sant som Cari-
na Hägg säger, att vi möts av lite skilda kommentarer
från Turkiet. Och där finns naturligtvis också en
mångfasetterad politisk debatt med skilda värdering-
ar. Jag har fäst vikt vid vad den turkiske premiärmi-
nistern Ecevit har sagt, och jag har också noterat vad
Öcalan har sagt som kommentar till beslutet i Hel-
singfors.

Anf. 146 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag aktualiserade i frågestunden förra
veckan frågan om Ryssland och Tjetjenien och ställde
krav på en aktivitet i det fallet. Och jag tror att stats-
ministern och jag var överens om det. Jag vill följa
upp den frågeställningen.
EU har ju uppenbarligen höjt sina säkerhetspoli-
tiska ambitioner. Jag ska inte kommentera den frågan
nu. Man har definierat politiken för utvidgningen
österut. Vi har i dag inte bara en risk för konflikter i
Europas grannskap, i randområdet. Vi har en pågåen-
de konflikt och massförstörelse som drabbar civilbe-
folkning urskillningslöst. Jag vill säga att vi är myck-
et nära folkmordet - bombning av Groznyj, tömning
av byar och städer och en flyktingkatastrof.
Min fråga är mer precis, och statsministern berör-
de den något: Vad gjorde Sverige? Och vad anser EU
att man kan göra? Kan OSSE beredas närvaro i enlig-
het med vad man kom fram till vid OSSE-mötet för
några månader sedan? Finns det diplomatiska möjlig-
heter att nå förhandlingsinitiativ åt fredens håll och
måhända vapenvila för att rädda civilbefolkningen?
Kan man ha ett bistånd som garanterar Röda korset,
Läkare utan gräns och andra organisationer att göra
ett humanitärt arbete och ge katastrofhjälp från
svensk sida? Det är ju vinter nu, och det behövs.
Beträffande ekonomiska sanktioner antydde
statsministern att man kanske kunde göra lite. Men ett
litet uttalande i protest och kanske en antydan om att
göra något som påverkar Ryssland är för lite. Vi
måste bryta tystnadens och passivitetens politik. Och
jag förutsätter att det finns mer att säga, statsminis-
tern.

Anf. 147 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det finns mer att säga. Och det är
ingen tvekan om att irritationen, ilskan och besvikel-
sen över vad som händer i Tjetjenien är stor och ut-
bredd i Europa. Vi var alldeles tydliga på den punk-
ten, och det var en gemensam uppfattning att det inte
räcker med bara ord utan att vi också måste visa att vi
menar allvar genom att vidta åtgärder. Dessa åtgärder
måste vi också förfoga över, så att det inte bara blir
demonstrationspolitik. På tre områden var vi konkre-
ta. Det handlade om sådant som rör partnerskapsav-
talet med Ryssland, exempelvis forskningsavtal och
andra typer av utbildningsinsatser som senareläggs
eller ställs in. Vi sade också att det nu finns anledning
att på handelsområdet ha en strikt tillämpning av våra
avtal. Och det är oerhört viktigt för Ryssland, exem-
pelvis på deras stålsida och på andra områden när de
dumpar priserna på världsmarknaden. Och vi sade
också att Tacis som ju är stort - jag tror att det är
bortemot 100 miljoner euro per år som går till Ryss-
land - i så stor utsträckning som möjligt bör ställas
in. I stället bör pengarna föras över till humanitära
insatser för att stötta offren i Tjetjenien. Vi gjorde då
undantag för de program som syftar till demokratiut-
veckling och som syftar till kärnsäkerhet i Ryssland.
Det var alltså konkret.
Jag tror att det var nödvändigt så att vi inte ham-
nade i ett läge där vi bara talade om protester och
uttryckte vår avsky och oro utan faktiskt också vidtog
åtgärder på de områden där vi själva äger åtgärderna.

Anf. 148 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag hoppas
på mer. Jag vet att det här inte är lätt. Det är väldigt
lätt att göra någonting som blir kontraproduktivt, men
det räcker inte.
Något mer om möjligheterna för OSSE, något mer
om ett tänkbart förhandlingsinitiativ, något mer om
möjligheterna av humanitär närvaro av Röda korset
osv. - jag vädjar till statsministern att ta initiativ. Om
EU ska ha säkerhetspolitiska ambitioner och om man
vill säga att det är ett lyckat resultat måste man se att
just nu pågår det i grannområdet, alldeles åt det håll
EU tänker utvidgas, ett folkmord. Det är oacceptabelt.
Vi måste höja ribban. Vi måste vilja mer. Vi måste
göra mer. Jag hoppas att statsministern delar min
uppfattning.

Anf. 149 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi har ingen skild uppfattning, utan
här ser vi naturligtvis rester av gamla sovjetiska
strukturer som vi ju har anledning, både Hans An-
dersson och jag, att på ett kraftfullt sätt ta avstånd
ifrån.

Anf. 150 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag tänkte också koncentrera mig på
enbart Turkiet. Det var med glädje jag såg reaktionen
i somras då utrikesminister Anna Lindh inte var be-
redd att ställa sig bakom kandidatskapet för Turkiet.
Det är med stor förvåning jag sett en förändring
nu. Statsministern har tidigare refererat till att man
noterat en positiv utveckling. Då skulle jag vilja veta
lite mer konkret vad den positiva utvecklingen är.
Innebär det att människorättskämpar i Turkiet blivit
släppta från fängelset? Innebär det att journalister har
fått rätt att arbeta fritt? Innebär det att undantagstill-
ståndet i sydöstra Turkiet har hävts? Innebär det att
man har rätten att använda sitt eget språk? Innebär det
att syrianerna har rätten till sina egna kloster?
Jag är lite nyfiken på vad den positiva utveckling-
en i Turkiet innebär, som nu uppenbarligen använts
som ett skäl till att den svenska regeringen bytt fot i
denna fråga. Vilken är den positiva utveckling man
hänvisar till?

Anf. 151 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den lägesrapport som kommissionen
har lämnat, och som naturligtvis bygger på politiska
konsultationer med turkiska politiska ledare, ger
anledning att tro att de faktiskt nu förstår vikten av att
gå i den riktning som betecknas som mänskliga rät-
tigheter och demokrati. Det kan vara en felbedöm-
ning. Det kan det vara, men i så fall blir det inga
förhandlingar.
För vår del var det viktigt att säga att det tydligt
slås fast att det är Köpenhamnskriterierna som gäller
och att de gäller som förutsättning för förhandling.
Det är också ohyggligt för vår del, vilket vi har sagt
hela tiden, att Grekland är med och tar ansvar för
beslutet. Det handlar ytterst också om denna stats
intressen.

Anf. 152 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Det gäller också de signaler som man
via det här beslutet skickar ut. Det har funnits grupper
som under lång tid har verkat för en turistbojkott
utifrån bristen på respekt för mänskliga rättigheter i
Turkiet och som efterhand har vunnit ett visst gehör i
Sverige. När vi nu från svensk sida är beredda att
ställa oss bakom ett kandidatskap innebär det också
att trovärdigheten för de grupper som kämpar för
mänskliga rättigheter i Turkiet i viss mån har fått stå
tillbaka.
Jag konstaterar att statsministern bara har för-
hoppningar. Det finns inga direkta tecken som visar
att man är beredd att ändra inställning. Jag var nere i
Turkiet med Svenska stödkommittén för mänskliga
rättigheter i Turkiet i maj förra året och träffade re-
presentanter för samtliga partier. Jag kan konstatera
att det i sak inte skett någon förändring sedan i maj.

Anf. 153 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är ytterst nu fråga om vilken ut-
veckling vi har framför oss i Turkiet. Jag hoppas
naturligtvis att beslutet i Helsingfros medverkar till
en demokratisering och ger ett stöd åt de kretsar och
grupper i Turkiet som vill ha en sådan utveckling. Jag
är glad för att vi har hört uttalanden från exempelvis
Öcalan, som har sagt att det här är ett steg i rätt rikt-
ning och bör kunna bidra till en god utveckling i
Turkiet.
Jag är inte naiv på något sätt. Jag förstår fortfa-
rande att det naturligtvis finns risker i detta. Men man
får välja vilken linje man tror är den mest effektiva.
När Grekland bestämmer sig för att ta ett konstruktivt
ansvar för beslutet, då är vi också beredda att ge Tur-
kiet den möjlighet som kandidatstatusen represente-
rar. Därmed inte sagt att det är ett läge som utmärks
av demokrati och mänskliga rättigheter. Dit finns
fortfarande en väg att gå. De kraven ställer vi nu
gemensamt på Turkiet. Där behövs också i fortsätt-
ningen solidaritets- och opinionsbildningsarbete. Det
är på inget sätt överspelat.

Anf. 154 INGRID NÄSLUND (kd):
Fru talman! Vi är många partier som är mycket
positivt inställda till att alla ansökarländer nu får
förhandla. Samtidigt är det sagt att det är upp till
varje land hur snabbt man kommer fram till att upp-
fylla kraven. Det har också sagts att unionen är be-
redd att ta ansvar för att göra de förändringar som
behövs.
Där skulle jag vilja ställa en fråga. Statsministern
var så bestämd på att den begränsade agendan skulle
gälla. Är den tillräcklig? Finns det någonting utöver
den som skulle behöva komma upp på agendan? Det
är kanske så att det var ett paket av saker som skulle
läggas till, om man skulle lägga till någonting. Är det
någonting som borde har varit med men som inte har
varit med enligt statsministerns sätt att se?
Sedan skulle jag vilja ta upp en fråga som inte har
varit uppe i dag. Var det något bestämt datum som
angavs när EU trodde att EU skulle vara berett att ta
emot de nya länderna? Det har efterlysts av flera
kandidatländer när vi träffat deras representanter i
t.ex. utrikesutskottet. För dem är det oerhört väsent-
ligt att få höra ett sådant datum. Sedan beror det hela
på deras egna ansträngningar, och det är de medvetna
om.
När det gäller de kriterier som finns sägs det inte
så mycket om de sociala förutsättningarna, men de är
ändå en realitet. Vi har talat om i vårt Östersjösamar-
bete och i samarbetet med Central- och Östeuropa att
det åligger oss och de andra EU-länderna att försöka
att jämna vägen när det gäller att förbättra de sociala
förutsättningarna. Jag tänker på sådana saker som
ohälsa och extrem fattigdom. Det är bara två länder,
såvitt jag vet, som har nått upp till den nivå de hade
1989.
Då vill jag fråga: Hur ser statsministern på att
kriminalitet, extrem fattigdom, droger, ohälsa osv.
kan bli ett stort problem när vi får in nya medlems-
länder och inte har hjälpt dem på den här vägen?

Anf. 155 TALMANNEN:
Jag kommer att behöva vara sträng med talartiden,
för det är väldigt många anmälda som ännu inte har
fått ordet.

Anf. 156 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Först den konkreta frågan när EU ska
vara förberett på att ta emot nya medlemmar. Det
finns i slutsatserna, och det är före utgången av år
2002. Då ska vi också ha hunnit med en ratificering
av den ordförandekonferens, IGC, som startar nästa
år. Så det är knappt om tid. Å andra tiden tror jag att
det kommer att lyckas.
Det är klart att det skulle kunna finnas andra frå-
gor som man tog upp i regeringskonferensen. Jag vet,
och det var också ett inslag i Helsingfors, att det finns
starkt tryck exempelvis från Beneluxländerna att ta
upp det de kallar för flexibel integration, att vissa
länder ska kunna gå före och fördjupa sitt samarbete
utan att det innebär att andra får samma krav på sig
att ingå i samarbetet. Den frågan tror jag kommer att
komma tillbaka. Det var så pass starka inlägg i den
riktningen kring bordet, så den kommer säkert att
diskuteras återigen under Portugals ordförandeskap.
Jag tror inte att det blir en enkel sak att lösa, men den
finns så att säga i luften. Därmed inte sagt att vi från
svensk sida driver saken.
De tre frågor som jag nämnde förut - majoritets-
omröstningar, kommissionärsfördelningen och röst-
viktningen - är de frågor som jag tror är absolut nöd-
vändiga att lösa för att kunna ta emot nya medlem-
mar.
De andra frågor som Ingrid Näslund tar upp är
oerhört viktiga. Ekonomisk utveckling, fattigdomsbe-
kämpning och kriminalitet hänger ofta ihop. De är
ofta delar av samma problem. Länder som utvecklas
ekonomiskt får större förutsättningar att driva en god
social politik och kan därmed undanröja en del av de
grunder som finns för exempelvis kriminalitet och
utanförskap.
Det är en lång väg att gå, både för de 15 med-
lemsländerna att förbereda sig och för de 13 länder
som siktar på ett medlemskap, att anpassa sitt regel-
verk och sin ekonomi för medlemskap.

Anf. 157 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag vill liksom statsministern bekräfta
att det är väldigt viktiga frågor som hanterats och
avhandlats på Helsingforsmötet - frågor som är vikti-
ga inte bara för EU:s framtid utan också i det här
sammanhanget och framför allt för Sveriges natio-
nella beslut och fortsatta internationella relationer och
hanterande av ett antal frågor.
Centerpartiet har ju ställt sig bakom regeringens
positioner vad gäller prioriteringen av utvidgningen,
en begränsad dagordning för IGC och de positioner
som markerats i fråga om säkerhets- och försvarspo-
litiken. Dessa frågor är känsloladdade och kräver
öppenhet och debatt i det svenska samhället. Därför
uppskattar jag den möjlighet till diskussion och in-
formation som här ges.
Med dessa laddade politiska ställningstaganden är
det också väldigt viktigt att man kan vara klar och
tydlig kring vad det är för positioner som förflyttas
och vad det innebär.
Fru talman! Jag tänker delvis upprepa den fråge-
ställning som tidigare varit uppe vad gäller det som
diskuteras just under de försvars- och säkerhetspoli-
tiska frågorna. Det gäller begreppet FN-stadgans
principer. Det är en fortsatt diskussion kring detta. Vi
har haft frågan uppe vid ett antal tillfällen men jag
undrar:
1. Finns det någon entydig tolkning av principen i
enlighet med FN-stadgan?
2. Kan EU ingripa utan att man har stöd i principen i
enlighet med FN-stadgan?

Anf. 158 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den sista frågan är det lätt att svara
på. Nej, det som vägleder EU:s agerande är FN-
stadgans principer. Det är så. Sedan är det ju så att vi
vill ha ett FN-mandat för att exempelvis använda
militära insatser. Detta FN-mandat kan vi ibland
förvägras. Exempelvis hände det i fråga om Makedo-
nien när Kina veterade i säkerhetsrådet. Det gällde då
en fortsättning av den missionen. Då hamnar man i ett
läge där man vill fortsätta en verksamhet som enligt
vår uppfattning absolut är i linje med FN-stadgan
men som till följd av FN:s sätt att fatta beslut inte får
ett FN-mandat. Däri ligger konflikten.
Därför är det FN-stadgans principer som är ut-
gångspunkten för EU:s krishantering. I den civila
delen är det inga bekymmer, utan det är när man
kommer till den militära delen som det kan synas
vara en konflikt. Alla är oerhört angelägna i de 15
medlemsstaterna i Europeiska unionen om att hävda
FN-stadgan och dess principer. Det är ju inga länder
som är demokratiskt svaga eller som saknar en folklig
förankring eller intern politisk debatt, tvärtom. Svå-
righeten består i stället ibland i att få till stånd ett
beslut i FN på grund av FN:s regelverk för besluts-
fattande. Det är väl snarast där som diskussionen
borde koncentreras, tycker jag - alltså hur FN ska
reformeras; detta för att inte hamna i ett läge där man
blockerar sådant som faktiskt är i linje med FN-
stadgans principer.

Anf. 159 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Min fråga gäller också Turkiet, men
först vill jag säga att vi välkomnar att toppmötet öpp-
nade för Turkiet. Det är kanske den mest kraftfulla
politiska morot som man kan använda att just öppna
för möjligheten för ett medlemskap för att landet
verkligen ska börja beträda den väg som vi alla vill
se. Jag vill ställa en fråga i den riktningen till statsmi-
nistern.
Vi kunde ju i medierna följa att när erbjudandet
ställdes redovisade man en viss tveksamhet från An-
kara. Jag undrar om statsministern lite grann kan
belysa vad den tveksamheten egentligen bottnade i
och hur pass allvarlig den var.

Anf. 160 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vad som orsakade den turkiska reak-
tionen är nog att vi har tagit ett beslut som ställer
väldigt tydliga krav på Turkiet för ett medlemskap
och där vi gör klart att vi regelbundet kommer att
granska hur utvecklingen går och, baserat på detta,
bevilja eller icke bevilja en anslutningsförhandling.
Jag tror att det var där som reaktionen så att säga
väcktes. Sedan sändes Javier Solana till Ankara, un-
der toppmötets gång, för att på plats gå igenom be-
slutet. Jag tror att det var en bra gest från EU:s sida
att på så sätt ta de turkiska reaktionerna på allvar och
mötas i en dialog. Det blev ingen som helst föränd-
ring i EU:s beslut eller i EU:s prioriteringar. Däremot
blev det ett respektfullt bemötande av en turkisk re-
aktion som nog öppnade för att den turkiska regering-
en sade: Okej, vi tar det här. Vi accepterar de villkor
som unionen har satt upp för vår kandidatstatus - en
bra politisk process alltså.

Anf. 161 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill då bara fråga: Bedömer
statsministern att den här, låt mig säga, incidenten,
tveksamheten, från Turkiet kan komma att påverka
den fortsatta processen på något sätt? Drogs slutsat-
sen i korridorerna att Turkiet är mer tveksamt än vi
trodde eller är man fortsatt optimistisk och såg bara
detta som en bit på vägen?

Anf. 162 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är svårbedömt. Det är klart att
Holger Gustafsson pekar på en central politisk om-
ständighet men det är svårbedömt. Jag tror att man
ska räkna med den här typen av reaktion och en le-
vande dialog. I en tid då man faktiskt också är upp-
kopplad till varandra med olika typer av kommunika-
tionsmedel blir det också lätt att träffas. Det var väl-
digt bra att Bülent Ecevit direkt kom till toppmötet
och medverkade under överläggningarna dag 2 med
inlägg av typen: Turkiet kommer att anpassa sig
mycket snabbare än ni tror till de här kraven. Han såg
det som ett oerhört stöd för den demokratiska utveck-
lingen och den förändring som Turkiet nu kommer att
gå igenom.
Jag är försiktigt optimistisk.

Anf. 163 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Reellt, i verkligheten, har det inte
skett några förbättringar av de mänskliga rättigheter-
na i Turkiet. Förbättringar skulle ju ske när EU slöt
en tullunion med Turkiet. Då ställdes det krav på att
Turkiet skulle förbättra sig. Det har man inte gjort.
Sverige har intagit ståndpunkten att innan man så
att säga kan bli ett kandidatland måste man leva upp
till vissa krav. Nu faller detta. Nu säger man: Innan
Turkiet ska förhandla om medlemskap ska de leva
upp till dessa krav. Men tänk om detta i framtiden
faller! Det är det som jag är rädd för. Jag är rädd för
att man kommer att backa för en opinion som finns i
EU. I EU finns ju en opinion för att Turkiet ska vara
kandidatland och det finns EU-länder som inte har
samma engagemang i de frågor som rör mänskliga
rättigheter.
Jag tycker inte att man kan hänvisa till Öcalan
som en sorts legitim sanningssägare för alla kurder.
Han sitter dessutom fängslad och är kanske inte den
som är bäst på att visa vad kurderna i Turkiet, vad
demokratikämparna i Turkiet, tycker.
Alla signaler som jag fått tyder på att man är oer-
hört kritisk till att EU har tagit detta steg och därmed
legitimerat de övergrepp som den turkiska regeringen
står för.
Dessutom har den turkiske premiärministern - det
var i går - sagt att vad han menar med nationella
minoriteter är de kristna armenierna. Detta har han
sagt i statstelevisionen. Han tänker inte på kurderna.
Kurdfrågan är otroligt känslig i Turkiet. Grek-
lands ja till Turkiet som kandidatland hänger över
huvud taget inte ihop med kurdfrågan och det är
kurdfrågan som det främst hänger på.

Anf. 164 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Frågan om kurdernas situation är inte
bara känslig i Turkiet. Den är också känslig i Sverige.
Den är även känslig i Tyskland och överallt i Europa
där det finns människor som på allvar hävdar demo-
kratiska fri- och rättigheter och varje folks rätt att
forma sin egen kultur och identitet. Det är självklart.
Jag ska läsa upp texten i rådets beslut:
"Europeiska rådet välkomnar den positiva ut-
vecklingen i Turkiet på senare tid, så som noteras i
kommissionens lägesrapport, liksom landets avsikt att
fortsätta sina reformer i riktning mot uppfyllande av
Köpenhamnskriterierna. Turkiet är en kandidatstat
som är förutbestämd att ansluta sig till unionen på
grundval av samma kriterier som tillämpas för de
övriga kandidatstaterna. Genom att bygga på den
befintliga europeiska strategin kommer Turkiet i
likhet med övriga kandidatstater att dra nytta av en
föranslutningsstrategi för att stimulera och stödja
dessa reformer.
Detta kommer att innefatta en förstärkt politisk
dialog, med betoning på framsteg mot uppfyllande av
de politiska kriterierna för anslutning med särskild
hänvisning till frågan om mänskliga rättigheter, samt
på de frågor som avses i punkterna 4 och 9 a. Turkiet
kommer också att få tillfälle att delta i gemen-
skapsprogram och gemenskapsorgan och i möten
mellan kandidatstaterna och unionen i samband med
anslutningsprocessen.
Ett anslutningspartnerskap kommer att utarbetas
på grundval av slutsatserna från tidigare europeiska
råd, samtidigt som det innehåller prioriteringar som
förberedelserna för anslutningen måste koncentreras
på mot bakgrund av de politiska och ekonomiska
kriterierna och en medlemsstats skyldigheter, i kom-
bination med ett nationellt program för antagande av
regelverket. Lämpliga övervakningsmekanismer
kommer att fastställas.
I syfte att intensifiera harmoniseringen av Turki-
ets lagstiftning och praxis med regelverket uppmanas
kommissionen att utarbeta en process med analytisk
genomgång av regelverket. Europeiska rådet uppma-
nar kommissionen att föreslå en samlad ram för sam-
ordning av alla källor till Europeiska unionens eko-
nomiska föranslutningsstöd."
Det viktiga är att vi här lägger fast en process, en
rutin, en övervakning, en uppföljning. Lever man inte
upp till detta blir det inte heller några förhandlingar.

Anf. 165 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Det ställdes krav på Turkiet i samma
utsträckning när Turkiet skulle ha en tullunion med
EU. Det man kanske inte hade var den tydliga över-
vakningen, men däremot hade man uppföljning.
Det som har hänt i Turkiet innebär absolut ingen
förbättring av de mänskliga rättigheterna under de
senaste två åren. Det är en situation som är förfäran-
de. Saker som borde ha kunnat ske har inte skett. De
signaler som nu kommer från premiärministern tyder
inte på att man tar tag i och tar ansvar för kränkning-
arna av kurderna på det sätt man borde göra om man
har samma tolkning av vad detta innebär som Sverige
har.
Jag är lite rädd för tolkningsfrågan. I Sverige är
det här en stor fråga. Det är en fråga som debatteras.
Därför har Sverige sagt att man kan använda sitt veto.
Men Sverige har ju backat från det efter påtryckning-
ar i EU-sammanhang. Det är så jag upplever det. Jag
är rädd för att man kan kommer att backa även under
diskussioner om medlemskapsförhandlingar.

Anf. 166 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Återigen: Detta är inte bara en stor
fråga i Sverige. Det är också en stor fråga i Tyskland.
Det är en stor fråga på många ställen i Europa. Och
det är naturligtvis en jättestor fråga i Turkiet. Det är
självklart.
Jag tycker att vi här nu har valt en strategi som har
goda förutsättningar att lyckas. Men därmed inte sagt
att vi kommer att lyckas. Vi får se nu vilken utveck-
ling det blir. Och blir det inte en utveckling som går i
den här riktningen blir det heller inga medlemskaps-
förhandlingar. Det är fastlagt, och det är tydligt skri-
vet. Det är också fastlagt en rutin för hur den här
övervakningen ska gå till. Det var ju just detta som
gjorde, skulle jag tro, att den turkiska regeringen
upplevde det som någonting som man inte riktigt
tyckte var så där alldeles trevligt att behöva läsa -
kraven som ställdes och övervakningsmekanismen
som lades fast.
Jag ska inte säga att jag på något sätt känner mig
lugn. Det gör jag inte. Men jag tror att vi har valt en
praktisk politik som kan medverka till en bättre ut-
veckling. Sedan får vi se om det räcker för ett med-
lemskap.

Anf. 167 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att
EU successivt stärker sin förmåga till krishantering
och det tycker hela mitt parti.
Däremot är jag lite bekymrad över den oklarhet
som den svenska regeringen sprider vad gäller tolk-
ningen av frågan om mandat för krishantering. De
svar vi får är nämligen lite olika varje gång.
När statsministern fick frågan av en journalist i
Helsingfors svarade han: Det bygger på FN-mandat
för våldsanvändning. Han gjorde också tidigare en
distinktion mellan militärt våld i krishantering och
civila insatser.
Jag har mycket svårt att se att statsministern har
täckning för detta i Helsingforsmötets dokument. Det
finns inte krav på FN-mandat så tydligt där. Det står:
Unionen kommer att bidra till internationell fred och
säkerhet i enlighet med principerna i Förenta Natio-
nernas stadga. Det är också den formulering som har
använts tidigare, t.ex. i Köln.
Därför vill jag ställa en fråga statsministern. Att
det är önskvärt med ett mandat och att vi i de flesta
fall kommer att ha det är vi alla överens om. Det är
riktigt, viktigt och bra. Men krävs det eller krävs det
inte ett FN-mandat också för militära insatser, för
fredsframtvingande insatser för EU i de fall då FN-
systemet är låst?
Bakgrunden till min fråga är precis den motsatta i
förhållande till t.ex. Lars Ohlys tidigare fråga. Jag vill
ha en stark och aktiv aktör för freden i Europa och
FN. Jag fruktar att länder som Folkrepubliken Kina
ånyo i framtiden kan använda veto inom FN-systemet
för att förlama fredsinsatser från EU och därmed i
förlängningen orsaka ett utökat lidande i Europa och
Europas närområde.

Anf. 168 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag har redan svarat på den frågan vid
två tillfällen under dagens frågestund.

Anf. 169 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Det har statsministern inte alls gjort.
Han har gett ett antal glidningar precis som när det
gäller de uppgifter som har förekommit i massmedi-
erna.
Det är anmärkningsvärt. Det är precis samma re-
sonemang, där regeringen försöker fly undan det man
egentligen är med att besluta om, som man förde efter
Kölnmötet. När utrikesministern då pressades satte
hon likhetstecken mellan principerna i FN-stadgan
och ett tydligt FN-mandat. Men det går inte att sätta
ett sådant likhetstecken. Hon flaggade också - vilket
är mycket allvarligt - för eventuell svensk vetoan-
vändning om det finns olika tolkningar om vad ett
FN-mandat innebär.
Då inställer sig frågan: Är den svenska regeringen
beredd att stoppa 14 andra medlemsländer från en
viktig insats för freden därför att det finns en oklarhet
om hur man ska tolka de beslut man varit med om att
fatta i t.ex. Helsingfors? Det är en betydande, viktig
och central skillnad mellan beslut i enlighet med FN-
stadgans principer och ovillkorliga krav, konkreta
mandat från FN:s säkerhetsråd. Det är det som stats-
ministern nu måste klargöra.

Anf. 170 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag har svarat på frågan vid två till-
fällen under dagen. Jag har klart deklarerat synpunk-
ten på FN-mandat och FN-stadgans principer. Om
inte Tolgfors har tagit del av svaret hänvisar jag till
protokollet.

Anf. 171 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Återigen till mänskliga rättigheter.
Bristen på mänskliga rättigheter har ju varit ett hinder
för Turkiet som kandidatland när det gäller att få
komma med i EU. Sverige har drivit frågan ganska
hårt, vad jag kan förstå. Man har varit negativ till
Turkiets medlemskap på grund av bristen på mänsk-
liga rättigheter. Men nu har det således svängt. Vid
kommande förhandlingar med Turkiet kommer mino-
riteternas situation att behandlas och följas. Det har
man sagt. Särskilt har man i de sammanhangen nämnt
kurdernas situation. Det är bra.
Men det finns också en annan folkgrupp i Turkiet
som lever klämd mellan andra grupper. Jag tänker på
det kristna minoritetsfolket assyrierna, syrianerna. De
har förföljts, trakasserats, fängslats, torterats och
fråntagits sina mänskliga rättigheter på alla nivåer
under tiotals år - under nästan hela det här århundra-
det.
Trots att regeringens representanter, nuvarande
och tidigare utrikesministrar, har lovat att ta upp
deras fråga i olika sammanhang har jag inte sett eller
hört någonting om att det har blivit gjort.
Kommer regeringen nu i diskussionerna och i
uppföljningen av besluten när det gäller Turkiet, i och
utanför EU i olika sammanhang, att ta upp assyrier-
nas situation? För att inte det folket helt ska gå under
är det oerhört viktigt att strålkastarljuset sätts på dem.
Kommer statsministern att medverka till det?

Anf. 172 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det tycker jag är mycket rimligt och
riktigt. När vi talar om olika grupper i Turkiet tänker
vi naturligtvis också på den här gruppen.

Anf. 173 MARGARETA
VILKLUND (kd):
Fru talman! Jag tackar för det. Jag ser det som ett
löfte.

Anf. 174 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Jag vill ta upp regeringskonferensens
dagordning. Med de snäva tidsmarginaler som har
angivits i Helsingfors förstår jag att det måste vara en
begränsad dagordning. Det är klart att det är viktigt
att man ska hinna tidsmässigt, och de tre punkterna -
rester från Amsterdam - är viktiga att ta upp.
Men det är ju en enorm utvidgning från 15 till
kanske 28 länder med de 13 kandidatländerna. Nu
kommer kanske inte alla att gå i mål samtidigt. Men
EU har ju även andra institutioner. Jag tänker på
domstolen, revisionsrätten och parlamentet med dess
funktionssätt och storlek. Finns de med bland de
övriga dagordningspunkterna som statsministern
nämnde? Jag hoppas verkligen inte att stats- och
regeringscheferna är så naiva att de tror att man kan
gå in i en utvidgning utan att ha löst de frågeställ-
ningarna.

Anf. 175 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! En del av de saker som Ingvar Svens-
son tar upp finns med i det som anses vara anslutande
frågor. Det är bara så att även de mycket väl kan växa
och bli väldigt komplicerade. Det gäller alltså inte
enbart de tre frågor som vi kallar left-overs från
Amsterdam, utan också sådant som ansluter därtill -
en del kanske är enkelt tekniskt, men annat kan rym-
ma en del svåra politiska avvägningar. Detta gäller
exempelvis för frågor som domstolen, revisionsrätten
och parlamentets storlek.

Anf. 176 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Ett beslut i Helsingfors var särskilt
viktigt, nämligen att unionen själv skulle vara klar att
ta emot nya medlemmar redan år 2002. Det var kan-
ske det största och mest positiva framsteget, för där
kunde mycket ha gått snett. Det gjorde det inte, och
det tror jag att vi ska observera.
Det skulle nämligen kunna innebära att vi kunde se
de första nya medlemmarna från Central- och Östeu-
ropa komma in redan den 1 januari 2003, om de är
snabba i sin egen anpassning.
Detta skulle för svensk del förhoppningsvis kunna
innebära att ordförandeperioden vårterminen 2001
medför ett förhandlingsavslut. Det kan nog krävas ett
förhandlingsavslut med de första länderna. För ratifi-
cering krävs ett eller kanske drygt ett år. Jag tror att
detta är ett oerhört viktigt steg i den alldeles domine-
rande betydelsefulla processen av Europas enande
efter 50 års skiljande.
Låt mig också poängtera att det när det gäller re-
geringskonferensens mandat faktiskt finns ett riks-
dagsbeslut, inte av denna riksdag men av en tidigare
riksdag, inför Amsterdammötet. Sådana ställningsta-
ganden är fastlagda, och vi kan gå tillbaka till dem.
Slutligen, fru talman, får man när det gäller Tur-
kietfrågan, som är så central, ändå hålla reda på sin
argumentation. Det viktiga när det gäller Turkiet är
två saker. Man ställer exakt samma villkor för Turkiet
som man ställer för alla andra kandidatländer. Vidare
finns det en oerhört ingående mekanism för att grans-
ka detta.
När kommissionen kommer in och gräver i varje
vrå av ett land kommer allting fram. Det är poängen
med Turkiets kandidatstatus att den kommer att med-
föra en kraftig möjlighet till förbättring, om Turkiet
självt är intresserat av att fullfölja sin medlemskap-
sansökan. Jag tycker att det skulle ha betonats mer
från regeringens sida.

Anf. 177 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Ja, det är möjligt att vi kan betona det
mer, men jag tror att det för alla som har lyssnat här i
dag tydligt har framgått att det är Köpenhamnskriteri-
erna och den uppföljnings- och övervakningsmeka-
nism som har satts upp som det gäller. Jag bedömer
att det var den som utlöste den turkiska reaktionen.
Det är tydligt vad det där handlar om. Jag tror att
detta är ett bra sätt att markera vikten av att man lever
upp till Köpenhamnskriterierna.
Jag ger Lennmarker rätt i att vi kan få ett genom-
brott under det svenska ordförandeskapet med en
färdig förhandling. Jag var i Polen i går, och där hop-
pas och tror man på detta och har ambitionen att
komma så långt att man faktiskt kan avsluta proces-
sen då. Vi får se om det lyckas. Skulle vi då inte inom
unionen vara klara att ta emot nya medlemmar, skulle
det naturligtvis upplevas som ett väldigt misslyckan-
de.

Anf. 178 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Tack för det, Göran Persson! Låt mig
dock faktiskt ge ett råd till regeringen. Jag tror att det
är klokt att när det gäller just Turkiet betona dessa
mekanismer och dessa lika krav, för att inte att hamna
i en diskussion där man på något sätt ska försvara
Turkiets utveckling under hösten 1999. Det bisarra är
ju att regeringen lite grann har skjutit sig själv i foten
genom utrikesministerns olyckliga inhopp i somras
och kommit in på en konstig väg.
Låt mig också ge ett annat råd. Det är att jag tror
att det när det gäller frågan om mandat, som Sten
Tolgfors tidigare tog upp, är klokt att regeringen är
extremt tydlig. Annars kommer detta att vara en var-
böld som kommer att finnas kvar i svensk debatt. Jag
tror att det kanske är regeringen själv som mest förlo-
rar om den finns kvar.

Anf. 179 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för infor-
mationen. Jag tycker att det är bra att EU-frågorna
ibland debatteras i kammaren, inte bara i EU-
nämnden.
Jag skulle vilja ställa en mer övergripande fråga.
EU har självt uppmärksammat problemet med av-
ståndet mellan medborgarna och EU:s institutioner
och beslut. Det låga valdeltagandet i det senaste valet
till EU-parlamentet är ett tecken på detta.
När avståndet mellan medborgare och beslutsfat-
tare ökar minskar i samma grad beslutens legitimitet.
Jag undrar om statsministern ser någonting i slutsat-
serna från Helsingforsmötet som kommer att minska
avståndet mellan medborgarna och besluten inom
EU.

Anf. 180 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är en bra fråga, som bör uppta
egentligen alla ansvariga Europapolitikers analyser
och tankar. Jag tror att några saker från Helsingfors är
särskilt viktiga att peka på.
Vi håller fast vid och hävdar unionens ansvar för
att bekämpa arbetslöshet. Vi lyfter fram den frågan
till det portugisiska ordförandelandet med krav på ett
handlingsprogram. Vi lyfter också fram saker som
folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Vi har också om-
fattande och ordentliga ambitioner på miljöområdet.
Jag menar att detta är exempel på frågor som lig-
ger nära medborgarna och som de förväntar sig att vi
på något sätt ska hantera. Det är också många frågor
som bäst löses i en gemensam Europapolitik, exem-
pelvis miljöfrågorna.
Vi kan dock inte specifikt säga att en viss sak togs
upp i Helsingfors därför att vi trodde att att klyftan
mellan politikerna, de valda, och deras väljare där-
med skulle minska i Europa. Så är inte slutsatserna
uppbyggda. Men visst finns det närvarande i samta-
len, och visst motiveras en del insatser med just den
typen av argument, inte minst på de områden som jag
nyss pekade på.

Anf. 181 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! I slutsatserna står det att vid den
kommande regeringskonferensen ska bl.a. behandlas
frågan om en möjlig utökning av omröstning med
kvalificerad majoritet i rådet. Det gäller också en del
följdbeslut där de tidigare inriktningsbesluten kräver
enhällighet. Ser statsministern en fara i att detta
kommer att minska de nationella parlamentens makt
och därmed skapa ytterligare avstånd mellan medbor-
gare och beslut?

Anf. 182 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Om det görs på fel sätt - men det kan
ju också vara så att de nationella parlamenten i vissa
frågor inte äger någon beslutskraft därför att proble-
men till sin karaktär inte är nationella. Om då unio-
nen, som kanske består av 20, 25 eller 30 medlems-
stater, ska kunna fungera och ta beslut, krävs att vi
har beslutsformer som gör att vi är effektiva, dvs.
majoritetsbeslut i stället för beslut med enhällighet.
Det kan vara så, vilket jag tror, att en väl avvägd
beslutsgång i Europa inom unionen med majoritets-
beslut faktiskt stärker tilltron till politiken och våra
möjligheter att hantera problem som medborgarna
ser. Därmed får också de nationella parlamenten
större legitimitet och högre status.

Anf. 183 NIKOS PAPADOPOULOS (s):
Fru talman! Det var en mycket glädjande infor-
mation som vi fick från statsministern. Det var myck-
et efterlängtat att Turkiet kommer att bli kandidatland
och kanske kommer in i EU. Jag är optimist, och jag
tror att Turkiet kanske kan genomföra reformer som
innebär demokratisering, förbättrade mänskliga rät-
tigheter, respekt för grannar, lösning av konflikter
och diskussioner om minoriteter.
Jag är dock lite orolig beroende på att Turkiet är
ett stort och fattigt land med många analfabeter, eko-
logiska problem och dålig ekonomi. Min fråga är:
Tror statsministern att Turkiet kan ta så starka steg
framåt att det kan motsvara dessa krav på reformer
innebärande demokratisering och mänskliga rättig-
heter samtidigt som landet klarar sig ekonomiskt?
Finns det någon plan från EU:s sida för att hjälpa
Turkiet att komma in?

Anf. 184 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är viktiga frågor som Papado-
poulos tar upp, och det är också just dessa som vi har
ägnat oss åt. Vi har naturligtvis försökt att hitta en
sådan framgångsväg. Det är klart att om Turkiet får
en sådan utveckling som vi alla hoppas och tror,
kommer det att betyda ohyggligt mycket för hela
denna del av Europa. Det är i sin tur något som har
legat bakom Greklands konstruktiva inställning för att
få till stånd ett beslut på detta toppmöte som öppnade
för Turkiets kandidatstatus.
Sedan krävs många insatser, t.ex. politiska kon-
sultationer och kanske också insatser via EU-
programmen, för att få till stånd en utveckling i Tur-
kiet som ligger i linje med det vi önskar. Hur lång tid
det tar vet vi inte, men vi vet att när man har öppnat
den här möjligheten har det i många länder betytt en
väldig stimulans för politiken och för inriktningen av
samhällsutvecklingen. Så med Greklands konstrukti-
va medverkan tycker jag att vi fick ett bra beslut som
ger oss anledning att vara, som jag sade, försiktigt
optimistiska.

Anf. 185 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! I samband med konstitutionsutskot-
tets granskning av regeringen och Regeringskansliet
har vi fått ta del av de ambitiösa förberedelser som
Sveriges regering gör inför vårt ordförandeskap år
2001 på hösten. Det är ett mycket stort och oerhört
viktigt åtagande som Sverige går in för därvidlag.
Statsministern har nu företrätt vårt land under åt-
minstone fyra hela år och lite till och har därmed
erfarenhet av åtta ordförandeländer. Statsministern
har därvidlag en fullständigt unik erfarenhet att tillfö-
ra den här kammaren. Då vore det intressant att fråga
om statsministern har sett några förändringar i ord-
förandeskapets praktiska utformning från det första
landet till nu det finska, vad vi kan lära av detta och
vad vi kan tillföra utifrån t.ex. Finland, som var det
första nordiska landet som innehade ordförandeska-
pet. Det vore roligt och intressant, inte bara för mig
tror jag, att få höra statsministerns personliga reflex-
ioner om detta.

Anf. 186 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det här är någonting som ligger
ganska nära att reflektera över med tanke på att vi,
som Kenth Högström säger, strax själva ska ta ansva-
ret för denna jätteuppgift.
Jag upplevde Helsingforsmötet som väldigt väl
organiserat och som en bra förebild när det handlar
om den yttre ramen för mötet. Sedan avgörs ju - det
är ju också en erfarenhet man har - mötet som sådant
väldigt mycket av den dagordning som man i prakti-
ken får sig förelagd av dynamiken inom EU och av
den inre kraft som hela tiden organisationen utvecklar
och som driver fram vissa frågor för avgörande. För
Finland blev det frågorna om krishanteringen, frågor-
na om Turkiet och inte minst frågorna om utvidg-
ningen som kom att hamna på det ordförandeskapet.
Detta krävde väldigt mycket av utrikespolitisk kom-
petens och diplomatisk talang, som ju Finland visade
sig besitta på ett sätt som gjorde att resultatet blev
gott.
Vi överblickar ännu inte vilka frågor som kommer
att dominera vårt ordförandeskap, men i väldigt stor
utsträckning avgörs naturligtvis intrycket av ordför-
andeskapet av den dagordning som man antingen får
sig förelagd eller som man själv förmår att etablera.
Unionen har de sista åren kraftfullt glidit i en rikt-
ning som har satt i fokus frågor om arbetslöshet,
miljöförstöring och demokratiska fri- och rättigheter,
frågor som ju ofta är förknippade med den dagord-
ning som vi i Norden, inte minst inom socialdemo-
kratin, känner oss hemmastadda med. Det har ju varit
detta som har utmärkt de senaste ordförandeskapen,
från Amsterdam och framåt, kan man säga.

Anf. 187 TALMANNEN:
Tack! Detta var den sista frågan och det sista in-
lägget i denna överläggning, som har tagit längre tid
än vad som är brukligt; såväl den inledande informa-
tionen som den efterföljande frågestunden. Det är
också naturligt med hänsyn till denna frågas stora vikt
och betydelse. Vi kommer att behöva ha fler sådana
överläggningar under de närmaste åren.
Jag tackar såväl statsministern som kammarens
ledamöter för en överläggning som har varit både
utförlig, ingående och klargörande.

13 § Avgiften till Europeiska gemenskapen

Föredrogs
finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU5
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemen-
skapen (prop. 1999/2000:1 delvis).

Anf. 188 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Utgiftsområde 27 handlar om den
medlemsavgift som vi betalar för att vara med i Eu-
ropeiska unionen, vilken under nästa budgetår beräk-
nas uppgå till 23 083 miljoner kronor, alltså ett gans-
ka betydande belopp.
Jag vill påpeka för kammaren att det här betän-
kandet kommer upp årligen som ett ärende. I motsva-
rande betänkande 97/98 och 98/99 har finansutskottet
med kraft slagit fast att det är viktigt att den svenska
regeringen bedriver en stram budgetpolitik i EU när
det gäller avgiften till Europeiska gemenskapen.
Det har ju funnits diskussion om hur stor Sveriges
avgift ska vara och om den har varit rättvis utifrån
våra förutsättningar gentemot andra länder osv. Det
har varit ganska väl diskuterat, och som sagt var har
finansutskottet påpekat detta ett antal gånger. Som en
följd av detta skulle EU också diskutera avgifter, och
vid det s.k. Berlinmötet om Agenda 2000 som rege-
ringen deltog i tillsammans med övriga regeringar
från Europeiska unionen under våren detta år diskute-
rades just det här avgiftssystemet.
Man kan konstatera att utfallet från Berlinmötet
blev mycket positivt för Sveriges del. Man nådde ett
flertal framgångar i diskussionerna om det här och
med de krav som man hade drivit. På det principiella
planet uppnådde Sverige att budgetrestriktiviteten och
bördefördelningen skrevs in i Europeiska rådets slut-
satser från Berlin, och de finns alltså med för det
framtida arbetet.
Konkret uppnådde Sverige ett avsevärt lägre fi-
nansiellt perspektiv. En flerårig budgetplan blev
upplagd om det här, det blev en reduktion beträffande
vårt betalningsansvar för den brittiska budgetrabatten
och det blev ett ökat återflöde från strukturfonderna -
nettobetalningen blev alltså mindre på så sätt - samti-
digt som strukturfondsinsatserna totalt sett koncentre-
rades, och ett striktare finansiellt regelverk infördes i
samband med det här, helt i den anda som har disku-
terats tidigare, bl.a. i finansutskottet. Jordbrukspoliti-
ken kom i och för sig inte så långt som vi önskade,
men finns ändå med som en viktig del i det fortsatta
arbetet när det gäller utvidgningen osv. kring det här.
Nu är det så här att Agenda 2000, alltså resultatet
av mötet i Berlin ju inte omedelbart får genomslag i
den avgift vi ska betala. Det krävs ju också formella
beslut fortlöpande i det här så att det kan börja verka.
Men från 2001, 2002 och 2003 kommer vi att märka
av det här, dvs. att vår andel av den totala EU-
budgeten kommer att minska proportionellt från vårt
land som ett resultat av det här. Vi från utskottsmajo-
riteten tycker naturligtvis att det är oerhört stimule-
rande att regeringen har nått så långt i den här frågan,
eftersom det har varit en viktig fråga, vilket också har
påpekats fortlöpande i den diskussion som har varit.
Det finns en reservation till det här betänkandet
som egentligen inte innebär något annorlunda än vad
utskottsmajoriteten har skrivit, och därför tycker jag
att reservationen i sig slår ett hål i luften. Där talas
om precis det här som också majoriteten säger, dvs.
att det är viktigt med en stram budgetpolitik. Jag
tycker att det har verkställts på så sätt. Det får inte
vara så, tycker jag rent politiskt, att man opponerar
sig när något ändå har redovisats så tydligt som det
har gjorts till finansutskottet från regeringens sida.
Statssekreterare Peter Lagerblad har vid minst två
tillfällen varit hos utskottet för att berätta om för-
handlingsläget men också för att redovisa resultatet,
så samtliga partier är väl införstådda med förhand-
lingsläget och vad man faktiskt har uppnått, och jag
tycker därmed att man kan känna sig nöjd från samt-
liga partier. Då känns det konstigt att man därutöver
önskar sig att man ska nå ännu längre. Det finns ändå
någon realitet vad gäller vad som är rimligt att uppnå,
och det tycker jag att regeringen har lyckats med här.
Därför, fru talman, vill jag till sist yrka bifall till
hemställan i betänkandet i sin helhet och avslag på
reservationen från Kristdemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 december.)

14 § Vissa punktskatte- och tullfrågor, m.m.
(förnyad behandling)

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU11
Vissa punktskatte- och tullfrågor, m.m. (förnyad
behandling) (prop.1999/2000:9 delvis och
1998/99:127).

Anf. 189 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande
1999/2000:SkU11 Vissa punktskatte- och tullfrågor,
m.m., som bygger på regeringens proposition
1999/2000:9 med samma namn, skulle jag vilja kalla
en skattepyttipanna. Regeringen har tagit vad som
fanns kvar i kylskåpet och tillagat denna skattepytti-
panna toppad med en rödbeta. Skattepytten innehåller
allt från proviantering, införselregler för alkohol och
tobak, höjningar och ändringar av skatter på bensin
och diesel, 1,25 %-regeln för koldioxidskatt till pen-
sionsförsäkringar.
Regeringens recept måste dock har varit något
bristfälligt. När det t.ex. gäller dieselskatten har man
inte haft ordning på vad man har gjort tidigare. När
det gäller etanolinblandning i bensin har man glömt
att beskriva detta. Denna skattepytt är trots allt inte
helt oätligt. Men det finns delar som är mindre aptit-
liga, och det är dessa jag snart ska belysa här.
Jag vill dock börja med varför betänkandet blev
återförvisat för 14 dagar sedan. Fem över tolv kom
det fram att det i en bilaga som ska bifogas miljöbal-
ken slås fast att Sverige fr.o.m. den 1 januari år 2000
inte får sälja bensin med tioprocentig etanolinbland-
ning. Skälet till detta är att den svenska regeringen i
EU varit med och förhandlat fram detta direktiv, som
naturligtvis innehåller mer än etanolinblandning i
bensin. Men det är just etanolinblandning i bensin jag
kommer att uppehålla mig vid.
Av vad jag har förstått har just etanolfrågan inte
varit stor och inte ens vid olika dragningar i EU-
nämnden och fackutskotten kommit i fokus. Inte
heller berörda branscher har reagerat förrän fem över
tolv. Jag kan ha synpunkter på både regeringens och
branschens agerande och engagemang i frågan. Men
vi moderater tycker ändå att utskottsmajoriteten har
kommit fram till det bästa man kan komma fram till i
ett läge där direktivet måste antas av Sveriges riks-
dag.
Vi i skatteutskottet är inte experter på miljöfrågor
och har haft svårt att bedöma om de försök som i dag
pågår i Sverige med tioprocentig etanolinblandning är
bättre för miljön än den femprocentiga inblandningen
som blir tillåten efter nyår. Jag vill ändå tro att det
trots allt funnits och finns en tanke bakom de svenska
försöken med tioprocentig etanolinblandning.
Utskottet skriver: "Det är därför viktigt att rege-
ringen följer utvecklingen av produktionsmetoder
samt eventuellt nya forskningsrön vad gäller etano-
linblandning i drivmedel. Ges därvid anledning till
antagande att maximivärdet för etanolinblandning i
bensin bör förändras förutsätter utskottet att detta
aktualiseras under de fortsatta förhandlingarna inom
Auto/oil-programmet. Vidare anser utskottet att rege-
ringen i avvaktan på att Auto/oil-programmets andra
del slutförs bör pröva möjligheten att av kommissio-
nen få dispens från direktivets bestämmelse om hög-
sta tillåtna volymhalt etanol i bensin." Detta ska alltså
ges regeringen till känna.
Att så här i efterhand försöka få en ändring, dvs.
dispens, är om jag ska vara ärlig kanske inte helt
enkelt. Men det är i vart fall en mer ärlig och verklig-
hetsförankrad inställning än den som Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har. Dessa partier ger sken av att
Sverige ensidigt kan låta bli att anta just denna del av
direktivet. Vad skulle hända om alla länders parla-
ment efter det att respektive regering förhandlat fär-
digt plockar ut olika delar av direktivet som anses
som mindre tilltalande? Anarki skulle uppstå, och
hela tanken med EU skulle undergrävas. Jag kan
misstänka att det är just det de två EU-fientliga parti-
erna Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill åstadkomma.
Fru talman! Om vi nu ska sätta i oss denna skat-
tepyttipanna kan det kanske vara bra att ha något att
dricka till. Vi moderater har föreslagit att Sveriges
undantag från EU:s regler om privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror avvecklas. Varför kan
medborgare i de flesta andra EU-länder få ta med sig
10 liter starksprit när vi i Sverige bara får ta in 1 liter?
Varför får andra EU-medborgare ta in 90 liter vin när
vi bara få ta in 5 liter? Varför får andra EU-
medborgare ta in 110 liter starköl när vi bara får ta in
15 liter?
Utskottsmajoritetens svar på dessa enligt mig
mycket relevanta frågor står att läsa i betänkandet:
"Utskottet har avstyrkt motionsyrkandena med moti-
veringen att det skulle vara svårt för Sverige att upp-
rätthålla en hög prisnivå på alkoholdrycker utan det
svenska undantaget från EG:s regler om införsel."
Prisnivån är hög i Sverige. T.ex. är priset på en
flaska Absolut vodka 700 ml 219 kr. Alkoholskatten
utgör 140 kr och momsen 44 kr, dvs. totalt 184 kr.
Priset på vodkan är alltså 35 kr. Skatt och moms
utgör 84 % av priset. Vi går tillbaka till det jag förut
läste ur utskottets svar på motionen. Det står faktiskt
svart på vitt vad det handlar om. Det är statens in-
komster man värnar om. Det är inget annat. Pratet om
folkhälsan kan man glömma.
Låt oss närmare granska om statens inkomster
värnas. 35 %, ja kanske upp till 50 %, av alla alko-
holhaltiga drycker som konsumeras i Sverige köps
inte på Systembolaget. Av detta kan var och en dra
sina egna slutsatser. En fråga till socialdemokraterna:
Hur länge kan Sverige ha alkoholskatter som så kraf-
tigt avviker från andra EU-länders? Behöver vi un-
dantaget beträffande införselregler för att få in skatte-
pengar? Har inte systemet redan havererat?
Vi moderater vill att undantaget tas bort och att
regeringen meddelar EU detta så att vi fr.o.m. mitten
av nästa år har EU:s regler. Jag yrkar bifall till reser-
vation 1 under mom. 1.
Denna skattepyttipanna hade jag tänkt inta på en
restaurang, och jag tar bilen dit och tankar på vägen.
Jag tankar alltså grön 95-oktanig bensin. Jag kan titta
på mitt kvitto. Jag har tankat för 400 kr och 13 öre.
Skatten utgör 208 kr och 70 öre, och moms 80 kr och
3 öre. Skatter och moms utgör sammanlagt 288 kr
och 73 öre. Bensinen kostar 111 kr och 40 öre.
Fru talman! Sverige är ett glest befolkat land. För
många hushåll är resor till och från arbetet långa.
Kollektivtrafiken är i många fall inget alternativ. Den
finns helt enkelt inte. Dessutom behövs bilen ofta för
privata ändamål för att det ska vara möjligt att bo
kvar i mindre tätbefolkade områden. Hög bensinskatt
försvagar hushållsekonomin och minskar intresset att
ta arbete på större avstånd från hemmet, och det
minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Moderater-
na har i sitt budgetförslag föreslagit en skattesänkning
på bensin på 20 öre plus moms, dvs. 25 öre, som en
första början.
Nu kanske någon undrar hur jag ska få ihop skat-
tepyttipannan med 1,2 % regeln för cement- och
kalkindustrin. Jag har ett hus som ska kalkas. Nog är
det väl trevligt om kalken kommer från Sverige, ja
rentav från Gotland. 1,2 %-regeln innebär att koldi-
oxidskatten inte överstiger 1,2 % av det tillverkade
produkternas försäljningsvärde. Detta gäller främst
för cement- och kalkbranscherna.
Trots att jag under våren och sommaren flera
gånger försökt få besked från finansministern om
regeringen avser att förlänga 1,25 %-regeln har rege-
ringen dröjt in i det sista med att ge besked. Nu när
beskedet ges gäller det bara ett år. Hur ska kalk- och
cementindustrin i Sverige, som ofta har stor interna-
tionell konkurrens, kunna planera sin verksamhet? Vi
moderater vill att regeln ska gälla tillsvidare så att
samma problem inte uppstår nästa år.
Självfallet är det inte särregler som vi ska ha.
1,25 %-regeln, som är ett undantag, är ett bra exem-
pel på hur de höga svenska energiskatterna annars
skulle slå ut delar av den svenska industrin. Det är
viktigt att den svenska energibeskattningen är kon-
kurrenskraftig och långsiktig. I annat fall riskerar vi
att svensk energiintensiv industri, och inte bara kalk-
och cementindustrin, flyttar till andra länder med
gynnsammare beskattningsklimat.
Ofta motiveras Sveriges höga energiskatter av
miljöhänsyn. Dessa höga skatter kan leda till att verk-
samheter flyttar utomlands till länder med lägre skat-
ter och i många fall sämre miljömedvetenhet.
I Sverige försvinner då inte bara arbetstillfällen.
Handelsbalansen försvagas också, och den globala
miljön försämras. Moderaternas mål är inte fler un-
dantag, utan sänkta energiskatter.
Fru talman! Så är denna skattepyttipanna konsu-
merad med högt beskattade tillbehör och en kostsam
färd dit på grund av högt beskattad bensin, samt en
fortsatt osäkerhet för kalk- och cementindustrin.
Vi moderater står givetvis bakom alla våra reser-
vationer, men som jag tidigare har anfört nöjer jag
mig för tids vinnande med att yrka bifall till reserva-
tion 1 under mom. 1.

Anf. 190 CLAES STOCKHAUS (v):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande
1999/2000:SkU11 är en fortsättning på betänkandet
SkU8. Skälet till det är att ärendet återförvisades för
14 dagar sedan. Det var frågan om etanolinblandning
i bensin som var stötestenen.
I utgångsläget, när vi i Vänsterpartiet studerade
propositionen 1999/2000:9 om vissa punktskatte- och
tullfrågor reagerade vi speciellt på förslagen om
skattejusteringar för miljöklasserna på bensin respek-
tive diesel. Regeringens skäl var vad gäller bensin att
dels nå närmare överensstämmelse med skillnaden i
tillverkningskostnader, dels behålla styrningen mot
den bättre miljöklassen. Det var de delarna som lyftes
fram. Men fäster man blicken på den miljöstyrande
delen blir detta obegripligt för oss i Vänsterpartiet,
eftersom skattesatsskillnaden närmast föreslås bli
obefintlig - från 7 till 3 öre. Det var en kraftig styr-
ning! I reservation 3 har vi tillsammans med Miljö-
partiet vidare redovisat vår syn på den delen.
Vi reagerade som sagt, och detta återfinns i mo-
tion Sk7, vilken även behandlar skattejusteringsför-
slaget på diesel. Förslaget om skattejusteringar för
miljöklasser på diesel är om möjligt ännu mer obe-
gripligt, eftersom sänkningen av skattesatsen på die-
selolja, miljöklass 3, skattebortfallsvägen skulle
kompenseras av en höjning av skatten på den mil-
jövänligare dieseloljan, miljöklass 1. Där kan vi
snacka om miljöstyrning!
I vissa fall skulle detta också få ge vika för andra
styrningar. Utskottet var ändå så klokt att det avslog
denna del av propositionen. Detta kan utläsas under
mom. 4.
Då går jag över till huvudskälet för senarelägg-
ningen i riksdagsbehandlingen. Det gäller frågan om
inblandning av etanol i bensin och EU-direktiv med
anledning av detta.
Marietta de Pourbaix-Lundin sade fem över tolv,
men det är inte riktigt så - vi har ju några dagar kvar
av det här året. Det var i och för sig inte heller fem i
tolv, utan kanske snarare en minut i tolv som vi blev
uppmärksammade på denna slamkrypare i en bilaga
som i första hand inte är en fråga för skatteutskottet,
som vi ser det i Vänsterpartiet.
Det visade sig att det redan 1996 förhandlades
fram direktiv som innehöll detta för att antas i rådet
1998. Det innehöll begränsningar på bl.a. inblandning
av etanol i miljöklassbensin. Men under tiden har
försöksverksamhet med olika inblandningsprocent av
etanol i bensin pågått i Sverige. På en del mackar
finns blandarpumpar uppsatta.
Här måste jag stanna upp lite grann och säga som
den gamle ärrade riksdagsledamot som jag inte är -
men jag kan väl låtsas det just nu: Än så länge låter
det här kanske ganska enkelt, men vänta till dess att
jag börjar förklara det hela!
Följden av EU-direktivets begränsning är att någ-
ra blandarpumpar inte får finnas efter årsskiftet. Som
vi tror kommer det att direkt slå mot de försöksbilar
som använder bränslet E 85. Det handlar nämligen
om framtida tillgänglighet. Finns det inga blandar-
pumpar efter årsskiftet så blir det förstås svårare för
just den här fordonsparken att kunna få tag på bräns-
le.
Hur reagerade då utskottets övriga partier, utom
Vänsterpartiet och Miljöpartiet? De anser att genom
Sveriges medlemskap i EU är det uteslutet att agera
på annat sätt än att begränsa inblandningen av etanol i
miljöbensin till högst 5 %. Vi ska tydligen återigen
vara bäst i klassen inom EU, även om det i det här
fallet innebär stopp och halt inför möjliga landvin-
ningar på miljöområdet.
Samtidigt uttalas av alla de andra partierna att om
nya forskarrön säger annat förutsätts det att detta
aktualiseras under de fortsatta förhandlingarna inom
Auto/oil-programmet.
De säger vidare att möjligheten bör prövas att av
kommissionen få dispens i avvaktan på att Auto/oil-
programmets andra del slutförs. Detta vill man ge
som ett tillkännagivande.
Men varför inte i stället avslå propositionen vad
gäller gränsvärdet för etanolinblandning i bensin?
Nej, här ska det göras en kringelkrok som riskerar att
låsa fast proportionen av bioalkohol i bioalkoholbase-
rade drivmedel för lång överskådlig tid.
Återigen: Varför inte avslå gränsvärdet? Sverige
är ju ändå bäst i klassen vad gäller miljöbensin och
miljöklass 1. Efter ett frivilligt åtagande från svensk
oljeindustri genomförs fr.o.m. nästa år en svavel-
haltsnivå som kommer att bli så låg att den motsvarar
direktivets krav för år 2005. Det införs redan vid
årsskiftet! Det tycker vi att Sverige måste kunna få
bonus för. Här har vi ju gått fem år före i tiden. Den
bonusen borde vara att Sverige inte behöver införa en
begränsning av etanolinblandning i bensin. I stället
borde vi endast lämna in en dispensansökan.
Marietta de Pourbaix-Lundin ställde en fråga. Jag
hinner kanske med den innan avrundningen. Hon
sade att det skulle bli anarki om inte alla länder följde
direktiven. Men om vi blickar bakåt i historien och
ser på allt som det har fattats beslut om i EU-
parlamentet och de direktiv som har utfärdats av
kommissionen - hur många av EU-länderna har följt
precis varenda direktiv? Det är min motfråga.
I det här fallet blir ju miljön bättre. Vem kan då
säga att vi gör fel från miljösynpunkt? Ingen kan göra
det.
Gör alltså inga kringelkrokar som riskerar att föra
oss på villovägar! Vi vill ha raka spår och mer etanol
i tanken!
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 samt
reservation 3.

Anf. 191 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag vill ändå fråga Claes Stockhaus
om han verkligen tror att det är realistiskt att olika
länder plockar ut olika bitar av listan som de inte
tycker är tilltalande. Om man i ett land säger: Det här
med högsta halten av bly per liter tycker inte vi är så
viktigt, så det vill inte vi ha. Så säger man t.ex. i
England. Sedan kommer nästa land och säger att man
där vill ta ut en annan bit som Sverige tycker är jätte-
viktig, men som det landet inte vinner på. Nog blir
det väl anarki då?
Jag tycker inte att man i Vänsterpartiet är san-
ningsenlig när man här i riksdagen ger sken av att
Sverige kan plocka ut en liten bit av ett direktiv och
säga: Den här lilla biten tar vi inte, men det andra tar
vi! Sådan är inte verkligheten, och jag tycker inte att
det är sanningsenligt att göra på det här sättet.
Claes Stockhaus säger att vi skulle få bonus på
något sätt därför att vi är så bra på de andra område-
na. Därför skulle vi kunna ha kvar vår 10-procentiga
etanolinblandning, menar han. Det låter ju som att
Claes Stockhaus inte tror att 10 % etanolinblandning
är bra för miljön, eftersom det skulle jämnas ut mot
att vi gör andra saker som är bra för miljön.
Jag är alltså inte lika tvärsäker, men som jag sade
i mitt inledningsanförande vill jag ändå tro att det har
funnits en tanke bakom att vi har 10 %. Jag är beredd
att se om EU går med på att vi får dispens för detta.
Ärligt talat tror jag att det är svårt, men jag tycker att
man kan försöka.
Om det kommer fram att detta är väldigt bra för
miljön ska det vara möjligt för alla EU-länder. Då ska
det inte vara något unikt för Sverige att få denna
dispens - eller hur?

Anf. 192 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Jag nämnde aldrig siffran 10 %, Ma-
rietta de Pourbaix-Lundin. Jag sade att man ska slopa
begränsningen vad gäller etanolinblandningen. Siff-
ran 10 % får Marietta de Pourbaix-Lundin stå för. Det
kan hända att det finns högre procentsatser som är
betydligt bättre.
Men detta är ju att jämföra äpplen och päron. Här
är det frågan om någonting som kan förbättra för
miljön. Det kan man väl knappast jämföra med nå-
gonting som klart försämrar för miljön, även om det
råkar finnas med i samma direktiv. Det går inte att
jämföra de här delarna. Det behöver inte kommente-
ras mer. Det går inte att jämföra dessa två delar.

Anf. 193 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Claes Stockhaus från Vänsterpartiet
tycker alltså inte att det finns några betänkligheter i
att stå här i kammaren och ge sken av att ett land kan
rycka ut en liten bit ur ett direktiv och säga att just
den lilla biten antar inte vi? Det är ju vad Vänsterpar-
tiet gör här i kammaren. Jag tycker inte att det är
ärligt. Det är ärligare att göra som större delen av
utskottet har gjort, förutom Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, och säga att vi ska se om det går att få en
dispens, men vi antar direktivet.
Vi fick också ganska klart reda på att om man
rycker ut en bit får man ta bort hela direktivet. Då kan
man inte anta något av det. Man kan alltså inte bara
rycka ut en liten bit. Vad innebär det för miljön om
man inte antar direktivet över huvud taget? Det finns
ju en massa andra bitar, som Claes Stockhaus själv
har sagt, som är bra. Då skulle vi inte anta något av
det över huvud taget.
Jag vill fortfarande ha ett svar på om Claes Stock-
haus tycker att han talar i enlighet med sanningen när
han här i kammaren säger att det är helt okej att rycka
ut en liten bit.

Anf. 194 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Ja, vi tycker det. Det är helt okej i det
här fallet att rycka ut en liten bit. Jag sade också att vi
skulle skicka in en dispensansökan så fort som möj-
ligt. Men vi ska inte införa den här begränsningen vid
årsskiftet. Följden blir att man stannar upp en process
som är positiv för landet när det gäller bränslen till
fordon. Vad kommer det att innebära på mackarna
framöver om man tvingas plocka bort blandarpum-
parna, eller åtminstone inte får använda dem? Vilka
signaler ger det? Vilka signaler ger det till oljebola-
gen? Hur mycket intresse kommer det att finnas i
fortsättningen för att pröva den här vägen? Det är
möjligt att man prövar andra vägar till renare bräns-
len, men på den här vägen är det stopp.
Jag ställde en motfråga när det gällde att följa alla
direktiv. Vilket EU-land har följt alla direktiv till
punkt och pricka? Vilka övriga EU-länder har gjort
det bakåt i historien? Det finns nog inte ett enda. En
del obstruerar tydligt fast de är EU-medlemmar i alla
fall.
Jag kan inte se att det skulle finnas ett enda enskilt
land som skulle finna det meningsfullt att attackera
Sverige för att man inte i just den här delen sätter ett
begränsningstak vad gäller inblandningen av etanol i
bensin. De övriga länderna skulle ju göra sig löjliga
om de skulle protestera öppet mot detta.
Visst kan man anta alla övriga delar i direktivet.
Jag kan inte se något problem i den delen. Varför ska
vi vara bäst i klassen igen? Vi har ju varit bäst i klas-
sen när det gäller svavelhalten i bensinen och ligger
fem år före vår tid. Det måste väl räcka gott.

Anf. 195 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Låt mig börja med att än en gång be-
klaga det tidigare beslutet om en skattehöjning med
25 öre per liter diesel. Att regeringen nu gjort ännu ett
försök att försämra för jordbruks- och åkerinäringen
är ytterligare en belastning som är och kommer att bli
svår att försvara. Betänkandet som vi arbetar med just
nu behandlar emellertid inte de här frågorna, vilket
föranleder mig att inte här och nu ytterligare kom-
mentera denna skattehöjning. Men jag skulle önska
att kammarens ledamöter fick del av många åkares
och jordbrukares tunga och djupa suckar samt deras
beklaganden över regeringens hårdhänta styrning av
svensk konkurrenskraft i Europa.
Förändringarna i fordonsskattelagen mottar vi
emellertid med tacksamhet. Jag har under mina år
inom försäkringsbranschen mött många trafikanter
som kommit bl.a. till Helsingborg utan kompletta
tullhandlingar och försäkringsbrev. Det har visat sig
vara stört omöjligt för dem att köra vidare till sina
respektive hemorter. Den gamla lagen var definitiv.
Nu kommer det en lag som kräver uppsåt eller oakt-
samhet, och det är en bra hjälp på vägen till enklare
administration.
Ännu en försäkringsmässig förändring i det här
betänkandet är en efterlängtad reform som kommer
att tillåta kunder att överlåta sina pensionsmedel till
annan försäkringsgivare. Försäkringsbolaget som
överlåter kommer att ansvara för att åtagandet stäm-
mer med försäkringstagarens syfte med avtalet. Det
nya bolaget ska således mottaga en ny kund och den-
nes kapital. Det är värt att notera kravet i lagtexten att
försäkringen inte tillåts att bli ändrad i omfattning
eller åtagande.
Detta skapar bättre konkurrensmöjligheter, och
det i sin tur leder till bättre produkter för konsumen-
terna. Detta är absolut inget som vi kristdemokrater
motsätter oss. Detta är tvärtom en klar förbättring.
Fru talman! Enligt rubriken på detta betänkande
handlar det om punktskatter. Vi har noterat att majo-
riteten avstyrker förslaget och kan inte annat än hålla
med. Det är riktigt att regeringen får en signal om att
beskattning inte ska vara ett eget syfte. Det krävs mål
och motiv för att driva genom ytterligare höjningar av
beskattningskvoterna.
Det är beklagligt att vi inte har möjlighet att samla
oss bakom en gemensam reservation. Nu har vi krist-
demokrater några motioner i detta betänkande. Jag
yrkar bifall till reservation 4 under mom. 3 och nöjer
mig med detta för tids vinnande. Jag står bakom övri-
ga kristdemokratiska reservationer.
Vi vill avslå regeringens förslag med den motive-
ringen att man måste tänka helt nytt beträffande be-
skattningen av drivmedel i allmänhet och kanske
slaget av drivmedel i synnerhet. Jag har frågat mig
många gånger hur länge vi ska fortsätta att köra på
dessa ålderdomliga drivmedel som dessutom är starkt
miljöpåverkande.
Efter bordläggningen har utskottet enats om vik-
ten av att regeringen ska följa utvecklingen av de nya
forskningsrön som säkerligen kommer vad gäller
drivmedel i allmänhet och, dagen till ära, etanolin-
blandningen i synnerhet. I denna del står vi bakom
utskottets betänkande. Jag berör inte detta ytterligare
eftersom Marietta de Pourbaix-Lundin har redogjort
för det ganska utförligt.
Vi har föreslagit att regeringen får i uppdrag att
återkomma med nya tankar om beskattning av driv-
medel och, kanske viktigast av allt, ett genomarbetat
förslag när det gäller drivmedel till våra transporter.
Det måste regelbundet ske en utveckling av våra
bensin- och dieseldrivna fordon. Förbränningsmotorn
bör ersättas med konstruktioner som har en helt annan
uppbyggnad och blir ännu mindre skadlig för vår
miljö.
Vi yrkar alltså bifall till reservation 4 under
mom. 3 och står för övrigt bakom hemställan i betän-
kandet.

Anf. 196 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja att ni här träffade de
anhöriga till dem som dött i cancer på grund av die-
selavgaser. Det är en verklighet. Människor dör på
grund av dieselavgaser. Statens institut för kommuni-
kationsanalys har gjort beräkningar som visar att de
dödsfall som inträffar till följd av partikelutsläpp
kostar ett par tusenlappar per stockholmare varje år.
Det blir över 3 miljarder kronor för hela Storstock-
holm. Förutom det omänskliga faktum att människor
dör är det också en kostnad för samhället.
Det är en kostnad som både diesel och bensin bi-
drar till men som varken bensinen eller dieseln står
för i dag. Höj bensinpriset till 11:30! Det är inte jag
som säger det.
Det är Statens institut för kommunikationsanalys
som säger att bensinpriset måste höjas till 11:30 kr
för att man ska få en säker och miljömässigt bra tra-
fik. Målet är att koldioxidutsläppen ska ligga på
samma nivå 2010 som de gjorde 1990 och att antalet
dödade i trafiken inte ska få överstiga 250 år 2007.
För att klara detta anser Statens institut för kommuni-
kationsanalys att det krävs en skattehöjning med 3:10
kr per liter.
Det finns också andra allvarliga frågeställningar
om man ser på framtiden. Hur länge tror ni att oljan
kommer att räcka? En undersökning som oljebolagen
själva ligger bakom visar att från 2015 kommer pro-
duktionen av och utarmningstakten på olja inte längre
att öka. Det är dags att förbereda sig för andra alter-
nativ. Samtidigt ser man att bilismen ökar. Antalet
fordon och bilåkandet ökar också.
Vilka krav ska man då ställa på ett framtida driv-
medel? Det finns fyra krav som vi tycker är relevanta.
Det första är att det ska vara användbart i ett
framtida driftsystem, t.ex. bränslecell och eldrift.
Det andra är att ett framtida drivmedel ska möj-
liggöra nollvisionen när det gäller utsläpp av skadliga
ämnen.
Det tredje är att det ska vara tillverkat av eller
överförbart till förnyelsebara råvaror.
Det fjärde kravet är att det ska vara lätthanterligt
och att det ska kunna handlas internationellt.
Det kommer att vara en ganska lång process innan
man får ett nytt framtida drivmedel. Det drivmedlet
som står och knackar på dörren är framför allt bräns-
leceller. Det anses vara framtidens teknik, en teknik
som bygger på en kemisk motor och inte på en för-
bränningsmotor. Energiutvinningen sker därför under
lägre temperatur.
Om en sådan teknik ska ha en möjlighet att basera
sig på bioalkoholer måste man ha byggt ut en in-
frastruktur som är flexibel och som kan skapa förut-
sättningar för att bränsleindustrin kommer att satsa på
de hållbara alternativen.
Vad är då ett bra system för att bygga ut till en så-
dan infrastruktur? Jo, det är att ha blandpumpar. I dag
i Sverige finns det 30 mackar som har blandpumpar
och 20 mackar som bara har E 85. Jag tror inte på
någon stalinistisk, kommunistisk eller någon s.k.
liberal nationalekonomisk lösning som säger att detta
är enda alternativet. Man måste ha ett flexibelt sys-
tem.
I Örnsköldsvik har man haft ett överskott på eta-
nol. Det har man velat använda för att dryga ut sina
bränslen med, och det är positivt. Det kräver inga
extra transporter. Man använder ett lokal överskott
som redan finns, ett överskott från pappersmassefab-
riken. Detta är bra.
Men vi kan inte ha ett flexibelt system när vi har
en regel som säger: Nej, nu ska vi bara ha 5 % etanol
i bensinen, eller också kan man ha E 85. Även E 85:s
framtid minskar när man inte bygger ut blandpum-
parna.
Vi har hört argumentet: Ja, men vi kan ju låsa
blandpumparna vid 5 % etanol. Det är ingen lösning.
Det behövs en pump som det står etanol på och en
pump som det finns bensin i. Om pumpen är låst vid
5 % kan etanolpumpen inte användas till det som den
är avsedd för.
I framtiden kommer man kanske att byta ut eta-
nolen mot andra bioalkoholer, men vi behöver ett
sådant system. I Finansdepartementets promemoria
som vi i skatteutskottet fick oss till handa sade man
att blandpumpar inte kommer att finnas i framtiden.
EU-direktivet får den konsekvensen. Det vore verkli-
gen allvarligt, allvarligare än gränsen på 5 % etanol i
bensin, men det är också ganska dumt.
Jag kan ibland känna att verkligheten förvandlas
snabbare än EU:s apparat. Det blir verkligen ohållbart
om vi ska följa EU-apparatens arbetstakt. Jag anser -
och det har jag också drivit tillsammans med Väns-
terpartiet - att om man tar bort maxvärdet på etanol i
direktivet och implementerar direktivet - förutom den
delen - den 1 januari och begär ett undantag skulle
det vara möjligt att man fick ett svenskt sådant.
Det finns länder som får undantag för bly och
svavel. När det gäller miljöfarliga ämnen kan enskil-
da länder begära undantag av nationella skäl. Men vi
ska inte glömma att frågan om etanol - s.k. lågin-
blandning - var inte särskilt stor, inte i Sverige och
inte någonstans, när detta direktiv antogs, och det var
1996.
Ibland måste man vara lite flexibel och i det här
fallet är det inget EU-trots om vi säger att vi gör en
implementering, men inte av den här delen. Vi förkla-
rar för EU varför, och då kanske vi kan få gehör.
Det som jag är lite rädd för är att skälet för vissa
EU-länder att ha ett maxvärde för etanol är att de är
rädda för att Sverige ska satsa på etanolproduktion
och kunna få EU:s jordbruksstöd för detta. Men då
kan vi säga att vi avhåller oss från att söka jordbruks-
stöd till etanolproduktion.
Det finns lösningar, men nu har man skapat en
väldigt svår situation. Vi har låst fast oss vid att ha
max 5 % etanol i bensin. Vi vet inte heller hur det är
med blandpumparna. Men när det gäller dessa kan
faktiskt vi från riksdagen och regeringen säga att vi
kan ha kvar blandpumparna trots EU:s direktiv, och
det hoppas jag verkligen att man kommer att göra.
Sedan togs det upp några diskussioner kring den
höga beskattningen. Jag vill bara kort kommentera
dem.
Sverige är inte det land som har högst beskattning
av bensin eller diesel. Storbritannien har en beskatt-
ning av diesel som är dubbelt så hög som den Sverige
har, och detta av rena miljö- och hälsoskäl. Italien,
Frankrike, Irland, Nederländerna och Tyskland har en
bensinbeskattning som är högre än den svenska. Ben-
sin och diesel står i dag inte för sina kostnader. Jag
säger bara: PPP, polluters pay principle, det är för-
brukaren som ska betala.
Jag kommer naturligtvis att stödja reservationerna
nr 2 och 3.

Anf. 197 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar be-
handlar förslag som regeringen har lagt fram i propo-
sitionen Vissa punktskatte- och tullfrågor m.m. Be-
tänkandet innehåller, som titeln säger, en rad olika
förslag, och jag ska här i mitt anförande beröra några
av dem.
Efter återförvisning från kammaren har delar av
propositionen behandlats på nytt i utskottet. Utifrån
detta föreslår utskottet ett tillkännagivande till rege-
ringen när det gäller frågan om etanolinblandning i
bensin. Vidare avstyrker utskottet med anledning av
motionsyrkanden regeringens förslag om ändrade
skattesatser för de olika miljöklasserna på dieselolja.
Fru talman! Vid kammarbehandlingen den
1 december beslutade alltså riksdagen att återförvisa
det ärende som vi nu debatterar. Vid den fortsatta
beredningen har skatteutskottet behandlat frågan om
högsta tillåtna volymhalt etanol i bensinen. Enligt den
föreslagna ändringen i bil. 1 till miljöbalken, Au-
to/oil-direktivet, begränsas inblandningen av etanol i
bensin till en volymhalt om högst 5 %.
Direktivet innebär inte något hinder mot fortsatt
användning av E 85, och det påverkar inte heller
möjligheterna att använda ren etanol i bussar i kol-
lektivtrafik.
Direktivet presenterades i juni 1996 och antogs
slutligen av rådet i september 1998. Bestämmelserna i
direktivet ska tillämpas i samtliga medlemsländer
fr.o.m. den 1 januari år 2000.
Under den långa förhandlingstiden inom EU har
det inte framkommit något tungt vägande skäl mot
införande av begränsningar för ett antal syreinnehål-
lande alkoholer, däribland etanol och metanol. Sveri-
ge var under hela förhandlingsprocessen drivande för
att kvalitetskraven på bensin och diesel skulle skärpas
särskilt avseende svavelhalten.
Från utskottsmajoritetens sida anser vi att direkti-
vet ska genomföras i svensk lagstiftning genom de
ändringar i miljöbalken som föreslås i propositionen.
På grund av vårt medlemskap i EU är det enligt vår
mening uteslutet att göra på något annat sätt. Det
finns dock vissa frågetecken, t.ex. om hur detta
kommer att påverka produktionen av etanol samt
vilken påverkan begränsningen till 5 volymprocent
kan komma att få på miljön. Därför ger vi regeringen
till känna att det är viktigt att de följer utvecklingen
av produktionsmetoder samt eventuella nya forsk-
ningsrön vad gäller etanolinblandning i drivmedel.
Om nya rön ger anledning att förändra maxivärdet
för etanolinblandning i bensin, förutsätter vi att detta
tas upp i de fortsatta förhandlingarna inom Auto/oil-
programmet eller att regeringen, i avvaktan på att
Auto/oil-programmets andra del slutförs, prövar möj-
ligheten att av kommissionen få dispens från direkti-
vets bestämmelser om högsta tillåtna volymhalt eta-
nol i bensin.
Fru talman! Vissa ändringar föreslås i bestämmel-
serna om förenklat ledsagardokument i lagarna om
alkohol- och tobaksskatt. Syftet är att få ett förenklat
förfarande för näringsidkare som regelmässigt trans-
porterar beskattade varor via Sverige eller annat EU-
land. Även ändringar föreslås i privatinförsellagen.
Förslagen läggs utifrån att den skattefria försäljningen
inom EU upphörde den 1 juli 1999.
Som vanligt och som enda parti har Moderata
samlingspartiet en reservation i den sistnämnda frå-
gan. Man vill avveckla Sveriges särskilda undantag
från EG:s regler om privatinförsel bl.a. när det gäller
alkoholdrycker och tobaksvaror.
Från utskottsmajoritetens sida anser vi att Sverige
ska fortsätta att hävda undantaget, bl.a. för att vi inte
ska tvingas sänka priset på alkoholdrycker, vilket
skulle leda till ökad konsumtion och ökade alkohol-
relaterade skador.
Ni inom Moderata samlingspartiet kan kanske
glömma folkhälsoperspektivet, men det gör inte övri-
ga partier i riksdagen.
I dag, fru talman, finns det endast bensin av mil-
jöklass 2 på den svenska marknaden. Genom ett fri-
villigt åtagande från svensk oljeindustri kommer en
ny miljöklass på bensin att introduceras vid komman-
de årsskifte. Denna nya miljöklass 1 kommer då att
ersätta nuvarande miljöklass 2.
I likhet med regeringen anser vi i utskottsmajori-
teten att skattesatsen för den nya miljöklass 1-
bensinen ska vara densamma som i dag gäller för den
bensin som finns på marknaden.
Vi har dock förståelse för de motionärer som öns-
kar styra bensinkonsumenternas val till den nya och
ur miljösynpunkt bättre miljöklassen genom beskatt-
ningen. Därför bör skattesatsen för bensin 1 i miljök-
lass 2 vara några öre högre per liter än för bensin i
miljöklass 1. Med hänsyn till att det blir avsevärt
bättre ur miljösynpunkt bör dock skillnaden inte vara
så stor som sju öre mellan miljöklasserna. Vi anser att
regeringens förslag är en rimlig avvägning av de
faktorer som bör bestämma skatten för de olika ben-
sinsorterna.
När det gäller andra fossila bränslen har gasol,
metan och naturgas miljöfördelar i form av t.ex. lägre
koldioxidemissioner. Miljöfördelarna gör bränslena
till bra alternativ som drivmedel. Därför är det av vikt
att förutsättningarna för fortsatt utveckling är goda.
Detta gäller särskilt naturgasen. Därför anser ut-
skottsmajoriteten, i likhet med regeringen, att en
enhetlig energiskattesats ska införas för naturgas
oavsett användningsområde. Det får ersätta skattelätt-
nader med stöd av pilotprojektbestämmelserna i ener-
giskattelagen. Nivån på skatten bör motsvara den som
i dag tas ut för bränslet när det används för uppvärm-
ning. Motsvarande bör gälla för metan och gasol.
För dagens innehavare av pilotprojektdispenser
avseende naturgas innebär förändringen i praktiken
en höjning av den sammanlagda energi- och koldi-
oxidskatten. Vi tror inte att denna höjning om knappt
5 % nämnvärt kommer att påverka förutsättningarna
för den fortsatta introduktionen av naturgas som
drivmedel.
I denna fråga har kd en reservation där man anför
att regeringens förslag innebär en kraftig sänkning av
skatten på naturgas om den används till fordonsdrift.
Min lilla undran är: Vad grundar ni detta påstående
på?
Regeringen föreslår vidare i propositionen att den
övergångsbestämmelse om begränsningsregel avse-
ende kalk- och cementbranscherna, den s.k. 1,2-
procentsregeln, ska förlängas ytterligare ett år. Som
skäl anförs att det är viktigt att energi- och koldioxid-
beskattningen har en utformning som ger goda förut-
sättningar för den svenska industrin att konkurrera
internationellt och att 1,2-procentsregeln bör förläng-
as i avvaktan på den pågående översynen av energi-
beskattningens framtida utformning. Från utskotts-
majoritetens sida instämmer vi i regeringens bedöm-
ning.
Vidare, fru talman, har utskottet, som jag nämnde
inledningsvis, en avvikande bedömning än i proposi-
tionen när det gäller skattejusteringar för miljöklasser
på diesel. Regeringen bör vara försiktig vid införan-
det av minskade skatteskillnader mellan olika mil-
jöklasser på diesel när det sker förändringar av mil-
jöspecifikationerna. Man bör därför vänta tills effek-
terna kan avläsas på bränslemarknaden.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill också passa på att kommentera Modera-
terna och deras meny, pyttipannamenyn. Så målande
som Moderaternas företräderska beskrev denna meny,
blev jag nästan lite hungrig, får jag tillstå. Men jag
ställer mig frågan med vad denna meny ska betalas.
Jo, det är med skattesänkningar, och det innebär ju
mindre pengar till vården, omsorgen och skolan.
Bensinskattesänkningen gör ni ett oerhört stort
nummer av. Men ni talar väldigt, väldigt tyst om att
ni vill överföra kostnader för skador som uppstår i
samband med trafikolyckor till trafikbilförsäkringen.
Jag tycker därför att ni också ska redogöra för hur dyr
den framtida trafikbilförsäkringen kommer att bli.
Vad kommer detta att innebära för dem som är bero-
ende av bilen? Min bestämda uppfattning är att ben-
sinskattesänkningen kommer att vara uppäten i ett
nafs.

Anf. 198 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! När det gäller Sveriges undantag från
införselregler för alkohol som ska tas bort från mitten
av nästa år, vilket regeringen ska meddela EU, kan
jag åter citera ur utskottsbetänkandet: Utskottet har
avstyrkt motionsyrkandena med motiveringen att det
skulle vara svårt för Sverige att upprätthålla en hög
prisnivå på alkoholdrycker utan det svenska undanta-
get från EG:s regler om införsel.
Ni har i klartext skrivit att det handlar om att få in
skattepengar. Det handlar inte om någonting annat än
att få in skattepengar. Då skulle jag vilja hälsa Lis-
beth Staaf-Igelström välkommen till verkligheten,
eftersom vi vet att 35-50 % av de alkoholdrycker
som konsumeras i Sverige inte köps på Systembola-
get. Det är egentligen bara att välja vilket sätt man
inte vill få in skatteintäkter på. Är det genom att folk
köper svartsprit och smugglar, eller är det genom att
regeringen sänker alkoholskatterna? Vilket sätt är det
mest tilltalande att inte få in skatter på?
Min andra fråga gäller 1,2-procentsregeln - som
jag tyvärr kallade 1,25-procentsregeln trots att jag vet
att den heter 1,2-procentsregeln - när det gäller kalk-
och cementindustrin. Tycker inte socialdemokraterna
att näringslivet behöver lite bättre förutsättningar än
att ett par månader innan få veta att den här regeln
ska förlängas? Hur kommer det att bli nästa år? Det
sitter ju en interdepartemental utredning. Kommer
den att vara färdig i tid så att energiskatterna sänks
totalt? Det är nämligen det som är förutsättningen,
annars måste det ju göras ett undantag igen. Ska man
då vänta till december på att få veta om man får detta
undantag?
Det är inga bra förutsättningar för det svenska nä-
ringslivet att ha det på det här sättet.

Anf. 199 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Först vill jag säga till Marietta de
Pourbaix-Lundin att jag är i verkligheten. Att vi när
det gäller alkoholinförsel inte skrev in i vårt betän-
kande just detta med folkhälsoperspektivet är därför
att vi nyligen har behandlat denna fråga, och den har
nyligen tagits upp i riksdagen. Vi ser till folkhälso-
perspektivet, som jag sade här tidigare, men Mode-
raterna är tydligen det enda partiet som inte gör det,
eftersom ni är ensamma i denna syn på alkohol.
Beträffande 1,2-procentsregeln pågår det en över-
syn av vårt framtida energiskattesystem. Det är en
översyn som har tagit lite tid. Men vi anser från ut-
skottsmajoritetens sida att det får ta denna tid, efter-
som det är en oerhört viktig fråga hur vårt framtida
energiskattesystem ska se ut. Och då får det ta denna
tid.
När det gäller hur svensk industri står sig i den
internationella konkurrensen handlar det ju inte en-
bart om skatter utan om mycket annat också. Vi har
låga räntor, låg inflation och hög tillväxt i vårt land i
nuläget. Det är annat än hur det var under den bor-
gerliga tiden.

Anf. 200 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Då vill jag ställa en fråga till Lisbeth
Staaf-Igelström. Vilken beredskap har socialdemo-
kraterna - jag förstår att hon inte kan svara för rege-
ringen men hon tillhör ändå regeringspartiet - om EU
säger nej till att Sverige får fortsätta att ha detta un-
dantag när det gäller införselreglerna? Vilken bered-
skap har socialdemokraterna? Kan man då ha kvar de
höga svenska alkolholskatterna? Har man någon
beredskap för det? Det kan ju bli verklighet om sex-
sju månader. Då står vi där. Vilken beredskap har
man för det?
Jag vill fortfarande påstå att verkligheten är sådan
att man faktiskt får välja vilket sätt man inte får in
skatter på och vilket som är det bästa, och det är väl
kanske att sänka alkoholskatterna och göra det redan
nu och inte under galgen.
När det gäller 1,2-procentsregeln fick jag inget
svar om den utredning som har suttit ganska länge.
Den har man hänvisat till i många sammanhang under
flera år. Så fort det blir tal om några energiskattefrå-
gor så hänvisar man till denna interdepartementala
utredningen. Kommer den i tid nästa år, eller kommer
vi att stå här på samma sätt i december nästa år och
förlänga denna 1,2-procentsregel, vilket jag inte tyck-
er är bra, eftersom man måste ha långsiktighet och
konkurrenskraftiga energiskatter? Just cement- och
kalkindustrin är en väldigt känslig industri. Det be-
hövs bara mycket små prisökningar för att den ska
slås ut i Sverige och all produktion läggas utomlands.
Flera av de företag som bedriver denna verksamhet är
också internationella. Det är därför väldigt lätt att
bara lägga ned det som finns i Sverige och bedriva
verksamheten i ett annat land. Det tycker jag vore
väldigt olyckligt. Många av dessa industrier ligger på
Gotland. Och jag tror att alla vill att Gotland ändå ska
ha kvar ett antal arbetstillfällen. Gotland är ett väldigt
känsligt område där man inte har vilka möjligheter
som helst.
Därför vill jag åter ställa frågan: Kan Lisbeth Sta-
af-Igelström garantera att det inte blir samma visa att
man i december får veta med säkerhet att man kan
klara sin verksamhet?

Anf. 201 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! När det gäller alkoholinförsel och om
vi kan få behålla våra undantag kan jag säga att vi
kommer att fortsätta att hävda att vi ska få göra det.
Om vi inte får det i framtiden får vi då diskutera vad
vi ska göra.
Vi socialdemokrater kommer aldrig att äventyra
svensk industri. Vi jobbar med energibeskattningen
och ett nytt förslag. Och vi räknar med att det ska
komma någon gång nästa år, och då får vi ta ställning
till det. Vi räknar också med att detta kommer upp i
de fortsatta skattesamtalen.
Fru talman! Jag kan notera att den moderata före-
träderskan inte svarade på min fråga om hur dyr bil-
försäkringen kommer att bli i framtiden med mode-
raternas förslag.

Anf. 202 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag har två frågor. Den ena rör bland-
pumpar. Delar socialdemokraterna här i riksdagen
Finansdepartementets uppfattning att blandpumpar
inte kan finnas i framtiden, eller kommer de att verka
för att blandpumpar ska finnas och i så fall hur?
Jag försökte lyssna på det som sades om dispens
från direktivets bestämmelser om högsta tillåtna vo-
lymhalt etanol i bensin. Det står ju i betänkandet att
regeringen ska verka för dispens. Det innebär inte att
man ska jobba med detta inom Auto/oil-direktivet,
utan det handlar om att man nu ska begära dispens
utanför ramen och på andra sätt.
Jag blir inte klok på vilken som var socialdemo-
kraternas linje i detta sammanhang. Jag vill helt en-
kelt veta hur socialdemokraterna kommer att verka
för att få dispens från direktivets bestämmelse om
högsta tillåtna volymhalt etanol.

Anf. 203 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi har skrivit i betänkandet, vilket jag
redogjorde för i mitt inledningsanförande, att om nya
forskningsrön kommer fram kommer regeringen att
ha vårt uppdrag att söka dispens. Det skriver vi i vårt
betänkande.
När det gäller pumparna som Yvonne Ruwaida
talade om här har vi hemma i Värmland fem pumpar.
Jag har varit i kontakt med det bolag som har hand
om detta. Man säger att man har gjort en investering.
Men man ser inte denna investering som bortkastad,
utan den kommer att finnas kvar även framöver. Man
kommer då att kunna ha etanol uppblandad till drygt
5 % plus att man kan ha E 85 kvar i pumparna.

Anf. 204 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag måste tolka det som att man inte
kommer att söka dispens om undantag, i alla fall inte
i nuläget. Jag vet inte om alla som stödde betänkandet
var medvetna om detta.
När det gäller blandpumparna anser jag att det är
någonting som är önskvärt. Vi vill utveckla en in-
frastruktur som möjliggör en omställning till hållbara
bränslen. Då vill man gärna ha blandpumpar. Men
vad som nu sägs här innebär att blandpumpar inte
kommer att vara tillåtna, och det vore oerhört olyck-
ligt.

Anf. 205 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! När det gäller dessa pumpar svarar
man mig hemma i Värmland, där man har detta på
fem olika ställen i länet, att det är en investering för
framtiden och att man då kan komma att använda
dessa pumpar även framdeles.
När det gäller vårt tillkännagivande till regeringen
skriver vi:
"Det är därför viktigt att regeringen följer utveck-
lingen av produktionsmetoder samt eventuellt nya
forskningsrön vad gäller etanolinblandning i drivme-
del. Ges därvid anledning till antagande att maximi-
värdet för etanolinblandning i bensin bör förändras
förutsätter utskottet att detta aktualiseras under de
fortsatta förhandlingarna inom Auto/oil-
programmet."
Och vi vet att Auto/oil-programmet kommer att
träda i kraft år 2005.
Vidare står det i betänkandet:
"Vidare anser utskottet att regeringen i avvaktan
på att Auto/oil-programmets andra del slutförts bör
pröva möjligheten att av kommissionen få dispens
från direktivets bestämmelser om högsta tillåtna vo-
lymhalt etanol i bensin. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."
Nu ligger alltså bollen hos regeringen i denna frå-
ga.

Anf. 206 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Om man tittar på utskottsmajoritetens
skrivning när det gäller dispens osv. slår det mig när
jag tittar på texten att genom att man skriver på detta
sätt tycker man ändå att det är bra tokigt egentligen.
Jag får en känsla av att majoritetspartierna i denna
fråga har skämts, och då blir det en sådan här skriv-
ning. Man skäms utifrån hur det här ärendet har han-
terats under vägen.
Likt gammaldags militära order ska ändå i det här
fallet orderna följas. Även om en order visar sig peka
alldeles åt skogen och skulle få ödesdigra följder ska
en sådan order följas. Här är det generaler, EU-
generaler, som i vissa fall saknar en lokal verklighets-
förankring.
Det har talats mycket om pyttipanna tidigare här.
Jag håller mig till soppa - till soppan i tanken. Är det
inte bättre då att de svenska kockarna vad gäller
bränslet i det här fallet får blanda sin soppa? Man
behöver inte lyssna så hårt på EU-generalerna i just
det här delmomentet. Ju mer jag läser utskottsmajo-
ritetens skrivning, desto mer framgår det att man
tycker lika. Men man gör en kringelkrok. Annars
skulle man ju inte ha lagt ned så mycket arbete på att
formulera sig på det här sättet.
Är det ändå inte bättre att slopa den här begräns-
ningen? Det kommer inte att hända speciellt mycket
från de andra ländernas sida gentemot Sverige. Det
här är ju trots allt något som blir bättre för miljön.
En sista chans ges nu. Blir det alltså inte bättre att
slopa den här gränsen?

Anf. 207 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Nu blandas soppa in här. Det märks
att det börjar bli jultid då många börjar tänka på mat.
Vi i utskottsmajoriteten anser, Claes Stockhaus,
att ingångna avtal ska följas. Vi kan inte välja och
vraka. Sverige är nu medlem i EU. Vi kan inte välja
och vraka från deras meny, om vi nu ska hålla oss till
maten, utan vi måste följa ingångna avtal. Detta anser
vi i utskottsmajoriteten är viktigt.
Vi ska också komma ihåg att när direktivet antogs
ansåg man det vara en stor framgång. Vi ska absolut
inte glömma att detta är en stor miljöframgång för
hela Europa. Vi kommer alltså att följa det ingångna
avtalet. Vidare hänvisar jag till den skrivning som
finns från utskottsmajoritetens sida i denna fråga.

Anf. 208 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Visst är det mycket i direktivet som är
en stor framgång. Speciellt gäller det då svavelhalten.
Sverige är där fem år före sin tid. Med tanke på att
Sverige bjuder till långt utöver vad som krävs - man
fullföljer en order och slutför den fem år tidigare vad
gäller en del - måste det finnas lite bonus här, en
extra permission, en extra fridag, för de svenska sol-
daterna så att man inte behöver tjänstgöra med en
ändring av gränsen vid årsskiftet, utan det får man se
längre fram. Borde vi inte kunna få det?

Anf. 209 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi fullföljer inte någon order, utan vi
fullföljer ett ingånget avtal.
Som jag tidigare sade kan man inte välja och vra-
ka från ett bord och olika menyer. Har man ingått ett
avtal ska man också hålla det avtalet.

Anf. 210 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara ge ett kort besked till
Lisbeth Staaf-Igelström angående den här frågan.
Naturligtvis har vi inga ambitioner att höja några
skatter. Däremot tycker vi att de fossila bränslena gott
kan bära ett lite större beskattningsansvar eftersom de
på ett sätt är vanskliga för miljön. Det är detta som
har legat till grund för det synsätt som har framförts i
de här motionerna.

Anf. 211 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag blev klokare av
det svaret från Kristdemokraterna. Ni säger ju i er
reservation att förslaget när det gäller naturgasen
kommer att innebära en kraftig sänkning av skatten i
de fall naturgasen används till fordonsdrift.
Enligt den uppgift som vi har fått och som samtli-
ga andra partier i utskottet står bakom innebär detta
en höjning med ungefär 5 %. Det är därför som jag
undrar vad ni grundar ert reservationsyttrande på. Jag
har läst motionen och inte heller där nämns någonting
om vad ni grundar påståendet på.

Anf. 212 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag kan bara meddela att jag inte är
beredd att just nu ge ett svar.

Anf. 213 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Det här ärendet är, som tidigare sagts,
ett av kammaren tidigare återförvisat ärende. Anled-
ningen har också tidigare berörts så jag går inte nu in
på den.
Det är naturligtvis lite generande för oss alla att
ingen - inte EU-nämnden, inte fackutskotten och inte
vårt eget utskott - har under tidigare behandling note-
rat den här slamkryparen.
Det är för oss en klen tröst men det är ändå ett
faktum att det är mångfalt mer generande för rege-
ringen att vi har hamnat i den situation som vi nu
befinner oss i. Det innebär ju att vi nu har två veckor
kvar till den tidpunkt då lagstiftningen enligt EU-
direktivet ska genomföras. Det framstår som uppen-
bart att regeringen har underlåtit att pröva möjlighe-
ten att i det här hänseendet få dispens från EU-
direktivet. Som lika uppenbart framstår att en sådan
dispensbegäran borde ha inlämnats långt tidigare.
När nu den här slamkryparen uppmärksammats av
utifrån kommande krafter har vi i skatteutskottet nått
en bred majoritet för att ge regeringen till känna att en
sådan dispensansökan ska inges till EU-
kommissionen. Jag välkomnar denna breda uppslut-
ning och har i utskottet aktivt verkat för dess till-
komst.
Reservanternas uppfattning på den här punkten är
möjlig att hävda enbart i opposition. Den är icke
möjlig att genomföra i realiteten.
Min nu återstående förhoppning är att regeringen
så snart som möjligt utformar en gedigen och genom-
arbetad dispensansökan som därmed har möjlighet att
vinna kommissionens gehör. Om detta lyckas kom-
mer olägenheterna till följd av lagstiftning enligt
direktivet att bli kortvariga och tillfälliga.
I den förhoppningen ingår också att det som nu
skett i frågan blir den signal som av allt att döma
behövs för att regeringen ska vara mer observant och
engagerad i arbetet för att hävda Sveriges goda posi-
tion i miljöarbetet inom Europeiska unionen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet i dess helhet.

Anf. 214 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Rolf Kenneryd säger att en dispens-
ansökan ska inges av regeringen. Jag önskar att så
vore fallet, men Lisbeth Staaf-Igelström från Social-
demokraterna har här medgett att det inte handlar om
att en dispensansökan ska inges. Det står tydligt i
betänkandet att det är först om det kommer fram
forskningsrön som säger att det är önskvärt med en
hög etanolinblandning som dispensansökan ska inges.
Jag skulle gärna vilja ha - om nu Rolf Kenneryd
kan svara på frågan - ett förtydligande från Social-
demokraterna, inte bara att man läser upp ur utskot-
tets betänkande. Kommer dispens att medges ...

Anf. 215 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Rolf Kenneryd.

Anf. 216 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! ... eller inte? Det är oerhört viktigt att
vi får svar på denna fråga, för jag tror att olika partier
som stöder betänkandet i denna del har olika uppfatt-
ning om vad det innebär.

Anf. 217 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag kan naturligtvis å regeringens
vägnar inte utfärda några garantier på det sätt som
Yvonne Ruwaida begär. Jag vet erfarenhetsmässigt
att det inte är alltid som regeringen följer de tillkän-
nagivanden som denna kammare utger. Men jag vet
också erfarenhetsmässigt att chansen är så mycket
större om det finns en bred majoritet bakom ett till-
kännagivande. Därför beklagar jag att det inte är
största möjliga majoritet bakom detta tillkännagivan-
de.

Anf. 218 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag hade gärna tillsammans med Rolf
Kenneryd sett att dispensansökan skulle inges. Jag
kan inte förstå att Rolf Kenneryd nu anser såsom
socialdemokraterna tidigare här markerat, att dispens-
ansökan bara ska inges om nya forskningsrön säger
att det är behövligt. För det är det besked vi fick här
från talarstolen.
Jag förstår att Rolf Kenneryd inte är ansvarig för
denna förvirring, men jag tyckte att det var viktigt att
ta upp denna fråga.

Anf. 219 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Jag vill bara helt kort påpeka för
Yvonne Ruwaida att det bästa sättet att påverka inte
är att reservera sig, utan det är att medverka till ett
beslut som är möjligt att genomföra. Det har jag för-
sökt göra. Låt oss nu hålla trycket på regeringen uppe
i denna fråga. Det är bästa sättet att få en god lösning
till stånd så fort som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 december.)

15 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

Kammaren beslutade att ärendebehandlingen fick
fortsättas vid arbetsplenum torsdagen den
16 december.

16 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1999/2000:39 Registrering av fastighetsrättsliga för-
hållanden, m.m.

Skrivelse
1999/2000:37 1999 års redogörelse för tillämpningen
av lagen (1991:572) om särskild utlänningskon-
troll

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 15 december

1999/2000:376 av Kenneth Johansson (c) till social-
minister Lars Engqvist
Tillgång till hjälpmedel
1999/2000:377 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Balanserna hos Invandrarverket
1999/2000:378 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Assyrier/syrianer
1999/2000:379 av Henrik S Järrel (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
F-skattebevis
1999/2000:380 av Gudrun Lindvall (mp) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Sotningsverksamheten
1999/2000:381 av Gudrun Lindvall (mp) till miljö-
minister Kjell Larsson
Miljögiftet triclosan
1999/2000:382 av Göran Norlander (s) till justitie-
minister Laila Freivalds
Sjöfyllerilagen
1999/2000:383 av Göran Norlander (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Lagstiftning angående vinterdäck
1999/2000:384 av Sten Tolgfors (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Valutaunionen
1999/2000:385 av Carl Fredrik Graf (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Förmånsbeskattning av tjänstebilar
1999/2000:386 av Ulla-Britt Hagström (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Tjänsteutnämning vid universiteten
1999/2000:387 av Margareta Viklund (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Assyrierna i Turkiet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 18 januari 2000.

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 15 december

1999/2000:301 av Carl Erik Hedlund (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Inköp från utlandet
1999/2000:318 av Henrik Landerholm (m) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Informationskrigföring
1999/2000:331 av Ewa Larsson (mp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Central jämställdhetsverksamhet
1999/2000:334 av Carina Adolfsson (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Brist på utbildade yrkesarbetare
1999/2000:336 av Ulla-Britt Hagström (kd) till soci-
alminister Lars Engqvist
Legitimation för utländska läkare
1999/2000:337 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Konkurrensnackdelar för datakommunikation
1999/2000:339 av Agneta Ringman (s) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Brist på reumatologspecialister
1999/2000:341 av Amanda Agestav (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Den svenska elförsörjningen
1999/2000:342 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Mona Sahlin
Familjehemmens ställning på arbetsmarknaden
1999/2000:345 av Sten Tolgfors (m) till statsminister
Göran Persson
Koordination i Regeringskansliet
1999/2000:346 av Kent Härstedt (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Transplanterade patienter
1999/2000:348 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till utrikesminister Anna Lindh
Israel och tortyr
1999/2000:353 av Lena Ek (c) till finansminister
Bosse Ringholm
Skatteväxling
1999/2000:358 av Göte Jonsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Sårbarheten inom eldistributionen
1999/2000:360 av Carina Hägg (s) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Lottorna
1999/2000:362 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Föräldrapenning

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 18 januari 2000.

19 § Kammaren åtskildes kl. 18.00.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 8 § anf. 35 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 71 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 127,
av talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 189 (delvis)
och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.